Forshagabloggen.se. ~ om oss och för oss. Flatlus sid 10 Fem kyrkor sid 12 Deje Simsällskap sid 15. Slottet sid 4 Seklingnatta sid 6 Tomtehâlja sid 8

Transkript

1 Forshagabloggen.se ~ om oss och för oss År 2013 Nummer 1 Slottet sid 4 Seklingnatta sid 6 Tomtehâlja sid 8 Flatlus sid 10 Fem kyrkor sid 12 Deje Simsällskap sid 15

2 Redaktionens ord... Bladet.nu - om oss och för oss Forshagabloggen.se har funnits sedan hösten Där finns idag både foton, länkar och mycket annat publicerat om och för oss som bor i Forshaga kommun. Jo, det finns mycket från de flesta delar av kommunen! Nu tar vi steget lite längre och trycker en pappersupplaga på prov. Håll till godo, det här är nummer 1 och vem det kanske blir ett nummer 2 också? Du får gärna komma med respons och berätta vad du tycker! E-posta till redaktion@forshaga.org alternativt ring och prata på telefonsvararen eller skriv sms. Vill du som är företagare eller ni som förening/organisation sponsra det här projektet kan du hyra en ruta : Ruta uthyres! För 500:- inkl. moms får du hyra den här rutan i nästa nummer av Bladet.nu. För 1 000:- inkl moms får du även en ruta på: www. forshagabloggen.se Vill du bara ha plats på bloggen kostar det 500:- per år inkl. moms. E-post: redaktion@forshaga.org Alternativt be mig ringa upp på tel.svar: Ansvarig utgivare: Cicci Wik Frilansjournalist&Redaktör Cvea Kommunikation redaktion@forshaga.org Alla artiklar och bilder i Bladet.nu har skrivits och fotograferats av Cicci Wik. Citera gärna men glöm inte ange källa. Kopiera inte utan att först fråga.

3 Innehållsförteckning Sid 4 - Slottet Nästan nere vid Klarälven, inte långt från fabriken, ligger det pastellgula Slottet. Ingen vet exakt när det byggdes men först bodde en disponent i huset... Sid 6 - Seklingnatta Varje år i november, i gränsen mellan höst och vinter, gärna när temperaturen kryper ner mot noll och snön hänger i luften. Då leker siklöjan i sjön Visten, eller seklingen som den heter i de här trakterna. Sid 8 - Tomtehâlja Innan det riktiga julmyset har kommit igång men efter det att sommaren gett med sig och släppt in höstmörket på allvar. Då brukar det vara dags för Tomtehälja... Sid 10 - En kanal för flatlus Samme år sôm dän gamle kungen Gustav dän fämte, dret ner säj för förste gangen, dä va han mä dä stolte valspråke Mä fôlke för Fosterlanne, så va dän färdi, kanalen sôm va gjord för flatlus. Sid 12 - Deje Simsällskap Deje Simsällskap är en liten idrottsklubb i Forshaga. Trots det har klubben riktigt duktiga simmare...

4 Slottet Nästan nere vid Klarälven, inte långt från fabriken, ligger det pastellgula Slottet. Ingen vet exakt när det byggdes men först bodde en disponent i huset och sedan byggdes det om till två bostäder för tjänstemän. Idag är det kommunen som använder huset och nu ska det snart få en upprustning. När bygget startade är det ingen som riktigt vet och inte heller om det var 1881 eller 1882 som det stod klart för inflyttning. Först var huset disponentbostad. En av disponenterna som bodde på Slottet hette Gustaf Undén. En annan disponent som lär ha bott på slottet en period är Karl Johan af Ekström. Forshaga Golv Det står ganska mycket om Karl Johan af Ekström i Albert Janssons bok Forshaga Verk och Vila från Karl Johan föddes 1850 och tog studenten i Stockholm Därefter läste han bergkemi i tre år innan han fick sin första tjänst som bokhållare och kassör i Älvkarleö bruk flyttade han till Värmland och blev bruksingenjör i Älvsbacka norr om Molkom kom han till Forshaga och blev disponent. Denne man var sedan med och byggde upp Forshaga Linoleumfabrik som tillverkade golvmattor av hög kvalitet. Något som gjorde Forshaga berömt i hela Sverige. Än idag känner många till Forshaga Golv som det hette senare. Det fanns länge en butik i Forshaga centrum som sålde golvmattor men produktionen av linoleummattor flyttade till Göteborg Butiken låg i det hus som kallas Träffen. Idag finns det ingen verksamhet kvar i Forshaga. Namnet Forshaga golv behöll företaget ända till nyligen, numera heter det Forbo. Indraget vatten Men de flesta av brukets disponenter bodde inte på Slottet, de bodde i stället på herrgården som låg närmare dagens fabrik. Men den revs på den tiden Tetra Pak drev fabriken byggdes Slottet om till två tjänstemannabostäder. Då tjänstemännen bodde i huset hade de en heltidsanställd man som såg till att det fanns ved och dricksvatten. Det fanns kakelugnar i nästan alla rum och vedspisar i köken. I badrummen

5 fanns badkar, handfat och wc-stol med dragsnöre och i källaren en stor vedeldad varmvattenberedare och ett bykkar. Slottet fick tidigt indraget vatten men det var inte drickbart. Självförsörjande på frukt och grönt I salongen sänktes taket 1945 efter ritningar av den norske arkitekten Arne Pedersen. Det är även han som har ritat den öppna spisen som finns i det rummet. Förr fanns det grönsaks- och fruktodlingar i drivbänkar och växthus och Slottet var självförsörjande på grönsaker och frukt. Det lär även ha funnits en dansbana i nedre delen av slottsparken och det är ingen som vet om den fanns redan innan själva slottet byggdes. Kommunen Numera är det kommunen som använder lokalerna för konferenser och kurser men tidigare har huset använts av bland andra Telia, Individuella programmet på gymnasiet, Komvux och som vandrarhem. Idag håller AME, arbetsmarknadsenheten till i källaren. Det är en serviceenhet som handlar åt de gamla, kör ut mat hämtar och lämnar tvätt och liknande arbetsuppgifter. I de två våningsplanen finns konferensverksamheten. Högst upp i huset i en takvåning med etage finns ett kontor som för tillfället står tomt. Den verksamhet som tidigare fanns där har hittat andra lokaler som passade bättre. Sköter konferensverksamheten Inger Stenström som arbetar som husfru på slottet. Det har hon gjort i elva år ungefär. Hon sköter bokningar av lokaler och hon ser till att allt fungerar när besökarna kommer. Konferensverksamheten är bara till för Forshaga kommun. Kommuner får inte konkurrera med de lokala företag så därför tar hon inte emot bokningar utifrån, bara från kommunens anställda. Historia som försvann Innan Inger började arbeta på slottet var det någon som fick i uppgift att forska kring husets historia. Det var en hel del material som samlades in och sattes i en pärm som skulle finnas på plats för den som är nyfiken. Men den har tyvärr försvunnit och ingen verkar veta var den är idag. - Under de år jag har varit här har det hänt att det har kommit människor hit och frågat efter bilder som de har lånat ut och det är synd att pärmen har försvunnit men det är inget att göra åt, säger Inger. Renovering På första våningen var det ingång på gaveln som är närmast älven till båda lägenheterna. Det går en ståtlig stentrappa upp till dörren där. De båda tjänstebostäderna fanns på varsin våning. I trappan upp mot andra våningen hänger några gamla bilder på hur slottet sett ut tidigare. Den långsida som vetter ut mot baksidan pryddes förr av två balkonger och den nedersta hade en svängd trappa ner i trädgården. Men den är borta idag. Text& Frilansjournalist och redaktör Artikeln har tidigare publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden

6 Seklingnatta på Västbynäset Varje år i november, i gränsen mellan höst och vinter, gärna när temperaturen kryper ner mot noll och snön hänger i luften. Då leker siklöjan i sjön Visten, eller seklingen som den heter i de här trakterna. Fisken går in på grunt vatten för att leka i stora mängder. Det har människor dragit nytta av i de här trakterna i flera hundra år. Det är lätt att fånga de små fiskarna då. Det är Vistens Notdragarförening som håller i det hela. Föreningen bildades formellt i början av 2000-talet då de fick startbidrag från Länsstyrelsen. - Man kunde få runt tio tusen kronor för att bilda en förening och då blev vi juridisk person. Vi valde att bilda en förening för att det inte handlar om inkomstbringande saker. Det var just för att få bidrag som vi bildade föreningen, det säger Lars Emilson som är en av eldsjälarna i Notdragarföreningen. Föreningens syfte ska vara att arbeta för att traditionen och kunskapen om notdragning vid Visten ska finnas kvar så att kommande generationer inte tappar bort den. Visionen som föreningen arbetar för är att hela regionen ska känna till den som en del i det kulturarv som finns i bygden. Skyltar och marschaller Från riksväg 62 brukar Notdragarföreningen sätta ut skyltar och marschaller hela den långa och slingriga grusvägen ända ut till näset när det är dags för Seklingnatta. Det är bra, då hittar besökarna och slipper köra vilse vilket är lätt hänt. Vägen ut till fångstplatsen är mörk och lång. Det finns även några korsningar här och där och då är det bra att veta vilken väg som är den rätta. När den sista sträckan kommer har vägen varit lång och många är säkert oroliga för att de har kört vilse när ljusen dyker upp där framme. Kohorn glider över botten Vid en rundel finns parkeringsplats för många bilar och under Seklingnatta kan det till och med bli trångt. Det finns en koja och en eldstad och ett elaggregat surrar hela tiden. Det driver strålkastare och ljuset inne i kojan eftersom det inte finns ström framdraget. Flera karlar går omkring klädda i orange kraftiga skyddskläder med tillhörande rejäla stövlar. Intill sjökanten står en anordning med en vev i vardera änden. Där vevas noten in efter att några av mannarna rott ut och lagt i den i sjön ungefär 150 meter ut från stranden. Där får den ligga ett tag. Sedan vevas den sakta in mot land. Noten är ett långt nät som blir till en stor ögla när den vevas in. I botten på nätet sitter kohorn som ska tynga ner det. När det vevas in fungerar de som medar i dyn så att nätet glider över botten. I den övre delen av noten sitter flöten. När noten börjar närma sig land kliver två karlar ut och håller drar i varsin ände av nätet. I mitten ställer sig en tredje och börjar röra med en påk i vattnet för att skrämma fisken till notens mitt där den är formad som en liten säck, inte helt olikt en trål. Notdragning i Knutserud När fisken kommit upp på land samlas den i en trälår och sedan räknas de styckvis. Räknat har man gjort sedan andra världskriget. Lars Emilson säger att det finns dokumentation sedan 1900-talets mitt över hur fångstantalet sett ut. Det finns även fångstrapporter från längre tillbaka i tiden, men då är det

7 kilovis sänktes sjön Visten och då slogs lekplatserna ut och fångsten minskade till bara några få. Det var då man började räkna dem i stället för att dokumentera vikten i kilon. Det är inte bara notdragning på Västbynäset under Seklingnatta. Det händer att Karl-Erik Larsson som bor på andra sidan Visten, i Bonäs också drar not i Knutserud. Ljuset från eldstaden på andra sidan går att se från Västbynäset under Seklingnatta. Karl-Eriks not fångade dessutom seklingar i ett kast under en av fångstkvällarna Vi är gamla kompisar han och jag, säger Lars. På 70-talet var det dåligt fiske vid Västbynäset. Då var jag med honom där i Knutserud och fiskade i stället. Han har haft en dröm om att få igång i det kastet igen och i år så blev det så. Karl-Erik och jag har dragit not sedan 1966, jag tror det var då. Han var 15 och jag var 16, säger Lars. Åtta privatpersoner fiskade 1938 Notdragning är en gammal fiskemetod som har använts sedan medeltiden. Förr var den en viktig del i försörjningen i bondesamhället. Fiskesäsongen är kort, cirka 14 dagar, det är den tid då fisken leker. Secklingen, som det uttalas på dialekt, är en laxfisk. Förr fiskades det i hela Visten men just runt Västbynäset har seklingen många fina lekplatser och där fanns många notlag. Enligt ett gammalt dokument rapporteras att det fanns åtta privatpersoner som fiskade med finmaskiga notar 1938: Köpman Ivar Nielmark, Knutserud, Ö Ämtervik Arrendator Alfred Andersson, Västby, Övre Ullerud A xel Eriksson, Humletorp, Östra Ämtervik Karl Gustafsson, Björntorp, Deje Teodor Nilsson, Hagen, Deje Henrik Weinberg, Bergsäng, Övre Ullerud Oskar Larsson, Bonäs, Östra Ämtervik G. Danielsson, Kilstorp, Övre Ullerud Den som betalade bäst fick fiska Arrendator Alfred Andersson i Västby var en släkting till Lars Emilson och Oskar Larsson är släkt till Karl-Erik Larsson. - Min farfar var i Amerika tre gånger, säger Lars. I slutet på 1800-talet var han där och då skrev de som var hemma på Västby brev till honom. De skrev att det vore bra om han kom hem eftersom de hade köpt rätten till seklingfisket. Det var Mölnbacka Trysil som ägde marken och de auktionerade ut notkasten. Den som betalade bäst för en femårsperiod fick rätten till fisket. Visten är Värmlands elfte största sjö. Den är näringsfattig och vattnet är klart med mycket bra vattenkvalitet. Forshaga kommun hämtar sitt vatten från sjön. Text& Frilansjournalist och redaktör Artikeln har tidigare publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden

8 Tomtehâlja - en tradition innan jul Innan det riktiga julmyset har kommit igång men efter det att sommaren gett med sig och släppt in höstmörket på allvar. Då brukar det vara dags för Tomtehälja hos Wermlandstomten Inge Olsson i Halla mellan Deje och Forshaga. Det var en inbjudan till tom2010 var det tioårsjubileum och tekongressen avstämplad i Nuuk Inge Olsson, eller Inge i Halla på Grönland. Klart man undsom han är mer känd som, hade återigen bjudit in tomtar från när rade varifrån de fått min adress och det undrar jag fortfarande. och fjärran för att fira den oktober. Inge är medlem i Sveriges Tomtegille som är en förening med syfte att stärka och stödja jul- och tomtetraditionerna i Sverige. Den bildades i Västerås 2001 och ska vara en så kallad non-profitorganisation vilket innebär att det inte finns något syfte att tjäna pengar på tomtandet. På våren 1993 fick Inge en inbjudan att vara med på den årliga tomtekongressen som brukar gå av stapeln Alfred Wik lämnade sin napp till Tomten i Danmark på sommaren. Jag bestämde mig för att åka dit i alla fall. Det föll sig så att jag inte kunde det året men nästa år, 1994, åkte jag. När jag var där nere träffade jag Sveriges då enda auktoriserade tomte från Mantorp. Han berättade för mig om Santa Claus of Greenland Foundation. Inge var med på prov i ett år först innan han blev auktoriserad på riktigt. Det är viktigt att organisationens medlemmar inte har brottsligt förflutet eller på annat sätt missköter sig. Själva utmärkelsen fick Inge i Karlstad med pompa och ståt. - Man vill ju inte framhäva sig själv men jag drog mycket folk

9 den gången, säger Inge och skrattar. Halla ligger i södra änden på Smårissjön som är en liten sjö mellan Forshaga och Deje. Sedan 1965 har Inge drivit en bilskrot där till vardags när han inte har tomtedräkten på. Men tomtedräkten brukar åka på lite då och då under året. Själva julafton har han ofta många att besöka och det har hans egen familj fått vänja sig vid. Under alla år Tomtehälja gått av stapeln har trubadurerna Stefan Molang och Haakon Pederssen varit med och sjungit för besökarna. Det var de även i år naturligtvis. Inge brukar ge dem varsin medalj varje år. - Jag har kvar allihop utom en som jag har tappat bort, säger Stefan Molang. Inge brukar bjuda sina besökare på tomtegröt. Den hålls varm med hjälp av en militär kokvagn, en så kallad koktross och gröten är gratis. Enligt traditionen kan man få den med sirap och kanel. På ena sidan vägen ligger bilskroten och på den andra hittar man Tomteboa. Det är en butik inrymd i en egen byggnad och den är full av julsaker. Öppen är den nästan året runt, skulle det vara stängt är det bara att ringa så öppnar Inge. På Tomtehälja är det naturligtvis öppet och tomten Palle gör ansiktsmålningar på barnen. Även detta är gratis men den som vill får lägga en frivillig slant i en låda. Övriga aktiviteter som brukar finnas med i Halla är en fiskedamm, kolbullar i en grillkåta, knallar som säljer godis, korv och hantverk. I år fanns Britt-Marie Mörnholm som bor på vägen Ruta uthyres! från Forshaga mot Halla på plats. Hon visade upp en mössa och ett par vantar stickade i blågula färger. - Det här är bröllopspresenter till kronprinsessan Victoria och hennes Daniel. De fick runt 2000 presenter när de gifte sig i somras och av dem valdes 200 ut för att visas på en utställning. Den här mössan och de här vantarna var med på den utställningen, säger hon. Inge i Halla är moderat och i valet tidigare i år ställde han upp på partiets kommunalvalslista. Han fick näst flest personvalsröster i hela Forshaga och lyckades därför komma in i kommunstyrelsen. Där har han redan varit med en gång men det var på 90-talet. Till årets Tomtehälja kom däremot den person som fick allra flest kryss i valet, socialdemokraten Angelica Rage. Hon överlämnade en korg med blommor och gratulerade Inge för hans ork att hålla igång med Tomtehälja i tio år. Gratulerar du mig till alla mina kryss i kommunfullmäktige, skojade Inge som aldrig står svarslös. Text& Frilansjournalist och redaktör Artikeln har tidigare publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden T.v Haakon Pedersen och Stefan Molang t.h brukar komma och sjunga på Tomtehälja. Här på bild med Inge i Halla i mitten. För 500:- inkl. moms får du hyra den här rutan i nästa nummer av Bladet.nu. För 1 000:- inkl moms får du även en ruta på: www. forshagabloggen.se Vill du bara ha plats på bloggen kostar det 500:- per år inkl. moms. E-post: redaktion@forshaga.org Alternativt be mig ringa upp på tel.svar:

10 TJENARE FOLKET En kanal för flatlus En litten ståry på Värmlännska Samme år sôm dän gamle kungen Gustav dän fämte, dret ner säj för förste gangen, dä va han mä dä stolte valspråke Mä fôlke för Fosterlanne, så va dän färdi, kanalen sôm va gjord för flatlus. Dä va 1858 dä. Dän va, å ä, nästan 500 meter lang. Dä tog ungefär tre år å byggen. Dä va tre slussporter iin. Fallhöjda på älva ve fôrsen va, å ä, bålimot fyra å en halv meter. I början va dä mässt prômmer (pråmar) mä järn å stål sôm passere, å di tog nästan tjuge ton, män sen ble rä prômmer sôm va lastade mä papper å pappersmassa, å di prôm- mera va större di, 35 meter lange, å di tog en 150 ton. En å slussera va en sån där halvsluss sôm di kallert. När prômmen skulle ôpp te Deje så passere prômmen dän siste slussporten, sen stängde di porten bakôm prômmen, så fyllde älva på vattne å säj själv. Å när di skulle ner te Kallsta, ôt andre hôlle, gjorde di tvars ôm. Fatter ni va ja begriper? Dä ä kanalen i Fôrshaga sôm ja taler ôm. Vesst i fesk. Män vart kommer flatlusa in i bilden da? Jo di där prômmera kalle di för flatlus för di va så platte i bôtten. Kanalen va inte mer än, ja sådär två meter djup. Män dä va nog ejäntligen eker, roddbåter, sôm di kalle för flatlus men även di store prômmera feck hette flatlus di mä. Förr i tia flöt di där prômmera mä strömmen te stan, sen när di skulle ôpp tebaka te Fôrshaga, feck di dra ôpp prômmera för hann. Tre kärer geck på lann å drog prômmen ätter sej, dä hette att di träle. Dä va nog gôrtongt dä ôm dä va riktitt strömt i älva, men senare från metten på 1800-tale kom dä båter sôm drog prômmera ôppför älva i ställe, dä va betydlig bättre, då ble dä ju inte så tongt för gôbbera. Forshaga kanal intill Stora Enso.

11 Ännu senere börje Lustenbåtera på å dra prômmera. Män annars så va ju Lustenbåtera mässt kände för å dra timmerbuntera i lange släp ätter säj. Dä kommer ju te å mä en aen ihôg Min farfar Axel, va en uttav di där båtkärera på en åttå desse prômmera sôm geck te Kallsta, å sôm drogs åttå Lustenbåtera. En å di sôm körde Lustenbåtera hette Stig, han va gift mä mi moster. Stig sôm hette Ollssôn i ätternamn va en rekti eldsjäl i ÖDIK (Östra Deje IK). Dän 29 november 1957 geck dän siste prômmen genôm slussera, å då börje di å flôte timmer i ställe. Runt 400 miljoner timmerstocker passere genôm kanalen å slussera. Ujamäjen. Män 1991 geck dän siste timmerstocken genôm slussera, å då hadde kanalen gjort sitt. En litten bet neranför, där kanalen mynner ut, finns Djupe Hôle. Dä tror ja ha bildes utav virvlera från gamle fôrsen, inna kraftstation byggdes. Där ve Djupe Hôle fanns förr en lastplass där di lôsse, blann annat kôl som di lagre ve kôlgårn sôm låg mella Enåsgata, Högbrogata å Klarälvsbana i Skived. En sån tjomme sôm Arne Bôrg, den gamle storsimmern, ha te å mä vart å sômme i kanal i Fôrshaga. Dä va e kapptävvling. Hur dä geck vet ja inte män ja tänker att Arne vann. Detta ska ha vart nôngang Dä va dä åre sôm Ingvar Kamprad föddes på gårn Elmtaryd i Agunnaryd i Smålann. Arne Bôrg tog OS guld i Paris 1924, å Amsterdam 1928, då han tävvle mot självaste Johnny Weissmüller. Han sôm va Tarzan, i filmera. Jo män. Sôm extra kuriosa så va en uttav verkmästera, när di byggde kraftstation i Fôrshaga, en sôm hette Sigurd, han ä morfars far te min älste sôn. Å en sôm hette Kalle, han va mä å byggde laxtrappa jämt breve, han ä morfars far te minne andre tre onger. Smål Vörd. Sigurd bodde i Älvdalen i Dalera, å Kalle bodde i Likenäs i nôrre Värmlann. Å bägge di gôbbera ha ja träffe. Å di sôm va mä, säjer att di byggde kraftstation 1950, sen byggde samme bolag, Skivebroa, åre ätter. Prômmera, flatlusa, byggde di på varve sôm låg strax sör ôm nuvarande campinga i Fôrshaga. Idag när 2010 snart är till ända, finns kanalen kvar som ett monument från den tiden det begav sej. Mycket vatten har runnit genom slussarna. Borta och glömda är dom som en gång murade upp stenar och sprängde fram älven i den nya fåran. En stig går på sidan om kanalen och vid övre inloppet finns en grillplats. Att sitta där en ljummen sommarkväll, göra upp eld, grilla några korvar, klämma en stilla pilsner och följa älvens gång, försöka fantisera om den intensiva trafik som en gång var, nu när allt känns så fridfullt, det är faktiskt rogivande. Eller varför inte, gå dit en mörk och kulen höstkväll och gör upp en eld. Kanske några av båtkarlarna går igen och hälsar på vid elden, Georg Kihlman, Viktor Mård, Oskar Eriksson, Axel Heed, Kalle Redig, Robert Wester, Johan Magnusson och några till. Dom kan berätta om de många orkaner som dom har kryssat i, mellan Forshaga och den yttre hamnen i Karlstad. Detta Nationalepos är skrivet av ett av barnbarnen till Axel Svensson, en av båtkarlarna på de s.k. flatlusen som gick i skytteltrafik från Deje, via Forshaga Kanal, till yttre hamnen i Karlstad. Trafiken höll på i ganska precis 100 år. Fotnot: Googla på Halvsluss så fattar ni vad jag begriper. Tommy Svensson den 12 november 2010, som har en spant, d.v.s. en invändig stomme av en av pråmarna, i sin samling. Den här texten är hämtad ur: tommybloggen.se Det är Tommy Svensson som skriver om nyttigt och onyttigt och mycket handlar om Forshaga. Tommy är född och uppvuxen i Forshaga. Han har även arbetat hela sitt yrkesverksamma liv på samma ort. Nere på bruket som först var Tetra Pak och sedermera Stora Enso.

12 Fem kyrkor - en församling Från och med första januari 2013 fick Forshaga, Ullerud och Munkfors en gemensam församling med fem kyrkor och invånare. Forshaga kyrka. Nedre Ulleruds kyrka. Ovan Övre Ulleruds kyrka och nedan Ransäter kyrka. Munkfors kyrka är den kyrka som ligger längst norr ut i den nya församlingens område. Det finns både landsbygd och tätorter och från norr till söder är det fem mil. Ransäter kyrka ligger på landsbygden och det gör även Övre Ulleruds kyrka. Ransäter kyrka ligger även i ett kulturområde med Geijersgården, Geijersskolan och Spelmansstämman alldeles i närheten. Kyrkan i Ransäter har alltid spelat stor roll och den är även en populär bröllopskyrka. Tvärs över 62an ligger Ransbergs herrgård. Varje sommar brukar det vara konfirmationsläger där som scouterna har hållit i sedan Prästen i Ransäter har varit delaktig i detta sedan dess också. Under åren som gått har cirka 800 ungdomar konfirmerats där. Nedre Ulleruds kyrka ligger inte mitt i byn, men ändå nära Deje tätort och när det gäller Forshaga kyrka så kan man nästan säga att den ligger i tätort, mitt emellan Forshaga och Skived. Lokal organisation Jaana Pollari Lindström arbetade tidigare i Forshaga församling men nu är hon en kugge i maskineriet i den nya organisationen. Hon blev prästvigd för åtta år sedan och sitt första år som präst gjorde hon i Munkfors församling därför är kyrkorna i den norra delen av församlingen inte nya för henne. - Nej, sitt första år som präst glömmer man inte. Vi försöker tänka lokalt i den nya organisationen, det är jätteviktigt att man känner igen sina präster. Jag är präst i Forshaga och i Ullerud blir Peter Vang Piscator präst. Lilja Gustafsson som har varit i Ullerud tidigare kommer att vara i Munkfors och Ransäter. Thomas Pfizinger-Drewes som var kyrkoherde i Munkfors församling tidigare kommer att gå runt. Micke Åsman är kyrkoherde i den nya församlingen. Vi är fyra präster för Micke kommer bara att vara chef. Hans uppgifter som arbetsledare kommer att ta all hans tid nu så han kommer inte att arbeta som präst, kanske något men inte mycket. Ledarutbildning De tjänster som finns att söka för en prästvigd är komminister och kyrkoherde. Biskopar väljs in, det är ingen tjänst som går att söka. En kyrkoherde är en arbetsledare och det ställer ganska höga krav. - Som kyrkoherde är du en präst som ska gå in och ta en ledarroll. Som sådan ska du ha ansvar för personal, ekonomi och fastigheter och allt som hör till kyrkan. Det är inte alla som har klarat av detta så därför har Svenska Kyrkan gått in och Munkfors kyrka.

13 ställt krav på att alla som är präster ska ha en ledarutbildning på universitetsnivå som går under ett år. Förr räckte det med prästutbildning för att söka en kyrkoherdetjänst, men nu måste man ha en ledarutbildning också. Jag har gått den utbildningen men jag vill inte bli kyrkoherde. Men en ledarutbildning är alltid bra, vi som jobbar som präster är ju ledare på olika sätt ändå. Ansvarsområden Organisationen inom kyrkan har ofta varit väldigt hierarkisk. I Forshaga-Munkfors församling har den nye kyrkoherden utsett platsansvariga med ansvar för var och en av de fem kyrkorna. Kyrkan ska enligt verksamhetens riktlinjer bedriva mission, gudstjänst, undervisning och diakoni. Jaana Pollari Lindström, präst i Forshaga Munkfors församling. - Det är våra fyra ben som kyrkan står på, säger Jaana. Därför har vi numera en person för varje område som också har budgetansvar. Det är vår ledarorganisation. Vi är nio personer med varsitt ansvarsområde. Plus att vi har en som är ansvarig för kyrkogårds- och begravningsverksamhet. Statliga band kvar Även om Svenska kyrkan och Svenska staten inte längre hör ihop så har staten ändå ålagt kyrkan att ta hand om begravningsverksamheten. Det är ett eget ekonomiskt system som går in under kyrkogårdsförvaltningen. - Svenska staten vill att alla svenskar ska bli begravda i vigd jord och då sköter vi om det i Svenska Kyrkan. Det finns en ledare inom det här området också hos oss och sammanlagt är vi nio ledare. Micke Åsman har delegerat ner ansvar till var och en av oss. Det kommer att bli ett fantastiskt system när vi lärt oss för det krävs att vi kommunicerar med varandra. Micke är en väldigt bra chef tycker jag. Det går alltid att föra en diskussion med honom. Han är bra på att se vad andra behöver också. Men en omorganisation är inte gjord i en handvändning, han säger att det kommer att ta tre till fyra år innan allt har kommit på plats. Kulturminneslag för kyrkor Men det är inte bara begravningar som Svenska kyrkan har ålagts att sköta. Även kyrkobyggnaderna ska kyrkan sköta. De omfattas av kulturminneslagens fjärde kapitel och där står att kyrkobyggnader och begravningsplatser som uppförts före 1940 inte får ändras utan tillstånd. Tillståndsplikten gäller även kyrkliga inventarier av kulturhistoriskt värde om de inte ägs av privatpersoner. - Ja trots att kyrkan och staten gick isär 2000 så finns det fortfarande lagar som gäller kyrkan. Vi är egent- Peter Piscator, präst i Forshaga Munkfors församling. ligen ett eget samfund precis som pingstkyrkan och missionskyrkan nu. Men staten har ålagt oss att sköta vissa saker. Banden har inte riktigt klippts mellan stat och kyrka, skulle man kunna säga. Smidig sammanslagning Det är dyrt att underhålla byggnaderna och begravningsplatserna och även verksamheterna som kyrkan bedriver är kostsamma. Micke Åsman som var kyrkoherde i Forshaga-Ulleruds församlingar började prata med kyrkoherden i Munkfors, Thomas Pfizinger-Drewes, om att slå ihop de tre församlingarna. Men det är stiftet som bestämmer. - Ja det är stiftet som bestämmer vad vi ska heta och vilka församlingar som ska gå ihop. Men det var Micke och Thomas som började prata om att göra det. Alla tre kyrkoråden sa också att de gärna ville att församlingarna skulle gå ihop. Det gick väldigt smidigt alltihop när det väl var dags. Det här är normalt sett inget som brukar gå smidigt till men det gjorde det för oss. Text& Frilansjournalist och redaktör Artikeln har tidigare publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden

14 Deje Simsällskap är Järnmannens klubb Deje Simsällskap är en liten idrottsklubb i Forshaga. Trots det har klubben riktigt duktiga simmare som sätter Deje på kartan, till och med på världskartan. Anders Olsson är en av dem. Han är mångfaldig OS-medaljör och världsmästare. Nu har han fått en egen cup, Anders Olsson cup. Pär Höckert är ordförande i Deje Simsällskap. För hans del började det med sönerna, Erik och Johan. När de lärde sig simma i den kommunala simskolan så tyckte de att det var så roligt att simma så de ville fortsätta. Det var så familjen Höckert fick kontakt med Deje Simsällskap. - Jag har varit ordförande i Simsällskapet i tre år nu, innan dess var jag ledamot och sekreterare, säger Pär. Deje SS hade 146 medlemmar Föreningen är ansluten till Svenska Simförbundet och även till Svenska Handikappidrottsförbundet. De två främsta simmarna är handikappsimmare, Anders Olsson och Ludvig Nyrén. Anders är flerfaldig OS-medaljvinnare. Ludvig är en mycket lovande simmare på väg uppåt i karriären. Det finns fler duktiga simmare i Deje SS. Världsmästare Anders Olsson är den medlem i Deje SS som utmärkt sig mest. Han råkade ut för olyckliga omständigheter som gjorde honom Deje SS brukar anordna flera tävlingar under året. Foto Cicci Wik. Anders Olsson kallas också för järnmannen, han är flerfaldig världsmästare och har vunnit flera OS-guld. Du kan läsa mer om honom på jarnmannen.com förlamad från midjan och neråt. Dessutom fick han halv lungkapacitet. Trots det har han sedan 2002 lyckats med nära på det

15 omöjliga. Han har tagit guldmedaljer i Paralympics, handikappidrottens OS, och han har blivit världsmästare för att nämna något. Det är inte för inte som han kallas Järnmannen. Anders bor egentligen i Hagfors men tränar och tävlar för Deje Simsällskap. - Först var han med i Örebro eftersom det inte fanns någon simklubb på närmare håll som var med i Svenska Handikappidrottens förbund. För att Anders skulle kunna träna och tävla för oss här i Deje gick vi med. Han tyckte det var lite långt att åka ända till Örebro. Numera tränar han i Hagfors men han tävlar fortfarande för Deje SS, hans tränare heter Anders Roos. AOC Anders Olsson Cup Anders Olsson betyder en hel del för Deje SS och som en hyllning till honom anordnas Anders Olsson Cup. I år var det tredje gången. Deje SS var med i ett projekt för några år sedan, SIK, simutveckling i Klarälvdalen. - I det projektet ingick att vi skulle göra en integrerad tävling, där handikappsimmare tävlar mot så kallade friska simmare. Men vi måste dela på dem ändå eftersom resultaten måste skickas till respektive förbund. I år var det första gången vi körde tävlingen i två dagar, förut var det en endagstävling. Vi fick ansöka om att använda badhuset i två dagar hos Forshaga Kommunstyrelse. De var generösa, vi slapp betala hyra och det var bra. Det var 65 simmare anmälda. De kom från nio olika föreningar och tillsammans genomförde de 279 starter. Det är mycket det. Vi hade lite tekniska bekymmer med en dator den här gången. Det gjorde inte så mycket för det blir alltid en sådan god anda. Den här gången var det extra mycket så, jag tror aldrig jag har varit med om bättre. Träningstider på loven Medlemsavgiften i Deje Simsällskap är 200 kronor om året och det är en låg medlemsavgift. - Det är för att alla ska kunna vara med. Till medlemsavgiften kommer en träningsavgift per termin som är 250 kronor per termin. Träningstid finns nästan alla dagar i veckan. Tävlingar Vid Kristi Himmelfärdsdag brukar Deje Simsällskap anordna Dejecupen. Funktionshindrade simmare får delta i Dejecupen om deras förening är ansluten till Svenska Simförbundet, däremot är tävlingen inte sanktionerad i Svenska Handikappidrottsförbundet och därför gäller inte deras resultat där. - Till Dejecupen kommer de tävlande, inte bara från Värmlands Simförbund, de kommer från andra delar av Sverige också och till och med från Askim i Norge. Dejecupen och Anders Olsson Cup är de två stora tävlingarna vi har och så brukar vi ha ett Pär Höckert har varit engagerad i Deje SS i många år. klubbmästerskap i anslutning till Lucia. Vi skulle gärna vilja ha en ny simhall med en 50-metersbana. En dröm som vi har är att ha ett simgymnasium ihop med Forshagaakademin. Text& Frilansjournalist och redaktör Artikeln har tidigare publicerats i Länstidningen Värmlandsbygden Dejecupen och Anders Olsson Cup är de två stora tävlingarna Deje SS har och så brukar det bli ett klubbmästerskap i anslutning till Lucia. Foto Cicci Wik.

16 Om Forshagabloggen.se - med det lokala för oss som bor i trakten Redaktionen består av mig, Cicci Wik. Jag är utbildad journalist och informatör och jag driver företaget Cvea Kommunikation sedan 2005 och jag åtar mig alla typer av uppdrag som har med text och bild att göra. Forshagabloggen.se har jag skapat och det är jag som underhåller sidan. Jag tar gärna hjälp av Dig om du vill vara med och skriva och skicka in bilder. Tipsa gärna om sånt som händer! Jag tar gärna min kamera med mig och kommer för att dokumentera. Jag frilansar även för Länstidningen Värmlandsbygden och det kan hända att det blir en artikel där också. För mig är lokal kraft viktig. Världen fokuserar alldeles för mycket kring storstäder, elände och skvaller. Jag tycker att eldsjälar, vacker natur och lokal historia är betydligt roligare! Eländet lämnar jag åt nyhetsmedia att ta hand om. Själv fokuserar jag mycket hellre på sånt vi kanske inte tänker på, sånt vi har nära oss här där vi bor. Vi har fullt upp att läsa senaste kvällspress-skvallret om folk som får sina femton minuters berömmelse i någon TV-tävlings-såpa Ruta uthyres! och glömmer att det faktiskt händer en del här hemma också... Hjälp mig fylla Forshagabloggen.se med nyttigt och onyttigt vetande om det som är nära oss som bor här i Forshaga med omnejd! Mejla gärna dina tips till redaktion@forshaga.org Hobbyverksamhet Forshagabloggen.se är ännu så länge är en ideell sida. Det vill säga, det finns inga inkomster. På skoj brukar jag säga att andra stickar, virkar, snickrar och målar. Min hobby är hemsidor, och Forshagabloggen.se! Det är också ett sätt för mig som frilansjournalist och informatör att visa vad jag kan och gärna arbetar med... Viktigt med lokala nyheter Det är viktigt att ha tillgång till lokala nyheter. VF och NWT bevakar HELA Värmland. Forshagabloggen.se fokuserar på det som är nära oss som bor här. Möjligen det som händer i utkanten av kommunen också. Fokus är lokalt, så lokalt det går! Kommunkontakten är kommunens tidning och den färgas av kommunens vinkling på saker och ting. Forshagabloggen.se är tänkt att vara ett kompliment. Här finns inget mål att föra ut information ur någon speciellt utvald synvinkel eller från någon speciell avsändare. Tvärtom! Alla som vill får gärna bidra med texter och bilder! Varsågoda, skicka gärna in allt mellan himmel och jord! Det är jätteroligt när det kommer tips om evenemang och bilder på husdjur i mailen! Positiva krafter Min tanke med Forshagabloggen.se är att den ska handla om det som är nära er som bor och arbetar här i trakten. Helst ska det vara positiva nyheter i första hand. För vem rapporterar egentligen det som är positivt? Jantelagen styr ofta i Sverige men det är faktiskt så att det finns mycket positiv kraft överallt.har du läst Antijante? Inte, den finns i sin helhet på Forshagabloggen.se! Det finns många engagerade människor som gör mycket bra saker. Så är du engagerad eller har du varit ute på någon aktivitet och mött positiva och engagerade människor som gjort något bra, hör av dig! Skriv och berätta, mejla till: redaktion@forshaga.org! Hälsar Cicci Wik För 500:- inkl. moms får du hyra den här rutan i nästa nummer av Bladet.nu. För 1 000:- inkl moms får du även en ruta på: Vill du bara ha plats på bloggen kostar det 500:- per år inkl. moms. E-post: redaktion@forshaga.org Alternativt använd tel.svar: