-NYTT. i nnb e t a 1e s på postgiro Innhold

Transkript

1 isen NYTT MEDLEMSBLAD FÖR FÖRENINGEN NORDI S KA PA PPERSHlSl'ORIKER BULLE1'IN OF THE ASSOCiATION OF SCANDINAfTtN PAPER DISTORlANS MITTEILUNGEN VON DEM VEREIN NORDlSCllER PAPIERHISTORIKER Ärg N" l Re d a k t0r: Gunnar Chris t ie Na sberg, Drammensveie n 4 ~ N-0255 Oslo? Ansvarig utgivare : J a n Olof RUden, S: t Eriksgat an 1 30 C 3 tro J to ckho1m,"~ rs avg i f t : uek 60 for e n keltp ersoner og hembygdsfören i n gar 8 ~K 90 fo r institusjoner/fir maer i nnb e t a 1e s på postgiro Innhold Forskergrupper som kva 1 i t etssirkler. Bo Rudin: De j a pans k e paprersbomberna. S. 7 Rol f Da h10: Il Fapir s kal var e i mange hundreo r!!! 8.3 Kurt K. Karl sson: Några ord om pappe r skon s erv e r i n g i F i nland i da g. s.8 Jan Olof Ruden : Två TTl01erna pappersbruksvisor. S.77 Gösta Linds t röm S./~ Invi tas j on t i1 NJCH -10. Det 10. medlemsffi0te i Oslo., For s kergrupper so ~ kvalitetssir k1er "Kv a litetssirkler!! er smt1. grupp er, d e r hver enkelt me d sin kunnskap birlrar ti1 et felles resultat.,:};il1(e1 te for ske r grupper har i t y~ i sk i'orm,",j ennomf0rt op pga v el" me d varige r esult ater til f 01ge. Utv i klinge n inne n ~. a p i r historisk forskning har f or en stor del be s tått i k ontakt få p e rson e r i me 11 0mo Det n ordiske s a marbeid utgj0r her en kva l ite t s s i r k e l inn e n den interna sj ona le samme n heng o Derfor er lti0 t e n e h vert arille t år av h", lt avgj 0ren e betych1ing for d e t som s a ml et kan oppnåes. Vi håpe r på g od oppslutnin g til Oslo-ffi0tet i j uni

2 De j apanska p a ppersbomberna. 1 Värl dens f ör sta interkonti nentala missiler. Av Bo RudinA Termen "interkontinentala balli s tiska missiler" framkall ar tankar på hypermoderna helvete smaskin e r som j agar fram i rymden med flerdubbl a ljudhasti gheten f ör a tt träffa sina mål h undrata ls mil f r ån startplatsen. Allmänt anses de t nog a t t dessa missiler ä r ett resultat a v efterkrigst i dens v ansinnesrustningar, men faktum är att det redan under andra v ä rldskriget konstruerades en inter k ontinental miss i l i Jap an. Tanken var att sprängladdningar s kull e f öras över Stilla oceanen med hjälp av b a llong. Histori en om dessa b a llonger, en a v de mest bisarra oc h okända episoderna unde r andra vär lds kriget, har utretts a v major Robert C. Mi ke sh som tillbringat tio år med a t t utforska proj e ktet. Smi thsonian Institute Press publicerade 1973 hans rapport på vil ken denna arti kel bygger. (Japan' s World Wa r II Balloon Bomb Attacks on rorth Americ a. ) Efter de ödesdigra f örlusterna vid Midway sökte de japanska militärerna desperat efter ett vapen s om kunde s lå direkt mot d e n ame r i kanska kontinenten. Den ide s om de förde fram kunde inte h a varit enklare - skicka upp bal longer försedda med bomber och låta v indarna föra dem över o c e anen t i ll USA. När bomberna fäl l des skulle de åstadkomma personska dor, brändor och allmänt kaos, v a r tanken. TvååriBt kons t r uktionsarbete över två å r gick å t till konstruktion och prov a v ball onger, bomber och en automatisk f ä l l ningsanordning. Avsevärd tid ä gn a de s också åt att studera vindarna över oceanen. Allt f ör att kunna v a ra säker på att ballongerna med sin d ödsbringande last verkligen skulle nå fram till sitt mål. En mekanisk anordn ing för att hå lla b all ongen svävande över mi n sta godt a gbara fly ghöjd måste också konstr uer as med tanke på de beräknade sextio t immar som fär den över oceanen skulle ta. Problemet att kompensera för stigning då ballongen utsattes f ör var ma uppåtgående vindar och det motsatta förhållandet då nattkylan kom, löste s genom en enkel, en ~enialisk metod. Ett antal sandsackar fäs tes i en r ing under ballongen och stod i förbindelse med säkringar som utlöstes av ett litet v tbatteri. En aneroidbarometer detonerade på elektrisk väg plugga r som släppte ut sand närhels t ballongen kom för lågt. S ndsäckarna beräknades räcka til ls b allongen gott och väl befann sig över amerikanskt område. Då skulle de å t erstående pluggarna lösgöra två f emkilos brandbomber och en f emtonki los antipersonbombo Vikten avgörande f aktor För ballonghölje t var vikten e n avgörande faktor och man prov a de först med e t t hölje bestående av gummerat i l ke, men det visade s i g vara a lldele s för t ungt. Det sega, t unna och lätt~ ja anska ha n dg~ or d e Eappe:et var daremot perfekt f or andama let. Papperet skulle gör as av handpappersmakare från hela J apan och råmeterialet skulle vara kozo, vars långa, starka fibrer lämpade sig bäst. Ett problem var att få samma papperskvalitet me d så många leverant örer. Ett annat att få pappe r e t gastä t t; både v axni ng oc h gummerin g pr ovades, men befanns vara för tungao För att täta s karvarna mellan arken använ de man sig av e t t bindemedel framställt aven sla gs potatis. Bi ndeme dle t, kallat k on nyaku-nor i, färgades också för att de som limm de skarva rn s kulle s e att dessa verkligen fick t i ll r äc~-

3 l igt med lim för a t t bli gastä ta. Ytvi kten på det papper s om anv än des var c a 15 g/m och arken laminerade s korsvis för att öka s tyrkan. Därefte r doppades de i en sodalö snin g f ör bli mjuka r e och efte r v a ttenavsköljning i e n gl y cerinlösni n g. Denna gl ycer ini ösning e rsat tes snart aven bestående av kalciwnklor i d, militäre n h a de n ämligen behov av glyce r inet i ammunitionstillverkningen. 600 a rk i varje ballong Varj e ballong b ~ sto d a v 600 se arat a ark som måste klistr a s samman utan r isk f ör gasläcka. St ora golvy tor krävdes f ö r s lutmonteri n gen och de flickor som v ar sysse l satta med detta arbe t e var s trängt t i llsagda att inte bär a hårnål ar, att inte ha f ör vass a fingernagla r etc. Alla omgi vande v ä ggar v a r ink l ä dd a med pappe r f ör att inga vassa kanter s kull A ~ i v a hål. För att kontrollera ballongernas t äthe t kräv des stora lokaler av en idro tt~ arena s storlek och f lera s~d an a jättehus byggdes också, vilket naturligtvis ytterligare fördyrade ballongerna. För ett sådant t ä t he tsprov fylld e s ballongen med luft med e tt t ryck av 1 ~0 m v a ttenpelare och förseglad es. Ef t e r 24 timmar k ontrolle r ades den f ör e ven tuella läckor och om d en befanns vara t ä t förså gs den me d ett skyddan de lage r a v l a ck. Den arbetskraft som sysselsatte s med b a l longtil l verkningen bestod till större delen a v skolungd om. Under krige t var skol dagen kort för att s å An ga som mö jligt s kulle kunna delta i krigsansträngn i ngarna och många j apaner h ar deltagit i ballongtillverkningen utan att få veta vad slutdrodukten skull e användas till..' TIen f örsta ballongen uppt äckt e s 4 november fly t ande i v a ttne t utanför San Pedro i Kalifornien. Av de mer än ballonger som sändes upp h a r endast?85 d okumenter a t s som landade i UuA. Den enda ~irekta skada de å stadk om var n å gra smärra skogsbränder i v ä stra de l en a v USA, men t yvärr do~ s ex persone r n är de aven ollckshandelse rålcade komma å t en s t ör tad b allong med b omberna f ortfa r ande intakta. Den t r a gis ka händel sen i n t r äff ade i ett rekreat i on s område i n ä r he t en av Oreg on. Marke n ägs av Weyerhauser & Co om också r å kar v ar a pappersmakareo

4 Ro l f D ahl~: " PAP I R SKAL VARE I MANGE HUNDREAR! " De t er allt id vanskelig å vite noe om fremtiden. Vi har allered e f å tt fork l art at påstandene om den relativt korte levetid s om vii bli mange av var tids böker til del, er korrekte, fordi de er basert på kunnskaper om dekjemiske prosesser i papiret. De rfor er det faktisk også mulig å legge papiret inn i en slags tidsma skin ved å öke hastigheten på de kjemiske nedbrytnings prosessene. Resultate t aven slik behandling er deprimerende. Det e r ikke akseptabelt at böker skal gå til grunne i löpet av e t å rhundre. Et pap~rdokument bör normalt vare i flere hundreår f ör det trenger konservering. Den kunnskap vi har fått om nedbrytningsprosesser i papiret, virker skremmende dersom en tror a t våre s kriftlige kulturytringer er noe som har verdi, og s6m hör bli tat t vare på for fremtiden. Me n vi har all grunn til å beholde vår skepsis når det gjelder de f les te andre påstander om fremtiden. Hvis en söker et fellestr e kk i påstander om fremtiden, har jeg vanskelig for å peke på noe a nne t enn at de fleste av fort idens påstander tok pinlig f e il når d e blir konfrontert med det som faktisk skjedde etterpå. En må spörre om det finnes noen pålitelige metoder for å si noe sikke rt om fremtiden som ikke er hasert på naturvitenskapelig e metoder. Hvis en önsker å vite noe om hvilke av vår tids dokumenter som k a n tenkes å bli brukt og ha betydning i fremtiden, finnes det altså bare e tt svar: Dette vet vi ikke. Men vi kan bruke fortieen s om e t speil for å läre litt om de prosesser som förer til a t noe blir betydningsfullt - og at annet blir skjult i glemsel e ns barmhjertige slör. I det klassiske Athen vandret en mann rundt uten noe som den gang gav status. Han skrev aldri et ord, og han kunne aldri kreve honorar for at noen skulle delta på hans seminarer for å l äre alt om alt. Mannen hadde klumpnese og visste ikke en gang hvordan han skulle bli kvitt sin ufordragelige kone. Av alle godt betalte vismenn idatidens Athen er det bare den lutfattig e Sokrate s som ettertiden husker. Det var ikke lett å leve uten kopieringsmaskiner. Vi har alle kolleger i när eller fjern fortid hvis misgjerninger vi kanskje f öler l itt ansvar for. Mine kolleger i biblioteket i Alexandria henvtte t ikke bare tvilsomme metoder for åsarnie inn flest mul l g böke r fra den da kjente verden. I mange av tilfellene fik k d e fat t i eneste eksisterende eksempiar. Men verst av alt var d e res h a ng til standardiserte formater som oppbevaringssystemet for papyrusruller förte til. Når klassiske tekster er i nndelt i så utrolig mange böker, skyldes det rett og slett hyl les yst e me t som lignet på vår tids vinstativ. Bibliotekarene i Alexandria redigerte teksten i bökene, kopierte den reviderte tekst inn på e n standardrulle av papyrus, la den inn i stativet, kaste t originalen og overlot til oss å lese den versjon de sel v hadde valgt. Sannsynligvis inneholdt vers jonen på standard f ormatet både utelatelser og tillegg i forhold til teksten s om forsvant. Jeg tror det er lenge siden nnen kunne opptre så

5 egenrnektig me d bökene. Uro i e n utka nt a ven r omersk p r ovins l ike etter begynnelse n av vår tidsregning burde etter all sannsynlighe t ikke gitt näring t il trykkpre ssene. I h vert fal l i kke etter datidens o pplyste menns og kvi nners mening. Men f akt isk förte den til vanlig bruk av boke n i d e n kodeksform vi anser som den normale. Denne boke n som for t ell e r om d e nne uroen, var for l ang f or en papyrusrulle Det bid ra til at bokrul lene ble erstatte t me d den bokform som er vanl ig i dag. Det er vel heller ikke tilfeldig at denne bo ken ble det förste produkt s om Gutenberg solgte i ukollegial konkurranse med de profesjonelle skriverne. Bibelens lengde f r e mtvang en annen f ysisk form enn bokrullene. Hi storie n e r f ull av s l ike usannsynligheter. Det ene ste sikre e r visst at det som er ment som e t ve rk for fremtide n, i mange t ilfelle blir glemt, s e lv blant ekspertene som forsöker å leve i f ortiden. J e g ska l ikke tre~t e noen med flere e ksempler på det som er m i~t hovedpoe ng: Det e r umulig for samtiden å vurde re hva som har het ydning f or fremt iden, og hva s om uhönnhörlig blir glemt. v i kan ikke foregripe de historiske prosess er, som er styrt av andre prinsipper enn naturvitenskapens lover. Fölgelig er det også umulig for produsentene av höker å vite sikke rt hva som bör bevares for fremtiden. Denne usikkerhet bör i hvert fall före til e n viss s k e psis hvis noen tror at et trykk ikke vii ha bet ydning. Oft e er det den uanseelige hegynnelse til noe som blir betydningsfullt for ettertiden. Dagens historike re vii utviisomt h e vde at det viktigste er å f å en mest mulig komplett samling av kilder. Sanns ynligvis vii ogs å frerntidige generas joner innta et slikt standpunkt. Be t yr det at det vii väre uansvarlig av a l l e utgivere å bruke annet papir e nn det som vii ha e n meget l ang levetid för styrk e n i papiret blir svekket? Mi tt svar er i prinsippe t e t ubetinget ja! De flest e oppbeva ringsins titusjone r vii ha svårt vanske l ig for å g jennomf ö r e konser veringstiltak for d e n enorme bokmas se SOm allerede er i f e rd med å gå til grunne. Manuelle metoder k a n med store omkostni nger bare redd e en l i t e n brökdel av vår f e l l es bokskatt. Dette er prose sse r som er basert på behandling med väsker, og s om må utfö r e s av et höy t kvalifise r t pe rsonale i d e t i lfe l le hvor en kan tillate seg å hruke måneders innsats for å bevar e et e nke lt verk. Det finnes me toder som kan stanse ne d brytnings p r osesse n uten a t papiret får tilbak e noe av sin opprinnel i g e sty rke. nisse metodene kan brukes t il behandling aven r e kke böker -på e n gang, men d a brukes det s värt gift. i ge stof fer s om trenge r inn i böke ne etter at d e er blit t p l assert i et v a k uumkamme r. En må h a e t tilnärme t absol utt vakuum for at den mest kjente me toden som blir brukt ved Library of Congress i USA, skal virke. Me todene e r teknisk avans erte og dyre. Etter hvert som svove ldioksyd fra atmos f ären t r e nger inn i papiret, vii nedbrytningen starte igjen. En ny me tade s om visstnok både avsyrer og öker s t yrken i papire t, er u nder utprövning i England. Metode n e r ikke-reve rsibel, og det e r ennå usikkert om en kan anvende de n som en måsseprosess. Forelöpig kan ingen satse på at nåtidens trykk skal reddes av f rerntidens teknologi.

6 Som sagt er det fort s att svärt vanskelig å vite om det vii bl i praktisk mul i g å redde fortidens trykkproduksjon for kommende generasjo ner. Som ma t erie lle gje nstander representerer den verdier som vanskelig l ar s e g overföre til a ndre media som mikrofilm og dig i tale l agringsformer. Og en skal også väre oppme rksom på at slike nye media som skal redde det intellektuelle innhold i publikasjonene, i seg selv representerer svärt vanskelige probl emer f or d e institusjoner som skal oppbevare dem som arkival i a. Forelöpig er det ikke markert noen vil~e fra norske mynd i gheters s ide til å sikre et fremtidig nasjonalbibl iotek magasiner som vii bremse den nedbr~~ingsprosess som langsomt, men s ikkert förer store deler av det nasjonale trykkarkiv frem til ödeleggelse. Ansvaret f o r at dagens trykk skaloverleve lnn i fremtiden, er det bare prod u s e nte ne som har mulighet til å ta på seg. Det kan väre grunn til å still e spörsmålet om det kan bli et offentlig ansva r å bevare produkter som er laget av selvödeleggende materiaier. Er d e t et offentlig ansvar å rette opp konsekvensene av at et for l a g ö n sker å spare 10 öre pr. 100 gram bok ved å henvtte et s vreholdig papir istedenfor et permanent papir? Tidl i ger e var det e t aksiom at trefritt papir var hedre enn trehol dig pa pir. Sl ike e nkle sannheter blir sjelden stående uten noen f o rm for mod ifikasjoner. Det viktigste er at papiret ikke i nneholder syre eller svovelforbindelser som etter hvert danner svovelsyre, og som nedbryter fiberstrukturen i paplret. Det er i kke utenkelig at det kan lages papir som i nneholder noen trema s se, men som likevei kan få en vesentlig l e nger levetid enn det sure, treholdige papi r et som ikke bör benyttes til seriöse publ ikas j oner. Hvis fremtldig forskning kan bekrefte at slikt t reholdig papir kan oppbevares like lenge som trefritt og syrefritt pa pir, vii det väre en gledelig nyhet. Det er en rekke positivt ladede begreper som kan brukes om det papiret s om vi I ha en mer akseptabel varighe t for oppbevaringsinstitusjonene. Noe n vii snakke om syrefritt papir. Nöytrallimt papir, alkal inpapir og permanent papir er andre be tegnelser som b l i r brukt i denne sammenhengen. ISO har fareslått at den amerikansk e standarden for permanent papir skal danne utgangspunktet f or en internasjonal standard, og flere norske organer har stöttet dette forslaget. Den ame rikanske standarden krever b l. a. at pa pire t har en minimum ph på 7,5 målt ved kald ekstraks jon. Papiret skal tåle minst 30 dobbeltbrettinge r mot fiherretni ngen me d 1 kg strekk. Det skal ha minst 50 gram rivemotstand. Mi n imum alkal inreserve skal tilsvare 2% kalsiumkarbonato Kals i umkar bonat e r et ~illig råstoff, som en gje rne kan spandere nok av s lik a t det oannes en buffer mot syredanne lse i papiret. Spör.smålet e r bare om d e t også bör defineres en maksimumsgrense for ~nsk e lig innblanding aven slik komponent. Permanent papir ska l ette r den ame rikanske standarden ikke inneholde innbl anding av tremasse eller ubleke t cellulose. En fremtidig i nte rnas j onal s t andard bör dessuten spesifisere maksimumsnivåer for vannlöselige klorider og sulfater, og permanent papir bör ikke inneholde vesentlige mengder med optiske blekernidler.

7 Hv i s e n i kke önsker å ve lge d en log i ske, me n höyst r adikal e lösning at a l le t rykk i f r emtiden k ommer på pa pir s om fyl l er k r avene i standarder f or perma nent papi r, kan en selvfölgelig f ölge anbefalingene i den ame r i kanske standarden. Liste n ove r publikas jone r s om bör trykkes på p e rmanent papir, er l ang. De n ne vner v ikt i ge sk j önnlitte räre og faglitte räre verke r, vite n skapel i ge tidsskrift e r, monografier og opptrykk av slike, s a m l e de utgaver, leks ika, ordböker, bibliografier, adre sseböker, ind ekser, a bst r aktorgane r og andre referanseböker s om skal o pphevares i lengre pe rioder, publikasjoner som primärt er be r e g net f or b ibliot ekbruk og publikas joner som ikke egne r seg for o verföring til fil m e ller maskinleselige media. Det e r höyst tvils omt om alle vi I bl i enige om hvordan slike anbefalinge r skal anvendes i praksis. Jeg har forsök~ å summere opp den pri nsipielle holdn i ng i tre ord: alle seriöse publikasjoner. De t e r i hvert fall e t prinsipp som forfatter og forlegger bör o p pnå e nighe t om. Me n historikerne kan allerede her med full r e tt be klage at my e verdifullt materiale vii gå tapt selv ve d en slik forsiktig praksis. Det k a n ogs å t e nke s andre met oder som e r mer orientert mot bedr ift sökonomis k e vurde ringer, når en skal ta standpunkt til om et skrift skal t rykkes på s e lvödeleggende elle r permanent pa pir. Et viktig problem for markedsavde lingene i forlagene er publ i kums innarbeidede vente og se-holdning til bokkjöp. De fleste regner med at ette r e t par år kan en kjöpe de fleste bö ker på s alg. S l ike profet i er er selvoppfyllende. Derfor komme r også de f leste böker på salg etter e t par år. Hvis f orlagene i fre mtide n bevisst satser på at förste opplag t rykkes på godt papir, vii motivas jonen t il å sikre seg et eksemplar med samlerverdi s t imulere omsetningshastigheten. Inge n ekte boksa ml e r vii ha råd t il å vente et par år för en sikrer s e g ~ t a v de verdifulle e ksemplarene. Hvis en velger e n s lik modell f o r produksjo nen av böke r, vii en i hvert fall ha s i kre t a t noen e k sempla r e r aven bok overlevere s til f remtidens bru~ere. Tngen tekst vii g å tapt d e rsom sene re,.uendre de o pplag trykkes på selvöde l e gge nde pa pir og med d årligere og rime ligere utst y r. En s l ik strategi hö r väre aksept abel for oppbevaringsinstitus jonene, og den vii f orhåpe nt lig vis g i f orlagene ökonomi s k moti vas j on til å k omme seg ut av det u f öret s om bransje n har kommet i n n i ve d at s pranget me l lom prorluksjonsverdi og utsal gspris målt i a ntal l kroner h a r blitt for höyt. Det er en grense f or kval ite t s s enkni ng hvis bokbransjen fortsatt öns ker å fungere s om en gaveprodus e r e nde v irksomhet. Mange bokk j öpere ha r opplevd at d e n nedre gre nse e r passert. Institusjone lle k jöp e re ve t a llerede at besparelser på noen få kroner p å f orlagets h å nd före r t i lla ngt höyer e utg i fter for kjöpe rne i form av repa r a s j o ne r o g i nd i v iduell i nn b inding, s om s elvsagt er l angt dyrer e e nn d e t e n kan oppnå me d solid masseproduksjon av graf i s k e p r odukter. Når et produkt s om bö ke r har en synkende grensepri s, l ö nner det seg å lage e t produkt som ikke påf örer kjö perne höye r e utgifter tfl r e parasjon e nn innkjöpsprisen. Jeg skjönner godt at mange forle ggere vi I möte nye krav til kval iteten på deres produkter med ökonomiske innvendinger. I

8 7 alt for lang tid ha r ma nge av d e m forsökt å spare og spare på småbelöp og oppnådd å g j öre sine produkt er til noe som er l ite attraktivt for ma nge a v de private kjöpe rne, og til noe som er uökonomisk og l ite anve ndelige for i nstitusjonelle kjöpere. Kan det ikke väre grunn ti l å g ripe denne utfordringen som noe annet enn en litt pinl i g på pekning på manglende kvalitet? Er ikke tiden s nart inne t il at bokbransjen kommer lit t på offensiven? Den bör t a mål a v seg t il å sikre seg en större del av publikums kjöppekraft. Det er små midler som skal til för en kan markedsföre norske böker som kvalitetsprodukte r. Nivået i gra fisk formg i vn i ng l igger slett ikke dårlig an. Forhåpentligvis er også man us kriptene aven slik kvalitet at de fleste böker fortjener å bli presente rt i en materiell stand som egner seg for å bli beva r t i lang tid fremover. Bokbransjen og bibliotekene burde kunne bli enige om norme r for en mi nstekval i tet f or s e r i öse publikasjoner. Slike seriöse publikasjo ner bör trykkes på et papir som tilfredsstiller minstekravene i den amerikanske standarden for permane nt papir. Dessuten bör de b indes inn med syrefrie mate rialer, og innbindingen bör ha e n kval i tet som gjör det mulig for flere å lese hoken uten at d e n fa lle r sammen ved bruk. Alle seriöse böker hör trådheftes slik a t de ka n repareres og bindes om etter l engre t.ids slitasje. Böker som tilfredsstiller slike krav, kan f.eks. merkes med et k va litetssymbol som er kjöpere ns garanti for at boken er et kval i t e t sprod ukt som tilfredsstille r minimumskravene til et g odt p r odukt. At forlaget har gitt publikasjonen en slik fysi s k u t f ormning, vii også väre en forsikring om at det er en bok som er verd å eie. En slik praksis kunne kansk j e gi en del av f o r lage ne tilbake noe av den trove rdighet de e r i ferd med å miste hos bokkjöperne. Det er den papirbe arbeide nde industris ansvar å sikre at fremtidens bibl i oteka r er ikke blir sitte nde med d e t enorwe ansvar som b ibliotekekarene i Alexandria påtok seg. De avgjorde hvi lke böker som ble sle t t et f r a vår felle s hukommelse, og hvilke som fikk overl eve '. Skån mine kolleger for slike avgjörelser i fremtiden. Intet me nneske kan ta ansvaret f or slike avgjöre lser. Hvis vi tror at dagens trykkproduksjon representerer verdier som kan h a be t ydning for fremtidige generasjoner, må produsentene av dem ta ansvare t for å sikre at de ikke utsle tter seg selv.

9 8 Någr a ord om pap perskons ervering i Finland 1 dag. Av Kurt K. Karlsson. De t bör genast från början påpekas att undert. ej är n ågon fackman på området, utan att här endast nedtecknats vissa detaljer, s om fra m kommit vid åhörandet av f öredr ag och vid några exkursioner. Yr ke s folk har alltså ingenting att hänta här. Konservatorfolket har, s åsom de flesta andra yrkesgrupper sitt e get förbund och sina egna föreningar. Den finska sektionen lär ha 135 medlemmar och e gen tidning. De t nordiska konservatorförbundet NKF hade senaste sommar firat sin 35 åriga tillvaro vid s in tion de kongress i juni 1985 i Hfors. Undertecknads klockarkärlek till papperskonservering härör egentligen från min verksamhet inom filatelin. Man har nu och då frågat mig om hj ä lp vid skador på frimärken. Felen har då varit t. ex. gammalt lim, tejv.rester, f ä rg från underliggande fårgkartong, lack och dylikt som man tyckt att jag skulle veta n å got om genom min forntida kemistutbildning. Tyvärr har hjälpen ofta varit klen och sämst när fr4gorna gällt s. k. stockfläckar = rötskador. Under de 14 å r jag suttit på härv arande Riksarkiv och s tuderat, har en hel de l gammalt papper passerat f örb i mina händer och jag har inte kunnat förbise det stora behov a v papperskonservering bland en del av detta material som förefinnes och som ytterligare ökar genom slitning vid hantering. Man lär ha för något år sedan gjort en överslagsberäkning och kommit till att det i RA finns bortåt 4 hyllkm material, som skulle tarva någon form av konservering. Med nuvarande personal och resurser hinner man med ca i% av detta per å r, vilket betyder att personalen d ä r har ett evighetsarbete framför sig. Man kan p å stå, att konservering av papper i a n spr å kslös f orm tog vid år 1892 i och me d a t t Riksarkivet (då kal l at Statsarkivet) annonserad e e f t er en "nykter och k unn i g b okbindargesäl l ". I bokbinder iets tecken gick sedan i h uvudsak a r betet vidare med repa r ation av trasiga böc ker. År fick en kvinnl i g, lån gvari g b okbindare på RA t ill~äll e.. a tt besöka. koll e ~ er i Sv e r~ge for att s e v~lka f örfaranden man där an vände och för st därefter kan man tala om någon verkl i g papperskonse rvering i nutida bemär kelse. Sparsamhet och över h e ten s ov e t skap om arbe tets verkliga värde f ördröjde länge utveckl ingen. Skoln i ng av ny personal skedde på kurser, där personer s om a r b e tade på området verkade som f öreläsare. I dag har RA sex p a ppers k onservator er i arbete, Universitetsbiblioteket har också några, l ikaså p å kyrkans b okreparationsver kstad i Pieksämäki. Därtill har var je a v l andets 7 landsar k i v någon form av papperskonservatorer elle r b okbi ndare av olika kvalifikati on. En mome n t an uppv ärdering fic k konservatoryrke t indi rekt genom över svämningskatastrofen i Firenze 1 966, då de fle s ta länder sän de personalhj ä l p dit. Så även Finland, som s ände 3 pers oner, ur s pru ngl igen kanske i nte så h ögkvalificer ade, men d e f ick där den bästa tänkbara lärdom i detta internationella läger - av dem finns ännu t vå kvar på RA, en har hunnit bli persionerad. Be träffande å tervärten av nya konservatorer kan en viss förbä ttring skönjas. På Yrkesutbildnings styrelsens initiativ startades h östen 1984 i Hfors' satellitstad Vanda en treårig, finskspråkig kurs för sex olika arter ell er linjer a v konservering, bland dem också en för papperskonservering. Skolans officiella namn är "Vantaan k ä si j a t a i

10 deteollisuusoppilaitos" (översatt: Vanda hand- och konstindustriella lärove rk). Skolan drives i kommunal regi, men är också statsunderstödd. Bristen på fast anställda lärare gör, att tillfälliga föreläsare anskaffas utifrån. Även undert. hade nöjet att i två dagar prata om vattenmärken. Dessa e lever utgör en liten, men en saklig första början till facklig utbildning i denna bransch. Om man i anseende till vårt relativt gynnsamma klimat frånser konservatorns uppgifter för det pr e ventiva skyddet för bok- och pappersmaterialet (d.v.s. uppbevaring på brandsäkert, ventilerat ställe, vid jämn temp. och relativ luftfuktighet genom året) så bör man ej helt förg lömma det ökande hotet s om luftens tilltagande försurning utgör. Denna fara som redan gör sig märkbar utomhus i naturen, kan också i akttagas inomhus på såve l oorganiskt som organiskt material o I vissa länder har man forsökt bekämpa detta med inblåsning av torra, svagt alkaliska pulver, t.ex. bikarbonater, men sådant l å ter sig svårligen utför3s i gamla byggnader vilka e j äro därtill utrustade. Framtiden f å r utvisa huru detta s kall mot arbetas. Finlands RA :s k onserva t or ers h uv uduppgifter är att försöka å terstella vad som 3kada ts av vatten, r öta, brand eller slitage. I princip gäller det då att bevara och återställa, me n inte att försköna e l ler retuschera. Arbe tet börj a r alltid med rengöring. Om det er fråga om lumppapper med skrift eller tryck, och det ifrågavarande bladet ännu håller ihop, är följande förfarande en regelrätt tvättning med vatten, med tillsats av n ågot svagt tvättme del. Om objektet redan är sönderfallet (brand eller röta) eller annars h å ller på att f alla i sär, kan här följa e tt t å l a modsprövande pusslespel som kan ta dagar och v e ckor. HanterinGe n av papper frå n tiden efte r de t trämassan togs i bruk, gör behandlin8en i vått tillstå nd s ynner ligen svår och måst a s å lund a utför as med stor f örs i k ti ~ het så att ark e t ej går i sär. Tramass etiden (börjande c a 1 860) sammanföll också i stort se t t med ibruktagandet a v hart s l i mning av papp'er, varvid man till limningens utfåilande använde alun, som med tiden gör papperet s urt. Surheten skall då mä tas och om den underskri der ph 5 s å b ör även en neu traliseri n g f öretagas. Härvid anvä nde s kal c ium- eller ma gnesiumb ikarh onat er i v a tte n eller bar iumhy droxid i me tan ol. Vid rötskador kan det vara bra att desinficera papperet, var t i ll a nvändes v i s sa feno lpr e p ~ r at : De t r eng jorda och nautrali serade arket - e l ler dess å terståend e delar - blir sedan vanli~en limmat på j a panpa pper med sta rkelse - eller me t y l c e l l ulosa ~ kli ster. Det har bliv i t a l l t vanligare att sedan bädda in d e t t a me l lan t vå genoms kinli ga polyetenfilme r, v ilka smältas f ast med en speciel l lödkolv e l l er s ammanfogas i en s ärskild l aminer ingsmaski n. Så d an lami n ering f örbättrar textens l ä sning, d e s s mikrofot ograf ering ell er duplicering med kopieapparat. De t är en all män rege l a tt a l l a förb ättri ngar och å tgä r der man företar, ä ven bör kunna borttagas om man v i d ett senare skede kanske kommer på nya, b ä t t re metoder. Dylika laminer ingsförfaranden kunna s j ä l vfallet göras på flera olika s å tt beroende på skadans a r t. Om konserveringen gä l ler kartor med vattenfärger, sådana de vanl igen var f örr, måste färgerna f örst fixeras innan vattenbehandling kan f ö retagas. Tekniken går framåt på alla områden och nya konserveringsmetoder är också på kommande. Man väntar sig IDl,cket a v ett nytt neutralisationså mne, diety lzink, som redan tagit i bruk i USA vid neutralisation av stora mängder material på en gång.

11 10 I Danmark, Norge och även på Sveriges RA har man tagit i bruk en arkform-liknande pappersutfyllningsmaskin. På dess viraduk lägges det skadade arket - det gäller alltid ark där vissa delar fattas - sedan fylles arkformen med en massasuspension innehållande en lämplig mängd fibrer av samma färg och slag som det skadade arket, varefter man likasom gör ett nytt ark. De tillsatta fibrerna söka sig till hålen i det skadade papperet, som sedan uppguskas och torkas. Metoden fordrar övning, men kan ge ett gott resultat. En sådan är också att vänta till Finlands RA. Källor: Pirkko Pirilä. Föredrag, hållet 7. Lj för II Suomen KemistiseuraII "Konservering igår och idag". Hfors ISBN o - 9. Kurt K. Karlsson. "Om frimärks papperets beständighet. lr Fenno-Scandia s. 55. Hfors, april 1986.

12 Två moderna pappersbruksvisor. Av Jan Olof Rud~n. Som komplettering till NPH-Nytt 1980:1, där äldre pappersmakarvisor presenteras följer här två moderna motsvarigheter. Perspektivet är dock ett annat: det är fabriksarbetaren som talar i Ryd0 bruks pappersbruksvisa och någon från orten, d v s utanför bruket, som beskärmar sig över stanken från sulfatmasseframställningen på Wifstawarf. Den senare visan har jag blivit uppmärksam~ad på av Rune Svensk, som meddelar den i sin Wifstavarf 1982, en industrihistorisk dokumentation (Sundsvall 1984). Där anges även melodin som är den kända "Sandels kanon" (bl.a. sjungen av Edvard Fersson). Från samma tid, 1910, är Rydöbruks pappersbruksvisa upptecknad. Den finns bevarad i Museet i Varberg, signum Vfu~ Det saknas melodiangivelse, men t ex Glucks melodi använd av Anna Maria Lenngren till "Pojkarna" passar bra. Ett annat förslag är "1 låga ryttartorpet", en skillingtrycksmelodi. För dessa två anvisningar tackar jag Eva Danielson, Svensk Visarkivg Wistavarf, strax norr om Sundsvall, ingångsatte sulfatfabrikation av massa år Rydö, Torups socken Halmstads härad, anlades som handpappersbruk 18?8. Visan är som sagt från ca 1910, då modern fabriksdrift gjort sträng boskillnad mellan arbetsledare och arbetare. Redan mycket tidigt under cellulo~ saepoken observerade man den moderna industrins avigsida). nämligen dess inverkan på miljön, som nu blivit det stora debattä mnet. Denna visa, vars upphovsman vi inte med säkerhet kunnat spåra, skrevs någon gång omkring 1907 tror man. Visan har presenterats i cirkeln av fru Naima Bolin, Strandvik, som i sin tur fått den av sin syster, fru Annette Tj ä rnström, Nacksta. I skriften "Medelpad" Nr. 1/ 1973 med underrubriken rrnorrland I LAGOR och andra visor från MEDEL FAD"samlade och kommenterade av Helge Andersson och utgiven av Medelpads F'ornminnesförening finns en vers ur visan medtagen på sid. 19 j ämte en variant, som handlar om Fagervik. Den angivna melodin är också en helt annan. Anmärkas bör, att Fagervik tillverkade sulfitmassa, som inte alls luktar illa jämfört med sulfatlukten från Vivstavarv - och numera Ostrand. Den i v i san omnämnde HäggIund var länsman Eric Hägglund, Söråker, som en tid var rik sdagsman. "Bladen" i vers 2 syfter på tidningarna.

13 IL Melodi: Sandels kanon ~ il I :J J j I r :OJ JIJ :J )J J j Jil I l. Hör hit. mi-na vän-ner och lyssna på det-ta. Om nå-got nl 2. Den luk-ten 80m är ut-av al-la be - handlad. I riks-da ~n dir ). En her-re 1 Tyskland gjort en upp-f 1n- ning, han vil-le ta 4. Nu bön-der-na bor-ta 1 Häs-sjö de kla-ga.. och flån sl-na 5. Ja. än-nu det luktar av s j älvaste fanken och lng-en kan 6. Där slutar min vi- sa och tyat-nar JIl1n tung-a. J ag hop-pas nl, J J Ull J J l; J. :1 I J J J IJ J J I l. kän-ner j ag nu vlll be --rät - ta. Må' vi-aa.n e.1 bris-ta ut 2. blev den av Hägg-lund ut - a n - dad.och "bla-den~ de haft ett e 3. bort den för-u - tan nå. "n vin-ning. Men kan ni er tän- ka så'nt 4. bo -n1ng-ar a l - l a de dra-ga. Där. läm-nas 1 stlc-ket båd" 5. tå - la den gräsl1 - sa stanken. Nu vll - ja de flyt - ta. ty 6. hört den bå.d"gam - la och ung.. a. Nu öns - kar jag blott. 14åt-te ~ ;l ; J I ffi :OJ I OJ J J I F J )IJ J J I j il l. 1 nå-gon skarv.den hand-lar 0111 luk-ten 1- f rån V1vsta - varv. 2. vin-ner-l igt svarv om. luk-ten 8 0m kom-mer i - från Vi. vsta -varv. 3. his-ke-l1gt slarv. Han fick ej ta bort den i-från V1Vsta - varv. 4. plo-gar och harv. när luk-ten den kom-mer 1 - f rån Vlvsta - varv. 5. in-te en s parv kan s tan-na för l uk-ten i.-från Vlvsta -varv. 6. den gå i arv. så l äng-e det l uk-tar i - från Vivsta _ varv.

14 RYn öbruig3 FA F r!tit Sm~lrASVISA Långt ner i S5dra Småland, d~r Nissan flyter fram, D~r h5jer sig ett pappersbruk, men fy f5r sj~lva fan. Det sorgligt ~r att h5ra, men v~rre ~r att se Och, sedan till att jobba i ett sådant Helvete. Om någon 5n skar veta vad detta bruket finns, Så skall det heta RYDö, om jag ej illa minns. Och om det någon lyster, och ni vill h5ra till, Så skal jag ~ven nämna, om sj~lva Gubben GHILL. Så kallas Disponenten som uppå Ryd5 går. Man s5ker oss att plåga det mesta han f5rmår. Att man beh5ver frukta det kan ni nog f5rstå. Ty med en k~pp i handen, han st~ndigt brukar gå. Två Ingeni5rer gå r d~r, de spr~tter av och ann, De ryta och komderar av bara själva Fan. Den ene heter Spr~tt man, Den andre kallas Flyg. Ja, tiden h~r på Ryd5, ja, den är ganska dryg. Om Spr~tt man jag vill n~mna, och om hans strama s ~ tt. Han ~r s å styv i nacken som om han svalt en k~pp. Går man till pappersbruket där f å r man honom se. Ibland så ar han nykter, men oftast är han sne. Här finns ju många andra som jag uppräkna kan. Vi skola dem ej g15mma, de skol a få sin dom. iden skull vi dem då g15mma, nog d5mer Satan dem. Han har dem noga räknat, han känner dem igen. Och nar vi fått likviden och vi till Torup gå Och k5per oss en liter, ibland kanhända två, Då g15mmer vi bekymmer, då bliver allting gott, När vi har vatt på "busan" och några busar fått. Vem denna visa diktat det säger jag ju ej. Ty då skall de herrarna ju retas ut på mej. Men ett jag 5nskar säga att visan den är sann Ty det kan ju bevisas av minst trehundra man.

15 1'1 c, W. GLver;. '~ B l [f-j J J IiF~ 17l, l. Jag minns den Iju - va ti. den, Jag Då o skul den och fri den Tätt minns den som i går, DA las' ten var en folj - de mi - na spår, häx-a Och sorgen snart forsvann, DA allt ut-om min Iilx - a ' Jag lätt och lull - tigt fann. I la.. rytbutorpet. :If D - AT - D 9 1c ) Il) j ) J l J I l )s )' Ii J. ) j l lå -94 ryl-kr-id,.- ~i vij },ii - ria, Hun-1Ul- ~",. Di'-,.,-, J. J j r J i- J I i J J tf J. JM,I V, laij '" en - SaM 11I,,:;r ,; so"" snö..w- JUn -hns få'rg, Och ~. E - Al - _ /xi. - fwn D F ~ r la) 1eJ); ).., )I OJ. lag flu på. lin. -.",1. Em _ fir va,. je Ä7 ~ Iron.Ipan1t, D ~ '. ~, V ~ J ~ ). I ) )' ) } J, I SDlY -sn. rd - i spi - os," i),n rå. - a. VI! - ijin. Jrfl.JV7., Oc/t

16 /:; Gösta. Lindström har av Gösta Liljedahls fond utsetts till stipendiat 1987 för hans forskning om pappersbruken i Virserum och vid Ernån samt för hans pedagogiska verksamhet. Stipendiet utdelades den 22 januari på Gösta Liljedahls födelsedag. Dett a va r fem t e gången ett stipendium ur fonden utdelades. Tidigare stipendiater är Erik Witting, Jan AppelQuist, Bo Rudin och Richard Ärlin. Fonden har till uppgift att stödja pappershistorisk forskning, särskilt svensk. Detta innebär dock ej att endast svenskar kan söka stipendium eller att "forskning" skall tas i bokstavlig bemärkelse. Nästa ansökningstillfälle är senast den 31 december 1987 för utdelning den 22 januari Ansökan riktas till Jan Olof Rud~n, S:t Eriksgatan 130 c, S-Il3 43 STOCKHOl.M. Fonden behöver för sin verksamhet bidrag frän enskilda och organisationer. Tänk på att 100 kronor till fonden i stället för blommor vid uppvaktningar kan ge btittre utdelning. Fondens postgirokonto är Jan Olof Rud~n

17 INVITASJON TIL NPH-10. DET 10. MEDLEMSM0TE I OSLO 12. TIL 14. JUNI Denne gang kommer NPHs med1emsm0te ti1 å holdes i Oslo. Tidspunktet for start er lagt opp slik at alle som så vi1 kan komme ti1 Oslo med nattog om morgenen 12. juni. (Det gje1der Bergen, Kj0benhavn, Stockholm og Trondheim, men ikke G0teborg (toget fra Kj0benhavn suser forbi), for derfra må man komme aftenen f0re.) Hotellprisen er NOK 375,00 per d0gn ink1. frokost i enkeltrum m/dus j og NOK 250,00 per d0gn og person ink1. frokost i dobbe1trum m/dusj. DE SOM 0NSKER A KOMME TIL HOTELLET 11. JUNI MA ANGI DET pa POSTGIROKUPONGEN. Påme1de1se skjer ved at man innsetter avgiften NOK 30,00 på NORSK POST GIROKONTO NR (Föreningen Nordiska Pappershistoriker, Avd. Norge). En slik postgiro kan sen des fra alle land i Norden uten ekstra omkostning. Det går også bra å girere fra egen postgirokonto. Hvis to medlemmer vi 1 de1e rum (da blir m0teutgiftene lavere), er vi takknem1ige om de vi1 sende en felles postgiro med NOK 60,00 og tyde1ig angivel se av navnene og 0nske om dobbe1trum på talongen. De som kommer med med f01gende beta ler en avgift NOK 35,00 og angir på kupongen at de 0nsker dobbe1trum. Vi er glade for de påme1de1ser som kommer f0re 1. mars, men SISTE FRIST FOR pameldelse ER 24. MARS Vi kommer ti1 å bo på Linne Hotel, og har va1gt week-end av to grunner: 1. medlemmene beh0ver ikke å s0ke om så lang tjenestefri og 2. Oslo-hote11ene er så dyre i den 0vrige del av uken. PROGRAM. Fredag 12. juni kl Ved Papirindustriens Forskningsinstitutt. Institutt1ederen E. B0hmer inn1eder. Derefter b1.a. foredrag om 1agringsbestandighet, og om Det som har skjedd i papirfremsti11 ingen de siste 15 år ti1 slutt omvisning på instituttet. Lunch på instituttet avslutter. Efter lunchen drar vi ti1 Riksarkivet. Efter at programmet der er klart, holder vi med1emsm0te på Riksarkivet. Vi drar så ti1 hotellet for inn sjekking, og derefter middag på Linne Hotel. L0rdag 13. juni. på morgenen bes0ker vi Kon-Tiki-museet. Derefter Kroepe1insam1ingen, som er Verdens mest omfattende samling av Sti11ehavs-skrifter. så enkel lunch på Folkemuseet. Derefter bes0k på Folkemuseet med b1.a. Ibsens arbeidsrum. Ti1 slutt middag på Folkemuseets restaurant. S0ndag 14. juni. Norsk Pressemuseum. Lunch der og avslutning av NPH-10 ved tiden. For dem som er interessert: Sonja Henies-Nie1s Onstads museum er på gangavstand fra Pressemuseet. Avreise: Ti1 Bergen el , ti1 G0teborg 17.00, ti1 Kj0benhavn per båt og per tog 22.35, ti1 Stockholm el og ti1 Trondheim el De påme1dte vi' få ti1sendt detaljert program med kart mm. PS. NOK 30,00, 35,00 eller 60,00 ti1 NORSK POSTGIRO

18 LÄ G GPOJKE GUSKARE f\1ästare 17 EN FILM OM HANDGJORT PAPPER AV NILS OLOF HEDENSKOG Mitt första möte med handgjort papper blev omtumlande. Papper, en alldeles självklar slit-och-släng-vara i vår dagliga närhet, fick plötsligt liv och innebörd.jag gick i lära för Georg Anzelius på Tumba pappersbruk och Tör yrkesmännen nere i lessebo. Med facination såg jag hur pappret växte fram ur deras händer och verktyg, Tör att så småningom pressas och torkas. Det monotona hantverket (man formar ca 2000 ark per dag) beskrev en slags kontemplativ arbetsro som verkade vara mycket otidsenlig. Jag bestämde mig för att göra en film om det jag såg. Manus, regi och klipp: Foto och klipp: Lj udläggning: Mi x: Lj ussättning: Nils Olof Hedenskog Stefan Kull änger Sven Olov Heed Per Carleson Peter Holthausen Per Carleson Peter Holthausen/ Studio Lagnö Fil mmi xa rna Nils Melander/Filmteknik 23 min, 16mm, färg, opt. ljud. Finns även på VHS. Produktion: Nils Olof Hedenskog och Filmverkstan med stöd av Sveriges Tekniska Museum Distribution FilmCentrum tel

19 If Tidskrift för teknik-, industri- och arbetarh istoria TE KN IK Il KULTUR är en ny tidskrift som under 1986 utkom moo fyra nummer. Avsikten har varit att via en enkelt hållen tidskrift berätta om det som händer Inom teknik-, industri- och arbetarhistoria och Industriminnesvård, bl a, och det som I första hand berör museerna, kulturminnesvården och hemby\jisvården men även alla andraallmänt intresser~ ~ sbna frbr. Perspektivet breddas succesivt. BI a hoppas r edaktionen p~ att kunna utöka det rent teknikhistoriska mater ialet. Till redektlonen har repr esentanter för olika universitetsämnen (t ex lce- och läroomshistoria, ekonomisk historia, teknikhistoria och etnologi) knutits for att bevaka ett brooare omrb och därigenom kunna t~ka In nagra av de vita fl~kar som finns I gränslandet mellan museerna, universiteten och fria forskningsinstitutioner som t ex FA- rb t, Arbetslivscentrum och Arbetarrörelsens arkiv. VI hoppas att det skall ge full utdelning under TEKNIK la KULTUR ges ut av Föreningen Teknik & Kultur, bakom vilken står bl a De teknik- & Industrihistoriska museernas samarbetsr&j (Tl MSA), Den nordiska samarbetsorganisationen (W The International Commi ttee for The Conservation of the Industrial Heritage (T ICCIH) och Svenska Museiföreningen samt en långrad enskilda medlemmar. Redaktör och ansvarig utgivare är Bengt Nyström med bred erfarenhet av museiarbete och industrl- och kulturminnesvård och bl a chef för Sveriges Tekniska Museum. Under 1987 utkommer TEKNIK la KULTUR med fyra nummer. Som alla kulturtidskrifter dras den under en uppby(}jjl6dsfas med vissa ekonomiska problem. Gör därför ~ här - om du är Intresser~ ~ tidskriften och dess äm nesomrbn : Bli medlem i for,nlngen Teknik & Kultur' Du stodjer darmed utgivnin gen av tidskriften och erhå.11er automatiskt prenumeration av tidskriften. Och litet mera! Medlemskap för 1987: 100 kr för enskild medlem 250 kr för institutionella medlemmar Prenumeration för 1987: l 00 ~ r för privatpersoner 120 kr för Institution 200 kr i stödprenumeratlon Enklast: Sätt In beloppet p~ postgiro med angivande av namn, ooress osv. Tidskriften. Teknik & Kultur. Föreningen Teknik & Kultur. Dalagatan 78 A <i Stockholm. tel ~<i.