ANMÄLAN. Nummer I. April 1946

Transkript

1 April 1946 Nummer I ANMÄLAN Hakoniten, Hakonbolagets egen personaltidning, framlägges härmed för Eder i sitt första nummer. Dess syfte är flerhövdat. Främst vill den vara ett nytt månatligt återkommande bidrag till strävandena att öka den inbördes gemenskapen mellan de anställda men den vill också söka bidraga till ökad samkänsla med bolaget den där känslan, bakom den speciella betoningen av ordet "vårt" i utrycket "vårt bolag". Hakoniten har också på sitt program att sprida upplysning, främst om det som rör sig inom vår egen intressesfär, men då detta ofta är intimt förknippat med och beroende av den allmänna ekonomiska utvecklingen, kommer även glimtar från dessa områden att synas i tidningen. Ett stort utrymme kommer att upplåtas även för mindre seriösa angelägenheter. Kåserier, insändare, frågeavdelningar etc. får sin givna plats i Hakoniten, och jag hoppas på medverkan i detta avseende från läsekretsens sida. Slutligen vill jag framhålla, att vi som arbeta med tidningen vet, att vi givit oss in på en svår sak, som kommer att rendera oss kritik. Dock vill jag understryka, att kritik i uppbyggande och förbättrande syfte alltid är välkommen. Så till sist vill jag nämna, att vår tidning är av intern natur. Den är avsedd för Eder, som är anställd i Hakonbolaget och ingen utomstående. Gunnar Collin.

2 Redaktören för denna nyutkomna publikation har anmodat mig att skriva en artikel rubricerad "Vi bygger". Han åsyftar därmed, att en redogörelse för vårt byggnadsprogram skulle lämnas till personalen. Självklart är, att bland allt annat, som avses att genom "Hakoniten" förmedlas till vår personal beträffande saker och ting, som i olika hänseenden sker inom vårt företag, är det ju också av intresse att få omnämna, hur utvecklingen är tänkt pa byggnadsområdet, liksom vad som närmast ligger under planläggning på detta viktiga gebit. Innan jag går in på att lämna några glimtar från arbetet att framskapa praktiska och tilltalande kontors- och lagerhus, ber jag dock att få beröra en ännu viktigare och betydelsefullare uppbyggnad. Under alla de gångna åren i Hakonbolaget har jag betraktat såsom ofrånkom- HAKONITEN Organ för Hakonbolagets personal Ansv. utg.: CARL-HAKON SWENSON Redaktör: GUNNAR COLLIN Vestmanlands Lans Tidnings AB:s tryckeri, Västerås ligt att främst den inre uppbyggnaden fullkomnades. Den som sker under det gemensamma dagliga arbetet, då var och en tager fram det bästa av sig själv i sin uppgift och även giver det vidare i sin omgivning. Då alla känna givandets glädje att hjälpa och stödja varandra under dagens rastlösa och krävande arbete, och alla förena sig i en ärlig strävan att enigt arbeta för de mål, som företaget uppställt som sina. Det skapas härunder i arbetet någonting av bestående art och i en anda av kamratskapets goda tecken framväxer så den verkliga och fasta grunden för det gemensamma handlandet. Den inre uppbyggnad, som sker på detta sätt och under alla de gångna åren har skett, är enligt "min uppfattning den värdefullaste tillgång, som vårt företag har. Ni kunna måhända tycka, att det kanske är litet onödigt att föra fram dessa synpunkter i ett första nummer av en publikation, som är avsedd att kanske främst verka som en sammanhållande länk i den stora kamratkedjan. Se vi emellertid litet djupare på förhållandena i världen, så torde vi alla nödgas medgiva, att det har varit mycket som felats överallt i den inre uppbyggnaden, människans egen uppbyggnad. Jag skall väl ej lamentera om den saken nu, utan återgå till det relativt lilla område, inom vilket vi i det stora hela röra oss, som dock i sig självt och för vårt vidkommande i vår dagliga gärning har kommit att bli av en sa väldig omfattning. Helt visst vill var och en av Eder även känna som jag i detta hänseendet, att vi städse vilja bjuda till att giva det bästa till varandra i samarbetet, i den kamratliga gemenskapen på arbetsplatsen och därtill från denna även ute i livet i övrigt bliva representanter för det bästa mänskliga. En sådan uppbyggnad gör ingen illa men alla gott. Den fyller människan med en inre tillfredsställelse, den som kommer från det ljusa sinnet, givandets sinne. Således kan det ju vara mig förlåtet, om iag endast ur den synvinkeln sett talar om vårt eget inre uppbyggnadsverk, då vi u öppet skola spraka

3 Stipendiefonden ger dig ett handtag Vad vet du, ärade läsare, om t. ex. kaffe? Förmodligen vet du, att Hakonbolaget har ett märkeskaffe, som heter Luxus. Du har även smakat på detta kaffe och kan säga "det är gott och fint detta Luxus". Kanske har du också kommit i beröring med andra kaffemärken! Men sedan är det nog slut med ditt vetande? Hur är det med kunskaperna beträffande andra varuslag, som Hakonbolaget för? Om du rannsakar dig själv finner du, att det är lika illa där. Är det inte bedrövligt, att du, som är anställd i ett av landets ledande företag inom livsmedelsbranschen, strängt taget inte har en aning om livsmedel över huvud taget? Någon kanske säger om dig: "Han (eller hon) är anställd i Hakonbloget. Han (eller hon) vet säkert allt om livsmedel!" Och sedan visar det sig, att du ingenting vet. Förargligt för företaget och förargligt för dig själv! En utmärkt komplettering av dina tidigare mer eller mindre bristfälliga kunskaper erbjuder dig NKI-skolan med en nyutkommen korrespondenskurs kallad Livsmedelshandelns varukunskap. Fackmän på olika områden har där på ett praktiskt och lättfattligt sätt hopat små guldkorn av för dig värdefullt vetande i varje brev. För att hjälpa dig till detta värdefulla vetande står "Hakonpersonalens stipendiefond" för halva kursavgiften. För endast kronor 31:0) kan du alltså nu kvalificera dig för större uppgifter inom företaget till gagn för dem och till gagn för dig själv. Du, som vill framåt! Tveka ej! Skriv redan i dag till HAKONITENS redaktion under adress Hakonbolagets Huvudkontor, \'ästeras! Vi skola ge dig de upplysningar, som du behöver. Arvika Bollnäs Borlänge Eskilstuna Gävle Hudiksvall Karlstad Kopparberg Lidköping Ludvika Malung Nora Norrtälje Skövde Sundsval) Söderhamn Södertälie Uppsala Västerås Åmål Örebro Torsby PLATSREDAKTÖRER Per Johansson John H. Oderfors Ingvald Rosenblad Bengt Erik Haglund Ellen Eriksson John Robertsson Gösta Olsson Josef Lötstam Curt Berggren Sigvard Gustafson Erik Skottheim Roland Axdorph Nils Evert Ekström Ann-Marie Wickman Holger Schiitz Gurli Lindgren Stig Egebring Elsa Andrén Elsey Morlin Gunnar Norén G. Adolf Enarson Bengt Nerelius Tore Bergstam med varandra och giva varandra del av tankar och uppfattningar i denna vår nya kamrattidning. Av fullaste hjärta önskar jag så härtill framgång för detta nya arbete, som avser att i personaltidningen gemensamt skapa en kontakt, som kan skänka utom nya impulser även ett ökat inbördes värde i kamratskapets tecken. Låt oss alla verka i den riktningen, så komma rika frukter att avsättas på alla de områden, inom vilka vi röra oss, såväl i tjänsten som i vårt eget liv. Så hälsar jag Eder alla varmt och ber att fa återkomma och tala om byggandet i sten, trä eller armerad betong en annan gång. Eder

4 På en semester för något år sedan träffade jag samman med en man, som har till yrke att döma de svenska män och kvinnor, som kommit i delo med lagen. Han hade sett många av våra idéannonser och var därför mycket intresserad av att få en mera detaljerad redogörelse för hur Hakonbolaget arbetar och verkar. När han så hörde, att de mellansvenska köpmännen inom specerioch lanthandeln äga vårt företag, och att detta således är deras egen inköpscentral, gjorde han genast den reflexionen, att man inom Hakonbolaget icke behövde någon säljarpersonal eller åtminstone en mycket ringa sådan. Han tog nämligen helt för givet, att medlemmarna-aktieägarna självmant skulle ringa eller skriva in sina order till sitt företag för att dessa således på billigaste sätt skulle tillföras den egna centralen. Ja, så vackert kan man tänka inom icke initierade kretsar, men som vi alla nogsamt veta, är det verkliga förhållandet något helt annat. Hela vår personal utgöres f. n. av inemot anställda, och av dessa hör inom representant- och telefonförsäljargruppen icke mindre än 150 personer eller något över 12 %. Det är, som synes, en stor stab vi måste ha för att sköta om ordertillförseln. Knappast något företag i landet vare sig inom grosshandeln eller inom industrin torde ha en sådan försäljarstyrka. Säkerligen ha många av våra representanter vid skilda tillfällen fått höra från försäljare hos andra med oss konkurrerande företag, att "Ni har väl inget svårt och besvärligr arbete, som endast behöver fara runt och hälsa och få alla order gratis. Inte behöver Ni arbeta för att få dem i orderboken". Även den uppfattningen skulle nog bli korrigerad, ifall vederbörande bytte plats och kom in i vår krets. Visserligen omfatta köpmännen av många kända orsaker Hakonbolaget med ett helt annat intresse och en varmare känsla än sina andra leverantörer. Våra försäljare få därav helt givet en personlig kontakt med sina kunder redan från början, vilket i de flesta fall leder till att goda vänskapsband knytas mellan bägge parter. Men därmed är ej sagt, att vare sig de i tjänsten grånade eller de unga kunna taga arbetet från den lätta sidan och endast vänta att orderna skola strömma på dem. Vårt företag har mycket av idealitet i sitt program. Men idealitet och business äro två skilda begrepp, och på bara idealitet kan ingen leva. Det är en hård kamp, som under de senaste åren pågått mellan inköpscentralerna och de privata grossisterna, vilka slutit sig samman i en grosshandelns inköpscentral, kallad A. S. K. Än hårdare och intensivare kommer denna strid att bliva ju mera handlingsfriheten inom handeln ökar och statsmakternas och kristidsmyndigheternas grepp släpper. Den som då står starkast rustad och kan göra sin tjänst bäst som köpmännens leverantör, den blir det som tar hem spelet. Den gamla grossistmentaliteten hos våra konkurrenter är på väg att helt försvinna, och mer och mer har man övergått till att arbeta efter våra metoder. De motståndare såväl stora som små, vilka vi ha att tävla med, äro säkerligen fast beslutna om att inte bara hålla sina positioner utan även att så mycket som möjligt tränga sig in på våra marker. Ett stort ansvar kommer därför att vila på försäljningsavdelningen och dess personal. Här kräves nu mer än någonsin, att alle man är i högsta trim för att med vakenhet och effektivitet bevaka och sköta sina resp. distrikt. Slentrianmässigt tänkande och en lunk i gamla hjulspår kommer ohjälpligt att leda till nederlag. Men ha vi nu som förr initiativkraft och målmedvetenhet med oss i det dagliga arbetet, då kommer Hakonbolaget alltid att behålla sin förstaplacering. I kommande nummer komma våra försäljningsproblem och andra aktuella spörsmål för den säljande personalen att vidare behandlas. C.-H. S. 4

5 5 Fritt FRAM! "Hakoniten" har sett dagens ljus. Litet stapplande är naturligtvis de första stegen vems var inte det men viljan att få fram en bra tidning är stark åtminstone från redaktionens sida och där viljan finns, finns också förutsättning att förmågan i sinom tid inställer sig. Om allt går efter beräkning, utkommer tidningen den 15 i varje månad med undantag för juli och augusti, då den sover sin skönhetssömn. Som framgår av "Anmälan" på annan plats, avses "Hakoniten" bli ett språkrör för såväl företagsledningen som för de anställda. På ledningen faller 1 första rummet ansvaret för spridande av upplysning om företaget och dess program ävensom frågor av ekonomisk och annan art, som kan vara av intresse och vikt för läsekretsen. På läsekretsen i övrigt faller delvis ansvaret för att tidningen verkligen blir ett språkrör för Hakonbolagets personal, från de yngsta till de äldsta. Ärade läsekrets av bägge kön och alla kategorier! Vi begär inte av Er litterära och formfulländade artiklar och alster i övrigt. Vi begär endast Er röst skolad eller oskolad spelar ingen roll. Vi behöver kåserier, dikter, berättelser och diskussionsämnen av alla slag. Vi har också plats för karikatyrer och teckningar ävensom lustiga anekdoter, notiser, reflexioner och sist men icke minst aktuella och trevliga fotografier. Vi kommer att besvara Edra frågor i särskild frågespalt, och vi kommer att belöna Er fiffighet och uppslagsrikedom med avseende på eventuella pristävlingar. Vi är till och med tacksamma för Er vederhäftiga kritik av vårt sätt att sköta tidningen men begär, att Ni inte döljer Er under anonymitetens täckmantel. För att bistå Er med råd och dåd i Er oegennyttiga vi kan nämligen dessvärre ej utbetala några honorar strävan för "Hakoniten" finnes en särskild platsredaktör för varje avdelningskontor. Namnen Chefen för kontoret i Söderhamn, Gösta Boström, övertager fr. o. m. 1/4 chefskapet för kontoret i Norrtälje. Boström, som började i Hakonbolaget som representant för Bollnäskontoret 1/1 1930, har lett verksamheten i Söderhamn sedan 1/ Till chef för kontoret i Söderhamn fr. o. m. 1/4 har utsetts försäljningsledaren vid Västeråskontoret Helmer Udén, tidigare anställd i Handels A/B Aug. F. Ohlson, Hudiksval 1 samband med Hakonbolagets övertagande av nämnda firma började Udén vid Hudiksvallskontoret 1/ Till Västerås överflyttades han 1/11 '944- på dessa platsredaktörer finns införda på annan plats, Vänd Er med förtroende till dem! Låt inte blyghet och andra hämningar lägga hinder i vägen för Ert aktiva deltagande i Er egen tidning! Fritt fram i "Hakoniten"! Red. HÖRT PÅ JULFESTEN Får det lov att vara mera stek? Nej tack, jag väntar på någonting flytande Jaha, såsen kommer strax

6 Vill blott ETT Vill blott ETT men vill det av hela ditt hjärta. M. Claudius. I ICA-tidningen publicerades för något år sedan en artikelserie i praktisk psykologi av den inom detta speciella område välkände amerikanske populärfilosofen Dale Carnegie. I en av artiklarna behandlar Carnegie en av människans djupaste önskningar: känslan av personligt värde. Författaren framhåller vikten av att denna känsla starkes. Och det är ju så sant: varje livsbejakande människa måste innerst inne ha en viss fond av ambition, vilja att hävda sig, en känsla av personligt värde eller m. a. o. självförtroende. Det är naturligtvis av största vikt för individen att denna egenskap utvecklas utan att för den skull överdrivas. I en broschyr från ett korrespondensinstitut återfanns för en tid sedan devisen: "Din framgång kan aldrig bli större än Ditt självförtroende." Detta har nog sin riktighet. Det är ju endast genom att vänta framgång som resultatet vinnes. Härvidlag finns det inga tillfälligheter. Allt förutsätter en orsak, som åtminstone är lika stor som dess verkan. Det ligger ju i sakens natur att exempelvis en stor framgång måste ha en stor orsak, och denna ligger oftast i en stark självtillit och stor uthållighet. Oavsett begåvningen så kan framgången likväl inte vara större än självförtroendet. Den som inte tror sig om att kunna något, han kan i regel heller ingenting, men den som verkligen tror att han KAN... ja, resultatet låter säkert inte vänta på sig. En oskriven regel utan undantag. Orsaken till att många människor med mycket goda förutsättningar sköta de mest underordnade sysslor, beror oftast just på detta: ringa tankar om den egna personen. Det är nog förresten så med oss människor i allmänhet: vi anse inte att vi bestämma vårt öde själva; att vi kan bli vad vi VERKLIGEN vill. En person, som äger ett starkt och uppriktigt självförtroende skapar kring sig en alldeles särskild atmosfär. Man får faktiskt en känsla av att hundratals hinder undanröjs ur hans väg, utan att han själv befattar sig med dem. "Han lyckas i allt, som han företar sig." Omdömet känns igen? Vad är då kanske i främsta rummet orsaken härtill? Ja, definitionen är enkel: karaktärens styrka och tankens skapande kraft resulterar i framgång. Orison Swett Marden skriver i en av sina böcker: "Om du vill genomdriva något, så rikta alla dina tankar så beslutsamt och bestämt därpå och inlägg så mycket eftertryck och kraft i din beslutsamhet, att ingen makt på jorden kan föra dig bort från ditt föresätta mål. Detta förlänar dig en obeskrivlig kraft, under det att tvivel, fruktan och bristande självtillit försvagar dig". Det skadar säkerligen inte att försöka omsätta Mardens uppmaning i praktiken. Varför människor många gånger misslyckas i sina företag, beror helt enkelt därpå, att de påbörja det föresätta verket utan den fasta föresatsen att lyckas. Osäkerhet är många gånger orsaken till att resultatet blir medelmåttigt eller värdelöst. Ty det är ju självförtroendet som anger möjligheternas storlek. Co tv ti a Hawqtym.yröf' vat/e motyoti harqjorf def ma/f/gt for 05s att oka banar/ runt så fort som md/7/qt" 5a' Jet seyrctrtc/e (Jppsa/ataqet. ' 06S* KUPP UR /VNNON&EN IDA<j!-"' 6

7 Ju större självförtroende, desto större utsikter till framgång. Det är faktiskt inte nog med att intala sig själv att man kanske kan lyckas utan man skall lyckas. "Makt är väsentligen resultatet av tankar, vilka kraftigt, livligt och oavbrutet äro riktade på ett mål och åtfölja alla våra handlingar." En gammal sanning, som ger resultat. Men det gäller att vilja att vilja HELT OCH FULLT. En sak är emellertid viktig i det här sammanhanget: den förelagda uppgiften måste vara intressant. Om exempelvis ett företags ledning inte förmått att göra arbetet intressant (vilket ju ligger i deras eget intresse) så måste man själv gå in för att göra det bästa av situationen. Det går. Föreställningen om att vi ha ett mer eller mindre oblitt öde att kämpa emot, måste vi snarast befria oss ifrån. Det är ju vi själva som måste äga sådan kraft, att vi kunna betvinga det vi vilja kalla ödet. Är vi verkligen fullt övertygade om att vi kunna genomföra en viss uppgift, trots att kanske andra anse det omöjligt, så visar just detta att det finns något inom oss, som gör oss vuxna uppgiften. Det finns inget, som så stärker och mångdubblar den egna förmågan som just självförtroende och vilja. För några år sedan skickade Hakonbolaget till kundkretsen ut ett reklamläskplån, som på första bladet hade följande tänkvärda tryck: det STORA vi gemensamt kunna, om blott det STORA vi gemensamt vilja. Ett valspråk lika lämpligt företaget som den enskilde anställde. Arne Bergenbag. TIDERNA FÖRÄNDRAS På Kulturhistoriska museet fann vi bland gamla butiksskyltar en med följande text: Amandus Karlsson, Specerier, Konfekt & Dynamit. KARAKTERISTIK "Hans hjärna är så liten, så om den låg under en fingerborg skulle den känna sig som en lus i en katedral." Hjälp EUROPAS BARN! Genom de dagliga tidningarna och skakande skildringar i radion ha vi alla här i Sverige fått taga del av under vilka utomordentligt svåra förhållanden, som de flesta av Europas folk för närvarande lever i. Helt säkert går ingen av oss oberörd inför allt det lidande, som finnes runt omkring oss. Flera av Hakonbolagets personal har väl även på skiftande sätt velat bidraga till att räcka en hjälpande hand. Som vi säkert sett har ett stort flertal av de större industriföretagen och försäkringsbolagen samt andra enskilda företag och organisationer beslutat inom sina personal- och fackliga organisationer samt verkstadsklubbar att lämna en dagsförtjänst till Europahjälpen för Rädda Barnen. Detta är en vacker tanke och en värdefull handling, som visar att det svenska folket icke vill sitta i godan ro och bara se på hur nöden utom landets gränser allt mera griper omkring sig. Vi skulle nu vilja underställa vår stora personalgrupp den frågan, huruvida inte även vi skulle göra vår insats i detta behjärtansvärda hjälparbete. Skulle inte lämpligtvis vår kontors- och lagerpersonal kunna samlas till en överläggning för att diskutera möjligheten för en liknande åtgärd. Förslagsvis skulle man då arbeta två lördagseftermiddagar för att på så sätt få ihop till en hel arbetsdag. C.-H. S.

8 Ä V L E K II Ö N 1 K A Det börjar så sakteliga våras i "den sovande staden", och den myckna snön rinner bort i smutsiga rännilar över trottoarerna. Den som under vinterns lopp lyckats sno åt sig ett par gummistövlar kan tacka sin lyckliga stjärna. De övriga få vackert finna sig i att det första utomhusbadet blir av det mindre angenäma slaget. Men med de strida vårbäckarna flyter också våra sista förhoppningar bort om att få ett nytt kontors- och lagerhus till sommaren. Som Ni val alla känner till, så fyller Gävle stad 500 år 1 sommar, och intet skulle väl ha varit roligare än att få ståta med ett nytt komplex för vänner och bekanta, som komma att besöka utställningen (vilken inom parentes sagt kommer att bli mer än dubbelt så stor som Stockholmsut- lällning n 1930). Men vi får väl hoppas på att kunna visa upp ett bättre resultat nästa gång sta'n firar jämnt sekel. För skall man tro den gamle vännen Coué, så skall ju tron verka allt (fast det kanske tar sin tid) och tror gör vi ju fortfarande... Apropos bygga och bo så är giftermålsfrekvensen f. n. tämligen hög på Hakonbolaget i Gävle. Kamrerare, "växelinor", telefonförsäljare och fakturaskriverskor gifter sig huller om buller och lever lyckliga till tidens ände, får vi väl hoppas. Vi önska dem i varje fall all den lycka, som jordelivet har att ge sina förälskade människobarn. Ja, barnen ja. De komma väl också med tiden. Storken har besökt en hel del av våra manliga tjänstemän under det senaste året. så det var nog ingen dum idé det där med moderskapspenningen... Vi ha också en annan sorts barn. Små pigga ungar med glittrande ögon och rosenröda kinder (äkta), som trippar mellan kontoret, lagret och DK med forsedlar, brev och paket och säger "tack" och "varsågod" och niger djupt och andäktigt, vilket komm?r oss att ana, att vi äro åtskilligt äldre än vad vi vill vara. Sedan Wirsäll fått resfeber ha vi fatt en ny kamrer. Han är också mycket omtyckt (åtminstone av flickorna), och vi ha sinsemellan döpt honom till "Lycko-Per", om det nu beror på hans lockiga hår eller pa hans om sydligare nejder sjungande röst, skall vi låta vara osagt. 8

9 9 Skratta om Ni kan! ÅRETS DIKT (hämtad ur Sp.-sp.-bl.) V Ä R E N J a Z gick y id stranden av en å på fårens första dag och solen sken på himlen blå, och glad var jag. Det knoppades i alla snår, och lärkan slog sin drill och vinden viskade om vår, som just kom till. Och änder summo par om par på solhcglittrad våg och tusen frågor utan svar i luften låg. Vad är väl vårens hemlighet? Varför just hon och han? Hur blev det så? Varför? Vem vet vad våren kan? GOA. Den första gång jag såg Dig, den andra den var röd, den tredje har dom slagit, så han ligger och blör. TELEFONFÖRSÄLJNING (Det var i krigets elfte timme, lagret av ransoneringsportföljer skulle lättas.) Så ha vi bra och billiga ransoneringsportföljer!? Tack, men jag ska nog inga ha. Jo köp nu! Kriget är snart slut!... KONVERSATION VID DISKEN Får jag ett halvt kilo av Ert kaffe som kostar två kr. kilot. Vi har inget kaffe till det priset! Men de säjer det är så gott!... APROPÅ FÖRKORTNINGAR Det var ett uselt f. d., sade skidlöparen, som åkte på ett fält, som var träskartat o. d. Då swingpjatten provade de smala byxorna i affären och fann, att han inte kunde trä sin stora fot genom byxbenet, beslöt han vänta t. v. modell inkommit. Den här veckan skall vi gå på handbollsmatch igen. Vi har ett alla tiders lag. De har en kedja utan motsvarighet, och man vet långt på förhand vem som skall vinna. Men det är minst lika svårt att vara publik. Sedan man i ren extas slagit sig själv och andra grön- och gulblåa och skrikit så att halsen svider som efter en bättre eldsvåda och fått sparkar så silkesstrumporna likna repstegar, går man hem för att plåstra om sina defekter men i ett saligt segerrus. Silkesstrumporna var det ja. Detta sorgliga kapitel, som tycks bli allt sorgligare. När ska de komma dessa hägrande rj-kronors outslitliga from USA? Har såpbubblan brustit för evigt? Tills vidare plugga vi emellertid engelska allt vad vi förmå för att på ett värdigt sätt kunna välkomna de efterlängtade, när den dagen kommer! Yours truly Helena.

10 En vintersaga Det var en gång en stad, som var så liten och oansenlig, att en stor del av människorna i landet knappast visste var den låg, eller att den över huvud taget fanns till. Folket som bodde i staden hade liksom andra människor sina glädjeämnen och bekymmer, och liknande problem hade man att brottas med där som annorstädes. Staden var delad i två hälfter av älven, som flöt mitt igenom, och den ena halvan kallades den gamla staden, ty den var äldst och den andra för den nya staden, eftersom den var yngst. Det hände då och då, att folket inte hade något särskilt att träta om, och då fick den lilla älven alltid utgöra tvisteämnet. Ty man kunde inte enas om vattnet som flöt genom staden var en älv eller en å. Med sorg i sitt våta hjärta åhörde den lilla älven människornas kiv med varandra om denna sak, och det berörde henne illa, ty hon ville inte, att människorna skulle vara osams för hennes skull. I grund och botten och även på ytan var det en mycket snäll och beskedlig älv, men det hade länge sjudit och kokat i hennes inre, och länge hade hon funderat på, att på något sätt klargöra för folket, att hon verkligen var en älv och inte bara en å. Visserligen hade hon visat, att hon kunde bli arg och farlig, särskilt på våren, då hon kunde ge sig till att kasta av sig istäcket så våldsamt, att isflaken hamnade nästan vid Grevens fina jaktslott mitt på det stora torget. Det var inte mer än några år sedan hon bet av ett riktigt bra stycke av den svarta svängbron, då vårkänslorna tog överhanden och båtar och isflak vräktes om varandra ut mot sjön. Nu hade hon som sagt länge funderat på en utväg, och även blivit lovad hjälp av sin kära kusin, den stora och mäktiga älvdalen. En liten gosse från den stora staden Göteborg var jämte sin mamma på väg Över bron, då gossen fick se en roddbåt i älven. Den stygga gossen, som var bortskämd med Göteborgs stora hamn och amerikabåtar, sade då till sin mamma: "Jag vill ha barkbåten, som flyter i diket". Även en mycket snällare älv än vår skulle blivit arg för en sådan grov förolämpning, och nu rann sinnet på med full kraft. Hon vände strömmen och forsade i väg så fort hon kunde upp till sin kusin älvdalen och talade om alltihop. Ja, så hände det, som med en gång gjorde den lilla staden berömd långt utanför landets gränser. Hela kusin älvdalen vräkte sig iväg för att bistå den lilla älven, dragande med sig sysslingar och hela släkten ned i älvfåran, där de fullständigt täppte till hela det vilda loppet. Så långt hade allt gått efter beräkning. Se nu var meningen den, att bara älvens släktingar hunnit samla sig bakom fördämningen, så skulle hela sällskapet ge sig av ned mot staden, och det skulle bli en färd, som människorna sent skulle glömma. Denna gången skulle det minnsann inte bli bara en bit rostig svängbro att kalasa på. Nej nu skulle hon ha både sockerbruket och banken med flera godbitar. Men fastän allt var så väl förberett och noga genomtänkt, så gick alltihop om intet. Givetvis hade det hela skett på natten, då människorna sovo, men en morgonpigg mjölkutkörare fick se vad älven och älvdalen hittat på, och nu dröjde det inte länge, förrän nästan hela landets befolkning var där med både civil och militär sakkunskap i spetsen. Där var geologer och vetenskapsmän, filmfotografer och tidningsmänniskor, radiobilar och hallå-män m. fl. Och så sattes det stopp för älvens tilltag och i stället för att taga hämnd på sin stad, skänkte den helt oväntat både berömmelse och reklam åt denna. Så i dag finns väl ingen i Sveriges land, som inte vet nästan allt om staden Lidköping, var den ligger, hur den ser ut och att den till sommarens skall ha en stor utställning. C. B. IO

11 MORGONSTUND Uti tidig morgonstund jag tar farväl utav John Blund för att redobogen stå för dagens gärning. Först skall nyponteet på för att kroppen den skall få en daglig dos av vitamin och näring. Ja, en tesked nyponmust och en riktigt kraftig dust emot maklighetens många gamla vanor. Se, det hör morgontimmen till, och tro det om ni vill: Tanken kilar faktiskt kvickt i nya banor. När vi så oss laddat opp, blir det säkert inget stopp i maskineriet även om det gnisslar. Då är sinnet spänstigt glatt, och jag tror då säkert att åt det värsta vi på dagen bara visslar. Kåwe Vad är det för stad, som ligger långt åt Hälsingland till och som ofta (av Hakonbolagets leverantörer) förväxlas med en viss masstad. Frågan kunde tänkas i en hakonitisk f rågesporttävlan. Flertalet skulle väl hitta svaret: Bollnäs. Staden är till storleken den tredje i "landet där sjöarna le". Engbergs patriotiska lovsång ger en god föreställning om våra "sjöar, berg och dal". Här märker man Norrland. Bergknallar och ansenliga höjder avteckna sig runt horisonten. Bollnäs skulle nästan helt domineras av SJ och norra stambanan om inte Hakons funnes. Men SJ har en svår konkurrent vintertid. Hela Bollnäs "sparkar". Att "ha fått sparken" har här dubbel betydelse, men att "ha tagit sparken" bara en. Det sistnämnda sker rätt ofta, men sällan åker vederbörande in. Blir det ertappning blir det sparken. Bollnäsborna är ett piggt och originellt släkte. Inte minst affärsmännen. Det speglar sig i affärsreklamen. Annonsrubriker sådana som "Jag doppar så jag skäms" och "Känner du Fia öhman, som bor uppå söder?" äro ej ovanliga. Kan läsaren hitta på mera uppmärksamhetsväckande? Tar man en titt på Bollnäs-kontorets plats i företaget finner man bl. a., att det i omsättningshänseende kommer på i8:de plats, men i omsättningsökning 1945 på n:e, så man vet aldrig... I bokstavsordning ligger vi som hittills obesegrad 2:a, och i turordning för nybyggnation, enl. obekräftat rykte, som etta... I varje fall har både hakonsfolket och övriga bollnäsbor ont i nacken nu. Varför de? frågar läsaren. Jo, det sägs, att de gå och bliga efter ljusskylten på Hakons nybygge, som de i andanom se resa sig över stans skyskrapor. En föraning av vår ha vi haft några dar i ett strålande väder, som t. o. m. kolliderade med helgdagarna. Hela stan var ute och luftade vinterkläderna innan de ska hängas in i garderoben efter preparering med Allomal, Paradimal, Maletta DDT 3, Naftalin, Trix eller Pregmal. Bebådelsedagen med sin sällsporda våffelnjutning har haft premiär här. Enligt nu ingångna rapporter har även övriga delar av landet varit med om evenemanget. "Nej, nu är du för långrandig, din pratsjuka..." (mina blickar falla på Klärre & C:os julklapp) utbrister läsaren. Även om man ej tillviter mej ett sådant epitet måste jag nog tillstå, att även med mitt mått mätt blev detta en aning för långt. Vox. r 1

12 HAKONSMÄSTERSKAPEN en succé Publikbilden från målet flankeras t. v. av Ludvikas Birgit Stenquist och Uppsalas Lasse Nilsson, segrare i resp. dam- och herrklassen och t. h. av det segrande laget Uppsala-laget. I undre raden synes glatt leende Ludvika-disponenten Alex Larsson och tvåan i herrklassen Stig Tranberg, Sundsvall. Hakonbolagets första skidmästerskap gick av stapeln söndagen den 17 februari i Ludvika. Vädret var soligt med temperaturen omkring noll, och allt var bäddat för den succés, som inte heller uteblev. Tävlingarna hade samlat 69 deltagare från de olika avdelningskontoren, och på startplatsen vimlade det redan vid åttatiden på morgonen av åksugna ungdomar av alla åldrar. Starten gick programenligt, och undan för undan störtade målmedvetna skidlöpare av bägge könen ut i spåret, beredda att slå ett slag för sitt lag. Banan, som mätte 7% km, kördes två varv av herrarna och ett av damerna. Banläggare var lagerchefen vid Ludvika-kontoret, Teodor Fennrick, som hade all heder av det omväxlande och trevliga spåret. Vid starten, som också var mål, hade goda och förutseende arrangemang vidtagits. Där fanns uppeldade omklädningsrum, dusch och gratis utskänkning av varm choklad. Efter halva banan leddes herrklassen av Stig Tranberg, Sundsvall, på tiden 34.47, närmast följd av Lasse Nilsson, Uppsala, och Einar Måne, Karlstad, på Att slutstriden skulle komma att stå mellan dessa tre, blev snart uppenbart. Först i mål var som väntat Einar Måne med startnummer 3, som stakade in på goda Men Månes tid stod inte lång stund, ty nu kom Uppsalas frejdade långdistanslöpare Lasse Nilsson, som vräkte sig in över mållinjen i prima kondition. Tiden knäpptes av till Men ännu var 1 Z

13 Stig Tranberg ute i spåret! Skulle han kunna hota Lasse? Men Lasses tid stod sig. På fina lyckades dock Tranberg belägga andra plats med 35 sekunder tillgodo på Måne. I damklassen segrade spänstiga Ludvikamästarinnan i orienteringslöpning Birgit Stenquist med nära 4 minuter till godo på tvåan Solweig Johansson, Karlstad. Birgits tid blev så bra som Efter tävlingarna följde middag på Gillet med prisutdelning. Disponent Larsson höll tal för kamratskapet och uttalade en förhoppning, att Hakonbolagets skidmästerskap skulle bli en institution, som ytterligare skulle sammanbinda de olika avdelningskontoren med varandra en förhoppning som åtminstone alla där närvarande delade. Sång följde så av Ludvika-kontorets välsjungande Sven Byberg, varefter disponent Carl Hakon Swenson talade å Huvudkontorets vägnar och tackade arrangörerna för deras goda insatser. Så kom prisutdelningen. Det av direktör Hakon Swenson skänkta vandringspriset till bästa lag erövrades av Uppsala-kontorets stronga trio Margit Sahlman, Lasse Nilsson och Elof Eklund. Prissamlingen i övrigt bestod av ett femtiotal trevliga och praktiska ting, som mottogs med syn- och hörbar förtjusning av därav förtjänta. Dessutom erhöll envar tävlande, som fullföljt loppet, en dalahäst som minne från denna Hakonbolagets första och i allt lyckade skidtävling. De bästa resultaten blev: Herrklassen: 1) Lasse Nilsson, Uppsala, ; 2) Stig Tranberg, Sundsvall, ; 3) Einar Måne, Karlstad, ; 4) Elof Eklund, Uppsala, ; 5) Thure Englund, Sundsvall, ; 6) Sven-Olof Sundquist, Borlänge, ; 7) Roland Ahrnberg, Borlänge, ; 8) Nils Wollrathsson, Borlänge, ; 9) Roland Ahlm, Västerås, ; 10) Hans Eriksson, Västerås, ; 11) Uno Gregoriusson, Södertälje; 12) Lennart Olsson, Sundsvall; 13) Erik Olsson, Ludvika; 14) Åke Lindgren, Södertälje; 15) Karl Envall, Borlänge; 16) Tord Olsson, Karlstad; 17) Gunnar Norman, Ludvika; 18) Bengt Lindholm, Sundsvall; 19) Georg Nilsson, Eskilstuna; 20) Alf Lagerström, Västerås. Damklassen: 1) Birgit Stenquist, Ludvika, 42.22; 2) Solweig Johansson, Karlstad, 46.13; 3) J. M. Lindström, Sundsvall, 46.32; 4) Siv Blomqvist, Sundsvall, 46.32; 5) Margit Sahlman, Uppsala, 46.51; 6) Maj-Britt Carlsson, Västerås; 7) Barbro Gustafsson, Sundsvall; 8) Ragnhild Johansson, Ludvika; 9) Greta Granlund, Borlänge; 10) Karin Kypengren, Borlänge. Lagtävlan: 1) Uppsala ; 2) Sundsvall ; 3) Karlstad ; 4) Borlänge ; 5) Ludvika ; 6) Västerås ; 7) Borlänge II; 8) Sundsvall II; 9) Södertälje; 10) Ludvika II; 11) Västerås II; 12) Eskilstuna; 13) Norrtälje; 14) Örebro; 15) Gävle; 16) Eskilstuna II; 17) Örebro II. ÅRSFEST I VÄSTERÅS Så här års brukar sedvanliga årsfester hållas och Västeråskontorets livaktiga idrottsförening HPIF samlades också häromdagen för att enligt statuterna klubba genom förhandlingslistan för Styrelsen, som så när som på klubbmästaren kvarstår, avtackades av kontorschef Lars Levén. Nuvarande styrelsen utgöres av herrar Lundberg, Ohlstam, Wieweg och Norén. Förutvarande klubbmästaren hr Falk ledde aftonens underhållning på ett suveränt sätt. G. N. 13

14 Uppåt i KARLSTAD Omvallning för»kram» i ÖREBRO Hakons damer upprepade fjolårets seger i korp.-stafetten på skidor i Karlstad den 9 mars och anses numera som oslagbara pa våra breddgrader. I det segrande damlaget åkte Laila Eriksson, Margareta Pettersson och Solveig Johansson. (Tvåa vid Hakonmästerskapen i Ludvika.) Även herrlaget placerade sig väl och kom på fjärde plats av 33 startande lag. Från idrottsfronten i Karlstad kan vidare rapporteras att damerna tagit initiativet och startat ett handbollslag och att träningen inom kort torde vara i full gång. Men det är inte bara damerna som äro akiva. Enligt uppgift har fotbollslagets fruktade vänsterinner Rune Blecken tagit ner fotbollsskorna från hyllan, och då kan man vara säker på att det inte skall dröja länge förrän träningen kommer i gång. Vid en kort intervju med Bleckert förklarade denne att han hoppas mycket på den kommande säsongen. Om det kunde ordnas med Hakonsmästerskap med utslagstävlan mellan de olika kontoren, skulle intresset säkert bli ännu större för denna sport, men vi kommer nog att få många hårda matcher i korpserien här i sta'n, så intresse kommer det nog att finnas ändå, slutar han. Något mer finnes ej att rapportera från denna front, då det för närvarande råder en s. k. mellansäsong och några större tävlingar ej äga rum. Söndagen den 17 mars anordnade Örebrokontoret sitt första K. M. på skidor. Samlingsplatsen var "Scoutstugan" i Mellringeskogen. Morgonen var strålande, och dagen bjöd på gott före, fast det till viss del vållade vallningsbekymmer. Klassindelning: seniorer 19 år och äldre, bana 8 km.; juniorer år, bana 4 km. Som segrare utgick löparfenomenet Mats Wimbladh på tiden 0.37,4, varefter följde nio mer eller mindre svettiga individer. Juniorsegrare blev Börje Andersson efter en hård strid med sig själv! 1 damklassen ställde ingen upp, men damerna lyste ändå med sin närvaro ute i terrängen, dar de med sina förförelsekonster t. o. m. kunde locka en och annan tävlingsåkare att, efter omvallning för "kram", köra ett tredje varv. Efter tävlingen inmundigades medhavda gudadrycker, däribland Corona Mocca och Luxus samt en och annan sägs dricka H. S. cacao. Så var vi framme vid prisutdelningen där hrr Adolfsson och Lewin (även utmärkta tidtagare) överräckte många fina pris, varav en del skänkts av intresserade. SAND IN REFERAT till Hakoniten från tävlingar och sammankomster. 14

15 *s Träff i LIDKÖPING Hakoniterna i Lidköping hade personalfest onsdagen den 13 mars å fru Lundgrens pensionat. Det var ett 40-tal glada ungdomar som vid 1: i 8-tiden bänkade sig kring två vackert dekorerade långbord för att aväta en enkel supé. Sammankomsten hade ordnats för att avskedhylla tre kamrater, som av skilda anledningar nu försvinner ur kamratkretsen. Men alla kände på sig att detta icke var den enda. orsaken, och redan bordsvisan skvallrade om att något ovanligt var i görningen. Carl Thorell talade först och tackade de flyttande kamraterna å lagerpersonalens vägnar. Kontorspersonalens hyllning framfördes av Curt Berggren med kanske en särskild adress till Hjördis Andersson för vad hon betytt som kamrat och glädjespridare, inte minst hennes insats som god pianist i Hakonorkestern. "Vad sedan dessa träffar betyder för oss själva och firman", yttrade talaren vidare, "kan inte nog värdesättas. Vi hoppas på många efterföljare". En redogörelse för vår egen personaltidning, "Hakoniten" och dess snara tillblivelse följde därefter. Denna idé är så god att alla måste inse vad tidningen kommer att betyda för oss, om vi sköter den rätt. Med andra ord, "Hakoniten" blir vad vi själva gör den till. Elin Larsson uttalade sin stora tillfredsställelse och ställde mycket stora förhoppningar på tidningen. Hon föreslog bildandet av en kamratförening och understöddes livligt av samtliga. Karl Johansson talade för samma sak och hoppades mycket av en ev. idrottssektion, där alla aktivt borde deltaga i utövandet av någon idrott. Vad personalen gör för sin egen trivsel, det gör vi för firman, och vad vi gör för firman gör vi för oss själva. 'Bilda klubbar! Ovanstående uppmaning verkar kanske överflödig i en tid då klubbar med de egendomligaste syften skjuter upp som svampar ur jorden. Men här är givetvis inte fråga om vilken klubb som helst. Nej, långt därifrån. Den här klubben bör vara en samlingsplats, där dagens aktualiteter ventileras, där personalen knyter den verkliga kontakten, lär känna varandra, förstå varandra och uppskatta varandra. Alltså en kontrapunkt, som bör stimulera kamratandan att i allt vidare utsträckning bli förhärskande. Att komma varandra nära i det dagliga jäktet annat än avdelnigsvis förstås är ju faktiskt omöjligt. Åtminstone på de större kontoren, där ständigt nya ansikten dyker upp. Firman går lyckligtvis framåt. Här i Västerås har vi flickor en så'n där klubb. Den har nu dryga fem år på nacken och har med åren blivit allt mera vital och livaktig. Anslutningen är så gott som hundraprocentig, och vi träffas en gång i månaden under enkla och okonventionella former. Lokalfrågan är ju ofta den springande punkten, men det brukar gå fint att abonnera ett rum på ett bra kondis helst då någonstans där det finns piano och där man får härlig gräddtårta. Beträffande underhållningen finns säkert förmågor, som är villiga att stå till tjänst. Kanske gömmer sig en liten sångfågel vid bokföringsmaskinen, och kanske någon flink maskinskriverska behandlar klaviaturen lika mästerligt som tangentbordet. Någon berättar kanske om en händelserik semester, recenserar en akutell bok eller film, och den som är hängiven lyriken, läser säkert högt någon gång, om man ber vackert. För övrigt brukar vi alltid handarbeta. Flitiga fingrar trollar för att hålla strumpkontot i schack, och de mest skiftande plagg växer fram under muntert

16 klirrande stickor. Våra flickor är rena experter på området, och vi jämför och beundrar villigt varandras alster. Men klubben är inte bara till för inbördes beundran och renodling av egoismen. Vi har också "sociala ambitioner" d. v. s. de som kan och vill avstår en krona av månadslönen, de övriga femtio öre, varefter medlen går till något behjärtansvärt ändamål. En följd av år skickade vi varje månad pengar och vid julen dessutom kläder, leksaker och godis till en behövande familj i Norrland. Sista åren har vi huvudsakligen genom "Rädda Barnen" lämnat vår skärv till hjälp åt barn i våra härjade grannländer. För ordningens skull har vår klubb en styrelse, som består av ordförande-värdinna, en sekreterare samt en betrodd person, som förvaltar kassan. Vår ritual är naturligtvis inte den allena saliggörande utan framhålles enbart som exempel. Och om någon läsarinna tycker det hela verkar trevligt, hoppas vi livligt att ni beslutar starta något liknande. Beslut och handling är ju som bekant ett hos kvinnan, och ni kommer inte att ångra er, ty att vi trivs med vår klubb och uppskattar den till fullo försäkrar Prissey. Förlåt, hur var namnet? JO kr. att förtjäna På nyåret stack en liten grabb in huvudet genom dörren till Red:? allra heligaste. Förlåt, hur var namnet? sade Red. Ja, det är just det som är frågan, sade grabben. Jag tänker bli en ständigt återkommande figur i Hakonbolagets annonsering och propaganda i övrigt. Vad tycker Red. jag skall heta? Du kan väl heta... Red. gned sina geniknölar. Det var verkligen inte lätt att klara ut. Ärade läsekrets! Vi hänskjuter frågan till Er. Bästa namnförslaget, för- och efternamn, belönas med 50 kr. Grabben är cirka 5 år gammal, pigg och rask och mors hjälpreda. Han springer gärna ärenden för henne. Helst skickar hon honom till affärerna med Hakonsmärket, ty de har hennes fulla förtroende. Namnförslagen skall vara insända till "HAKON IT EN", Hakonbolagets Huvudkontor, Västerås, före den 1 ma)