Förändringsbenägenhet ur ett personligt perspektiv

Transkript

1 Förändringsbenägenhet ur ett personligt perspektiv Ur rapporten Human Dynamics betydelse för Esthercoacher

2 Om inte mina behov inte blir tillgodosedda och jag inte förstår sammanhanget, då blir jag kanske inte så benägen att genomföra den här förändringen. Men om jag kan tillgodose de olika inlärningsbehoven i en ny situation då får jag mer människor med mig på tåget. Och genom Human Dynamics så vet jag mina egna behov i en sådan förändringsprocess och då är ju jag förändringsbenägen. Och då kan jag vara tydlig i att ja men det här- varför ska vi göra det, vad får vi ut för nytta? Det är ju mitt liksom, det vill jag veta innan jag ska göra något, medan någon annan då vill bolla och har idéer och det måste få plats det också. Men för mig är den där nyttan viktigast innan idéerna kommer, men jag får ju anpassa mig och tänka att ja, nu får jag lugna mig, nu ska de bolla lite idéer, sedan kommer nyttan. Där får man ju hålla sig flexibel liksom, för det är ju inte bara mina behov som ska tillgodoses då. Men då kan jag ju ha förståelse för andra, och jag kan anpassa mig till andras behov då. Innan kanske man blev mer frustrerad. Varför ska vi sitta här och bladdra när vi ändå inte vet varför vi ska göra detta? Det tog bara en massa tid.

3 Vi lever ju i en sådan föränderlig värld och i och med att jag har det jobbet som jag har som chef så sitter jag i klinikens ledningsgrupp. Det är ju där allt poppar upp om vi ska förändra. Vi vet väldigt mycket innan andra i arbetsgruppen vet saker och ting och där är det ju en blandning av människor. Och många i ledande positioner i dag är de här emotionella, som Jippi, det här tar vi och så är det färdigt eller man har kommit igång. Jag tillhör inte den gruppen, jag tillhör mer den här att lugna ner er lite, har ni tänkt på det här?, Ta fram fakta om det här, Vad är syftet?, Vad gör vi åt det här?. Så jag kan nog upplevas som en broms i förändringsarbetet. Men när jag väl har fått fakta och när jag väl har läst in mig på det här och det är det här jag har lärt mig själv att det är OK. Jag har försökt förklara för mina kollegor att använd mig till det istället då, använd mig till att hämta fakta och se om det är någon som har gjort det här innan, hur har de gjort? Vad var fallgroparna då?, Så slipper vi göra om allt det här. Där har jag nog lärt mig mycket om mig själv. I en arbetsgrupp har du ju alltid några som är de här som tycker att allting är OK och det är bara att göra si och så, så funkar det. Vad jag får lära mig också är att inte gå i taket på sådana här människor, att reta mig på dem, för de måste ju också finnas för att det ska gå framåt. Bara sådana som jag så skulle det ta väldigt lång tid att göra saker och ting. Så det är nog också att se andra och verkligen använda dem på rätt sätt.

4 Man har mer förståelse för att det finns olika personligheter. Och man kan förstå varför folk reagerar olika, t.ex. när man ska införa något nytt, då varför de reagerar på olika sätt. Det förstår jag mycket bättre. Bakåtsträvarna som jag trodde förut kanske behöver en stund för att ta in information, tänka igenom. Alla är inte sådana. Vissa är bara oh, det var roligt, nu kör vi! Därför har jag lärt mig att när jag går ut med information måste man göra det kanske på flera olika sätt för att få alla i en arbetsgrupp att anamma det.

5 Nu håller vi på att införa Mobipen och hur ska man då få alla att förstå hur det ska användas. Informationen tas emot väldigt olika och sedan ska man testa, och man gör verkligen olika. Och där kan man se t.ex. de som vill läsa på flera gånger, och en del bara kör på, oj nu gick det lite för fort här, då får man backa och sedan något som jag tänker på själv är att tänka igenom saker lite mer noga innan man kör igång. Det har jag fått med mig, och viktigt att läsa igenom om det är någon bruksanvisning eller så lite bättre. Sådant som man tycker att vi kör igång och sedan retar man sig på någon som man får vänta in istället. Men då kanske man förstår att det går fortare ändå om man tar de där extra minuterna.

6 Jag är ofta så här när någon säger något: det är väl kul och OK och sedan vet jag inte riktigt vad jag har svarat på. Jag försöker tänka igenom innan jag svarar JA nu på mycket grejer lära mig säga mer NEJ, det är nog att vända på det istället! Det är ju oftast att man gör gärna det för att vara snäll OK jag gör det men jag kanske inte ska göra allt för då blir det lite för mycket, sådär för en själv, för man mår ju inte så bra själv när man tar på sig för mycket. Hos andra? Ja, det kanske är de här tysta och så. De kanske har väldigt mycket fast det finns ju många som tycker att man behöver inte prata i onödan. Och de tror man inte vill kanske så mycket, för att de inte hörs på samma vis. Men man kanske ska lyssna in dem lite och försöka hjälpa dem på traven för oftast kommer de ju i bakgrunden. Men när de säger något så är det klokt och genomtänkt. Det kan ju jag se personer i mitt arbetslag som man behöver lyfta, som har väldigt mycket att ge, som man tidigare trott varit bakåtsträvare som ändå inte är det. De bara lyssnar lite mer.