LANDSKAPSARKEOLOGI OCH TIDIG MEDELTID

Transkript

1 LANDSKAPSARKEOLOGI OCH TIDIG MEDELTID 1

2 2

3 ACTA ARCHAEOLOGICA LUNDENSIA Series in 8, No. 41 LANDSKAPSARKEOLOGI OCH TIDIG MEDELTID NÅGRA EXEMPEL FRÅN SÖDRA SVERIGE Uppåkrastudier 8 3

4 Uppåkrastudier nr 8 Acta Archaeologica Lundensia Series in 8 o, No. 41 Redaktör Mats Anglert och Joakim Thomasson Grafisk formgivning och omslag Thomas Hansson Bildframställning Författarna där inget annat anges Tryckeri Daleke Grafiska AB, Malmö 2003 Distribution Almqvist & Wiksell International Box 7634 S Stockholm Författarna och Institutionen för Arkeologi och Antikens Historia 2003 ISSN ISBN Publikationen finansieras inom projektet Samhällsstrukturen i Sydsverige under järnåldern som stöds av Riksbankens Jubileumsfond. Omslaget vill illustrera platsens och landskapets föränderlighet över tid och i betydelse utifrån variationen bland några föremål från Uppåkra. 4

5 INNEHÅLL 5

6 Mats Anglert & Joakim Thomasson INLEDNING Maria Lindell & Joakim Thomasson TELL ME MORE Om karaktären av kulturlagerkonstruktionen i Uppåkra i jämförande och tematiska perspektiv Anna Lihammer KUNGEN OCH LANDSKAPET Funderingar kring förändringar i västra Skåne under sen vikingatid och tidig medeltid Mats Anglert UPPÅKRA Bland högar, ortnamn och kyrkor Lars Jönsson & Torbjörn Brorsson OXIE I SYDVÄSTRA SKÅNE En plats med centrala funktioner Anna Lihammer DET CENTRALA LANDSKAPET Elitära miljöer i östra Blekinge under vikingatiden och den tidiga medeltiden

7 INLEDNING Av Mats Anglert & Joakim Thomasson 7

8 Föreliggande bok är del av projektet Samhällsstrukturen i Sydsverige under järnåldern. En av de viktigare frågorna inom detta rörde riksenandet och kristianisering med omvandlingen av järnålderns landskap till ett medeltida. Med medeltiden som infallsvinkel initierades delprojektet Järnålderns samhällsstruktur sett ur ett medeltida perspektiv. Tanken var att delprojektet skulle blicka tillbaka utifrån en medeltidsarkeologisk horisont och att studierna skulle utföras av medeltidsarkeologer. Att röra sig över traditionella disciplin- och periodgränser ansågs kunna fördjupa förståelsen av omvandlingen och överbrygga den fiktiva gräns som uppstått inom arkeologin. Utgångspunkter Texterna i Landskapsarkeologi och tidig medeltid utgår från ett föränderligt landskap och relationen mellan de ingående komponenterna eller platserna. En komplex utveckling har legat till grund för att platsers betydelse har varierat och haft olika varaktighet. Under den senare järnåldern och den tidiga medeltiden har det existerat en hierarki mellan platser och bebyggelser, vilket de senaste årens arkeologi med tydlighet visat. Platser har befunnit sig på olika nivåer i samhället. Varaktigheten har också varierat oberoende av platsernas betydelse. Järnåldersboplatsen i Uppåkra har haft stor betydelse under mycket lång tid även om dess innehåll skiftat, medan andra platser med centrala funktioner tycks ha existerat under mer begränsade tider. Samma variation har även präglat den mer ordinära, kringvandrande bebyggelsen. Föränderligheten sker på olika nivåer i samhället. För landskapsstudier är det nödvändigt att skilja mellan de längre konjunkturerna, av både lång och medellång varaktighet, och de enskilda händelserna. Utgångspunkten är att ett landskap i sig rymmer vissa förutsättningar samtidigt som det påverkas och formas av de ideologiska, sociala, politiska och ekonomiska strukturerna. Dessa medför mer eller mindre långsiktiga tidsflöden, vilka kan, men behöver inte alltid, påverkas av enskilda händelser. Synen på landskapet som flerdimensionellt och komplext får även konsekvenser för synen på omvandlingen av likartade kultursammanhang. Omvandlingen från vikingatiden till medeltid är ett sådant och för boken centralt 8

9 exempel. Helt nyligen har existensen av en gemensam vikingakultur ifrågasatts av Fredrik Svanberg. Han menar i sin avhandling om gravskicket i Sydskandinavien, att de regionala skillnaderna i begravningsritualen var alltför stora för att man skall kunna tala om en gemensam vikingatida kultur. Av betydelse är även i vilken grad den framväxande kristenheten har påverkat utvecklingen. Kristianiseringen har varit ett utdraget förlopp, där den nya religionens påverkan har varierat mellan olika områden. På samma vis är det vanskligt att tala om en enda medeltida kultur. Den tidiga medeltiden har inte i lika hög grad varit territoriell som den senare. Historikern Lars Hermansson har visat att personliga relationer under äldsta medeltid har spelat en stor roll, vilket troligtvis även präglat den yngre järnålderns samhälle. Likaså har en reglering eller omstrukturering av bylandskapet skett vid olika tider. Övergången mellan järnålder och medeltid kan med andra ord beskrivas som en utdragen process, där flera olika förlopp har pågått parallellt. Förändringarna framträder även på olika sätt beroende på vilken nivå i samhället som studeras. Både den yngre järnåldern och den äldre medeltiden har karakteriserats av ett uttalat hierarkiskt samhälle. Elitens särställning har i mångt och mycket grundats på egendomar, och de har intagit en central position i samhället. Formaliseringen av de för medeltiden så karakteristiska samhällsgrupperna som adel, borgare och präster skedde först ett stycke in i medeltiden. Ungefär samtidigt framträder landborna eller arrendebönderna, vilket hänger samman med försvinnandet av den ofria arbetskraften i form av trälar och slavar. Det nya källäget när det gäller undersökta centralplatser och storgårdar från järnålder och tidig medeltid har medfört att tydliga paralleller med en europeisk tidig medeltid kan skönjas. Med utgångspunkt i att flera gemensamma drag har kunnat konstateras, framförallt vad gäller urbanisering och aristokratisering, kan Sydskandinavien sägas ha ingått i en europeisk utveckling. Någon enhetlig europeisk utveckling har dock inte förelegat, snarare framstår förhållandena i Sydskandinavien som variationer av denna utveckling med grundläggande likheter. Utifrån ett sådant perspektiv faller den sydskandinaviska utvecklingen även in i den nordvästeuropeiska periodiseringen 9

10 av medeltiden. Perioden från folkvandringstid till omkring 1200, är alltså ur detta perspektiv att betrakta som en period med gemensamma varaktiga strukturer. Bokens upplägg I Landskapsarkeologi och tidig medeltid har platsen och landskapet kring järnåldersboplatsen och byn Uppåkra tagits som utgångspunkt för studier av framför allt ett sydvästskånskt landskap under tidig medeltid. Upplägget av boken börjar med studie av kulturlagerkonstruktionerna på boplatsen ur landskapsperspektiv. Därefter följer två artiklar som placerar Uppåkra i olika regionala och kommunikativa kontexter. Avsikten är skapa olika förståelsehorisonter för platsens roll i större samhälleliga processer. Samma perspektiv finns i de följande artiklarna, fast med utgångspunkt i andra platser och landskap. Bokens artiklar har olika teoretiska synsätt och utgångspunkter, och kan upplevas delvis motsägelsefulla. Detta gäller inte minst synen på kontinuitet och förändring. Vissa författare ser kontinuitet och varaktigheter i den samhälleliga utvecklingen, där andra ser betydande förändringar. Detta beror inte bara på skiftade teoretiska utgångspunkter, utan till lika stor del på andra källmaterial och landskapsavsnitt. Det finns även skillnader när det gäller studiernas empiriska detaljeringsgrad. De platsrelaterade artiklarna bygger på omfattande och detaljerade empiriska genomgångar av tidigare opublicerade material, och som sådana har det ett publiceringsvärde i sig självt. De landskapsrelaterade artiklarna fokuserar huvudsakligen på mer övergripande tematiska perspektiv. Men boken har gemensamma referenspunkter i en kontextuell arkeologisk idétradition. Den inledande artikeln, skriven av Joakim Thomasson och Maria Lindell, problematiserar kulturlagerkonstruktioner, med fokus på Uppåkraboplatsen. Inledningsvis diskuteras begreppet kulturlager, hur det definieras, hur det har används inom järnålders- respektive medeltidsarkeologin, samt hur frekvent kulturlager är på järnåldersbosättningar i Skåne. Därefter görs en grundlig genomgång av de arkeologiska undersökningarna av Uppåkraboplatsen. Detta 10

11 bildar utgångspunkt för en diskussion kring kulturlagerkonstruktionerna och i vilket syfte dessa har anlagts. Bland annat argumenteras för att kulturlagren, i likhet med gravhögar och sydösteuropeiska tellar, ska förstås som objektivifierade biografier och monument. Anna Lihammers första artikel betraktar Uppåkraboplatsen ur ett landskapsarkeologiskt perspektiv. Med utgångspunkt i övergången sen vikingatid och tidig medeltid studerar hon kommunikationsleder och rörelser i landskapet, vilket knyts till förändring och kontinuitet av maktstrukturer. Ur detta perspektiv framgår att staden Lund och Uppåkraboplatsen hade samma strukturella position i landskapet. Följande artikel, skriven av Mats Anglert, diskuterar traditioners betydelse ur ett landskapsperspektiv. Landskapets variation och komplexitet betonas. Med Uppåkra som utgångspunkt studeras religionen och godsbildningen i Sydvästskåne under yngre järnålder och äldre medeltid. Anläggandet av staden Lund i Uppåkras närhet uppfattas som ett tydligt manipulativt drag av den nya överhögheten i ambitionen att skapa kontroll över området. Lars Jönsson och Torbjörn Brorsson problematiserar centralortbegreppet och landskapshierarkier utifrån en ingående empirisk genomgång av arkeologiska insatser i och kring den nuvarande byn Oxie, belägen strax utanför Malmö. Detta material jämförs framförallt med närområdet och andra kända tidigmedeltida kungsgårdsorter (s.k. kungalev) i Skåne. I artikeln argumenteras för ett pluralistiskt centralortbegrepp, där Oxie under perioden sen vikingatid och tidig medeltid skall uppfattas som en preurban plats. Den avslutande texten är skriven av Anna Lihammer och behandlar ett ur traditionellt riksbildningsperspektiv perifert område. Hon menar att bygderna i östra Blekinge varit centrala utgångspunkter för allianser mellan olika elitära miljöer. I samband med etablerandet av kungamakt och kristendom blir kontroll av kommunikationslederna allt viktigare. Det förefaller även som att kungamakten sökt allierade utanför de traditionella elitära miljöerna. Texterna har tillkommit vid olika tidpunkter under projektets gång. Flera av artiklarna har legat färdiga 2001/2002, varför senare resultat och forskning inte har kunnat inarbetas i diskussionen. 11

12 Deltagare och tidigare publikationer inom delprojektet Delprojektet, liksom denna bok, bygger på ett samarbete och nätverk mellan personer med intresse för delprojektets frågeställningar. Samtliga författare har en bred och omfattande kännedom om sydsvensk arkeologi. Anna Lihammer, Joakim Thomasson och Lars Jönsson är alla doktorander i medeltidsarkeologi vid Institutionen för Arkeologi och Antikens historia, Lunds universitet. Maria Lindell har under flera år varit medarbetare i Uppåkraprojektets och deltagit i flera utgrävningar på platsen. Torbjörn Brorsson arbetar på Keramiska forskningslaboratoriet inom Geologiska institutionen vid Lunds universitet. Ansvarig för delprojektet har Mats Anglert varit, som har bedrivit sin forskning inom tjänsten som forskningskoordinator vid Institutionen för arkeologi och antikens historia. I tidigare volymer av Uppåkrastudier har studier inom delprojektet publicerats. Den första volymen Centrala platser Centrala frågor innehöll en artikel av Joakim Thomasson med titeln Dominus terrae Scania. Om den vandrande byn och maktens territorialisering. I Uppåkrastudier 2 presenterades några aspekter av detektorfynden från medeltid av Mats Anglert och John Huttu. Kyrkan i Uppåkra har även varit föremål för arkeologiska undersökningar under projektet, och resultaten presenterades i Uppåkrastudier 4 av Mats Anglert och Petter Jansson. Anna Lihammer har gjort en studie av landskapet i östra Blekinge, vilken publicerats i Uppåkrastudier 6. En överblick av samtliga volymer ingående i Uppåkrastudier finns i slutet av denna bok. Lund i november