Mobilen och staden. Om mobilitet och konnektivitet i det nya stadslandskapet. Tomas Wikström

Transkript

1 Tomas Wikström Mobilen och staden Om mobilitet och konnektivitet i det nya stadslandskapet MobiScape mobiliteter och mötesplatser i det nya stadslandskapet

2 Mobilen och staden Mobilen och staden Om mobilitet och konnektivitet i det nya stadslandskapet Arbetsrapport maj 2009 MobiScape mobiliteter och mötesplatser i det nya stadslandskapet är ett forskningsprogram inom Forskargruppen för urbana studier vid Institutionen för arkitektur och byggd miljö, Lunds universitet. Programmet handlar om den rörliga tillvaro som är en realitet för alltfler människor i vårt samhälle. I detta mobila vardagsliv ingår platser som är utspridda i en glesare eller tätare väv av stadskärnor och småorter, förorter och externa köpcentra. I detta stadslandskap har mobilen en viktig roll för interaktion och koordination. I programmet ingår två forskningsprojekt: Det levda stadslandskapet (med stöd av Vetenskapsrådet) och Trajektorier och platser i det nya stadslandskapet (FORMAS). Text och bild Tomas Wikström (med undantag för bilder på sidorna 11, 15, 90 och 91). För detta verk gäller: Creative Commons Attribution-Noncommercial 3.0 Unported License. Omslagsbilden: Mobilanvändare. Stockholm

3 Förord Förord Mobiltelefonin har på ett par decennier etablerat sig som en världsomspännande kommunikationsteknik med dramatiskt genomslag i skilda kulturer och befolkningsskikt och med en spridning som vida överträffar andra elektroniska media, t ex persondatorn och teven. Mobiltelefonen har mycket påtagligt förändrat vardagen för de flesta av oss. Den har erövrat nya rum och ny tid för att kommunicera via telefon. Den ger människor möjlighet att kommunicera helt oberoende av att befinna på platser med fast telefon. Mobilanvändarna når ut eller blir nådda var de än är. Att mobiltelefonin har långtgående konsekvenser för staden har inte uppmärksammats i någon högre grad. Vad betyder det för det urbana landskapet att den individuella rörligheten underlättas och att interaktionsmöjligheterna frigörs från rummets och tidens begränsningar? Kommer det att visa sig i att stadens rytmer blir mindre märkbara? Ökar människors närvaro på stadens platser under alla tider av dygnet? Försvagas de centrala lägenas hierarkier och minskar betydelsen av läget i termer av integration i rumsliga konfigurationer i samband med lokalisering? Är mobilen ett av svaren på problemen med fragmentering och långa avstånd i det urbana landskapet? För att få svar på sådana frågor var det nödvändigt att försöka överblicka det snabbt expanderande kunskapsfält som har med mobilens användning att göra. Mobiltelefonin berör snart sagt alla aspekter som har med människors interaktion att göra. Långt ifrån alla frågor fick svar. Jag fann väldigt lite forskning som direkt handlade om mobilen och staden men desto mer som berörde olika aspekter av människors vardagsliv i det urbana landskapet. Dagliga observationer av människor med mobiler gav underlag för både teknikskepsis och kulturfascination. Denna text är ett försök att ställa samman och värdera den existerande forskningen och att ta ett första steg i arbetet att beskriva och analysera det nya stadsliv som vi befinner oss mitt i. Ett varmt tack till alla er som avsiktligt eller helt oavsiktligt har bidragit till mina erfarenheter av mobilen i staden. Malmö den 9 maj 2009 Tomas Wikström 3

4 Mobilen och staden Innehåll Förord 2 1 Mobilen gör entré i stadens rum 5 2 Mobilen som multiverktyg 11 3 Mobiltelefonins landskap 14 4 Att hitta eller hittas 24 5 Att interagera och koordinera 30 6 Mobiltelefonin och platsen 38 7 Mobila gemenskaper 47 8 Mobilens offentligheter 56 9 Slutsatser 68 Referenser 87 4

5 Mobilen gör entré i stadens rum 1 Mobilen gör entré i stadens rum Det var en särskild händelse som blev startpunkten för mitt intresse för mobiltelefonens rumsliga implikationer. En varm och solig aprildag i slutet av 1990-talet befann jag mig på en uteservering i Trondheim. Jag skolkade några timmar från en konferens om arkitekturforskning som pågick i staden och avnjöt en kall öl medan jag såg ut över solglittret på älven. Mina drömmerier stördes av det livliga samtalet vid grannbordet, där en grupp ungdomar slagit sig ner. En av dem pratade i en mobiltelefon och jag förstod att han försökte locka en vän att komma dit. Uppenbarligen lyckades han inte, men skickade istället runt telefonen så att de övriga i sällskapet också skulle få prata med honom eller henne. Det blev ett livligt samtal där den fysiskt frånvarande personen blev påtagligt närvarande bland sina vänner. Mitt exempel från den tid då mobiltelefonen just börjat få större utbredning bland människor i de nordiska länderna präglas i hög grad av att mobilen då var en nyhet och ännu inte en vardagspryl. Det innehåller trots detta många av de ingredienser som senare diskuterats både i massmedia och i vetenskapliga texter. Pratet i mobilen tycks markera en slags privatisering i det offentliga rummet, när de som samlats kring bordet vänder sig till ytterligare en i gänget snarare än att ta del av det som för övrigt pågår på uteserveringen. Detta kan också uppfattas som störande, som ett slags intrång t ex i mitt meditativa öldrickande. Men egentligen skiljer sig inte situationen i detta avseende från vilket uppsluppet samtal som helst mellan vänner. Ett för mobilanvändningen mer unikt inslag är att pratet med den frånvarande vännen samtidigt innehåller en förhandling om att träffas ansikte mot ansikte. När det inte lyckas gruppen att locka dit den frånvarande vännen uppstår ändå ett möte, där hans eller hennes närvaro är medierad genom mobiltelefonen. Men denna omedelbara och förmedlade gemenskap kompliceras av att den i sällskapet som just talar i telefonen blir delvis frånvarande och förflyttad till en fjärran plats. Kanske kan man säga att personen i fråga hamnar i närvarotillstånd som pendlar mellan här och där. Vad betyder detta för den konkreta platsen restaurangen med dess uteservering? Ur ett perspektiv innebär det som sker en slags försvagning av platsen genom att en del av interaktionen blir osynlig för och bortvänd från dem som befinner sig på uteserveringen. Ur ett annat perspektiv innebär de närvarandes engagemang i samtalet med den frånvarande vännen en intensifiering av platsen. Ljudnivån blir högre, pratet mer exalterat och hela situationen blir ett slags spektakel som kan roa även den som tar rollen som åskådare. Mindre uppenbart är att platsen med mobilens hjälp förvärvar en omedelbar virtuell räckvidd som sträcker sig långt utanför det konkreta rummet. Den omfattar möjligheten till realtidskommunikation med alla de människor som för tillfället kan nås härifrån per telefon. Denna ömsesidiga globala tillgänglighet är förmodligen den effekt av mobiltelefonin som djupast inverkar på människors tillvaro. Den inne- 5

6 Mobilen och staden bär att alla som har mobilen påslagen utsätter sig för möjligheten att när som helst lockas någon annanstans, genom konkret förflyttning eller i virtuell mening. I den lokala eller regionala skalan är det i den utsträckning transportnäten tillåter det möjligt att omsätta den virtuella tillgängligheten i möten ansikte mot ansikte. Om den frånvarande vännen inte hade varit upptagen hade han eller hon kunnat komma till uteserveringen eller locka gänget till en annan plats. 1 Rumslig kompetens och engagerad frånvaro De fenomen som exemplet berättar om innebär drastiska förändringar i det urbana livet. I vår tids stadslandskap tycks snart sagt alla platser mobila eller stationära stå i realtidskontakt med varandra. Denna kontakt har en särskild potential när den går att kombinera med möten ansikte mot ansikte. Alla de som rör sig i detta landskap och som använder mobiltelefoner delar en extraordinär rumslig kompetens, förmågan att nästan när som helst hitta varandra och interagera, oavsett om de möter varandra ansikte mot ansikte eller i ett mobilsamtal. Det som framträdde på uteserveringen i Trondheim var ett nytt sätt att förhålla sig till staden och det offentliga rummet, ett nytt slags konnektivitet som påverkar människors handlingsmönster långt utanför den traditionella stadens gator och torg. I stadens rum märks mobiltelefonen mest påtagligt som attribut i unga människors livsstil, men den är minst av allt en ungdomsföreteelse. Den snabba ökningen beror på att mobilen accepterats av människor i alla åldersgrupper och samhällsskikt. Men mobiltelefonen har inte bara lagt under sig en konsumtionsmarknad, den har också erövrat rummet. Vi har alla sett dem, de som vandrar runt med mobiltelefonen vid örat och letar efter en lugn hörna för sitt samtal, en plats där de inte överröstas av trafiken eller människors prat och där de kan få samtala i fred utan att känna sig avlyssnade. Mobiltelefonen gör oss tillgängliga för och ger oss tillgång till ett globalt nätverk, där de fasta eller rörliga noderna utgörs av andra telefoner, antenner, telefonväxlar, modempooler, servrar osv. Den skärmar samtidigt av oss från den närmaste omgivningen och gör oss mer eller mindre oåtkomliga för blickar och spontana tilltal. Men vi blir därför inte oberoende av rummet, istället blir vi en slags platsfinnare, allt skickligare i att känna igen den bästa platsen för ett telefonsamtal. Stadsrummet visar sig innehålla många nischer och tillfällen som väntar på att tas i anspråk för telefonerande. Mobiltelefonen har därmed ett användningsområde som innebär att undfly det offentliga rummet genom att låta oss upprätta ett intimt rum genom att tillbringa tiden på busshållplatsen eller på tåget med en vän i luren. Det finns också de som inte letar upp ostörda platser för att kunna 1 Den kritiske läsaren invänder här att det fenomen som jag beskriver inte alltid förutsätter mobil telefoni. Det är principiellt riktigt att den fasta telefonin vid vissa tidpunkter och på bestämda platser kan ge upphov till de fenomen som beskrivs. Den fundamentala skillnaden är att mobilen upphäver de talandes bundenhet till de platser där telefonjacken finns och till de tidpunkter då de befinner sig i närheten av fasta telefoner. 6

7 Mobilen gör entré i stadens rum prata ifred utan verkar hitta sitt intima rum mitt i spring och stök. Att detta rum saknar skyddande väggar och inget hindrar privata yttranden att nå omgivningen är något som man kan reflektera över med utgångspunkt i Duerrs analys av de fantomväggar som omger intima relationer t ex i indianstammars kollektiva hyddor. 2 För dem som besväras av att människor i omgivningen kan snappa upp deras hemligheter finns möjligheten att hålla sig till skriven text, SMS. Mobilen förflyttar oss till ett annat rum. Vi är fysiskt närvarande men riktar oss mot andra sammanhang, andra människor. Men mobiltelefonen är inte bara ett redskap som gör oss mentalt frånvarande från det konkreta rummet. Med den introducerades också ett redskap för möten mellan människor. Den är ett effektivt logistiskt verktyg som hjälper människor att träffas ansikte mot ansikte. Som mobilanvändare kan vi när som helst få tag på varandra och bestämma träff på en lämplig geografisk plats. Vi bär med oss sambandscentralen och behöver inte återvända till basen för att upprätta kommunikation på distans. Mobiltelefonin ger å ena sidan en frihet att röra sig i det urbana landskapet och är därför intressant som en rumslig företeelse, varför dess användning bör studeras som sådan. Stadens platser kan å andra sidan inte längre förstås oberoende av den mobila kommunikationsteknik som nu invaderar dem. Mobiltelefonen verkar fortfarande drygt två decennier efter sin blygsamma introduktion på ett påtagligt sätt i människors medvetande och provocerar till grundläggande frågor om hur de ska förhålla sig till varandra och hur livet ska levas. Mest märkbar är kanske irritationen över den användning som stör eller provocerar, över att invaderas av andra människors sociala umgänge och intima relationer. Men under den affekterade debatten finns allvarliga frågor om människors tillvaro som inte minst är relevanta för det urbana landskapet. Det är ibland frågor som faller utanför det dagliga pratet om mobilen och som handlar om de smygande förändringar av vardagen som mobilanvändningen medför. Under de år som gått sedan millennieskiftet har intresset för mobiltelefonin formligen exploderat i den vetenskapliga världen. I mitt bidrag utnyttjar jag selektivt resultaten av denna mångförgrenade verksamhet till att ställa frågor kring mobilen och staden. Syfte och hypotes Syftet med denna text är att försöka överblicka mobiltelefonins betydelse för stadslandskapet och det urbana livet. I likhet med den fasta telefonin och bilismen har mobiltelefonin egenskaper som dramatiskt förändrar människors relationer till varandra i rummet och i tiden. Mobilen används idag av en växande andel av befolkningen, inte bara i västvärlden utan snart sagt överallt. Den förändrar därigenom villkoren för hur städer 2 Duerr 1994, kap 10 7

8 Mobilen och staden eller snarare urbana landskap byggs upp, förändras och verkar i människors dagliga liv. En grundtanke är att det är inom gemenskaper snarare än offentligheter som mobilen är starkast som drivkraft till förändring. Det är framför allt gemenskaper som med mobilens hjälp kan hållas levande genom att medlemmarna fått ett kraftfullt redskap för att när- och var som helst nå varandra. Man kan säga att mobilen förstorar fönstren för (medierad) realtidsinteraktion genom att all den tid som människor inte tillbringar hemma eller på jobbet nu kan användas för att hålla kontakt. Men lika viktig för det urbana landskapet och för de offentliga rummen är mobilen som instrument för koordinering och navigering. Genom att mobilen ömsesidigt ökar tillgängligheten, dels mellan användarna och dels till de kontakter och det material som kan nås, är den användbar för de mobilanvändare som vill hitta varandra i det urbana landskapet. De funktioner som mobilen innehåller dels internet med adressuppgifter och kartor, dels (i allt fler mobiler) GPS-mottagare gör den dessutom till ett navigeringsinstrument. Genom att underlätta koordinering och navigering ökar mobiltelefonin tillgängligheten till det offentliga rummet samtidigt som den på drastiskt sätt påverkar det offentliga rummets egenskaper. Utgångspunkt för denna text är en hypotes om mobilen som ett redskap som stödjer och stabiliserar gemenskaper i en tid då tidigare trygga och stabila sociala sammanhang som bostadskvarteret, skolan och arbetsplatsen har blivit mer flyktiga och kortsiktiga. 3 I hypotesen ingår också att mobiltelefonin är en kommunikationsteknik som lägger under sig nya rum och nya delar av dygnet. Mobilen kan användas var som helst, men det är framför allt i det offentliga rummet (i ordets vidaste mening) som dess användning innebär en radikal förändring. 4 Mobiltelefonin är bara en av de tekniker som utvecklas idag och som gör det möjligt att upprätthålla relationer som det annars skulle vara mycket svårt att hålla vid liv, gemenskaper som kan ha sina rötter i skolan, arbetet, föreningslivet eller boendet, platser och sammanhang där människor kommer samman och lär känna varandra. Andra innovationer utnyttjar internet för att stödja och stabilisera gemenskaper: Messengers (Yahoo, MSN), virtuella interaktiva världar, Facebook, bloggar och vanliga webbsidor. Mobilen stabiliserar gemenskaper genom att göra dem mobila, på två sätt: För det första genom att den gör medlemmarna tillgängliga för varandra närmast oberoende av tid och plats. Människor går att nå även om de inte är hemma eller på jobbet, och restiden som tar en bety- 3 Se här t ex Sennetts arbeten som tar upp både stadslivets, boendets och arbetslivets flyktighet som orsak till människors svårigheter att utveckla hållbara personligheter och till vad han kallar the corrosion of character (Sennett 1998). 4 Det finns mycket att säga om mobiltelefonens användning i bostaden, där utvecklingen från en gemensam fast telefon till individuella mobiltelefoner innebär en radikal förändring av familjemedlemmars relationer till rummet inom och utanför bostaden och därmed också till varandra (Wikström 2007). 8

9 Mobilen gör entré i stadens rum dande del av dagen för dem som lever i det urbana landskapet kan användas för att odla sina kontakter. För det andra är mobilen ett mycket användbart redskap om man vill träffas ansikte mot ansikte. Möten kan initieras spontant, koordineras och omförhandlas, platser kan väljas opportunistiskt, utifrån var de inblandade befinner sig och går man vilse kan mobilen tas till hjälp för att hitta rätt. Det jag ska diskutera i denna text är mobilens roll att upprätthålla och utveckla personliga sociala gemenskaper bortom stabila lokaliteters hägn. Min utgångspunkt är att stadslandskapets delade rum det offentliga rummet 5 har blivit en arena för mobila gemenskaper. 6 Rapportens uppläggning I den fortsatta texten kommer jag att undersöka och reflektera över mobilanvändningen som fenomen i det breda spektrum av offentliga rum som återfinns i det urbana landskapet och diskutera hur den mobila kommunikationen på en gång ordnar och upplöser detta landskap. Jag försöker skissera konturerna av ett urbant landskap där mobilitet och konnektivitet spelar en alltmer framträdande roll. Mobilitet betyder då för det första rent fysiska förflyttningar av människor och ting (råvaror, produkter, avfall), för det andra virtuella förflyttningar som sker med hjälp kommunikationsmedia och för det tredje fantiserade förflyttningar med hjälp av böcker, filmer, dataspel osv. 7 Mobilitet beskriver ett allmänt och mångfasetterat tillstånd av rörlighet som omfattar globala såväl som lokala relationer och som är förutsättningen för de urbana landskap som utvecklas idag. Konnektivitet refererar till de sätt på vilka det urbana landskapets olika delar länkas till varandra, geografiskt, elektroniskt, mentalt samt till hur människor i det dagliga livet använder och kombinerar mobilitetens möjligheter för att nå de platser de behöver besöka. 8 Konnektivitet är således egenskaperna hos de redskap och praktiker som gör det möjligt för människor att mötas och interagera i det dagliga livets alla verksamheter. I denna text går jag inte djupare in på den konnektivitet som ersätter förflyttningar och möten ansikte mot ansikte utan diskuterar framförallt den som stödjer dem och alltså för människor samman i konkreta möten. 5 Det urbana landskapets förbindelser och öppna platser är inte de enda tidigare mer eller mindre telefonlösa territorier som invaderats av mobilen. Ungdomars mobilanvändning i skolan är mycket omdebatterad. Mobilens användning på fritidsgårdar har uppmärksammats i dansk forskning (Winther 2006). Friluftsfolket till lands och till sjöss använder i hög grad mobiler. Konsekvenserna av övergången från fasta till trådlösa/mobila telefoner i kontorsarbetet är också betydande. Arbetslivet utanför kontoret är ett annat område där mobilen ger helt nya möjligheter. Min diskussion kommer dock att begränsas till det offentliga rummet i vid mening. 6 Här kan man naturligtvis diskutera i vilken grad det offentliga rummet var det redan innan mobilen fick sin stora utbredning. Att en grupp vänner eller kollegor gemensamt tar del av det offentliga rummet är ju inget nytt. Men nu är detta en allestädes närvarande möjlighet. 7 Urry 2000, Wikström Wikström

10 Mobilen och staden Syftet är att peka ut de nya möjligheter till konnektivitet i stadens kollektiva rum som mobiltelefonen erbjuder och de nya praktiker som redan är i vardande. Det är möjligheter som kompletterar stadens hävdvunna konnektivitet: de fasta mötesplatserna (puben mellan vissa klockslag, pendlarnas regionaltåg med en viss avgångstid), de täta flödena (affärsgatan) och de välbesökta offentliga platserna (gallerian, marknadstorget, biblioteket, simhallen). Vid sidan av den rutiniserade närvarons och de täta flödenas ökade sannolikhet för möten, ger mobiltelefonen tillgång till en ständigt uppkopplad urban konnektivitet. Arbetsrapporten innehåller reflektioner över de möjligheter som därmed erbjuds människor, framför allt i vår tids urbana regioner, i det nya stadslandskapet. I fortsättningen kommer jag att behandla flera av de aspekter av mobiltelefonins förhållande till rummet och det urbana landskapet som det inledande exemplet illustrerade. Jag vill peka på några områden där den pågående utvecklingen tycks ha konsekvenser: mobiltelefonens karaktär av litet, kroppsnära föremål möjliggör ständig tillgänglighet vilket betyder att användarna kan nås och fångas in var de än befinner sig (avsnitt 2) mobiltelefonin medverkar till att det utbredda urbana landskapet decentraliseras och att periferins betydelse ökar (avsnitt 3) mobilen som navigeringsredskap öppnar å ena sidan bl a möjlighet för nya lokaliseringsmönster, i högre grad oberoende av attraktiva lägen, medan å andra sidan användarna kan spåras och kontrolleras av telefonsystemet (avsnitt 4) mobilen möjliggör en ny och mer spontan rörlighet i det urbana landskapet bl a genom att mötesplatser fortlöpande kan omförhandlas (avsnitt 5) stadens platser förändrar karaktär genom det spel mellan närvaro och frånvaro, mellan direkt och medierad interaktion, som mobilen öppnar för (avsnitt 6) människors sociala nätverk upprätthålls på delvis nya sätt och förvandlas till mobila gemenskaper (avsnitt 7) spelreglerna för människors möten i det offentliga rummet kan inte undgå att påverkas av den otillgängliga intimitet som mobilanvändningen tycks bära med sig (avsnitt 8) Valet av just dessa aspekter grundar sig dels i egna observationer och genomgång av aktuell litteratur, dels i en värdering av vilka mobilrelaterade fenomen som främst har rumsliga förtecken. Avslutningsvis skisserar jag några slutsatser till de teman som berörts. 10

11 Mobilen som multiverktyg 2 Mobilen som multiverktyg Under de senaste tiotal åren har mobiltelefonen nästlat sig in mellan människorna i stadens landskap. Från att ha varit en pryl för de få har den blivit ett nära nog livsviktigt redskap för att upprätthålla kontakter och samordna vardagen. Mobilen fått stor uppmärksamhet i media men förändringen av det dagliga livet har ändå skett så smygande att det är svårt att inse hur dramatiskt annorlunda verkligheten är idag. Det som hänt innebär att i snart sagt alla sammanhang där människor möts finns mobiltelefoner med som agerande ting. 9 Vi relaterar till varandra genom mobilen oavsett om vi för tillfället använder den eller inte. Användarna är inte bara fria att när och var som helst sätta sig i förbindelse med andra utan förväntas också ständigt vara tillgängliga och kan mobiliseras av aktörer med inflytande. I detta avsnitt ligger fokus på mobilen som kroppsnära kommunikationsredskap. Mobilens lilla format och låga vikt gör att den obehindrat kan tas med i stort sett överallt. Dess funktioner, både de grundläggande och de mer specialiserade, gör den dessutom till en attraktiv kompanjon. Att den är del av ett stort och kostsamt kommunikationsnätverk blir man medveten om först då man hamnar i någon av mobilnätets vita fläckar och förlorar täckningen. Till sist redovisas några fakta om hur mobilens olika funktioner används och de särskilda egenskaper som gör den till ett urbant kommunikationsredskap lyfts fram. Fickuret och mobilen Mobilen är en artefakt med mycket speciella egenskaper. Det är ett litet föremål som för många människor blivit ett av de ting man ständigt bär med sig, ting som nycklar, plånbok, klocka och glasögon. Att vara utan dessa kroppsnära ting kan kännas som att vara naken eller handikappad, det vill säga att på ett grundläggande sätt vara utelämnad och sårbar. I sin bok Constant Touch 10 drar Jon Agar paralleller mellan mobilen och fickuret, det första bärbara redskap som gav sin ägare privilegierad och kontinuerlig tillgång till systemet för tidmätning och som av företagare och myndighetspersoner kunde användas för maktutövning. Med armbandsuret blev tillgången till den globala klocktiden allmänt utbredd och klockan blev snarare ett redskap för koordinering, inordning och disciplinering. På liknande sätt har mobilen utvecklats från ett arbetsredskap för eliten till ett ting som ger massorna (åtminstone i den rika världen) kontinuerlig tillgång till det 9 Se aktör-nätverksteori nedan! 10 Agar

12 Mobilen och staden globala telenätet. Rich Ling 11 påpekar att både klockan och mobilen är föremål som människor kan bära med sig och som på var sitt sätt möjliggör samordning av handlingar i tid och rum. I tolkningar av mobiltelefonins konsekvenser ses ofta användarna som en slags fria aktörer som drar nytta av mobilens många möjligheter. Sedd i ett maktperspektiv har den dock en roll som har likheter med armbandsurets betydelse för arbetarnas disciplinering. På motsvarande sätt används mobiltelefonin inom myndigheter och företag som ett redskap för att leda och fördela arbetet och för att kontrollera den enskilda arbetarens förehavanden. Det är uppenbart att det nu rör sig om ett helt annat slag av underordning och disciplinering är den som byggde på klockan och hörde samman med industrisamhället. Redskapets konnektivitet, mobilitet och intimitet Armbandsuret förändrade den på tid och tidmätning baserade kontrollen till att bli en del av kroppen, en del som visserligen kunde tas av och lämnas på nattduksbordet, men som oftast på ett vanemässigt sätt häftade vid dess bärare. Mobilen har för allt fler kommit att bli lika nära knuten till kroppen och det rutinbaserade handlandet. Men mobiltelefonen står i en komplicerad och ibland besvärlig relation till sin bärare. Till skillnad från fickuret (kedjat till mannens väst och tryggt placerat i västfickan) och armbandsuret (säkert fastspänt vid handleden) har mobilen inte hittat sin självskrivna plats på bärarens kropp. Visserligen förekommer det jackor som har speciella fickor för mobilen, hölster som kunde fästas vid bältet var populärt bland män för några år sedan och ibland ser man mobilen dinglande i en snodd runt halsen, men mobiltelefonen tycks ofta föra en ambulerande tillvaro mellan (hand) väskan, fickan och handen. Det händer inte så sällan att man ser en medresenär på bussen eller tåget febrilt söka igenom sin väska på jakt efter den envist ringande mobilen. Armbandsmobilen har hittills inte haft någon större framgång. Den mest sofistikerade lösningen är en separat hörlur och mikrofon fäst på örat som kommunicerar med mobilen via sladd eller trådlös blåtandsteknik. Leopoldina Fortunati beskriver mobilen som en uttalat intim teknik. På basis av sin studie kritiserar och ifrågasätter hon några av mobilens omskrivna grundegenskaper. 12 Som kommunikativt instrument har mobilen egenskaper som gynnar korta meddelanden med röst eller text och som nedvärderar det engagerade kommunikativa utbytet genom att göra det möjligt att prata medan man sysslar med annat. Dess användning i mobila sammanhang (när bäraren befinner sig i rörelse) har överdrivits, även om mobilens användning i olika transportmedel är viktig. Däremot har den betydelse för en livsstil som innehåller kortare förflyttningar i 11 Ling Hennes artikel bygger på tre studier som finansierades av Telecom Italia och genomfördes (Fortunati 2002). Trots att artikeln handlar om en period då mobilen fortfarande höll på att introduceras, pekar den på tendenser som fortfarande är aktuella. 12

13 Mobilen som multiverktyg samband med intensivt uteliv. Dess bärbarhet begränsas av att den inte funnit sin självskrivna plats på kroppen. Av alla mobila tekniker är, menar Fortunati, mobilen den mest intima eftersom den engagerar inte bara örat utan även munnen och rösten. Och, skulle jag vilja tillägga, handen och ögat. I egenskap av intimt redskap har den en gränsöverskridande roll då intima och privata relationer kommer till uttryck i det offentliga rummet. Fortunatis tankegång illustreras av de nakna uttryck för engagemang, förtjusning och kärlek som ibland skymtar i mobilpratares ansikten. Vardagsredskapet Medan armbandsuret möjliggör samordning via sociala överenskommelser om tidmätning kopplar mobilen sina användare på ett mer direkt sätt till andra personer, från den lilla världen till den stora. Man kan se den som en bärbar port som möjliggör (virtuell) teleportering 13, en gräns mot och öppning till andra platser som befolkas av andra mobilanvändare. I samspelet med andra i det konkreta rummet är mobilen ett viktigt attribut som kan användas performativt. Att lägga mobilen framför sig på bordet eller hålla den i handen är ett sätt att säga att man antingen väntar ett viktigt samtal eller strax kommer att ringa någon. Därmed signalerar man tydligt att man ger sin närvaro på den konkreta platsen en lägre prioritet. Att stänga av eller stoppa undan mobilen kan på motsvarande sätt markera intresse och uppmärksamhet. Poängen i båda fallen är att mobilen, samtidigt som den gör ett okänt antal personer potentiellt närvarande, också påverkar interaktionen med fysiskt närvarande andra. Mobiltelefonens benämning berättar om synen på den och dess roll i vardagen. Den lite föraktfulla benämningen yuppienalle uttryckte att mobilen var dels ett attribut för dem som levde fort och tjänade mycket pengar och dels ett omhuldat kramdjur, ett övergångsobjekt. Samtidigt som mobiltelefonen har blivit en alldaglig pryl har den stående benämningen blivit det mer neutrala mobil. Anthony Townsend (2000) påpekar hur det alldagliga engelska språkbruket på ett annat sätt har förändrats från referensen till cellerna i mobilnätet (cellular phone eller cellphone) till det rörliga tinget (mobile phone). Det som sker är uppenbarligen att mobilen normaliseras, samtidigt som dess för funktionen grundläggande sammanhang (en liten del av ett stort nätverk, indelat i celler) försvinner ur fokus. På tyska kallas mobilen Handy och på finska kännykkä, 14 båda uttryck som betonar dess egenskap av att vara en liten sak som kan hållas i handen Beam me up, Scottie var repliken när rymdfararna i teveserien Star Trek (som började sändas 1966) ville teleporteras tillbaka till sitt rymdskepp. 14 Kopomaa Och som med Heideggers ord är till hands (zuhande) som vi direkt tar i bruk utan att särskilt tänka på det snarare än förhanden (vorhanden) ett objekt att reflektera och teoretisera över (Heidegger 1981). 13

14 Mobilen och staden Fördelen med benämningen cellular phone är att den pekar på att det är nätverket som ger tinget dess grundläggande egenskap, nämligen att oberoende av plats sätta människor i förbindelse med varandra. Mobilnätet är uppbyggt av celler som var och en täcks av en sändare/mottagare. Systemets identifiering av varje aktiv telefon inom en viss cell är en förutsättning för att ett samtal ska kunna kopplas fram. Mobilsystemet förutsätter för att fungera s k handover, dvs att förflyttning mellan olika celler kan ske utan att ett samtal bryts. 16 Handlande ting och förbindelser Att man bör förstå telefonin (den fasta eller mobila) som ett system snarare än ett ting är självklart, även om vi tidvis glömmer att det förhåller sig på det sättet. Att telefonen är del av ett (kommunikations)nätverk, gör det både lättare och svårare att förstå telefonin som ett aktörsnätverk. För enligt ANT (aktör-nätverksteori) kan det mesta i den materiella världen beskrivas i termer av nätverk av aktanter som samspelar med varandra och där aktanterna kan vara både människor och ting. Men med mobiltelefonin som exempel kan förbindelserna mellan aktanterna missuppfattas som enbart de som förmedlar information i form av prat, text osv. Aktörnätverksteorins förbindelser innefattar alla upptänkliga förbindelser och inbördes beroendeförhållanden mellan nätverkets aktanter. Enligt Bruno Latour 17 är teknik det som gör samhället hållbart, dvs människors relationer till varandra i detta samhälle stabiliseras av de ting som de interagerar med. Också tingen har en förmåga till handling, en makt som människor delegerat till dem. Människor har utformat ting för att underlätta arbetet och få ett bekvämare liv. Men att delegera egenskaper och förmåga till tingen innebär också att ge dem en viss makt. Att de agerande tingen har makt innebär vanligen inte att människor är helt underkastade dem. Snarare kan relationerna beskrivas i termer av ett samarbete, där människor har externaliserat vissa egenskaper och handlingar till medhjälpare i form av artefakter. Men också ett samarbete förpliktigar: Det förutsätter att människor följer vissa regler och överenskommelser, befinner sig på vissa platser under bestämda tider, gör vissa handgrepp osv. Också mobiltelefonin införlivas i och medverkar till att upprätta sammanhang som blir mer eller mindre livsnödvändiga. Att avstå från att ha mobil innebär att avstå från en hel värld av kommunikation och umgänge, det innebär att leva ett annat slags liv. Sten Eiler Rasmussens beskrivning av skolpojkarna som spelar boll mot den välvda väggen till S:ta Maria Maggiore i Rom 18 är ett utmärkt 16 Om handover eller handoff, se: [ (besökt ). D H Ring utvecklade redan 1947 idén till celler som bl a innebar att ett fåtal radiofrekvenser kunde fördelas på ett systematiskt sätt. Den kunde tas i bruk först när en tillräckligt snabb teknik för frekvensväxling fanns tillgänglig (Agar 2003). 17 Latour Ved ellevetiden havde de et frikvarter, og det benyttede de til at spille en ganske særlig slags boldspil oppe på trappens store brede afsats. Det var nok nærmest fodbold, men de tog også muren med i spillet ligesom i Squash, i dette tilfælde endda en buet mur og de 14

15 Mobilen som multiverktyg exempel på mångfalden, komplexiteten och töjbarheten hos de aktörsnätverk som innefattar människor och en fotboll. Platsens materiella gränser och de inblandade tingen framträder här i sin fulla betydelse för människors sociala handlande. I jämförelse med mobiltelefonen är fotbollen ett relativt enkelt föremål. Den tycks kräva: sparka mig!, studsa mig mot väggen!, försök stoppa mig när jag rullar utför det sluttande torget!. Vilka är då mobilens imperativ? Multiverktyget Mobilens allt flera funktioner var under några år föremål för ironiska kommentarer som kan man ringa med den också? Den kritiken tycks emellertid ha tystnat. Nu tycks det vara Nokias devis som gäller: Den är inte bara en sak, den är många 19 och därför interagerar den med människor och ting på många sätt. Mobilen är ett agerande ting vars mångfunktionalitet förser den med en stor uppsättning roller. 20 Mobilen påminner om en schweizisk armékniv med många inbyggda verktyg och den muterar i den pågående utvecklingen på ett sätt som får den att likna en transformer, dvs en leksak som på ett ögonblick kan gjorde det med livfuldhed og virtuositet. Når bolden var out, ja så var den bestemt out: hoppende ned ad alle trapper og rullende hundrede meter ned ad skråningen, hvor en ivrig dreng styrtede ned efter den, ud og ind mellem biler, busser og scooters et sted nede ved den store obelisk. (Steen Eiler Rasmussens Om at opleve arkitektur, 1957) 19 Nokias reklam 2007 för det årets nya modell N Flera forskare knyter an till aktör-nätverksteori i analysen av mobiltelefonin, t ex Caron & Caronia (2007), Goggin (2006), Ito, Okabe & Matsuda (2005), bl a i syfte att undvika teknikdeterminism. 15

16 Mobilen och staden byta skepnad. 21 Mobilen som multiverktyg innehåller en rad funktioner som hjälper människor att kommunicera, hålla reda på varandra, interagera i det urbana landskapet och orientera sig geografiskt. Men den har även en lång rad funktioner som inte direkt har med samordning i tid och rum att göra. Den är stillbilds- och videokamera, diktafon, anteckningsbok, väckarklocka, kalender, spelkonsol, webbplatta, musikspelare osv. Mobilen har bland annat tagit över egenskaper från andra små föremål som man brukar ha i fickan eller väskan. Bakom den snabba tillväxten av funktioner finns också en vidgning i de grundläggande mediala egenskaperna. Till den medierade interaktionen en till en som mobilen delar med den fast anslutna telefonen kommer funktionen som massmedium, dvs mottagare av information en till många. Genom att mobilen ger tillgång till internet blir den också, som persondatorn, ett redskap för interaktion många till många. Det betyder, enkelt uttryckt, att mobilen är en kommunikationsredskap som i många avseenden inte har det minsta med telefoni att göra. Ur stadslandskapets perspektiv är det av särskilt intresse att mobilen allt oftare innehåller funktioner som underlättar navigering. Tillgången till internet gör det också möjligt att använda kartor och adressuppgifter. Programvara som utnyttjar mobilsystemets förmåga att genom triangulering positionsbestämma varje påslagen enhet ger en grov uppskattning om var användaren befinner sig. Med en inbyggd GPS-mottagare som utnyttjar satellitnavigering är det möjligt att mer exakt bestämma var man befinner sig. 22 Det har gjorts kvantitativa studier som visar hur olika grupper använder sig av de olika kommunikativa hjälpmedel som mobilen innehåller. I rapporten The Mobile Life European Report Exploring how mobile phone usage reflects our national cultures 23 presenteras resultatet av en internet-baserad studies som gjordes 2007 i sex europeiska länder. En grundläggande skillnad visar sig i hur mobilen används för att prata i respektive skicka textmeddelanden med. Det är också intressant att deltagarna i undersökningen skickar SMS ungefär lika ofta som de ringer till varandra. Relationen mellan röst- och textkommunikation skiljer sig något mellan länderna. Medan den i Sverige liknar genomsnittet, har den i Storbritannien en påtaglig övervikt för SMS. 21 dvs här inte en transformator utan en leksak, se: [ (besökt ) väntas bli året då GPS i mobilen får sitt stora genombrott meddelar TT ( ). 23 Källa: The Carphone Warehouse [ (besökt ). Undersökningen omfattade 1000 personer i fem länder i åldrarna år. Det bör påpekas att studiens uppläggning begränsar dess relevans eftersom de 40% av befolkningen som saknar internetuppkoppling saknas och därmed också en stor del av den äldre befolkningen. 16

17 Mobilen som multiverktyg Nästa tabell visar hur många procent i undersökningens urval som använt olika funktioner på sina mobiler. Av de funktioner som är av störst intresse i min studie har nästan hälften av de tillfrågade använt mobilt internet medan bara 14 % utnyttjat GPS. Det senare är inte så förvånande eftersom det är en relativt ny funktion som bara finns i vissa mobiler. I jämförelsen mellan länder visar sig Spanien ha användare som utnyttjar flest funktioner, följt av Storbritannien och Sverige. Källa för ovanstående tre diagram: [ (besökt ) 17

18 Mobilen och staden Enligt studien är genusskillnaderna förvånansvärt små när det gäller mobilens användning medan åldersskillnaderna inte oväntat är stora. Nästa utgåva, Mobile Life Report 2008: The Connected World 24, tyder på att funktioner som utnyttjar mobilt internet fortfarande används ganska blygsamt, även om man hävdar att den ökar. Det visar sig att bara några få procent av unga och äldre hade använd sina mobiler för att får tillgång till kartor och kataloger på internet. De internetbaserade funktioner som uppvisar en lite högre grad av användning gäller underhållning och spel samt kommunikation i form av utbyte av bilder. Mobilen som nöjesmaskin är förmodligen ett växande fenomen i den rörliga värld, där t ex många redan använder sin restid på tåget till att titta på DVD-filmer med hjälp av den bärbara datorn. Under 2000-talet har mobilen således fått kompletterande funktioner som gör att den också kan betraktas som massmedium. 25 Den har till exempel delvis övertagit den bärbara musikspelarens roll. 26 Källa: [ (besökt ) Vad man kan undra över är hur relationen mellan den mobilitet som bygger på att förflytta sig i fantasin (att ta del av berättelser i olika format) och den som handlar om interaktion i realtid (att på olika sätt föra samtal) kommer att förändras över tid. Det är framför allt den senare virtuell mobilitet som verkar i det pågående samspelet mellan människor där övergångarna mellan medierad och direkt kommunikation ibland är snabba. Kommer vi att få se en större konvergens mellan fantiserad och virtuell mobilitet, där också det konkreta landskapet dras in i handlingen? 24 Källa: The Carphone Warehouse, [ (besökt ). Studien gjordes 2008 och innefattade 1000 ungdomar (11-18 år) i respektive USA och Storbritannien och 2000 vuxna (18-65 år) i vartdera landet och genomfördes via internet. 25 Mobilen är det sjunde massmediet, hävdar författaren Tomi T Ahonen: [ (besökt ) 26 Musikspelaren baserad på magnetband, CD eller digitala musikformat har en omfattande användning i det offentliga rummet men kommer inte att behandlas i rapporten. Användningen av the Walkman, i Sverige freestyle kallad, har studerats av Michael Bull (2001, 2004). 18

19 Mobilen som multiverktyg Eller spelar dessa former för interaktion i grunden helt olika roll och svar mot olika behov? I föreliggande studie står emellertid mobilens betydelse för relationen mellan direkt och medierad interaktion mellan fysisk och virtuell mobilitet i fokus. De funktioner som jag behandlar mer ingående i rapporten är just de som medverkar till samordning och samtal i stadslandskapet, till att hitta varandra i en oöverblickbar urban verklighet. Det handlar om att få tag på varandra, göra överenskommelser, hitta vägen, omförhandla tid och plats, veta var man är och vart man ska. Tabellen nedan visar vidden av de möjligheter till interaktion i det urbana landskapet som står till buds för den som utnyttjar mobiltelefonens hela potential. Den pekar ut de viktigaste möjligheterna som finnes att tillgå i olika situationer. I de följande kapitlen kommer främst fyra av mobilens användningar i för min studie relevanta sammanhang att beröras: för röstsamtal, för textkommunikation, för åtkomst av internet och som navigeringsinstrument. Mobilen som urbant kommunikationsredskap att hålla kontakt med vänner, anhöriga och andra relationer att samordna möten och stämma träff: bestämma och omförhandla tid och plats att hitta adresser och resmöjligheter att orientera sig i det urbana landskapet, få instruktioner om vägen telefonsamtal (också till/från fast telefon) telefonsamtal till röstbrevlåda och svar på röstmeddelande utbyte av textmeddelanden (SMS) e-post: brevväxling via mobilen mobilt internet: tjänster som messenger, facebook, youtube etc telefonsamtal textmeddelanden telefonsamtal textmeddelanden samtal till nummer- och adressupplysning mobilt internet: tjänster med nummer- och adressupplysning, kollektivtrafikens tidtabeller och andra tjänster telefonsamtal: successiva anvisningar i röstsamtal eller textmeddelanden mobilt internet: tjänster med kartor och vägbeskrivningar GPS i mobilen: positionering, vägvisning 19

20 Mobilen och staden 3 Mobiltelefonins landskap Urban sprawl är den internationella termen för stadsregioner som kännetecknas av zonering, låg exploateringsgrad och stort beroende av bilen som transportmedel. Det är ett globalt fenomen, men skillnaderna är stora mellan extremt ytkrävande storstadsregioner i Nordamerika och Australien och mera kompakt bebyggda storstadsområden i Europa och Asien. För att förstå mobiltelefonens roll i en vardag kännetecknad av kortare och längre förflyttningar måste man också undersöka det urbana landskap vari denna mobilitet utvecklas. Vad menar man då med uttrycket det nya urbana landskapet? Vad är det som gör att många skribenter idag söker efter ord som karaktäriserar ett nytt tillstånd där det vi vant oss att kalla stad fått en annan innebörd? Många anser uppenbarligen att det är av största betydelse att rätt kunna förstå och karaktärisera detta nya tillstånd. Ett nytt urbant landskap Det är uppenbarligen inte bara fråga om att nya förtätningar tillkommer utanför de äldre städerna. Företeelser som förorter, new towns, satelliter, sovstäder, regionala kärnor (för att nämna några) är nära associerade till modernismens utveckling under 1900-talet och särskilt till tiden efter andra världskriget. Det som nu sker tycks istället vara att detta landskap av hittills svagt inbördes relaterade enklaver börjar frigöra sig från beroendet av centrum. De kan inte längre uteslutande beskrivas som förorter, utkanter eller periferier utan ingår nu i ett urbant fält där de gamla kärnorna degraderas till noder bland alla andra. 27 De gamla stadskärnornas centralitet är inte längre obestridlig på alla områden. De förvandlas till att motsvara vissa behov, t ex attraktiva historiska miljöer, exklusiv detaljhandel och vissa typer av administration. Andra funktioner fördelas bland det urbana landskapets olika förtätningar eller ger upphov till helt nya bebyggelseenheter. 28 Samtidigt med att staden decentreras och omvandlas till ett nätverk av noder förändras också invånarnas förflyttningsmönster. Den gamla förorten var främst en bostadsmiljö på avstånd från stadens spring och stök, från bullriga, smutsiga och otrygga stadsgator. Arbetsplatser, butiker och nöjesliv fanns i centrum och boende, skolor och viss rekreation i periferin. Människors förflyttningar på morgon och kväll gav staden en stadig rytm. Idag är det starka noderna flera och rytmen mer komplicerad. Även om flödet mellan mitt och utkant fortfarande finns kvar har motriktade förflyttningar tillkommit. Människor reser från centrum eller bostadsförorten till företagsområdet för att arbeta och till stormarknaden för att handla. Stadskärnan kan fortfarande vara en stark magnet i de nya förflyttningsmönstren men är inte längre den enda. I Stockholm har det 27 Wikström Hajer & Reijndorp

21 Mobiltelefonins landskap stjärnformiga systemet för kollektivtrafik börjat ifrågasättas och nya förbindelser tillkommer som underlättar förflyttningar på tvären, 29 även om den gamla modellen fortfarande har ett starkt grepp om stadsbornas medvetande. 30 I den stjärnformade mobilitetens nav. Sergels torg eller Plattan, Stockholm 2009 Den täta traditionella staden, som ofta har idealiserats för sin autenticitet och för sina stadsmässiga egenskaper, är alltså inget undantag från denna förändringsprocess utan tenderar att bli ytterligare en nod i stadslandskapet. 31 Sakta förändras städerna från mångfunktionella och tätt integrerade miljöer, med olika samhällsklassers livsmiljöer nära varandra, till en slags temaparker avsedda för konsumtion och rekreation. Denna utveckling är inte total. Den märks tydligast i historiska stadskärnor, men den övergripande tendensen är att rensa ut det som bullrar, luktar och stör från alla delar av den traditionella staden. Denna utveckling går hand i hand med gentrifieringen av allt tryggare, renare och livlösare stadskvarter. Kanske är det idag, som Lars Mikael Raattamaa hävdar, i det splittra- 29 När Tvärbanan (från Sickla udde via bl a Gullmarsplan och Liljeholmen till Alvik) initierades gav den upphov till en intensiv debatt där behovet av effektiva kollektivförbindelser på tvären ifrågasattes. 30 Det stjärnformade tunnelbanenätets grepp över medvetandet visade sig när vi (vid ett besök 2003) tillsammans med några planerare från Stockholm ville förflytta oss mellan Kista och Rinkeby. Kollegorna från Stockholm föreslog att vi skulle ta tunnelbanan tillbaka mot Stockholm och byta till linjen som trafikerar Rinkeby. Vi ville hellre promenera över Järvafältet. Det visade sig att den promenaden tog minuter. 31 Hajer & Reijndorp

22 Mobilen och staden de urbana landskapet, i förorten, som en mer levande och mångfasetterad urbanitet återfinns. 32 Den tillväxt som sker i olika delar av det urbana landskapet skapar, tillsammans med en förbättrad infrastruktur för transporter, nya närhetsrelationer. Det kommersiella utbudet och möjligheterna till rekreation i olika externa anläggningar gör det intressant att resa i andra riktningar än mellan centrum och periferi. Några urbanteoretiker bejakar den pågående utvecklingen som en slags mutationer, 33 förändringar som skapar oväntade kvaliteter och sätter igång en oförutsedd utveckling. Andra ser i detta landskap en än mer splittrad stad, där de infrastrukturer som skulle sörja för en utjämning och en tillgänglighet på lika villkor istället byggs upp så att de redan privilegierade gynnas. 34 Det nya urbana landskapet bär också på en komplex hållbarhetsproblematik genom det transportarbete som genereras här. Förhoppningar om att digital kommunikation t ex som redskap för distansarbete skulle minska resandet har kommit på skam. 35 Mobiltelefonen är ett redskap som gör det ännu lättare att samordna möten ansikte mot ansikte, något som eventuellt kan medföra ökat resande! Mobilen och det urbana livet Det finns få texter som går djupare in på hur det urbana landskapets form och användning påverkas av den utbredda tillgången till mobil kommunikation. Anthony Townsend anser att en förnyad analys av staden är nödvändig, eftersom mobiltelefonin förändrar dess metabolism. Denna förändring beror på att samordningen mellan olika aktörer kan ske fortlöpande och i sista ögonblicket. På vissa områden kommer behovet av noggrann planering och schemaläggning att minska och istället ersättas av mer spontana och flexibla mönster för interaktion, vilket leder till en mer intensiv användning av kapital och en ökad urban ämnesomsättning. 36 Mobiltelefonen kan ses som det redskap som tidigare saknats för att göra det urbana landskapet levbart, menar Townsend. Stadsplanerare har svårt att förstå dessa förändringar eftersom de sitter fast i ett centraliserat tänkande som är blint för de transformationer i stadens användning som sker i mikroskalan. 37 Staden har genom århundraden utvecklats i processer som byggt på att information och kommunikation var hänvisad till distinkta platser. Den trådbundna elektroniska kommunikationen innebar att information inte längre behövde transporteras fysiskt över land och hav och därför förmedlades snabbare mellan dessa dedicerade platser. Eftersom mobilen 32 Se Raattamaa Bech-Danielsen & al 2004; Nielsen T & al 2004; Boeri & al Graham & Marvin, 2001 och Sieverts, En jämförande studie av resvanor mellan distansarbetare och de som inte distansarbetar, gjord på Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI), visar på små skillnader mellan grupperna. Distansarbetarna har faktiskt något större restid och reser något längre. Se Haraldsson Townsend Townsend (ibid.) 22