Jag har länge velat bidra med en artikel till

Transkript

1 Reseskildring Att förverkliga en dröm Text: Patrik Hultqvist, foto där ej annat anges: David Goddard Jag har länge velat bidra med en artikel till Ciklidbladet, men tycker inte att jag haft något intressant att skriva om, förrän nu. Jag har hållt på med akvarier i knappt tre år och då malawiciklider från start, med några korta inslag av tanganyika och västafrikaner, men aldrig kunnat slita mig från malawicikliderna. Jag tänkte berätta här om min två veckors resa jag gjorde i september 2008 till Malawisjön, då en av mina största akvaristiska drömmar gick i uppfyllelse. Jag hade varit riktigt sugen på att besöka sjön de senaste två åren, men varken haft ekonomi, dykcertifikat eller resekamrater, förrän denna höst, 2008, då jag gått ut gymnasiet i juni, och fick nys om en planerad resa till Malawi. Jag gick bara och väntade på besked om sommarjobb, och så fort jag fick det blev resan 100 procent säker för min del. Ska man åka dit för att kolla ciklider finns det två vägar, snorkla eller dyka. För min del var det självklart med dykcertifikat så detta bokades in och utrustning började inhandlas från scratch, då det verkar extremt svårt att kunna hyra det i det område vi skulle till. Några månader senare stod jag på Arlanda flygplats med full mundering och var på väg till ett av världens fattigaste länder. Här nedan följer de tre första dagar jag lyckades skriva dagbok om (man var mer sugen på en öl på kvällen än att sätta sig ner och skriva i ett kollegieblock). Dessa dagar visar på ett ungefär hur dagarna kan se ut. Dag 1 Väl där, möttes jag av David Goddard och Larry Johnson, som höll i trådarna. Efter lite trix med att komma in i bilen på grund av att nyckeln blivit inlåst bar det iväg ut på håliga grusvägar mot Malawis kust i den afrikanska hettan. Första natten tillbringades på lodgen Cool Runnings, som ligger precis vid stranden några kilometer norr om Red Zebra Lodge. Detta är ett underbart ställe att bara stanna vid och ta det lugnt. Här fick jag den första glimten av Malawisjön och Namalenjeön 6 Ciklidbladet 1/ Årgång 42 Dimidiochromis kiwinge med sin bower vid Chiofu bay.

2 Malawisjöns enda krabbart finns det gott om i alla klippområden. Jag lyckades inte identifiera den här fisken. Troligtvis är det en Mylochromis. Chilotilapia euchilus, hane spänner upp sig vid Ntekete. Metriaclima pyrsonotus, hane vid Nakantengaön. Protomelas fenestratus, hane vid Chiofu. Någon Copadichromis jag inte vet namnet på. Petrotilapia chrysos, honor vid Chinyamweziön. En bit av klippbiotopen vid Ntekete. Ciklidbladet 1/ Årgång 42 7

3 som ligger någon kilometer rakt ut därifrån, vid denna stund var man bra sugen på ett första dyk. Dag 2 Vi vaknade upp till blåst och en meters vågor och tog oss lite frukost. Vi tog det rätt lugnt på dagen och David och jag tog oss ett dopp, i hopp om att se lite sandciklider, men det enda vi såg var grummel från de höga vågorna. Senare på dagen efter att vinden eller mweran som den även kallas, hade lagt sig, bestämde vi oss för att ta båten ut till Namalenjeön, i hopp om bra sikt. När vi kom fram märkte vi att vi endast hade två O-ringar, så David och jag hoppade i medan Larry och Magic (en anställd på Cool Runnings som körde båten) körde tillbaka för att hämta fler O-ringar. Vi hoppade i på den norra sidan av ön där det för övrigt fanns extremt mycket fåglar och varenda sten var vit av fågelskit. Vi möttes av en utfärgad Protomelas taeniolatus-hane på två meters djup som snabbt gömde sig bland stenarna för de två vildarna från väst som gjorde sin malawipremiär. Det var ganska dålig sikt (cirka två meter) vilket det rätt ofta är där på grund av en hel del sediment och med tanke på den tidigare blåsten. Efter det såg vi massor av den ovanliga Tropheops sp. elongate, Namalenje och även en hel del av arten Metriaclima zebra. I det öppna vattnet mellan klippblocken rivaliserade en hel del hanar av en art ur släktet Copadichromis och det fanns en hel del yngel av varierande arter men mestadels P. taeniolatus. För övrigt fanns där väldigt många arter mbunas. Väl tillbaka på Cool Runnings packade vi ihop och begav oss på flaket av en pickup-bil mot det välkända Red Zebra Lodge, där vi senare på kvällen mötte upp Per Nilsson och åt en sen men väldigt god middag tillsammans med Esther Grant. Dag 3 Jag vaknade tidigt och tog med mig kameran bort mot fiskhuset och ut till dammarna, där jag gick runt och fotograferade en hel del. Efter frukost började vi förbereda oss för avfärd mot Nakantengaön. Eftersom vår båt inte riktigt var klar ännu fick vi tillgång till Cool Runnings motorbåt igen och cirka 35 minuter senare var vi framme vid Nakantenga. Vattnet var väldigt stilla och det var cirka åtta meter sikt. Man kunde se Copadichromis chrysonotus glänsa längs vattenytan bara någon halv meter ner och Mbunas i mängder längre ner. När vi väl kom ner möttes vi av red top nakantenga zebra (M. pyrsonotus) så det räckte och blev över, troligtvis tusentals. Hanar rivaliserade med bara någon halvmeters avstånd i den klippiga biotopen. Honorna svärmade i stora stim en bit ovanför. Där fanns stora Labeotropheus fuelleborni på tjugo centimeter som skimrade i ljusblått och med lite svarta ränder i de övre fem metrarna. Det fanns även en hel del Pseudotropheus barlowi-hanar med sina honor runt omkring. Lite djupare ner möttes vi av en stor Protomelas hertae som passerade, och även en del mindre Nimbochromis linni som jagade byten. På ett ställe fann vi även en död fisk som höll på att bli uppäten av sex sju krabbor och en massa mbunas. Där fanns även en hel del Tropheops och många fler arter. Efter dyket begav vi oss tillbaka till Red Zebra Lodge och fyllde upp flaskorna igen. Efter någon timme var flaskorna fyllda igen och vi bestämde oss för att åka ut till Namalenje en gång till. Denna gång stannade vi till på östra sidan av ön och lade ankar. När vi kommit ner fanns där mängder av zebror, sikten var bättre än förra gången men ändå inte jättebra. Här fanns en hel del fuelleborni jämfört med öns norra sida och ändå talar vi om en rätt liten ö. Vi fann en hel del Protomelas taeniolatus och olika Tropheopsarter. Lite längre ner där biotopen övergick till sandbotten fann vi kratrar på en meter som verkade övergivna troligtvis av någon rovfisk. På vägen upp fann vi även Labeotropheus trewavasae i små mängder som var väldigt lika fuellebornina i färgen. Dag 4 Vaknade och gick ut och fotograferade Stuart Grants grav. Efter frukost packades vår båt och några timmar senare bar det av mot Ntekete på östkusten och halvvägs mötte vi tre sympatiska japaner som skulle avsluta sin resa och var på väg hem. När vi kom fram efter fyra fem timmars resande var det ungefär åtta meters sikt och små små vågor. Vi dök ner en bit förbi gränszonen mellan klippor och sand där vi hittade enorma rovfiskkratrar och andra mindre rivaliserande Utaka. Efter att det blev lite kallt simmade vi upp på grundare vatten där vi möttes av Mbunas av olika slag och där jag fotograferade och filmade en snutt. Efter dyket åkte vi till Chiofu bay och drack kaffe, åt mat och tog en öl framför en brasa på stranden. Som Ad Konings brukar säga vid besöken här, enligt Larry Johnson: Another day in f**king paradise. Tur att vi skulle hit även följande kväll. Här kommer två ställen jag väljer att berätta extra om för att det helt enkelt finns så mycket att berätta. Zimbawe Rock Dyket vid Zimbawe Rock var troligtvis det coolaste rent dykmässigt. Zimbawe Rock syns vid ytan som några mindre klippor som sticker upp ovan vattenytan en bra bit utanför Domweön och i området Chembe eller Cape Maclear som det även kallas. När man dyker vid Zimbawe Rock slås man av att det verkar vara ett jättelikt torn som breder ut sig ju längre ner man kommer och vid 25 meters djup såg man fortfarande inte botten utan fortsatte ner i ett svart mörker. Efter bara femton minuters dyk fick ja syn på det jag hade hoppats på, en Otopharynx lithobates hane i lekdräkt, som under en stor klippa gick och letade efter något ätbart i slammet som låg ovanpå stenen. Efter att jag rört upp lite slam blev han ännu mer nyfiken på mig och jag fick några enstaka bilder på honom. En häftig syn var även dessa algträdgårdar som vissa mbunas hade och som de jagade bort alla inkräktare från, inklusive dubbelt så stora fiskar. Det fanns även en del snygga Copadichromis-arter vid detta ställe, såsom Copadichromis cyaneus som är en riktigt fascinerande fisk i mina ögon, och som även var rätt stor. Eftersom området ligger öppet ute i sjön kan det vara rätt turbulent vilket verkar dra med sig en hel del plankton och näringsämnen. Fiskarna vid Zimbawe Rock verkar därför generellt vara större än vid andra ställen. Exempel på detta är att man kan hitta Labeotropheus trewavasae på arton centimeter där jämfört med vid Thumbi West, vilket inte ligger långt därifrån och där de är hyfsat mycket mindre. Samma sak gällde de flesta mbunas och även den vanligaste malarten kampango som kunde vara riktigt stor på detta ställe. Chiofu bay och mötet med Fossorochromis rostratus Chiofu bay är ett underbart ställe, där vi spenderade mest tid under resan. Det är jag glad över, det är långa avstånd till större civilisationer och endast mindre byar i närheten. Chiofu bay är en bukt som ligger på östra sidan av sjön i Malawi ganska nära 8 Ciklidbladet 1/ Årgång 42

4 En Dimidiochromis compressiceps på jakt vid Chiofu bay. Stuart Grants husvagn där ciklidexporten en gång började. Översikt över Chiofu bay. Otopharynx lithobates, hane vid Zimbawe rock. Fossorochromis rostratus, hane vid Chiofu bay. Undervattensmiljö vid gränsen mellan Malawi och Moçambique på östsidan av sjön. Stuart Grants ännu ej färdigställda grav vid Red Zebra. Undervattensmiljö vid gränsen mellan Malawi och Moçambique på östsidan av sjön. Ciklidbladet 1/ Årgång 42 9

5 Labeotropheus fuelleborni, hane. Protomelas fenestratus, hane. 10 Ciklidbladet 1/ Årgång 42

6 gränsen till Moçambique och ett väldigt bra ställe att utgå från för att dyka på grund av att det inte är stora avstånd till bra dykplatser. Det enda negativa med att vara på östsidan var att tillgången på mat och liknande var sämre, så tre dyk om dagen och endast två mål mat var ingen ovanlighet. Att dyka i Chiofu bay är väldigt varierande och du kan dyka från den klippiga biotopen till öppen sandbotten, slambotten till växtbäddar och sluttande djup utan att gå särskilt djupt alls. Mitt i bukten finns en liten klippa som sticker upp någon halvmeter och utgör grunden för ett stort rev som ligger under, här kan man hitta två olika Tropheops-arter bara runt detta lilla rev! Detta är rätt så imponerande. Innanför detta rev finns stora sandytor och växtbäddar där man kan hitta allt från stora rovfiskar till små sandciklider och också den ganska stora sandcikliden Fossorochromis rostratus som är en otroligt häftig fisk. De tre gånger jag dök inom bukten mötte jag rostratusen bara några enstaka gånger. Man mötte stora stim av honor och troligtvis outfärgade hanar som simmade i stim och silade sand. De två gånger jag väl mötte en hane var det första man märkte vilket annorlunda beteende denna fisk hade jämfört med många andra fiskar i sjön. De hade ett väldigt sansat och lugnt beteende och en aning nyfikenhet. Hanen kom i båda fallen cirkulerande runt mig och sakta närmare för en titt för att sedan lugnt simma därifrån med sin grupp honor, medan jag låg kvar extasisk av att ha sett en av Malawisjöns snyggaste ciklider komma riktigt nära inpå mig. Sammanfattning Som ni märkt är detta en väldigt kort beskrivning av endast två platser vi besökte och att få med alla hade varit ganska så svårt (kanske kommer det fler artiklar). Nackdelarna med denna resa är väl till största delen komforten, då man lever väldigt simpelt och det kan vara knapert med mat. Så några kilo går man nog ner ofrivilligt beroende på hur länge man är där och hur mycket man dyker. Det kan för många verka vara en lång väg att gå om man inte har dykcertifikat och utrustning från början. Men jag hoppas detta är en liten inspirationskälla för dem som tvekat att ta steget och åka dit. Det är värt varenda krona och det är ett minne för livet. Ciklidbladet 1/ Årgång 42 11