Personlighet, genusidentitet och alkoholproblem hos kvinnor

Transkript

1 Personlighet, genusidentitet och alkoholproblem hos kvinnor Anette Östlund, med dr, leg psykolog/psykoterapeut, privatpraktiserande samt knuten till Socialmedicin, Institutionen för medicin, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet Bakgrund Tidigare forskning om personlighet och alkohol har fokuserat på män, man har inte vetat så mycket om samband mellan personlighet och alkoholproblem hos kvinnor. Dessutom har de flesta studier gjorts på personer i behandling; få studier har gjorts i allmänna befolkningen, vilket är viktigt för att få en helhetsbild. Långt ifrån alla kvinnor med alkoholproblem söker ju vård, och det är viktigt att få kunskap även om de kvinnor som aldrig söker vård. Syfte Syftet med den forskning som jag har varit involverad i har varit att studera samband mellan personlighet, genusidentitet och alkoholproblem hos kvinnor i allmänna befolkningen. Mer precist så har syftet också varit att analysera samband mellan personlighet och depression och ångest, som ofta förekommer samtidigt. Vidare har vi velat belysa samband mellan personlighet och vårdsökande hos kvinnor med alkoholproblem, samt hur stabil personligheten är per se, samt relaterat till förändring i psykiatriska diagnoser. Metod Forskningsresultaten baseras på data från den populationsbaserade longitudinella studien Kvinnor och Alkohol i Göteborg (WAG). Vi har slumpmässigt valt ut kvinnor från olika födelseår och först bett dem besvara en enkät angående alkoholfrågor. Kvinnorna som valdes ut var mellan 25 och 65 år. I ett nästa steg har en del av dessa kvinnor slumpmässigt valts ut till en längre intervju. De första enkäterna besvarades av ungefär 2500 kvinnor, varav ca 400 kvinnor senare intervjuades. Detta var intervjuades dessa kvinnor igen, dessutom skickades enkäter ut till kvinnor som var 20 och 25 år, varav ett slumpmässigt urval intervjuades. År 2000 gjordes proceduren om; man lade då till kvinnor födda 1980, som då var 20 år gamla. Följander resultat baseras på svar vi har fått från 7663 kvinnor som besvarat en enkät om alkoholfrågor varav 1592 kvinnor intervjuats om sina alkoholvanor och sin livssituation. De som har varit med från början har alltså intervjuats tre gånger. Psykiatriska diagnoser ställdes enligt diagnossystemet DSM-III-R. De diagnoser som har analyserats är alkohol/beroende missbruk, depression och ångest. Jag använder i den här beskrivningen för enkelhets skull termen alkoholproblem; men jag menar då kvinnor som uppfyller kriterierna för antingen missbruk och/eller beroende enligt DSM-III-R.

2 I samband med intervjuerna så fick kvinnorna själva fylla i ett personlighetstest, Karolinska Scales of Personality (KSP) och ett test för att mäta genusidentitet; Masculinity/Femininiyt Questionnaire (M/F-Q). Personlighetstestet är speciellt utvecklat för att mäta personlighetsdrag som antas ha betydelse för psykiatriska sjukdomar, så det är inte ett personlighetstest som på ett rättvisande sätt försöker beskriva en människas hela personlighet. Alltså finns det t ex fem olika skalor som mäter olika aspekter av ångestbenägenhet, t ex psykisk ångest som oro och ängslan eller kroppslig ångest som exempelvis hjärtklappning. När det gäller genusidentitet så har vi velat mäta aspekter som i vår kultur och i vår tid hittills har kopplats ihop med maskulinitet, att vara man, och femininitet, att vara kvinna. Men vi har inte velat ytterligare cementera dessa begrepp, utan visa på att de är kulturellt bundna inte könsbundna. Därför har vi inte delat upp frågorna i två dimensioner, maskulin och feminin, istället har vi gjort en indelning utifrån vad testet mäter; då har vi kommit fram till fyra dimensioner; ledarskap, självhävdande omvårdnad, och emotionalitet. Resultat Kvinnor med alkoholproblem uppgav att de är mer ångestfyllda, spända, impulsiva och irriterade än kvinnorna utan alkoholproblem. De hade också mer skuldkänslor, en starkare önskan att vara till lags, de var mindre nöjda med sin nuvarande livssituation och sina barndomserfarenheter och de blev lättare uttröttade än kvinnor utan problem. Skillnaderna var tydligast hos kvinnor som dessutom hade andra psykiatriska diagnoser som depression eller ångest. Betyder det att kvinnors personlighet förändras av att de får alkoholproblem? Eller är det så att vissa personlighetsdrag är en riskfaktor för att utveckla problem? Ja, man kan bara svara på en sån fråga om man får följa kvinnorna över tid, dvs i det här fallet göra dessa tester innan kvinnorna har alkoholproblem för att sen göra om dem när de har utvecklat alkoholproblem. Det var också så vi tänkte göra från början, men det var alltför få som hade utvecklat alkoholproblem vid uppföljningen 1995 för att det skulle vara möjligt att studera. Vi hade tidigare kunnat jämföra kvinnor som hade pågående alkoholproblem med kvinnor som hade blivit av med sina problem. De kvinnor som hade pågående alkoholproblem hade mer ångest, var mer spända, impulsiva, irriterade osv än kvinnor som hade blivit av med sina problem. Men de kvinnor som hade blivit av med sina problem var ändå mer ångestfyllda, spända och impulsiva än de kvinnor som aldrig hade haft problem. Hur skulle man tolka det här? Vi tolkade det så att kvinnor som utvecklar alkoholproblem troligtvis redan tidigare har personlighetsdrag som innebär en risk, t ex att en person är mer benägen att reagera med ångest i större utsträckning än en annan person skulle vara i samma situation, och att alkoholproblemen ytterligare förstärker dessa personlighetsdrag. Om man blir av med alkoholproblemen så återgår man till tidigare nivå, och har alltså fortfarande kvar en riskpersonlighet. Problemet var att vi inte hade intervjuat kvinnorna innan, vi hade bara intervjuat dem en gång, och kunde alltså bara jämföra kvinnor med pågående problem och kvinnor som inte längre hade alkoholproblem. Vi kunde därför inte säkert dra denna slutsats, bara formulera en hypotes. Frågan kvarstod; dricker kvinnor alkohol för att självmedicinera, pga t ex ångest? När det gäller genusidentitet fann vi att kvinnor med alkoholproblem skattade sin genusidentitet annorlunda än andra kvinnor. Med genusidentitet menas hur en person

3 uppfattar sig som kvinna eller man. Traditionellt har ledarskap och självhävdande uppfattats som mer manliga egenskaper, medan känslomässiga egenskaper som att gråta lätt, vara impulsiv eller inkännande traditionellt har betraktats som mer kvinnliga egenskaper. I jämförelse med kvinnor utan alkoholproblem skattade fler kvinnor med alkoholproblem sig lägre när det gällde ledarskap och förmåga att hävda sig själva. Men de skattade sig oftare som mer känslomässiga än kvinnor utan alkoholproblem. I nästa steg gick vi vidare och studerade personlighet och vårdsökande, vi fann då att så lite som 20% av alla de kvinnor som hade alkoholproblem hade sökt vård för sina problem. Det kunde ju vara så att en del av dessa kvinnor inte hade kommit till den punkt ännu att de sökte hjälp men vi fann också att bara 20% av dem som hade blivit av med sina alkoholproblem hade sökt vård pga sina problem. I vår studie hade vi ingen möjlighet att gå vidare och se om de som sökt vård också fullföljde behandling, eller kände sig hjälpta av behandlingen. Vi kunde inte heller att veta om övriga kvinnor med alkoholproblem istället hade sökt vård för annat än just alkohol, t ex för depression eller ångest. Det vi fann var att de kvinnor som hade sökt vård var mer ångestfyllda och irriterade och hade mer skuldkänslor, medan de som blev bra utan behandling personlighetsmässigt liknade kvinnor som aldrig hade haft alkoholproblem. Igen drog vi slutsatsen att det troligen finns två olika grupper av kvinnor, de som har en riskfylld personlighet, som kanske söker sig till alkoholen som medicin mot oro och ångest, och en grupp som kanske hamnar i ett missbruk pga olika omständigheter. Kanske för att man umgås i kretsar på arbete eller fritid där det finns mycket alkohol, eller att man i en tillfällig livskris, separation eller annat, använder alkohol som tillfällig ångestdämpare. Då är det troligtvis lättare att sluta, om själva missbruket inte var ett försök att komma tillrätta med några djupare problem. Men igen är det så att vår studie var en tvärsnittsstudie, dvs att vi inte kunde följa kvinnorna över tid; innan de fick alkoholproblem, under och efter när de slutat att överkonsumera alkohol. Igen får vi nöja oss med att säga att detta är troligt, vi kan inte säga att det är säkert. Vi ville inte ge upp så lätt; för att komma runt problemet så bestämde vi oss för att studera hur stabil personligheten är hos vuxna kvinnor i allmänna befolkningen generellt, och specifikt för kvinnor med alkoholproblem, depression eller ångest. Efter undersökningen år 2000 så hade vi tillräckligt många kvinnor för att det skulle vara meningsfullt att jämföra över tid. Det vi fann var att personligheten generellt sett är stabil, men att vissa personlighetsdrag faktiskt förändras när man får alkoholproblem. Kvinnor som inte längre hade alkoholproblem vid uppföljningen hade inte längre lika mycket kroppslig ångest (som t ex hjärtklappning och rastlöshet), de var också mindre spända och irriterade. För dem som hade utvecklat alkoholproblem vid uppföljningen var det inte så mycket som hade ändrats, de var dock mer impulsiva och mer verbalt aggressiva än de hade varit innan de hade problem. Men på de fem olika ångestskalorna, hade de inte förändrats nämnvärt de låg redan högt innan de utvecklade sitt missbruk. De hade alltså mer kroppslig ångest, var mer oroliga, spända, lättare uttröttade och hade svårt att hävda sig själva i sociala situationer. Så här fick vi till slut ett svar, åtminstone det bästa svar som idag kan ges. Det verkar vara så att vissa personlighetsdrag är en riskfaktor för att utveckla alkoholproblem hos kvinnor, och för de kvinnor som ligger högt när det gäller olika aspekter av ångest, irritabilitet och skuldkänslor är benägenheten att söka hjälp som störst. Här är det också viktigt att inte bara behandla missbruket och se det som att ångesten och irritabiliteten är en konsekvens av missbruket. Det har förmodligen förstärkts av missbruket men är kanske en del av orsaken till att kvinnorna i första hand har sökt sig till alkohol för att få lindring.

4 Konklusion Kvinnor med alkoholproblem skattar sin personlighet och genusidentitet annorlunda än kvinnor utan alkoholproblem. De uppger bl a att de har mer ångest, aggression och är mer emotionella, men de skattar sig lägre när det gäller självhävdande och ledarskap. Endast 20 % av de kvinnor som hade alkoholproblem sökte vård för detta, och av dem som blivit av med sina problem var det även här endast 20 % som hade sökt vård. Generellt visade sig personligheten vara stabil hos vuxna kvinnor; men kvinnor som hade blivit av med sina alkoholproblem hade mindre ångest och irritation, och de var mindre spända. De som utvecklade alkoholproblem under uppföljningstiden förändrades inte så mycket; de låg högt på alla ångestskalor redan innan de hade alkoholproblem. Relevans Dessa studier ger information om alkoholproblem hos kvinnor i den allmänna befolkningen, inte bara för gruppen kvinnor som söker hjälp. Detta är otroligt viktigt, eftersom vi har visat att endast en minoritet av de kvinnor som har alkoholproblem söker hjälp för detta. Det är viktigt att uppmärksamma hur få som faktiskt fångas upp i vården idag, och att fundera på vad det egentligen beror på. Betyder det att alla andra kvinnor - majoriteten som aldrig söker vård - inte heller behöver det? De blir ju ändå bra till slut? Eller betyder det att det inte finns vård i den utsträckning som behövs, så man söker den inte? Eller att man skäms så mycket över sina problem så man vågar inte söka vård? Eller att man inte tycker att det är alkoholproblemen som är det primära, så man kanske söker vård för andra saker, depression eller ångest t ex? Jag har inget svar på den frågan. Jag tror att det kan vara en del av allt detta. Däremot tror jag inte att man ska dra slutsatsen att de kvinnor som inte sökt vård inte hade haft behov av det. Alla dessa kvinnor har betydande problem med alkohol, vilket en diagnos visar, och det är viktigt att försöka reducera dessa problem. Ofta finns familjer inblandade som även de lider av konsekvenserna av missbruket. Även om det har luckrats upp, framförallt i yngre åldrar, så är det en skamstämpel för en kvinna att ha alkoholproblem eller berusa sig alltför mycket, framförallt om hon skulle bli aggressiv (mer än vad som är fallet för en man). Genom min egen erfarenhet som psykoterapeut har jag också erfarenhet av att det även efter en längre tids terapi kan vara svårt och kännas skamfyllt att erkänna och tala om att man inte klarar av att hantera sin alkoholkonsumtion. Mot bakgrund av dessa studier kan man också säga att det verkar vara av stor betydelse att kvinnor utvecklar självständighet och förmåga att sätta gränser om sin person som ett sätt att förebygga risken för alkoholproblem. En sådan gräns kan till exempel vara att stå emot grupptryck när det gäller konsumtionsnivåer av alkohol. Kvinnor som har en personlighet som innebär att de är mer känsliga och emotionella är mer i riskzonen och behöver uppmärksammas inom vården. De kan ha större behov av professionell hjälp för att kunna komma ur sina alkoholproblem. Det är också viktigt att uppmärksamma att de kvinnor som har en riskpersonlighet, dvs kvinnor som bl a har mycket ångest och aggressivitet, troligtvis behöver mer hjälp. Avslutningsvis vill jag säga att jag tror att det är viktigt för kvinnor att bli av med efterdyningen av skam som fortfarande finns i större utsträckning för kvinnan som dricker

5 lite för mycket jämfört med mannen som gör det. Utan skammen kan visserligen kvinnor dricka som män men efter den första frihetsberusningen kanske kvinnor kan välja lite mer klokt. Och framförallt våga söka vård när hon behöver det. Utan skammen att tappa ansiktet och bli anklagad för att vara en dålig kvinna och mamma eller kanske till och med riskera att förlora kontakten med sina barn. Tänk om vi kunde ge varandra en hjälpande hand när det finns möjlighet, men sluta ägna oss åt att utesluta alla grupper som inte beter sig enligt en osynlig mall för hur vi ska vara. Detta är återgivet med tillstånd från redaktör Claudia Fahlke, och finns tryckt i bokform: Riskbruk, missbruk, beroende. Forskning & Vård. En rapport från Göteborgs universitet och Beroendekliniken vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. Intellecta DocuSys AB, Västra Frölunda, Sverige, Redaktör Claudia Fahlke och Ann-Gerd Melin. ISBN (10) (sid ) Den forskning som finns beskriven i detta avsnitt finns också mer utförligt presenterat på engelska i min doktorsavhandling: Östlund A (2006) Personality and alcohol-related problems epidemiological findings including gender identity, anxiety and depression in women. Doctoral Thesis, Department of Social Medicine, Institution of Community Medicine, Göteborg University, Sweden.