Rättigheter för alla? En utbildning för tjejjourer om heder, mångkultur och mänskliga rättigheter

Transkript

1 Rättigheter för alla? En utbildning för tjejjourer om heder, mångkultur och mänskliga rättigheter S TO C K H O L M N OV E M B E R

2

3 Rättigheter för alla? om heder, mångkultur och mänskliga rättigheter Stockholm november 2007

4 Förord Detta är en dokumentation från en utbildning som Ungdomsstyrelsen och ALMAeuropa gjorde för aktiva inom tjejjoursrörelsen den november Temat för utbildningen var Rättigheter för alla? om heder, mångkultur och mänskliga rättigheter. Syftet med utbildningen var att öka kunskapen om hedersrelaterat våld och förtryck. Ungdomsstyrelsen har ett regeringsuppdrag (IJ2007/622/IM) att genomföra fortsatta insatser mot hedersrelaterat våld under 2007 och I uppdraget ingår att genomföra utbildningar för tjejjourer om hedersförtryck och vilka konsekvenser detta förtryck får i framförallt flickors och unga kvinnors liv. ALMAeuropa är en ideell organisation som utvecklar arbetsmodeller för socialt arbete de står också för slutsatser och analyser i denna dokumentation. Lördag En lördag i slutet av november samlades 35 tjejjoursaktiva från hela Sverige i en föreläsningssal på ett konferenshotell i Farsta söder om Stockholm. Välkomna till den här utbildningen för tjejjourstjejer. Vi hoppas på två spännande dagar, säger Lisa Modée och Jonas Larsson-Thörnberg som jobbar på Ungdomsstyrelsen och har förberett utbildningen tillsammans med Eduardo Grutzky, Ceclila Jarl-Åberg, Stefan Koch, Sanna Mohr och Sannie Wedberg som arbetar inom organisationen ALMAeuropa Efter en snabb en presentationsrunda av deltagarna visar det sig att det finns deltagare från hela landet: Malmö, Linköping, Stockholm, Bollnäs, Piteå, Uppsala, Falkenberg med flera. Lisa förklarar kursens upplägg. Första dagen ligger fokus på föreläsningar om hedersrelaterat förtryck och våld, och andra dagen ska deltagarna få diskutera i grupper. Lisa berättar kort om Ungdomsstyrelsen. Vi är en statlig myndighet som arbetar med att förbättra villkoren för unga men också för andra målgrupper. Vi fördelar statsbidrag till ungdomsorganisationer, till kvinnors organisering och jämställdhetsprojekt, ger stöd till etniska organisationer och antidiskrimineringsbyråer. Vi är också nationellt kontor för EU-programmet Ung och Aktiv i Europa som bland annat ger ungdomar möjlighet att bli volontärer. Ungdomsstyrelsen har ett regeringsuppdrag att arbeta med tjejjourer och utveckla deras kompetens i frågor som rör hedersrelaterat våld. Det är därför vi har gjort den här utbildningen 3(30) 3

5 Heder en socioekonomisk förklaring Eduardo Grutzky är politisk samordnare på ALMAeuropa. Han inleder utbildningsdagarna. Frågan om heder rör rättigheter för alla. För att kunna arbeta för allas rättigheter måste man ha kunskap och kunna se det som är orättvist i samhället, säger han. Först några inledande ord, Lisa Appignanesi är en brittisk författare som blev väldigt omdiskuterad i samband med konflikten om Muhammedkarikatyrerna. Hon har publicerat en samling texter som heter Free Expression Is No Offense. Jag vill inleda den här dagen med samma ord, säger Eduardo. Lisa Appignanesi konstaterar att vi alltid kommer att såra varandra. Det är omöjligt att inte säga något som någon annan kan uppfatta som felaktigt eller till och med kränkande. Om vi ska leva i ett samhälle där vi har olika utgångspunkter och människor tillåts vara olika, då måste vi också acceptera varandra, skratta lite åt varandra och diskutera förutsättningslöst. Under de här dagarna kanske vi inte kommer överens i ett antal frågor, men vi kan ändå ha väldigt trevligt, säger Eduardo Grutzky Snygg och osnygg kunskap Stefan Koch som är historiker och författare inleder med att förklara vad han menar med snygg och osnygg kunskap. Snygg kunskap är till exempel gymnasiets sätt att lära ut den svenska stormaktstiden. Elever får lära sig listor på kungar, slag, fred, årtal. Svensk stormaktstid enligt gymnasiet är en samling fakta, säger Stefan. Stormaktstiden enligt universitetet Om man istället läser historia på universitetet får man lära sig att göra modeller, säger Stefan Koch. För att förstå stormaktstiden kan man till exempel fråga: hur kommer det sig att lilla Sverige med så liten ekonomi besegrade och tog bitar från de stora ekonomierna Ryssland, Tyskland och Danmark och gjorde ett imperium? En förklaring är att den svenska staten var väldigt välorganiserad och kunde ta ut mycket mer skatt än andra länder. Då blir bilden annorlunda plötsligt var den svenska staten stor och stark och kunde köpa många soldater. Ett annat sätt är att fråga varför den svenska adeln var mer intresserad av att gå ut i krig än den danska adeln. Då kan man se att enda sättet för den svenska adeln att få bättre ekonomi var att gå ut i krig och ta krigsbyten, säger Stefan och ritar streck och skriver ord till en spretig karta på tavlan. Det blir en osnygg men djup kunskap som förklarar stormaktstiden mycket mer än vad gymnasiehistorian gör, medan gymnasiets kunskap blev snygg kunskap som inte säger så mycket om vad svensk stormaktstid är, säger han och går över till att diskutera begreppet demokrati på samma sätt. Demokrati Den enkla, snygga förklaringen är att demokrati är ett system som ser till att alla människor får vara med, fördelar makt till människor och gör att det blir rättvist. Den mer komplicerade, osnygga förklaringen är att demokrati är ett system som ger alla som är där rätt att kämpa om makten. Man kan engagera sig, starta ett parti och försöka få makt. Baksidan är att om man inte engagerar sig, röstar eller är med i en organisation, får man heller ingen makt, man får ingenting, säger Stefan. Demokratin är ett praktiskt system som är tänkt att lösa praktiska problem. I den gamla grekiska demokratin var det bara män med en viss inkomst som hade rösträtt. Demokratin var ett sätt att kanalisera viljor som ville kämpa om makten. Det är fortfarande så. Det demokratiska systemet är en möjlighet, inget annat, säger Stefan. 4

6 Mänskliga rättigheter De mänskliga rättigheterna kommer ur demokratins praktiska behov. För att demokratin ska fungera måste de personer som är med i demokratin ha vissa rättigheter, till exempel yttrandefrihet, annars blir det ingen demokrati. En del av de rättigheterna, som rätten att rösta, ordnar staten. Men andra, mer privata rättigheter som att välja vem man ska leva med eller vilken utbildning man ska gå måste man fortfarande välja själv. Precis som att om man vill ha makt i en demokrati så måste man ta den. Medelklassen som engagerar sig och tar för sig har mest inflytande i Sverige. Organisationer som ni kan hjälpa utsatta grupper att ta de rättigheter de har rätt till, avslutar Stefan. Utbildningen som just börjat handlar om att kartlägga den osnygga kunskapen om hedersbegreppet. Hedersliv att se verkligheten genom hedersbegreppet Eduardo Grutzky tar över med hjälp av en bild. Det här är ett reklamblad från 1500-talet som hävdar att konsten att räkna med siffror är så enkel att till och med en kvinna kan göra det. Den judiska morgonbönen Jag är född jude. Den judiska morgonbönen startar med tre välsignelser: Lovad vare du, herre vår gud, världens konung som icke skapade mig till hedning. Lovad vare du, herre vår gud, världens konung som icke skapade mig till slav. Lovad vare du, herre vår gud, världens konung som icke skapade mig till kvinna. Det första en man gör på morgonen är alltså att tacka gud för att han inte är kvinna. Då undrar ni vad kvinnor säger i stället: Lovad vare du, herre vår gud, världens konung som skapat mig efter sin vilja, säger Eduardo och fortsätter: Det är bra nyheter att vi diskuterar det här. De dåliga nyheterna är att det här inte bara handlar om judendomen. Det finns inte en enda person i det här rummet som inte har det här kulturella ursprunget. Ingen av oss är opåverkade av de här begreppen som är år äldre än Koranen. Koranen var inte ens påtänkt när det här skrevs. Så de som tror att kvinnoförtryck och islam är samma sak har ett problem. Heder/namus/sharaf Vi ska diskutera hur det är att se på verkligheten genom hedersbegreppet, ett begrepp som var helt okänt för många människor för några år sedan. På andra språk heter det till exempel namus eller sharaf, som har kommit att heta heder på svenska. Det är inte den heder som handlar om att betala sina räkningar, inte arbeta svart och kunna dricka sprit utan att stöta på grannen. Den heder vi pratar om i dag är en föreställning om att en hel släkts välstånd, framgång, stabilitet, goodwill och goda rykte beror på vad kvinnorna i släkten gör med sina kroppar och med sin sexualitet. Och när jag säger hel släkt menar jag kanske 150 personer, förklarar Eduardo och ger ett exempel. Det är ganska vanligt här i Sverige att en person kan bli kritiserad på grund av vad hon eller han gör med sin sexualitet. Det kan vara en sexualitet som normen inte gillar, eller att man har för mycket sexualitet, eller ingen sexualitet. Men man säger inte att hela personens släkt består av horor och hallickar. Skillnaden för en tjej som lever i en hederskultur är att det inte bara är hon som kan bli ifrågasatt för sin sexualitet, utan hela hennes familj, säger Eduardo. 5(30) 5

7 Släktens ära förknippas med kvinnorna Heder är en föreställning om att en hel släkts ära är förknippad med att framförallt kvinnorna i släkten inte gör otillåtna saker med sina kroppar. Blotta ryktet att de gör otillåtna saker räcker för att andra ska betrakta hela släkten som förfallen, säger Eduardo och läser upp ett citat av Stefan Koch: Släkten är en ekonomisk förening som går över nationsgränserna. När Fadime Sahindal från Uppsala valde en svensk pojkvän fläckades familjen Sahindals heder i Sverige, Tyskland och Turkiet. Skammen hotade att påverka släktens ekonomiska försörjning, framförallt i Turkiet. Ur det perspektivet var därför mordet på Fadime också en gärning av solidaritet med den tyska men framförallt den turkiska delen av släkten. En gärning som var nödvändig av praktiska och ekonomiska skäl. Det här är ett försök att ge en socioekonomisk förklaring till föreställningen om heder. Det är nödvändigt så att vi inte tror att människor är elaka, dumma eller mindre intelligenta. Och så att vi inte säger hur kommer det sig att de inte älskar sina barn?. Jag har försökt att titta närmare på vilka villkor ett samhälle måste uppfylla för att kunna skapa en hederskultur, säger Eduardo Grutzky. Patriarkalism Det första villkoret för en hederskultur är patriarkalism. Det är i slutändan män som drar och ska dra nytta av systemet. Samtidigt administreras många av hederskulturens mekanismer av kvinnor. Patriarkalistisk är inte samma sak som patriarkalisk. Patriarkalismen är mera subtil. Det finns en diskussion om att även om kvinnor blir vd:ar och presidenter förändras inte systemet eftersom patriarkalismen inte berörs. Man kan ha en stark kvinnorepresentation och ändå tjäna patriarkalismen. I dialog-boken Antipatriarkalistiskt manifest, A.P.M. definierar Maria-Pia Boethius patriarkalismen som ett system som finns under och bakom alla andra kända sociala system som kapitalismen, socialismen och teokratin. Patriarkalismen är ett antagande om att män hela tiden har större möjlighet att utöva makt och en kortare väg till att få makt. De som ifrågasätter det här systemet kallas feminister. Ett patriarkalistiskt samhälle är tyvärr inte så svårt att hitta. Alla samhällen är patriarkalistiska i grund och botten, säger Eduardo. Välfärd En annan aspekt är välfärd. Jag känner inte till ett enda välfärdssamhälle som har producerat en hederskultur. Tänk om vi skulle leva i en liten by där den närmsta polisstationen ligger 70 kilometer bort och det varken finns a-kassa, pension, sjukhus eller socialbidrag är släkten och familjen de enda vi kan lita på. I ett samhälle som inte erbjuder lösningar för vår överlevnad skapar vi själva system för överlevnad. I det här fallet är det släkten, ett kollektiv, som kämpar för att överleva. Vi har också haft den här konstruktionen i svensk historia, säger Eduardo. Släkten är en klan, ett kollektiv, och högst upp på pyramiden finns i stort sett utan undantag en man. Hierarkin är inte riktigt kronologisk utan har att göra med manligheten. Lillebror kan få i uppgift att kontrollera sin sjuttonåriga storasyster och har högre status i familjen. I den här typen av social konstruktion är giftermål inte en fråga om att älska eller inte älska. Frågan är: är det bra för släkten? Familjens överhuvud bestämmer vad som passar bäst av strategiska och ekonomiska skäl. Därför är arrangerade äktenskap regel, säger Eduardo. Det är flickorna som kontrolleras för att strukturen är patriarkalistisk. Kontrollen sker helt enkelt genom oskulden, det är den yttersta praktiska representationen av det här tänkandet. För att en kvinna ska ha ett värde i den här miljön där patriarken gifter bort henne med en man som tillför något till släkten, så måste hon vara oskuld. Eller bättre sagt, omvärlden måste tro att hon är det. Det spelar egentligen ingen roll om hon är oskuld eller inte, men ryktet om att hon inte är det, är livsfarligt. Sammanfattningsvis kan man säga att i samhällen som inte har välfärd har släkten väldigt stor betydelse och därmed blir vem man gifter sig med och kontroll av sexualiteten väldigt viktiga delar, säger Eduardo. 6

8 Religion Vi har hederskulturer i kristna, judiska och muslimska miljöer. Det är möjligt att en majoritet av dem som drabbats av hedersförtryck i Sverige har anknytning till islam. Hederskultur är däremot inte knutet till islam. Första gången jag träffade på en hederskonflikt i Sverige var i en judisk familj. Däremot verkar graden av religiositet ha en betydelse, människor som är mer religiösa än andra har en tendens att leva efter föreställningar som är mer konservativa och traditionella. De verkar vara mer receptiva för den här typen av tankar om kyskhet och hedersförtryck, säger Eduardo. Centralmakt Avståndet till centralmakten spelar roll. Människor på landsbygden i Anatolien i Turkiet har i princip större risk att drabbas av hedersvåld, jämfört med människor som lever i en storstad. Av många olika skäl: i en storstad finns mindre social kontroll, man har större grad av frihet och anonymitet. I en storstad finns också mer kontakt med myndigheter, organisationer, möjlighet att få stöd och hjälp, kvinnoorganisationer, etcetera, säger Eduardo. Varför finns det inte hederskultur i Argentina? Argentina, som jag ursprungligen kommer från, uppfyller alla de här kriterierna för att utveckla en hederskultur. Ändå har inte Argentina en hederskultur. Varför? Förtryck av kvinnor och våld mot kvinnor påminner mycket om det svenska: Maria får stryk av Pedro. Maria går till kvinnojouren och får stöd att gå till polisen, det finns till och med polisstationer som bara är bemannade med kvinnor. Och i bästa fall hamnar Pedro i fängelse. Maria är fri. Det är ungefär det som händer i Sverige. Sannolikheten att Marias eller Pedros kusiner tar bussen från en annan stad för att spöa upp Maria när Pedro är på häktet är lika med noll. Hon är offret och han är förövaren, bakom det finns patriarkatet, patriarkalismen och hela systemet som vi känner till. Men när det handlar om en hederskultur kan Pedro hamna i fängelse men ersättas av 156 kusiner. Gärningsmannen kan vara vem som helst i en jättestor släkt, det kan vara en person som aldrig har träffat offret, som väljs slumpmässigt eller för att han är yngst. Det kan vara en kvinna. Så här har vi något som vi måste komma tillbaka till: det är skillnad mellan hedersvåld och mäns våld mot kvinnor, förklarar Eduardo. Upplysningen Vi har konstaterat att en hederskultur kan utvecklas i ett patriarkalistiskt samhälle som inte har välfärd, religionen har en viss betydelse och likaså att människor lever långt från nymodigheter och lagar. Sådana samhällen finns i många delar av världen, till exempel i södra Chile men där finns inte hederskultur. Vad är det som skiljer södra Chile från Södra Libanon? Varför dör 900 jordanska kvinnor om året i hedersmord, men inte i länder och kulturer som är kvinnoförtryckande och har ett antal kvinnomord varje år? Vad skiljer? säger Eduardo för att sedan ge Alma Europas syn på varför det är så. Vi menar att det inte räcker med de fyra ovanstående förutsättningarna för att utveckla en hederskultur. Dessutom krävs det nästan att samhället har en avlägsen kontakt med den politiska, ideologiska, ekonomiska och filosofiska processen som vi kallar upplysning. Upplysningen har sitt ursprung i 1500-talet och har påverkat hela utvecklingen med universitet, boktryckarkonst och reformation. Människan flyttade fokus från Gud och människan satte sig själv i centrum. Under upplysningen utvecklas humanismen. Det är tanken att människan inte behöver vara religiös för att vara god, att godhet inte nödvändigtvis kommer från gud utan att man kan vara god genom att tänka förnuftigt. Humanismen är också kopplad till utvecklingen av ett sekulärt samhälle och av jämställdhet, säger Eduardo. 7(30) 7

9 Mänskliga rättigheter? Jag har suttit i ett argentinskt fängelse i sju år och blivit torterad fick jag kronor i skadestånd från den argentinska staten för att de hade kränkt mina mänskliga rättigheter. Det betyder att mänskliga rättigheter bevisligen kan kränkas, och att mänskliga rättigheter existerar som begrepp i Argentina. Det betyder inte att ett land som Argentina inte kan kränka mänskliga rättigheter. Mänskliga rättigheter är inte ett universalt begrepp som accepteras på samma sätt överallt. Saudi-Arabien har en stor diskussion om kvinnor får köra bil. Anledningen är att kvinnor inte betraktas som människor. Som juridiskt begrepp är kvinnor inte människor, inte i alla avseenden. Det här är inte så förvånande. För bara år sedan kunde inte svenska kvinnor öppna ett bankkonto utan att en man skrev på. I vissa länder är det fortfarande så, säger Eduardo. Mäns våld mot kvinnor individuellt utfört, kollektivt fördömt För att sammanfatta lite ska vi gå till kärnan av de här diskussionerna. Det finns en förtryckarkategori som heter mäns våld mot kvinnor. Det är något som bevisligen existerar. Vi svenskar dödar mellan 15 och 20 kvinnor per år vi vet inte hur många av dessa mord som är hedersmord. Det som utmärker mäns våld mot kvinnor är att det är individuellt utfört av Pelle eller Karl, en man som väldigt ofta har eller har haft ett förhållande med kvinnan. Handlingen är kollektivt fördömd i det svenska samhället. Det innebär inte att det svenska samhället gör allt vad det kan för att förhindra mäns våld mot kvinnor. Men du kan inte komma till bostadsrättsföreningen och säga nu har jag spöat upp Birgitta, och så applåderar grannarna. Det är inte kollektivt accepterat i det svenska samhället att slå, misshandla eller döda kvinnor. Även om män gör det, säger Eduardo. Hedersvåld kollektivt utfört, kollektivt sanktionerat När det gäller hedersvåld eller -förtryck så är det inte individuellt utfört. Det är väldigt ofta kollektivt planerat och utfört. I dag sitter två farbröder i fängelse för mordet på Pela. Men det var ett helt familjeråd som bestämde sig för att ta livet av Pela. Och sex av dem var kvinnor. Den som utförde mordet är fortfarande på fri fot. Polisen Kickis Åhré Älgamo som utredde mordet brukar säga att om resten av dem som var på ett visst möte skulle ha en anknytning till Sverige skulle man kunna ha elva stycken livstidsdomar. Samma sak gäller Abbas som hedersmördades för två år sedan. Det var minst tre personer som dödade honom. Beslutet om hedersmord har inte att göra med personliga känslor eller åsikter utan är något som man fattar i grupp. Det är socialt sanktionerat och accepteras i den egna gruppen, säger Eduardo. Kan inte kollektivt fördömt och socialt sanktionerat vara parallellt? Kollektivt kan ju innebära att staten fördömer, medan mäns våld mot kvinnor ofta är socialt sanktionerat, undrar en av deltagarna. Jag kan hålla med om att det finns olika grader av acceptans. I Sverige håller jag med om att staten fördömer våld mot kvinnor, utan tvivel. Staten kan också göra saker bättre. Men även som samhälle har vi kommit en bra bit på vägen. Jag tror inte du kommer någonstans om du försvarar misshandel av kvinnor. Det kan finnas miljöer där det går. Men vi har faktiskt ansträngt oss som nation för att rensa bland de här föreställningarna, säger Eduardo. 8

10 Finns hedersvåld? Det finns de som hävdar att det är rasistiskt att prata om hedersvåld. Här har vi det stora fältet där diskussionen om hedersförtrycket har ägt rum i Sverige. De som säger att hedersvåld inte finns, att hedersvåld bara handlar om mäns våld mot kvinnor, och de som säger att hedersvåld är en del av mäns våld mot kvinnor, men det har så pass specifika drag att vi måste titta närmare på det. Dels för att det är många kvinnor som utövar hedersvåld, dels för att det finns män som också dödas i hederns namn, säger Eduardo. Hedersförtryck handlar inte enbart om hedersmord. Hedersförtryck är ett helt paket av olika åtgärder, beteenden och mekanismer som syftar till att behålla familjens/släktens goda rykte. Hedersmord är den absolut yttersta åtgärden som fungerar som en påtryckningsmöjlighet. Hedersförtryck kan innebära att inte kunna lära sig simma, inte kunna göra läxor hos en väninna, inte kunna välja sina kläder, inte kunna välja sin partner, inte kunna välja sin sexuella läggning eller känna sig tvungen att bära slöja. Här har vi den stora kampen. Hedersmord hotar kanske 200 personer, medan det vardagliga hedersförtrycket kanske handlar om svenska kvinnor och många tusen män. Vi vet inte hur många de är, men det handlar om väldigt många, säger Eduardo. Rikskriminalen sa tidigare att det ungefär sker fyra hedersmord om året. De är maskerade bakom vanliga mord, sjukdomar, olyckor i hemmet, självmord. Vi har de klassiska balkongflickorna som plötsligt när de blir femton år hoppar från balkongen. Det är bara tio dagar sedan den sista svävade mellan liv och död. Sommaren 2005 var det två tjejer i södra Stockholm som hoppade eller kastades från balkongen. Och det diskuterades aldrig som hedersmord utan som tonårskriser, konstaterar Eduardo. Hedersvåld, segregation och rasism Finns det en koppling mellan hedersförtryck och segregation, frågar en av deltagarna. Det finns en del som påstår att rasism och segregation är orsakerna till hedersförtryck och hävdar att om människor bara får jobb och utbildning, och om Muhammed bara får komma in på krogen och om Mustafa trots sitt namn kan få en lägenhet på en attraktiv plats, så kommer de att sluta förtrycka sina fruar och döttrar. Bakom det här finns någon slags berättelse om en invandrarfamilj där pappan är en väldigt viktig person. När familjen kommer till Sverige tappar pappan makt och lilla Fatima som är sju år lär sig svenska först och svenska myndigheter pratar bara med henne. Pappan, nu i underläge, spelar domino, röker cigaretter utan filter, är besviken, blir bitter och börjar spöa upp lilla Fatima för att hon blivit självständig och försvenskad, säger Eduardo. Sverige är ett samhälle som fortfarande är begränsat av biologiska tankar. Där afrikaner har rytmen i blodet och latinamerikaner är lata och dansar tango. Det betyder inte att Sverige är mer rasistiskt än till exempel Argentina. Där har man dödat hela den indianska befolkningen. Man vet inte ens hur många de var och i Argentina kallas det inte ens för folkmord. Det är därför i stort sett alla i Argentina ser ut som européer. Alla som inte gjorde det dödades. Argentina är ett samhälle baserat på extremt rasistiska föreställningar. Det är först nu på senare tid man har börjat tänka på att de som dödades var människor. Sverige är kanske inte lika rasistiskt som Argentina, men det är ändå ett land där det bevisligen går att hitta väldigt många situationer där människor utifrån sitt namn eller utseende blir diskriminerade. Är detta orsaken till hedersförtyck? Är det själva rasismen och segregationen det som orsakar hedersförtryck? Vad ska vi i så fall göra i Jordanien där 900 kvinnor varje år dör av hedersskäl, utan invandring? säger Eduardo och konstaterar: Hedersföreställningarna verkar ha sin egen logik och finns inom vissa kulturer i Mellanöstern, i Norra Afrika, de finns i Indien, Pakistan och Bangladesh. Det finns antydan till det på vissa ställen i Brasilien och i Kina, men i stort sett ingen annanstans. Rasismen och segregationen är inte det som skapar hederskulturen, utan gör det svårare att bekämpa den, säger Eduardo. 9(30) 9

11 Kulturrelativism vs kulturreduktionism Sedan har vi diskussionen som handlar om kulturrelativism: föreställningen att alla kulturer har lika värde. Jag ger några exempel så att ni känner igen vad vi pratar om: Tidaholms tingsrätt dömde för några år sedan en man till tre års fängelse för att han misshandlat sin fru. I domskälen skrev domaren att eftersom man slår kvinnor i mannens kultur när kvinnan vill skilja sig fick mannen ett års kortare straff än om han hade varit svensk. Där har ni kulturrelativismen. Domen undanröjdes av hovrätten men det händer varje dag att det kommer en flicka till skolan med en lapp från föräldrarna om att hon inte får gå på simundervisning. I många skolor reagerar personalen. Men de som genom att bejaka och säga det är klart de har rätt att säga nej till detta, för att det är deras kultur, låter kulturens rättigheter går före tjejens rättigheter. Det betyder att gruppens rättigheter är starkare än individens rättigheter. Jag vill påminna om att det inte finns några mänskliga rättigheter för grupper, bara för människor som individer, säger Eduardo och fortsätter med fler exempel: Vad är rätt? - De kulturrelativistiska diskussionerna är väldigt intressanta. Om vi åker till Sudan och säger att det är brutalt och ociviliserat med sharialagar kan vi få till svar: Ja men titta på vad ni gör! Ni överger era gamla föräldrar på ålderdomshem. För oss är det ni gör ett fruktansvärt brott, våra gamla föräldrar är det vi värdesätter högst. Hur hanterar vi det här? Vad är mänskliga rättigheter? Är vi tvungna att älska våra föräldrar? Är det ett brott mot mänskliga rättigheter att hugga av en hand som straff för stöld? Jag skulle säga att en viktig skillnad är när något blir oåterkalleligt. Det är objektivt mer civiliserat med fängelse än med dödsstraff, helt enkelt på grund av att från fängelset kan man komma ut, men från döden är det hittills ingen som kommit tillbaka. Det är mer civiliserat att ge någon böter som straff för stöld, än att skära bort handen. För man kan inte sätta tillbaka handen. Det finns det som rent objektivt går att säga är mer civiliserat än annat. Upplysning, demokrati och mänskliga rättigheter är verktyg som vi måste försvara, för att de är förnuftiga verktyg. De mänskliga rättigheterna ger individen möjlighet att ses separat från sitt folk, sin ras, sin grupp och sin religion, säger Eduardo. Fyra förtryck: klass, kön, rasism och svenskhet Eduardo berättar att många av de människor som personerna på ALMAeuropa har mött under sitt arbete med hedersförtryck, är förtryckta av fyra skäl: Det första är klass. Människor med pengar har mer frihet än människor som inte har pengar. Sverige är fortfarande ett klassamhälle där människor som har pengar kan få bättre utbildning, större valfrihet och bättre möjligheter att klara sig i livet på alla enskilda områden, utan undantag. De vi har träffat som lider under hedersförtryck tillhör huvudsakligen underklassen. Det andra är kön. Det är huvudsakligen kvinnor som är förtryckta på grund av sitt kön i ett patriarkalistiskt samhälle. Det tredje är rasism. De tillhör en annan kultur och utsätts för rasism. Det fjärde är svenskhet. De är svenskar i invandrarfamiljer, det betyder att de ses som representanter för något som är nytt, hotande och icke önskvärt, avslutar Eduardo. 10

12 Multikulturalism och feminism Cecilia Jarl-Åberg gav ett europeiskt perspektiv på våld och förtryck i hederns namn. Situationen i Frankrike År 2000 brändes Souhane levande i ett soprum i en förort till Paris av några killar i hennes kompisgäng. Anledningen var att hon hade en relation med en kille från ett annat kvarter. Händelsen utlöste en stor protestvåg i flera franska förorter, som i Frankrike kommit att kallas ghetton. Förorterna ses inte bara som en social och ekonomisk konstruktion utan också som en mental konstruktion, säger Cecilia och fortsätter: Det här blev upptakten till organisationen Ni Putes Ni Soumises. Det började med att fem personer reste runt i 30 olika städer och skapade medieuppmärksamhet kring det faktum att väldigt många kvinnor i franska förorter levde begränsade liv. När turnén kom tillbaka till Paris samlades personer för att demonstrera mot hedersvåld och det mentala ghettot. Frankrike har flera uttalade hedersmord varje år och varje gång håller organisationen en minnesstund och manifestation på mordplatsen, säger Cecilia och berättar att Ni Putes Ni Soumises vände sig mot att kvinnans livsutrymme i de franska förorterna krympte. De ville uppmärksamma kontrollen av både tjejer och killar i det offentliga rummet. Ni Putes Ni Soumises pratade om ett socialt gap, att politikerna, socialarbetarna, fritidsledarna och andra aktörer helt hade lämnat de här områdena och i gapet som uppstod kunde olika mer eller mindre legitima och progressiva rörelser gro. Det hade gett ett uppsving för traditioner eftersom det fanns ett behov av att söka sig till gemensamma normer. Varken hora eller kuvad! Ni Putes Ni Soumises, som betyder ungefär varken hora eller kuvad på svenska, ställde sig bakom lagen om att förbjuda religiösa symboler i skolan. Debatten stod mellan de som ansåg att slöjan är en religiös symbol och de som ansåg att den är ett politiskt verktyg. I Frankrike hade man sett den politiska delen av islam växa sig starkare och att slöjan blivit vanligare i vissa grupper. Diskussionen handlade om slöjan och om den var en protest mot västerlandet i stort och ingick i ett större politiskt projekt. Det finns två tolkningar om samband mellan slöja och sexualitet. Dels att slöjan är ett försvar mot ett översexualiserat samhälle som väller emot en. Dels att slöjan leder till en sexualisering av flickor i väldigt tidig ålder och blir ett sätt att göra barnet till kvinna. Det blir flickan som får bära ansvaret för att täcka sig, i stället för att de som slöjan är tänkt att vara ett försvar mot beter sig annorlunda, säger Cecilia och fortsätter med att beskriva hur den franska debatten också handlade om risken att ytterligare stigmatisera en utsatt grupp i samhället, med ökad rasism och utanförskap som följd. Alla förstod att lagen som gällde alla religiösa symboler var riktad mot muslimer. Ytterligare ett perspektiv var att man ansåg att slöjfrågan hade sin plats i den feministiska debatten och handlade om kvinnors rättigheter inom minoritetsgrupper. Man tyckte att skolan är en av de få arenorna där killar och tjejer kunde mötas tillsammans på lika villkor och det rummet ville man bevara. Där fanns till exempel iranska kvinnor som lever i Frankrike och tycker att slöjan står för politiskt förtryck, kvinnor med rötter i Nordafrika som inte bar slöja men som med förfäran såg sina döttrar börja göra det. Det fanns alltså generationsklyftor i diskussionen också. Nu har lagen funnits i några år. I början var det några tjejer som valde att inte komma eller som inte fick komma till skolan. Det har varit några uppmärksammade fall med manliga sikher som inte gick till skolan för att de inte ville ta av sig sina turbaner. Men det har inte blivit något stort bortfall av muslimska flickor förutom några enstaka, säger Cecilia och berättar att Fadela Amara som var med och startade Ni Putes Ni Soumises, numera är minister i Sarkozys regering med ansvar för urban planering och att utveckla en politik för social inkludering. 11(30) 11

13 Fokus på religion i Storbritannien I Frankrike har man hela tiden pratat om segregationen i förorterna som en social och ekonomisk problematik, inte att det handlar om etnicitet eller religion. I England har man istället traditionellt tolkat att multikulturalism består av olika religiösa grupper och i det offentliga samtalet har man främst valt att kommunicera med religiösa ledare. Däremot har man ungefär samma typ av retorik som i Frankrike. Man pratar om mänskliga rättigheter, jämlikhet och frihet. Det är inte skillnad i målsättning, men i hur man väljer att närma sig det, säger Cecilia. I England finns organisationen Southhall Black Sisters som uttryckligen jobbar mot hedersrelaterat våld och förtryck. Organisationen ger råd och stöd, akut hjälp och erbjuder advokathjälp. En av deras första aktioner ägde rum 1980 och var en stor kampanj mot oskuldstestning av asiatiska kvinnor som då var vanligt inför äktenskap. Organisationen har ofta fokus på religiös fundamentalism eller arbetar med en specifik grupp av kvinnor, jämfört med i Frankrike där man snarare har alla som bor i en viss social miljö som målgrupp, säger Cecilia och citerar Southhall Black Sisters ordförande: Vi är förfärade över att myndigheterna släpper in religiösa uttolkare som experter i familjekonflikter och till och med våldtäktsmål. Det sekulära utrymme som vi tidigare tagit för givet har genom Labours politik öppnats för auktoritära trosföreträdare. Multikulturalismen får inte leda till moralisk blindhet. Statens närhet till religionen underminerar kvinnornas ställning och stärker en kultur fylld av censur och intolerans. När hon pratar om statens närhet till religionen syftar hon bland annat på att Labourregeringen har haft ett väldigt nära samarbete med Muslim Council of Britain. En tvkanal i England mätte i vilken utsträckning muslimer i Storbritannien tyckte att den här organisationen var representativ för deras värderingar. Bara fyra procent tyckte att den var det. Men den engelska debatten har på sistone kommit in i en andra andning. En ny generation debattörer med rötter i andra länder pratar om multikulturalism och hur många upplever att det uppstått enklaver i samhället. Författaren Nadeem Aslam beskriver att det skapats ett slags apartheid mot minoritetsgrupper, och särskilt då kvinnor i minoritetsgrupper. Han menar att den brittiska politiken direkt uppmuntrat olika grupper att skapa särintressen, säger Cecilia. Ministerns krönika vände slöjdiskussionen I oktober 2006 skrev förre utrikesministern Jack Straw i en krönika att han inte gärna ville att människor som han träffade i sitt arbete skulle vara beslöjade, för han ville se ansiktet på den han pratade med. Den brittiska debatten hade ditintills reagerat på den här typen av argument som uttryck för rasism, främlingsfientlighet och brist på acceptans, men då vände debatten och i stället tyckte man att det var ett ganska rimligt krav. Slöjdebatten som är den eviga stötefrågan i många europeiska länder kom igång igen i Storbritannien. En annan viktig sak är att hbtfrågor har fått större utrymme i England än i Frankrike och Sverige. Hederskulturer handlar inte bara om kvinnans sexualitet utan också om normerna för sexualitet. En homosexuell man bryter mot de reglerna lika mycket som en ogift kvinna som inte är oskuld, säger Cecilia. 12

14 Röster från deltagarna Deltagarna fick diskutera Cecilia Jarl-Åbergs föredrag i grupper. Här är några av deras kommentarer: Vi diskuterade syftet med att förbjuda religiösa symboler. Och varför sådana symboler finns. Det är ingen slump att slöjan är för tjejer. Man får inte ha rasistiska symboler i skolan men många religiösa symboler står också för väldigt snäva värderingar. Det känns som att man förbjuder alla religiösa symboler för att man innerst inne vill få bort slöjan. Även om många blir tvingade att ta på sig slöja, har jag många utländska kompisar som tycker att Sverige är alldeles för sexfixerat och hellre har slöjan här än hemma. Det måste man väl också acceptera. Det kan vara svårt att gå in och säga att någon blir förtryckt. Lagen i Frankrike har funnits ett tag fångar samhället upp de tjejer som väljer att inte gå i skolan, ordnas hemundervisning? Det är lätt att man börjar prata om en fråga och så växer det till att handla om hela folkgrupper. Politiker vill många gånger inte ta i det här för att de har för mycket att förlora när det finns andra, lättare frågor. Det är mycket rädsla för att säga och göra fel, och då väljer man att hellre inte diskutera alls. Vilka gränser och vilka värderingar ska gälla? Vi pratade om hur man påverkar samhället, om man finner sig i ledet och accepterar det som är eller om man ska påverka utifrån. Kontentan var att man behöver göra både och. Det kan vara svårt att skilja på orden förstå, acceptera och respektera. Ibland kan man ha förståelse för ett visst beteende men kanske inte kan acceptera det fullt ut. Eduardo sammanfattar diskussionen: Frågan om stöd till dem som drabbas av ett eventuellt slöjförbud är intressant. En liten grupp behöver uppenbarligen stöd: de som inte kan gå i skolan. Hur ställer man sig till deras behov i förhållande till tjejer som tvingas bära slöja mot sin vilja? En viktig poäng är: vem ser till att tjejerna får uttrycka sig? Vem fångar upp tjejernas åsikter? Vår diskussion i dag skulle vara mycket lättare om vi hade tillgång till information om hur unga tjejer upplever sin situation i förorterna runt om i Europa. Och så har vi det kulturrelativistiska perspektivet: Vad är det som säger att vårt är bättre? Det är förmodligen den i särklass viktigaste frågan vi har att diskutera: vad är det som säger att vi har rätt? säger Eduardo. Fundera och ta ställning Det viktigaste är att ni funderar noga och tar in nya impulser i de här frågorna. Här finns möjligheten för tusentals tjejer att i framtiden bli mötta med förståelse och få det stöd de behöver. Ni är tongivande i era städer och miljöer. Ni är aktiva och engagerade människor som kommer att påverka andra, både kvinnor och män. Era tankar kring de här frågorna är av väsentlig betydelse för Sverige, för många tjejer, men även för samhället i övrigt. Jag tror personligen att det är väldigt viktigt att man tar ställning i frågan om att stå för det man tycker är förnuftigt och demokratiskt, eller om man tycker att det finns all anledning att respektera alla traditioner. Att alla har rätt till sitt sätt att leva låter väldigt bra, men kan i praktiken innebära horribla saker, avslutar Eduardo. 13(30) 13

15 Olika förklaringsmodeller om heder i Sverige Fadime Sahindal var den person som öppet började tala om hedersförtryck i Sverige. I tidningar och i tv berättade hon om sitt liv. När hon mördades av sin pappa den 21 januari 2002 blev det en chock och ett uppvaknande för många. Fadimes öde blev startskottet för debatten om hedersrelaterat våld i Sverige. Sedan hennes död har regeringen satsat miljontals kronor på att utbilda personal inom skola och socialtjänst, polis och domstolsväsende samt utveckla skyddade boenden. Kommuner och ideella organisationer har också kunnat söka stöd från länsstyrelserna för att arbeta mot hedersrelaterat förtryck och våld. Den 20 november 2001 höll Fadime Sahindal ett tal i riksdagen under seminariet Integration på vems villkor? Fadimes tal är en viktig berättelse om hur hedersförtryck och samhällets oförstående attityd drabbar flickor och kvinnor. Talet finns inspelat och under utbildningen fick deltagarna lyssna på Fadime Sahindals egna ord. Ungdomsstyrelsen har därför valt att citera det i sin helhet. Hej, mitt namn är Fadime och jag är 25 år gammal. Jag har blivit inbjuden hit i dag för att berätta om mina erfarenheter av hur det kan vara att leva som utländsk tjej i Sverige, med dess lagar, seder och kultur. Hur svårt det är att balansera mellan familjens krav och förväntningar och det svenska samhället som står för helt andra värden och synsätt. Jag har att tänkt dela med mig av mina upplevelser och hoppas att ni genom dem får förståelse och kunskap om hur utsatta invandrartjejer kan vara. Det är inte min avsikt att peka ut någon syndabock utan jag vill hjälpa er att förstå hur och varför konflikter som dessa kan uppstå, både ur min egen synvinkel och min familjs. Men jag vill börja med att poängtera att kvinnoförtryck inte endast drabbar flickor från Mellanöstern utan att detta förekommer även bland många andra familjer, från andra delar av världen. Jag föddes i en liten by nära staden Elbistan i den kurdiska delen av Turkiet. Mina föräldrar ägde mark och försörjde sig på lantbruk och djurskötsel, vilket vi i familjen arbetade gemensamt med, sida vid sida. Vi var en enda stor och lycklig familj med klara roller och uppgifter. Visserligen hade vi inget materiellt överflöd men vi hade en varm gemenskap. När jag var sju år gammal flyttade vi till Sverige, av ekonomiska skäl. Till en början var allt frid och fröjd men ju äldre jag blev, desto mer förbud började mina föräldrar sätta upp. De första tecknen jag märkte var att jag inte längre fick leka med mina svenska kamrater, eller delta i aktiviteter utanför skolan. Jag skulle gå direkt hem och hjälpa min mor med hushållsbestyren och uppfostras till en fin flicka. Mina föräldrars syn på skolan var att det var bra om jag kunde lära mig att läsa och skriva för att bli deras länk ut i det svenska samhället eftersom de själva var analfabeter. Men några högre studier än så ansåg de inte att jag behövde. Man behöver ingen utbildning för att ta hand om man och barn. När jag kom upp i tonåren ville mina föräldrar att jag skulle åka ner till Turkiet och gifta mig med någon av mina kusiner, precis som mina äldre systrar hade gjort. Jag vägrade att finna mig i detta. Jag kände mig alldeles för ung och omogen för ett sådant stort beslut. Dessutom ville jag själv få bestämma vilken man jag skulle dela mitt liv med. 14

16 Det synsätt som mina föräldrar hade var att familjen och släkten skulle stå i centrum, varför jag måste tänka på familjens bästa framför mitt eget välbefinnande. Det är bättre att en person lider än att en hel familj och släkt lider. Men till skillnad från mina föräldrar så levde jag i och var en del av det svenska samhället. Jag gick dagligen i svensk skola, åt svensk mat, hade svenska kompisar och tittade på svensk teve. Självklart var jag påverkad av de synsätt och värderingar som rådde här. Jag började därför tänja mer och mer på gränserna. Jag fortsatte att träffa mina svenska kamrater, fika på kaféer och komma hem senare än den utsatta tiden. Jag hade ju mina egna drömmar och mål här i livet. Jag ville sätta upp mina egna villkor för mitt liv, göra mina egna misstag och lära mig av dem. Och jag ville stå på mina egna två ben och ta ansvar för mina egna handlingar. Inte låta någon annan bestämma över hur jag skulle tycka, tänka och handla. För mig var det dessutom oerhört viktigt att få utbilda och utveckla mig som person. För er är detta säkert inget konstigt, eftersom det är en del av det svenska levnadssättet, men för min familj var det något oerhört skrämmande. Deras uppfattning om svenskar och det svenska levnadssättet var att de var lösaktiga och att de varken hade kultur, moral eller etiska värderingar. Det enda de gjorde var att dricka, gå ut och dansa och ha fria sexvanor. Dessutom ansåg de att svenskar inte hade någon som helst respekt för familjelivet eftersom de skilde sig till höger och vänster. Dessa uppfattningar hade de skapat sig utifrån sina egna förutfattade meningar. De kände ju inte några svenskar och de ville inte heller umgås med dem. Till en början balanserade jag mellan de kurdiska traditionerna och kraven som fanns på mig ute i det svenska samhället. Jag var enormt kluven och enormt förvirrad och jag var tvungen att leva ett dubbelliv, allt för att tillfredsställa båda kulturernas förväntningar på mig som ung kvinna. Men så en dag hände det som inte fick hända: jag träffade en svensk man. Han hette Patrik, och Patrik och jag förälskade oss i varandra. Till en början var jag livrädd för vad detta skulle innebära för mig och jag förklarade för honom vilka förutsättningar som måste gälla. Mina föräldrar fick inte under några som helst omständigheter veta något om oss. Trots riskerna valde vi att inleda ett förhållande, även om det innebar att vi endast kunde träffas inom fyra väggar och ständigt leva med skräcken att bli upptäckta. Efter ett års förhållande var vi trötta på att jämt träffas inomhus och smyga med vår kärlek och började bli alltmer oförsiktiga. Vi började stegvis visa oss ute tillsammans på ställen där vi kunde vara någorlunda säkra på att inte träffa på någon i familjen eller släkten. En dag ledde vår oförsiktighet till att vi upptäcktes av min far, som självklart exploderade av ilska och började slå på mig och Patrik. Hans reaktion var för mig fullt förståelig. Som far och familjeöverhuvud är det hans uppgift att vaka över familjens heder. Han ska värna om och skydda kvinnliga släktingars sexuella uppförande och se till att döttrarnas oskuld är bevarad fram till giftermålet. Om den nyblivne maken till hans döttrar får veta att hon inte är oskuld på bröllopsnatten kan han direkt kräva skilsmässa. Än i dag överlämnas det blodfläckade lakanet till brudens svärmor så att hon kan visa sin omgivning att de har fått en ärbar och ren kvinna. Eftersom familjen förstod att vi var ett par kunde de snabbt dra slutsatsen att jag inte längre hade kvar min oskuld. 15(30) 15

17 För dem innebar detta att jag aldrig skulle kunna att de aldrig skulle kunna gifta bort sin dotter på det sedvanliga sättet, med en kurdisk man. Vilket enligt dem var meningen med livet för mig. Jag hade dragit skam över familjen och hotade deras ställning gentemot deras omgivning. Jag hade gjort något oförlåtligt, något som aldrig tidigare hade gjorts i min släkt. Det skakade om deras värld och skrämde livet ur dem. I deras ögon hade jag alltså förvandlats från en fin kurdisk flicka till en uppkäftig hora som trodde att hon var något bara för att hon levde i Sverige. De var tvungna att bevisa för sin omgivning att de kunde hantera problemet, för att bevara sin heder. Ett beteende som mitt måste straffas och skulden skulle betalas i blod. Ensam och övergiven av familjen blev jag tvungen att snabbt lämna Uppsala för jag visste att om de fick tag på mig skulle de ta livet av mig. Jag flyttade upp till Sundsvall. Mina föräldrar spårade upp mig ganska snabbt och fick reda på var jag befann mig. Männen i släkten började ringa och hota mig per telefon. De talade om för mig att jag aldrig skulle komma undan med det här. Min lillebror fick till uppgift att ta livet av mig. Varför just han blev utvald var naturligt, han var omyndig och riskerade inte att dra på sig något högre straff. Dessutom var det hans uppgift, som ende son i familjen, att se till att hans systrar höll sig inom kulturens ramar. Hoten blev allt allvarligare ju längre tiden gick, och ju mer jag stod på mig och vägrade underkasta mig, desto värre blev det. Till slut stod jag inte ut längre utan beslöt mig för att vända mig till polisen för att få skydd och informera dem om min situation så att de skulle vara insatta i fall något skulle hända mig. Till min stora förskräckelse tog polisen mig inte på allvar, för dem var min berättelse som en påhittad saga. Deras enda råd till mig var att jag skulle vända mig till min familj och tala om för dem att de minsann inte fick hota mig, att de skulle respektera de svenska lagarna och sederna. Polisen förstod sålunda inte allvaret i min situation och deras oförstånd blev till ett, enligt mig, respektlöst och kränkande beteende. Vad förväntar du dig utav oss? Vi har inte råd att tillhandahålla dig en vakt som bevakar dig dygnet runt, blev polisens svar till mig. Med tungt hjärta gick jag från polisstationen utan att ha fått någon som helst hjälp. Jag var helt enkelt tvungen att hjälpa mig själv bäst jag kunde. Som en sista utväg vände jag mig till massmedia för att få hjälp, och detta kom att bli mitt effektivaste skydd. Min tanke var att skapa debatt kring problematiken och därigenom se till att strålkastarna var riktade mot min familj. På så sätt försökte jag få dem att backa undan. Och mitt fall fick stor uppmärksamhet eftersom det var under samma period som ett flertal andra fall av hedersgärningar blev omskrivna. Fallet Sara i Umeå var det mest omtalade. Hon var, liksom jag, en tjej från Mellanöstern. Hon ströps av sina kusiner för att hon ville leva sitt eget liv. Av samma anledning blev också en tjej från Stockholm knivskuren av sina släktingar. Jag valde att uppriktigt berätta om de förhållanden utländska tjejer var tvungna att leva under här i Sverige. Jag blev en röst och ett ansikte för de tjejer som levde under förtryck och som riskerade att bli utstötta eller dödade om de inte underkastade sig sina familjers vilja och levnadssätt. Vid ett nytt försök att få polisens uppmärksamhet hade jag turen att komma i kontakt med en polis som hade erfarenhet av att arbeta med utländska kvinnor som var hotade och misshandlade av sina män. Han förstod direkt allvaret i min situation och informerade mig om mina rättigheter som utsatt. Men tyvärr kunde inte polisen erbjuda mig någon mer handfast hjälp än larmpaket och skyddade personliga uppgifter, eftersom det inte hade gått längre än till olaga hot. 16

18 Jag tog emot larmpaketet men tackade nej till att byta namn och gömma mig. Vad var mitt brott? Varför skulle jag gömma mig? Mediekarusellen ökade sedan lavinartat. Jag blev fullkomligt bombarderad av journalister från en stor mängd av Sveriges tidningar och radio. Jag medverkade bland annat i en dokumentär som Folkhälsoinstitutet gjorde i utbildningssyfte, och i teve-programmet Striptease. Min anmälan mot min far och min bror ledde slutligen till rättegång. Min far fälldes för olaga hot och min bror för olaga hot och misshandel. Direkt efter rättegången åkte jag med krossat hjärta tillbaka till Sundsvall. Tanken på att jag aldrig skulle få ha en relation med min familj smärtade mig. Och jag saknade min mor något så oerhört. Jag önskade inget högre än att få vara i hennes famn igen, men jag visste att det var en omöjlighet. Eftersom hennes uppgift som mor var att uppfostra mig till en lydig och fin flicka och detta hade misslyckats så fick hon skulden för det. Hon kunde inte heller ställa sig på min sida eftersom situationen för henne då skulle förvärras ytterligare. Hon anklagade sig själv. I dag bor jag och pluggar i Östersund. Jag studerar till socionom så att jag kan fortsätta mitt arbete med att hjälpa flickor som har problem som jag har gått igenom, som jag själv har haft. Och i dag känner jag mig stark och stabil men det har tagit väldigt lång tid att komma dit där jag är i dag. Jag har fått ge upp hela min bakgrund och börja om från början med att bygga upp mig själv, min identitet. Jag har lyckats skapa mig en plattform på vilken jag står med mina två egna ben. Jag har kämpat så mycket för att komma dit och har betalat ett väldigt högt pris. Min trygghet finner jag hos mina nya vänner som har blivit min nya familj. Trots att jag fått betala ett så högt pris så ångrar jag inte att jag tog mitt beslut att ta min frihet och gå. Självklart är jag mycket ledsen över det som har hänt och det som jag har förlorat, men jag varken är eller tänker bli bitter över det som har hänt, för i så fall känns det som att allting skulle ha skett till ingen nytta. Min familj har förlorat sin heder och en dotter och jag har förlorat alla mina nära och kära. Med facit i handen så tror jag att det inte hade behövt gå så långt som det har gjort i mitt fall. Hade mina föräldrar fått stöd och hjälp från en nationell organisation, exempelvis Kurdiska föreningen, så hade det inte behövt bli så här. Hade samhället tagit sitt ansvar och hjälpt mina föräldrar att bli mer delaktiga i det svenska samhället så hade detta kanske kunnat undvikas. Det som har hänt mig är inget som man kan göra någonting åt men jag tror att det är viktigt att man lär sig någonting av det och gör någonting i framtiden, så att sådana här fall inte upprepas. Jag har valt att berätta min historia här för er i dag i förhoppning om att det kan hjälpa andra invandrartjejer, så att inte fler behöver gå igenom det jag har fått göra. Om alla drar sitt strå till stacken behöver sånt här inte upprepas. Oavsett vilken kulturell bakgrund man har bör det vara en självklarhet för varje ung kvinna att både få ha sin familj och det liv man önskar sig. Men tyvärr är det ingen självklarhet för många tjejer. Och jag hoppas att ni inte vänder dem ryggen, att ni inte blundar för dem. Tack för att ni lyssnade. 17(30) 17

19 Hot måste tas på allvar Den vanligaste reaktionen när svenska myndigheter har mött dessa tjejer har varit det här tror vi inte på, det här kan vi inte förhålla oss till, det är ett påhitt, en överdrift, säger Eduardo. Hur har det gått till i praktiken? En tjej som vänder sig till polisen och säger jag har blivit hotad av min familj för att jag har en pojkvän som de inte accepterar kan mötas av en polis som säger jag har också döttrar och det var också jobbigt när de var tonåringar. Vi har också haft våra konflikter. Gå och prata med din pappa lilla vän så ska du se att det ordnar sig. Han använder sig helt enkelt av kunskaper som gäller för det svenska samhället, och försöker översätta dem till en annan verklighet som inte har med Sverige att göra. Det får livshotande konsekvenser. Få fall slutar lyckligt Jag fick en fråga om jag fortfarande jobbar med de här tjejerna. Svaret är nej. Jag orkar inte mer. De flesta fall slutar illa. Jag säger inte att det är hopplöst men väldigt ofta misslyckas man eftersom krafterna är enorma. De som förtrycker tjejen är samma människor som älskar henne, och det är hennes närmaste släktingar det är hela gruppen, inte bara en person, säger Eduardo och fortsätter: Jag fick också frågan hur vi har jobbat med hedersfrågan. Det började med att Birgitta Englin, som då jobbade på Uppsala Stadsteater, skrev och regisserade pjäsen Elektra som handlade om en bror som dödade sin syster. Under tiden som Englin arbetade med pjäsen träffade hon en massa unga tjejer och hörde deras berättelser. Hon insåg att här fanns ett jättestort problem. Englin vände sig till Fryshuset 1 och frågade om inte vi kunde starta en organisation för att jobba med de här tjejerna. Jag fick i uppgift att ta hand om arbetet. Vi hade möten med olika grupper som jobbade mot kvinnoförtryck. Unga radikalfeminister tyckte att vi skulle lära tjejerna feministiskt självförsvar. Mitt förslag var att vi skulle bygga en barack utanför Fryshuset där alla tjejerna kunde gömma sig. Och så skulle vi ha vakthundar dygnet runt utanför. Det var svårt att inse att de här tjejerna inte ens fick komma ut från lägenheten, och hade en släkt på 150 personer som fiende. Det tog ett tag innan vi började förstå. Fryshuset gjorde två teaterpjäser till, Elektras bröder och Elektras systrar, som turnerade på skolor i hela Sverige. I samband med varje föreställning sa skådespelarna om ni vet någon som behöver prata om det här kan ni ringa det här numret. Nu jobbar Fryshuset inte längre så, det finns andra organisationer som arbetar med stödverksamhet. Det som är intressant är att ni tjejjourer har möjligheten att hjälpa de här tjejerna i er verksamhet. När ni möter en tjej som berättar en historia liknande Fadimes, är det viktigt att ni känner att ni förstår vilken värld tjejen kommer från för att ni ska kunna hjälpa henne, uppmanar Eduardo. De som behöver hjälp gör inte alltid som vi vill Det är en till sak som jag vill att ni ska tänka på. Att man är förtryckt innebär inte att man är en bra människa. Människor som söker hjälp är inte alltid som vi vill att de ska vara. Det händer hela tiden att vi möter människor som vill ha hjälp mot förtryck, men som i sin tur har åsikter som rättfärdigar förtrycket. Det är sällan man träffar tjejer som säger jag vill bli feminist. Utan oftast: jag vill ha hjälp för att mina föräldrar ska acceptera killen jag älskar, inte den som min familj har valt. Och så visar det sig att den kille hon har valt vill man kasta i närmsta soptunna, för man vet att han kommer spöa upp henne inom en vecka, säger Eduardo. 1 Fryshuset startade 1984 och är en stiftelse som driver ett aktivitetshus i Stockholm med många olika verksamheter som främst riktar sig till ungdomar, samt en gymnasieskola. Fryshuset har också verksamheter i andra städer som t.ex. Göteborg och Malmö. 18

20 En flickas historia 2 Jag tänker berätta en verklig historia som visar hur komplicerat allt det här kan vara: Den här hände för några år sedan när jag jobbade på Fryshuset. En av tjejerna som brukade hänga där hette Parvi. Hon hade problem med sina knän, och eftersom jag hade kontakt med en argentinsk läkarspecialist som kunde hjälpa henne ordnade jag så att hon fick behandling. Parvi blev bättre och var som en sol, det bara lyste om henne. En dag när jag kom till jobbet var hennes pappa där, en mycket trevlig man som kom från ett land i mellanöstern. Han berättade att han är vänster och absolut inte religiös och vill jobba på Elektra 3, för att arbetet vi gör är så fantastiskt. Han tackade för att jag hjälpt familjen. Vi talade flera timmar och han var väldigt intresserad av vårt arbete med tjejer. Han sa att hans dotter fick göra vad hon ville med sitt liv. Livet gick vidare och jag tappade kontakten med dem. En tid senare fick jag veta att Parvi behövde hjälp. Hon hade varit bortrest. Pappan hade städat, hittat dotterns dagbok och läst den. Parvi hade träffat en pojke, haft sex, och skrivit om det i sin dagbok. Pappan blev rasande och misshandlade Parvi. Hon rymde hemifrån. Parvi berättade för oss att hon blivit rädd för att pappan tagit stryptag. Vi fotograferade märkena på hennes hals. Hon ville inte polisanmäla, för då skulle hon förlora sin familj. Hon ville inte heller söka skyddat boende, utan ville bo hemma hos mig och att jag skulle prata med hennes föräldrar, för de kommer att lyssna på dig. Parvi flyttade in i min lägenhet där jag bodde med fyra barn. Det första hon gjorde var en egen inloggning på familjens dator. Hon ville absolut städa och handla, hon hade kommit för att bo permanent. Hon stannade fem, sex dagar och försvann sedan. Jag och en annan man som jobbade på Elektra åkte för att prata med Parvis föräldrar. Pappan grät oavbrutet och ångrade sig fruktansvärt. Mamman ville få tag på dottern för att spöa upp henne igen. Mammans ilska hade förmodligen två källor. Den ena är att hon hade misslyckats med sin uppfostran. Det är hennes uppgift att överföra kulturen om kyskhet och rätt uppträdande till sin dotter och mamman kommer att belastas för misslyckandet. Men det finns också en annan aspekt som jag inte tror går att negligera. Det är mammans avundsjuka på dotterns nyvunna frihet. Det är min tolkning och det kan vara så att det inte stämmer. Men sanningen är att mamman var väldigt aggressiv, medan pappan var ångerfull och bara grät och lovade att aldrig mer lyfta sin hand. Jag visade bilderna på märkena på Parvis hals för pappan och sa att jag skulle polisanmäla honom om han rörde henne igen. Det som hände därefter var att Parvi fick reda på att hon var gravid. På grund av sin uppfostran hade hon absolut ingen erfarenhet av killar och dålig kunskap om preventivmedel. Parvi gjorde abort, men det blev komplikationer och hon var tvungen att stanna två nätter på sjukhuset. Personalen sa att hon inte kommer att kunna få barn. Det är viktigt: Parvi trodde inte att hon kunde bli gravid igen. Jag tappade så småningom kontakten med henne igen. Tiden gick. En dag fick jag ett samtal om att Parvi var död. Polisen sa att det var ett misstänkt självmord. De närmsta dagarna satt jag oavbrutet i telefon tills jag fick tag på Parvis bästis. Hon berättade följande historia: Efter den första aborten trodde Parvi att hon var steril. Hon gick tillbaka till sitt vanliga liv, slutade skolan, bodde kvar hemma hos familjen, skaffade ny pojkvän och hade oskyddat sex eftersom hon var helt övertygad om att hon inte kunde få barn. Men hon blev gravid igen. Hon hade en diskussion med pojkvännen. Han trodde inte på att hon var gravid. Parvi var förtvivlad. Hon ringde sin bästis och berättade hela historien. Efter ett tag ringde hon upp igen och sa: Ring efter en ambulans, för jag tar livet av mig. Parvi räknade med att bli räddad, det var inte hennes avsikt att dö. 2 Detaljer i berättelsen har förändrats för att enskilda personer inte ska kunna identifieras. 3 Elektra är en feministisk och antirasistisk organisation som bekämpar hedersförtryck och drivs av Fryshuset. 19(30) 19