Dokument ID: Fastställandedatum: Revisionsnr: Giltigt t.o.m.:

Transkript

1 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 1(12) Äldre och läkemedel Grunden för god läkemedelsbehandling hos äldre generella rekommendationer Den åldrande människans läkemedelsbehandling samt dess uppföljning och utvärdering utgör en utmaning i många fall då det krävs en helhetsbedömning som tar hänsyn till fler faktorer såsom förändrad symtombild, förekomst av flera samtidiga sjukdomar, symtom på åldrande, polyfarmaci och biverkningar. Beslutad behandling måste kommuniceras noggrant och tydligt för att undvika complianceproblem. Ge patienten en aktuell avstämd läkemedelslista vid varje läkarbesök i öppen vård, vid utskrivning från sjukhus, vid inskrivning i hemsjukvård eller i särskilt boende. I fall där generisk förskrivning kan innebära förväxlingsrisk överväg att markera får ej bytas ut på receptet. Ompröva och utvärdera läkemedelsbehandlingen årligen eller oftare vid behov genom en fördjupad läkemedelsgenomgång men även vid enstaka förändringar i medicineringen bör hänsyn tas till följande:. Finns (fortfarande) indikation för läkemedelsbehandlingen? Hur lång behandlingstid? ex antidepressiv läkemedelsbehandling och NSAID. Finns blödningsrisk? ex kombinationen SSRI och NSAID (inkl. Trombyl) ökar risken för gastrointestinala blödningar markant. Finns aktuell smärtskattning och utvärdering av smärtbehandlingen? ex kontinuerlig läkemedelsbehandling eller vid behov? Finns blodtrycksbehandling eller läkemedel som ger risk för blodtrycksfall? Mät sittande och stående blodtryck, om möjligt. Förväntad livslängd? ex finns fortfarande indikation för kolesterolsänkare? Finns konfusionsframkallande läkemedel och andra mindre lämpliga läkemedel? Ex antikolinerga läkemedel, vakenhetsnedsättande läkemedel Är dosen anpassad till njur- och leverfunktionen? Kontrollera njurfunktion minst en gång per år Finns möjlighet att mäta serumkoncentration?

2 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 2(12) Finns risk för dehydrering? ex uppehåll med ACE-hämmare, digoxin och metformin vid kräkningar, diarré och vid andra tillstånd då det finns risk för intorkning. Kan läkemedelsbehandlingen optimeras vid hjärtsvikt? Ex tillägg av ACE-hämmare och/eller betablockerare? Kontrollera interaktioner. Exempelvis via: Interaktioner - Sfinx - Janusinfo Vid nyinsättning starta med låg dos och öka dosen försiktigt. Utsättning av läkemedel Vid utsättning av läkemedel behöver ibland kvarvarande läkemedel dosjusteras. För detaljerade beskrivningar vid utfasning av läkemedel, se boken FasUt. Äldres njurfunktion Bestämningen av s-kreatinin är ett otillräckligt mått hos äldre, då det kan vara normalt trots nedsatt njurfunktion. Speciellt äldre patienter kan till följd av minskad muskelmassa ha normalt kreatinin vid varierande grad av njurfunktionsnedsättning. För läkemedelsdosering rekommenderas beräkning av egfr som skattat kreatininclearance enligt MDRD formel. Ett alternativ till kreatinin är att mäta cystatin C med av lab. åtföljande beräkning av GFR. Koncentrationen av cystatin C påverkas inte, till skillnad från kreatinin, av ålder, kön och muskelmassa. Vid medicinering av höga doser kortikosteroid kan p-cystatin-c stiga, vilket kan ge en låg skattning av egfr. Medelvärdet av skattat GFR utifrån kreatinin respektive cystatin C ger överlag högre noggrannhet jämfört med formler som endast utnyttjar en av markörerna. Detta gäller framförallt vuxna patienter med lågt GFR. Läkemedel och vissa symtom Läkemedelsorsakad konfusion Läkemedel är en vanlig utlösande orsak till förvirringstillstånd hos äldre. Äldre drabbas oftare av konfusion (förvirringstillstånd) eller annan kognitiv störning, allt ifrån lättare minnesstörning till demensliknande symptom. I jakt på möjliga utlösande faktorer uteslut i första hand obstipation, infektion, urinretention, dehydrering, elektrolytrubbningar, rubbning i nutritionsstatus, smärta, sömnstörning, folsyra/b12-brist och tyreoideafunktionsrubbning. Läkemedel som leder till minskad genomblödning i hjärnan (t.ex. blodtryckssänkande läkemedel) och läkemedel som dämpar hjärnans nervfunktioner (t.ex. neuroleptika, antikolinerga medel, bensodiazepiner och antiepileptika) kan vara orsak. Även opioider, glukokortikoider, och dopaminerga läkemedel vid Parkinsons sjukdom och alla läkemedel som sänker vakenheten kan orsaka konfusion. Risken att drabbas av konfusion ökar med åldern och antal läkemedel. Läkemedel med antikolinerg verkan kan ge upphov till psykiska biverkningar som

3 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 3(12) minnesstörning och akut konfusion även vid relativt låga doser. Ett akut förvirringstillstånd kan utvecklas först efter 2-4 veckors behandling med antikolinerga läkemedel och uppträder inte sällan med desorientering, agitation och hallucinos. Denna fördröjning av biverkningarna gör att sambandet mellan läkemedelsinsättningen och konfusionstillståndet inte alltid upptäcks. Symtom som kan föregå förvirringen är trötthet, takykardi och ökad svettningsbenägenhet. Dessutom ses traditionella antikolinerga effekter som förstoppning, miktionssvårigheter, dimsyn och muntorrhet. Ompröva och utvärdera alltid läkemedelsnyttan i förhållande till risk för konfusion. För att minska risken för läkemedelsorsakad konfusion: Mät serumkoncentration av digoxin och antiepileptika Vid glaukombehandling, tänk på att absorptionen av ögondroppar med antikolinerg effekt ofta är tillräcklig för att kunna orsaka konfusion. Vid parkinsonliknande biverkningar av neuroleptika, minska dosen av neuroleptika, istället för att behandla biverkningarna Vid utvärdering av smärtbehandling och tänk på att såväl COX-hämmare (NSAID) som opioider kan orsaka konfusion. Fall och läkemedel Läkemedel är en av de viktigaste orsakerna till fall hos äldre. Blodtrycksfall i stående är en vanlig orsak. Känsligheten i blodtrycksregleringen minskar och risken för ortostatiskt blodtrycksfall ökar med stigande ålder, vilket innebär en ökad känslighet för läkemedel med blodtryckssänkande effekter. Läkemedel kan öka fallrisken utan att vara associerad med ortostatism. Läkemedelsbiverkningar som trötthet, yrsel, kognitiva svårigheter, ostadighet och muskelsvaghet gör det svårt att hålla balansen och ökar risken för fall. Risken för sjukhusinskrivning på grund av fallskada är störst för antidepressiva och opioider. Risken ökar vid samtidig användning med lugnande medel och/eller sömnmedel. Även var för sig är dessa läkemedelsgrupper förenade med ökad risk för fallskada. Fallrisk ska rutinmässigt vägas in som en av flera viktiga faktorer när patientens behandling optimeras och utvärderas. Läkemedelsgrupper som ökar risken för fall Behandlingen med dessa läkemedelsgrupper bör omprövas när falltendens iakttagits hos patienten Antidepressiva läkemedel Sömnmedel och lugnande medel Opioider Antipsykotiska läkemedel

4 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 4(12) Läkemedel som kan orsaka ortostatism/blodtrycksfall: nitrater, antihypertensiva, diuretika, betablockerare, kalciumantagonister, ACE-hämmare/ARB, alfa-1-receptorblockerare vid prostataförstoring, medel vid parkinsonism, dopaminerga medel, antipsykotiska läkemedel, antidepressiva medel För att minska risken för fall orsakat av läkemedel: Identifiera om patienten har risk för ortostatiskt blodtrycksfall mät sittande och stående blodtryck. Sätt ut eller dosjustera läkemedel som påverkar blodtryck, vakenhetsgrad, kognitiva funktioner, muskelstyrka och balans vid känd fallolycka, risk för fallolycka eller vid risksymtom. Rekommendationer för vanliga läkemedel som kan innebära särskilda risker för äldre patienter Polyfarmaci Samtidig medicinering med fem eller fler läkemedel (polyfarmaci) kan leda till att effekter av läkemedelsbehandling blir svåra att förutsäga och utvärdera samt att eventuella biverkningar blir svåra att identifiera. Det finns också risk för interaktioner med ökad, minskad eller utebliven effekt som följd. Följsamheten till läkemedelsbehandlingen kan också minska vid polyfarmaci. Olämpliga läkemedel till äldre Riskläkemedel som bör undvikas om inte särskilda välgrundade skäl föreligger Användning av dessa läkemedel leder i hög grad till biverkningar. Nyttan av behandlingen ska vägas mot riskerna och läkemedelsbehandlingen ska fortlöpande utvärderas. Bensodiazepiner med långverkande effekter Risker: dagtrötthet, kognitiva störningar, muskelsvaghet, balansstörningar, fall. Läkemedlen bör ej nyinsättas. Risk för beroende och utsättningssymtom, ska trappas ut. diazepam* nitrazepam* flunitrazepam Läkemedel med betydande antikolinerga effekter Risker: Kognitiv nedsättning, konfusion, urinretention, muntorrhet, obstipation högdosneuroleptika, läkemedel mot urininkontinens, tri- och tetracykliska antidepressiva, vissa antihistaminer och anxiolytika Tramadol*

5 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 5(12) Risker: Illamående, konfusion och epileptiska kramper Propiomazin (Propavan) Risker: Dagtrötthet, myrkrypningar, extrapyramidala symtom såsom skakningar och ofrivilliga rörelser, antikolinerga effekter såsom kognitiv försämring *tillhör utbytesgrupp Olämplig dygnsdosering till äldre Högre doser än de angivna medför för äldre betydande risker för biverkningar som överstiger vinsten/nyttan med behandlingen. Acetylsalicylsyra i lågdosberedning (Trombyl) haloperidol (Haldol) risperidon* oxazepam* zopiklon* citalopram* sertralin* klometiazol (Heminevrin) *tillhör utbytesgrupp Dygnsdos > 75 mg > 2 mg > 1,5 mg (när indikation finns) > 30 mg > 7,5 mg > 20 mg > 100 mg > 600 mg (som sömnmedel) Olämplig regim Sömnmedel, regelbundet, varje kväll under mer än en månad utan omprövning. COX- hämmare (NSAID), i regelbunden dosering dagligen mer än två veckor utan omprövning. Glukokortikoider för invärtes bruk i kontinuerlig behandling under mer än 1 år utan omprövning. Antiepileptika under mer än 1 år utan omprövning. Antipsykotiska läkemedel under mer än 3 månader utan omprövning och/eller försök till utsättning.

6 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 6(12) Rekommendationer vid vanliga diagnoser och symtom Asymtomatisk bakteriuri (ABU) Många äldre patienter har asymtomatisk bakteriuri (ABU) som inte ska behandlas med onödiga antibiotikakurer som kan ge biverkningar och ökad risk för resistensutveckling. ABU definieras som bakteriuri utan dysuri, frekventa trängningar, flanksmärtor, feber eller andra infektionstecken dagarna före provtagning. Studier har visat ABU hos 25-50% av sjukhemsboende, 15-20% hos kvinnor >70 år, 5-10% hos män > 60 år. Det finns inget stöd för orsakssamband mellan bakteriuri (utan dysuri) och allmänna symtom. Utfall på urinsticka med positiv nitrit kan leda diagnosställande i fel riktning och ska bara tas på strikt indikation d.v.s. den kliniska bedömningen ska vara vägledande. Enda indikation för antibiotikabehandling av ABU hos äldre är preoperativt före prostatoperation. Överväg lokal östrogenbehandling för äldre kvinnor. Smärta Smärta är ett vanligt tillstånd hos äldre. Man bör alltid stimulera till ökad fysisk aktivitet (FYSS-kommentarer, se smärtkapitlet N) och optimera behandling av bakomliggande sjukdomstillstånd, såsom Parkinson, depression med flera. Det är viktigt att skatta smärtan innan insättning av eventuell behandling men även under pågående behandling. Validerade smärtskattningsinstrument såsom Abbey Pain Scale och Visuella Analoga Skalan (VAS) kan vara till god hjälp. Tänk på att alternativ till läkemedelsbehandling såsom sjukgymnastik, massage, TNS och taktil stimulering kan ge god smärtlindring även hos äldre. Omvärdera regelbundet indikationen för insatt smärtbehandling av samtliga preparat. Försök alltid att använda lägsta nödvändiga dos. För mer information om smärtstillande läkemedel och allmänna behandlingsråd t.ex. obstipationsprofylax hänvisas till smärtkapitlet N. Nociceptiv smärta paracetamol* morfin oxikodon* Morfin Dolcontin Paracetamol är förstahandsval och bas i smärtbehandlingen. Starka opioder används när behandling med paracetamol inte räcker till. Vanligen är det bäst att börja direkt med långverkande morfinpreparat, ex. Dolcontin 5mg x 1-2 och kortverkande morfin kan användas vid genombrottssmärta. Vid njurinsufficiens, egfr< 30ml/min bör inte morfin användas utan

7 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 7(12) istället långverkande oxikodon, ex. Oxikodon depot med startdos 5 mg x 1-2 och eventuellt tillägg av kortverkande oxikodon vid behov. Fentanylplåster kan vara ett alternativ, framför allt vid sväljningssvårigheter och vid osäkert upptag från mag-tarmkanalen. Ibland kan biverkningsprofilen vara mer gynnsam om patienten inte har tolererat andra opioider. Omräkningstabeller finns för beräkning av lämplig dos vid byte från annan opioid, kapitel N. Vid användning av starka opioider finns det risk för CNS-biverkningar och fall. Obstipationsprofylax måste alltid ges. Perifer neuropatisk smärta gabapentin* amitriptylin* Gabapentin är förstahandsbehandling vid perifer neuropatisk smärta med startdos 100 mg till natten. Det rekommenderas att gabapentin ska upptitreras långsammare än enligt FASS, förslagsvis 100 mg cirka en gång per vecka. Observera att gabapentin ska dosjusteras och användas med försiktighet vid nedsatt njurfunktion, se FASS. Beakta särskilt CNSbiverkningar. Alternativ förstahandbehandling är amitriptylin med startdos 10 mg till kvällen för att minska tröttheten dagen efter och upptrappas försiktigt gradvis dosen (veckovis). Tricykliskt antidepressiva läkemedel kan ofta användas i låga-måttliga doser trots att de har antikolinerga effekter och därmed är riskläkemedel hos äldre. Specialfall Trigeminusneuralgi: Karbamazepin är förstahandsval (startdos 50 mg x 1). Beakta särskilt interaktionsrisken och CNS-biverkningar. Vid post-stroke-smärta: Amitriptylin är förstahandsval. Neuropatisk smärta efter ryggmärgsskada och smärta vid MS: Här rekommenderas pregabalin och gabapentin i första hand. Depression sertralin* citalopram* escitalopram* mirtazapin*

8 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 8(12) Depression är vanligt hos äldre, men är ofta mera symptomfattig än hos yngre. Tidsförloppet kan vara mera utdraget och depressionen kan pågå i åratal. Det förekommer ofta somatiska symtom, exempelvis smärta, yrsel och illamående. Retlighet och aggressivitet kan också vara tecken på depression. Vissa läkemedel, exempelvis betablockerare kan ge depression som biverkan. Den maximala dygnsdosen av citalopram till äldre är 20 mg då det finns risk för QTcförlängning framförallt vid höga doser som i sin tur kan leda till allvarliga hjärtrytmrubbningar. Behandling med mirtazapin kan vara ett alternativ vid samtidiga sömnproblem/ångest/oro och det kan ges i kombination med SSRI eller som enda preparat. Eftersom mirtazapin har en sederande effekt kan det ges på kvällen för att motverka sömnstörningar. Som biverkan anges ökad aptit och viktökning, vilket ofta är positivt för dessa patienter. Risk för konfusion och hallucinationer föreligger. Venlafaxin, som är ett SNRI, har visad effekt hos äldre och kan prövas då SSRI inte givit tillräcklig effekt. Dokumentationen är dock inte lika omfattande som för SSRI. En rapporterad biverkan för både SSRI och SNRI är hyponatremi, framförallt de första veckorna vid nyinsättning och vid dosökning. En ökad risk för hyponatremi finns också speciellt vid samtidig diuretikabehandling. Venlafaxin kan orsaka blodtrycksstegring vilket kan utnyttjas för patienter med hypotoni. Överväg dossänkning särskilt av venlafaxin och mirtazapin vid GFR<30 ml/min. För mer information om läkemedel vid depression samt FYSS-kommentarer, se psykkapitlet N. Ångest och oro sertralin* citalopram* escitalopram* oxazepam* Vid tillfällig ångest/oro kan bensodiazepiner med kort halveringstid (oxazepam) väljas. Vid behovsdosering rekommenderas med maxdos 30 mg/dygn. Vanligtvis räcker det med 5 mg/dos. Kronisk behandling med bensodiazepin rekommenderas inte då det finns ökad risk för tillvänjning och biverkningar såsom kognitiv påverkan och ökad fallrisk. Vid långvarig ångest/oro rekommenderas antidepressiv behandling med SSRI. Ångest är ofta symptom på depression och då kan SSRI (sertralin, citalopram, escitalopram) ge god effekt. Överväg

9 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 9(12) somatisk orsak. Neuroleptika har föga ångestdämpande effekt, men kan ge ångest och oro (akatisi) som biverkan. Klometiazol kan användas för tillfällig behandling av nattlig oro och ångest med doseringen mg vid sänggåendet. För mer information om läkemedel vid depression samt FYSS-kommentarer, se psykkapitlet N. Vanföreställningar, hallucinos och paranoiska symtom risperidon* Ovan angivna symtom kan förekomma både med och utan demens. Läkemedelsbiverkningar ska i första hand uteslutas innan eventuell farmakologisk behandling blir insatt. Ibland kan det dock vara nödvändigt att använda neuroleptika. I första hand rekommenderas risperidon. Det är det enda neuroleptikapreparatet som har visat godtagbar effekt vid demens. Effekten är dock begränsad. Dosen bör hållas låg, börja med ,5 mg och öka med några dagars mellanrum till högst 1,5 mg per dag. Vid insättning av risperidon skall behandlingseffekter noggrant utvärderas och regelbundet omprövas. Kortast möjliga behandlingstid ska eftersträvas. Ökad mortalitet finns beskrivet vid långtidsanvändning av risperidon hos äldre. Haloperidol (Haldol) har visat sig ge större risk för extrapyramidala biverkningar jämfört med risperidon. Maxdosen haloperidol till äldre är 2 mg och som alternativ kan den ges som oral lösning (utan smak). Konfusion Konfusion kan ses som plötsligt debuterande desorientering, minnesstörning, feltolkning av sinnesintryck, hallucinationer, varierande vakenhetsgrad, ofta sammanhörande med akuta somatiska sjukdomar. Behandlingen är i första hand icke-farmakologisk. Åtgärda misstänkta grundorsaker. Se över och sätt ev. ut mediciner som kan framkalla konfusion, se avsnittet Läkemedelsorsakad konfusion. Viktigt med rätt omvårdnadsmiljö, sällskap och god belysning. Inga psykofarmaka häver konfusionen utan förlänger den sannolikt. Sömnstörningar zopiklon* oxazepam*

10 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 10(12) Vid sömnproblem överväg i första hand icke farmakologiska behandlingsalternativ, se boken Sov Gott. Sömnläkemedel med kort halveringstid rekommenderas i första hand för att minska risken för dagtrötthet. Zopiklon och oxazepam kan användas som kortvarig intermittent behandling. Zolpidem, som har extremt kort halveringstid, är mindre lämpligt att använda till äldre då klinisk erfarenhet tyder på att risken för nattlig konfusion ökar. Mirtazapin kan användas som alternativ behandling, särskilt vid samtidig depression hos äldre. 15 mg har ofta en bra sömngivande effekt. Vid utsättning av insomningsläkemedel/sömnläkemedel rekommenderas nedtrappning enligt FAS-UT-3. Alzheimerdemens donepezil* rivastigmin* galantamin* memantin* Kolinesterashämmarna donepezil, rivastigmin och galantamin har indikation vid mild till måttlig Alzheimerdemens. De funktioner som oftast förbättras är initiativförmåga, språk, humör och social kompetens. Kolinesterashämmarna har visat sig ha små men positiva effekter på kognitiva och globala funktioner Någon egentlig uppbromsning av sjukdomsförloppet är inte bevisad. Effektmässigt är kolinesterashämmarna likvärdiga men interaktioner och i viss mån biverkningar kan skilja sig åt. Om rivastagmin ska användas rekommenderas den i plåsterform då rivastigmin i tablettform enligt klinisk erfarenhet har visat sig ge mer gastrointestinala biverkningar än övriga kolinesterashämmare. De vanligaste biverkningarna härrör från magtarmkanalen och kan ge illamående, kräkningar, diarré, buksmärtor och dyspné. Viss försiktighet bör iakttas vid astma, eftersom ökad halt av acetylkolin kan öka slemproduktionen i luftrören. Samtidig behandling med betablockerare kan ge en synergistisk effekt och orsaka bradykardi. Försiktighet vid ulcus, diarrétendens och överledningsrubbning. Positiv effekt av kolinesterashämmare har rapporterats vid demens vid Parkinsons sjukdom och rivastigmin är den enda kolinesterashämmaren som har denna indikation. Memantin har indikation måttlig till svår Alzheimerdemens. Enligt SBU-rapporten Demenssjukdomar har behandling med memantin vid måttlig/svår demens en låg evidensgrad vad gäller effekt på kognitiva och globala funktioner. Vid insättande kan man, på grund av risk för konfusion, öka dosen långsammare än vad som anges i FASS, förslagsvis 5 mg varannan vecka. Observera att dosen ska reduceras vid nedsatt njurfunktion.

11 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 11(12) Utvärdering av farmakologisk behandling vid demenssjukdomar Läkemedelseffekten kan vara svår att utvärdera, eftersom sjukdomen till sin natur är progredierande. Efter nyinsättning bör läkemedelsbehandlingen följas upp efter en månad avseende biverkning, följsamhet till behandlingen och tolerans. Utvärdering av själva effekten bör ske efter 3-6 månader och därefter årligen. Vid tveksam effekt rekommenderas att läkemedlet sätts ut. Samtliga demensläkemedel kan sättas ut utan nedtrappning. Utvärdering efter utsättningsförsök ska ske inom 3-4 veckor tillsammans med patienten och anhöriga/vårdare. Om försämring inträffat ska läkemedlet återinsättas. De positiva effekter som ses av kolinesterashämmare kvarstår under lång tid men i sjukdomens slutfas kan dock effekterna minska/upphöra. En tumregel är att om patienten har haft god effekt av behandlingen med acetylkolinesterashämmare bör den fortgå så länge patienten bedöms ha utbyte av sin omgivning, d.v.s. kan interagera med anhöriga/vårdare eller har någon kvarvarande ADL-förmåga. Blanddemens Demenssjukdom med tecken på både Alzheimers sjukdom och vaskulär demens behandlas på samma sätt som ren Alzheimer. Vaskulär demens Vaskulär demens ska inte behandlas med kolinesterashämmare eller memantin. I första hand behandlas vaskulära riskfaktorer. BPSD Beteendemässiga och psykiska symtom vid demenssymtom (BPSD) är ett samlingsnamn för ett antal vanliga, icke-kognitiva symtom vid demenssjukdom. Beteendesymtom kan visa sig som fysisk och verbal aggressivitet, rastlöshet, skrik, agitation, vandring och plockande. De psykiska symtomen kan visa sig som vanföreställningar, hallucinationer, förändringar i stämningsläge, tvångstankar och ångest. Det är viktigt att orsakerna till patientens symtom analyseras och somatisk orsak måste alltid övervägas, t ex hunger, smärta, obstipation och urinstämma. Aggressivitet kan vara uttryck för ångest eller att patienten inte förstår omvårdnadssituationen. Man bör alltid försöka anpassa bemötandet och miljön efter patientens behov. Vandrande och ropande påverkas föga av läkemedel. Det är viktigt att vårdpersonalen har kunskaper om vård av demenssjuka. BPSD-registret, som är ett svenskt register för Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid demens, är ett bra verktyg att använda. Så här skriver Läkemedelsverket om Behandling vid BPSD: Om de icke-farmakologiska åtgärder som gjorts inte gett tillräcklig effekt bör läkemedelsbehandling övervägas. Vid depressiva symtom är SSRI-preparat förstahandsval.

12 Beskrivning Diarienr: Ej tillämpligt 12(12) Vid irritabilitet, agitation och oro kan SSRI-preparat prövas. Memantin kan ha effekt vid främst agitation och aggressivitet. Vid psykotiska symtom och aggressivitet som orsakar lidande för patienten och/eller fara för patienten själv eller andra kan risperidon i dos upp till 1,5 mg/dag prövas. Preparatet skall användas mycket restriktivt på grund av en ökad risk för allvarliga biverkningar, bland annat stroke. Vid behov av att akut lugna patienten kan oxazepam prövas under kort tid och under övervakning av patienten. Om antipsykotiska eller ångestdämpande läkemedel ska användas planeras i första hand en kort behandlingstid, där effekten och eventuella biverkningar utvärderas inom två veckor. Läkaren ska regelbundet ta ställning till om behandlingen ska avslutas eller om dosen ska sänkas.