KUNGL LANTBRUKSHÖGSKOLANS INSTITUTION FÖR AGRONOMISK HYDROTEKNIK. T. f.föreståndare: Docent GUNNAR HALLGREN GRUNDFORBATTRING

Transkript

1 Bilaga medföljer KUNGL LANTBRUKSHÖGSKOLANS INSTITUTION FÖR AGRONOMISK HYDROTEKNIK T. f.föreståndare: Docent GUNNAR HALLGREN GRUNDFORBATTRING TIDSKRIFT FÖR JORDBRUKETS RATIONALISERING GENOM GRUNDFÖRBÄTTRING Redaktör och ansvarig utgivare: H E R MAN FLO D KV l ST Professor em. vid Klmgt. Lalltbrukshogskolan 1948 NR 2 ÅRG.2 UPPSATSER Förste statsmeteorolog fil. dr c. J. ÖSTMAN : Inverkan på klimatet av vattemegleringsföretag och uppdämningar för kraftbyggen. Professor GUSTAF LUNDBERG: Objektval och avvattningsteknik vid skogsdikning. Agronom G. LUNDGREN: Ersättning för mark och intrång vid vattcnregleringar. Professor YNGVE GUSTAFSSON och agronom OLOF NÄÄS: Resultat från grundvattenuppdämningsförsök med hampa och vårraps på Gotland. Agronom OLOF NÄÄ S : Bruna bönan (Phaseolus vulgaris) är känslig för beva ttning med saltvatten. Civilingeniar c. v. SCHLEDERMANN LARSEN: Det kulturtekniske Arbcidc i Danmark under og efter den sidste Verdenskrig. Ingenjör OLOF NILSSON: Om spillvattemening vid spridd bcbyggelse. Professor HERMAN FLOD KVIST : Protokoll vid sammanträde för torrläggning av mark vid syneförrättning enligt vattenlagen. Lantbruksingenjör w. ARFWEDSON: Formeln för massberäkning av dikcn. Förste assistent SIGVARD ANDERSSON: Om formeln för massberäkning av diken. MEDDELANDEN - LITTERATUR Dikning med Aashamars täckdikningsplog. Av lantbrukskonsulcnt YNGVE OMBERG. Litteratur av II. F. English Summary. Annonser.

2 Redaktionens al). G"lIndförbiillriIlO ' adress: KUNGL. LANTBHUKSHÖGSKOLAN, UPPSALA 7 TELEFON : UPPSALA , ALMQVIST & WIKSELLS BOKTRYCKERI AB I DISTRIBUTIO N EXPEDITION: BOX 47. UPPSALA POSTGIRO : För/altarna äro s/älva ansvariga för sina uppsatsers innehåll Vid återgiuande av lext lorde källan och fört allaren angivas

3 GRUNDFÖRBÄTTRING Tidskrift för jordbruhets rationalisering genom grundfärbättring Hedaktär och ansvarig utgivare HEIlMAN FLODKVIST NR 2 ÅRG. 2 Inverkan på klinlatet av vattenregleringsföretag ochuppdäulningar för kraftverksbyggen Av förste statsmeteorolog iii. dl' C. J. ÖSTlVIAN, Svcriges mcteorologiska och hydrologiska institut Beh{)YE~t HY kjimatisl,a undersökningar ocb utredningar fiir skilda iindamål, a y kortare int,\'g rör j lll'idis ka rall och upplysningar a y rent personligt intresse m. n1. ha under senare [lr ökat slarld shsojll framgli]' il\' dc scnasle årcns \'crksllmlwlshcrillldsl'l' för mcl.eorologiska och hydrologiska institut. beror della pi\ ('n föl' djupad insikt och ('r['an'nbcl om y5l'l bcr()('ndc ie\\' viider och men ock HY (\('11 allrniinnd lll\'ecldingell ii\'cllso!\l H\' ('il (ikad ]lo]lll- I ny mclc()l'ologicll, dess uppgifter och )'csnhal. Ett hland dc större klimalp]'oblclll, som rör niiryhrandc till speciellt iii' hlll'll\'ida klimatet. fiiriindl'as och lllcnlig lll- YCrk:lll eller ej k all llel'aras Ii II l'iilj d a \' Oul rallande \'uttclll'cgl eri ngsföre'tag och driften Yid krartnrk, Siil'skiH i lllcllcl'sta ::\orrluud iii' cll'nn:l l'ri'lga aktuell. Befolkningen i dc berörda b~'wlcl'lla hefarar en bcty(lande klimatförsämring, tllmillslonc lokalt, AY erfarenhet säger man bl. a" all en ökning <ly höst- och \'intcrdimmol' redan kunnat konstateras, och diil'jiimle haisuiggllingsförht1l1andcll<l p[) sjöar och i1\ya1' bliyit annorlunda än lidigare, Sycriges metcorologiska och hydrologiska institut, som fått i uppdrag att yerkställa flera unden,ökningar ay nämnt slag, har rör änclammel förctagit en hel del arbeten, dock tillsyidare mcst HY förberedande natur, S~llunda har institutet under hösten hållit sammanlräden med sakiigare Yid Inclalsiilyens yaltensystem med anledning HY Yid i2 Grunclfijrbtittring Fl (ih

4 Yaltclldomstol anhängiggjorda mål angående ansök ~orrhygdens ningar av Kungl. Yattenfallssl.\Telsen m. fl. om tillstånd till reglering av Kallsj{ill i.jämtland och andra sjöar i niimnda system. Bland de vid dessa sall1manlriiden framförda synpunkterna må här några i korlhet anföras. Sålunda ansågs att den skog, som huggits bort utefter striindel'lla i samband med regleringen, tidigare hade skyddat närliggande omräcl en för hlås!. :I u syntes exern pelvis till följ d därav växtligheten ha blivit siimre p[t sådana ställen. l flera fall hade den ökade blåsten oekså medfört au snön drivit ihop och givit likat arbete för plogning och dessutom försenat \'århruket, På sina htdl ansågs också alt en del områden försumpats genom all vattensamlingarna nu bliyit större och för den skull mera utsatta för frost. De l'lesta uttalandena gällde dimman. Denna uppträdde, enligt vad sonl uppges, ml'1'a ofta på hösten numera, sedan t. ex. vissa sjöar frysa senare till följd av regleringen. Genom del ökade vattenståndet ansågs också dimman komma att nå betydligt högre upp intill gårdar och boningshus än förr. Personer, som voro födda på trakten, sade sig icke iakttagit så stark dimma förr om åren och k unde ii n~n redogöra för dess geografis k a utbredning vid vissa särskil! utpräglade climliuhillen. Il }lillralikcll ha blivit lidande genom den ökade diml'örekomsleil, som dessutom hade menlig in ycrk all på hälsotillstånd et oeh vore särskilt besvärlig för personer, känsliga för reumatism. B)rggnader och irwcutarier hade tagit skada av dcil ökade fuktighetcn. tcmperaturl'örhållandenn ansågos ha blivit ändrade och i samband d~irmcd ishiggnillgcn. Förr kunde man sålunda på "Intern i regel färdas över dcn niirbcliigna iiln'tl, men t,ner vattenregleringen var delta ej möjligt, inte ens under dc kalla vintrarna. SommarllättemG! pi\stodos ha blivit syalarc, och man trodde vidare au det sl,ulle bli kallare vårar och försomrar genom all lon uppdbimd sjö skapades inom området med kanske tidig isliiggning oeh scn islossning, detta medförande också kortare n~gctati()nspcriod med bl. a. försenad sådd. På platser, där den uppvärmda yauenmassan knlrhållcs på höstcn, menade mall, att det däremot blivit varmare. En lnera preciserad framställning angående ifrågavamncie temperaturförhållanden har kommit författaren tillhanda oeh lyder som följer:»1)et är alldeles givet, att dessa stora sjöregleringar i västra Jämtland ha ganska hetydande klimatologiska verkningar. För att ta ett exempel: :\Ijölkvaltnet är 10 krn långt och i medeltal omkr. 2 km brett, alltså omkring 20 km 2 (20 milj. m 2 ) i yta.?\ är d eua på våren dämmes med hela 12 meter öyer gamla vattenståndet, så betyder det ju au inte mindre än omkr. 240 millioner kubikmeter smältnltlcn dämmes upp och l1laga- 70

5 sillcras till senhöstcll-yinterll. Före dämningcn l ~H2 yar yttemperaturen hara ~)o i början ay augusti. I{edan då yar SjÖll alltså en bety- claude köldl'f~seryoil'. I [ll' yar temperaturen densamma efter dämningarna. Tydligt ii.1' alt deua ökade kalla vattenmagasin n1.åsle rördröja sommaren och dcssutom göra den kallare. Yidnl'e mf\ste det fördröja höstcll och isläggningen. Dimmornas frekyens om höstarna kommer också giyelvis att öka. Betriiffande deua sista, s[, hör Hl_an riitt ofta klagomål från befolknillgen lo'ing de reglcrade sjöarna i Kallsjös~'stemct och t. o. m. iiycll "id Storsjön, som ju också iii' reglerad och hädanefter hålles Yid permanent YåryattensHmd. En sjö som :\Ijölkvatlnct sänkes under "interns lopp till eil nivå avseviir!. under den gamla lågnrttellslliv[m. Det är Yiii mycket möjligt att denna tltgiil'd siinker tcmperaturen i trakten åtminstone under eftervintern. Dessa sannolika ldimatyerkningal' äro gi-:etyis i första hand lokala men frågan är hur långt de sträcka sig utåt. ::\är härtill kommer att det ena yaltcnsyslcmet cl'tcr det andra behandlas på sanuua sätt är det [ara yärt, att dessa regleringar u\'scyäl'l invcrka ptlklimatet i heh1 västra Jämtland.» Av de vid oyanniimncla sammanträden framförda synpunkterna framgick, att el CIl ill\,(~l'k il n ay (Je h d ilmninganw pr) klimatc!, vilken vederbörande ansett kunna iakttaga, i första hand vore all hiinfii)'d lill följande klimatfaktorcr: l. Temperaturen, \'tll'lned hl a. sammanhiillgel' frostliinthet oeh försening av s[\delen, 2. Dimman, innrkandc prl bl. a.hiilsolillsltmc!('l,biltrafiken m. ryl :l. \'arnh'd bl. a. sanullhnhii.ngcr sniicll'il'lcn. Ftom sådana upplysningnr, som institutcl gc1101n shmmanträden infiirs k allt1 l,ha pre I i mi nii ra beadwtuingn l' H'rkstii llls ;l\c redan till giillgliga meteorologiska iakttagelser. Man hur hiil'yid främst YHell inri1<tad p[, att crhftlla en allmiill l1p11fattlling om dc kljmalfaktorer, som p[\ \'('1'k ats e11 er k Ulll1 fl pl' H'r k as a v regieringsf'öretagen. r nsti It1- lel siiger i ett den 1:3 mars.1 ~H() Hygint utlmande dock icl,c finnu kunna ingå pl' en detaljerad undersökning önr i vad mflll dc påslåenden, som framsliillts rörande dessa företags hlyer!,an på klimatet under skilda lokala förhållanden, iiromecl n~rkligheten överensstiill:lmande. Siikraste siillet att Hygöra huru härmed förhåller sig vore gi vetyis att jämföra iakttagelser under en längre följd HY ~\r före 1'eg- lerillgell eller uppdämningen med liknande iakttagelser efter densamma.på de flesta ay de berörda platserna ha dylika observationer icke bli-d t gjorda och därför ha andra utviigar måst tillgripas. De förberedande arbetena ha särskilt gällt studiet av dimfrekvensens ändring genom de ändrade isförhållandena. Tillgång till ett ganska omfattande material av dim- och isliiggningsohservationel' från andra 71

6 yattendrag iin de som hiir är håga om föreligga nämligen "id instilulet. \'id planläggningen HY denna hearbetning ansågs lämpligt att rör ett lo-tal meleorologis}.;: a slationer, belägn a "id sjö eller ii ly, undersöka dimfrekycllsen under tyfl 14-dagarsperioder före och t"å sådana perioder eher isliiggningslilwijlet rör varje år. ne~mltalen al' denna bearhetning, utförd av meteorologen fil. lic. C. C. \\TallC>n, är i huvudsak följande. Antalet dijllclagar under yiss tid är i allmänhet större före isläggningen än efler densamma, i yarje rall då vattendragen i stationens omedelhara niirhet äro HY större utsträckning. SMunda llplwisa de stationer, som ligga lm'id sjöar, genomg[lejhle högre dimfrckvens före isläggningen iin efter densamma. För stationer heliigna im'id ii!yar är ändringen i dimfrckvensen i och med isläggningens intriidande i allmänhet. obetydlig. Aven här förejinnes dock en allmiin tend.ens till något mera dirl1l11h före än efter ishiggningen. Erfarenhelen "isar alt dimma ~ir vanlig på "intern öyer iilnlrna på öppna striickor men synes vara begriinsad till relativt små områden i iilyells närhet. Detta hekräftas genom bearbetningen u,' materialet i'rån tre ii]yslatiollcl', Yilka ligga Jli\ ntlgot G1VStKllld fl'tm iilycn och på hct~'dlig höjd (iver ~iln'ns yta. Sammanfattningsvis har institutcl angivit ljcarhc.tningcns rcsullal sålunda:!. Slationer vid sjöar llj)jj\'lsa slörre diml'l'ckvplls iin s[)(!anu, som l itwid andra vattendrag, 2. Stationer vid sjöar visa större dimfrel<vcljs llndel' -! \'('ekol' före isläggningen itu under samllla tidslängd efter densamma, tendens. 1. O!lservcl'iH]C antalet dillldagilj' \'L\l'ieral' slarkt rl'~"ln stau{)ll till sia sallnolikt dci\'[;; pit grund a\' oli i ohsl'l'\'uliolh']'jws lltl'iil'alldc, XO]'lllalt torde untalet dimclagur ll1ldcl' I,'('eko)' före is] ngell yara ;) il l () och din le;! ingcil!;\ 'i, det diirför c;allllo!ild, au ('11 l'iirscning HY på siill som.~kcr genom sjiir('glcrlngcll, i allmänhet. JJOrde mcdl'iil'a, ah uncler den sålunda uppkolllna!'iirscnillgspnio<!en mera dilnrna llpplriidcl' efler regleringen iiu som uncle]' S<ll11111U ticispe fiod u p]ltr~ld dc förc d ensamma, Stor!cksordnl llgcil a\' dcllli a ändhorcle \'ara angih'll gcnom skillnaden mellan antalet. climdagal' före och e fler isliiggningen \'id d e und crsö kta statio)l erna. Förutsätt, ningen för atl: detta resollcmang sk all \'ara 1'1 k lig! \'01'(', att di ll1 frekvensen icke ärunclcrkastad Cll örlig gång, som iii' oljcroende <ly 1sliiggningen. En granskning <ly dimfrckyensyäl'dcna Jdn st.ationer, som ligga avliigset från nlltcndrag, "isar att elen årliga yariation, som Ol\'1- velaktigt förefinnes, id:e vid elen tu'slid det hiir är fråga om lliimnyiirl 'i2

7 torde l<ul111<l pån,rka resullaten, ulan alt (ten iindring i dimfreksenscll, som uppträder Yid tiden för isläggningen med all sannolikhet har sin orsak i de förlulllalldeu, som upplwlllmrl genom denna. }\.n([ringen i dim[rekyl'ils för stationer invid sjöar är.~.-. enligt denna av institutet utfiirda utredning --~. i genolllsnitt ea,10 ~;), eller frtm Olll~ kring el ~l 7 dimdagar per mänad till is tl l () <lagar per mtmad i 111.cde1- lal för de undersökta fallen. Olikhelerna i resultaten från skilda orter vore emellertid så stora, att det icke får Hnses UllOslutet att på icke undersökta orter ändringen kan vara betydligt större. Det synes så vitt nu kan bedömas icke sannolikt, au man skall })ehöva räkna med större ökning i diml'rekyensen inte ens prl de orter, d111' förändringen är stor, än omkring 50 %, d. Y. S. i fall med hög diml'reknms fråll om kring G II 10 till omkring D u 1;) dimdagar per månad. På de älysträckor, där efter regleringen istäcke ej längre kommer att bildas ell er fru' en kortare varaktighet, säsom nedo!1l sjöntlopp eller kra[tverk med korttidsregle ring, kommer diml'rekvensen att öka genom regleringsåtgärderna. Detta synes dock ha praktisk betydelse endast i iilyens omedelbara omgivning. Uti ovannämnda lltltltande hal' institutet vidare anfört au de vidtagna regleringarna han) i vissa avseenden medfört påtagliga förändringar i naturförhåljandenu. Bland s[ldan<l fijrt111drillgar,dlka ha förulsättningar att i större eller mindre grad pil verka klimatet, böra i främsta l'ununct niirnnas 1'iir11ndrade isliiggningsl'örhållanden. I allmänhet torde CH försening prl nflgon ellcr några ycckort'örefinnas. A,' de undersökningar önt isen i sjöar och yallc'mll'ag institutet: utför hal' rörande framgi\.u röljamle. l djllpa rör senas niimll "ilrl en d ast Yid ulloppet, yi <l i nloppct av tillflöden l'n\n ['cglel'nde sjöar saml diil' starka strömdnlg l'örclwjllnw. I ii.lnu i1l'o l'iirhållnndellh mera kol1lpliccl'adc.~eddnfiir sjöar oeh krai'tn:rk med d\ gns- och yeekorcglcring bildas ej i~;liickc på den ni1rmastc st.die k an. Ell <lullall uppellhar I'iiljd uy yattcnreglerillgarna Institutet iir all slrandmarkcr, som!"ii!'!' yicl en Yiss i\.rslid lclgo i)ycr vattnet, nu kohlll1a alt vid sahuna tid ligga under yatlcnlilljen, i undra rall om,-änl Yissa strandpartier, som rör!' t. ex. ptl hös len hart ett torrt komma efter regleringen all bli yatlensjuka. \'ida['(' intridtar i en del rall, au riil'l1l YHllensjuka marker efter regleringen kol1nna alt helt l1n(ll~r yattenlinjcn, YHrrÖr regleringell i delta rall llwdl'iir alt: valtensj uk mal' k i'iirsvi llller. \' ad betrii Uar dessa företags innerkan p~t froslliindighcten, S)'11CS det, P~l grunder som närmare ulyecldats i en HY institutet ull'önt utredning:»"\ Angström: p '\1 rörande antikningens inverkan ]lft frosuiimlighelen» (Bilaga till jordbrukslltskottcts lltltllancle nr :)'t, 1\:l-1-1), sanllolikt, att en förs U 111 pning a y lllark er i

8 niirhelen av ii[yhlran hal' föl'lltsätlningar attpånrka froslliindigheten öyer dessa och närliggande marker i ogynnsam riktning. Alla teoretiska öh:f\'iiganden lala för, au den effekl, som si'llullda uppkommer, m[\<;te vara obetydlig, och ay lokalt mycket begränsad karaktär. Det har SÖSOlll oyan nämnts 1'ram11[l11ils, alt sjöarnas jnneh~hl ay kallt vatten ayse\'ärl ökats genom regleringarna och alt temperaturen i omgivningen diirigenom skulle ha nedsalls uncler vegelationsperioden. Den inverkan sjöarna kunna ha ptl omginlillgens temperatur beror emellertid p[l temperaturen hos ytnlt1net och dellna torde på somma Ten.ieke ha förändrats niinmviirt gel10111 ifrågavarande ingrepp. Den långsammare uppvärmningen LllHler våren kan öka tendensen till vårfrost. Ptl hösten däremot sker avkylningen a y sjöarna w\got långsammare iin före regleringen eftersom yolymen iii' större, och det är av denna all.ledning som isliiggningen försenas något och ju mer desto mer vultenstånelet höjts. Genom elen mer utdragna HYkylnillgstiden kommer regleringen alt på hösten ge upphov till en viss temperaturhöjning, \'ilken även slriicker sig ÖI'el' den tid, då hö"lirosl:ernanmligell inträffa, och följaktligen 'ly deuna grund konuna alt motverka deras npplriidande inom IokallheliigllH omn\dctl i \'atlnem; omedelbara omgivning, De speciella ob"er\'atiollcr, som institutet stllunda erforder- liga för yerkst~illancle av ifråganrrande lluclersiikllingar och för all i sinom tid ligga till grund fiir dess uttalande i hithörande frtlgor, borde omcalta yissa meteorologiska elemen!: yjd befintliga eher nyiuriiuadc stationer, i prillcip så belägtja all de kuude ge repn'scnlatiyh upplys Hngöcndc en~tltucll föriindring hos dc olika elementen, yilkell lamell' tänkas uppkomma genom sjöregleringen chel' uppdiimningcll, SLa!ionenw honlc följak ntnl stl l Ud SOUl. möjligt före I'cglcrlngen atl,j iimjörclscmalcl'ial Ii: lill dc ('rh td I as med tiden efler röregenomförandl', Dl' meteorologiska element, som anscusbiira observeras iiro: temperatur o('h Cy, fuktigbet, l\ederbörd och dimma, l~ljdcrsöknillgar a,' dcn arl, yarolll hiil' iii' fråga, har institutet för niirnlrand c i huylldsakl igen in OJll Faxii Isens 0(' h In d alsiilyens \'ultensys(clll. Vidstående karla,-isar läget ny dc för deua iindamtd uppriitlacle o!jscrvatiollsstatiollcl'llh och omfattningcn av institutets slatiollsniil i (jyrigt. P~\ grund al' vael som framgått gellolu sludier ay kartor och bcsiik på platsen ha rör den ldimatundersökning Faxiilycns rcglcringsförening önsk al El llt Cörcl UlHlel' institutets ledning följ ane! cc observaliollsstalionel' uncler hösten 1 \)-W upprättats: Jonnlien pr] Lilla Jormsjöns norra sida, Yågcn \'1l[ I(yarnbergsYHllnel, Storön vid Stora Jormsjöns utflöde, Giiddedc Yid Kynrnbergsyaltncl, Sjulsåscn yjdf[lgelsjöns nedre ände, Strömsul1d och l'lriksfors Yid Ströms vattudal, HallpIl

9 T,arta öwr del allmänna meleorologiska sl:aliollsl1ätel: j mellersta Norrland och de spe della stalioncr.. utmärk La med kryss -_.. som upprältals föl' här ifrågnvaranrle llllder sök.ningar rörande ev. klituaiförändringal'. yid Hostsjön, Täxan, ::\iissjiiiingell och Hamsclc Yid Faxilhcll, Xiisbriillnan \'id ön, Dessa stationer 1iro alllnog }lcuigna yj(l sjö eller äh-o Dc ha utrustats med llo)'maiterlnometer o('.h minimitermometer, uppmonterade i lenncnnelerhuy, saml Yidare med nec!\>rhördsm1ilare, allt l1\- iustitu lets rnodcll.för dimobseryationerna, som ju äro al' siirsl<ilt stor lw- -- såsom framgår HY de! fiil'egåcndc ha oh'icrya[örerrw er htlllit en detaljerad insltuktion. Såluuda skall bl H, anges om dimma ligger öycr nlltelldrag, i dal, anteclmas dess täthet oeh nll'ijrtw den korllm!t O. S. y, För dc ldimatfiiränclringar, som Yiinlas kllulla uppstå lill följd as de stora II ppd ämningarna i l nclajsäl \'en för elen plan erade kraftverks.. dammen \'id BergcfOl'sen, ha liknande obscrnrlioller som j det föregående niil1111ts, blivit ig~\ngsatta höslen l Hn. Genom att iih-cns nttten.. yla genom uppdämningen kommer att höjas 2;j 111 i Sill nedre del beräknas, sedan luajherl<el färdigställts, en ti2 km lång ähstriicbl bli röryandlacl till en smal sjö, i vilken bl. a. isliiggnillgcll sannolikl koullner att intriiffa tidigare än hittills. 13 cl'geforsens Kraft AB har sålunda ii l1skat speeiclla ohservation er fiir bedömande Olll därigcnom uppkomllh~r ökad risk för dimbildning. Liksom i fråga om elcn lik 75

10 llhllde undersökningen inom Faxäln:ns flodområde ha obserycltionerna d~irför ansetts böra omfatta främst cliunna samt i Yiss ulstrilckning temperatur och nederhörd. Inom ifråga varande yattensystem har dock obser "ationerna särskilt koncentrerats på dimman. Ett antal obseryalionsplatser ha sålunda försetts med detaljerade kartblad öyer området att anyiindas för uppskissering ay dimmans utbredning vid varje sär- s kilt climtill fälle. Följ anck obsernltionsplatser ha för unclersökning a y dcnna dämllings ey. illycrkan på klimatct inrättats: Yid I3ergeforsen, Östrands pumpstation, i Indal, Hallsta, Liden och Nilsböle. På den älysträeka där dessa stationer utvalts, tror man sig på vissa håll ha att yänta en ökad, på andra ställen åter en minskad dimfrekyens genom uppdämningen. Onmför denna sträcka ansågs en viss klimatförsämring redan ha inträtt och väntas tl andra sidan en minskad dimfiirekomst. Del: syntes därför lämpligt upprätta ett par stationer även därstädes nämligen i Sillre och J ärln itsle. Slutligen anses observationer böra utföras vid Bispgårclens skogsskola, helt belägen utanför det område, som tros kollllna au i klirnal:crvsecnde inrlueras av uppdämningen, och därför kunna betraktas såsom»stanclardstatiol1», För ulldersökningal' ay fuktighetsförhtdlandcllh och deras evcntuella förändringar efter uppdämningen har man slutligen hin kt sig möjligheten ay att si'lyili ovanför som nedanför c!mmnhyggnaden Yid BcrgefoJ'sen ll])[jst~illll lxcl111e registrerande fuktighetsmätare..a ven inom diiwningsolllrtlclc fiirdlnncs ett. intresse, niimfrån sakiigarhtdj, attfi'lklimatjiirhållanclena studerade. Insti tntel: har Hinlllat sin rncdntkan genom allskaltaude ily instnunelli: och instrl1cring av observatörerna 'l\'{l statiollcr, utrustade med tennnmeler, nedcrhördsmiitare och dimjournaler ilr upprii,!tnde, niimiigen i SÖl'e och i iiiån, b;\da inom Lits sorken i Jiimtlancl. Del iir au miirka au i detta rall iirn dc ornfauamle diimningarn:l redan genomförda, :'IIau har emellertid tiinkt au dc lllldcrs(ikllingar som i elet föregående niilllllts skola i sinom ticl ge synpunkter ii,yell rör detta liksom ock i stora drag för andra omrmlcll. Ett fjärde och nyligen tillkommet un([ctsölmingsolllrhclc gidic!" AngerllUlll~ihcll frtm Sollefteö upp mot den punkt där Faxi'ih-en flyler in, Genom de rörhållandeyis varma yauellrnassor, som fd\n He1gumsjön kollllua att föras yia tunnel till Angennaniilyctl, kan man befara att iiiven en längre tid ieke hlir tillfrusen och att därigenorn risl,en för dimbildning ökas till men för Sollerteå stad. _Fem obseryaliollsplatser av i det föregående nämnt slag ha under november 1948 upprättats för dessa undersökningar. Hiksförbunclet Landsbygdc!ls Folk har emellertid gc!lom skrivelse 7(\

11 j november 1947 till jordbruksministern hemsttillt, att hela det om~ råde inom vilket sjöregleringar nu planlagts eller komma att framdeles planläggas blir föremål för en allmän, enhetlig klimatunder~ sökning och att man rör detta ändamål hör genolll tillriickligt mångåriga observationer i föniig fastställa olika klimatfaktorer för att få en sliker grumlyal att jiiml'öra ey(~ntuella klimatl'öriindringar med. Institutet, som genom remiss anmodats avgiva yttrande, anför hl. H. att undersökningar av det lokala klimatets påverkan genom vatten regleringar redan är igångsatta samt tillägger au, vad klimatförhållandena över större områden beträffar, det är en av institutets huvud~ uppgifter att genom upprättande av klimatstationer och bearbetning tty från dem inkommande rapporter klarlägga de väsentliga dragen av Sveriges klimat och l"astställa eventuella förändringar hos detsarilma. En hel del sammanställningar finnas oekså redan, och nätet av stationer i Xorrlalld omfattar f. 11. nära :300 stationer, tack vare den ökning som ägt rum under dc senaste åren särskilt i samband nled det civila oeh militära flygets behov av meteorologiska rapporter. Insti~ tutet anser sålunda, att det nuvarande slationsnätets täthet, om man bortser [rån förhållandet i fjälltrakterna, iir yiii ägnat all ligga till grund för ett bedömande av Sn;riges klimat och dess röriindringar i stora drag. För ett särskiljande av regleringarna s~hom orsak kriiyes emellertid ett mångeu jgt material rör tiden före och ener regleringarnas genomförande. OhseryaUOllCrnas kyalitel mtlstc emellertid Oc1,S[l höjas, insti.. tntet, bl. a. genom att vissa hll\'udstatiollers obsc]"yalörer erhålla cn grundlig, praldisk uthildning, och sanltidigt måste oeksel rörsliirkning el\" personalen pi\klilllatanlc1nijjgcll ske thed hiillsyll till det iikadl' kra Yl,t p~\klimatisk a bcarbetniugar, so tu iiro nöd Yiindiga för skil el il grenar ily "iirt niiringsliy. I della sammanhang ha omniimnls just bearbetningar med iindamtd au studera sjöregleringarnas in\"l'rkull på klimatet. Institutet har sålunda uppmärksamheten riktad pel alla dc klimatologiska problem, som uppkomma i samband med yattcl1~ (lragsreglcringar. Orsakerna till klimatiindringar, yar\"id mall icke endast har att räkna med l"örsiimringar ulan jillllyiij förbiitlringar, kunna varh flera. Av (lessa torde vattenregleringarna knappast kunna,-tintas yara de lllcra betydande allilat än lokalt, anser institutet. Snarast torde kunna sägas, alt deras inycrkan på :'\orrlands klirnatförldtllan den i allmänna och stora drag kan Yiintas bli relaliyt obetydlig. Förutom praktiskt Yiirde komma de undersökningar, varom häl" iir frflga, siikerligen oekså att i många avseenden ge rent vetenskapligt bety~ delsefulla resultat. Praktik och \'etenskap arbeta hill" hand i hand. 77

12 Objektval och avvattningsteknikvid skogs~ dikning Av professor em. GUSTAF LUNDBEHG, Kungl. Skogshögskolan AYdikningsfiirctag för direkt utyinnamle eller fiirbättring ay skogs produkti\' mark iii' själdallet en l'elatiyt sentida företeelse då skogen och diirllled skogsmarl<en först i en sen tid rått mera ayse\'iil't yärde. Yill finns i södra och mellersta Sverige en hel del mycket gamla ay dikningar al' kilrl' oc.h andra tornnarker, som giyit upphov till skogs prodllktiy mark ay allra högs la klass, men ona skall man dock finna att clessa dikningar nilrmast kommit till utförande föl' odlingsiinclamål, som senare ej fullföljts. Det är först framemot senasle sekelskiftet som det spirande skogs Y{lrdsintressel framlyingar elt mera allmänt intresse även för skogsdikning och då anshls rör dåtida förht,llanclen ofta ej oviisentliga belopp för ll~'\'inllillg eller förbättring HY skogsmark genom utdikning av myrar och lordmndel1 i'örsllnlpad skogsmark s[,,,iil p;\ statens som p[l m{lllga enskilda bruks- och bolagsskogar. Som en föreg[\ngsman från delllla tidsepok rörtjiinar i detta samband särskilt niimnas dl' Fl\s:\s KE~IPE en brinnallcle skogsy[ll'clsl'lltusias[ vilkell under Sill tid som c!te[ Wr ::\fo och J)omsjö A.B. j Norrland ullder tjngoårsperlo dell 1 HD7 1 \)17 ncdlade ej mindre än 2 G25 oon kronor prl diknillgsförctag, representerande ('Il :-;amma111agd elik ~lv kilollleler. I(C'mpc s[n'iil som dc flesla ny bans samtida levde dock i den uppfattningen au all torvmark kunde bh duglig mark om dcn hlolt efrejdi"t driincrudcs eller avnlunades. l<;n miss uppfaltning, som senare "isat atl betydande delar >ly dessa tidigare utdikningar utförls I'öl'giiyes, dfl de berört tornnarkstyper, som aldrig kunnal ge l1jlpho\' till skogsprodukti\' mark så framt de ej genom konstgödsling niiringsförbiillratsl, vilket ännu sr, Vinge eller med nulida Yiirden på skogsprodukter och gödslingsmedel blir ekonomiskt otänkbart. l ett ayseendc ha dock dessa äldrc, med hänsyn till markyalct meta kritiklöst genomförda dikningar ej yurit f'örgiiyes. De ha fäst uppmiirksumhelcn på objektyulets enorma betydelse, då det giijler skogsdik.. tjing, och att lika yiil, som. man genom anlikning ny tm'ylmndna mar.. 1,\tt man genom gödsling kall vinna skogsproduktiv mark även av dc mera näringsfattiga torvll1arkslypel'llll, visar bland aullat dc av Jägmäslare ALU:\D vid Hobertsfors utförda gödslingsförsöken med träaska, som i senare Lid reviderats 01'11 beskrivits av MAL:\l STHibr. (Se KAnL :I[AL~[STnÖ~I, Om Skogsdikning i Sverige. Lalltbrnksakacl. Ticlskr. :1 [)l().) 78

13 kel' kan nuua skogsmark a v flerfaldigt högre produktionsförmåga ii II kringliggande friska normala skogsmarkers, man ii \'en 1< an bli utan yarj e praktisk effekt, elå företaget berör tol'ymark av alltför niiringsfallig typ, Vid riitt objektval har skogscliklling allts~\ Yisat sig som elt utomordentligt efl'ektiyt medel för att med ekonomisk fördel utöka eller förbättra \'år produl<liva skogsmarksareal eller alt höja virkesproduktionen, Talrika cxempel kunna sålunda påvisas rörande skogsdikningsföre, tag, som utan andra åtgärder än själva dikningen omj'iirt impedimenta kala rnjtiywrker i skogsproduktivt skiek, med efter eli antal tu' genomsnittliga yirkesprocluktionel' ay 8 ~l 10 kbm pr bar och år, ja än högre, eller försumpad skogsmark yars t~'nande beständ lämnat en ärsproduktioll ay en eller annan kuhikmcter Yirke pr ål' och har, men som ett tiotal ttl' efter HYdikningen kommit att öka med '7 ~l 8 ja iinda upp till 10 ld)1n pr {u' och har, samti<ligt som anlikningsl<ostnaderna pr har i nu\nga rall knappast ö\'el'sligit rolnetloyäl'det ay elt par tu's sådan Yirkesprodnktionsstcgring, Asen Olll slzogsdikningcn uncler tiden mellan de bäda \'iirldskl'igcll fick en :1ys(;Yiird utökad omfattning, särskilt på grund HY den al' stalsmaklcmh beslutade bidl'agsgivningcn till enskilda skogsdik företag med ända upp till elo % ay totalkostnaden -. torde lämpliga objekt för dylika företag iinnll ej på länge konll11h att tryta, Enligt de 1 ~):l2 rl'allll~lgda l'csujtat"u el\' riksskogslaxcl'ingcn, \'ill'h iivcn hpriirde förekolllslen HV rör skogsdikning nwr ellcrmilldl'c lämp J myrmarkc]' ilwm 'dua skoghr, ond'attade dessa sammanlagt 1,l,~l (;;, n\' den totala Iandal'cakll ellcr miljoner har, yaru\' 27,-t ~~) he!cck nas som uppcnrwrl Jiimpu<le!'ör,J2,;) % som uppenbart olämpliga medan ttl.crslåcllde eller :lo, l (;~) betecknades som»miij ligc'll dikningsbarh», yurlillkoll1mer cn ej oviiscnt.lig areal försumpade skogsmarker med nedsatt skogsproduklion, som genom u\'clik ning skulle kunna höjas ayscyärl Jämfört med jordbrllkets striinga krav på åkerjo('dcns omsorgsfulla driinering, främst föl' jordens bear:hetuillg, men iivell för y[ssa kulturyiixterskänsjighet rör högre grundyattensltmd, är skogsbrukets <lik nillgsfrltga fr[lll Hyyattningssyupunkt sjiilyfallct al' vida enklare slag och inskl'iinker helt till alt adiigsna det på markytan stagnerande eller mera permanent öyersilancle vattnet. Och då i vårt mer eller mindre humida klinwl dylika marker i regel öyeriagrals av 100'ybild uingar, såj'ramt det ej giiller större sl<ålbäeken med ännu öppet n,tlen eller sjöar, kan man äyen säga atl skogsbrukels clikningsbehoy så gott som uteslutande hänför sig till de torylmndna markerna, antingcll nu dessa utgöras ay för skogsbruk helt: impcdirnenta rnyrar

14 eller av sumpskogar, där torybildningen förlöpt i skogsbestånd av mer eller mindre tynande tillvaro. Bortsett från marker med mycket ytliga tordager blir därför oc'kst\ tonens beskaffenhet, niir111asl då med hänsyn till dess halt ay för skogsträdens näringsomsiiunillg viktiga mineralämnen, främst kalk, kali och fosforsyra, av lltslagsgiyandc betydelse för en torvmar1<s bliyande \'ärde för skogsproduktion efter aydikning, då som onm redan antytts konstlad tillförsel a\' sådana mineraliimnen a v ekonomiska skäl åtminstone tillsyidare är utesluten. Torvens miueraihalt växlar emellertid inom vida gränser och sammanhiinger intimt med arten ay de rörsumpningsyiixter eller tonbildare, som uppbyggt densamma oeh dessas kray på eller halt al' ifrågasarande mineralämnen, och är ytterst beroende av följande faktorer: l) Toru111arkeIls hydrologiska förhållandeil, eller huru den oeh dess torybildande Yiixlsamhällen få sin yuttell rörsörjning. 2) Traktens geologiska beskalicnhet. ;j) [{ lilllclll äg e l. En tol'nnarksyta, som ligger under öy(~rsilllillg >ly från omgivande mincralmarker kommande yuttcil, tillföres mcd dclla vallell jiinwiil större eller mindre miingder mineralämnen, alltefter den omginmdc mineralmarkclls geologiska ursprung och diirmecl sammal1hängandl' yittringsriirmflga, samt önrsi[ningcns ymnighet. k. SoZigcII lombildning!), En anrikad rnineraltillfiirscl motsvaras alllicl av ell iid1a1"(" mincralll iiringsiimll cnmera k1'ii,-alh[c [onm arks ['tora (tor dlildul'c), som inte blott ger upphov till en mineralrikarc [or\', utall även en torv, som i sitt ursprungliga skick liitlare llllmil'icral', och diirnll'cl retard('rar myrens höjdtillviixt, utau oc].;:s?\ efter Hnlikning IiiUare I"iirnudtllaJ' och iivcrgcil' i mull, De SOligCllft myrt~'i)(tlla fi\ dii.rl'ör som diknings ohjekt alltid rclatly! högt vilrde, högrc ju ymnigare iinl'siladc (le nu'it och ju rikare gcologiskt underlag dc; ba, Oell ju mera aria, clln ju mindre hurnitt klimatet iir. I kalk- eller gröllstens()mr~\d(,ll i sydligare Sn'riges lllera llcclerbiirdsl'a!tign traider, som t. ex. yissa delar efter ostk listen finner mall t. l' x. så lllll da genomgående de Yiinl cful.. lastc soligl'n il tornn arlzstyperna, lllcdan ma Il cliirc mo!!. ('x. i H iirjedalen, inom dcss magra kyarlsitomrt,dcjl i utpräglat humitt klimat, C'ndast finner för skogsutdikningsröretag iignacle toryllwrkcr ]l~\ S~ldana oll1r{\(lell oftast i triingrc eller smitne toryll1arks~;tr[\k. som ligga llndh siirskilt stark yattenöyersilning. l Se YO:\ POSTS indelning ay tot'ylllarkernh i soligenn, olllbt'ogl'nh och Lopogt'Jw Lyper, Södra Sveriges TorvLilIgångar, av Lr'::\:\.\In' YO:\ POST ocl! l':mk (;ItA:\l,C:\D, Sveriges C;eologislw Cn(let'söknings Arsbok :'\:0 H), II. RO

15 I mera humida klimatlägen kunna emellertid torybildningar uppkomma även på plana områden till och med i utpräglade platålägen på för valten mindre genomsläpplig grund och utan att nämnvärt sidoinmalning av vatten ägcr rum. Dylik tonbildnings vattenförsörjning ombestyres då helt a v (len på området rallande nederhörden, som magasineras i själva torven och underhåller torybilclnillgsfloran (s. k, Omb1'Ogen tol'ubilclning), som själyj'allet ger uppho\- till en på mineralämnen ytterst fallig och därmed äyen svårhumifierad torv, som utan uihlan tag tir värdelös för skogs prod uklion. På grund <\\' de retarderande nedbrytningsproeesserna i de ombrogl'na myrarnas lorv tillväxa deras centralpartier mosseplanet oftast avsevärt i höjd över laggar och aybördningsstråk inllan de komma i elt yisst jämvikts läge, då l'egressiya perioder i torvbildningen, orsakade ay nerbrytningsprocesser, mol:waras och crdösas ay progressinl. Della jämyikts- läge, d. Y. s. mosseplanels höjd över laggar oeh avbördningsstråk, före ler enligt yon Post intimt smnband med klimatets humiditet. På grund <ty de ombrogclla myrmarkernas Yiilvning över sina laggar hruka de ju iiven benämnas högmossar i lllotsats till de soligl'lla lågmossul'na eller i kalkpåvcrkade trakter kiil'l'cn. :\Iccl hiinsyu till lornnal'kcw; ynllclll'örsörjnillg särsldljcl' emellertid VO:\ POST i.iven CIl tredje typ, niimiigen de TOj!ogIJn(( myrmarkerna, dii!' lol'ybildnillgen llrspnlllgligcn startat i skålsii.nkeblicken, ona som sjöton bildnillg. Sedan dylika skfdbiickcll igentoryats Öyerg[lr cme1 lertid lon-bildningen alltel'ter omfattning och beskal'fcnhct ny Y<lltenlillfiil'scl I'r{lll omgivningell i någoll ay d(' on1ll lliimthlahflda I.Y!l c l'lw, Oc!l bumidnrc klirull[olllnl(l('.tl, liksom i)ycrlmyli.d d~l del ler sldlsiilll<dliiclq'l1 a\' större omfattning,!;:olnlner dct di'! j atl rönt Olll olllbrog(\n!o!'ybilclllillg. Dessa LO]logcnt bi1dnd(~ toit Illarkl'l' ge diirl'iir endast i \'~ll'a IJiiLtrc eller mera arida kli1l1~ltliigell, som t. (':\. c!'u'r s.nlligan; ostkusten, uppljm' Ull för skogspro(luklion ägtlad!ol'l'rtlark, <1ft tid gillll'l' biickcll ~1\' mitldre omfattning med yiss sidoll1111aining lly vutten. BctrillTumlc sllmpskogal'lla, d. \', S. dc delvis shlgspl'oduklh-a mar kel', diir skogsproduktiollellbel'innes mcr eller mindre nedsatt pil grund <ly fukliglll'tsö\,prskott ocb diinw röljande (or\'bildning, men diir lon-bildningen, i Hlotsals lill fiirhtlilanc1ct inom de skogbcyiixta egentliga myrmarkerna, bela tiden förlöpt i skogsbestånd, beror des sas Yiinlc som skogsdiknillgsobjekt, liksom myrarnas, bell på arten a \' rörs umpningsflol'alls yaltenförsörjning, so m i sin ordning samman hänger med traktens geologiska och topografiska belägenhet (J l' h klimatets humiditet. )\.\'en om de bätlre s umpskogarna efter en ay dikning ej i oeh I'ör sig lämna skogsmark al' högre bonitet än (le bättre 81

16 myrmarkerna (käj'l'ell) blir dikningens ekonomiska resultat oftast ayseyärt högre genom förkortade amorteringstider för Hnliknillgskostnaden eller tidigare aykastning. Men å andra sidan giyes, sär skilt i yåra mera humida klimatområden sumpskogar a\- lllera ombrogen karaktär, siirskilt i platåliigen, som sakna värde som skogsdikningsobjekt. Särskilt i inre delarna ay?-jorrlancl förekolllma diirtill ofta typer HY smnpskogar, där lorybildningen kan ya ra ett mellanting mellan rfllullllusbildning (d. Y. S. <ly yärl1lcbrist rclanll'racl nerbrytning av förnan) och egentlig torvbildning (orsakad <ly fuktighets öyerskotl) och inom sådana marker står föga au Yinna genom anhkning, så framt den ej åtföljes <ly andra skogliga åtgiircler rör råhumusbildningens hii.yanclc. Då för skogsclikningsändamål det närmast iir ton'ens beskaffenhet i de mera ytliga lagren, närmare hestämt den översta halnlletern, som blir utslagsgivande för dcss skogsproduktionsförmåga och detta lagers beskaffenhet i regel nära sammanhänger med de växtsamhällen, som finnas på ton'marken '-'- och sorn givct-ds i och för sig intimt svarar mol arten av torvytans rådande yattellförsörjning._-. brukar lllall l1ulnera för kernd. efter d eras klimallägen. skogsdikningsiindamäl i 11 llvndsak klassa lorvmarmed yis,m [ör rådande H.örande växtshmhällstyperna på våra torvmarker och huru dessa indicera torycns olika godhetsgrad rör skogs pro<1 llktion ha r 1\T.u,i\T STl\ö:vr utarbetat yärdcfulla shl11lnanstiillningar, iiy(~nsonl klimatologiska lul!'tnr för mera al1rniint bedömande HY tornnarkerllhs viinie.~om skogsclikningsobjekt inom olika zoner. 1 stort sett Iw erfarenheterna gh'il vid handeil, au man ny de kärrtorymarkerna (med bnml110ssar och glesa sphagna j tinnens bollellskikt, div. iirter och starrarter i fällskiktet samt om triidbevuxna, med Yiden, björk, al, gran eller harrblanclskog) i regel alltid får skogsmark m' god bonitet efter avdilmingcn, iih'rallt chr dyli ku torvmarkstyper förekomma. Inom södra och mellersta S\'(~rigc, till och med södra Dalarna och ayseyiirt längre norrut efter ostkusten, kan lnan i allmiinhct påräkna goda avdikningsresultat även å alla stardleväxta eller kärraktiga tilossetyper, såväl ii de träcuösa primärtyperna som å dessas ris- eller trädbeväxta efterföljare (de rned pors, li)yträd eller barrblanclskog med lövträdsinslag beyäxta typerna) med undantag dock inom de mera nederbördsrika yästra delarna och småländska höglandet, där 1. Se CAHL }IAL"ISTHÖl\I, l'ära lorumarker w' skogsdikningssljnfjunkl. MeddcIande från Statcns SkogsförsöksansLalt H. 24, 1028, samt Om skogsdikninq i Sueriqe, LanLbruksakademiens Tidskrifl

17 de trädlösa starr och porsbcyäxta mossarna oftast, och i yarje fall alltid om de äro ay större arealomfaltning befinnas oliimpliga som s kogsclikningsobj ekt. De egen t1iga ris mossarna (med bottenskikt av täta tu "bildande sphagnumll1ossor, 1'ältskikt ay tuydun, ljung m. m. eller om trädbeväxta s. k. lj llllgtallmossar) äro alltid värdelösa som skogsdikningsohjekt med undantag dock för Leclum- (skn1ttram)tallmossarna, som dc mindre nederbördsrika delarna ay södra oeh mellersta Syerige och framförallt efter dess mera nederbördsfattiga ostkust oftast. ger skogsmark av relaliyt god bonitet el'ler anlikning. Inom de klimatiskt mera humida delarna ay landet, såsom efter västkusten och småländska höglandet liksom inom hela?\" orrland med undantag ay kustbanckt, är det egentligen cndast de rena kärrtyperna och de med gran eller blandbeståncl beyäxta lågmossclyperna och lidsurnpskogarna, som efter aydikning kunna föryiintas ge mark av egentligt skogsproduktivt yärde, eller i varje fall bilda underlag [ör ekonomiskt bäriga skogsdikningsföretag. Som inledningsvis redan nämnts blir skogsdikningclls ayvattningsteknik av särskilda skäl enklare än jordbrul<sdikningells. Dikningens huvllduppgiftkan närmast sammanfattas med au: den j första hand skall åstadkomma cn effektiv upp!'ångning och adcdning 'lyan Slidan sidoi nmatni ng a \' vallen till lorvnulrksområdet S011l iii' nu belydelsc för tor\'hildningcns vidmakthftllulldr: och au <1ii1'till eller samtidigt bereda nödiga ah! nningsmöjl igheter rör va Hell fnlll sj ii h'a [O!'Y rnarksytall, Då skogsdikningen ay skäl, som tidigare anförts i huvudsak endast bal' att a med soligcna tornnal'kstyper (översilningslm'yrnarker), och ej Illed dc niil'ingsfattiga rcnt ombl'oghul typerna (nll's torvbildning uteslutallde yidmakthållcs genom dcil direkta ytnc<lerhörden), blir sjiilya ytdr~inel'il1gen oftast av mycket enkelt slag och "innes i största omfattning direkt genom huyuda dopp oeh de HYloJlpsdiken som ha att rönnedla avledningen från uppfångllillgsdikena rör sl<loinmat ningell, under förutsättning alt dessa a-dopp rörläggas i riktiga Iiigen. Endast beträffande mycket stora tof'nnarkytor, eller beträffande yissa tornnarker med yttorv a y lägre humifieringsgl'ad oe h därmed större vattenmagasinel'ande förmåga en som ändock kunna yara ekonomiskt dikningsbara som t. ex. ledumtallmossar -~- kunna utöver avloppscliken särskilda diken eller dikessystem bli erforderliga föl' själva ytvattellavleclningen, och närmast då för att inom rimlig tid

18 få marken att reagera rör dikningen. Sedan den torvbildande bottenvegetationen pfr grund av ändrade ytfuktighetsförhållanden anlött, och förmultning inträtt i torven minskas dess,rauenmagasinerande förmåga ayseväl'l, avrinningen från ytan underlättas och avdunstningen rör vilken skogsbeståndens egen transpiralionsvattenförbrukning är en betydande raktor och som därtill starkt stegras med ökad })eståndsutvedding -~- ombestyr sedan den avvattning eller sänkning av grundnrttennivån som skogsbeståndet kräver. Ju längre torvens förmultning fortskrider desto mindre yatlellinassor infiltreras i torven och j Ll mera el et på torvonuådet växande skogsbeståndet utvecklas, desto högre sliger dess egen vattenförbrukning, och i följd härav stegras clrälleringseffekten successivt. Sådana diken eller dikessystcll1 som cndast avse ytvattenayledning behöva därför i regel ej längre underhållas, scdan väl försllmpllingsfloran anlött, och torven börjat för- multna i ytan, då \'C1llligen samtidigt rikt uppslag a v plantskog, företrädcsyis björk, men om fröträd rinnas i närheten, jiimviil tau och gran, sjiuymant infinna sig, såvida tornnarken ej redan förut iii' be\'iixl med tynande sk()gsbest~llld, som då hastigt reagerar och ökar sin till \'iixt. Trädlösa slarrmossar oc.h kiirrmal'ker bruka sålunda efter dikningen liggn till synes gnnska of'öriimlradclindcr;).g tu' lhl rcal,ti()jwll plötsligt gcl' sig tillkiinnh. Triiclbevuxnu myrmarker och sumpskogar reagera snabbare rör avdikningen än de trödlösd, och ju mindre humilt ortens klimatliige iir, och ju mineralrikare [on'marl,stypen iii', desto snabhare k01l11llcr reaktionen, :,[an kall diirför ockstl au dc lornunl'kstypcr, som liimnh dc bästa skogs]ll'odukliyh ma1'l\('rna, i regel ockstl iiro (Je som bli enldast och hilligast alt an! yar[ii)' i liinsamhclskalkylcl' iiver iknillgs dc ekollomiskt liimpi regel siira skarpt ['dm dc oliilllpjiga. Drl slwgsbj'ukct, i motsats till jordbrul\ct, har,lit riikna med relat!,,!. mar1,viirdcn blir det ofta för skogsdikningsföretags ekonomiska bärighcl a\' sliirsta \'ikt atl den!jctryggaljde driincrillgl'll vinllcs med etl minimum al' kostnad eller diken, Och lika ofta som mall i praktiken möter skogsdikningsföretag, som bji"it hchrnisslyckade P~\ grllnd av hristjiillig Hyyattni ng, genom fel aktig dikesförliiggn i ng, lik a ofta SFr man ii\'cn företag yars ekonomiska bärighet iiy(~nty]'ats genom oliill1plig (tikesförläggning, som yisscrligen kan ha medfört betryggande dränering, mcn där samma dl'äneringseffckt stått alt Yinna med vida enklare och billigare dikessystcm. :;:\ r\gra allmänna synpunkter på skogsdiknillgens dikesförliiggning förtjiina därför kanske särskilt omnämnande. Inom den skogliga terminologien bruka vi alwilnda följande betcckningar på diken med olika funktion, nämligcn: laggdiken förlagda 84

19 i lorymarkens laggar eller randparlier rör uppsamling ay mera PC011[\ nenia och diir[iir föl' tonbildllingc'n betydelsefulla yattenillmatningar,.!jal/eldik'en eller ['dng,qcli'f'lrll' 111e([ yilka t. ex, vattnet från markerade ldijlur eller yaltellilllllalningsstl'åk upph1llgas, tegdiken' eller aysldil'llings- och ujlpsamlingsdiken för ytvatten, som g tu' [rain ÖVCl' sj äh' a lo]'ymarken, samt sluiligen cw[o]jpsgnll!w', lhlan d förclwhlmer ju jiimsiil en <lel ylterligare dikeshenämningar, som t. ex, stickclikcll för ~;llliirre ~-Iadopp från silnkor med stagnerande nluen, Illl/nIUll' genom dikcsstl'iingar till förhindran(le ily vattenstagnation bakoni dessa o, s, y, Innan elt dikessystem planbgges iii' det sjiilyl'allet av yttersta vikl alt n oggrall t genom rekogniscring och siirsldld a undersökningar klarliigga: 1) lol'ullwrkcns!jo t!eniojjo[jl'uj'i, ~) ((171oppsj'örhå!lClllden, Linl1 lh1ssll'iisk!ul's liiye och hi~jd, (Hl det gilller loryhildningar i skålsiin kebii('kcll sam! il) ((1/(( 1l!eru ]Jcl'lJl(lllenlll I!Cllleninnwlningssfiillen, som k llllll a \'ara av betydelse för ton-bildningens \'idmak thåll all dl', Sedan man samlat detta Lmdcrsiil;:ningsmaterial på en kartskiss se I. px, rig, 1, kall rnan p{l denna skiss helt schematiskt ulliigga ett efrl'ktiy! dikcssystem, yare!'lcr deltas utsättning i tcrriingell l1lpc! yissa lokala anpassningar blir en skiiligcll enkel sak, \'id dcn s('llelllatjsk~l 1I1 ingcn,ly dik mel biir i'iiljan<!('.';yllpullk!cl' beaktas: Eftet' ahlikningcll kommer to!'\'marksytan gl'lloll) fiirmllltllingsill'o('csscr nu succcssivt sjunka redan eflet' elt tjugotal tu' bal' loryl'll knllsk"»"ialt i.ihtl i relatiyt dinpa!ol'\'bgel', lill niirmdj'l' biill'll'l1 DY siit lll'sjll'li djllp, Del I.ir diirl'iir ay SiD!' "ikl ;1l!!lllyudal'ioppsgran'Jl, Lilan hiillsyn till io!'y lll'spru topografiska ul['oj'1l1ll ('11('1' i! d\'l1silmma l'örck01lllllillhit' an'ullni rllk ('mlll (ly('!' [o!'nh:ll'k"n" bolll'llpnrtin (se B), ElI!\lllWll regel iii' all 11Jall i miijl I!lslriickni!lg skall koll('('nlrcra ya!tl'ilhykd Il tllol 1'11 huy\1chy)opp :ithrnmt 1111 l'j tlsbildllingar under toi' YCIl omöjl della och diirl'iir rör \ iss sidoinmallling HY Y!llll'!l kull l'rhllll\ing!l siirskilda in-lopp, l'lldpr andra omsliindiglll'll'l' medför alltid jl!lrallclla n\'lopp olliidigkollsln ulan siirskild errckl Prirl('i!)('ll rör hllyllcla\'loppds slriickll gellom lol'l'llhll'kcl1 hlir sillllllda: Fl ÖUCI'!iigs! bcli.irji/ci rwl0!lpsii)iw e/lel' jlnssll'iisl,el, diini/'clll!i'wli ijncr /o],ulz/lll'kclls liigst beliirjlw hotlclljj((l'llcz' och scrlrtll i rik/niny mo! del wcsl uiisenlliga {)lltlcnil/llwininussliillcl (prl l den infall!wdc hiieken vid B, som förs\'lnlle'l' eller upplöser Föl' att C11 sidoinmalnillg al' yatlen skall yara ((U bctydelse fiir tor\'- I. ;';alllnel tegdiken Lon[e kunna härledas från (lell Lir], cul man äyell inom skogsrlik- ningcn LillllliHle själva torvens ytdräncl'ing cn s{ldan betydelse att man med (lylika diken ofla l'c'guliärt uppdelade tol'vmarkell i legar, 7 -lsh72 Ul'ullclföl'bi5.itl'ing

20 Teckenförklaringar, 1 bäck t permanent vacceninmatning.jt.j; ytvattenröre!seriktning Sumpskog!;'ig, 1 hild \'idmnklhi\llulldc mr\st" den 'l'ara mrr efler mindrc jjl'l'ljil( IIcn/, I'nlodiska i)\,(,i'silllillgar till l'l1 tor\'tllark l'rt\l1 ijiigj'l'!)('liigi\~\ JI'/sIm marlcl' lijldn "t\l'f1ödell och rikare llcderljiirdsjlcrjodn, bli silluncia utan praktisk bctn[c]sc fii!' toryhildnillgl'lls \'idlllakthtd lallcll' och l'iirull!ccla ald l![l~iggnillg al' k, laggdikell, Fii!' all \'a[tcll illtllatningcll skall bli 21\' llll'l'a pci'llwncll[ heskaltenhc[ och stdlljlda ge llpp110'\' till ton'hildnillgens \'iclmaktbtdlandc, fordras alt Hcder hiil'dcn i dc högre OJlll't\dCll yal'il'rt\ll inmalningell sker III Heras p[\ sådant sätt, all 'l'hiiill'l successiy[ ayg~\r uncln liingl'(' pcriodcr, ellc]', som ofta iii' fallet, st) gott som tu'et l'llul. Dylik magasinering sker dels i högre belägna tcll'yll1~uksomrädcn, som ö'i'l'l'sija Iiigl'c lwliiglla ol'la genom markerade sumpmarkssträk, samt i XOl'rlund iiycll i högre belägna områden med ymnigarc l'i'lhurnusbildningal', En myckcl,'aulig företeelsc och den l siidra och mellcrsta Sn~rigc kanske nmligastc rormen rör sicloinmatning av yalten lill tol'ylnarksot11rådena är emellerlid genom grumlyattcn från högre behigna områden, som nedan rör åsar oeh höjder ånyo går i dagen i form ay källor eller käluörallde S6

21 skikt längs tornnarkskantcn. En permanent vattenillrnatning till en tol'vnulrks rancloll1l'åden gel' sig för den botaniskt initierade alltid tillkänna genom speciella yäxtsamhällstyper, men kan ävcn rent tekniskt och pålitligt fastställas därigenom, att torvbildningen i alla sådana randområdcn terass]'ormigt höjer sig ön~r myrytan upp cmot och iivcr inmalningszonen, medan därcmot andra randområden - utan permanent vatleninmatning --- ligga i samma cller ofta något Iiigrc plan Lin torvmarkens centralpartier s. k. låglaggar. Friktiollsmotst~tlldct rör vattellrörelscr i själva torven, till och mcd i dcn mera luckra låghumil'ieracle, är emellertid så pass stort, att yattenrörclser i sidlcd i själva torven inom de egentliga tornnarksområdena äro praktiskt taget uteslutna. Föl' åstadkommandc av tillräckligt tryck för så(lan vattenrörclse skulle nämligen fallhöjder bchöya uppges, som aldrig förekomma allnat Lin möjligen i sådana smärrc ranclområden där toryblldningarna slarkt terrassformigt höjer sig öy(~]' vuttenimnatningszol1cn. Inom det egentliga tornnal'ksområdel, med undantag i viss mån för sådana terrassformigt uppstigande [o]'ybildnillgar, sker därför alla valtelll'örelsel' inom tornnal'ksområdet ytlecles. För en betryggande cffekt av laggdikena iii' det diirl'ör angehiget att de inliiggas ncc!cl11/öj' den zon diil' lornllarksylun mera ptttagligt börjar sliga mot sjiijva inmatningszolh'l1. Läggas de föl' högt, d. Y. s. f'ör nära rand partiet, kan rnall l'iskl'l'cl att \'altch kommer i dagen nedanför desamma och hela resultatel knn d[l ii\'cnlyrm;, medan där.. emot oliigcnlh'ten ~1\' alt dc rör I ut p:\ sjiih'a [or\'mnrkell endast medför ('n HY btllnads:ll'l'alcn, ttt, kenit sj Lih' rall\'! ej lllcdjiil'cl invcrkan prl allm1ll mark iin d(,l1, som l i Iii Oll1 e!le]' lh'daflfiil' desamma, lbland oclj då siirskill i :\oj'l'land, diil' inmalning ~ly nlllen ~;k('r f'rtlll Il bcliigna rftlwllllls- e!ln IOl'ylJ1llldll:.1 omrfllll'll kulllw sf\(jnnu!('j'j'as~;ror Hppstignnde!on-bild Il hli H\' lllc'ra Hyscyiird och i och!'öl' lltgiira liimpliga dikningsobjckl. l sfhlall:1 fall mi'ls[c sjiilyf':lill't P[1 andra diken ini i en h ])('Iiigl'll ZOll filr dessa randparti('rs illyinning. (Se ng. 1, Dikel F--G y!sar dcl schematiska I avetl kc, diket G if ii!' ett gaf'l'eldikc, som tlyskiir och hindrar val!.clllransjjor[ ener laggen och dikel I-C hildill' ay]o[lp fiir laggdiket och tjiinstgiir samtidigt som»tcgdikc» föl' ylnlu('lh1yletlning.) AY allmänbiologiska skäl hiir giyc!yis "id slwgsdikning kallkiulol' och mcra markerade klilhörande zoner be,'aras intakla, yilkct i regel även l'ri'll1 dikesteknisk och ekonomisk synpunkt Lir fördelaktigt. Källorna inlångas därför med gaffcldiken förlagda en hit nedanl'ör källans ofta kraterformigt uppstigande torvbildningar och aylcdas därifrån till närmastc dike (se fig. 1. Gaffe1diket C~D och dess avlopp.:\e). 87