Den känsliga länken STORTEST! Signalkablar

Transkript

1 STORTEST! Signalkablar Den känsliga länken Säga vad man vill, men visst är hifi lite av en materialsport. Och mer materialsport än kablar blir det knappast. Dags här för den lågnivåtransporterande delen av signalkedjan. Text Meyer Meyer-Lie Medlyssnare Per Sundell Bild H&M a vi vet, vi vet. Horder av hifi-kännare är helt kalsinniga när det kommer till kablar och insisterar på att det där med att ens tro att man kan höra skillnader är helt nipprigt och inget att spilla tid på. Men precis lika många glödande hififantaster vittnar om stundtals så dramatiska skillnader att det skulle kunna jämföras vid att byta högtalare nåja, i alla fall byte av D/Aomvandlare. Lika ofta som första skaran bankar dig i skallen med mät- och testdata för att visa att skillnaderna är för små för att höras, lika ofta kan lidelsefulla entusiaster ur andra lägret måleriskt beskriva de närmast sinnesvidgande upplevelser de fått av den där nya (ofta dyra!) högtalarkabeln de skaffat. Vi här på redaktionen okej, jag själv duckar instinktivt och vill ogärna landa i någotdera facket. jag själv duckar instinktivt och vill ogärna landa i någotdera facket Men det hindrar inte att det visst går att höra skillnader, också i blindtest. Fast om nu någon till äventyrs tycker att det är knivigt att jämföra högtalarkablar i samma prisklass så är det en västanfläkt mot signalkablar. Men skam den som ger sig, för det går, även om skillnaderna ligger på ett annat, mer finstilt plan. För trots att signalkablar lever en tryggare och elektriskt mer väldefinierad miljö än det hela-havet-stormar som högtalarkablar får utstå med ett kaostombola av impedanskast och spännings- och strömkrav, så har signalkablar den vanskliga uppgiften att hålla en mycket svag och ömtålig analogsignal intakt mellan två apparater. Därför är fallgroparna egentligen fler och de stora bovarna är de yttre elektriska störningar, frekvensbegränsande kabelkapacitans och inte minst den stora inverkan lödningar och de elektriska kontaktytorna kan ha på ljudet. I förra numret jämförde vi bättre högtalarkablar i övre mellanprisklass. Den här gången har vi jämfört (obalanserade) signalkablar. Som alltid har vi både gjort blindtest och helt öppna jämförelser, och den här gången har vi dessutom jämfört våra 1-meters testobjekt mot en decimeterkort referens: Van Den Hul The Link en kabelsnutt med en teflonisolerad grov procentigt ren kopplarledare med ytlager av strukturerad LC-silver och förstklassiga kontakter. Med den här direktkopplade stumpen som utgångsläge, blir skillnaderna nämligen större än vi först trott. H&M Audioquest Columbia kr/par Kimber Kable Silver Streak kr/par Nordost Blue Heaven LS RCA kr/par Oehlbach XXL Black Connection kr/par Tellurium Q Black kr/par kr/par Van den Hul The Valley kr/par 18 NR

2 Audioquest Columbia Andaktig tystnad Precis som på firmans bättre högtalarkablar sitter det batteripack också på Audioquests finare signalkablar. En gimmick fnyser konkurrenterna, men tekniken bygger på att man genom att lägga på isoleringen en svag spänning, materialet polariseras så att dess energilagring minskar och därmed det annars ofrånkomliga fördröjningsfenomen eller elektriska eko som stör signalen så fort en ledare kommer i kontakt med isolering. Columbia är den billigaste med den här DBS-tekniken. Kabeln bygger på tre heldragna kopparledare, i varsina isolerande luftcylindrar som virats runt varandra tillsammans med en separat jordledare. Kabeln är omsorgsfullt skärmad och riktad med jordning i sändarkontakten. Kontakterna är för övrigt krympta/klämda på istället för lödda, eftersom man menar att det ger bättre elektrisk förbindelse. Det här är en verkligt läcker kabel med bland testets finaste, mest förfinade och lyster i diskanten och med djup, mjukt utmejslad stereorelief. Den är kanske inte lika framåt eller muskulös och snärtigt pådrivande som vissa av de övriga, utan snarare tillbakalutad och mjukt skimrande. Ja, lystern i övertonerna ligger nära vår decimeterkorta referens, men aningen mer avrundad och utan riktigt samma skarpskurna briljans. Det kan låta konstigt, men i likhet med testets Transparent upplevdes Audioquest märkligt nog som på något sätt tystare än de övriga. Du ville liksom lyssna mer andäktigt varför anslagen och dynamiken upplevdes så mycket våldsammare när den väl kom. Verkliga referenskvaliteter, med andra ord! BÄSTA KÖP! Audioquest Columbia Ljud 9 Prisvärdhet 10 Pris 3.600kr/2x1 meter (RCA) Info Ljudtema AB, tel , Kimber SilverStreak Skenet bedrar Precis som Kimber Kables högtalarkablar 8TC och 12TC har också asketiska Silver Streak varit med ett tag. Det är en förädling av basic-klassikern PBJ klämkäckt för amerikanernas populära Peanut Butter & Jelly sandwich och en fläta av tre teflonisolerade fåtrådiga ledare: en plus- och två minusledare. Silver Streak är likadan men med plusledare av silver. Visst, kabeln kanske ser ut som en leksak och många förväntar väl sig att ljudet blir därefter. Men så är det inte, för den till synes spinkiga kabeln har en uppfordrande slagkraft och energi. Okej, ljudet kan ibland kännas något slankt, utan samma djupa tyngd i basen som hos vissa av de övriga (dyrare) kablarna, men snärten och den hetlevrade dynamiken är det sannerligen inget fel på! SilverStreaks verkliga trumfkort är också det självsäkra och raka ljudet, med sin klara och distinkt stereokänsla. Och trots att kabeln har ett energisk och framskjutet spelsätt låter den sällan vass eller kylig, bara mer energisk och framskjuten i de övre registren, ja också jämfört med vår decimeterkorta lite spritsiga referens. SilverStreak ger känsla av raka rör och den friska, snärtiga spelstilen fungerar fint som en snabblösning för murriga anläggningar. Kanske inte testets allsidigaste, men härligt rak och medryckande. Men låt den inte hamna nära nätkablar eller nätdelar, eftersom den inte är särskilt hårt skärmad. Allsidighet 7 Prisvärdhet 7 Kimber Kable Silver Streak Pris kr/2x1 meter (RCA) Info Audio Connection, tel Nordost Blue Heaven LS Allt annat än platt Gängse bilden av Nordost är förstås de spektakulärt platta högtalarkablarna med parallella, isolerade enkelledare. Så har också firmans signalkablar sett ut, men numera har man kommit fram till andra lösningar varför testets Blue Heaven LS RCA ser högst konventionell ut för att komma från en firma som Nordost. Kabeln är skärmad och har fyra isolerade (FEP) enkelledare i försilvrad, högren koppar ( %). Tre ledare är kopplade till minus och kabeln är riktad eftersom skärmen bara är jordkopplad i ena kontakten den som skall kopplas till sändarsidan, i vårt fall en Hegel HD25. Det här är en påtagligt öppen, luftig och detaljerad kabel och vi blev mer än en gång påminda om Kimbers SilverStreak bara lenare men också lugnare, mer tillbakalutad. Nordost har också mer hull och tyngd i ljudet än just SilverStreak, men också utan riktigt samma djup och tydliga avstamp i botten som vår decimeterkorta referens, eller för den delen också Transparent och Oehlbach. Visst, nog finns basen där alltid, men den känns inte lika djupsvart och hotfullt explosiv som hos vissa av testets övriga. Blue Heavens verkliga styrka ligger istället i de finstilta detaljerna och förmågan till att lysa upp det akustiska rummet och ta fram djuprelief ur välgjorda inspelningarna. Just den mjukt raffinerade detaljkänslan placerar BlueHeaven LS strax under testets topp tre, tillsammans med Transparent, Audioquest och Tellurium i fallande skala. Allsidighet 8 Prisvärdhet 6 Nordost Blue Heaven LS Pris kr/2x1 meter (RCA) Info Stylus Audio, tel , NR

3 STORTEST! Högtalarkablar Oehlbach XXL Black Connection Pris kr/2x1 meter (RCA) Info MAC Audio, tel PRISVÄRD! Tellurium Q Black RCA Allsidighet 8 Prisvärdhet 6 Prisvärdhet 9 Pris kr/2x2 meter (RCA) Info P.L. Audio, tel , BÄST LJUD! Ljud 10 Prisvärdhet 9 Pris kr/2x1meter (RCA) Info IC Fidelity, tel , Oehlbach XXL Black Connection Läderklädd elegans Det är ingen tvekan om att tyska Oehlbach verkligen velat visa att deras prestigekabel XXL Black Connection inte är någon barnlek. Inte nog med att den är konstruerad med samma typ av högrena monokristallina ledare som den matchande högtalarkabeln. Metallen har dessutom behandlats så att kvarvarande kristallövergångar innehåller silver istället för orenheter som exempelvis kolrester, för att ge ännu bättre signalöverföring. Som krona på verket har man bland de mest robusta kontakter på den här sidan WBT dessutom läderklädda! Ja, med ett så fräckt yttre blir man ju ännu mer nyfiken på ledargeometrin, men den är man desto mer förtegen om. Förtegen är å andra sidan det sista den här Tellurium Q Black Dubbelt så lång Sensationsrubrikerna kring uppstickaren Tellurium Q har nästan bara gällt deras högtalarkablar, men man har också olika signalkablar. Man är lika förtegen om hur också dessa är konstruerade och vill att du skall lita på dina öron. Det enda man egentligen velat avslöja är att man velat ta fram kablar med mycket låg fasdistorsion och utan utsmetning av transienter, något man menar är det kanske största mest förbisedda dilemmat hos hifi-kablar. Hur man gjort vill man inte tala om, bara att man lyckats. I Hifi & Musik nummer 5 skrev vi om den oblyga och atletiska högtalarkabeln Tellurium Q Green, men eftersom det inte finns (än!) någon matchande signalkabel valde vi Tellurium Q Black. Närmast referensen Precis som på Transparent Audios högtalarkablar sitter det lika mystiska och karaktäristiskt svarta lådor på firmans signalkablar. Och liksom hos högtalarkablarna innehåller lådorna parallella små filter som är till för att optimera kablarnas elektriska egenskaper för en given längd. Filtren är delvis bandbegränsande för att hindra att kabel fingerar som en antenn för inkommande radiostörningar. Firmatypiskt är också att MusicLink Plus som ligger på tredje nivån nerifrån i firmans niogradiga kvalitetstrappa, kan uppgraderas till högre nivå. Nog för att det var knivigt att ranka de övriga kablarna mot vår decimeterkorta referens, men med Transparent var det i kabeln är rent ljudmässigt. Nej, här handlar det om en varm och fullmatad kabel som spelar rakt mot dig på ett nästan uppfodrande sätt! Tillsammans med ett av testets bredaste stereopanorama känns det som om kabeln verkligen vill ge dig extra allt ja nästan så att den blåser upp stereobilden. Ofta verkar Oehlbach lägga tydligare fokus på förgrunden så att du tappar lite av bakgrunden och djupperspektivet jämfört med vissa av de övriga. Den bländar också ner i krispighet och kan låta en aning beslöjad jämfört med vår knivskarpa decimeterkorta referens. Fast det här är å andra sidan inte Oehlbach ensam om och det här är invändningar man gärna tar lätt på då kabeln greppar tag och ger musiken snudd på lika mycket tyngd och kropp som testets erkänt fysiska Transparent. En generös och storstilad bekantskap. Den låter visserligen välmatad och stor, men upplevs inte alls som lika bastung och oblygt framfusig som högtalarkabeln. Det är å andra sidan rätt bra eftersom man då inte får mer av samma sak och kablarna istället kompletterar varandra. Black har en ärlig, öppen, lätt tillbakalutad spelstil med varm men fint balanserad klang. Inget sticker ut och inget bäddas in utan allt presenteras med avväpnande men charmigt lugn. Ja, det är nästan svårt att få något riktigt grepp om den här kabeln som undandrar sig vanliga karaktäriseringar som snabb, detaljerad, bastung med mera. En mjukt avrundade men oemotståndligt neutral och homogen kabel som inte hamnar i vägen för musiken. Mycket prisvärd! princip omöjligt! I blindtest gick det inte alls, eftersom så fort man hittat ett litet särdrag hos den ena så visade sig samma egenhet också finnas hos den andra. Transparent uppvisade samma auktoritet, klippfasta stadga och muskulösa dynamik men också ett lika stort frekvensomfång och lika raffinerad detaljupplösning. Visst, Transparent kändes kanske mjukare och inte lika spritsig i toppen som vår kabelsnutt, men i gengäld fanns där en tyngre djupbas. Men det var egentligen också allt vi kunde hitta i skillnader! I likhet med testets Audioquest känns ljudet lugnare och tystare, men samtidigt mer explosivt när anlagen väl kommer. Skall man sammanfatta MusicLink Plus med två ord så måste det bli närvarokänsla och kropp och tillsammans med vår korta referens var den också bäst på att mejsla ut och verkligen gestalta levande musiker i ett 20 NR

4 Van den Hul The Valley Komplicerad legering Trots priset bygger Van den Hul The Valley på den holländska firmans mest avancerade hybridteknik med ledare i en komplicerad (patenterad) legeringsprocess med hela fem metaller plus ett ickemetalliskt material. Tekniken kallas 3T och sägs förutom ljudfördelar bland annat också ge lägre materialtrötthet och högre flexibilitet. Enda lilla biverkningen tycks vara en aningen högre impedans. Om förra numrets högtalarkabel som alltså hette The Inspiration, inget annat var svår att ringa in, så är The Valley om möjligt ännu knivigare att få grepp om. Den är nämligen homogen och sammets- len på ett härligt avspänt och lättlyssnat ja nästan lite bekvämt sätt! Men jämfört med det blixtrande vitala ljudet via vår decimeterkorta kabelsnutt (från just Van den Hul!), märks att The Valley ändå är avrundad, lite förminskad och aningen beslöjad men också en smula återhållen. Men skillnaden är inte dramatisk och den varma och mättade The Valley upplevs aldrig ställa sig i vägen för musiken, aldrig lägga till något vilket gör den till en lättlyssnad allroundkabel en i ordets bästa bemärkelse. Och priset är det sannerligen inget fel på! Vid ett tillfälle stötte på vi dock brumproblem när vi kopplade kabeln mellan ett försteg och ett slutsteg med låg in-impedans och det här hänger ihop med The Valleys något högre impedans. BRA LJUD!! Van den Hul The Valley Ljud 7 Allsidighet 7 Prisvärdhet 8 Pris kr/2x1 meter (RCA) Info Hi-Fi Klubben, tel , Slutsats Alla mot 1-decimeterssnutten Vi kan utan omsvep erkänna att vi höll på nästan fånigt länge med att jämföra och rangordna de här signalkablarna: både sinsemellan och mot vår korta lilla kabelsnutt. Det man kan säga om den, är att den lyckas intensifiera upplevelsen och ge rakare, mer direkta anslag och en mer millimeterexakt upplösning jämfört med 1-meterskablarna. En sak är i alla fall säker: högtalarkablar kan gärna få vara långa, men signalkablar skall vara så korta det går, så länge de är obalanserade. Efter att ha både jämfört öppet och i blindtest blev slutklämmen en snabbgenomgång där varje kabel jämfördes med vår lilla sladdsnutt, alltså så nära direktkoppling mellan två apparater vi kunde komma. Även om ingen kabel gjorde bort sig, var det tre kablar som utmärkte sig extra i vår slutgiltiga snabbgenomgång. Den ena var den oemotståndligt neutrala och allsidiga Tellurium Q Black. Att vårt exemplar dessutom råkade levereras dubbelt så lång som de övriga, gjorde det hela än mer beundransvärt! Nästa kabel som utmärkte sig var Audioquest Colorado, förfinat detaljerade och med ett sätt att andas fram musiken som imponerar. Inte minst för priset! Den kabel som vi hade svårast att skilja från vår kabelsnutt vara den muskulösa och magiskt skimrande Transparent MusicLink Plus, som gav musiken en fysisk närvaro och djup svärta i basen som visade sig svår att vara utan. H&M Mer kablar I förra numret hade vi motsvarande stortest, men av högtalarkablar och i nästa fortsätter vi med 5-meterslängder av USB-kablar den idag med stor säkerhet mest vanliga, digitala ljudkabeln. Gamla tidningar kan beställas från: www. hifi-musik.se. Kringutrustning Signal CD/dator + Hegel HD25 (USB DAC) Försteg Audionet MAP V2 Förstärkare TEAC AI-3000 Slutsteg Burmester 956 mk.2 Högtalare Dynavoice Divine , B&W PM1, TAD Evo.1 Kablar Kimber 12TC,, Nordost Baldur, VdH The Link NR

5 HÄNG tredimensionellt rum. En verkligt förstklassig kabel, med andra ord. 22 NR