Sveriges lantbruksuniversitet (SLU); Stiftelsen Lantbruksforskning; Jordbruksverket (SJV)

Transkript

1 Bibliografiska uppgifter för Klarar vi att sluta kastrera grisar? Tidskrift/serie SLF Rapport Utgivare Utgivningsår 2004 Nr/avsnitt 68 Författare Lundström K. Sveriges lantbruksuniversitet (SLU); Stiftelsen Lantbruksforskning; Jordbruksverket (SJV) Ingår i... Jordbrukskonferensen 2004 Huvudspråk Målgrupp Svenska Rådgivare Nummer (ISBN, ISSN) ISSN

2 Klarar vi att sluta kastrera grisar? Kerstin Lundström (a), Lotta Rydhmer (b), Kristina Andersson (c), Galia Zamaratskaia (a) & Kjell Andersson (b) (a) Inst. för livsmedelsvetenskap, SLU, Box 7051, Uppsala, tel , e-post (b) Inst. för husdjursgenetik, (c) Inst. för husdjurens utfodring och vård Varför kastrerar man hangrisar? I de flesta länder kastreras alla hangrisar som används för köttproduktion. Detta sker för att förhindra en obehaglig lukt, s.k. ornelukt eller galtlukt, i köttet. Lukten uppkommer hos en del hangrisar under puberteten, och eftersom slaktvikterna är relativt höga i Sverige är risken stor att ornelukt hinner utvecklas före slakt. Det finns emellertid flera fördelar med att föda upp hangrisar okastrerade. Okastrerade hangrisar har större muskelansättning än kastrater. Detta medför att proteinutnyttjandet blir effektivare, vilket reducerar kväveförluster och ger en mer uthållig produktion och förbättrad produktionsekonomi. Kastrering kan också ifrågasättas av djurskyddsskäl. Ingreppet görs utan bedövning 3-4 dagar efter födelsen och innebär en viss smärta för grisen. Det tilltagande intresset för djurskyddsaspekter gör att vi kan förvänta ett ökat motstånd mot kastration. I Norge har man redan tagit ett beslut som innebär förbud mot kastrering av hangrisar, men med dispens fram till år EU-kommissionen har gett EFSA (European Food Safety Authority) i uppdrag att utreda Welfare aspects of the castration of piglets och en utförlig rapport har nyligen publicerats (EFSA, 2004a; 2004b; Ornelukt orsakas framför allt av två ämnen, androstenon och skatol, som ansamlas i fettet. Androstenon har en urineller svettliknande lukt och skatol luktar som grisgödsel. Skatol (3-metylindol) produceras av bakterier i tarmen hos gris från aminosyran tryptofan, medan androstenon (5α-androst-16-en-3-one) bildas i testiklarna. Båda substanserna bryts ned i levern och metaboliterna utsöndras med urinen. Nivåerna av androstenon och skatol i fett är ofta korrelerade, även om sambandets storlek varierar i olika undersökningar (Lundström & Bonneau, 1996). Vilken inverkan har miljön resultat från nyligen avslutat försök Vi har nyligen avslutat ett försök med titeln Alternativ till kastrering av grisar effekt av semingalt, uppfödningsmodell och slaktvikt på ornelukt och beteende med forskningsmedel från Jordbruksverket. Målsättningen med detta försök var att utreda de mekanismer som orsakar ornelukt. Vi studerade sambanden mellan slaktvikt, aggressionsnivå och ornelukt. Djurmaterial och uppfödning I försöket ingick två försöksomgångar med totalt 816 okastrerade han- och sogrisar efter yorkshire-suggor och lantras-galtar. Grisarna föddes upp antingen blandat (7 eller 9 djur per box) eller könsvis (9 djur per box) i skilda stallavdelningar (tabell 1). Under de sista 14 dagarna av uppfödningen utfodrades grisarna i varannan box med potatismjöl (Lyckeby Culinar AB), 600 g/per djur och dag uppdelat på två givor. Potatismjölet ströddes över slaktsvinsfodret i tråget. I boxar med 7 djur skickades samtliga grisar till slakt när boxens medelvikt var 115 kg. I övriga boxar genomfördes slakten i två omgångar per box; första gången då de tre tyngsta grisarna nått 90 kg och återstående sex djur då deras medelvikt var 115 kg. I den första försöksomgången transporterades alla djur boxvis till slakteriet och 65% av djuren blandades med djur från andra boxar 2 timmar före slakt, medan övriga 35% hanterades boxvis. I den andra försöksomgången blandades samtliga grisar med okända djur såväl under transport som på slakteri. Hos hangrisarna analyserades skatol- och androstenonhalt i fett. Rivskador på slaktkroppen bedömdes enligt en 6-gradig skala (0: inga synliga skador; 5: svårt skadad hud). Tabell 1. Försöksuppläggning Behandling Uppfödningsform Antal djur/box Lev. vikt vid slakt, kg 1 Blandad Blandad 9 90/115 3 Könsvis, hangrisar 9 90/115 4 Könsvis, sogrisar 9 90/115 Aggressionsnivån i boxen registrerades i samband med utfodringen. Alla sociala kontakter (interaktioner) under 20 min från det att fodret började rinna ned i tråget antecknades och summerades till boxvärden. Det individuella beteendet registrerades i ett konkurrenstest, som bestod i att grisarna fick lite foder på golvet strax före normal utfodringstid. Angripare och mottagare i alla aggressiva interaktioner under 5 min antecknades. Antalet givna och mottagna aggressioner summerades till individvärden. Alla testerna gjordes två gånger veckan innan de första grisa- 123

3 rna i boxen gick till slakt och två gånger ett par veckor efter att dessa grisar slaktats. I andra försöksomgången registrerades sexuellt beteende i stallet med blandade boxar och i hangrisstallet. Djuren observerades under 20 min per stall under 8 förmiddagar spridda över den sista månaden före slakt. Antalet upphopp och identiteten på den som hoppade och den som blev hoppad på antecknades. Varje djur inspekterades varannan vecka, från 100 dagars ålder till slakt, bland annat registrerades antalet bit- och rivsår, benproblem, rörelsesvårigheter och andra hälsoproblem. Små skillnader i produktionsresultat Det fanns ingen skillnad i daglig tillväxt och foderutnyttjande mellan könsvis uppfödda han- och sogrisar (tabell 2). Inte heller vid blanduppfödning fanns någon könsskillnad i tillväxt. Hangrisarna hade emellertid högre andel kött i slaktkroppen än sogrisarna, oavsett uppfödningsform. Skillnaden var i medeltal 1,2 procentenheter. Tidigare försök har visat att hangrisar växer bättre och har avsevärt högre köttinnehåll än sogrisar (Øverland et al., 1995; Andersson et al., 1997). En anledning till att resultaten inte helt överensstämmer med tidigare försök kan vara skillnader i tillämpad utfodringsnorm, fodersammansättning och djurmaterial. En annan anledning är att avelsarbetet har medfört att skillnaderna mellan könen successivt har minskat. Tabell 2. Produktionsresultat för so- och hangrisar vid blandad och könsvis uppfödning (omgång 1) Blandad Könsvis Hangrisar Sogrisar Hangrisar Sogrisar p-värde Daglig tillväxt, g ,569 kg foder/kg viktökning 2,49 2,49 2,54 2,48 0,720 Skattad köttprocent 59,5 a 58,2 b 59,2 a 58,0 b 0,001 P-värdet anger sannolikheten att två värden är olika på grund av slump, t.ex. 0,001 att slumpen i 0,1% av fallen orsakat skillnaden. Resultat som skiljer sig signifikant från varandra har olika bokstäver. Foder kan sänka skatolhalten men påverkar inte androstenon Hos alla hangrisar som fick potatismjöl första året reducerades skatolhalten i späcket till under 0,20 ppm. Detta är det gränsvärde som inte får överskridas om köttet skall användas för färskkonsumtion. Ingen av de hangrisar som slaktades vid en levande vikt av 90 kg hade för höga skatolhalter. Slaktades djuren däremot vid 115 kg och utan utfodring med potatismjöl sorterades i vårt försök 27% av slaktkropparna bort på grund av att skatolhalten översteg 0,20 ppm (se figur 1). Slakt vid 90 kg eller utfodring med potatismjöl hade däremot ingen sänkande inverkan på androstenonhalterna i späcket, utan andelen var hög i alla grupperna. Lukttest visade att låga skatolhalter gav färre slaktkroppar med avvikande lukt. Våra resultat är därför mycket lovande när det gäller att minska andelen slaktkroppar med höga skatolhalter hos okastrerade hangrisar, men problemet med höga androstenonhalter kvarstår. Eftersom skatol bildas i tarmen påverkas skatolnivåerna av fodrets sammansättning. Mekanismen bakom potatisstärkelsens skatolsänkande effekt är att den innehåller stora mängder av s.k. resistent stärkelse, som inte är nedbrytbart i tunntarmen utan fermenteras i tjocktarmen till kortkedjiga fettsyror, särskilt ättiksyra och smörsyra. Smörsyran minskar tarmcellernas avstötning, och eftersom dessa utgör en viktig tryptofankälla för bakteriernas skatolproduktion leder detta till att mindre skatol bildas i tjocktarmen och därmed ansamlas mindre skatol i fettet (Claus m.fl., 2003). Figur 1. Androstenon- och skatolnivåer i ryggspäck hos hangrisar slaktade vid 90 och 115 kg. Hangrisar ger ökad aggression Aggressivt beteende I genomsnitt var det 25 sociala interaktioner i boxen under utfodringen, varav 21 bedömdes som aggressiva (slå med huvudet, hugga i luften, bita, jaga bort). Vid första testtillfället var aggressionsnivån lägst i boxar med bara sogrisar (14 jämfört med aggressiva interaktioner; p=0,04). Vid andra tillfället fanns det ingen skillnad mellan behandlingarna. Individens aggressiva beteende i konkurrenstestet upprepade sig från testtillfälle till testtillfälle. Upprepnings- 124

4 koefficienten anger likhet i testresultat mellan upprepade mätningar och kan ligga mellan 0 och 1. Den var 0,37 för hur stor andel av grisarna i boxen som individen interagerade med och 0,60 för antal givna attacker. Upprepningskoefficienten för antal mottagna attacker var mycket lägre, 0,25. Angriparens aggressivitet är alltså en egenskap hos individen, men vem som blir angripen är mer slumpmässigt. I blandade boxar var hangrisarna mer aggressiva än sogrisarna (3,0 jämfört med 1,9 givna attacker; p=0,01), men han- och sogrisar mottog lika många attacker. Aggressivt beteende tycks vara kopplat till hög tillväxt Vi fann en positiv korrelation mellan aggressionsnivån i boxen och medeltillväxten i boxen (r=0,37; p=0,02). Det fanns också en positiv korrelation mellan antal givna attacker i konkurrenstestet och individens till-växthastighet (r=0,15; p=0,02). I denna studie skickades de tre mest snabbväxande grisarna i varje box till slakt vid 90 kg. Vid första testtillfället var dessa grisar de mest aggressiva (2,5 mot 1,6 givna attacker; p=0,001). Aggressionsnivån i boxen var högre vid det första testtillfället, när grisarna var yngre (22 jämfört med 16 aggressiva interaktioner; p=0,02). Likaså var antalet attacker i konkurrenstestet högre vid första testtillfället för grisar i intakta grupper om 7 djur (2,8 jämfört med 2,1; p=0,04). I de boxar där tre grisar skickades till slakt steg dock antalet givna attacker från första (1,9 givna attacker) till andra (2,9 givna attacker) testtillfället (p=0,001). De grisar som slaktades först var de mest aggressiva men de kvarvarande grisarna visade mer aggressivitet när de testades igen ett par veckor senare. Sexuellt beteende Grisar som utförde mycket sexuellt beteende (många upphopp) blev också ofta hoppade på (r=0,40; p=0,001). I blandade boxar gjorde hangrisarna mycket fler upphopp än sogrisarna, % av hangrisarna identifierades som hoppare, jämfört med 5-7 % av sogrisarna. I hangrisboxarna identifierades 54 % av djuren som hoppare. Följaktligen var det fler upphopp i hangrisboxar än i blandade boxar (2,1 jämfört med 0,6-1,0 upphopp) men denna skillnad var inte signifikant (p=0,12). I blandade boxar blev hangrisar hoppade på lika ofta som sogrisar. Skador under uppfödningen I genomsnitt registrerades 4 rivskador per gris vid de inspektioner som gjordes varannan vecka. Sogrisar i könssorterade boxar hade minst riv- och bitskador (p=0,001). Ju mer grisarna blev hoppade på, desto mer rivskador fick de (r=0,31; p=0,001). Vi fann emellertid ingen korrelation mellan sexuellt beteende och benproblem. Benproblem var dock vanligare i hangrisboxar än i blandade boxar och sogrisboxar. Totalt fick 31 hangrisar och 12 sogrisar benproblem och 5 av hangrisarna, men ingen av sogrisarna, fick avlivas på grund av benproblem. Rivskador i samband med slakten Könsvis uppfödda hangrisar hade mer rivskador vid slakt än blanduppfödda hangrisar (tabell 2). Oberoende av uppfödningsform hade sogrisarna nästan inga synliga skador. Blandning med okända djur under transporten och på slakteriet resulterade i något fler rivskador än när djuren hanterades boxvis (0,71 resp. 0,11; p = 0,012). Slutsatser Ornelukten ökar med stigande ålder, men den kan vara ett problem även vid en låg slaktvikt. Problemet med ornelukt kan därför inte lösas enbart genom att sänka slaktvikten. Utfodring med stärkelse i form av potatismjöl veckorna före slakt sänker bildningen av skatol, medan androstenon inte påverkas av utfodringen. Problemet med ornelukt orsakad av androstenon går inte att lösa genom att utfodra speciella kolhydratrika foderråvaror. Okastrerade hangrisar är mer aggressiva än sogrisar. Okastrerade hangrisars aggressiva och sexuella beteende (upphopp) ökar risken för benproblem och försämrar djurens välfärd. Hangrisar i boxar utan sogrisar visar mer sexuellt beteende än hangrisar i blandade boxar. Närvaro av sogrisar i boxen minskar inte hangrisarnas aggressiva beteende och dessutom finns det risk för att sogrisarna blir betäckta. Genom att könssortera grisarna vid insättningen i slaktsvinsboxarna skonas hälften av djuren från den ökade aggressivitet och alla de upphopp som okastrerade hangrisar utför. Så länge gruppen är intakt visar grisarna mindre aggressivt beteende med ökande ålder. Snabbväxande och därmed större grisar är mer aggressiva än grisar som växer långsamt. Att slakta ut de tyngsta och aggressiva grisarna i boxen ökar dock aggressionsnivån bland de grisar som finns kvar. Om okastrerade hangrisar, som inte har vuxit upp i samma box, blandas under transporten eller på slakteriet får de svålskador, vilket tyder på att de har slagits och hoppat mycket på varandra. Utan blandning blir det nästan inga svålskador alls. Alltså ska okastrerade hangrisar inte blandas under transport eller på slakteriet. Hur går vi vidare? Det är ingen tvekan om att kastrering innebär smärta för grisen. När kastrering diskuteras i ett djurskyddsperspektiv negligeras dock ofta de problem med ökad aggressivitet och sexuellt beteende, som upp-kommer hos okastrerade 125

5 hangrisar i samband med puberteten. Det är inte säkert att djuromsorgen förbättras om den relativt kortvariga smärtan vid kastrering byts ut mot flera månader med ökad oro, stress och aggressivitet. Om kastrering av grisar inte ska användas i Sverige måste vi ändå kunna producera griskött utan ornelukt. Dessutom måste grisarna födas upp och slaktas på ett sätt som säkrar god djuromsorg i en effektiv produktion. Mer kunskap om alternativa kastreringsformer och om olika faktorer som påverkar djuromsorg och ornelukt vid uppfödning av grisar utan kastrering behövs. Kastrering är det "enklaste" och säkraste sättet att ta bort ornelukt och därför kan immunokastrering, som inte är smärtsamt för grisen, vara ett alternativ. Om grisar inte ska kastreras i Sverige, så behövs dock andra metoder för att minska ornelukten och uppnå en god djur--omsorg. Detta ställer ökade krav både på goda uppfödningsmodeller och på förbättrade rutiner vid transport till slakteriet och på slakteriets stall. Det finns även en genetisk variation mellan grisar för ornelukt. Det är möjligt att problemen med ornelukt kan minskas med selektion, men den lösningen ligger troligen långt fram i tiden. Referenser Andersson, H.K., Schaub, A., Andersson, K., Lundström, K., Thomke, S. & Hansson, I., The effects of feeding system, lysine level and gilt contact on performance, skatole levels and economy of entire male pigs. Livestock Production Science 51, Claus, R., Losel, D., Lacorn, M., Mentschel, J. & Schenkel, H Effects of butyrate on apoptosis in the pig colon and its consequences for skatole formation and tissue accumulation. Journal of Animal Science 81, EFSA, 2004a. Welfare aspects of the castration of piglets. Scientific Report of the Scientific Panel for Animal Health and Welfare on a request from the Commission related to welfare aspects of the castration of piglets, European Food Safety Authority- AHAW/04-087, 100 pp. EFSA, 2004b. Opinion of the Scientific Panel on Animal Health and Welfare on a request from the Commission related to welfare aspects of the castration of piglets, The EFSA Journal 91, 1-8. Lundström, K. & Bonneau, M Off-flavour in meat with particular emphasis on boar taint. In Meat Quality and Meat Packaging, (Ed. S. Taylor, A. Raimundo, M. Severini and F.J.M. Smulders), p ECCEAMST, Utrecht. Øverland, M., Berg, J. & Matre, T., The effect of feed and feeding regime on skatole and androstenone levels and on sesory attributes of entire male and female pigs. Proc. EAAP Working Group Production and Utilisation of Meat from Entire Male Pigs, Milton Keynes. 126