bekämpningsmedel och skadedjur

Transkript

1 bekämpningsmedel och skadedjur

2 Bekämpningsmedel och skadedjur

3 Socialstyrelsen klassificerar från och med år 2001 sin utgivning i olika dokumenttyper. Detta är en Kunskapsöversikt. Det innebär att rapporten baseras på vetenskap och/eller beprövad erfarenhet. Kunskapsöversikter ska bland annat kunna ge stöd för en kunskapsbaserad vård och behandling, metodutveckling och annat förbättringsarbete, stimulera och underlätta kvalitetsuppföljning och/eller stimulera till effektivt resursutnyttjande. Socialstyrelsen svarar för innehåll och slutsatser. ARTIKELNUMMER: ISBN: GRAFISK FORM OCH PRODUKTION: AB Typoform/Marie Peterson TRYCK: Ale Tryckteam AB, Bohus, mars 2002

4 Förord En viktig del i hälsoskyddsarbetet är att bekämpa skadedjur och skadeinsekter som kan innebära en olägenhet för människors hälsa. Exempel på problem som annars kan uppstå är att smitta överförs till människor via insekter, avföring från kvalster ger allergi och förekomst av råttor ger en oacceptabelt dålig hygienisk standard. Förekomst av skadedjur kan dessutom orsaka stora ekonomiska skador. I många fall är det nödvändigt att komplettera åtgärder mot skadedjur med att använda ett bekämpningsmedel. För alla som använder bekämpningsmedel med beteckning KLASS 1 SO eller KLASS 1 SOX krävs det ett personligt tillstånd som är utfärdat av Socialstyrelsen. Medlen används till att bekämpa skadedjur som råttor och möss eller förrådsskadeinsekter och andra inomhusinsekter och kvalster. Denna bok är framtagen som ett undervisningsmaterial till Socialstyrelsens kurs för tillstånd för bekämpningsmedel klass 1 So och klass 1 SoX. Den ersätter Socialstyrelsens tidigare bok (SoS-rapport 1996:25) med samma namn som vi ansåg behövde utvecklas och uppdateras bl.a. beroende på förändringar i lagstiftningen och bekämpningsmedlen. Boken har ett brett innehåll och beskriver det som är viktigt att veta vid skadedjursbekämpning: Lagstiftning som berör skadedjursbekämpning bl.a. hur bekämpning ska utföras och hur kemikalier som bekämpningsmedel ska användas och handhas. Bekämpningsmedlens påverkan på kroppens funktioner, hur man skyddar sig själv och andra mot förgiftning och vad som ska göras vid förgiftningsfall. Beskrivningar av olika bekämpningsmetoder, med eller utan bekämpningsmedel. Bekämpningssituationer och de vanligaste skadeinsekterna och skadedjuren. I boken har experter från myndigheter, företag och Naturhistoriska riksmuseet bidragit med sin kunskap. Boken kan därför med fördel användas som en kunskapskälla av myndigheter, skadedjursföretag, organisationer och enskilda.

5 Från Socialstyrelsen har Michael Ressner och Örn Falk varit ansvariga för framtagandet av denna bok. Övriga medverkande har varit Vibeke Bernson, Johan Carlsson, Maria Dalin-Cronholm, Ulla Falk, Sten Flodström, Anna Hellekant, Torbjörn Holmberg, Sylvia Jarl, Håkan Kjellberg, Thomas Lindqvist, Jan Svensson, Lars Törnblom, Henrik Wallin, Leif Zaar och Monika Åkerlund. Ann Thuvander Enhetschef Enheten för hälsoskydd

6 Innehåll FÖRORD 3 LAGSTIFTNING 9 Michael Ressner, Socialstyrelsen Lagstiftningens uppläggning 9 Informera Dig om reglerna 10 Tillsyn, myndigheternas ansvar 10 Grundregler för hus, Jordabalken 13 Miljöbalken 13 Hälsoskydd, renhållning m.m. 13 Olägenhet för människors hälsa 14 Fritt från ohyra och andra skadedjur 14 Bedömning av olägenhet, ohyra och skadedjur 14 Portalparagrafer, MB 2 kapitlet 15 Kontroll av den egna verksamheten 15 Hälsoskydd 16 Spridning av bekämpningsmedel 16 Renhållning och avfallshantering 18 Farligt avfall 18 Tillstånd och utbildning för hantering 19 av bekämpningsmedel Brandfarliga och explosiva varor 20 Transport av bekämpningsmedel 20 och lösningsmedel Jakt 22 Krav på byggnader 23 Livsmedelslagstiftningen 24 Smittskydd 25 Försvarsmakten 25 KEMISKA BEKÄMPNINGSMEDEL 26 Tillstånd krävs 26 Sylvia Jarl, Kemikalieinspektionen Bekämpningsmedel ska förhandsgranskas 27 Vibeke Bernson, Kemikalieinspektionen Kemikalieinspektionens skrifter 29 Biociddirektivet 30 Ulla Falk, Kemikalieinspektionen Akut giftiga i Klass 1 32 Vibeke Bernson, Kemikalieinspektionen Medel mot råttor och möss 33 Sylvia Jarl, Kemikalieinspektionen Rester, förpackningar och kontaminerat 33 material är miljöfarliga Sylvia Jarl, Kemikalieinspektionen Kulturbyggnader 34 Monika Åkerlund, Naturhistoriska riksmuseet BEKÄMPNINGSMEDEL 35 Anna Hellekant, Anticimex AB Formuleringar 35 Aktiva substanser 36 Bekämpningsmedlens beständighet 38 Resistens 38 Applikationsmetoder 39 ARBETSMILJÖLAGSTIFTNING SOM BERÖR 42 ARBETE MED BEKÄMPNINGSMEDEL Maria Dalin Cronholm, Arbetsmiljöverket

7 Myndighet 42 Lagstiftningen 42 Arbetsmiljöverkets författningssamling 43 Systematiskt arbetsmiljöarbete 43 Kemiska arbetsmiljörisker 43 Bekämpningsmedel 44 Hygieniska gränsvärden och 45 åtgärder mot luftföroreningar Användning av personlig skyddsutrustning 45 Första hjälpen och krisstöd 46 Arbetsplatsens utformning 46 Ensamarbete 46 Minderåriga 47 BEKÄMPNINGSMEDLENS TOXIKOLOGI 48 Sten Flodström, Kemikalieinspektionen Allmän toxikologi 49 Olika typer av toxiska effekter 49 Hur orsakas lokal skada? 50 In i kroppen genom tre portar 51 Dosen delas upp i organismen 54 Akut toxicitet 55 Tolkning av LD 50 - och LC 50 -värden 57 Kronisk toxicitet 57 Slumpprocesser mutationer och cancer 61 Speciella toxiska effekter 62 Fosterutveckling och fortplantning 63 Prövning av bekämpningsmedels toxiska effekter 63 Exponeringsrisken 64 En viktig slutsats 65 ÅTGÄRDER VID FÖRGIFTNINGSFALL 66 Thomas Lindqvist, Giftinformationscentralen En kort presentation av Giftinformationscentralen 66 Allmänna principer för initiala åtgärder vid 67 akuta förgiftningar en översikt Inandning 67 Hudkontakt 69 Ögonstänk 71 Förtäring 72 Specifika ämnen symptom och behandling 74 Bekämpning av skadeinsekter 78 organiska fosforföreningar och pyretroider Ämnen som används vid gasning av förråd 80 och andra utrymmen klass 1 SoX-preparat SKYDDSÅTGÄRDER, 84 PERSONLIG SKYDDSUTRUSTNING M. Dalin Cronholm, Arbetsmiljöverket Kunskap 84 Ordning 84 Noggrannhet 85 Säkerhet 85 Förebyggande åtgärder 85 Skyddsutrustning 84 Skyddskläder 86 Skyddshandskar 86 Fotbeklädnad 86 Andningsskydd 87 Ögonskydd 87 Skyddshuva 88 Tvättmöjligheter 88 Arbetarskyddsstyrelsens informationsmaterial 88

8 OHYRA, SKADEDJUR OCH SMITTSPRIDNING 89 Johan Carlsson, Socialstyrelsen Smittsamma sjukdomar sprids inte av en slump 89 Sjukdomar som kan spridas via ohyra 90 SKADEGÖRARNAS EGENSKAPER 92 OCH LIVSBETINGELSER RÅTTOR OCH MÖSS 92 Håkan Kjellberg, Anticimex AB Inspektion 92 Spillning 92 Identifieringsnyckel brunråtta, 93 svartråtta och husmus BOSTADS- OCH FÖRRÅDSSKADEINSEKTER 94 Monika Åkerlund, Naturhistoriska riksmuseet Textilskadegörare Ängrar, pälsänger, mattbagge, malfjäril Förrådsskadeinsekter Silverfisk, kackerlacka, tjuvbagge, fläskänger, naturalieänger, mjölbagge, sågtandad plattbagge, tobaksbagge, brödbagge, mottfjäril, kronvivel, svartmyra, vägglus SKADEINSEKTER OCH SVAMPAR I BYGGNADER 101 Leif Zaar, Anticimex AB Allmänt om skadeinsekter och svampar 101 Träskadeinsekter i byggnader Husbock, trägnagare, hästmyra Mikroorganismer och svampar i byggnader Bakterier, mögel, blånadssvamp, rötsvamp, äkta hussvamp SAMORDNAD SKADEDJURSKONTROLL 106 SANERINGSTEKNIK 106 Anna Hellekant, Anticimex AB Samordnad skadedjurskontroll 107 Förebyggande åtgärder 107 Akuta åtgärder 108 Fysikalisk bekämpning 109 Mekanisk bekämpning 110 Biologisk bekämpning 111 Kemisk bekämpning 112 SANERING MEDEL, METODER, TEKNIK 114 Jan Svensson Bekämpningsmedel 114 Vad består ett bekämpningsmedel av? 114 Verkningssätt hos bekämpningsmedel 116 Olika grupper av bekämpningsmedel 116 Olika typer av bekämpningsmedel 117 Feromoner och andra doftmedel 121 Alternativa medel och metoder 122 Appliceringsteknik 123 BEKÄMPNING AV SKADEDJUR I LIVSMEDELSFÖRETAG 125 T. Holmberg och H. Wallin, Prosanitas Risker med skadedjur 125 Livsmedelskontrollen i Sverige 125 Skadedjur i livsmedelslagstiftningen 126 Förebyggande åtgärder 127 Fysikalisk och kemisk bekämpning 127 Integrated Pest Management (IPM) 128 SANERING AV RÅTTOR OCH MÖSS 129 Håkan Kjellberg, Anticimex AB Förebyggande 129 Kemiska medel 129 Varningsanslag 130 Fällor och burar 130 Uppföljning 130 Personlig skyddsutrustning 131

9 SANERING AV BOSTADS- 132 OCH FÖRRÅDSSKADEINSEKTER M. Åkerlund, Naturhistoriska riksmuseet Inspektion 132 Artbestämning 132 Livsbetingelser 132 Val av saneringsmetod 132 Sanering 133 Säkerhetsåtgärder 135 Information och dialog 135 Uppföljning 135 SANERING AV SKADEINSEKTER 136 OCH SVAMPAR I BYGGNADER Leif Zaar, Anticimex AB Allmänt om skadeinsekter och svampar 136 Säkerhetsåtgärder vid kemiska 138 bekämpningsinsatser mot träskadeinsekter och svampar i byggnader Information i samband med 139 kemisk bekämpning av träskadeinsekter och svampar i byggnader Rivning av byggnader 139 Träskadeinsekter i byggnader 140 Bekämpningsmedel mot träskadeinsekter 141 Mikroorganismer och svampar i byggnader 142 Lukter i fuktskadade byggnader 142 Bekämpning av mikroorganismer 143 och svampar i byggnader Bekämpningsmedel 144 Rivning av byggnader med äkta hussvamp 145 INFORMATION VID BEHANDLING 146 MED BEKÄMPNINGSMEDEL L. Törnblom, Anticimex AB Användning av bekämpningsmedel 146 Sanering i större anläggningar 148 Bekämpning av råttor och möss 149 BILAGOR BILAGA 1 Exempel på bekämpningsmedel 151 BILAGA 2 Checklista för bekämpning 153 av äkta hussvamp BILAGA 3 Bekämpning av träskadeinsekter, 154 mögel-, blånads- och rötsvamp ORDLISTA 156

10 Lagstiftning MICHAEL RESSNER, SOCIALSTYRELSEN Här presenteras översiktligt den lagstiftning som främst berör skadedjursbekämpning. De exempel ur balkar, lagar m.m. som finns angivna i denna bok är inte kompletta och ska inte användas som lagtext. För att kontrollera vad som står i lagstiftningen måste man gå till respektive tryckta kompletta lagtext. Sammanfattningarna som finns angivna här är tänkta som information om viktiga delar av lagstiftningen som berör skadedjursbekämpning. Lagstiftningen kan ändras, därför är det viktigt att alla som har en verksamhet ser till att man har vetskap om den lagstiftning som berör verksamheten och att den uppdateras kontinuerligt. Det är för övrigt ett krav att alla i Sverige själva ska ta reda på all den lagstiftning som berör den verksamhet man driver. Lagstiftningens uppläggning Det kan vara bra att veta hur lagsystemet är uppbyggt för att förstå skillnaderna mellan olika lagsamlingar och vad de olika begreppen står för. Författning Med författning menas balkar, lagar eller förordningar som stiftas av regeringen. Föreskrifter, allmänna råd m.m. som utfärdas av statliga myndigheter kallas också allmänt för författningar. De finns samlade i FÖRFATTNINGSSAMLINGAR. Varje skrift i en författningssamling har en identifikationsangivelse som består av en förkortning på författningssamlingen, utgivningsår och löpnummer, t.ex. Socialstyrelsens författningssamling SOSFS 1994:29. Balkar, lagar och förordningar är samlade i svensk författningssamling, förkortat SFS. Förkortningen SFS anges normalt inte, men år och nummer finns alltid angivet, t.ex. Miljöbalken (1998:808). Balk Balkar är lagsamlingar med flera lagar som tillsammans reglerar ett område, t.ex. JORDABALKEN eller MILJÖBALKEN. Sedan 1 januari 1999 är HÄLSOSKYDDS- LAGEN, LAGEN OM KEMISKA PRODUKTER och RENHÅLLNINGSLAGEN inarbetade i Miljöbalken. Balkar stiftas av regeringen. Lag Lagar är inte lika omfattande som balkar. Exempel på lagar är t.ex. ARBETS- MILJÖLAGEN eller LIVSMEDELSLAGEN. Lagar stiftas av regeringen. lagstiftning 9

11 Förordning En förordning anger bemyndiganden och preciseringar som är kopplade till en viss balk eller lag, ett exempel är ARBETSMILJÖFÖRORDNINGEN. Förordningar stiftas av regeringen. Föreskrift Föreskrifter ges ut av myndigheter som har fått bemyndigande från regeringen. Föreskrifter preciserar krav som finns i balkar, lagar eller förordningar. En del äldre preciseringar från myndigheter kallades för kungörelser. Kommentarer Allmänna råd Till paragrafer i föreskriftssamlingen finns ofta kommentarer som är myndighetens förtydligande av hur kraven bör tolkas. Till föreskrifter finns även ofta allmänna råd som ger en bakgrundsinformation till kraven i paragraferna. Råden kan innehålla exempel på hur man kan uppfylla de krav som finns. Råden är dock inte bindande som föreskrifterna men ger en syn på hur myndigheten uppfattar hur saker och ting kan uppfyllas eller lösas. Allmänna råd ges också ut av den ansvarige myndigheten. Informera dig om reglerna Vid skadedjursarbete är det bra att ha för vana att kontinuerligt ha kontakt med kommunen om vilka regler som gäller lokalt. Passa även på att informera kommunen om det skadedjursarbete som ditt företag utför i kommunen. På så sätt kan många misstag som beror på missförstånd klaras ut utan allvarliga följder. Vid tveksamheter om andra regler är det bra att kontakta den myndighet som är ansvarig för reglerna. I nästa stycke finns de ansvariga myndigheterna uppställda efter ansvarsområde. Tillsyn, myndigheters ansvar I balkar, lagar eller i förordningar finns det angivet vilken myndighet eller vilka myndigheter som har ansvaret för att lagarna följs s.k. tillsyn. Här är olika myndigheter angivna som har ansvar för olika områden som kan beröras av skadedjursbekämpning. 10 lagstiftning

12 Arbetsmiljö ARBETSMILJÖVERKET med Arbetsmiljöinspektionen (tidigare Arbetarskyddsstyrelsen och Yrkesinspektionen inom Arbetarskyddsverket). Arbetsmiljö gäller alla förhållanden på en arbetsplats eller arbetsställe. Verket har även enligt Miljöbalken tillsyn av hanteringen av bekämpningsmedel. Kemikalier/Bekämpningsmedel Centralt: KEMIKALIEINSPEKTIONEN; med större delen av kemikalielagstiftningen. De har även tillsyn över kemikalietillverkare och återförsäljare av kemikalier. Regionalt: Lokalt: NATURVÅRDSVERKET; vad gäller utsläpp av kemikalier med bekämpningsmedel i naturen ARBETSMILJÖVERKET; vad gäller hantering av bekämpningsmedel LÄNSSTYRELSEN Den KOMMUNALA NÄMND som av kommunalfullmäktige utsetts som ansvarig för miljö- och hälsoskyddsfrågor. Ofta heter den MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDDSNÄMNDEN men andra namn förekommer. Till nämnden finns det knutet en förvaltning eller ett kontor som sköter det operativa arbetet. Inspektörerna arbetar på förvaltningen eller kontoret. ARBETSMILJÖINSPEKTIONEN inom Arbetsmiljöverket; vad gäller hantering av bekämpningsmedel. Brandfarliga/Explosiva varor Centralt: RÄDDNINGSVERKET; har lagstiftning och viss tillsyn, exempelvis förvaring av stora mängder brandfarliga kemikalier. Sprängämnesinspektionen som hade ansvaret tidigare har gått upp i Räddningsverket och existerar inte längre som myndighet. Lokalt: Kommunal nämnd för räddningstjänst, vanligen RÄDDNINGS- NÄMNDEN Hälsoskydd Centralt: Regionalt: Lokalt: SOCIALSTYRELSEN LÄNSSTYRELSEN Kommunal nämnd, vanligen MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDDSNÄMNDEN lagstiftning 11

13 Försvarsmakten Centralt/Regionalt/ Lokalt GENERALLÄKAREN Miljöskydd Centralt: Regionalt: Lokalt: NATURVÅRDSVERKET LÄNSSTYRELSEN Kommunal nämnd, vanligen MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDDSNÄMNDEN Livsmedel Centralt: Lokalt: STATENS LIVSMEDELSVERK Kommunal nämnd, vanligen MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDDSNÄMNDEN Byggnation/Planering Centralt: BOVERKET Regionalt: LÄNSSTYRELSEN Lokalt: Kommunal nämnd, vanligen BYGGNADSNÄMNDEN Transport av farligt gods Centralt: RÄDDNINGSVERKET Regionalt/ Lokalt: POLISEN Godkännande av bekämpningsmedel KEMIKALIEINSPEKTIONEN Tillstånd för hantering av bekämpningsmedel klass 1 SOCIALSTYRELSEN; Skadedjur inomhus och förrådsskadeinsekter. Bekämpningsmedel klass 1 med bekämpningsmedel tilläggsbeteckning So och SoX. ARBETSMILJÖVERKET; Tryckimpregnering och antifoulingfärg. Bekämpningsmedel klass 1 med tilläggsbeteckning ASS. JORDBRUKSVERKET; Jordbruk, växthus och skogsbruk. Bekämpningsmedel klass 1 med tilläggsbeteckning L. Smittskydd Centralt: Regionalt: Lokalt: SOCIALSTYRELSEN SMITTSKYDDSLÄKARE Kommunal nämnd, vanligen MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDDSNÄMNDEN 12 lagstiftning

14 Karantänshamnar Centralt: SOCIALSTYRELSEN Regionalt: SMITTSKYDDSLÄKARE Lokalt: Kommunal nämnd, vanligen MILJÖ- OCH HÄLSOSKYDDSNÄMNDEN Grundregler för hus, Jordabalken Jordabalken (1970:994) tar upp vad som gäller för bostäder och hus. I balken anges det bl.a. att förekomsten av ohyra är likställt med skada eller brist. Hyresvärden är skyldig att vidta lämpliga åtgärder för att utrota ohyra, även om hyresgästen är ansvarig för att sådan förekommer i lägenheten. Detta utgör grunden till mycket av det arbete som förekommer inom skadedjursbekämpning i bostäder. I fastighetsförsäkringar och villaförsäkringar ingår därför ofta ett åtagande om skadedjursbekämpning. Hyresgästen har krav på sig att genast informera hyresvärden om det förekommer ohyra i lägenheten. Detta brukar ofta lösas av hyresvärden med att hyresgästen ombeds direkt kontakta den firma som har bekämpningsavtalet med hyresvärden. Jordabalken anger också regler för inskränkningar i hyresrätten, vanvård av bostad och om ohyra har förts in av hyresgästen. Detta rör dock förhållandet mellan hyresvärd och hyresgäst och tas inte upp här närmare. Miljöbalken (1998:808) Hälsoskydd, renhållning m.m. Miljöbalken (MB) är en stor ramlag som trädde i kraft den 1 januari I MB har ett sort antal olika lagstiftningar samlats varav de som kan ha betydelse för skadedjursbekämpning som hälsoskyddslagstiftningen, kemikalielagstiftningen och renhållningslagstiftningen finns med i balken. Det finns ett syfte angivet med balken som bl.a. är att människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter. Detta ska gälla all verksamhet som berörs av kraven i balken. Dessutom finns det ett antal övergripande portalparagrafer som alltid ska finnas med vid bedömningen av alla verksamheter som berörs av Miljöbalken. Vid skadedjursbekämpning tar MB upp både krav på att hålla bostäder m.m. fria från skadedjur och ohyra samt att risker för olägenhet för människors hälsa åtgärdas. Det innebär att skadedjursbekämpningen inte ska innebära skada på miljö eller hälsa. lagstiftning 13

15 Ansvar MB riktar sig mot verksamhetsutövaren. Det är den juridiskt ansvarige personen på ett företag. Storleken på företaget har ingen betydelse vilket innebär att även enmansföretag berörs av balken. Exempel på verksamhetsutövare kan vara chefen på ett företag eller fastighetsägaren för ett hyreshus. Ett visst ansvar finns också på de som bedriver verksamheten att de ska följa balken utifrån de befogenheter och den kunskap de har, men huvudansvaret har verksamhetsutövaren. Olägenhet för människors hälsa I MB är det angivet att olägenhet för människors hälsa ska undanröjas. Begreppet olägenhet för människors hälsa innebär en störning som enligt en medicinsk eller hygienisk bedömning kan påverka hälsan menligt och som inte är ringa eller helt tillfällig. Även risker för olägenhet ska undanröjas utifrån en rimlighetsbedömning. Fritt från ohyra och andra skadedjur Krav finns på att ohyra och andra skadedjur som orsakar olägenhet ska bekämpas. I lagstiftningen finns det dock inte angivet vilka arter det gäller. Vilka djur, insekter och leddjur som betraktas som ohyra eller skadedjur beror på om de kan orsaka skada, olägenhet för människors hälsa eller att de kan förekomma i så stora mängder att de innebär en olägenhet. Enstaka myror i en lägenhet kan knappast anses som en olägenhet men stora mängder myror kan anses som en olägenhet. På ett sjukhus eller i ett storkök kan dock vissa enstaka myror anses som en olägenhet om de anses utgöra en smittorisk eller inverkar negativt på mathygienen. Välkända skadedjur som t.ex. råttor, möss, kackerlackor, faraomyror, vägglöss betraktas ofta som en olägenhet även om de förekommer i enstaka exemplar. Inte minst beroende på att några få synliga exemplar indikerar att stora mängder kan finnas i närheten. Man ska tänka på att förekomsten av ohyra och skadedjur inte innebär att bekämpningsmedel måste användas direkt. Skador eller olägenheter kan åtgärdas med andra metoder t.ex.; användning av fällor, städning och hygienåtgärder och rått- och mussäkringar. Försiktighetsprincipen enligt MB innebär att åtgärder ska göras på de minst skadliga sätten för människan och miljön, vilket dock inte gäller för ohyran eller skadedjuret. Bedömning av olägenhet, ohyra och skadedjur Det är den kommunala nämnden för hälsoskyddsfrågor (vanligen miljö- och hälsoskyddsnämnden) som avgör om det är en olägenhet. Inspektören som handlägger ärendet på kontoret eller förvaltningen gör en bedömning om det föreligger en olägenhet eller inte. Nämnden kan sedan ställa krav på lämpliga åtgärder. 14 lagstiftning

16 Det är med andra ord inte meningsfullt att den som arbetar med skadedjursbekämpning själv gör en bedömning om vad som kan betraktas som en olägenhet eller inte. Det är istället mer en fråga om vad för tjänst företaget kan erbjuda till kunden och vad som ingår i ett tecknat avtal som är det viktiga i bedömningen om en bekämpning ska göras eller inte. I detta ligger att avgöra vilka bekämpningsåtgärder som är möjliga och lämpliga. Blir det frågan om meningsskiljaktigheter om en bekämpning kan det vara lämpligt att kontakta miljö- och hälsoskyddskontoret eller motsvarande för en bedömning. Portalparagrafer, MB 2 kapitlet (2, 3, 6 ) I kapitlet finns det bl.a. angivet dessa tre tunga grundprinciper som är vägledande för all verksamhet och givetvis för vad som ska ligga som en grund i skadedjursbekämpning. Här förutsetts det att den som utför en verksamhet och den som ansvarar för arbetet har den kunskap som behövs så att rätt produkt och metod kan användas som ger de minsta riskerna för människa och miljö. KUNSKAPSPRINCIPEN FÖRSIKTIGHETSPRINCIPEN PRODUKTVALSPRINCIPEN Kunskapsprincipen Alla som bedriver en verksamhet ska skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Försiktighetsprincipen Alla som bedriver en verksamhet ska utföra nödvändiga skyddsåtgärder, begränsningar och försiktighetsmått för att undvika skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Vid yrkesmässig verksamhet ska bästa möjliga teknik användas. Produktvalsprincipen Kemiska produkter som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön ska undvikas om de kan ersättas med mindre farliga produkter. Kontroll av den egna verksamheten I MB och i Förordning (1998:901) om verksamhetsutövarens egenkontroll finns det krav på att verksamhetsutövaren själv ska kontrollera att de krav som finns i balken uppfylls. Egenkontrollen innebär bl.a.: Systematisk och fortlöpande kontroll. Att verksamheten inte innebär att miljö- och hälsorisker. Kontrollen är dokumenterad. Tydlig ansvarsfördelning inom företaget. En aktuell förteckning över de hälso- och miljöfarliga kemiska produkter som används i verksamheten finns lättillgängligt. lagstiftning 15

17 Hur kontrollen görs och hur den ska dokumenteras avgörs av varje verksamhetsutövare. Principen är att kontrollen ska vara tillräcklig för den verksamhet det gäller och att dokumentation ska vara tydlig och möjlig att använda för uppföljning. Inom Arbetsmiljön finns det också krav på egenkontroll och kallas numera för systematiskt arbetsmiljöarbete tidigare benämnd som internkontroll. Hälsoskydd I MB 9 kapitlet om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och i Förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges det att bostäder och lokaler för allmänna ändamål ska hållas fria från ohyra och andra skadedjur. Allmänna lokaler kan vara bibliotek, skolor m.m. Dessutom ska byggnader, lokaler för annat än allmänna ändamål och anläggningar hållas fria från ohyra. Ägare eller nyttjanderättshavare ska vidta skäliga åtgärder för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa. Åtgärder ska vidtas mot skadedjur som kan orsaka olägenhet för människors hälsa. Är det av särskild betydelse för hälsoskyddet, ska kommunen se till att åtgärder vidtas. Spridning av bekämpningsmedel Spridning i naturen av kemikalier t.ex. bekämpningsmedel är Naturvårdsverkets centrala ansvar. Reglerna handlar i första hand om utomhusbehandlingar. För inomhusbehandlingar finns inte samma direkta regler förutom vad som anges som användningsområde för medlet och som kan läsas på etiketten. I övrigt gäller de allmänna kraven enligt miljöbalken och förordningen om bekämpningsmedel vid inomhusbehandling. Förordning (1998:947) om bekämpningsmedel Enligt förordningen, ska spridning av bekämpningsmedel ske på ett säkert och på ett så effektivt sätt som möjligt. Användanden av medel ska vara anpassad till typ av ohyra och skadedjur som ska bekämpas och till hur området ser ut med tanke på praktisk genomförbarhet och risker för andra djur och människor. Det är viktigt att tänka på att spridning endast är tillåtet enligt de villkor som finns till godkännandet av medlet och finns att läsa på etiketten. Statens naturvårdsverks föreskrifter om spridning av kemiska bekämpningsmedel; SNFS (1997:2) Reglerna gäller endast vid behandlingar utomhus. Prata med kommunen först Det är alltid lämpligt att man först stämmer av med den kommunala myndigheten om vad som gäller vid spridning av bekämpningsmedel i kommunen. Det är det då viktigt att man tar reda på de rutiner som gäller för tillstånd och anmälan. Reglerna kan skilja sig åt mellan olika kommuner. 16 lagtiftning

18 Förbud mot yrkesmässig spridning utomhus Detta gäller; på tomtmark för flerfamiljshus, på gårdar till förskolor och skolor eller allmänna lekplatser. Tillstånd kan ges av den kommunala nämnden i kommunen. Hastigt påkallade punktsaneringar kan dock få ske om nämnden snarast informeras efteråt. Tillstånd ska sökas av den som ska utföra spridningen eller, efter skriftlig överenskommelse, av den som nyttjar marken. Punktsaneringar Med punktsanering menas enstaka behandlingar som beror på att akuta behov föreligger där det av praktiska skäl är svårt att samråda med den kommunala nämnden för hälsoskydd. Det kan t.ex. vara behov av att utsträcka en inomhusbehandling till ett område utanför byggnaden och då i omedelbar närhet till byggnaden. Kontakt ska i så fall tas med nämnden omedelbart efter behandlingen. Enklast är att en diskussion om behovet av saneringar redan har gjorts med nämnden och att man har kommit fram till rutiner för hur samrådet ska göras. Vid behandling Utrustning för spridning av bekämpningsmedel ska vara anpassad för ändamålet, underhållas väl och vara väl kalibrerad. Vid olyckor i samband med spridning, då större mängd bekämpningsmedel läckt ut eller kan befaras läcka ut, ska räddningstjänsten omedelbart underrättas. Områdets ägare eller nyttjanderättshavare ska också snarast underrättas. Om sjö, vattendrag eller vattentäkt har förorenats eller vid misstanke om förorening ska den kommunala nämnden för miljö- och hälsoskydd snarast underrättas. Ansvarig för underrättelsen är den som utfört eller låtit utföra spridningen. Vad som följer här nedan behöver inte följas om nämnden har meddelat annorlunda eller att spridningen har karaktär av en punktbehandling Den som sprider bekämpningsmedel klass 1 eller klass 2 ska föra anteckningar om; Medel och vilken dos som använts; tidpunkt och plats, temperatur och vindförhållanden, skyddsavstånd, försiktighetsmått vid påfyllning och rengöring av utrustningen. Dokumentationen ska sparas i tre år. Skriftlig anmälan till kommunal nämnd för hälsoskydd ska göras vid spridning på idrottsplatser, områden större än 1000 m 2 (ex. 100 m x 10 m, lite mer än 31 m x 31 m) och banvallar. Anmälan bör göras fyra veckor före spridningstillfället. Kortare tid kan tänkas vid särskilda skäl och kan göras muntligt med åtföljande skriftlig anmälan. lagstiftning 17

19 Anmälan ska alltid innehålla uppgifter om; namn, adress och telefon till utförare och beställare, spridningsområdets läge och storlek, avsikten med spridningen, kopia av etikett eller preparatblad för det bekämpningsmedel, beräknad dos, tidpunkt för spridningen eller spridningarna om fler sådana ska göras. På allmänna områden ska minst en vecka före spridningen information finnas på väl synliga anslag i väderbeständigt material och minst A5-format med uppgifter om; Spridningsområdet, namn, adress och telefon till den som ska utföra spridningen, avsikten med spridningen, bekämpningsmedlets namn och registreringsnummer, spridningsmetod, tidpunkt för spridningen, var ytterligare uppgifter om spridningen kan erhållas. Anslagen ska sitta kvar minst en månad och som längst åtta månader efter det att spridningen avslutats. Renhållning och avfallshantering Renhållningslagstiftningen finns numera i Miljöbalkens 15 kapitel om Avfall och producentansvar. Dessutom finns det regler i Renhållningsförordningen (1998:902). Avfallshanteringen är ett område som kan beröra skadedjursbekämpningen då hanteringen kan innebära risker för spridning av skadedjur. Det är viktigt att man har tagit reda på vad som gäller i varje kommun för; Insamling, transport, återvinning och bortskaffande. Varje kommun har en renhållningsordning som anger hur avfall ska tas om hand. I detta ligger det att se till att inte avfallshanteringen innebär skadedjursproblem. Med avfall menas någonting som innehavaren ska göras sig av med och som finns upptaget i Renhållningsförordningens avfallskategorier. För yrkesmässig transport av avfall krävs det tillstånd av länsstyrelsen. Vid yrkesmässigt bortskaffande eller återvinning av avfall för någon annans räkning ska anmälan göras till länsstyrelsen. Uppgifter ska lämnas till kommunen om avfallshanteringen vid yrkesmässig verksamhet med avfall. Farligt avfall I Förordningen (1996:971) om farligt avfall, bilaga 2, finns det angivet vilka typer av avfall som anses som farligt avfall. Bekämpningsmedel betraktas som farligt avfall. Detta gäller koncentrat, brukslösning och även varor som är behandlade med bekämpningsmedel. Vid hantering av farligt avfall krävs det särskilt tillstånd. 18 lastiftning

20 Lämnas farligt avfall till ett företag för omhändertagande eller lagring ska det kontrolleras att företaget har tillstånd från länsstyrelsen. Tillstånd och utbildning för hantering av bekämpningsmedel Enligt Förordningen (1998:947) om bekämpningsmedel krävs det tillstånd för arbete med bekämpningsmedel klass 1. För klass 1-medel mot ohyra och skadedjur är det Socialstyrelsen som ger tillstånd. Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 1994:29) om tillstånd för användning av vissa bekämpningsmedel anger vad som gäller för att få tillstånd att använda bekämpningsmedel klass 1 med tilläggsbetäckning SO (flytande och fasta) och SOX (gaser). Bekämpningsmedel klass 1 So Tillståndet är personligt och personen ska: Vara minst 18 år. Ha tillräckliga kunskaper om regler och bekämpningsmedelsanvändning. Ha förvärvat tillräckliga praktiska kunskaper. Ha genomgått av Socialstyrelsen anordnad utbildning med godkänt slutbetyg. Bekämpningsmedel klass 1 SoX Tillståndet är personligt och personen ska: Vara minst 20 år. Inneha ett klass 1 So tillstånd. Ha kunskaper om bekämpningsmedel klass 1 SoX. Ha erfarenheter av behandling med bekämpningsmedel klass 1 SoX. Ha läkarintyg om att hälsotillståndet inte innebär några arbetsrisker. Ha genomgått av Socialstyrelsen anordnad utbildning med godkänt slutbetyg. Giltighetstiden för ett tillstånd är 5 år. För nytt tillstånd krävs det en ny genomgången kurs med godkänt prov. I vissa fall kan det räcka med endast ett godkänt prov. För bekämpningsmedel klass 1 för jordbruk och skogsbruk krävs tillstånd av Jordbruksverket samt för träskyddsimpregnering och båtbottenfärger krävs tillstånd av Arbetsmiljöverket. Tillståndskrav finns i respektive myndigheters föreskrifter. För användning av bekämpningsmedel klass 2 krävs inget tillstånd. Tillräcklig utbildning för arbetet ska då anordnas av företaget själv. Ett undantag är jordbruks- och skogsbruksmedel där krav finns på deltagande i en av Jordbruksverket godkänd utbildning (bekämpningsmedel klass 2 L). lagstiftning 19

21 Brandfarliga och explosiva varor Lösningsmedel som används vid skadedjursbekämpningen är i många fall brandfarliga och explosionsrisk kan också förekomma. Även bekämpningsmedel kan vara brandfarliga. Det är viktigt att se över riskerna med dessa medel. Det är alltså inte bara risken för förgiftning som ska bedömas vid bekämpningsmedelshantering. I lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor, förordningen (1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor och Sprängämnesinspektionens föreskrifter (SÄIFS 2000:2) om hantering av brandfarliga vätskor anges det bl.a. att: Hantering av brandfarliga och explosiva varor ska ske så att skador på människa och miljö undviks. Den som bedriver verksamhet med dessa varor ska ha den kompetens som behövs. En utredning ska göras för att bedöma risker med hanteringen. Sprängämnesinspektionen har blivit en del i Statens Räddningsverk och inspektionen har därmed upphört som egen myndighet. Sammanslagningen kommer inte att innebära någon ändring av tillämpningen och kontrollen av gällande föreskrifter. Räddningsverket är central myndighet för brandfarliga och explosiva varor och i varje kommun finns det en nämnd för hantering av brandfarliga och explosiva varor, vanligen räddningsnämnden. Transport av bekämpningsmedel och lösningsmedel Vid transport av större mängder kemikalier gäller lagstiftningen om farligt gods. Krav finns då på säkerhetsutrustning, utbildning, behållares utförande, märkning av bil och behållare m.m. De mängder av bekämpnings- och lösningsmedel som vanligtvis förekommer i företagsbilar som arbetar med skadedjursbekämpning är normalt för små och reglerna för transport av farlig gods behöver då inte följas. Det är dock lämpligt att man tar reda på vilka mängder farliga kemikalier som gäller för transporter och vad som gäller om man är en avsändare och anlitar en transportör eller speditionsfirma för transport av farliga kemikalier. Alla transporter av kemikalier ska dock ske på ett säkert sätt, även mindre mängder som inte innefattas av tranportlagstiftningen. Ett kolli får dock inte vara större än 450 liter. Säkerheten ska gälla för den som kör fordonet, färdas i fordonet, lastar fordonet och för de som i övrigt kan finnas i fordonets närhet. Exakt hur detta åtgärdas finns inte reglerat för mindre mängder kemikalier i eget fordon. Säkerheten ska ordnas på ett acceptabelt sätt av varje företag, enligt miljöbalken och arbetsmiljölagen. 20 lagstiftning

22 Lag (1982:821) om transport av farligt gods och Förordningen (1982:823) om transport av farligt gods Regler för transport av farligt gods är internationella. Farligt gods indelas i 9 olika klasser och de som kan gälla skadedjursbekämpning är; klass 2: GASER, klass 3: BRANDFARLIGA VÄTSKOR och klass 6: GIFTIGA ÄMNEN. Vid transport av farligt gods ska alla varor vara klassificerade. Behållare ska vara utförda enligt krav angivna i bestämmelserna från ansvarig transport myndighet. Fordon ska vara märkt med orangeskylt. Behållare ska vara märkta med för transporter speciella märkningsetiketter med speciella varningssymboler. Etiketter med varningssymboler, överlåtelsemärkningen, på kemikaliebehållare är inte tillräckliga vid transporter. Transporthandlingar för allt farligt gods ska finnas med transporten och skriftliga instruktioner ska finnas om riskerna för de godstyper som finns med i transporten och vad som ska göras vid olycksfall. Nödvändig säkerhetsutrustning ska finnas med transporten. Statens räddningsverk är ansvarig för den bestämmelser som gäller för vägtransporter, ADR. Även är myndigheten ansvarig för bestämmelser för järnvägstransporter, RID. Företag som bedriver transport av farligt gods, enligt lagen, eller är avsändare av sådana transporter ska ha tillgång till en av Räddningsverket utbildad och godkänd och säkerhetsrådgivare. Säkerhetsrådgivaren har av Räddningsverket angivna speciella krav för sin verksamhet. Ansvariga myndigheter för tillsynen vid transporter av farligt gods är: Säkerhetsrådgivare: Statens räddningsverk Vägtransporter: Polisen Järnvägstransporter: Banverket Sjötransporter: Sjöfartsverket Flygtransporter: Luftfartsverket Tankfordon: Räddningsverket Gränspassager: Tullverket lagstiftning 21

23 Statens räddningsverks föreskrifter (SRVFS 1996:2) om Inrikes transport av farligt gods på väg och terräng, ADR-S Dessa föreskrifter kommer att ändras till en ny gemensam föreskriftsamling om både väg- och järnvägstransporter med beteckning ADR/RID. I ADR finns vad som gäller för transport av farligt gods, bl.a. specifikationer för behållare. Förare ska ha genomgått utbildning vid transport av farligt gods. Ett kolli får högst vara på 450 liter även om ADR bestämmelserna inte gäller. För att avgöra om transportbestämmelserna gäller får man ta reda på vilken klass och vilken multiplikationsfaktor som varje vara har. Vikten för varje vara ska sedan multipliceras med respektive faktor. Resultaten ska sedan läggas ihop och den sammanlagda vikten får då inte vara mer än kg. Över kg gäller reglerna för transport av farligt gods, ADR. Några exempel: Tabell 1 MAXVIKT, KG MULTIPLIKATIONSFAKTOR Isopropanol Fosforväte Bekämpningsmedel* * med bekämpningsmedel menas koncentrat eller brukslösningar av mindre giftiga bekämpningsmedel 100 liter Isopropanol och 10 kg bekämpningsmedel ger tillsammans 400 kg (100 x x 10). Detta innebär att taket på kg inte överskrids, s.k. fri mängd, och föreskrifterna om transport av farligt gods behöver inte följas. Jakt Skadedjursbekämpning är att betrakta som jakt på vilt. Endast godkända bekämpningsmedel och godkända fångstredskap får användas vid skadedjursbekämpning. Jaktlag (1987:259) Vilda däggdjur och fåglar är att betrakta som vilt. Jakt är att fånga eller döda vilt även att göra ingrepp i viltets bon och att ta eller förstöra fåglars ägg. Fastighetsägaren har jakträtt på egen mark. Endast vilt angivna i lagen är tillåtna att jaga. 22 lagstiftning

24 Gårdsinnehavare och ägare till trädgård har rätt att jaga vildsvin, räv, mårdhund, grävling, mård, iller, mink, hermelin, vessla, ekorre, vildkanin, mullvad, SORKAR, LÄMLAR, RÅTTOR, SKOGSMÖSS, HUSMUS, duvhök, sparvhök, kråka, råka, kaja, skata, björktrast (snöskata), gråsparv eller pilfink som orsakar skada eller annan olägenhet under hela året (angivet i Jaktförordningen bilaga 4). Dessutom måste man ta reda på vilka jaktmetoder som är tillåtna och vilka begränsningar för jakt som finns i kommunen. Jaktförordning (1987:905) Fångstredskap ska vara godkända av Naturvårdsverket. Vilt som har fångats i fångstredskap ska vid vittjningstillfället omedelbart avlivas eller återges friheten. För att döda mullvadar, sorkar (utom bisam), lämlar, råttor, skogsmöss och husmöss får endast godkända bekämpningsmedel och godkända metoder användas. Kungörelse med föreskrifter om jakt (jaktkungörelse); SNFS (1994:3) Naturvårdsverket har angett i sin kungörelse att: Vid fångst av bl.a. RÅTTOR, SORKAR, MÖSS och NÄBBMÖSS ska vittjningen av fångstredskap ske minst två gånger per dygn, morgon och kväll. Krav på kulpatroners egenskaper finns vid jakt på råttor och möss m.fl. djurarter. Givetvis gäller dessutom krav på licens m.m. enligt vapenlagstiftningen. Gevär med en minsta kaliber av 5,6 mm (.22) och som drivs av komprimerad luft, kolsyra eller annat liknande utskjutningsmedel (luftgevär m.m.) får användas mot råttor och möss om projektilen har en minsta utgångshastighet av 180 meter per sekund och om den konstruerats för att expandera. För fångstredskap mot bl.a. råttor och möss gäller att trampgiller inte får betas på trampplattan och att betesgiller endast får betas på gillret. I de allmänna råden anges det att material- och funktionskontroll av fångstredskapet bör ske regelbundet, dock minst en gång per månad under den tid redskapet används. Krav på byggnader Utöver vad som anges i MB om byggnader finns i Plan- och bygglagen (1987:10) angivet vad som gäller vid planläggning av områden och vid byggande av hus. Detta avser projektering och byggnation av hus tills dess huset är besiktigat och klart, med en viss garantitid inräknat. Vissa krav finns dock på underhåll av byggnader. Bebyggelse ska lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till de boendes och övrigas hälsa. Hur hus ska göras rått- och lagstiftning 23

25 mussäkra och hur de ska vara konstruerade för att minska risken för ohyra finns inte direkt angivet. Indirekt är det dock reglerat genom att det finns krav på att byggnader och områden inte ska innebära hälsoproblem. Rivning av byggnad med ohyra eller virkesförstörande insekter I Plan- och byggförordning (1987:383) finns det angivet att vid rivning av en byggnad som är angripet av ohyra eller virkesförstörande insekter ska skadedjuren utrotas. Material som kan ge skador på människor, djur eller växter ska tas om hand på ett betryggande sätt. Framförallt gäller detta Husbock men även andra insekter, råttor och möss kan komma ifråga. Tekniska egenskapskrav på byggnader I lag (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. och Förordning (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. finns det krav på att byggnadsverk som uppförs eller ändras ska vid normalt underhåll inom en rimlig livslängd uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö. Även ska byggnaden vara utförd så att brukarnas eller grannarnas hygien eller hälsa inte påverkas negativt. I detta ligger att förebyggande skydd mot skadedjur ska fungera och inte försämras. Livsmedelslagstiftningen Livsmedelshanteringen kan utgöra en grogrund för skadeinsekter och skadedjur vilket innebär att man bör vara medveten om de regler som gäller i livsmedelslokaler. Det finns inga direkta regler om hur behandlingar med bekämpningsmedel ska eller bör göras i livsmedelslokaler. Det finns heller inget förbud om att använda bekämpningsmedel i lokaler eller på livsmedel men givetvis så är en behandling förenad med de krav som finns i miljöbalken och man bör se till att inte förorena livsmedel med bekämpningsmedel om möjligt. Livsmedelslagen (1971:511) och Livsmedelsförordningen (1971:807) Regler finns här om att livsmedel inte ska förorenas eller bli otjänligt som föda. Detta innebär krav på hygienen och att skadedjur ska kontrolleras. Bakterier och svampar t.ex. mögelsvampar ska också kontrolleras. Det innebär också att man bör undvika att bekämpningsmedel kommer i kontakt med livsmedlen. Statens livsmedelsverks föreskrifter (SLVFS 2001:5) om bekämpningsmedelsrester i livsmedel Ett omfattande provtagning av livsmedel görs för att se till att livsmedel inte har för höga halter av bekämpningsmedelsrester. I föreskriftssamlingen finns det gränsvärden angivna för många olika livsmedel. 24 lagstiftning

26 Statens livsmedelsverks föreskrifter (SLVFS 1996:6) om livsmedelslokaler Här finns krav på att lokalen med dess inredning och utrustning ska hållas i gott skick och regelbundet rengöras så att inte livsmedel påverkas menligt. Här är det viktigt att inte bekämpningsmedelsrester blir kvar på ytor som livsmedel kommer i kontakt med. Utrustning får inte placeras så att livsmedel kan förorenas eller att rengöring försvåras eller ventilationen påverkas. Bekämpningsmedel får inte förvaras i livsmedelslokaler. Smittskydd Smittskyddslagen (1988:1472) och smittskyddsförordningen (1989:301) handlar om att skydda människor mot att smittsamma sjukdomar sprids. Insekter, råttor och möss med flera djur kan vara smittospridare vilket kan innebära att det finns behov av bekämpning eller utrotning av skadedjur. Karantänslagstiftningen är ett komplement till smittskyddslagstiftningen. Exempel på sjukdomar som anses som samhällsfarliga är; Gula febern, kolera, pest, tularemi, papegojsjuka, toxoplasmainfektion. Dessa sjukdomar är exempel på smitta som kan överföras från insekter eller varmblodiga djur till människa, s.k. zoonoser. Smittskyddsläkaren har ansvaret för smittskyddet på regional nivå och utnämns av landstinget. Ett undantag är Gotland som inte har något landsting där istället Visby kommun har ansvaret. Smittskyddsläkaren ska bl.a. planera, organisera, leda smittskyddet och verka för att förebyggande åtgärder vidtas. De kommunala nämnderna för miljö och hälsoskydd har det kommunala ansvaret att med smittskyddsläkaren se till att smittoskyddet fungerar. Nämnden kan då i smittskyddsärenden ställa krav på bekämpningsåtgärder. Försvarsmakten För hälsoskyddet inom försvaret ansvarar Generalläkaren som är en myndighet som ligger under försvarsstaben. Myndigheten har även ansvar för andra delar av miljöbalken som rör miljölagstiftningen. Detta gäller alla militära anläggningar i Sverige inklusive förråd. Tills stor del utgår Generalläkaren från hälsoskyddslagstiftningen med tillhörande föreskrifter i sin bedömning men kan även ha egna föreskrifter som gäller för Försvarsmakten, Fortifikationsverket, Försvarets materielverk och Försvarets radioanstalt. Generalläkaren kan ställa krav på skadedjursbekämpning om det bedöms nödvändigt på samma sätt som den kommunala myndigheten för hälsoskydd. lagstiftning 25

27 Kemiska bekämpningsmedel Tillstånd krävs SYLVIA JARL, KEMIKALIEINSPEKTIONEN När ett bekämpningsmedel godkänns av Kemikalieinspektionen placeras det i en behörighetsklass som talar om hur medlet får användas och vem som är behörig att använda preparatet. Huvudindelningen i behörighetsklasser är denna: Klass 1: Klass 2: Klass 3: Medel som får användas endast för yrkesmässigt bruk av den som har särskilt tillstånd. Medel som får användas endast för yrkesmässigt bruk. Medel som får användas av var och en. Utbildning för att få tillstånd att använda klass 1-medel ges av olika myndigheter för olika typer av medel. En sammanställning över aktuella tillståndsmyndigheter, var medlen används samt de beteckningar som finns på de preparat som tillståndet gäller, återfinns nedan: Tabell 2 BETECKNING TILLSTÅNDSMYNDIGHET ANVÄNDNING 1 L * Statens Jordbruksverk Inom jordbruk, skogsbruk och trädgårdsskötsel 1 So Socialstyrelsen Mot bostadsohyra och skadedjur 1 SoX Socialstyrelsen Mot bostadsohyra och skadedjur 1 ASS** Arbetsmiljöverket Inom industrin, som träskyddsmedel * Statens Jordbruksverk hette tidigare Lantbruksstyrelsen, varför dessa medel har beteckningen 1 L. Statens Jordbruksverk ger också en utbildning för användning av medel med beteckningen 2 L. Tilläggsbeteckningen X finns på vissa särskilt giftiga Klass 1-medel. För att få använda dessa krävs att man genomgått en extra utbildning. Det finns ett fåtal 1 SoX-medel och de är samtliga livsfarliga gaser. ** Arbetsmiljöverket har tidigare benämnts ARBETARSKYDDSSTYRELSEN och därför har dessa medel beteckningen 1 ASS. 26 kemiska bekämpningsmedel

28 faktaruta FAROANALYS Bedömning av kemiska ämnens inneboende risker att skada människa eller miljö. RISKANALYS Bedömning av sannolikheten för skada och dess möjliga omfattning. NYTTOANALYS Bedömning av möjliga fördelar med en viss användning av en kemisk produkt. KONSEKVENSANALYS Bedömning av effekten av ett alternativ. RISK-NYTTA VÄRDERING Bedömning grundad på samhällsvärderingar av vilken risk som från samhällets synpunkt är acceptabel vid beslutstillfället. Källa: Kemikaliekontroll. Huvudbetänkande av Kemikalieinspektionen, SOU 1984:77 Bekämpningsmedel ska förhandsgranskas VIBEKE BERNSON, KEMIKALIEINSPEKTIONEN Enligt förordningen (1998:947) om bekämpningsmedel måste ett bekämpningsmedel vara godkänt av Kemikalieinspektionen för att få importeras från länder som inte är medlemmar i Europeiska Unionen, släppas ut på marknaden eller användas. Ett godkännande ges för högst tio år och måste därefter förnyas. Även om Kemikalieinspektionen godkänner preparatet är det dock företagen själva som i egenskap av tillverkare eller importörer är huvudansvariga för produkten. Godkännande av bekämpningsmedel Ansökan om godkännande av ett bekämpningsmedel görs av tillverkaren som samtidigt skickar in det underlag som Kemikalieinspektionen kräver för att kunna bedöma om medlet är acceptabelt ur hälso- och miljösynpunkt. Kemikalieinspektionen har fastställt minimikrav på dokumentationsunderlag (djuroch laboratorietest) för olika typer av medel. Dessa tester ska vara utförda enligt internationella regler (OECD-GUIDE-LINES) och utföras på ett laboratorium som tillämpar Good Laboratory Practice, ett internationellt kontroll system. De tester som krävs för att klarlägga eventuella hälsoeffekter är samma som för läkemedel och innefattar bl. a. följande test på det verksamma ämnet: akut, subkronisk och kronisk toxicitetstest, cancerstudier på två djurslag, ett batteri av genotoxicitetstest, flergenerationstest och test på eventuella fosterskador samt hur ämnet tas upp, utsöndras och omvandlas i kroppen. Även test om bekämpningsmedlet har allergiframkallande egenskaper samt hud- och ögonirritationstest ska ingå. På miljösidan krävs dels nedbrytnings- och rörlighetsstudier, dels effektstudier på åtminstone markorganismer (t.ex. daggmask) samt för hinnkräfta, fisk, fågel och bi. Dessa fakta sammanställs i en faroanalys (se faktaruta) för vardera hälso- och miljösidan. Därefter genomförs en riskanalys som omfattar: Resthalter i föda för varje gröda Exponering vid användningen Exponering i miljön En nytto- och konsekvensanalys görs också för varje medel. Dessa analyser läggs sedan till grund för en risk-nytta-värdering, dvs. en bedömning av vilken risk som kan accepteras. kemiska bekämpningsmedel 27

29 Kemikalieinspektionen samarbetar vid utvärderingen med andra myndigheter t.ex. Arbetsmiljöverket, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, Naturvårdsverket och organisationer som Lantbruksuniversitetet och berörda arbetstagarorganisationer. För närvarande har Kemikalieinspektionen och Jordbruksverket i samråd med Naturvårdsverket och Arbetsmiljöverket i uppdrag att minska hälso- och miljöriskerna när bekämpningsmedel används i jordbruket. Detta uppdrag benämns Handlingsprogram för att minska riskerna med bekämpningsmedel i jordbruk och trädgård. Programmet innebär att det inom den tolkningsbredd som ges av analyserna ovan görs en strängare bedömning än tidigare av vad som kan accepteras. Observera också att enligt figuren på sida 29 kan medlet avslås redan om riskanalysen visar på oacceptabla risker för hälsa och miljö. I sådana fall genomförs således ingen risk-nytta-värdering. En ansökan kan också avslås enbart om behovet dvs. nyttan inte är tillräckligt stark ens för att väga upp en liten risk. Det kan även finnas andra metoder att komma tillrätta med ett bekämpningsbehov t.ex. annan växtföljd, mekanisk bearbetning, annat sortval osv. När ett bekämpningsmedel blivit godkänt fastställer Kemikalieinspektionen: Användningsområde inklusive sätt och tidpunkt för användningen (karenstid). Behörighetsklass dvs. vem som är behörig att använda medlet. Övriga villkor såsom särskilda riskupplysningar, farlighetsklassificering och skyddsanvisningar. All användning utöver den som står i användningsområdet är otillåten! Detta beror på att Kemikalieinspektionen har bedömt riskerna för de grödor som är uppräknade i användningsområdet. Användning på andra grödor kan medföra oacceptabla risker eftersom resthalterna även vid samma dosering kan variera mycket mellan olika är grödor beroende t.ex. på ytan (jfr. sallad och gurka). Observera att det är straffbart att använda ett bekämpningsmedel på felaktigt sätt, t.ex. till annat användningsområde än registreringen anger. 28 kemiska bekämpningsmedel