TRON ALLENA. Mikkel Vigilius

Transkript

1 MIKKEL VIGILIUS 11 TRON ALLENA Mikkel Vigilius Vid den danska Luthersk Missionsforenings riksmöte 2002 belystes särskilt de lutherska grundbegreppen Tron allena, Nåden allena och Skriften allena. Mikkel Vigilius, lärare vid LM:s Højskole i Hillerød, behandlade de tre ämnena. Denna artikel är en bearbetning av det första. De andra två kommer i senare nummer av Begrunda. varför samlas vi för att höra Guds ord förkunnas? Frågan kan få många bra svar. Men om vi går till roten, finner vi nog att svaret är att vi är här eftersom vi vet att vi ska möta Gud! Vi ska möta Gud I grund och botten vet vi bara en sak om vår framtid, och det är att vi ska möta Gud. Inför hans domstol ska vi alla träda fram. Böckerna ska öppnas och vi ska delas i två grupper. Fåren på Herrens högra sida och getterna på hans vänstra. Detta är inte bara ett poetiskt bildspråk eller tankar från gamla väckelsetider. Det är konkret, levande och handfast verklighet. Detta kommer att inträffa! Bibelns ord i frågan är klara och otvetydiga. För var och en av oss handlar det om att vi ska stå inför Gud och höra antingen: Kom, du välsignade! eller: Gå bort, du förbannade! Det gäller mig, det gäller varje människa. Här har vi orsaken till att vi samlas kring Guds ord. Eller snarare orsaken till att Gud kallar oss samman. Ingen kommer till Gud på eget initiativ. Det är han som söker och kallar oss. Och han gör det av ett enda skäl: han vill frälsa! Han vill ingen syndares död, utan att syndaren vänder om och finner frälsning. Ja, ännu mer: frälsningsvisshet! I detta har kärleken nått sitt mål hos oss, säger aposteln Johannes, att vi är frimodiga på domens dag! (1 Joh. 4:17.) Det är Guds kärleks slutmål: att vi ska kunna träda fram på domens dag med frimodighet, eftersom vi vet att vi är frälsta! Detta är Guds innersta hjärteangelägenhet, och det är tänkvärt att det också var reformationens! Fallet Martin Luther Kyrkohistorikerna har funderat mycket över fallet Martin Luther. Varför kunde han ibland vara nära att bryta ihop både psykiskt och fysiskt på grund av anfäktelse och rädsla för Guds vrede? Var han psykiskt sjuk? Eller hade han ett traumatiskt förhållande till sin far, något som hade förts över till hans gudsförhållande? Jag tror att det finns en mycket mer näraliggande förklaring. Luther var bibelteolog. Han läste sin Bibel, särskilt Gamla testamentet. Under mer än trettio år undervisade han ständigt i de bibliska skrifterna, och det han läste om Gud i Bibeln det trodde han på. Tänk, han trodde på det! Och det skakade honom! För han var klar över att den Gud som han mötte här, var den Gud som han skulle stå ansikte mot ansikte med en dag. Samme Gud! Den Gud som lät hela människosläktet män, kvinnor och barn drunkna i syndafloden så när som på åtta själar! Den Gud som lät hela städer med alla dess invånare gå under i ett regn av eld och svavel så när som på fyra själar! Den Gud som både kan och vill döma och straffa! Det var denne Gud som Luther mötte och trodde på! När jag var barn läste min mor högt för mig ur en illustrerad Bibel med gamla klassiska målningar och etsningar.

2 12 TRON ALLENA Många av dem var oerhört dramatiska. Nu har vi fått denna Bibel och använder den till våra pojkar. Men de är bara två och fyra år gamla, så jag undviker medvetet att visa vissa bilder. De är helt enkelt alltför skakande. Bilderna av syndafloden, av familjer med små barn som klamrar sig fast vid bergstopparna tills vattnet når dem och uppslukar dem, och bilderna av eldregnen över Sodom och Gomorra. Vem vill berätta om sådana bilder för sina barn? En dag ska jag göra det. För sådan är Gud! Har vi svårt att tro det? Det hade också människorna på den tiden. Under bortåt 100 år byggde Noa på arken och under lika lång tid var han rättfärdighetens förkunnare. Men inte en enda trodde på honom! Ingen utom den lilla familjen. I Sodom blev Lot förvarnad om Guds dom och varnade sina blivande svärsöner. Men de trodde inte på honom. När han talade om domen menade de att han drev med dem. De trodde att det var ett skämt! Dagens människor frågar inte efter en nådig Gud, hör vi. Nej, det har egentligen aldrig någon gjort. Frågan har aldrig varit aktuell för den naturliga människan. Det var den inte på Noas och Lots tid och det är den inte i dag. Frågan måste väckas hos varje människa vid varje tid genom förkunnelsen! Och det är just vad Gud vill! Därför har han uppenbarat sig för oss i sitt ord. Han vill väcka oss ur andlig sömn, självbedrägeri och självsäkerhet. Han vill visa oss att domens dag är en realitet. Alldeles konkret och verklig! Men om vi inte tror hans Ord inte tror på Mose och profeterna finns det inte något hopp för oss. Detta är inte bara ett poetiskt bildspråk eller tankar från gamla väckelsetider. Det är konkret, levande och handfast verklighet. Detta kommer att inträffa! Bibelns ord i frågan är klara och otvetydiga. För det är det enda vittnesbörd som han har givit oss! Luther trodde på Guds ord. Han trodde på det han läste. Han skakades av allvaret i det och nöjde sig därför inte med något mindre än visshet om frälsning, visshet om Guds nåd. Vem förstår Luther? Vem förstår hans glädje och jubel när han äntligen fick ljus över evangeliet om Kristi död i hans ställe, försoningen och rättfärdiggörelsen av tro allena? Det gör bara den som har mött Gud och har lärt känna honom i hans helighet och vrede och har anfäktats! Hela denna lära, skriver de lutherska reformatorerna i den Augsburgska bekännelsen, artikel 20, har avseende på det förskräckta samvetets kamp, och kan icke förstås utan denna kamp. (SKB, s. 64, sista meningen.) Vår rörelse (LM) föddes utifrån glädjen över evangeliet om Kristi frälsargärning. Men tron går inte i arv. Den måste skapas på nytt i varje ny generation genom det personliga mötet med den helige Guden och vid det personliga mottagandet av evangeliet. Lever tron hos oss i dag? Lever glädjen och lovsången över Kristi kors, blod och rättfärdighet hos oss? I början av nittonhundratalet gjorde den amerikanske teologen Reinhold Niebuhr en karakteristik av den evangeliesyn som höll på att växa fram i de gamla kristna länderna: Ett evangelium om en Gud utan vrede, som frälser människor utan synd in i ett rike utan dom genom en Kristus utan kors! I vår tid ser vi att denna förutsägelse i hög grad har gått i uppfyllelse. Hur ska vi kunna räddas från denna förförelse? Det gör vi endast genom att komma in

3 MIKKEL VIGILIUS 13 under Guds ords tilltal. Genom att möta Gud som den han verkligen är och har uppenbarat sig för oss i sitt Ord. Guds väg Guds önskan och tanke med oss är inte att vi ska leva i fruktan och osäkerhet. Han vill leda oss till visshet! Men det finns ingen annan väg till sann evangelisk frälsningsvisshet än den som går via mötet med Gud i hans helighet och vrede. En av de böcker i Skriften som uttrycker detta klarast är Romarbrevet. Hela Romarbrevet är en enda lång vägledning till frälsningsvisshet och frimodig tro på Jesus. Men det är värt att lägga märke till hur Paulus börjar, när han vill leda oss fram till detta mål. Efter sin inledning börjar han med Guds vrede: Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor. (Rom. 1:18.) Hur reagerar du när du hör att Guds vrede är en verklighet, liksom domens dag och förtappelsen? Om du gör som de flesta, blir din första reaktion att du vänder blicken mot dig själv, för att om möjligt finna något där som kan försäkra dig om att du inte ska drabbas av vreden. Du söker frälsningsgrund i och hos dig själv. Och i regel kommer du att finna något som kan ge dig viss ro och trygghet: din omvändelse, detta att evangeliet har blivit levande för dig, ditt personliga liv med Gud, din goda insikt i lag och evangelium, dina goda, kristna vanor. Jag vet inte om du kan känna igen dig i något av detta. Om så är fallet kan jag försäkra dig att allt detta är falska frälsningsgrunder, som inte är till minsta hjälp den dag du ska möta Gud. Den dagen är de absolut ingenting värda, absolut ingenting. Du kan mycket väl träda fram med en radikal omvändelse bakom dig och med ljus över evangeliet, med klar insikt i lag och evangelium och trohet mot församlingen och ändå gå förlorad för evigt! Inför Guds tron faller alla dessa frälsningsgrunder till marken. Om du kommer fram med dem, slår Gud dem ur dina händer. Men Gud vill inte se dig komma fram med dessa frälsningsgrunder på den stora dagen. Därför försöker han ta dem ifrån dig nu medan tiden varar. Han gör det med sin lag. Han genomlyser allt ditt eget med lagens ljus och avslöjar att ingenting av det är fritt från synd. Men du kanske opponerar dig mot lagens dom. Du vägrar tro att det står så illa till med dig. Du håller envist fast vid dina egna frälsningsgrunder. Då kan det bli nödvändigt för Gud att bryskt slita dem ifrån dig. Han låter din tro smulas sönder, ditt andaktsliv rinna ut i sanden, din kärlek till Guds hus kallna och låter dig kanske falla i en synd som du aldrig hade trott att du skulle kunna falla i. Men då är det mindre förlorat, säger Rosenius, än om du blev kvar i ditt högmod. För då skulle allt vara förlorat. Gud vill nå sitt mål! Han vill tömma dina händer och stänga din mun så att du inte har mer att säga om dig själv och ditt eget. Först då är du i stånd att höra. Höra vad Gud har att säga om en helt annan frälsningsgrund en frälsningsgrund utanför dig själv, en fräls- Dagens människor frågar inte efter en nådig Gud, hör vi. Nej, det har egentligen aldrig någon gjort.

4 14 TRON ALLENA ningsgrund som håller i livet, i döden och i domen. Det är Guds väg! Och om vi ser i Romarbrevet, så är det precis den vägen som vi förs in på här. Efter att ha talat om Guds vrede går Paulus över till att just tala om alla de falska frälsningsgrunder som människor under hans samtid ansåg att de kunde finna hos sig själva. Han plockar fram den ena efter den andra. Både de ogudaktiga hedningarnas frälsningsgrunder och de fromma judarnas. Han visar att ingen av dem håller. Och i slutändan står alla lika tomhänta och dömda inför Gud alla! Ingen förståndig finns, ingen finns som söker Gud. Alla har avvikit, alla har blivit fördärvade. Ingen finns som gör det goda, inte en enda. (Rom. 3:11 12.) Alla har blivit fördärvade, säger Paulus. Det är anledningen och roten. Vårt hjärta är fördärvat av synden, som besmittar och sätter sitt märke på allt vad vi är och gör. Vi ser det inte när vi möts i den kristna gemenskapen. Här ser vi knäppta händer, öppna biblar och kristen fromhet. Vi är inte som de som står utanför! Nej, kanske inte till det yttre. Men hur står det till i hjärtat? Märker du det inte? Känner du inte kylan, likgiltigheten, otron, ytligheten, världsligheten, hårdheten, begäret? Har det blivit bättre med åren? Nej knappast, eller hur? Visst är vi många som då och då har skattat oss lyckliga över att andra kristna inte kan läsa våra tankar? Men det som är dolt för människor är uppenbart för Gud. Och i lagens ljus avslöjas det också för oss. Det är syftet med lagen. Att avslöja vårt innersta och därigenom stänga vår mun! Allt vad lagen säger, det talar den Här vill Gud ha oss och hålla oss kvar! Eftersom det bara är här som vi kan och vill lyssna till världens mest välsignade budskap: evangeliet om nåden och frälsningen och rättfärdigheten i Kristus. till dem som har lagen, för att var mun skall stoppas till och hela världen stå med skuld inför Gud. (Rom. 3:19.) Här vill Gud ha oss och hålla oss kvar! Eftersom det bara är här som vi kan och vill lyssna till världens mest välsignade budskap: evangeliet om nåden och frälsningen och rättfärdigheten i Kristus. Evangeliet Jesu frälsargärning har två sidor: hans liv för oss och hans död för oss. Två citat ur Nya testamentet kastar ljus över var sin sida av frälsningen. Gal. 4:4 5: Men när tiden var fullbordad sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att han skulle friköpa dem som stod under lagen, så att vi skulle få söners rätt. Kan det uttryckas klarare? Det målas nästan för våra ögon. När Jesus föddes, föddes han in under Guds lag med alla dess bud och krav. Han levde under denna lag och han uppfyllde den inte för sin egen skull utan för oss! Han var ren i sina tankar, ord och handlingar i mitt ställe! Han älskade Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv i mitt ställe! Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet. Han har uppfyllt allt. Det står i Guds ord. Och det är sant! I mitt förhållande till Gud, säger Luther, vill jag varken veta av ett eller tio bud, eftersom alla buden är uppfyllda för mig av min Herre Kristus! Detta evangelium det gäller också för dig! Men du ser på dig själv och kretsar kring dig själv, och du tror att det är väldigt viktigt för Gud hur du har det med dina känslor och ditt kristenliv och din egen kristendom. I själva

5 MIKKEL VIGILIUS 15 jag är. I honom jag är god och from, och helig redan här! I själva verket väntar Gud bara på en sak: att du ska släppa din egen kristendom och gripa tag i Kristus! verket väntar Gud bara på en sak: att du ska släppa din egen kristendom och gripa tag i Kristus! Tron har bara en hand, har det sagts. Därför måste du välja. Om du vill gripa tag i Kristus, måste du släppa ditt eget. Så gjorde Paulus. Han valde att räkna allt eget som förlust därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag ska vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron. (Fil. 3:8 9.) Därför kan lagen och djävulen komma med vilka anklagelser som helst mot mig och mitt hjärta. Det är inte mig de anklagar! De anklagar Kristus! Och då faller alla deras anklagelser! Min frälsning och mitt gudsförhållande beror nu inte längre på mig, utan på Kristus allena! Jag får se hur Jesus har det med Gud och får veta att så har jag det med Gud. För jag är i honom! I honom är jag vit och ren, hur svart i mig 1 Petr. 2:24: Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä... Också här gäller det att Guds ord målar upp evangeliet framför oss. Då får vi se att när Jesus gick till korset togs all vår synd ifrån oss och blev lagd på honom ända från vår första dag här på jorden till vår sista. Han bar dem i sin kropp upp på korset och in framför Gud. Ja, du ska möta Gud! Men Jesus har varit där först med all din synd! Och Guds heliga dom har fallit och straffet har utkrävts. Domen föll på honom, Guds offerlamm din Frälsare. Och nu är synden borta! Den har avlägsnats från oss, så långt som öster är från väster, och Gud ser den aldrig mer. Det säger Guds ord! Synden har tagits ifrån oss, säger Luther, inte så att vi inte ser den mer. Utan så att Gud inte ser den mer! Eftersom han har sett den en gång för alla och dömt den hos Jesus. Det är lika sant att Jesus var en syndare i Guds ögon på korset och behandlades som en sådan, som att du nu får stå ren och rättfärdig inför Gud och bli behandlad som en sådan! Denna frälsargärning Jesu liv för oss och Jesu död för oss är den enda frälsningsgrund som håller under hela vårt liv, i döden och i domen. Hur kommer jag att få det på domens dag när mitt namn ropas upp? Det vet jag inte. Jag kan bäva för den dagen. Men en sak vet jag: också på den dagen kommer Kristus att vara en orubbligt säker frälsningsgrund för en rädd och anfäktad syndare som jag. Det vet jag! Tron Men tron då? Vi ska ju tro! En amerikansk präst skulle förklara detta med tron och frälsningen för sina konfirmander, så han ställde en fråga till dem med tre

6 16 TRON ALLENA möjliga svar: Vad är det som frälser oss? Är det gärningar, är det tron eller finns det ett tredje alternativ? De hade fått god undervisning. Därför räckte ingen upp handen när han frågade om det är genom gärningar. När han frågade om det är genom tron, åkte händerna i vädret. Nu kunde de inte ändra sig. Sedan kunde prästen tala till dem om skillnaden mellan att bygga sin frälsning på tron och att bygga den på Jesus! Det är inte tron som frälser dig. Om du träder fram inför Gud på domens dag och räcker fram din fina tro, tjänar det ingenting till. Tron har inte något värde i sig själv. Tron är i all sin enkelhet ett pekfinger, som pekar bort från dig mot Jesus och säger: Se ej på mig, se ej på mig, se på din Son, o Gud! Se på hans sår och se mig ren i hans försoningsskrud! Men du då, du som känner att du inte kan tro? För dig gäller precis samma sak. Du måste peka bort från dig själv och allt ditt eget och säga som det är: Gud, jag klarar inte av att tro! Jag har ingen tro. Men se på Jesus och låt hans frälsning gälla för mig! Om du gör det, så tror du. Att tro är just detta enkla att se bort från sig själv och peka mot Jesus och räkna med honom allena! När Skriften förkunnar att vi blir frälsta genom tron allena, så är det inte fråga om ett bud och ett krav, som vi måste uppfylla. Det handlar om raka motsatsen: ett härligt evangelium om att vi nu äntligen ska kunna få glömma allt om bud och krav, som vi ska uppfylla, och bara tacka och vila i det som Jesus har gjort för oss. Att tro det är att tacka, att tro det är att vila i det fullbordade! Och i denna tro på Jesus och hans fullbordade frälsning kan vi få gå domens dag till mötes med frimodighet! För han kommer att vara där det vet vi som vår Frälsare i vårt ställe! Jesus i mitt ställe står. Det är all min glädje. Salighet och liv och frid allting finns i honom! Jesus i mitt ställe står. Fritt jag vågar komma, falla för Guds åsyn ned, tacka och tillbedja. Jesus i mitt ställe står vid den vita tronen, och han ensam värdig är evigt få all ära. Mikkel Vigilius är teol. dr och bibelskollärare. Artikeln är tidigare tryckt i den danska tidskriften Budskabet, nr 4/2002. Översatt av Gunilla Davidsson, Lund.