Visuell didaktik - marginalisering eller expansion?

Transkript

1 Bengt Lindgren Institutionen för pedagogik och didaktik Göteborgs universitet Visuell didaktik - marginalisering eller expansion? Följande korta text är i hög grad att betrakta som ett utkast till en diskussion om bilder inom skola och utbildning i ett framtidsperspektiv. Till ambitionerna för detta paper hörde också att presentera ett teoretiskt ramverk med grund i perceptions-, bild- och kunskapsteori, där medierande redskap och affordances kunde vara användbara begrepp för att studera och utveckla lärande processer. Jag måste dock konstatera att tiden inte varit tillräcklig för att ens formulera ett utkast till ett sådant ramverk, utan återkommer i denna fråga vid nästa nordiska ämnesdidaktikkonferens. Det bör också understrykas att de viktiga frågor som finns kring materialitet och kroppslighet inte är förbisedda i detta sammanhang utan tvärtom är prioriterade i det fortsatta arbetet. Så kallad teoretisk vs så kallad praktisk-estetisk kunskap I den förra svenska lärarutbildningsutredningen Att lära och leda. En lärarutbildning för samverkan och utbildning ((SOU:1999:63, s.56) framförs kritiska tankar om åtskiljandet av skolans teoretiska respektive praktiska traditioner. Inom de teoretiska ämnena utgör texten den dominerande presentationsformen, konstateras i utredningen, medan praktisk och estetisk kunskap vanligen uttrycks via andra medel. De teoretiska ämnena ger en kunskap i form av vetande om världen, medan de estetiska och praktiska associeras med kroppslig färdighet och känslomässiga upplevelser. Utredningen framhåller vikten av integrerade arbetssätt för att motverka denna olyckliga uppdelning, en uppdelning som tyvärr återigen stärks i det senaste förslaget till förändringar av den svenska lärarutbildningen (SOU: 2008:109 En hållbar lärarutbildning, HUT 07). Trots sina goda ambitioner bibehåller ändå de återgivna resonemangen ovan en djupgående definitionsproblematik i sina antaganden om ett slags andra kunskapsformer, beskrivna som konstnärliga språk, konstnärliga metoder och praktisk/estetisk kunskap. I dagens pedagogiska diskussion förekommer exempelvis också ofta termen estetiska läroprocesser. Problematiken består i det självvalda exkluderandet och avgränsandet mot den så kallade teoretiska kunskapen, ovan uttryckt som kunskap i form av vetande om världen. Kroppslig erfarenhet och sinnesinformation utgör emellertid i högsta grad också ett konkret vetande om världen, och avgränsningen mellan de så kallade kunskapsformerna blir därför paradoxal, för att inte säga kontraproduktiv. För att här mer direkt leda in diskussionen mot bildens område, alla som har någorlunda erfarenhet av bildstudier och bildframställning vet att sådan verksamhet ofta förenar kritisk analys med hög nivå av visuell uppmärksamhet och reflektion i aktion. Det personliga uttrycket har naturligtvis sin betydelse, men bildframställare i alla tider har förhållit sig till de

2 genrer och konventioner som varit rådande. I vår tid är dessa ofta benämnda som kulturer, diskurser och koder, och bildstudium/bildframställning sker så gott som aldrig i en slags tyst, intuitiv och personlig sfär. Bildstudier och bildframställning är synens vetande om världen. Historiskt har visualiserad kunskap alltid varit betydelsefull, vilket Da Vinci, Comenius och Einstein kan utgöra exempel på. Förvisso sker en del av bildstudier och bildframställning inom konstfältet, men konstbilden är en del av det överordnade området bild, och inte tvärtom. Text och bild är två fundamentalt olika men jämnbördiga sätt att presentera betydelse och information, vilket också medför att det är informations- och kommunikationsperspektivet på bilder som har högst didaktisk relevans. Trots detta är missuppfattningar om bilder vanliga i utbildningssammanhang. Exempelvis accepteras ofta inte bilder i examensuppsatser annat än som bilaga, eftersom bilder anses vara mångtydiga eller på annat sätt svåra att förena med språklig logik. Eller också refererar man också här till en avgränsning mellan kunskap (epistemologi) och konst (estetik). Bilden som presentationsform definieras här som tillhörig det andra, det som inte är kunskap. För att förstå varför det ofta förhåller sig på detta sätt får man gå bakåt i historien. Föreställningarna om detta andra är djupt rotade i vår västerländska kunskapstradition. Genom historien har bilden och den visuella sinnesinformationen fortlöpande gett upphov till eller medverkat till filosofiska och kunskapsteoretiska resonemang och frågor, alltifrån Demokritus föreställning om en mörk kognition grundad i sinnesinformation, till en klar och egentlig kognition via förnuftet och Platons tanke om den vardagliga världen som en slags reducerad projektion (av idévärlden) till Rortys (1979) avvisande av kunskap som avspegling eller möjligen avbildning av någonting i världen. Det är också inom den antika grekiska filosofin Rorty finner upphovet till de optiska metaforer han kritiserar och syftar till att dekonstruera, och denna idé om representation diskuteras hos Rorty i termer av optik, ljus och seende, exemplifierat i bl.a. tankar om själens öga. I distinktionen mellan kroppens öga och själens öga fanns vad som skilde människa och djur. Själens öga var också en förutsättning för att kunna urskilja det universella och göra omdömen om det goda. Dessa traditionella föreställningar om förhållandet mellan seendet och förnuftet avspeglades också hos de tidiga pedagogerna, exempelvis Pestalozzi. Seendet som modell för tänkandet förekommer också hos Platon och Aristoteles, och idé kommer från det grekiska verbet för att se. Tvärtemot tankegångarna från Sokrates och Platon formulerar Aristoteles dock en radikalt skild epistemologi, där mimesis är naturlig och särskild för människor, en naturlig drivkraft. Det är också studiet av mimesis som är Aristoteles diairesis, en uppdelning av ett tings konstituerande delar för att förstå dess natur. Till skillnad från Platon, som ansåg det litterära vara primärt i studiet av diegesis ( berättandet ) hade också Aristoteles ett vidare synsätt på varierande former av vad vi idag kallar för medier, och hans skifte från diegesis till mimesis som föremål för undersökning, fick den teoretiska konsekvensen att alla former av kommunikation och tolkning kan ses som mimetiska. Den dualistiska modellen av visuell perception innebär att den bedrägliga informationen/de kaosartade förnimmelserna från det kroppsliga seendet utsätts för inspektion av intellektets klarsyn. I denna tradition är tanken abstrakt och i stånd att överskrida det här och nu som begränsar och tillfälliggör den individuella sinneserfarenheten. Kunskap är något som förädlas från vår sinneserfarenhet genom tanken och fundamental kunskap ges via tänkandet, därför att tanken är abstrakt och generell. Avbildningar av världen har setts som en lägre stående form av vetande än idéer om världen, vilket då skulle kunna vara en del av förklaringen till den marginalisering som bildstudier och bildframställning ofta utsätts för i utbildningssammanhang.

3 Den samtida relevansen av de svenska ämnestraditionerna på bildområdet Mot bakgrund av den kraftigt ökande visuella karaktären hos informationen i omgivningen finns anledning att diskutera de bilddidaktiska traditionernas och perspektivens relevans för lärande sammanhang. Till denna diskussion hör också jämförelser mellan texter, bilder och visuella iscensättningar. Bildstudium och bildframställning i den svenska skolan präglas i dag av, grovt räknat och mycket kortfattat, tre traditioner eller perspektiv, som inte mer igående definieras här. Den intresserade hänvisas till Petterson & Åsén (1989) och Lindgren (2005) för en utförligare beskrivning. De är inte ömsesidigt uteslutande och är följande: Teknisk inriktning. Psykologisk, konstnärlig och estetisk inriktning Kommunikations-, informations - och kulturorienterad inriktning Av dessa perspektiv är det tredje det mest relevanta för vår samtid. Det bör dock framhållas att lingvistiska modeller för att belysa och förklara bilders sätt att informera och kommunicera ofta är reducerande och vilseledande. Men det handlar också om vilken nivå av teori och analys som är aktuell, de lingvistiska modellernas tillkortakommande när det gäller att förklara bildfenomenet som sådantoch dess förhållande till seendet och kulturen (bildteori) vägs ofta upp av deras didaktiska fördelar, inom ramen för ett vidgat språkbegrepp. De två andra perspektiven/tradidtionerna är inte heller överspelade, men är i stort behov av att omdefinieras utifrån ny teknik, nya synsätt inom psykologi och utvecklingen inom samtidskonsten. Visuell didaktik (eller visualiseringsdidaktik) Inom det utbildningsvetenskapliga fältet skall visualisering ses som perspektiv/metoder/redskap för lärande. Inom denna kontext blir det därför också väsentligt att ytterligare definiera begreppet gentemot kunskapsteoretiska och pedagogiska perspektiv samt teorier om lärande. Bildanalys och bildtolkning innebär här ett betydligt bredare fält än studiet av bilder inom konst- och bildvetenskap och dess motsvarigheter inom medicin, teknik och industri och samhällsvetenskap blir här också viktiga, exempelvis kritiska studier av hur makt och påverkan visualiseras i medierna. Andra områden med relevans för definition av visualisering inom det utbildningsvetenskapliga fältet är generell bildteori och perceptionspsykologi. Visuell didaktik handlar om hur lärande situationer lämpligast kan arrangeras och iscensättas för att leda till de studerandes progression inom visuell kompetens.(visual literacy). Det finns flera definitioner av visuell kompetens. En sådan är The Visual Literacy White Paper (Bamford, 2003). En mer kortfattad beskriver visuell kompetens som en av de s.k. 21st century skills, kompetenser som kommer att vara viktiga för framtiden. Visuell kompetens är kompetensen att tolka, använda, förstå och skapa bilder och rörliga bilder i både konventionella och med det 20:e århundradets medier på sätt som gagnar och utvecklar tänkande, beslutsfattande, kommunikation och lärande.

4 Studenter som besitter denna kompetens: Har förtrogenhetskunskap om visuella betydelser som producerats eller förmedlats via elektroniska medier. Förstår det grundläggande i visuell design, teknik och medier Är medvetna om känslomässiga, psykologiska, fysiologiska och kognitiva perspektiv i uppfattningarna om det visuella..förstår representerande, förklarande, abstrakta och symboliska bilder.. De som tillämpar kunskap om det visuella på elektroniska medier Är medvetna observatörer, kritiker och konsumenter gentemot visuell information Är kunniga designers, sammanställare och producenter av visuell information. Är effektiva i att kommunicera visuellt.är expressiva, innovativa tänkare och framgångsrika problemlösare. Det grafiska användargränssnittet hos www och konvergensen av röst, video och data i ett gemensamt digitalt format har dramatiskt ökat användningen av visuella föreställkningart och visuella presentationer. Genom framsteg såsom digitala kameror, grafikpaket och strömmande video samt gemensamma standards används nu visualisering rutinmässigt som kommunikation. Experter inom många fält från arkitektur till medicin, till lantbruk använder nu visualisering som redskap att representera data på sätt som aldrig tidigare varit möjliga. Källa: engauge 21st Century Skills (översättning av författaren) Exempel på innehåll i visuell didaktik Om tänkandet i mycket hög grad är beroende av förmågan att återsimulera sinnesinformation, i detta fall närmast visuell sådan, vad innebär detta då för pedagogik och didaktik? Vad skulle en visuell didaktik, eller kanske en visualiserings-didaktik ha för innehåll och organisation? Som en första skiss föreslås följande: Vad menas med visualisering? Texten och bilden Visualiseringshistorik och kunskapsteoretisk bakgrund Visuell kultur och visuella studier Visualisering inom skilda områden, exempelvis - grafiska representationer av kvantitativa datamängder, ämnesområden samt visualiseringar av vetenskapliga begrepp och begreppsrelationer - Visualiseringar och simuleringar inom medicin och neurologi - Visualisering inom arkitektur och teknologi - Visuella studier inom samhällsvetenskaperna - Analyser av bilder och mediediskurser, visuell källkritik - Vardagsanvändning av bilder, exempelvis på Internet och via mobiltelefonen, eller som Powerpointpresentationer i lärandesammanhang

5 Bildens ökande relevans för utbildningsområdet Visual Literacy [ungefär visuell läskunnighet eller visuell kompetens] som undervisningsinnehåll inom utbildning, diskuteras också gentemot dyslexi, dyskalkyli Visualisering och didaktik. Om bildinformationens styrka i en alltmer digitaliserad skola. Från skissens betydelse i lärandesammanhang till digital portfolio och virtuella lärandemiljöer Avslutningsvis skall här också framhållas att mot bakgrund av kursplaneskrivningarna i ämnena svenska och bild samt de nationella utvärderingarna av bildundervisningen bör ämnet bild främst definieras som ett kommunikativt inriktat läroämne. Bild och visualisering bör ingå i all lärarutbildning, för alla åldersgrupper,eftersom betydelsen av bild och visualisering som kunskap och kommunikationsmedel ökar. Det finns också behov av ett nationellt centra för ämnesdidaktisk forskning med inriktning mot bild och visualisering.

6 Referenser Bamford, A. (2003) The Visual Literacy White Paper. Uxbridge: Adobe systems incorporated. 21st Century Skills. engauge Lindgren, B. (2005). Bild, visualitet och vetande. Diskussion om bild som kunskapsfält inom utbildning. (Göteborg Studies in Educational Sciences, 229). Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis. Petterson, S. & Åsén, G. (1989) Bildundervisningen och det pedagogiska rummet. Stockholm: Högskolan för lärarutbildning, Institutionen för pedagogik.