Välorganiserad övning i Roslagen

Transkript

1 Sjövärns nr42011 medlemstidning för sjövärnskårenposten Välorganiserad övning i Roslagen Hon var med och oljesanerade Två toppmilitärer med sjövärnsbakgrund

2 Innehåll Notiser Ledare Notiser Ledare Två dagar i Roslagen Amiraler sprungna ur Sjövärnskåren Oljesanering på Tjörn USA here we come! Ryssland i våra hjärtan Sjövärnsungdomar i Kanada Hoburgen - en gömd pärla The Yacht Week Sveriges sjögränser ska uppdateras Angeläget med en angränsande zon Hiorten - äventyret du måste uppleva innan du dör Södertörns sjövärnskår hedrade olycksoffer God Jul och Gott Nytt År önskar kansliet och redaktionen! Omslagsbilden Signalmatros. Foto: Göran Pedersén Ordförande- och ungdomsledarkonferens De samlade ungdomsledarna: Ralph, Birgitta, Stephan, Emma, Fredrika, Cecilia, Elin, Jennifer, Tina, Tim och Petter. Ny utbildningsansvarig Niclas Erdin är vår nye utbildningsansvarige på kansliet. Han arbetar med utbildningsfrågor och kansliets organisation. Vi hälsar honom varmt välkommen! En helg i oktober träffades ordföranden och ungdomsledare på Märsgarn. Många frågor diskuterades denna fantastiska soliga helg. På lördagskvällen serverades vi en delikat världsmästarmeny av Magnus Holmbom! Hjälp! Det är viktigt att visa Försvarsmakten att Sjövärnskåren är duktiga på att utbilda och väcka intresse för det maritima hos ungdomar. Ta fem minuter av din tid, gå in på hemsidan: och fyll i enkäten. TACK! Frivilligförsvaret är fantastiskt! Nu är det snart jul igen. Det kan vara ett bra tillfälle att ta itu med högen av tidningar som man gärna vill läsa. På mitt ordinarie arbete får jag mig tillsänt Sjövärnsposten, FFK-nytt, Lotta-nytt, Bilkåristen, FROnytt, Försvarsutbildarna och Tidningen Hemvärnet. I dessa tidningar finns många bra artiklar och reportage som Brandflygare som utbildas i Rakel, Framtidens ledare på Väddö, Bilkårister körde buss på World Scout Jamboree, Ungdomsledarutbildning i Kosta, Bandvagnskurs, Tjejläger, Flygkväll med ungdomar och föräldrar, Reportage från olika ungdomsläger, nationaldagsfirande och sjöräddningsövning, Artikel om uppdrag i Sydsudan, övningar med Försvarsmakten och en annorlunda vecka i skärgården med mera. När man läser dessa intressanta artiklar med fina bilder och samtidigt är medveten om att det är frivilliga som ställer upp för Sverige och för vårt samhälle, så är det svårt att förstå hur det skulle kunna passera någon oberörd. Jag vet att våra riksdagspolitiker får tidningarna, men hinner de läsa alla? Hur är det med våra myndighetsföreträdare? Hur är det med allmänheten? I mitt bläddrande hittar jag en intervju i tidningen CIVIL, med deras förbundsordförande Sven Lindgren. På frågan om var Civilförsvarsförbundet befinner sig om tio år blir svaret Jag tror att vi är den frivilliga försvarsorganisation som vid sidan av Försvarsutbildarna kommer att leva vidare. Specialförbunden kommer nog att organiseras mer som hobbyverksamhet. Eftersom det är ett citattecken så måste jag utgå ifrån att det är just så som Sven Lindgren har uttryckt sig. Förvisso är ordet fritt och alla har rätt att uttala sin åsikt och av det kan vi föra en debatt. Men att förringa andra och att förhäva sig över andra är ingen bra utgångspunkt för ett bra samarbete inom den frivilliga försvarsfamiljen. Jag kan konstatera att Sven Lindgren har antingen inte satt sig in i allt det fantastiska arbete som genomförs inom frivillig försvarsverksamhet eller så saknar han verklighetsförankring. Att kalla Sjövärnskårens och andra frivilliga försvarsorganisationers verksamheter för hobbyverksamhet i förhållande till vad de själva håller på med kräver sin förklaring. Förvisso var det ett tio-årsperspektiv men det är nu som han spekulerar. Jag skulle kunna beskriva ett annat scenario, men jag avstår från det eftersom jag ser ett större värde i att samarbeta och lyfta fram allt det goda som görs av oss alla. Om jag får frågan var vi är om tio år så tror jag att Sjövärnskåren har utvecklats ännu mer till en verksamhet som samhället räknar med i kris och vid eventuell ofred. Sjövärnskåren betyder också mycket för rekryteringen till Försvarsmakten framförallt marinen och annan maritim verksamhet. Vi kommer att ha en fortsatt betydande och välmeriterad ungdomsverksamhet. Vår vuxenverksamhet ser till att utbilda instruktörer och att vidmakthålla kompetens inom marin verksamhet. Vi är duktiga på att rekrytera rätt till hemvärnet och har uppdrag från Försvarsmakten, MSB och från andra maritima verksamheter. De andra organisationerna kan säkert vittna om sina verksamheter och sitt tioårsperspektiv. Ett gott råd är att läsa varandras tidningar och/eller gå in på deras webbsidor. Sjövärnskåren är en i familjen frivilliga försvarsorganisationer och vi kommer att bestå som sådan och utvecklas tillsammans med de andra organisationerna. Men när det gäller kontakt med myndigheter eller andra så företräder vi oss själva då vi alla har specialkompetens inom vårt område. Våra medlemmar vill känna sig hemma i den organisation som de tillhör och dialogen lokalt och centralt sköts av de som är berörda och har kompetens inom det som de ska samtala om. Jag vill tacka alla för de goda frivilliginsatserna som gjorts under året och önskar er alla en God Jul och Ett Gott Nytt År! John Fritsch Ordförande Sjövärnskåren Sjövärnsposten Medlemstidning för Sjövärnskåren utgiven av Sjövärnskårernas Riksförbund Ansvarig utgivare förbundsordförande John Fritsch Redaktion chefredaktör Daisy Balkin Rung daisy.balkin@gmail.com generalsekreterare Claes Grebell generalsekreterare@sjovarnskaren.se bild & layout Göran Pedersén goran.pedersen@sjovarnskaren.se bild & layout Johan Iacobi iacobi@telia.com kårernas lokalredaktörer Redaktionens adress Sjövärnsposten Box 5435, Stockholm Prenumeration & adressändring expedition@sjovarnskaren.se Ekonomi PlusGiro: Sjövärnsposten ges ut med fyra nummer per år. Prenumerationspris: 80 kr/år. Endast ledaren ger uttryck för Sjövärnskårens officiella ståndpunkt. För signerade artiklar svarar respektive författare. För ej beställt material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material så att det ansluter till tidningens stil, innehåll och omfång. Insända bilder återsänds på begäran. Tryckeri V-TAB, Vimmerby Trycks på 115g Silverblade Art. Manusstopp för nästa nummer av Sjövärnsposten är den 5 februari. 2 Sjövärnsposten 2011 nr 4 Sjövärnsposten 2011 nr 4 3

3 Två dagar i Roslagen Det är tidig morgon när vi anländer till Räfsnäs i Roslagen. Klarblå himmel och sköna tio grader. Det bådar gott för de två dagar som vi bland annat ska vara ute till havs! På övning i Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) regi med Roslagens sjövärnskår som värd. Text & foto: Daisy Balkin Rung Under några dagar i mitten av september genomfördes en samverkansövning i Roslagen. Uppdragsgivare var Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap och värdar var Roslagens Sjövärnskår! Sjövärnsposten var givetvis på plats! Text & foto: Daisy Balkin Rung Räddningstjänstens bandvagn på väg ombord på Sjövärnskårens trossbåt SVK 655 Arn. En skadad person tas omhand av räddningspersonalen för avtransport med bandvagnen. - Sjövärnskåren har fått i uppdrag av MSB att genomföra en övning som syftar till att belysa de frivilliga förstärkningsresursernas roll och möjligheter inom krisberedskapen, och riksförbundet har gett oss i Roslagen uppdraget att planera och genomgöra övningen. Det är spännande och skall bli två mycket intressanta dagar, säger Christer Candal, ordförande i Roslagens Sjövärnskår. Med i övningen är också Sjöräddningssällskapet, Räddningstjänsten i Norrtälje, Röda Korsets beredskapskrets och Sörmlands Sjövärnskår. Första dagen ägnas åt landstigning och transport av fordon från Räfsnäs till Gisslingö brygga. Till detta ändamål används trossfärjan SVK 655 Arn, som visar sig passa perfekt för en bandvagn, men det krävs precision att köra ombord den på fartyget. Man har fått rapporter att ute på Gisslingö finns det skadade personer och bandvagnen ska landsättas för att i snårig terräng leta reda på dem. Att navigera in trossfärjan till ön är inte det enklaste. Men kaptenen Peter Lundman löser detta på ett remarkabelt sätt. Det är sådant som gör en sjövärnare stolt! Så får då Sjövärnsposten för första gången åka bandvagn. Från baksätet följer jag räddningspersonalens professionella arbete. Det visar sig finnas en hel del fallna träd i vägen, som det gör i en skog. Manskapet hoppar ut ur bandvagnen och röjer undan träden på några minuter. Sådant imponerar på en luttrad chefredaktör. En efter en hittar man de skadade! De tas omhand på plats av räddningstjänsten, återigen på ett mycket proffsigt vis. Lugnt och sansat lägger man den som är mest skadad på en bår och lyfter upp honom i bandvagnen. Hela tiden pratar en av personalen med honom. Jag blir båda imponerad och varm av den omtanke och professionalitet som uppvisas. Röda Korsets fartyg Nordanö som ligger nere vid Gisslingö brygga tar sedan hand om de skadade. Här visar man hur viktigt samövningar är. På kvällen välkomnas vid med tända ljus och ett vackert dukat bord. Och en ljuvlig måltid. Allt enligt sjövärnskårstraditioner. Lördagen är vikt för övning på havet. Ett sällskap med kanotister har rapporterats saknade. Vi är med på SVK 06 Gråskär, som tillhör Sörmlands Sjövärnskår. Att som lekman studera samarbetet ombord är oerhört intressant. Besättningen är inövad och känner varandra väl. Bosse Holmgren är utkik, något som han är van vid. Det blir också han som hittar några av de försvunna kanotisterna. Fartygschefen Benkt Hagstrand lägger vant till vid några av öarna, som mest består av stenar. Proffsigt och lugnt. Med på övningen är också medlemmar från Gotlands och Västernorrlands sjövärnskårer. Björn Theoander från Västernorrland hoppar tillsammans med några av Gråskärs besättningsmän iland för att leta efter kanotisterna. Snart dyker även sjöräddningssällskapets båt Birgit upp och hjälper till. Efter fyra timmar har alla de saknade kanotisterna hittats och är välbehållna! Så väntar genomgång i Räfsnäs! Alla är nöjda och belåtna. Det mesta har fungerat. Mattransporterna ut till båtarna har skötts på ett ypperligt sätt ingen har varit hungrig. Och det är en mycket viktig bit under Search and Rescue! Återigen betonas vikten av samövning och samarbete. Jassin Nasr, handläggare på MSB är mycket nöjd med de två dagarna. - Det har gått oerhört bra. Samarbetet har fungerat väl och övningen har genomförts proffsigt, säger Jassin Nasr. Jassin Nasr från Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, MSB. 4 Sjövärnsposten 2011 nr 4 Sjövärnsposten 2011 nr 4 5

4 Amiraler sprungna ur Sjövärnskåren Sjövärnsposten får som enda tidning äta lunch med två amiraler som båda har sjövärnsbakgrund. Vi stämde träff med marininspektör Jan Thörnqvist och chefen för marinens produktionsavdelning Jonas Haggren för ett samtal om vad Sjövärnskåren har betytt för dem och om hur viktiga sommarskolorna och ungdomsutbildningen är i dagens samhälle. Text & foto: Daisy Balkin Rung Vi sitter i Fylgiarummet som har inredning från fartyget HMS Fylgia, byggd 1905 som pansarkryssare. Vi är på våning fem i Högkvarteret, rustikt och marint precis som det ska vara. För att få tid med de båda amiralerna samtidigt kombinerar vi lunch med intervju. Det råder en trevlig uppslupen stämning. - Trots att jag är man kan jag faktiskt både äta och svara på frågor samtidigt, säger Jan Thörnqvist. Att de båda är sjövärnare från början vet vi. Jonas Haggren och Jan Thörnqvist. Nu undrar vi hur det hela började? - Min bästis hade anmält sig till Märsgarn och ville ha med mig dit. Jag hade absolut ingen som helst bakgrund varken i flottan eller i Sjövärnskåren, så för mig var det något helt nytt, säger Jonas Haggren. - Och för mig som hade en pappa på ubåt låg det lite närmare tillhands. Född och uppvuxen i Karlskrona som jag är, säger Jan Thörnqvist. - Så det blev Rollsö i två år för mig. Tills att jag en sommar bröt benet och inte kunde fortsätta. Jan Haggren däremot gick fyra år på Märsgarn och var ett år även förman, som det hette då. - Alltså dagens instruktör. De somrarna var fantastiskt bra för mig och jag stortrivdes. Men jag måste erkänna att jag midsommarafton 1979, som var min första sommar, ringde till mamma och ville komma hem. Som tur var så lyssnade hon inte på det örat utan sa att det kommer ordna sig. Stanna kvar. Vi skrattar hjärtligt åt denna incident som säkert inte är helt ovanlig. Till trots så gick det som det gick! - För mig var det naturligt med hav Konteramiral Jan Tjörnqvist och flottiljamiral Jonas Haggren. ten av livet. Även om man inte går vidare inom försvaret. Förra året besökte Jonas Haggren sommarskolor för första gången efter alla år. - Jag måste vara ärlig och säga att jag hade förutfattade meningar om hur det skulle vara. Men jag är positiv och mycket glad att de inte besannades. Det var bra stämning mellan instruktörer och elever och mellan de olika grupperna. Hög kvalitet på utbildningen, helt enkelt en professionell miljö. När Jan Thörnqvist kom till Kungsholmen i somras kände han igen sig. - Det blev en riktig aha-upplevelse. Det kändes som om jag var tillbaka igen. Fast allting hade blivit mycket bättre. Och det var så trevligt att gå runt och prata med elever och instruktörer. Vi fick en bra introduktion av skolchefen Ingeborg Widerberg som tog oss runt på de olika ställen eleverna fanns. Den delikata lunchtallriken är för längoch sjö, säger Jan Thörnqvist. Jag älskade allt som hade med hav att göra. Segla och åka båt. Och enligt min mamma så ville jag redan som treåring bli sjöman. Jag gick in i Flottan när jag var 17 år och ville till ubåt! Men det fanns ingen ubåtslinje så jag fick bli minör istället. Men det ångrar jag definitivt inte. Jonas Haggren berättar varmt om sin instruktörssommar. - Det var en av mina bästa somrar! Och Sjövärnskåren har präglat mig oerhört mycket. Samhörigheten, ordning och reda. Vänskapsbanden som knöts. Min äldsta vän är också sjövärnare. Han får medhåll av marinspektören som nickar. - Flera av dem jag gick på Rollsö med har fortsatt inom marinen, eller inom sjönära yrken. Även i marinens ledning finns en del sjövärnare. Och vi har alla en hel del gemensamma minnen. Att ungdomar behöver fasta punkter och tydliga regler är inget att sticka under stol med. - Just precis. Och det är tydliga regler som gäller. Rak kommunikation, tider att passa, förhållningsregler. Det tar ingen skada av. Tillsammans med kamratskapet som det också ger, säger Jan Thörnqvist. - Värdegrunderna och ledarskap inte att förglömma. Jag kan inte annat än gratulera de ungdomar som valt Sjövärnskåren, till ett bra val. Det kommer att sätta sin prägel på dem för res- esedan uppäten och de båda ska snart iväg på olika möten. De framhåller båda unisont att Sjövärnskårens ungdomsutbildning är mycket viktig för marinen. - Vi gör oss en otjänst om vi inte drar nytta av det mervärde som den ger. Nu när värnpliktssystemet är avskaffat och man väljer att bli soldat frivilligt behövs er ungdomsutbildning mer än någonsin. Vi avslutar lunchen och samtalet och jag kan inte låta bli att ställa frågan med STORT F! - Så om man går Sjövärnskårens sommarskolor så kan man bli amiral? De båda amiralerna skrattar. - Kanske det, säger Jan Thörnqvist. Med glimten i ögat! 6 Sjövärnsposten 2011 nr 4 Sjövärnsposten 2011 nr 4 7

5 Oljesanering på Tjörn Mitt innehav av förarbevis för minibuss gjorde att min bataljonchef, för Göteborg Skärgårds Marina Hemvärnsbataljon, ringde och undrade om jag kunde köra manskap samt sanera olja vid det stora oljeutsläppet som skett på västkusten. Mitt privata jobb gör att jag inte kan vara med på vardagar men givetvis ställde jag upp de helger som var aktuella. Uppsamlingsplatsen var Kyrkesund på Tjörn. På Kyrkesund fanns redan ett 50- tal hemvärnsmän. De hämtade utrustning från containrar som transporterats från ett flertal depåer i Sverige. Innehållet var materiel för oljesanering. Personal från Tjörns kommun, Kustbevakningen, Räddningstjänst och ett antal civila enheter var också på plats. Sammanlagt rörde det sig om personer som varje dag hade olika funktioner i detta stora projekt. Delar av manskapet hade varit där i flera dagar och visste vad som krävdes. Indelning skedde i grupper om fem-sex man. Vid det här laget var även jag klädd i uniformsbyxor, skjorta och raggsockor och över detta ett engångsregnställ, stövlar samt flytväst. Vår skeppare visade sig vara sjövärnaren Lars Markström. Vi kördes ut till Kaurö och Skaboholmen. Där började vi tejpa varandra vid benslut och handleder. Överallt där oljan eventuellt kunde ha en chans att ta sig in skulle elimineras. En kort promenad över ön och vi var framme vid en vik där gruppen hade varit dagen innan men ej hunnit färdigt. Runt stenar, gräs, små buskar, överallt låg decimeterdjup olja. På med ansiktsmask för luktens skull och sedan greppade man en trädgårdsspade och började hugga in. Säck efter säck fylls med olja som påminde om chokladsås i konsistensen fast kletigare. Skämten om att vi önskade mjölkchoklad istället eller att vi kunde bli rika på oljefynd var kanske roliga de första dagarna men sedan fastnade de i halsen. Det var mycket att göra och det tog inte lång stund innan man själv var täckt av den kletiga massan. Lars Markström körde i skytteltrafik med båten för att hämta upp våra säckar. Några dagar var även stridsbåt 90/H med och hjälpte till. Göteborgs Sjövärnskårs stolthet 248 var även hon med och hjälpte till. När vädret var klart snurrade ibland en helikopter över våra huvuden för att kolla över området och försöka hitta var det fortfarande fanns olja. Den uppsamlade oljan fördes till Skärhamn för att tas om hand och skeppas vidare för rening, analys och återvinning. Det var faktiskt en liten tröst i det hela att det vi tog upp kunde återanvändas till en viss del. Lunchen var uppskattad och sedan några timmar till i sörjan innan det var dags för hemfärd. När vi kommit i land gick vi in i en så kallad saneringszon där personal skar upp regnkläderna och sedan var det av med stövlar och tvätt som gällde. Alla redskap och stövlar sanerades sedan för att kunna återanvändas nästa dag. Mackor och kaffe i mattältet satt gott och sedan var det hemfärd som gällde. Varför gör man då detta? För mig är det självklart att hjälpa till och jag tror de flesta med mig kände att vi behövdes och gjorde en insats. Jag är grymt imponerad över folk, materiel, mat och båtar som blir involverade vid sådana här tillfällen. Vad som behövs är att någon sätter igång och strukturerar upp det hela så rullar det på till slut. Hemvärnet var där under sammanlagt 15 dagar med mellan man per dag. Det var ett ypperligt sätt för Hemvärnet och frivilligorganisationer att visa att vi gör och kan så mycket mer än vad folk tror. Karin Svensson Transportbefäl Land/Sjö i Göteborg Skärgårds Marina Hemvärnsbataljon Hej Lars Markström, sjövärnare tillika hemvärnsman i Skärgårdsbataljonen och vår skeppare Varför är du här? För att bistå Räddningstjänsten i den akuta fasen av oljesaneringen. När fick du kallelsen? Jag tror den kom på söndag kväll och på tisdag morgon började saneringen men redan på första dagen märktes det att det saknades förare till båtarna. Så resten av de 14 dagar jag var med körde jag båt istället. Vad gör du här uppe? Enklast är det väl att beskriva som båtordonnans. Den båt jag körde hade två 75 hk-motorer, lastade 1,5 ton och gjorde även fullastad minst 30 knop. Praktisk helt enkelt. Vilka båtar kör ni? Det är i huvudsak båtar av aluminium i lite olika storlekar som MSB (myndigheten för samhällsskydd och beredskap har tagit dit. Vad gör ni mer än skeppar ut folket till öarna, hämtar upp oljan, kör ut luncher, hämtar hem folket igen med mera? Jag arbetade rätt mycket ihop med en man från MSB som provade ut olika saneringsmetoder och pumpar mm. Det var intressant. Vi körde även ut MSB för inventering av saneringsläget. Bogserade pråmar etc. Beskriv var ni åkte med de oljesäckar som ni hämtade hos oss på öarna, var förde ni dem och hur gick det till med lastning/lossning med mera? Småsäckarna langades oftast ombord i större säckar som placerade i två bingar. Varje lyft blev ca 1 ton. Vid kajen i Kyrkesund lyftes de upp av en kranbil. Något mer som du gjorde som du vill skall vara med? Normalt undviker vi ju grunda vikar som är dåligt karterade i sjökortet. Nu var det vår huvudsakliga arbetsplats för det är ju där oljan lägger sig. Det gällde att lyssna på lokalbefolknings tips och memorera grunden. Slutligen några ord om VARFÖR du ställde upp på detta? Det var ett unikt tillfälle att få praktisk erfarenhet av hur oljesanering kan gå till. Och det passade bra i tiden för mig då jag nyss avslutat min sjökaptensutbildning och väntade på att få mina behörighetspapper från Transportstyrelsen. 8 Sjövärnsposten 2011 nr 4 Sjövärnsposten 2011 nr 4 9

6 USA here we come! vi fick prova på att köra i en ubåtssimulator. Det var verkligen en upplevelse att få känna hur mycket en ubåt kan kränga. Och några sjömän, som tidigare bara hållit sig ovanför ytan, fick en tankeställare där de sannerligen ändrade uppfattning om ubåtslivet. Ett annat uppskattat studiebesök var förlagt till SWOS, Surface Warfare Officer School. Där fick vi seacadets prova på att styra ett ytstridsfartyg i en minst sagt avancerad simulator. Det ingick även en del civil verksamhet i utbytet. En heldag spenderades paddlandes i kajak på Wood River, en eftermiddagsseglats ombord på skonaren S/S Aquidneck hanns även med, tillsammans med en guidad tur genom Boston i amfibiebil, så kallad Duck-tour. Under den korta visiten i Boston var huvudattraktionen ett besök på världens äldsta seglande örlogsfartyg som ännu är i tjänst. USS Constitution var mäktigt, det är över 200 år gammalt och har aldrig förlorat en strid till havs. Men ack vad var då detta jämfört med vårt egna ståtliga Vasa tänkte vi svenskar en smula förteget innan besöket? Jo, en hel del fick vi veta då vi hörde om dess många sjöstrider på de sju världshaven. Höjdpunkterna under denna resa var många, fast de som utmärkte sig mest var nog ändå fjärde juli-firandet och dagarna i New York. Då fick vi privilegiet att övernatta på USS Massachusetts, ett slagskepp från andra världskriget. Klockan 21 var det dags för det spektakulära fyrverkeriet som vi fick bevittna ifrån en speciell VIP-plats högt uppe ombord på slagskeppet. I New York blev vi bjudna på den bejublade Broadway-musikalen Jersey Boys och fick därefter gå till hotellet genom det upplysta Times Square. De två dagarna ägnades åt sightseeing runt Manhattan, shopping och matupplevelser. Åter på basen var det avskedsmiddag med våra nyfunna vänner och speciellt inbjudna gäster. Dagen därpå var det dags att åka hem och alla skiljdes åt. Det vi kommer ta med oss ifrån detta utbyte är inte bara alla intryck och upplevelser, utan framför allt hur mycket man kan ha gemensamt trots att man kommer från helt skilda kontinenter. Julia Andersson Henke, Gustav Björnek, Josef Haile Fotnot: USS Constitution, fregatt sjösatt Världens äldsta rustade örlogsfartyg är amiral Nelsons flaggskepp, 104-kanoners linjeskeppet HMS Victory, sjösatt Under två veckor var vi på internationellt utbyte i USA. Vår hemvist var Newport Naval Station, Rhode Island. De första dagarna ägnades mycket åt att lära känna varandras kulturella och militära olikheter samt likheter. Vi lärde oss exempelvis hur varje land utförde sin exercis. Det skiljde sig inte åt så mycket utan de stora utmaningarna låg i att lära sig flertalet olika kommandon på helt nya språk. Ett återkommande inslag under utbytet var förmiddagarnas teambuildingövningar. Dessa kunde bestå av allt ifrån av att i lag konstruera en katapult till att diskutera ledarskap och förebilder. Huvudaktiviteterna bestod till största delen av studiebesök hos exempelvis amerikanska kustbevakningen där vi fick titta på deras fartyg och utrustning. Vi fick inför dem visa våra kunskaper i att kasta kasttåg och montera en länspump. Vi besökte även världens största ubåtsbas där vi fick se hur de övade läcktätning samt Ryssland i våra hjärtan ISCE 2011 Russia började med en övernattning på drottning Victorias Örlogshem där vi alla svenskar skulle börja lära känna varandra. Sophia Eriksson, Johan Norén, Johannes Eriksson och självklart vår eskortofficer Christer Wallin var laget från Sverige som skulle ta Ryssland med storm. Planet landade i S:t Petersburg där vi möttes av en tolk som skulle ta oss med buss till hamnen där Novgorod the Great låg. Ryssar som stod i givakt när vi kom gjorde verkligen att man kände sig som en hedersgäst. Johan och Johannes hade turen att få dela hytt med två britter vilket gjorde att man bytte erfarenheter med varandra ända in på nätterna ibland. Morgonen blev nog inte riktigt som vi hade tänkt oss. Uppstigning halv åtta istället för klockan sex och frukost i restaurangen med gott om tid på oss att äta. Vårt besök på Novgorod the Great hade många utmaningar där vi bland annat hade rodd och seglingstävlingar. Lag Europa som bestod av britter och svenskar gick matchen mot det nordatlantiska laget (Kanada och USA) i rodd och fick självklart ett lyckligt slut där Europa vann överlägset. Annat var det när vi mötte ryssarna som aldrig förlorat en enda match mot utlänningar. Under resan fick vi även en guidad tur av den fantastiska staden Novgorod, Rysslands första huvudstad, samt ett besök på vattenmuseet och tid att spendera i storstaden S:t Petersburg. En rundtur på kryssaren Aurora som avgav skottet som inledde ryska revolutionen var även mycket uppskattat av gruppen. På näst sista dagen hölls en avskedsceremoni. Det fanns knappt ett torrt öga på plats och samtliga ISCA-elever blev attackerade av fotograferande ledsna ryssar med fickorna fyllda av gåvor. Resan hem kändes olidligt lång och vi önskade alla att vi hade haft mer tid i Ryssland. Det var utan tvekan ett utbyte värt att minnas! 10 Sjövärnsposten 2011 nr 4 Sjövärnsposten 2011 nr 4 11

7 Sjövärnsungdomar Den svenska delegationen framför HMCS Oriole, kanadensiska flottans enda seglande skolfartyg. Större delen av tiden tillbingade vi på det stora örlogsfartyget HMCS Quadra. När vi kom till basen välkomnandes vi med respektive lands nationalsång. Den kommande veckan deltog vi i verksamheten på basen som Staff Cadets, det vill säga biträdande instruktörer. Verksamheten bestod bland annat av vapenexercis, segling, sjömanskap, hinderbana, övergivande av fartyg, motorbåtsmanöver med mera. Annorlunda sommarskola Under tiden på HMCS Quadra blev vi väldigt väl bemötta. Deras sommarskola skiljer sig ganska mycket från det vi är vana vid hemma i Sverige. Vi bodde bland annat åtskilda tjejer och killar, de äldre seacadets kunde tillrättavisa de yngre i utbildningssyfte och de hade ingen morgonfys. Alla seacadets på HMCS Quadra fick betalt för att vara på sommarskolan. Deras verksamhet är inte riktigt upplagd som vår utan man går en allmänkurs på två veckor första sommaren där man får prova på lite av varje. Därefter väljer man inriktning: segling, sjömanskap, drill eller orkester. De är även betydligt yngre när de börjar på sommarskolan, endast 12 år gamla. i Kanada I mitten av augusti begav vi oss på ISCA-utbyte till Canada. Vi flög till Vancouver där alla andra utbyteskadetter från Sydkorea, USA, Australien och Storbritannien redan hade anlänt. Bara maten i sig var en upplevelse. Till frukost fick vi pannkakor, fattiga riddare och våfflor med lönnsirap, bacon, korv, potatis samt cornflakes. Till lunch och middag fick vi välja på diverse rätter. Stark sammanhållning Förutom att delta i verksamheten och i de sociala aktiviteter som instruktörerna höll i, så som volleyboll- och baseballturnering, åkte vi även på en del utflykter. Vi besökte bland annat en marknad, vandrade i urskog, besteg berget Mt. Finlayson, deltog i Wild Play (hinderbana högt upp bland träden) och åkte till en sjö och badade. Dessa utflykter var mycket uppskattade och bidrog i stor grad till den starka sammanhållningen som fanns inom utbytesgruppen. De sista fem dagarna tillbringades i Victoria och Vancouver. I Victoria deltog vi i Ceremony of the Flags en stor parad som kadetterna genomför varje år för att hedra landets och provinsernas flaggor och visa upp sig. Vår position i paraden var att delta i salutskjutning med gevär och kanon. I Victoria besökte vi även HMCS Oriole, en tvåmastad skonert som är den kanadensiska flottans äldsta fartyg i bruk än idag, samt fregatten HMCS Regina. Vi var ett de sista länderna att lämna Kanada och fick därmed delta i den känslomässiga processen att ta farväl av våra nyfunna vänner. Vi vill avslutningsvis tacka Sjövärnskåren och vårt följebefäl Markus Widborg för 19 fantastiska och oförglömliga dagar i det natursköna Kanada! Joel Persson, Julia Jönsson och Peter Nilsson. Hoburgen - en gömd pärla Text: Caroline Söderberg & Sara Svantesson Foto: Sofia Söderman Efter år av historier och berättelser om den mytomspunna Hoburgsgubben och Sjövärnskårens legendariska kursgård på Gotland beslöt sig den tappra befälsskaran från Fortsättningskurs (FK) Märgarn att göra en exkursion till platsen. En tidig fredagsmorgon sent i augusti lämnade vi förväntansfulla Nynäshamns färjeterminal. Väl framme i Visby möttes vi av FK kollegan tillika gotlandsbon Christer Wallin. Han bjöd på härlig sightseeing i Visby samt mat och husrum för kvällen. Morgonen påbörjade vi färden söderut mot vårt resmål. Efter en dryg timmes bilfärd genom det vackra, karga landskapet närmade vi oss slutdestinationen. Längs en smal grusväg ner mot havet, så nära havet att man kunde känna sältan, rullade vi. Ur havet steg så småningom den fantastiska kursgården med nyklippt gräsmatta och ett sagolikt läge. På kursgården möttes vi av det gästvänliga stugvärdsparet Annie och Stefan. Vi bjöds på en vällagad middag och kunde inte annat än att insupa den underbara miljön vi nu vistades i. Lagom tills dess vi smält den utsökta maten var kursgårdens bastu precis tillräckligt varm för oss att avnjuta ett bastubad. Därefter spenderade vi eftermiddagen och kvällen i kursgårdens trevliga dagrum med extraordinär panoramavy över det upproriska havet. Vädret för dagen var relativt blåsigt och havet bjöd på en lekfull uppvisning då vågorna slog mot klipporna. Senare på kvällen avnjöt vi ett stort fat kräftor med tillbehör. Vi lyssnade till det dånande havet och blickade ut i den mörka gotländska natten. Ett ypperligt tillfälle för eftertanke och reflektion. Kursgården vid Hoburgen är utan tvekan en gömd pärla, kanske Sjövärnskårens absolut vackraste tillgång. På söndagens morgon påbörjade vi återfärden mot Visby. Innan vi lämnade Gotland södra udde hann vi med besök i Hoburgens fyr, ett besök som inföll just på den internationella fyrdagen. Väl uppe i fyrtonet möttes vi av en vidunderlig utsikt, sällan skådad naturlig skönhet. Vi tackar Gotlands Sjövärnskår allra hjärtligast för vårt fantastiska besök och rekommenderar alla sjövärnskårister att någon gång besöka denna skatt. The Yacht Week Jag har sedan midsommar arbetat som skeppare på stora segelbåtar i Medelhavet.Nu i vinter skall jag arbeta som skeppare i British Virgin Islands. Jag har lyckats få detta jobb huvudsakligen tack vare den ungdomsutbildning jag fått i Sjövärnskåren. Jobbet hos The Yacht Week innebär att vara skipper på en större segelbåt på upptill 55 fot. Passagerarna, gästerna, besättningen består av ungdomar främst studenter från nästan hela världen. Under vecka 34 i Kroatien kom gästerna från 36 olika nationer. Även om jag nu läser till sjökapten på Chalmers så är det den helt utbildningen jag fick i Sjövärnskåren som gjort detta möjligt. På Chalmers lär man sig att lasta och framföra stora handelsfartyg men det var i Sjövärnskåren jag lärde mig det som jag behövt nu i somras att hantera roddbåtar, motorbåtar och att segla. Det allra viktigaste jag lärde mig under sommarskolorna var nog att leva tätt inpå andra människor och att ta hänsyn något som är helt avgörande i jobbet som skipper. Även om båtarna kan uppfattas som stora så skall 12 personer samsas på dessa i bästa fall 55 fot. Inför nästa sommar skall man rekrytera cirka 100 unga skeppare (helst år). Man behöver duktiga skippers. De flesta som klarat sjövärnskårens ungdomsutbildning skulle kunna passa. Min tanke är att om fler sjöintresserade ungdomar får reda på vilka möjligheter som finns även civilt för den som gått igenom Sjövärnskårens ungdomsutbildning så skulle fler söka till sommarskolorna. Även de som kanske inte tänkt sig en framtida militär karriär redan i klass 8 eller 9. Bland dessa skulle säkert också fler upptäcka möjligheterna till en framtid inom försvarsmakten under sin sjövärnstid. Själv kommer jag söka som reservofficer efter min sjökaptensexamen. Gå in på The Yacht Week hemsida och anmäl er under fliken: Join as a skipper. Jag ser fram emot att träffa många sjövärnare i Medelhavet nästa sommar. Carl Nordenborg 12 Sjövärnsposten 2011 nr 4 Sjövärnsposten 2011 nr 4 13

8 Sveriges sjögränser skall uppdateras Angeläget med en angränsande zon Regeringen har inlett ett arbete med att modernisera Sveriges nuvarande gränser i omgivande hav - i Bottenhavet, Östersjön och på Västkusten. En enmansutredare - lagman Magnus Göransson i Svea Hovrätt, tidigare chefsjurist i FN:s sjöfartsorganisation (IMO) i London - skall se över gränser, som bygger på baslinjer fastställda Det är främst tre omständigheter, som ändrats sedan dess. Dels är det den landhöjning, som fortgått sedan istiden, och som särskilt vid långgrunda stränder kan ha flyttat strandlinjen utåt. Detta motverkas dock numera marginellt av den globala uppvärmningen, som lett till smältande polarisar och en något stigande allmän havsnivå. Dels är det den tekniska utvecklingen av mätoch positionsbestämning med elektroniska sjökort och geografiska databaser, flygfotogrammetri plus satellitbaserade navigationssystem, som alla kan möjliggöra en mer precis bestämning av var Sveriges gränser går. Utredaren skall redovisa sitt arbete senast den 31 december Han kan också, om han finner det motiverat, redovisa vissa resultat i tidigare delbetänkanden. Lantmäteriet och Sjöfartsverket skall bistå med underlag och får för detta 15 millioner kronor extra. Utredaren skall också vid behov samverka med Utrikesdepartementet vid gränsförhandlingar med grannländer, som kan bli aktuella. (Dir. 2011:41). Grunden för Sveriges sjögränser är de så kallade baslinjerna. Det är strandlinjen vid en ren kust. Men om kusten består av öar, skärgårdar och vikar, som det ofta är i Sveriges fall, kan man dra räta baslinjer utmed de yttersta öarna och skären. Senast det gjordes i Sverige var 1966 på grundval av dåtida geografi och mätmetoder. Vattenområden innanför baslinjerna kallas inre vatten där kuststaten har full jurisdiktion. Från baslinjerna räknar kuststaten sedan kuststaten sitt territorialhav, där man har betydande men inte helt lika stora rättigheter, som i sitt inre vatten hävdade Sverige ett 4 nautiska mils brett territorialhav. Det hade vi gjort sedan 1700-talet. Men 1979 utvidgade Sverige sitt territorialhav till 12 natiska mils bredd. Sverige blev 10 % större, för övrigt första gången Riket utvidgades sedan 1658 (se fotnot) års baslinjer är också utgångs- punkt för vår ekonomiska zon, som inrättades 1992, och som teoretiskt skulle kunna sträcka sig 200 nautiska mil ut, men som i Sveriges fall på grund av våra omgivande havs litenhet avgränsats och delats genom överenskommelser med grannländer på andra sidan. I vissa trånga lägen där det är mindre än 24 distansminuter över till andra sidan, till exempel på Västkusten och vid Bornholm, har man avgränsat även territorialhavet på samma sätt. Magnus Göranssons utredning kommer att föreslå nya sträckningar för baslinjerna, som är grunden för de andra gränserna. Många baslinjer kommer rimligen att flyttas ut ett stycke. Vårt inre vatten kommer att följa efter, dock att några områden som 1966 var inre vatten på grund av landhöjningen numera övergått till att bli land. Det skall bli intressant att se hur utredningen bedömer Kopparstenarna, ett grund 9 distansminuter norr om Gotska Sandön. På sjökortet anges dess djup till en dryg meter, dock uppmätt före första världskriget. Skulle Kopparstenarna på grund av landhöjningen ha kommit så nära ytan att den är torr vid lågvatten, skulle den kunna bli en punkt för baslinjer från Fårö fyr över Gotska Sandön och Kopparstenarna till Landsort. Kompletterat med en annan baslinje från Hoburg till lämplig punkt på Ölands ostkust, skulle hela Gotska sjön bli inre vatten - en dramatisk ökning av våra rättigheter i området till exempel vid ubåtsjakt. Men som sagt, det beror på hur torrt grundet kan bli vid lågvatten. De nya baslinjer, som till slut kommer att fastställas, blir sedan utgångspunkt för en ny utsträckning av vårt territorialhav och vår ekonomiska zon. Men de yttre gränserna för dessa, särskilt den ekonomiska zonen, är dock fastställda genom överenskommelser med stater på andra sidan havet och kan inte ensidigt ändras av Sverige. Ändring skulle kräva omförhandling, vilket i sin tur kräver ett ömsesidigt intresse. Men det är inte otänkbart, därför att landhöjningen påverkar alla kuststaterna, inte bara Sverige. På samma sätt är Öresundstraktaten från 1857 och Ålandskonventionen från 1921, båda med relevans för avgränsningen av svenskt sjöterritorium, internationella överenskommelser och torde ligga fast, liksom överenskommelsen mellan Finland och Sverige 1984 om den krångliga gränsen kring skäret Märket i Ålandshav (tidigare redovisad i SvP). Nytt är att utredaren skall föreslå inrättande av en så kallad angränsande zon om 12 nautiska mils bredd utanför territorialhavet (där sådan får plats). Enligt den senaste havsrättskonventionen från 1982 har en kuststat rätt att inrätta en sådan zon, inom vilken den har vissa begränsade rättigheter inom områdena tull, skatt, invandring, hälsovård samt skydd av arkeologiska och historiska fynd i havet. Alla dessa reformer kommer vidare att motivera uppdaterad lagstiftning angående svensk jurisdiktion till sjöss, vilket också ligger inom utredningens uppdrag att föreslå. Man kan alltså förutse att vi inom några år kommer att ha en mer komplicerad situation i omgivande hav med fler och mer precist markerade gränser och kanske några nya överenskommelser med grannländer över havet. En förutsättning för att veta var svensk jurisdiktion kan utövas och var svenska lagregler är tillämpliga är att det finns klara och tydliga gränser på land och till havs. Om man vill inrätta särskilda marina miljöskyddsområden eller för att genomföra EU:s fiskeripolitik måste man veta exakt hur långt svensk lag rent geografiskt kan sträcka sig. Precist utmärkta gränser är också avgörande för att på ett korrekt sätt kunna påtala kränkningar av vårt territorium. Andra sakområden som kräver korrekta gränser är migrations-, tull- och skattefrågor, men även skydd av det marina kulturarvet, läggande av rörledningar och kablar samt ingripande mot vapen- och knarksmuggling. Det finns all anledning för sjövärnskårens medlemmar att följa denna utveckling, som fortlöpande kommer att redovisas i SvP. Dels måste man veta vad som kan göras och skall göras var på havet, dels kommer mer offentlig verksamhet och kontroll på havet att skapa fler uppgifter även för våra medlemmar. JAN PRAWITZ Fotnot. Ön Saint-Barthélemy i Karibien, som Sverige övertog från Frankrike 1784 och återlämnade 1878, var en koloni och ingick inte i det svenska riket. Unionen med Norge var en personalunion. Norge och Sverige hade samma kung, men Norge var inte en del av Sverige. Norge hade eget parlament (Stortinget), egen regering, egen högsta domstol, egen armé och eget myntväsen. Var slutar Sverige? Landgränser är tydliga. Till havs är det svårare. Vi har territorialhavet, sedan 1978 tolv nautiska mil från den så kallade baslinjen, utom där detta kommer i konflikt med en annan stats anspråk. De flesta stater i vår nära omvärld har i enlighet med FN:s havsrättskonvention av 1994 dessutom gjort anspråk på en angränsande zon. Danmark gör anspråk på fyra, Finland två och Norge tio nautiska mil utanför territorialhavet. Dock inte Sverige. En stat kan i en angränsande zon utöva en viss kontroll av fartygstrafik för att i preventivt syfte och på ett mer effektivt sätt förhindra överträdelser mot kuststatens lagar och förordningar. Vidare kan kuststaten förfölja och ingripa mot utgående fartyg vid misstanke om att brott skett inom kuststatens territorium eller territorialhav mot sådana lagar och förordningar. En angränsande zon medför således vinster på flera områden. Efter att Havsrättskonventionen ratificerats, uttrycktes från svensk sida ett visst intresse för att inrätta en sådan (prop. 1995/96:140 s. 159). Frågan tycks därefter ha strandat. Ny baslinje behövs De nuvarande svenska baslinjerna från vilka sjöterritorium, ekonomisk zon och en framtida angränsande zon beräknas uppmättes senast i mitten av sextiotalet. Sedan dess har naturgeografiska och geodetiska förändringar skett. Landhöjningen och införandet av ett nytt geografiskt koordinatsystem (WGS 84) kräver även utan inrättande av en svensk angränsande zon en revidering av de svenska baslinjerna. Jag har nyligen försökt göra infrastrukturminister Åsa Torstensson uppmärksam på att dessa förändringar också påverkar kvaliteten på svenska sjökort, vilka idag till övervägande del innehåller äldre information. En del uppdateras dock inom ramen för projektet Nationell Stranlinje (NSL) i samarbete mellan Lantmäteriet och Sjöfartsverket. Dessa frågor hänger ihop. Vinsten av att hävda svensk jurisdiktion i en angränsande zon är så stor att kostnaderna för inrättandet av en sådan inklusive revisionen av de svenska baslinjerna bör bestridas av det allmänna. Östersjön allt viktigare Trots att allt färre människor idag sysselsätts direkt i maritim verksamhet, är vi alla allt mer beroende av den. Fiskeindustrin står för en stor del av vår livsmedelsförsörjning. Handel och transporter går ofta via havet och andra ekonomiska näringar Hiorten äventyret du måste uppleva innan du dör Vill du uppleva något riktigt kul? Vill du segla på hav som du aldrig seglat på förr? Eller vill du kanske lära dig många nya saker samtidigt som du är på en segelbåt? Då tycker jag att DU ska segla med postjakten Hiorten. Ett äventyr du garanterat sent kommer att glömma. Under tre veckor i somras seglade ett gäng glada människor till bland annat Bornholm, Helsingborg, Rostock och Ystad. Jag och min syster Hedvig Ljung var några av dem som mönstrade ombord när Hiorten anlände till Helsingborg. Helt ärligt var jag rädd för att segla. Jag hade aldrig riktigt seglat förr, förutom monark 44:orna på Kungsholmen under grundkursen och valbåtarna under fortsättningskursen. Därför var jag rädd för att jag inte skulle kunna någonting under självaste seglandet. Men det bästa var att när jag kom dit kände jag mig riktigt trygg med besättningen. Det var ett härligt gäng som vi skulle segla med och det gjorde situationen mycket bra. När vi började vår resa åkte vi för motor för att vinden var hård. Sen fortsatte vi med att åka för motor. Detta betydde att vi nästan aldrig seglade med Hiorten för att vindarna alltid var hårda. Men kul hade vi! Så mycket skratt vi har fått uppleva, så mycket illamående i dagar som bland annat jag och Hedvig hade när det var höga vågor, och så kul vi har haft i två veckor med besättningen. Även lite dramatik fick vi uppleva men det är en annan historia. Att komma ut på ett stort hav med underbara människor är nog det härligaste till exempel energiproduktion sneglar också på havet som verksamhetsområde. Nyligen inleddes gastransporter genom Nordstreams gasledning i östra Östersjön. Den nuvarande oviljan att inrätta en angränsande zon kan vara till allvarlig nackdel för Sverige i en framtid där både konkurrensen om och betydelsen av havsområdena ökar. Efter det att Sverige deklarerat en angränsande zon bör en revision av baslinjer och utmärkande på sjökort prioriteras runtomkring Gotland och Gotska Sandön. Därmed skulle ett betydande havsområde tidigt och till begränsade kostnader bli tillgängligt för utökad tillsyn och lagföring av svenska rättsvårdande myndigheter. Efter nästan ett årtionde av övervägande är nu en utredning om inrättande av angränsande zon runt Sveriges kuster igång. Det är inte en dag för tidigt i en angelägenhet som ger viktiga säkerhetspolitiska fördelar, både på kort och lång sikt. Allan Widman Försvarspolitisk talesperson (FP) som finns, det är som att man alltid känt varandra för man blir så tajta. Fast när man mår riktigt illa av för mycket sjögång är det inte kul, men man måste kämpa vidare. Det jag kan ta lärdom av är att lita mer på mig själv. Att aldrig tveka om man gör rätt eller fel. På Hiorten är det mycket viktigt att du frågar om du inte vet något eller inte kan det du ska utföra. Det fick jag lära mig från Per (brass) och Magnus Nilsson (skeppare) som sa till mig att alltid fråga för de hjälpte en alltid. Jag har lärt mig riktigt mycket och hoppas på att ni nu är lite mer sugna på att segla med Hiorten och lära er oerhört mycket och ha kul med besättningen. För det hade i alla fall jag! Filippa Ljung 14 Sjövärnsposten 2011 nr 4 Sjövärnsposten 2011 nr 4 15

9 Posttidning B Sjövärnsposten Sjövärnskårernas Riksförbund Box 5435, STOCKHOLM Södertörns sjövärnskår hedrade olycksoffer Södertörns Sjövärnskår tar emot hedersgästerna när de anländer till Märsgarn. Den 17 september var det precis 70 år sedan som den tragiska Hårsfjärdenolyckan inträffade och 33 personer miste livet. På Sjövärnskårens kursgård Märsgarn, alldeles invid platsen för olyckan, finns den minnessten som sannolikt ingen som varit på ön har missat. På årsdagen genomfördes traditionsenligt en ceremoni på initiativ av Flottans män med deltagande av marininspektören konteramiral Jan Thörnqvist, flottiljamiral Thomas Engevall och kommendör Jonas Wikström. Vid minnesstunden närvarade även ett flertal anhöriga, överlevande från olyckan och medlemmar ur Flottans män, totalt cirka 40 personer. Sjövärnskåren representerades genom Södertörns Sjövärnskår med dess ordförande kommendörkapten Pär Flyghed tillsammans med sjövärnseleverna Maja Pern och Evelina Björkqvist. Tjejerna stod som fallrepsgossar när marininspektören och övriga hedersgäster anlände till Märsgarn med stridsbåten Blåtunga, som förtöjde alldeles för om Södertörnskårens fartyg SVK77 Huvudskär. Maja och Evelina gjorde därmed fin PR för Sjövärnskåren. Vid hedersgästernas ankomst välkomnade Pär Flyghed dem till ön. Vid minnesstenen inleddes ceremonin med ett tal om olyckan av Marininspektören. Marinens pastor Jenny Ahlén, som även är Södertörnskårens egen pastor, ledde därefter korum. Det efterföljdes av en tyst minut för att minnas och hedra offren. Ceremonin avslutades sedan med en kransnedläggning. Innan hedersgästernas avfärd fick sjövärnstjejerna Maja och Evelina en liten pratstund med marinpastorn Jenny, som själv varit elev vid Södertörnskåren , och kommendören Jonas Wikström tidigare sjövärnsaspirant på Rollsö. Sällskapet konstaterade att Sjövärnskåren ger många möjligheter i livet då det går att bli såväl präst som kommendör. Södertörns ordförande Pär Flyghed, reflekterade efter ceremonin: För Södertörnskåren känns det både naturligt och självklart att deltaga vid minnet av den tragiska krigshändelsen som utspelade sig här på Södertörn för 70 år sedan. Det är det minsta vi kan göra för att hedra de personer som förolyckades. Arrangemanget har varit lika fint ordnat varje gång jag har varit med. Den enda skillnaden är att det blir färre och färre skeppskamrater till de avlida som närvarar avslutar Pär Flyghed som tidigare varit på Märsgarn vid såväl 40-, 50- som 60-års minnet av Hårsfjärdenolyckan. Södertörns Sjövärnskår kommer även framgent tillse att minnesvården hålls fin och sköts om för kommande generationer. Text och bild: Mimmi Lindqvist Södertörns Sjövärnskårs ordförande kommendörkapten Pär Flyghed tillsammans med sjövärnseleverna Maja Pern och Evelina Björkqvist framför minnesstenen efter ceremonin.