Resebyråerna AN AT AN AN och

Transkript

1 Resebyråerna Förutom köp av vanliga resandebiljetter så fick länge de fåtaliga nöjesresenärerna hålla tillgodo med biljettförsäljarnas råd och kunnande när det gällde mer komplicerade resor. Märkliga gruppresor finns ändå tidigt dokumenterade längs banan. Från 1875 finns en biljett utskriven i Arvika bevarad för en grupp på högst sex personer som fick trafikera Nordvästra Stambanan mellan Karlstad och riksgränsen, till fots! Priset var 4 kronor för att gå längs järnvägen månaderna juni till och med september. Med nuvarande trafik och hastigheter på tågen så tillhandahålls lyckligtvis inte längre sådana biljetter. 1 Rundresebiljetter med tåg fanns att köpa De gällde inom Sverige, Norge och Danmark med anslutning till Hamburg. I Arvika gick det inte att köpa en sådan biljett, men väl i Charlottenberg och Kil samt andra stora metropoler inom landet. Biljetterna gällde i två månader för obegränsat resande, även på ett stort antal ångbåtar. Vem trodde att interrailbiljetter var moderna påfund? 2 Arvika station fick redan från början en ganska betydande utväxling av nöjes och rekreationsresenärer sommartid. Anslutningen till ångbåtstrafiken gjorde att många kom med tåg till Arvika för vidare lustturer med ångbåtarna. Johan Jacob Dalén måste också ha annonserat ut sin verksamhet i större städer för att få besökare till sin hälsobrunn på Kyrkebyn. Han hade egen åttasitsig hästtransport mellan stationen och Kyrkebyn för sina besökare så uppenbart var de som kom med järnvägen av stor betydelse för verksamheten. Resebyråernas knep att få grundpriset på resor tilltalande lågt med vissa knep verkar inte vara helt nytt. I juli 1928 kom klagomål från järnvägsstationen i Arvika att resenärer från Nordamerika, ofta hela grupper hade biljett med slutstation Arvika trots att de skulle vidare. Passagerarna hade också avsevärda mängder polletterat baggage. När biljetter till bestämmelseorten skulle lösas och bagaget skulle adresseras om så blev tågen mycket försenade. Det var i huvudsak resebyrån Bennet i Oslo som utfärdat resehandlingarna med stöd av oklar regelskrivning. Visserligen var det korrekt att resande i oceantrafik skulle adresseras för resa via närmaste gränsstad, men det var inte meningen att biljetten skulle upphöra där. Fram mot 1930-talet började en mer organiserad propaganda för rundturer i västra Värmland. En av de tidigaste turisttrycksakerna var en broschyr som beskrev Dal Västra Värmlands Järnväg (DVVJ) med alla stationer och sevärdheter. Trycksaken var illustrerad med 25 bilder och gavs ut av Trafikaktiebolaget Göteborg-Dalarna-Gävle (GDG). Den förväntades ge turismen längs banan en skjuts framåt. I skriften var benämningen De Vackra Vyernas Järnväg (Jmfr DVVJ) redan etablerad. 3 Reseförmedlingen skedde sedan i huvudsak genom annonser i dagspressen. Idrottsevenemang som landskamp i bandy mellan Sverige och Norge i Karlstad 1934, Norska mästerskapet på skidor i Kongsvinger 1936 och liknande arrangemang lockade många resenärer. 4 1 AN AT AN AN och

2 Besök i större städer, främst huvudstäderna Stockholm och Oslo samt Göteborg var för småstadsborna i Arvika exotiska resmål under trettio och fyrtiotalen. I Göteborg 1934 ingick i priset fotbollsmatch i högsta divisionen, besök på någon av amerikaångarna Kungsholm eller Gripsholm och studiebesök på Volvofabriken. Osloturerna samma år lockade med rundtur med bil som omfattade de flesta sevärdheterna. För många var antagligen bilturen en begivenhet i sig på den tiden. Men den extra avgiften var fem kronor så antagligen hade bara de mest penningstarka råd med den extravagansen för en hel familj. 5 Arrangörer verkar till största delen vara SJ själva och i slutet av trettiotalet och fyrtiotalet börjar folk allt mer vilja ta sig till nordligare resmål för skidsemestrar och pensionatsvistelser. I annonseringen verkar det röra sig om rabatterade resor till olika resmål från Värmland och upp till Lappland, de detaljerade lösningarna fick resenären antagligen göra upp med SJ resebyrå som 1939 fanns, men inte så väl organiserad i Arvika. 6 Sommarresmål annonseras ut av SJ Resebyrå Jämtland var populäraste resmålet men kristiderna gjorde att utbudet var lite begränsat. Inget i Arvika Nyheter säger något om vart Arvikaborna reste, kanske var de mestadels hemma och förundrade sig över invasionen av beredskapssoldater. 7 Krigsåret 1943 började svenskarna åter få framtidstro och SJ resebyrå slog det dittills rådande rekordet och sålde över en miljon biljetter i juni. 8 Framtidstron i förhållandet till omvärlden och längtan ut och få se denna spridde sig i de sista månaderna av kriget även till Arvika. En utvidgning av biljettförsäljningen till en mer komplett resebyrå planerades i februari Utvidgningen bestod antagligen enbart av ett vidgat utbud iden befintliga biljettexpeditionen. Planeringen och förberedelserna inför en riktig resebyrå fortsatte. När midsommartrafiken på järnvägen 1950 slog alla tidigare rekord och resandet i övrigt ökade så hade Arvika sedan en månad tillbaka en statlig resebyrå. Arvikabygdens turistförening var huvudintressent med gott stöd från SJ. Öppettiderna var säsongsanpassade med längre tillgänglighet och helgöppet under sommaren. 10 I ett reportage sista juni 1950 uppmärksammade Arvika Nyheter den nya turistförmedlingen i stationshuset. Det konstaterades att tillströmningen av utländska resenärer till Arvika ökat liksom de svenska. Som en ytterligare offensiv framstöt inom den lokala turistnäringen framhölls den nya turistbroschyren som skulle komma ut inom några dagar. Den innehöll utförliga beskrivningar av stadens sevärdheter, praktiska tips, kartor och var dessutom rikt illustrerad. 11 I tider när bilismen 1950 fortfarande inte slagit igenom för mellan och arbetarklassen så förmedlades många som vi idag ser det lokala bussresor. Mårbacka besöktes gärna med charterbuss över dagen. Turer medsols runt Vänern med besök på de vanligaste sevärdheterna krävde däremot övernattning på hotell i Mariestad. Kostnaden var av den anledningen också avsevärd, 25 kronor för resan plus 5 kronor extra för hotellkostnaden AN , och AN AN AN AN AN AN AN

3 Resebyrån eller Turist och Upplysningsbyrån som den kallades Foto AN, kopia genom Lars Andersson, Finn Grenhage och Anders Hjerpe. För de mindre resvana tillhandahölls enklare rundturer. En tur med intressanta stopp i Klässbol, Skasåsbron, Nysäter och vid Domaregården och Republiken Åsen i Glava kostade bara 7 kronor. Men då var resan till en del subventionerad av Arvika Nyheter. 13 Annons ur Arvika Nyheter AN

4 I slutet av säsongen 1950 sammanfattades verksamheten som succéartad. Det som var organiserat som en turistbyrå hade automatiskt utvecklats till en komplett resebyrå. Tanken från början hade varit att ge råd och logi för tillresande, men även arvikabornas resor ut från staden hade kommit med i verksamheten. 14 Lite längre fram under femtiotalet började norrmännen bli mycket konkurrenskraftiga i framförallt livsmedelsbranschen. Bussresor till Magnor kanske verkar lite udda idag, men det rörde sig om rena mathandelsresor som pågick in på 1960-talet och senare mest blev privatbilsburna och under sjuttiotalet upphörde helt när priserna utjämnades. 15 När svenskarna började få allt bättre ekonomi i början av nittonhundrafemtiotalet så var Statens Järnvägar mycket aktiva i reklamhänseende för att få till stånd ett större utnyttjande av järnvägen. Ett led i det var fasta och rullande utställningar. Våren 1953 var aktiviteten speciellt intensiv och utställningarna kolliderade nästan med varandra. Under lördag och söndag april 1953 var det den expanderande semesterturismen som i fyra järnvägsvagnar visades upp på bangården i Arvika. Till evenemanget hade biljetter beräknats vilket visade sig vara för lite tilltaget och flera hundra besökare fick besöka utställningen gratis under söndagen. Att semestern utökats till tre veckor ansågs vara den största anledningen till att besökarna ville låta sig informeras om resmål och se resefilmer i en av vagnarna. En kompletterande semesterfilmsförevisning på Svea-biografen drog ytterligare omkring 300 besökare. Under helgen lottades också en del vinster ut på entrébiljetterna vid stationen, första pris var en rundresa i Sverige för 100 kronor. För den summan fick man en ganska rejäl tur Arvikabygdens turistförening som bytt namn till Arvikabygdens turisttrafikförmedling hade 1957 tröttnat på samarbetet med SJ. De ansåg att de uppslukades av SJ:s verksamhet. Beslut togs därför att de skulle avsluta samarbetet med SJ och driva sin verksamhet i egen regi. Resultatet blev en egen turistbyrå i det så kallade lusthuset på torget. 17 I samband med brytningen verkar den mer renodlade SJ Resebyrå bli mer internationell. Operaresor till Österrike utannonserades redan samma månad. Resorna var ett samarbete med Folkliga musikskolan på Ingesund med Rolf Davidsson som ledare. 18 Aktiviteterna när det gällde järnvägstrafik omfattade även industrierna Thermiaverken hade i maj chartrat tre sovvagnar för tekniker från Stockholm som inbjudits för att ta del av fabrikens verksamhet och förhoppningsvis i förlängningen ge fabriken framtida fördelar. 19 I slutet av femtio och början av sextiotalet var vinterskidresor till Norge populära. En kombinerad tåg/bussresa 1958 till Tyinholmens fjällhotell i Joutenheimen en vecka med helpension kostade 233 kronor inklusive reseledare. 20 Från den 1 april 1960 samordnades biljettförsäljningen och resebyråverksamheten vid stationen. 21 Lokalerna ändrades och personalen omorganiserades i samband med det. Allt var klart i augusti. 14 AN AN AN och AN AN AN AN AN

5 Sensationellt i det sammanhanget ansågs den roterande biljettluckan vara. Den biljettköpande la sina pengar i en skål på utsidan, biljettförsäljaren biljetten på insidan, med en spak roterades den cirkelformade inrättningen 180 grader. Häftigt men ganska opersonligt. 22 Resebyrådelen var i alla fall lika öppen som förut. Resebyrån Foto Lars Andersson, ur Anders Hjerpes samling. En bit in på 1960-taler var SJ-Resebyrå i Arvika en komplett modern leverantör av resor och logi. Tåg, flyg, båt och bussbiljetter, sällskapsresor och bilresor fanns i sortimentet. Huvudutbudet begränsades dock fortfarande till Europa och Nordamerika. 23 Hur länge SJ hade resebyråverksamhet kvar i Arvika har inte kontrollerats. I takt med att neddragningen av personal genomfördes så framgångsrikt att det numera inte finns någon personal alls så minskades också servicen från Statens Järnvägars sida. Resebyråverksamheten och den rena biljettförsäljningen genom en lucka var de sista åren placerad i västra delen av väntsalen. Så småningom övertogs verksamheten av privata intressenter som i det här fallet var Resia om inte minnet sviker. I början av det nya seklet tillkom Eda Resecentrum placerad mitt emot i östra delen av väntsalen. När Resia flyttade till Kyrkogatan blev de ensamma kvar i stationshuset och har när det här skrivs också hand om biljettförsäljningen till tågen AN AN