Sammanställning av oanmäld tillsyn på nationell nivå inom äldreomsorgen med fokus på demensboende

Transkript

1 (5) Sammanställning av oanmäld tillsyn på nationell nivå inom äldreomsorgen med fokus på demensboende Bakgrund och syfte Socialstyrelsen har tillsyn över särskilda boendeformer för äldre enligt socialtjänstlagen. Natten mellan 8-9 november genomfördes oanmälda tillsynsbesök på 94 särskilda boenden, där minst en avdelning/enhet var särskilt avdelad för personer med demenssjukdom. Tillsynen genomfördes i 48 kommuner. Kommuner och boenden var framtagna genom ett slumpmässigt urval. Syftet med tillsynen var att få en bild av hur personer med demenssjuk-dom får sina behov av trygghet och säkerhet tillgodosedda. Tillsynen har granskat bemanning och inlåsning nattetid. Socialstyrelsen genomför regelbundet tillsyn i äldreboenden. Den här inspektionen tillkom efter att problem med inlåsning och bristande bemanning uppdagats i boenden för personer med demenssjukdom. För att få en bild som är representativ för demensboenden vid ett givet tillfälle genomfördes inspektionerna samma natt i hela landet. Inspektionerna var inte aviserade i förväg hos verksamheterna. Den här typen av inspektioner är lämplig när Socialstyrelsen snabbt vill få en bild av hur förhållandena ser ut inom ett avgränsat område. Resultatet på nationell nivå uppmanar samtliga kommuner och huvudmän för särskilda boenden för personer med demenssjukdom att säkerställa att boenden inte lämnas utan uppsikt och blir inlåsta. Varje tillsynsobjekt (boende) kommer att få ett skriftligt beslut innan årsskiftet (2010/2011).

2 SOCIALSTYRELSEN (5) Resultat Inlåsning Vid inspektionerna framkom att: På 64 % av boendena hade inte personalen sådan uppsikt över enhetsdörren att de kunde se om någon ville lämna enheten. På 61 % av boendena förekom det att personalen låste de boendes lägenhetsdörr/enhetens dörr och lämnade enheten obemannad. På 62 % av verksamheterna kände inte personalen till om det fanns framtagna rutiner för att hantera lås/inlåsning. Bemanning Vid inspektionerna framkom att: På 43 % av boendena hade personalen inte möjlighet att ha tillräcklig tillsyn över de boende nattetid. På 25 % av boendena sattes inte mer personal in vid tillfällen med hög arbetsbelastning. På 40 % av boendena uppgav personalen som intervjuades vid inspektionen att de ansåg att bemanningen inte var tillräcklig för att tillgodose de boendes trygghet och säkerhet nattetid. Socialstyrelsens inspektörer gjorde bedömningen att på 58 % av boendena var bemanningen inte tillräcklig för att tillgodose de boendens trygghet och säkerhet nattetid. Bedömning Resultaten för flertalet boenden står i strid med gällande rätt och de krav som kan ställas för att tillgodose de äldres behov av trygghet och säkerhet. Socialstyrelsen tar som utgångspunkt i bedömningen att personer med demenssjukdom är en utsatt grupp i behov av mycket stöd och omsorg. I särskilda boenden för äldre med demenssjukdom är närheten till personal dygnet runt mycket viktig för att uppnå trygghet och säkerhet. Det medför att bemanningen måste vara sådan att personalen kan ha uppsikt över de boende för att kunna ge det stöd och den hjälp de behöver. Vid inspektionen framkom att 61 procent av de boenden som inspekterades var obemannade under kortare eller längre tid av natten. I 64 procent av boendena hade personalen inte möjlighet att ha uppsikt över enhetens dörr och kunde därmed inte se om någon önskade lämna enheten eller behövde stöd att stanna kvar inomhus. Socialstyrelsens inspektörer gjorde bedömningen att i 58 procent av boendena var bemanningen inte tillräcklig för att tillgodose de boendens trygghet och säkerhet nattetid. Med tillräcklig bemanning menar Socialstyrelsen möjligheten att hålla uppsikt och finnas lättillgänglig för de boende.

3 SOCIALSTYRELSEN (5) Socialstyrelsen anser att om dörren till boendet är låst måste bemanningen vara dimensionerad så att personal inom loppet av några få minuter kan uppmärksamma att en enskild vill ut. Personalen måste också inom denna korta tidsrymd hinna få kontakt med den boende och se vilken insats som är påkallad. Om detta inte kan efterlevas innebär det att inlåsningen är olaglig vilket är ett olaga frihetsberövande gentemot den boende. Socialstyrelsen iakttog i samband med inspektionerna en stor flora av olika tekniska hjälpmedel, t.ex. rörelselarm, larmade lägenhetsdörrar eller larmmattor framför sängar. Sådana hjälpmedel ska användas först efter en individuell behovsbedömning i syfte att öka tryggheten för den boende. Tekniska hjälpmedel kan aldrig ersätta personal. De brister Socialstyrelsen sett åligger ansvarig nämnd/huvudman att åtgärda. Socialstyrelsen kommer att intensifiera arbetet såväl med regelverk som i tillsyn kring tvång och tvångssituationer när det gäller särskilt utsatta grupper. Det kan gälla personer med demenssjukdom men också personer med funktionsnedsättning och personer med psykisk sjukdom. Gällande rätt Kvalitet m.m. i äldreomsorgen Enligt 3 kap. 3 SoL skall insatser inom socialtjänsten vara av god kvalitet. Detta förutsätter enligt förarbetena (prop. 1996/97:124 s. 53) bl.a. att omsorgs- och vårdinsatser utformas utifrån den enskildes individuella behov, förutsättningar och önskemål. Det anges vidare bl.a. att för många är närheten till personal dygnet runt av avgörande betydelse för känslan av trygghet (s. 122). För utförandet av socialnämndens uppgifter ska det finnas personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Kvaliteten i verksamheten ska systematisk och fortlöpande utvecklas och säkras (3 kap. 3 SoL). Där det bedrivs hälso- och sjukvård ska det finnas den personal om behövs för att god vård skall kunna ges (2 e HSL). Personal- och kompetensförsörjning Se SoL 3 kap. 3. Enligt 4 kap. 5 SOSFS 2006:11 (föreskrifterna gäller direkt för kommunal verksamhet, och kan i vissa fall enligt avtal med kommunen även gälla för enskilda verksamheter) och 4 kap.3 SOSFS 2005:12 skall ledningssystemet säkerställa att det finns rutiner för att fortlöpande kontrollera att det bl.a. finns den bemanning som behövs och att personalen har den kompetens som krävs för att utföra arbetsuppgifterna.

4 SOCIALSTYRELSEN (5) Tvångs- och skyddsåtgärder Varje medborgare är gentemot det allmänna skyddad mot påtvingat kroppsligt ingrepp och frihetsberövande (2 kap. 6 och 8 regeringsformen, RF). Med det allmänna avses offentlig verksamhet och verksamhet som drivs av enskilda verksamheter på uppdrag av t.ex. kommuner och landsting samt vissa andra verksamheter som regleras i lag. Med frihetsberövande avses enligt förarbetena till regeringsformen bl.a. fall då någon faktiskt är förhindrad att förflytta sig utan för ett rum eller annat relativt starkt begränsat område (prop. 1975/76:209 s. 52). När man ska ta ställning till om någon är inlåst eller inte är det avgörande om den enskilde faktiskt är förhindrad att avlägsna sig från ett område. Det innebär att det är hur den låsta dörren fungerar för den enskilde som avgör om han eller hon är inlåst eller inte. Den enskilde måste antingen själv kunna öppna dörren eller om han eller hon av någon anledning inte kan det utan dröjsmål kunna få hjälp av personalen med att öppna den. Undantag från skyddet mot kroppsliga ingrepp och frihetsberövanden kan endast föreskrivas i lag, och då bara i syfte att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle. Begränsningarna får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till de ändamål som har föranlett dem (2 kap. 12 RF). Sådana undantag har bl.a. gjorts i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT), lagen (1991:1129) om rättpsykiatrisk vård (LRV), lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning och smittskyddslagen (2004:168, SmL). Dörren till den enskildes bostad kan vara låst med hans eller hennes samtycke och ha ett sådant lås (s.k. hotellås) som enbart går att öppna inifrån. Om den enskilde av något skäl har svårigheter att öppna dörren måste det finnas en planering för hur den enskilde ska kunna få hjälp med att ta sig ut dels i normala situationer, dels i en situation som kräver utrymning t.ex. vid brand. Vidare behöver det finnas en planering för hur personal som ska utföra hälso- och sjukvård eller insatser enligt socialtjänstlagen ska kunna komma in. Ytterdörren till en särskild boendeform kan vara låst och detsamma gäller dörrar till boendeenheter. Låset måste vara konstruerat så att den enskilde kan låsa upp. Att använda alltför komplicerade lås som förhindrar den enskilde att låsa upp är att betrakta som inlåsning. Däremot kan dörren ha ett lås som det tar viss tid att öppna.

5 SOCIALSTYRELSEN (5) Det är den som ansvarar för verksamheten som måste ta ställning till vilken form av lås man ska ha i de aktuella lokalerna. Vilka som bor eller vistas i lokalerna, bemanning, arbetssätt och lokalernas utformning är några viktiga faktorer att ha med vid ett sådant ställningstagande. Det är också viktigt att ha kontakt med räddningstjänsten för att försäkra sig om att den lösning man väljer fungerar även vid situationer som kräver utrymning. Läs mer Socialstyrelsens Meddelandeblad Nr 2/2010 Frågor och svar, Föreskrifter om tvångs- och skyddsåtgärder upphävda (SOSFS 1980:87, SOSFS 1992:17) Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010