KTH INDEK. Energipotentialen i avfall Fallet Växjö kommun. Examensarbete. Författare: Emine Erdogan Examinator: Thomas Sandberg

Transkript

1 KTH INDEK Examensarbete Energipotentialen i avfall Fallet Växjö kommun Författare: Emine Erdogan Examinator: Thomas Sandberg

2 Förord Denna uppsats är ett resultat av ungefär fem månaders arbete Uppsatsen är ett examensarbete för Institutionen för Industriell Ekonomi och Organisation vid KTH i Stockholm. Arbetet är en del av det internationella Sesac- projektet där Växjö kommun är en av de partner som ingår i projektet. Arbetet skulle inte ha kunnat slutföras utan stöden från både handledaren på KTH och Växjö kommun. Jag vill därför tacka framförallt professor Thomas Sandberg på Indek för detta intressanta uppdrag, för goda råd, förmedling av kontakter och handledning. Jag vill också varmt tacka anställda inom Växjö kommun: Steve Karlsson samordnare på tekniska förvaltningen, Sarah Nilsson manager för internationella projekt i kommunen och Per Gunnarsson som är renhållningschef. Dessutom tackar jag Viktoria Martin på kemiinstitutionen vid KTH i Stockholm. Stockholm i december 2007 Emine Erdogan 2

3 Sammanfattning Avfall är någonting som genereras av samhällen och tas om hand av kommunen samt producenter. Avfallsmängden ökar ständigt i takt med ökad konsumtion. Avfall har varit ett kvittblivningsproblem i Sverige, men numera hanteras det genom ett system av olika processer som insamling, utsortering, behandling etc. Egenskaper och energiinnehållet i olika avfallsfraktioner har orsakat att flera behandlingsmetoder utvecklats och i följd av det flera insamlingssystem skapats. EU:s avfallshierarki lägger vikten på minimering av den producerade avfallsmängden. Återanvändning prioriteras i första hand enligt denna hierarki och detta följs av återvinning: materialåtervinning, biologisk behandling(rötning eller kompostering) och förbränning i syfte till energiutvinning. Deponering är sista alternativet i hierarkin. Växjö kommun är centralort i Kronobergs län och har idag närmare invånare. Kommunens egna anläggningar är deponin Häringetorp, där hushållsavfallet deponerades ända till deponiförbudet, Sundet där slam rötas idag och Sandviksverket som är ett biobränslebaserat kraftvärmeverk. Mängden hushållsavfall uppgick till ton under 2006, efter att förpackningar och farligt avfall utsorterats. Växjös hushållsavfall skickas idag till Ljungby för förbränning och energiutvinning, men energiinnehållet i det våta avfallet utnyttjas inte. Ljungby kommun tar betalt för att detta avfall. Växjö kommun är inte nöjd med att energipotentialen i den organiska delen av hushållsavfallet inte utnyttjas och har funderingar över att behandla det själv. Uppdragsgivaren för examensarbetet är Institutionen för Industriell Ekonomi och Organisation. Arbetet är en del av Sesac- projektet som är ett internationellt energiprojekt som pågår mellan Växjö kommun, Grenoble i Frankrike och Delft i Holland med KTH i Stockholm som vetenskaplig partner. Arbetets första del beskriver avfallshanteringssystemet med samtliga processer som insamling av avfall och olika behandlingsalternativ. Systemet i Sverige har tillfogats som ett exempel. Dessutom har biogasproduktionen i Sverige och tekniken rökgaskondensering som höjer värmeverkningsgraden vid förbränning av fuktiga bränslen i förbränningsanläggningar beskrivits. Den andra delen av rapporten handlar om situationen i Växjö. Nuvarande avfallsbehandlingssystem och biogasproduktion i kommunen, kommunens miljömål, anläggningar som kan vara aktuella för framtida avfallsbehandling har kartlagts. Till sist beskrivs scenarier där Växjös avfall behandlas på olika sätt. Målet med uppsatsen är att ta fram olika scenarier som hanterar Växjös avfall. Syftet med scenarierna är att utnyttja energin som finns i olika avfallsfraktioner maximalt. De scenarierna som har tagits fram är: Organiska delen av hushållsavfallet sorteras ut och rötas tillsammans med slam på Sundet medan resten skickas till Ljungby för förbränning. Allt hushållsavfall förbränns i Växjö i en ny anläggning eller på Sandviksverket. Hushållsavfallet och avfall från stora företag i Växjö sorteras, organiska delen rötas på Sundet och resten förbränns i Växjö. Växjös hushållsavfall, avfall från stora företag och hushållsavfall från närliggande kommuner samlas in och förbränns i Växjö. Växjös hushållsavfall, avfall från stora företag och hushållsavfall från närliggande kommuner samlas in och sorteras, den organiska delen rötas på Sundet medan resten förbränns i Växjö. 3

4 Innehållsförteckning Förord 2 Sammanfattning 3 Innehållsförteckning 4 1 Inledning Bakgrund Problemformulering Syfte Uppdragsgivare Avgränsningar Disposition 10 2 Metod Forskningsstrategi Positivismen Kvalitativ och kvantitativ ansats Intervjuer Struktur för intervjuer Deduktiv eller induktiv ansats Validitet och reliabilitet Datainsamling 15 3 Några avfalls- och energimodeller Avfallshanteringens historiska utveckling En modell över avfallskedjan Insamling och sortering av avfall Alternativa insamlingssystem Insamling av organiskt hushållsavfall Materialåtervinning Avfallsförbränning Rökgaskondensering Biologisk behandling Deponering Farligt avfall Slamhantering Avfallshanteringsmetoder i Sverige Ansvariga för avfallshantering i Sverige Materialåtervinning Avfallsförbränning Förbränningsanläggningen i Uppsala Biologisk behandling Deponering Farligt avfall Sammanfattning av avfallshantering i Sverige i Energiutvinning ur avfall En socioteknisk modell 33 4

5 3.4.1 Sankey-modellen 33 4 Biogas Vad är biogas? Biogas i Sverige Biogas som fordonsbränsle i Sverige Miljöpåverkan 39 5 Nuläge i Växjö Kort om Växjö Avfallshantering i Växjö Materialåtervinning Deponering Förbränning Biologisk behandling Farligt avfall Sammanfattande tabell Avfall från stora företag Avfallsmängd i närliggande kommuner Organiskt avfall från andra kommuner Insamling, utsortering och transportering Slambehandling Energitillförseln i Växjö Biogas i Växjö Biogasproduktion i Växjö Växjö kommuns miljömål Fordonsbränslen i kommunen Växjös avfallshanteringssystem i ett Sankey- diagram Aktuella anläggningar Reningsverket Sundet Rötning av organiskt avfall på Sundet Bygga om Sundet Rötrest Förbränningsanläggningen i Ljungby- Ljungsjöverket Förbränning i Sandviksverket En ny förbränningsanläggning i Växjö Miljökonsekvenser vid avfallsförbränning 61 6 Tänkbara scenarier Nuläge Scenario Scenario Scenario Scenario Scenario 5 Error! Bookmark not defined. 7 DISKUSSIONER OCH SLUTSATS Slutsats 70 5

6 7.2 Diskussioner Förslag till framtida studier 71 Definitioner och förkortningar 72 Referenslista 75 Bilaga 1 78 Funktion(delar) av rökgaskondensor 78 6

7 1 Inledning Det första kapitlet ger en bakgrund och problemet som ligger grund till rapporten formuleras. Syftet med rapporten, avgränsningarna och uppdragsgivaren för arbetet beskrivs också. Kapitlet slutar med rapportens disposition. 1.1 Bakgrund Idag sker stora förändringar inom avfallshanteringen i Sverige till följd av nya lagar och styrmedel som producentansvar, deponiskatt, förbud mot deponering av vissa avfallsfraktioner etc. Myndigheternas avsikt är att det mesta avfallet skall behandlas genom material- och energiåtervinning. Utvecklingen mot kretsloppanpassad avfallshantering har blivit mycket essentiell. Övergång från förbränning eller deponering till biologisk behandling av organiskt avfall kräver stora förändringar både för den kommunala avfallshanteringen och för de enskilda hushållen. I och med förbud mot deponering av utsorterat brännbart avfall (2002) och organiskt avfall (2005) ökade förbränningen i Sverige. Alternativet förbränning anses mest attraktivt med tanke på energiutvinning och eventuellt fosforåtervinning. Avfallshantering är mycket komplext, det finns olika behandlingsalternativ som är del av större sammanhang. Flera faktorer avgör val av behandlingsmetod, därför varierar hanteringen av avfall från kommun till kommun. De främsta faktorerna är typ av avfall, lokala och geografiska förhållanden, hur välsorterat avfallet är och teknik som används vid respektive behandlingsanläggning. Det mest prioriterade behandlingsalternativet är att återanvända om det är möjligt. Nästa alternativ är återvinning vilket sker genom att materialet eller energin återvinns. Det finns flera återvinningsmetoder idag, olika biologiska behandlingsmetoder som kompostering eller rötning, förbränning med energiåtervinning, materialåtervinning för olika sorterade avfall. Det sista alternativet är deponering vilket också kan vara lämpligt med hänsyn till geografiska, miljömässiga och samhällsekonomiska förhållanden. Växjö kommun arbetar med miljö- och energifrågor på många olika sätt. Det internationella projektet Sesac är ett exempel. Kommunen syftar bland annat till att skapa ett hållbart energisystem och bland de mål som ställts upp är att använda energin i hushållsavfall på ett miljövänligt sätt. 1.2 Problemformulering Tidigare deponerade Växjö kommun största delen av avfallet, deponiförbudet har lett till ändringar inom avfallshanteringen. Idag skickas Växjös hushållsavfall vidare till Ljungby och förbränns där inklusive det biologiska materialet. Det primära syftet med förbränningen är att producera fjärrvärme och el. Energiinnehållet i det våta avfallet utnyttjas inte, för att man inte har rökgaskondensering. Det kostar för Växjö kommun att bli av med sitt hushållsavfall. Kommunen skulle kunna utnyttja energin som finns i hushållsavfallet bättre, genom att själv hantera sitt avfall via olika avfallshanteringsmetoder. 7

8 Följande frågor ska vara till hjälp för att kartlägga energipotentialen i hushållsavfallet samt avfall som genereras på små och stora företag i kommunen. Därefter diskuteras olika avfallshanteringsmetoder för att utnyttja denna energipotential på bästa sättet. Frågeställningar: Avfall i Växjö Vad är avfallsmängden som genereras i Växjös hushåll, små och stora företag? Vilka avfallsfraktioner förekommer och vad är energipotentialen i de olika avfallsfraktionerna? Behandling av hushållsavfallet Hur behandlas hushållsavfall, annat avfall och slam idag? Vilka avfallsmängd hamnar i olika behandlingsmetoder? Vilka behandlingsmetoder kan användas? Vad är kommunens miljömål? Hur stor andel av energiinnehållet tas tillvara idag? Hur mycket energi skulle kunna tas tillvara vid olika scenarier med olika avfallshanteringssystem? Vad blir konsekvenserna för Växjö kommun om man separerar ut den biologiska fraktionen och rötar den inom kommunen? Vad är alternativa användningsområden för rötgasen? Vad är rökgaskondensering och hur mycket mer energi erhålls vid avfallsförbränning med rökgaskondensering? I vilka anläggningar hanteras Växjös avfall idag och i vilka kan det hanteras i framtiden? Kan kommunen få en egen förbränningsanläggning och förbränna sitt eget avfall med rökgaskondensering? 1.3 Syfte Examensarbetet syftar till att undersöka olika scenarier för avfallshantering för Växjö kommun. Arbetet skall skapa en överblick över Växjös avfallshantering idag genom att åskådliggöra avfallsflödena som kommer in, behandlingen av dem och erhållna resultat efter behandling. Detta ska ske med hjälp av intervjuer, observationer och rapporter från tidigare studier. Denna kartläggning ska ligga till grund för att identifiera outnyttjade möjligheter. Målet är att få fram några scenarier för fungerande avfallshantering med bättre resultat ur både samhällsekonomisk och miljömässig synpunkt. 1.4 Uppdragsgivare Detta examensarbete är skrivet för Institutionen för Industriell Ekonomi och Organisation vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH) i Stockholm. Arbetet är en väldigt liten del av Sesacprojektet. Sesac- Sustainable Energy Systems in Advanced Cities - är ett internationellt energiprojekt inom sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling och delfinansierat av Europeiska kommissionen. Det generella syftet med projektet är att skapa ett mer hållbart energisystem i ett antal städer i Europa. Det är främst ett samarbete mellan Grenoble i 8

9 Frankrike, Delft i Holland och Växjö kommun. KTH i Stockholm ansvarar för energibalanser, utvärdering med mera. 1.5 Avgränsningar Avfallshantering är ett system som består av olika delprocesser som insamling, transportering, utsortering, behandling och till sist efterbehandling av rester. Insamling av avfall och många olika möjliga behandlingsmetoder har beskrivits i rapporten. Likaså behandling av avfall i Sverige har undersökts för att ge en bild av avfallshanteringssystem. Däremot har avfallshanteringen i Europa eller i världen inte utretts. Avfallshantering i Växjö beskrivs till största delen utifrån empiri kopplade till Sankeymodellen som skildras senare i rapporten. Processer som insamling, transporter i systemet behandlas grovt. Däremot beskrivs inte avfallets energiinnehåll i de olika processerna utan bara i början och slutet av avfallskedjan. Avfallshanteringssystemet i Växjö, insamling och transport av avfallet, avfallsmängden i olika behandlingsmetoder samt produkter och rester efter olika behandlingsalternativ tas fram. Uppsatsen handlar till största delen av det avfall som kommer från hushåll och mindre företag i Växjö kommun. I avsnitt 5.3 har avfallet från större företag i Växjö tagits upp. Dessutom undersöks hushållsavfall från åtta närliggande kommuner i avsnitt 5.4. Undersökningen omfattar intervjuer inom Växjö kommun med anställda på olika nivåer, ansvariga för avfallsförbränningen i Ljungby kommun samt värmechefen vid förbränningsanläggningen i Uppsala. Dessutom har samordnare på tekniska kontoret i olika kommuner i Kronobergs län har intervjuats på telefon. Naturvårdsverkets, Växjö kommuns och Avfall Sveriges webbsidor har använts ständigt under arbetets gång. Reningsverket Sundet och förbränningsanläggningen i Ljungby har undersökts. Olika behandlingsprocesser i dessa anläggningar skildras inte i rapporten. Dessutom undersöktes avfallsförbränningsanläggningen i Uppsala kommun för att få fram fungerande scenarier och jämföra dem. Vid insamling av utsorterat organiskt avfall och biologisk behandling av det förekommer oönskade miljöeffekter såsom exempelvis luftföroreningar från ökade transporter eller emissioner från komposterings- och rötningsprocessen. I uppsatsen berörs i stora drag de negativa miljökonsekvenserna av förbränning och deponering, däremot inte av transporter och insamling. Påverkan från kommuninvånarna, deras önskemål, deras samtycke ifall en hemkompostering blir aktuell har inte heller utforskats. Vid eventuell utsortering av organiska fraktioner hos hushållen har inte kommuninvånarnas medgivande undersökts. Ekonomiska aspekter som investeringskalkyler, återbetalningstider för investeringar, driftkostnader för olika anläggningar, transportkostnader i olika scenarier etc., har inte utforskats. Däremot förekommer grova uppskattningar om investeringsbelopp för anläggningar. 9

10 1.6 Disposition Arbetet är uppdelat i sex kapitel: inledning, metod, några avfalls- och energimodeller, nuläge i Växjö, fem tänkbara scenarier, diskussion och slutsats. Avslutningsvis kommer källor till arbetet och en ordlista. För att kunna ge en röd tråd till arbetet beskrivs teori och empiri först och sedan tas scenarier fram, till sist dras slutsatser. Inledningskapitlet ger en bakgrund till arbetet, förklarar syftet, avgränsningar och uppdragsgivaren. Kapitel två beskriver metodiken som ligger till grund för arbetet. Forskningsstrategi, val av ansats, intervjumetodik, arbetsprocesser redogörs för och slutligen diskuteras arbetets reliabilitet och validitet. Det tredje kapitlet är teorikapitlet. De viktigaste begreppen är avfallshantering, insamling av avfall, slamhantering, biogas, sankey- diagram och rökgaskondensering. I kapitel fyra görs en nulägesanalys av Växjö. Kommunens nuvarande system för avfallshantering, slamhantering och biogasproduktion, avfall i närliggande kommuner, energitillförseln och aktuella anläggningar rapporteras i detta kapitel. Det näst sista kapitlet, kapitel 5, utvecklar några olika scenarier som svar på utredningsfrågan. Till sist diskuteras resultatet och slutsatser dras. Detta följs av käll- och litteraturförteckning och ordlista. 10

11 2 Metod I detta kapitel beskrivs forskningsstrategin, de olika forskningsmetoderna och orsaken till val av metod. Arbetets datainsamling och arbetsprocess liksom validitet och reliabilitet beskrivs också i detta kapitel. 2.1 Forskningsstrategi Det som förväntas av forskaren är att hon/han ska vara objektiv, inte lägga sina synpunkter på arbetet oavsett vilken metod används för forskningen. För forskaren är det nästan omöjligt att vara fullständigt objektiv. 1 Det finns flera metodtraditioner i empiriska vetenskaper. De olika metodtraditionerna har skilda uppfattningar om hur svaret på forskningsfrågan kan sökas. 2 En forskningsfråga kan besvaras antingen normalvetenskapligt eller icke normalvetenskapligt. Normalvetenskapliga synsättet hänger samman med positivismen medan den icke normalvetenskapliga synen hör ihop med hermeneutiken. Därför är hermeneutiken och positivismen som två betydelsefulla synsätt inom forskning. Jag ska inte använda mig av hermeneutiken som forskningsmetod eftersom jag inte kommer att tolka innebörden av något objekt eller handlingar som hermeneutiken gör. Detta arbete utgår delvis från att förstå och tolka avfallssituationen i Växjö med dess outnyttjade resurser samt eventuella förluster, men det primära syftet med rapporten är att ta fram scenarier för att utnyttja så mycket så möjligt av energin i avfallet. För detta har den hypotetisk-deduktiva metoden valts för informationssamling och analys av insamlade data. Jag kommer att använda mig av sankey modellen vilken är en karakteristiskt positivistisk metod. Denna modell skall beskrivas lite längre fram i rapporten men först skall huvuddragen hos positivismen skildras Positivismen Den positivistiska forskningstraditionen har sitt ursprung i naturvetenskapen och den bygger på observationer i strävan efter kunskap. Denna tradition är objektiv och förutsätter att observatören är fri från förutfattade meningar, det vill säga att man rensar bort allt man trott sig veta men i verkligheten inte vet 3. Positivismen kommer från filosofiska diskussioner som fördes i Tyskland och Österrike i början av 1900-talet. Problemet som orsakade diskussioner var vilka egenskaper som skulle vara utmärkande för vetenskaplig kunskap. Detta synsätt förutsätter att ett påstående är sant om det överensstämmer med verkligheten och inget som inte kan prövas empiriskt räknas som vetenskapligt. 4 Huvuddragen i dagens positivism är tilltron till vetenskaplig rationalitet och kunskapen ska vara empirisk prövbar. I det positivistiska synsättet föredras kvantitativa metoder framför kvalitativa, därför får mätningar stor betydelse och ersätter bedömningar i det hermeneutiska synsättet. Ett av huvuddragen är att förklaringar måste anges i termer av orsak och verkan samt att kunskapen skall uttryckas i lagbundenheter 5. 1 Att utreda forska och rapportera, Eriksson & Wiedersheim Paul, Vetenskapsteori och forskningsmetodik, Göran Wallén, Att utreda forska och rapportera, Eriksson & Wiedersheim Paul, Vetenskapsteori och forskningsmetodik, Göran Wallén, Ibid 11

12 Positivismen är en kvantitativ forskningsansats och källorna till kunskap är det vi kan registrera med våra fem sinnen och det som vi kan resonera om med mänsklig logik. Slutsatser i den positivistiska synen dras genom metoder som induktion vilket bygger på empiri respektive deduktion som bygger på logik. Den positivistiska metoden börjar med teori och bygger på verifiering av teorierna. Detta utförs i början med informationssamling om tidigare studier och existerande teorier. I nästa skede samlas information med egna observationer på området. Sista steget i metoden är att forskaren drar sina logiska slutsatser. Det största problemet med positivismen är att den kräver objektivitet men forskaren är alltid i behov att avgränsa sitt arbete; han väljer vad han ska fördjupa sig i och vad han inte ska undersöka vilket ytterligare försvårar objektiviteten. Den positivistiska traditionen är den mest framträdande idag inom den naturvetenskapliga forskningen. 2.2 Kvalitativ och kvantitativ ansats Insamlingen av empiriskt material till en utredning kan ske in ett antal olika sätt. Två primära undersökningsformer är den kvantitativa och kvalitativa ansatsen beroende på hur data samlas in och presenteras. 6 Ett kvantitativt tillvägagångssätt förutsätter insamling av data som kan mätas, preciseras och graderas. Arbetet sker med enkäter, tidigare rapporter inom området och intervjuer. I analysfasen granskas genomsnittsmått, variationer och samband mellan de mätningar som har utförts. Resultaten redovisas ofta i diagram, figur och tabeller i syfte att pröva och verifiera en teori. Det kvalitativa tillvägagångssättet däremot lägger vikt på termer och anses nödvändigt vid sökandet av förståelse. Forskaren kan avgöra om egenskapen hos den studerade objektet finns eller inte, men inte kan gradera den. 7 Insamling av data sker med hjälp av djupintervjuer och observationer på plats det vill säga fältstudier. 8 I analysfasen används för det mesta dekonstruktion, diskursanalys, narrativ analys eller grundad teori. 9 Beskrivningar och redovisning av resultatet sker enbart i ord. Kvantitativ ansats hänger samman med positivismen och tillvägagångssättet är för det mesta deduktivt, medan den kvalitativa ansatsen har hermeneutiken som synsätt och använder induktion som metodik. En annan huvudskillnad mellan de två ansatserna är att den kvalitativa metoden skapar teorier medan den kvantitativa metoden prövar teorierna. Ontologiskt är den kvalitativa metoden användbar eftersom den hjälper till att förstå företeelser och ontologin är att förstå människan, samhället och universum. Däremot epistemologiskt är den kvantitativa ansatsen som är av vikt för att den lägger värdet på förklaringen av kunskap. Epistemologi är kunskapsfilosofi som letar efter svar på förklaringen till vad kunskap har för ursprung, hur den bildas och vad sann kunskap är. 6 Vetenskapsteori och forskningsmetodik, Göran Wallén, Ibid 8 Ibid 9 Att utreda forska och rapportera, Eriksson & Wiedersheim Paul,

13 Arbetet ska ge en omfattande bild av Växjö kommuns avfallshanteringssystem och förändringsmöjligheter. Källor som används är intervjuer, litteratur, tidigare studier och rapporter i området. Därför har arbetet både kvalitativ och kvantitativ karaktär Intervjuer Detta arbete handlar om att undersöka en kommuns avfallshanteringssystem och ta fram olika scenarier som syftar till mer energiutvinning. Som metod för detta har inte valts bara en sort intervjumetod utan både den kvalitativa och den kvantitativa intervjumetoden var relevant. Intervjuerna skedde på ett semistrukturerat sätt och var dels breda och allmänna och dels följdfrågor beroende på den intervjuades svar. Följdfrågorna gav upphov till mer detaljerade och omfattande svar från respondenten. En förberedd frågemall användes vid intervjuerna men delar av frågemallen anpassades efter varje intervjuperson. Utrymme lämnades för respondenternas egna tolkningar, det vill säga hur de tänkte, reflekterade, resonerade etc. 10. Intervjuerna tillhörde delvis förstudien då de hade en explorativ karaktär. Intervjuerna har skett med utvalda personer från kommunen; både i ledande positioner och andra. Frågorna anpassades efter kunskap och ansvar hos den intervjuade och var mer kvalitativa. Intervjufrågorna var delvis standardiserade och utgör grunden för huvudstudien. Syftet med intervjufrågor av kvalitativ karaktär var att få djup i empirin. Wallén understryker att djupintervjun ska vara i form av samtal och att forskaren inte ska fungera som en objektiv expert utan vara en vanlig person 11. Däremot framhåller Trost att en intervju inte ska vara i samtalsform utan skall vara välplanerad och att innehållet i intervjuguiden skall tas till vara i alla dess delar. Han säger vidare att frågorna inte behöver vara i den ordning som står på intervjuguiden. 12 För att kunna göra analysen under huvudstudien kommer jag att vara i behov att komplettera kvalitativt insamlade data med kvantitativa Struktur för intervjuer Kvalitativa intervjuer indelas i sju steg: 13 Tematisering Studiens syfte formuleras och intervjuaren klargör vilket eller vilka problemområden som ska behandlas. Design Studien planeras i sina detaljer och undersökningens senare stadier uppmärksammas. Metodvalen utgör strukturering för intervjuguiden. Intervjuandet Intervjuerna utförs enligt planeringen. Intervjuaren skall utöver svaret vara observant på relationen mellan honom och respondenten. 10 Kvalitativa intervjuer, Jan Trost, Vetenskapsteori och forskningsmetodik, Göran Wallén, Kvalitativa intervjuer, Jan Trost, Ibid 13

14 Överföring till bearbetningsbar form Det insamlade materialet skrivs ut så det kan bearbetas senare. Bearbetning och analys Det insamlade materialet bearbetas och analyseras enligt den utvalda metoden. Resultat Undersökningen granskas enligt validitets- och reliabilitetskriterier. Rapportering Det analyserade materialet rapporteras till läsekretsen. 2.3 Deduktiv eller induktiv ansats Val av forskningsansats beror främst på uppfattningar om relationen mellan teori och empiri. Det är främst två riktningar som gäller vid val av metodansats: den induktiva och den hypotetisk-deduktiva metoden. 14 Induktiv metod används för att dra teoretiska slutsatser från insamlade data som baseras på objektiva fakta och resultat från flera observationer. Att den induktiva metoden inte ofta bygger på samtliga möjliga observationer vilket i sin tur orsakar undantag på det observerade objektet, anses som en svaghet. 15 Därför kan en forskare inte vara helt säker med den induktiva metoden. Induktiva metoden kritiseras ytterligare på grund av att forskaren inte kan vara förutsättningslös 16. Den hypotetisk deduktiva metoden innebär att forskaren utgår från en eller flera teorier och sedan prövar dem empiriskt. Forskaren drar logiska slutsatser av de observationer som har gjorts. Hypoteser är teorier som baseras på tidigare kunskap och skall prövas empiriskt. Enligt Wallén är teorin viktigare och mer självständig i jämförelse med den induktiva metoden. I denna ansats bildar teorin ett deduktivt system som innehåller ett antal primära teorisatser, regler för härledande av nya satser och följdteorier. 17 Teoretiska förklaringar kan inte testas direkt varför begrepp som hör till teorin operationaliseras, det vill säga teoretiska utsagor överförs i form av begrepp och modell till observationer. Detta leder till att empiriska konsekvenser kan prövas mot data. Abduktion är det tredje sättet att forska vilket är att dra slutsatser genom att undersöka vad som har orsakat eller föregått en observation. Abduktion liknar delvis induktion och innebär att forskaren har som utgångspunkt sannolika samband, drar slutsatser genom diskvalificering av olika faktorer och till sist kompletterar följderna med tester. Enligt Wallén är abduktion ingen metodik som kan användas översiktligt och kräver att forskaren har erfarenhet av liknande fall. 18 Denna studie kommer att vara av hypotetisk-deduktiv vis eftersom jag kommer att skapa scenarier som kan betraktas som hypoteser och sedan undersöka dem. Det innebär att jag 14 Vetenskapsteori och forskningsmetodik, Göran Wallén, Att utreda forska och rapportera, Eriksson & Wiedersheim Paul, Vetenskapsteori och forskningsmetodik, Göran Wallén, Ibid 18 Ibid 14

15 kommer att gå från teori till empiri. Det är ovanligt att en forskare håller sig till bara en ansats fast han/hon väljer mellan deduktiv eller induktiv ansats i teorin Validitet och reliabilitet Idag finns det två vanliga kvalitetskriterier när forskaren skall avgöra om han/hon verkligen har beskrivit verkligheten: validitet och reliabilitet. 20 Validitet handlar om ett mätinstruments förmåga att mäta det som man avser att det ska mäta. Två aspekter kommer fram på validitet: inre och yttre validitet. Inre validitet syftar på överensstämmelsen mellan teoretiska begrepp och de operationella definitionerna av dessa. Yttre validitet avser däremot överensstämmelsen mellan verkligheten och det mätvärde som erhålls när en operationell definition används. 21 Enligt Eriksson och Wiedersheim-Paul kan tre typer av validitetsproblem uppstå: Den teoretiska definitionen omfattar mätinstrumentet och andra faktorer, Mätinstrumentet täcker definitionen av teorin men samtidigt något annat, Mätinstrumentet innefattar bara en del av definitionen och dessutom något annat. Det sistnämnda är det vanligaste felet som förekommer. Validitet anses vara det viktigaste kriteriet på ett mätinstrument eftersom om instrumentet inte mäter precis det undersökta objektet är det mindre viktig om själva mätningen är bra. I denna uppsats anser jag att validitet är att variabler som jag har fokuserat i teoridelen ger ett bra underlag för scenarier. Validiteten på rapporten är om variabler som undersökts är intressanta för Växjö kommun och uppdragsgivaren. Validiteten är försämrad om en eller flera viktiga aspekter inte behandlats i rapporten. Ett annat validitetsproblem är att jag inte tagit hänsyn till marknadsfaktorer som kan ändra de valda variablers innehåll och värde i framtiden. Det andra kvalitetskriteriet är reliabilitet som innebär att ett mätinstrument skall vara tillförlitligt och stabilt. Denna aspekt kräver att olika mätningar oberoende av undersökare, av samma slag på samma objekt skall ge samma resultat. Wallén har förklarat detta med att mätinstrumentet inte ska ge något slumpmässig fel. 2.5 Datainsamling Man skiljer ofta mellan två typer av empirisk data: primär- och sekundärdata. Primärdata är data som har insamlats precis för den aktuella studien och kommer direkt från källan. Sekundärdata däremot är data som redan har insamlats för andra ändamål, det vill säga data har insamlats, analyserat rapporterats i andra studier. Primärdata är tillförlitliga eftersom de skall klara forskarens validitets- och reliabilitetskriterier och kommer från källan, medan sekundärdata inte är lika tillförlitliga. Detta beror på att de granskas av andra personer och det betyder att dessa kan ha präglat data. De primärdata som har samlats in för denna studie kommer främst från intervjuer med anställda på Växjö kommun, närliggande kommuner, ansvariga i olika anläggningar, gasföreningen och observationer på anläggningar som behandlar avfall och slam. Insamlade 19 Samhällsvetenskapliga metoder, Bryman A, (2004) 20 Att utreda forska och rapportera, Eriksson & Wiedersheim Paul, Ibid 15

16 sekundärdata är rapporter jag fick tillgång till via handledaren på KTH, som arbetar med Sesac- projekten, samt litteratur som rör denna studie. Rapporter från Avfall Sverige, Naturvårdsverket, Energimyndigheten, Institutet för jordbruks- och miljöteknik och Värmeforsk har använts. Vid sökandet av litteratur har nyckelord som avfallshantering, slamhantering, rötning, rökgaskondensering, källsortering, insamling av hushållsavfall, biogas, rötrest etc. använts. För detta arbete har statistiska data används vilka kom från olika källor, både privata och offentliga som Vattenfall, branschorganisationen Avfall Sverige (tidigare RVF Svenska Renhållningsverksföreningen) etc. 16

17 3 Några avfalls- och energimodeller I tredje kapitlet av rapporten kartläggs avfallshanteringssystemet. Modellen över avfallskedjan med insamling, sortering och olika behandlingsalternativ beskrivs. Ansvariga för avfallshanteringen, existerande behandlingsmetoder i Sverige, energiutvinning ur avfallet samt slamhantering beskrivs i detta avsnitt. I detta kapitel redogörs för tekniken rökgaskondensering som används i förbränningsanläggningar för höjning av värmeverkningsgraden, och Sankey- modellen som jag har använt för att kartlägga avfallsflöden i Växjö idag. Kapitlet börjar med att ge en historisk bakgrund till avfallshanteringen. 3.1 Avfallshanteringens historiska utveckling Hanteringen av hushållsavfall ansågs som ett kvittblivningsproblem förr i tiden, men nu är det mycket mer komplext, från industriell produktplanering till konsumenternas vanor. Riksdagen fastslog i miljöbalken (1999) att avfall och restprodukter bör behandlas efter sina egenskaper för att kunna återföras i kretsloppet. Kommunerna har traditionellt varit ansvariga för omhändertagande av hushållsavfallet i Sverige. Detta ansvar uppdelades mellan kommuner och producenter De två ansvariga har visat stora framsteg i att utnyttja energin i sopor och flera avfallshanteringsmetoder har blivit aktuella. Möjligheter för behandling och avsättning av sorterat material har lett till utveckling av en mängd olika insamlingssystem. Flera aktörer har en roll inom utveckling av både insamlingssystem och avfallshanteringsmetoder, bland annat renhållarna, brukarna, varuproducenterna. 3.2 En modell över avfallskedjan Avfall är någonting som ständigt skapas av samhällen och måste tas hand om. Avfallsmängden ökar i rask takt med ökad konsumtion. Idag ses avfall inte längre som sopor utan som en resurs som tas tillvara via olika hanteringsmetoder. En stor variation visar sig inom avfallshantering beroende på avfallets egenskaper. Det som avgör val av behandling är typ av avfall som skall behandlas, lokala och geografiska förhållanden, hur väl sorterat avfallet är och vilken teknik som används vid respektive behandlingsanläggning. Enligt EU:s avfallshierarki ska man sträva efter reducering av uppkommande avfall genom förbättrade produktionsmetoder och förändrade konsumtionsmönster. Det som prioriteras i första hand i avfallshierarkin är återanvändning vilket följs av återvinning. Med återvinning av avfallet kan naturens resurser sparas. Återvinning är att materialet eller energin återvinns eller att näringsämnena går i ett kretslopp. Den sker med hjälp av biologiska behandlingsmetoder som kompostering eller rötning, materialåtervinning och förbränning för energiutvinning i lämpliga förbränningsanläggningar. Det sista alternativet i avfallshierarkin är deponering vilket innebär att avfallet deponeras på deponier där deponigas kan energiutvinnas. Avfallskedjan börjar med insamling av avfall som uppkommer från olika källor som hushåll, industri etc. Sortering av olika fraktioner sker antingen redan i hushållet eller efter 17

18 insamlingsskedet. Därefter behandlas avfall genom olika slags återvinning, förbränning eller deponering Insamling och sortering av avfall Olika kommuner har olika boendeformer och därmed olika förutsättningar för val av insamlingssystem. Det finns insamlingssystem i Sverige som existerar tillsammans i olika former i olika kommuner. Organiskt avfall kräver utsortering i insamlingsskedet för att sedan kunna behandlas Alternativa insamlingssystem Val av insamlingssystem beror på en mängd faktorer: kommunens geografiska och demografiska utseende det vill säga befolkningsmängd och -fördelning, vilka mål som har satts upp för avfallshanteringen samt kommunal, regional och nationell planering(lagar och förordningar). Behandlings- och avsättningsmöjligheterna för utsorterade fraktioner är också villkor som avgör val av insamlingssystem. Avfallshantering består av en lång kedja av olika processer som fungerar tillsammans, bland annat insamling, förbehandling, huvudprocess samt avsättning. Insamlingsarbetet börjar redan i hushållen. Idag finns det i Sverige separat insamling av källsorterat matavfall i 125 kommuner. 22 I hushållen finns det ofta en sorteringsutrustning som kan vara någon slags påse samt tillhörande hållare som delas ut av kommunerna. Påsarna anpassas efter vilken slutbehandling avfallet skall gå igenom, de kan vara av plast, papper eller majsstärkelse. Bilderna nedan är tagna från Avfall Sveriges hemsida och visar de olika påsarna. Figur 1: Olika sorter av påsar. Källa: Avfall Sverige. Val av insamlingssystem beror på i första hand på om avfallet skall insamlas från flerfamiljshus eller enfamiljshus. Grovavfall, farligt avfall, material som omfattas av producentansvar (PA- material) också har särskilda insamlingssystem. I flerbostadshusen kan man se olika former av insamling som sker med mer eller mindre avancerad tekniskt utrustning, bland annat automatisk insamling med hjälp av sopsugar, sopnedkast där man samlar in två eller flera fraktioner. I flerfamiljshus kan det finnas ett sopnedkast i trapphuset. Det kan vara containrar som ersätter sopkärl som sopnedkastet slutar i. 22 Avfall Sverige 18

19 Insamling av avfall från enfamiljshus brukar vara en eller flera uppsamlingsbehållare på tomten som töms i bestämda perioder. Uppsamlingsbehållaren kan i sin tur vara ett kärl eller en säck placerad i ett säckställ. Det vanligaste insamlingssystemet för villahushåll är två separata kärl, ett för bio-avfall och ett för restavfall. Insamlingssystem med optisk sortering av olikfärgade påsar som läggs i samma kärl förekommer också. Ett annat system är sopsugsystemet (figur 5) vilket bygger på att det finns plats för flera olika fraktioner och vid uppsamlingen av avfallet sugs var fraktion för sig, på så sätt blandas inte fraktionerna. Detta system är lämpligt för nybyggnationer och det finns i Hammarby Sjöstad i Stockholm. Figur 2: Bilden är tagen från Avfall Sveriges hemsida och visar sopsugsystemet Insamling av organiskt hushållsavfall Hushållsavfallet består i stor del av organiska material och näringsämnena i det kan återföras till kretsloppet. Det organiska avfallet står för cirka 40 % av avfallets totala vikt och motsvarar ungefär tre kilo per hushåll och vecka. Den stora mängden av organiskt avfall samt återföring av näringsämnena till kretsloppet har lett till att många kommuner har fått ett insamlingssystem som baseras på utsortering av den organiska fraktionen. Utsorterat organiskt material har hög fukthalt och därför är det svårhanterligt, särskild när det har uppsamlats i ett förvaringskärl. Organiskt avfall kräver speciell hantering både när det är utsorterat och blandat med andra typ av avfall. De organiska fraktionerna kan orsaka framförallt luktolägenheter, fukt samt skadedjursproblem. Den höga fukthalten ger upphov till goda förhållanden för mikroorganismer. Vid felaktig hantering risken ökar för sjukdomsspridande mikroorganismer och mögelsporer. För att inte ge sådana hygieniska problem, måste det våta avfallet behandlas rätt. Behållare och annan utrustning bör utformas så att mögelutveckling undviks och att mögelsporerna inte kommer ut i luften vid inlämning och uthämtning av det lättnedbrytbara biologiska avfallet. Renhållningsverket med det nya namnet Avfall Sverige har gjort utredningar angående om vilket system som kunde vara det bästa för lättnedbrytbar organisk hushållsavfall. Organiskt material kan hanteras i öppna och slutna system. Öppna system bygger på uppsamlingsbehållare i form av papperssäckar i säckställ och ventilerade behållare. Det vanligaste systemet för hushåll är två separata kärl. Med ventilerade behållare avses både kärl och containrar där avfallet läggs förpackat i papperspåsar. Kärlet för brännbar fraktion har oftast grå färg, medan matavfall sorteras oftast ut i brunt kärl men gröna förekommer också. 19

20 Öppet system ger möjlighet till luftutbyte och därmed kan man undvika anaerob nedbrytning och till följd därav luktproblem. En annan fördel med öppet system är att avdunstningen medför viktminskning vilket förenklar transporteringen av avfallet. För att kunna införa öppet system bör hushållet ha separat behållare för den organiska fraktionen. Slutna system bygger på att avfallet förpackas i plastpåsar som har olika färg och sedan läggs i säck eller ickeventilerat kärl. De olika färgerna på påsarna är för att hushållen ska kunna sortera matavfall, brännbart och ibland restavfall. Därefter går påsarna in i en sorteringsanläggning där de läses av optiskt för att sedan gå vidare för respektive behandling. Det utsorterade lättnedbrytbara materialet kan både samlas in i separata behållare och tillsammans med övriga fraktioner då de åtskiljs med optiskt sortering vid slutna system. Plastpåsarna som avfallet ligger i måste avlägsnas förre huvudbehandlingen, vilket medför extra arbete. Eftersom avfallet ligger i plastpåsar och därefter läggs i icke ventilerade kärl eller säckar så att ingen avdunstning kommer till stånd ökar fuktigheten samt tyngden av avfallet. Bristen på syre i slutna system orsakar att anaerob nedbrytning (rötning) börjar redan vid insamlingsskedet. Risken för luktolägenheter, fukt och skadedjursproblem är större i slutna system. För insamling av organiskt material krävs att förvaringskärlet är konstruerat så att det klarar avfallets tyngd, fukt och möjliga angrepp från skadedjur. Det finns två alternativ för huvudbehandling av organiskt material; rötning och kompostering. De bägge metoderna har olika krav på det ingående materialet vilket innebär att insamlingssystemet konstrueras efter vilken slutbehandling avfallet ska gå igenom. Behandlingsalternativet kompostering kräver att avfallet ska innehålla 40 till 60 % vattenhalt medan rötningen är en relativt fuktig process med 65 till 85 % vattenhalt. Organiskt hushållsavfall kan innehålla upp till 80 % vatten, därför är öppna system fördelaktiga för avfall som ska komposteras, medan slutna system är att föredra för avfall som skall rötas. Strumpa i kast är ett välkonstruerat system där man får möjlighet att använda sopnedkastet till två fraktioner utan genomgripande samt resurskrävande installationsarbeten. De två fraktionerna leds till var sitt uppsamlingskärl. I det befintliga sopnedkastet i flerbostadshus placeras en strumpa i nedkastet, det visas på figur 6. Luckan till sopnedkastet kan ha två läge; en position för matavfall där strumpan styr till en behållare avsedd för bara matavfall och en position för annat avfall, exempelvis brännbart material. Figur 3: Systemet strumpa i kast. Källa: Avfall Sverige 20

21 Idag är det 62 kommuner som har separata kärl och 20 kommuner som har optisk sortering i Sverige. Inom några år kommer siffran för kommuner som har sortering av organiskt avfall börja närma sig till 200 då ett femtiotal kommuner planerar införa något slags system för källsorterat matavfall. De två viktiga orsaker som ligger bakom dessa planer är förbränningsskatten och miljömålet Materialåtervinning För ett uthålligt samhälle ska återanvändning och materialåtervinning ersätta förbränning och deponering av blandat avfall. I de flesta kommuner i Sverige pågår i större eller mindre omfattning källsortering av material och fraktioner ur hushållsavfallet. Sorteringen sker redan i hushållen, främst av tidningar, glas, batterier och hushållens miljöfarliga ämnen. Materialåtervinning av förpackningar, returpapper, skrot och el-avfall leder till att besparing av energi och materialresurser ökar samt miljöpåverkan minskar. Materialåtervinning omfattar återvinning av producentansvarsmaterial som tidningar, förpackningar, well, kontorspapper, glas, plast samt el- avfall. Det innehåller även den del av grovavfallet som tas tillvara som metallfraktion vid återvinningscentralerna Avfallsförbränning Allmänt om avfallsförbränning Den dominerande avfallshanteringsmetoden är förbränning på grund av att det är förbjudet att deponera brännbart och organiskt avfall. Förbränningen av hushållsavfall sker i avfallsförbränningsanläggningar, där större delen av energin tas till vara och blir värme eller elkraft. Avfallet lagras ofta på anläggningar under en viss tid på året, genom så kallad balning. Sedan förbränns den under den kalla delen av året. Energin som utvinns från avfallsförbränning blir fjärrvärme och elektricitet. Numera finns avfallseldade kraftvärmeverk som producerar både el och värme samt värmeverk som överför energin till fjärrvärmenätet. I kraftvärmeverken överförs energin i rökgaserna till vatten, som bildar ånga som driver en turbin för elproduktion. Energin som blir kvar överförs till fjärrvärmesystemet. För att höja värdet av värmen som utvinns, använder idag vissa kommuner rökgaskondensering. Denna teknik beskrivs i nästa avsnitt. En mycket liten del av gasen som frigörs under förbränningen är dioxiner som finns i avfallet, och är mycket giftigt. Dioxiner fångas upp i reningen och hamnar i rökgasreningsresterna där de binds. 24 Rester som blir kvar från avfallsförbränning är slagg från ugnen, cirka viktprocent av den tillförda mängden avfall och rökgasreningsrester, 3-5 viktprocent. Den största delen av slaggen är slaggrus som kan användas som naturgrus vid till exempel konstruktion av vägar. Metallskrot som kvarstår går till återvinning. Huvuddelen av slaggen deponeras idag. Den andra viktiga resten som återstår är pannaska vilket definieras som farligt avfall och deponeras. Rökgasreningsresterna kan innehålla skadliga ämnen och deponeras då under trygga former, ibland stabiliseras de före deponeringen. Vid förbränning av avfall frigörs 23 Avfall Sverige 24 Ibid 21

22 koldioxid, men eftersom avfallet ersätter fossila bränslen reduceras utsläppen av koldioxid med fossilt ursprung och därmed minskar växthuseffekten. 25 Utsläpp från avfallsförbränningsanläggningar har minskat på grund av stränga krav från EU, ständigt teknisk utveckling och bättre sortering av avfallet. Bara rökgasreningsutrustningarna har nått en så hög teknisk nivå att utsläppen nuförtiden har en oväsentlig miljöpåverkan Rökgaskondensering Rökgaskondensering är ett system som i princip består av några kylare vilka kondenserar rökgasens vattenånga. Hjälpapparater, som till exempel för befuktning av förbränningsluft eller återvärmning av den kylda rökgasen, kopplas ofta till dessa kylare. 26 Rökgaskondensering är ofta en både tekniskt och ekonomiskt effektiv teknik som höjer värmeverkningsgraden i en anläggning som förbränner fuktiga och/eller väterika bränslen. 27 Rökgaskondensering utgår från att det finns en värmesänka vid tillräckligt stort flöde med rimligt låg temperatur. Systemet kopplas till fjärrvärmenätets returledningen då rökgasen värmeväxlas mot fjärvärmereturen, på så sätt kondenserar rökgasens vattenånga och överför energi till fjärrvärmevattnet. För att utvinna energi på hög nivå ur rökgaskondensorn måste returtemperaturen på fjärrvärmenätet vara tillräcklig låg så energin i rökgasen kan erhållas. Det är returtemperaturen på fjärrvärmevattnet som fastställer hur långt ner i temperatur rökgasen kan kylas och som följd av detta hur mycket energi som kan utvinnas låg returtemperaturen på Sveriges fjärrvärmenät på omkring 50 C. 28 En sådan temperaturnivå ger god ersättning för en rökgaskondensor. En rökgaskondensor som inte är försedd med en värmepump har rökgastemperaturen någon eller några grader över returtemperaturen efter värmeväxlingen, vilket betyder att rökgaserna efter rökgaskondensorn har en del energi som kan utvinnas. Denna energi kan utvinnas med uppfuktare eller en värmepump. Det finns flera sätt att koppla en värmepump till en rökgaskondensor. Värmepumpar används framförallt vid anläggningar som förbränner avfall därför att avfallsbränsle är torrt i jämförelse med andra bränslen som exempelvis fuktig skogflis. 29 Värmepumpar har höga kapital- och driftkostnader och de kopplas till en rökgaskondensor när tillräckligt stor effekt inte fås på något annat rimligt sätt. De andra metoderna är antingen sänkning av returtemperaturen på fjärrvärmenätet eller installation av en uppfuktare. De både metoderna är billigare och i vissa fall enklare. Mängden av energi som kan utvinnas av rökgasen beror i stort sett på mängden av förångat vatten som rökgasen bär med sig till kondensorn. Det är generellt att ett bränsle med hög fukthalt ger mer kondenseringsvärme. Det är därför installation av en uppfuktare till en anläggning i syfte att befukta förbränningsluften medför stor effektutvinning. Denna effekt ger ungefär samma verkningsgrad som installation av en värmepump. 30 Förbränningsluften innehåller en betydligt större andel vattenånga i alternativet kopplad uppfuktare till systemet. 25 Avfall Sverige 26 Erfarenheter Från Några Svenska Rökgaskondenseringsanläggningar, 1992, Rolf Brännland 27 Rökgaskondensering med Värmepump, 2004, Fredrik Axby, Camilla Petterson 28 Se Ibid 30 Studie av Rökgaskondensering för Biobränsleeldade Kraftvärmeanläggningar, 2000, F. Axby, J. Gustafson, J. Nyström, K. Johanson 22

23 Vattenånga orsakar att volymflödet av rökgas i pannan ökar ungefär i motsvarande grad. Men denna ökning kan ge upphhov till sänkning av pannlasten vilket betyder att man får lika stor effekt från systemet som effekten ur rökgaskondensorn. Då kan det vara lönsammare att koppla en värmepump på systemet 31. Rökgaskondenseringstekniken har använts först under 90-talet i Sverige då ett antal nya kraftvärmeverk med denna teknik har uppförts. Många biobränsleeldade anläggningar både med och utan kraftproduktion har utökat sin produktionskapacitet av värme med en rökgaskondensor. Anledningen till detta är det höga värmepriset i förhållande till elpriset. 32 En pannas verkningsgrad är förhållandet mellan utvunnen energi och tillförd energi och där hänsyn tas inte till energi som är bunden i rökgaserna. Med utvinning energin i rökgaserna ökar verkningsgraden, exempelvis effekten från en torvpanna kan öka med upp till 30 procent utan att bränsleförbrukningen ökar Biologisk behandling Biologisk behandling är att man utvinner näring och biogas ur biologiskt lättnedbrytbart material som till exempel matavfall och trädgårdsavfall vilket ger stora miljövinster. Med biologisk behandling av avfall menas att organiskt avfall bryts ned med hjälp av mikroorganismer genom två metoder: rötning och kompostering. Rötning: Rötningsmetoden är lämplig för organiskt avfall och slam. Rötning innebär att organiska material bryts ned av bakterier och andra mikroorganismer, så att energi frigörs i form av biogas. Rötning sker i speciella biogasanläggningar och helt naturligt i deponier på avfallsanläggningar. Biogasen består framför allt av koldioxid och metangas. Kompostering: Kompostering är naturens egen metod att bryta ner det organiska avfallet med hjälp av syre och mikroorganismer, främst bakterier och svampar. Det finns begränsad kunskap om exakt hur den komplicerade mikrobiologiska nedbrytningen går. Det som är känt är att olika mikroorganismer samverkar och avlöser varandra under olika skeden i nedbrytningen. Vid kompostering utvecklas värme, som mest grader. För biologisk behandling av det organiska avfallet krävs att den våta delen av avfallet ska vara utsorterat och avfallet finfördelat. Utsortering av matavfallet kan ske hos kommuninvånaren förre insamling och central behandling. Rötresten eller komposten som återstår efter rötning respektive kompostering kan användas som gödsel, jordprodukter, eller jordförbättringsmedel. Biogasen som utvinns kan uppgraderas till fordonsbränsle eller användas för energiproduktion. Den negativa påverkan till miljö med biologisk behandling är att det sker utsläpp av metan och lustgas till luft vilket har en klimatpåverkande effekt. Dessutom förekommer också 31 Rökgaskondensering med Värmepump, 2004, Fredrik Axby, Camilla Petterson 32 Studie av Rökgaskondensering för Biobränsleeldade Kraftvärmeanläggningar, 2000, F. Axby, J. Gustafson, J. Nyström, K. Johanson 33 ÅF Energi och Miljöfakta 23