Kognition och filosofi

Transkript

1 Kognition och filosofi Peter Pagin 1. Frågor om kunskap Om vi skulle börja studera kunskap, i största allmänhet, vilka frågor skulle vi ställa oss? Vilka frågor borde vi ställa oss? Vi borde kanske fråga oss om det finns olika slags kunskap. Man brukar t ex skilja mellan att-kunskap och hur-kunskap. Attkunskap, eller propositionell kunskap, har jag om jag vet t ex att en svensk kung dog år 1632, eller att 2+2=4. Hur-kunskap har jag t ex om jag vet hur jag ska göra för att åstadkomma ett bra skum på mjölken eller parkera bilen i en liten ficka, utan att det tar hela kvällen. Man talar också ibland om förtrogenhetskunskap, något jag har t ex när jag vet hur kaffe smakar eller hur min fru ser ut. Andra frågor kan gälla kunskapens källor. Mycket har vi kunskap om genom direkt varseblivning, genom att se, höra, känna, lukta, smaka. Annan kunskap beror på minnet: om jag vet hur mördaren såg ut, så beror det inte bara på att jag såg mannen, utan också på att jag minns utseendet. En del saker vet vi därför att vi fått den från andra, alltifrån skvaller till världsnyheter. En del kunskap når vi fram till genom att reflektera, genom att resonera från kända premisser till nya slutsatser. Nära förknippat med frågan om källor till kunskap är frågor kring hur kunskap uppstår och hur den vidmakthålls. Vilka processer är inblandade när jag bildar kunskapen att ett glas har krossats i köket efter att mina trumhinnor har träffats av vissa vågrörelser i luften, och vad är det som gör att jag fortsätter veta att regn beror på en kombination av avdunstning och nedkylning? Men framför allt, åtminstone för en filosof, har vi frågan om vad kunskap är. I kraft av vad är det sant att Lotta vet att jorden är tredje planeten från solen, eller att Pelle vet att Jimi Hendrix dog av en överdos? Varje disciplin måste på något sätt avgränsa sitt studieområde, och ska vi studera kunskap måste vi ha en ganska god idé om vilka tillstånd som ska räknas som tillstånd av kunskap, dvs om vad kunskap är. Frågan om vilka tillstånd som är tillstånd av kunskap kan delas upp i två underliggande frågor. För det första, vilka tillstånd är kandidater för att var tillstånd av kunskap? För det andra, vilka av dessa kandidater uppfyller ytterligare villkor för att kunskap ska föreligga? För att förstå den här åtskillnaden är det kanske bäst att tänka på Platons definition av kunskap, från hans dialog Teaitetos. Så som det oftast har tolkats definierar Platon kunskap som sann, rättfärdigad övertygelse. Detta är den klassiska uppfattningen om vad kunskap är. I förhållande till Platons definition kan vi säga att övertygelsetillstånd är kandidaterna till att vara tillstånd 1 27 August 2002

2 av kunskap. Pelle tror att en svensk kung dog Om vissa de andra villkoren är uppfyllda, så vet han det också. För det första måste övertygelsen vara sann. Man kan inte veta att en svensk kung dog 1632 om inte en svensk kung dog För det andra, enligt Platons definition, så ska övertygelsen vara rättfärdigad. Precis vad som utgör rättfärdigande är en stor och komplicerad fråga, och en kontroversiell fråga, men är det kunskap, så kan det i alla fall inte bara vara en ren gissning. Övertygelsen måste vara kvalificerad på något sätt. Av de tre kompenterna sanning, rättfärdigande och övertygelse, så handlar de två första om giltighet, dvs om de ytterligare villkor som ska vara uppfyllda för att en övertygelse ska utgöra kunskap. Den tredje komponenten, övertygelsen, är ett inre tillstånd som en person kan vara i oavsett om giltighetsvillkoret är uppfyllt eller inte. Detta tillstånd kan i sin tur delas upp i två delar. Vi kan fråga: vad är det som gör något till ett övertygelsetillstånd överhuvud taget, och vad är det som gör att just detta övertygelsetillstånd har just detta innehåll, t ex innehållet att en svensk kung dog I det första avseendet kan ett visst tillstånd vara ett tillstånd av övertygelse att, i motsats till en önskan att, fruktan att, undran över om det är fallet att, osv. Det kan också kontrasteras mot tillstånd som inte har ett propositionellt innehåll, dvs ett att-innehåll, som varseblivningstillstånd eller förnimmelsetillstånd. Det kan kontrasteras mot mentala tillstånd som inte är medvetna, och mot tillstånd som inte överhuvud taget är mentala. I det andra avseendet kan övertygelsen att en svensk kung dog 1632 kontrasteras mot övertygelsen att det här är en mänsklig hand, övertygelsen att det inte finns något största primtal, och så vidare. Filosofer har intresserat sig för alla dessa komponenter i kunskap, för frågan om sanning, frågan om rättfärdigande, frågan om övertygelsetillstånd, och frågan om innehåll. Frågan om vad sanning är tillhör egentligen inte kunskapsteorin. Ibland har man sagt att det är en metafysisk fråga, medan de mest populära uppfattningarna om sanning idag, de s k deflationistiska uppfattningarna, är helt anti-metafysiska. Denna fråga faller också klart utanför kognitionsvetenskap. Frågan om vad som utgör rättfärdigande, tillsammans med frågan om huruvida våra vanliga övertygelser om världen är rättfärdigade, är de klassiska kunskapsteoretiska frågorna. Dessa frågor är frågor om giltighet. De faller kanske också utanför kognitionsvetenskapens område, eller kanske inte. Frågan om vad som utgör ett övertygelsetillstånd faller emellertid klart inom kognitionsvetenskapens domän. Moderna filosofiska teorier om övertygelsetillstånd har tagit fasta på den roll övertygelser har i förhållande till varseblivning och handling. Å ena sidan tenderar varseblivning att ge upphov till övertygelsetillstånd. De varseblivningar jag har just nu ger upphov till övertygelsen att jag har ett antal människor framför mig, fler än tio och färre än femtio. Å andra sidan spelar övertygelser en roll i motivförklaring av handlingar. Varför 2

3 pressade Lotta ner pedalen? Jo, Lotta ville öka bilens hastighet, och trodde att bilens hastighet skulle öka om hon pressade ner pedalen. Detta är ett typexempel på en belief+desire-förklaring. En handling förklaras av ett mentalt par: en övertygelse och en önskan. I resten av föredraget kommer jag att koncentrera mig på den sista frågan: frågan om innehåll. 2. Frågan om innehåll Frågor om innehåll hos tankar, eller hos språkliga uttryck, är klassiska filosofiska frågor, som diskuteras redan hos Platon och Aristoteles. T ex diskuteras hur påståenden analyseras i delar, och vilka logiska relationer som råder mellan påståenden, i Aristotelse Organon. Däremot är frågan om vad det innebär för satser eller tankar att ha innehåll överhuvud taget, eller frågan vad det är som gör att en viss tanke har ett visst innehåll snarare än ett annat, av senare datum, inte så mycket mer än hundra år gamla, och förknippade med tyska tänkare som Franz Brentano, Edmund Husserl och Gottlob Frege i slutet av 1800-talet. Brentano föreslog att det mentala kännetecknas av att det är intentionalt. Mentala akter kännetecknas av att, som det sägs, vara riktade mot något. Jag kan tänka på Winston Churchill, och min tanke sägs då vara riktad mot Winston Churchill. Churchill är, enligt detta språkbruk, den mentala aktens intentionala objekt. Ibland talade man på detta sätt om att tänka på partikulära objekt. Andra gånger betonade man mer det propostionella, och betona akter som att tro att så och så är fallet, vilja att så och så är fallet, osv. Även sådana mentala tillstånd, eller händelser, kallades intentionala akter. En fråga som inte ställdes av Brentano, var vad det är som gör att ett visst tillsånd handlar just om Churchill? Historiskt sett var det inte konstigt att frågan inte ställdes, eftersom det var en tid då det mentala togs för givet. Man talade om tankar genom att tala om deras innehåll. Tankar, eller mentala akter, individuerades genom sina innehåll. Det vill säga, att en viss tanke handlade om Churchill var något som gjorde det till just den tanken. Den tanken kunde inte handlat om något annat än Churchill, för då hade det varit en annan tanke. Relationen mellan tanke, eller mental akt, å ena sidan, och dess innehåll, å andra sidan, var ännu inte problematiserad. Detta var också en tid då psykologi som disciplin hade ambitionen att utgöra en grundvetenskap: vetenskapen om det mänskliga tänkandet skulle utgöra grunden för all vetenskap. Det blev särskilt tydligt i Husserls filosofi. Denna situation kom att ändras rejält under 1900-talet. Det mentala kom att uppfattas som problematiskt, och fakta om mänskligt beteende, och fysiska fakta i största allmänhet, kom att ses som mer grundläggande och mer oproblematiska, framför allt från 1930-talet och framåt. Inom filosofin ledde detta bl al till att man kunde ställa fråga om varför, i kraft av vad, en viss person tänker just på Churchill 3

4 snarare än på Tage Erlander, eller den siste Neanderthalaren, eller i kraft av vad talaren tror att jorden är platt snarare än att jorden är rund, eller snarare än att inte ha några övertygelser om jorden överhuvud taget. Detta var en fråga som kunde formuleras inom ett behavioristiskt ramverk. Men en behaviorist kunde inte fråga efter innehållet hos enskilda inre tillstånd. Två andra idériktningar medförde att den frågan kunde ställas. Å ena sidan hade vi materialismen, enligt vilken mentala tillstånd är fysiska, materiella tillstånd. Tror man det, så kan man fråga vad det är som gör att ett visst fysiskt tillstånd kan tillskrivas ett visst innehåll. Å andra sidan hade vi funktionalismen, introducerad av Hilary Putnam ( Minds and machines, 1962): ett visst tillstånd, t ex ett fysiskt tillstånd, kunde då vara ett mentalt tillstånd, och ha ett visst innehåll, genom fylla en viss funktion, i analogi med maskintillstånd i sk Turingmaskiner. Men framväxten av dessa frågor påverkades också av utvecklingen inom språkfilosofi, där frågan ställdes, kanske framför allt av Carnap, Willard Van Quine och Donald Davidson, vad det är som gör att ett språkligt uttryck har en viss mening. Under restsen av föreläsningen ska vi titta på ett par modeller för att para ihop mentala tillstånd eller händelser med innehåll, en atomistisk, lite mer kortfattat, och en holistisk, lite mer ingående. 3. En atomistisk modell En modern analytisk filosof med stark anknytning till kognitionsvetenskap är Jerry Fodor. Han har, delvis tillsammans med Ernie Lepore, angripit holistiska synsätt inom teorier om mening och tankeinnehåll (Holism; A Shopper s Guide, 1992), och även utvecklat en egen atomistisk teori (t ex i A Theory of Content and Other Essays, 1990). Holism i detta sammanhang betyder ungefär detta: vad ett språkligt uttryck, eller en mental komponent, har för innehåll, beror ömsesidigt på vad andra uttryck, eller mentala komponenter, har för innehåll. Mening, eller innehåll, måste ges till en hel samling entiteter samtidigt (t ex alla uttryck i ett visst språk). Atomism är den diametrala motsatsen: innehåll kan ges till enskilda delar, helt oberoende av innehållet hos andra delar, och till och med oberoende av om det finns några andra delar. Fodor tänker sig att det finns mentala representationer. Vad är en mental representation? Det är inte helt lätt att säga, men tre komponenter förefaller vara centrala i tanken på mentala representationer. I samtliga tre fall ses det mentala som åtminstone delvis analogt med det språkliga. För det första, så finns det typer av mentala entiteter som är vad är individueras oberoende av sitt innehåll. Detta är i analogi med språkliga uttryck ord, fraser, satser som vi kan identifiera utan att behöva veta vad de betyder. Vi kan t ex tala om det franska ordet chaise utan att veta vad det betyder. Det är identifierat 4

5 genom stavning eller uttal (fonologiskt). På samma sätt kan vi tala om en enskild mental representation, och fråga vilka semantiska egenskaper den har. Typer av representationer har enskilda instanser. Precis som vi kan skilja mellan ordet stol som sådant, å ena sidan, och mitt yttrande av ordet just nu, eller en stund tidigare, så kan vi skilja mellan en representationstyp och instanser av denna typ i ett medvetande vid en enskild tidpunkt. Man brukar tala om en type-tokendistinktion. För det andra, så har dessa representationer mening eller innehåll genom att representera något. Detta är återigen i analogi med språkliga uttryck. Vi tänker oss att order stol på något sätt representerar stolar, eller begreppt stol, eller egenskapen att vara stol. Ordet har ingen inneboende förbindelse med stolar, men används mer eller mindre godtyckligt, mer eller mindre konventionellt till att representera stolar i språklig kommunikation. För det tredje kan enkla representationer kombineras till att bygga upp komplexa representationer. Liksom vi sätter ihop komplexa språkliga uttryck, fraser eller hela satser, av enklare uttryck, ord eller morfem, så kan komplexa mentala representationer sättas samman av enklare representationer. Till exempel kan påståendet att katten sitter på mattan erhålla en representation genom att de enskilda representationerna för katten, för mattan och för relationen att sitta på, kombineras till en komplex enhet. Vad är det nu enligt Fodor för en enkel mental representation att representera begreppet katt? Jo, enligt Fodor består den semantiska kopplingen mellan en viss typ av mental representation M och begreppet katt däri att det finns lagmässig relation mellan förekomster av katter och instantiering av typen M. Jag ser en katt framför mig, och detta orsakar en instantiering (tokening) av typen M i mitt medvetande. Om denna kausala förbindelse är lagmässig, så betyder detta typen M har det begreppsliga innehållet katt. Det är själva grundidén. Förbindelsen skall vara lagmässig (nomic), vilket innebär att den skall likna en naturlag. Den är naturligtvis inte lika generell som en naturlag, och den behöver heller inte sakna undantag, men det skall finnas en mycket stark tendens, med få undantag, att förekomster av vissa företeelser i omgivningen orskar instanser av mentala representationer, för att en semantisk relation ska råda. Detta är alltså en modell för att koppla samman mentala tillstånd med innehåll. Modellen är långtifrån oproblematisk, men vi ska inte gå in på problemen här, utan istället gå över till den holistiska modellen. 4. Teorimodellen (funktionsmodellen) Teorimodellen, eller funktionsmodellen, har sitt ursprung i idéer som går tillbaka till mitten av 1900-talet, dels i utvecklingen av idéer för att tolka vetenskapliga teoriformuleringar, dels i idéer inom datalogins början, med s k Turingmaskiner. 5

6 4.1 Teoretiska termer De logiska positivisterna, eller empiristerna, vars rörelse hade sin mest intensiva fas under början och mitten av 1930-talet, med medlemmar som Moritz Schlick och Rudolf Carnap, betonade att empiriska teorier måste tolkas genom att kopplas till observationer, och därmed ytterst till sinneserfarenhet. Det är kopplingen till sinneserfarenhet som gör att en teori ger upphov till förutsägelser. Det vill säga, vi har följande situation: vi har observerat (genom sinneserfarenhet) att så och så är fallet, och det följer av vår teori att om så och så är fallet, så är också detta och detta fallet. Sedan kontrollerar vi genom nya observationer om detta och detta verkligen är fallet. Om nej, så förefaller teorin vara vederlagd, om ja, så har teorin fått nytt stöd. Denna modell (den hypotetiskt-deduktiva metoden) är emellertid oproblematiskt tillämpbar endast på teorier som är formulerade i observationstermer. Antag, att vi har en enkel teori, rökteorin, som lyder så här: (1) Närhelst och varhelst det finns eld, finns det också rök. Rökteorin kan enkelt testas, för vi kan observera eld, och vi kan genom observation avgöra om det finns rök i närheten av elden eller inte. Men vi kan inte på motsvarande sätt pröva den Allmänna Gaslagen: (2) P V=k n T där P är gasens tryck i en behållare, V behållarens volym, k en konstant, n gasens massa och T gasens temperatur. Varför inte? Jo, vi kan inte avgöra vilket tryck, som råder, eller vilken massa eller temperatur en gas har, och oftast heller inte vilken volym en behållare har, genom direkt observation. Vi behöver mäta dessa storheter med instrument. Vad vi då observerar är vad instrumenten visar, t ex vad en viss visare pekar på, eller vilka siffror som syns i en display. Frågan är då vad det betyder att säga att en viss mängd gas, eller en viss kropp, har t ex temperaturen 40 C. Påståendet (3) Gasmängden G har temperaturen 40 C kan inte bekräftas eller vederläggas genom direkt observation av gasen. En tanke hos Rudolf Carnap (Testability and Meaning, 1936) var då denna: vi definierar operationellt vad temperatur är för någonting. Vi kan formulera följande reduktionssats: 6

7 (R) För en fysisk entitet x gäller att om x är i kontakt med en termometer, så har x temperaturen c grader om, och endast om, termometern visar c på mätskalan. En sak som gör detta problematiskt är att vi också måste förutsätta att termometern fungerar som den ska, och då måste vi i förväg ange hur den ska fungera. Det kanske inte är så lätt. Men det värsta problemet är att reduktionssatsen (R) inte säger någonting om vad det innebär för ett fysiskt föremål att ha en viss temperatur när detta inte är i kontakt med någon termometer. Principen definierar bara hur termen temperatur ska tillämpas för kroppar som är i kontakt med en (fungerande) termometer. För andra fall är termen helt enkelt odefinierad. Man skulle kunna reagera på detta genom att säga att det inte spelar någon roll. Vad som intresserar oss är helt enkelt vad instrumenten visar när de används. Men detta är inte utan vidare en godtagbar lösning, av det skälet att teoriformuleringen, i det här fallet Allmänna Gaslagen, handlar om temperaturen hos gaser oavsett om dom är i kontakt med någon termometer eller inte. Reduktionssatsen (R) ger därför inte en mening till termen temperatur som är tillräcklig för att tolka Allmänna Gaslagen så generellt som den är avsedd. Steget som föreslogs, av C G Hempel ( Problems and changes in the empiricsit criterion of meaning, 1950), för att komma till rätta med problemet var att se termer som t ex temperatur som teoretiska termer eller teoretiska konstruktioner. De teoretiska termerna kan inte strikt definieras genom reduktionssatser som (R). Däremot visar dessa principer hur satser som termerna förekommer i kan kopplas till observationer. Vi kan t ex avgöra om en gas vid ett visst tillfälle är 40 C varm genom att mäta den med termometer. Den avgörande skillnaden mot det tidigare synsättet var emellertid att det inte finns något unikt sätt för att koppla en viss teoretisk term med observationer. Istället bilder teorierna system eller nätverk. Vi kan t ex komma fram till vilken temperatur en viss mängd gas har genom att mäta dess massa, volymen i dess behållare och trycket i behållaren, och sedan använda Allmänna Gaslagen själv. Termen temperatur förekommer både i (R) och i Allmänna Gaslagen, och den kopplas därför till observationer både genom (R) och genom andra reduktionssatser för termerna tryck, volym och massa. Allmänna Gaslagen knyter ihop dessa olika reduktionssatser till ett system. Detta exempel visar det allmänna mönstret. Vi har en teoriformulering av något slag, med både observationstermer och teoretiska termer. De teoretiska termerna förekommer i påståenden i teorin tillsammans med observationstermer och tillsammans med andra teoretiska termer. Genom teorin som helhet kan vi göra förutsägelser, och förutsägelserna är alltid kopplade till observationssatser. Vad betyder då de teoretiska termerna? Jo, istället för en operationell definition, säger vi att meningen hos en viss term bestäms av den roll termen spelar i teorin 7

8 som helhet för kopplingen till observationspåståenden. Vad betyder detta? Jo, minns att vi kan förutsäga vad en termometer ska visa genom att mäta tryck, volym och massa, och sedan tilllämpa Allmänna Gaslagen. Det betyder att reduktionssatserna för tryck, volym och massa spelar en roll, inte bara för meningen hos termerna tryck, volym respektive massa, utan också för termen temperatur. Meningen hos alla dessa termer blir alltså beroende av varandra. Vi har en form av holism. Antingen kan man nu säga att det finns någonting, en mätbar fysisk storhet, som kallas temperatur, och för att en term ska kunna stå för denna storhet, så måste den spela just en roll i en teori, av det slag som just exemplifierats. Eller, så kan man säga att teoretiska termer inte står för någonting alls; deras mening består helt och hållet i att spela denna roll. Man godtar inga antaganden om fysiska storheter. Det Hempel föreslog var nog närmast det senare. Men båda varianterna kan kallas holistiska. Vi kan jämföra en teori med en maskin. En black box är en maskin vars inre vi inte vet något om. Vi kan få kunskap om maskinens beteende, dvs den input-output-relation som karakteriserar maskinen. T ex kan det vara så, att om man vrider om en nyckel, trycker på ett par pedaler och flyttar en spak, så resulterar det i att maskinen rullar längs marken. Vi kan veta det utan ha en aning om maskinens inre, och därmed om varför maskinen har denna input-output-relation. Det finns en inre struktur, å ena sidan, och det finns ett yttre beteende, en rad dispositioner som maskinen har. På motsvarande sätt finns det en input-output-relation hos en teori. Givet en uppsättning observationspåståenden som input till teorin, som levererar teorin (kanske) ett eller flera observationspåståenden, dvs förutsägelser, som output. Vilken denna input-output-relation är beror på teorins inre struktur, dvs på dess teoretiska satser, på de teoretiska termerna som förekommer i dessa satser, och hur de är relaterade till varandra i teorin som helhet. 4.2 Mentala representationer Antag nu att vi har ett system av mentala representationer, vilka hör till ett kognitivit subjekt, Pia. Vi vet inte vilka innehållen är hos dessa mentala representationer. För att komma fram till det, dvs tilldela representationerna mening, tillämpar vi den holistiska modellen för teoretiska termer hos teorier. Det vill säga, vi använder oss av en teori om innehåll hos mentala representationer som är analog med den holistiska modellen för teoriformuleringar. Hur går det till? Jo, vi tänker oss att vissa representationer instantieras på grund av observationer, och därför orsakas av det som observeras. En viss representation, r 1, instantieras vid åsynen av vita kaniner, en annan, r 2, vid åsynen av mörka moln, en tredje, r 3, när Pia hör ljudet av en bastuba, osv. Dessa representationer är alltså 8

9 direkt kopplade till varseblivning, men det bestämmer inte ensamt deras innehåll. Flera olika hypoteser om vad r 1 betyder är förenliga med att instanser av den orsakas av förekomsten av kaniner. Vi har t ex (4) Se, en vit kanin! Jag har en vit kanin framför mig. Här finns en oavskiljd del av en vit kanin. Idén om den vita kaninen är instantierad här och nu. osv. För att närmare komma fram till meningen hos representationen r 1 som helhet använder vi oss av information om dess inre struktur. Antag, t ex att ett visst element z finns med som konstituent i flera olika representationer, r 4, r 5 etc, vilka orsakas av förekomsten av två vita kaniner, två noshörningar, av två bilar, osv, medan detta element inte finns med i r 1. På motsvarande plats finns istället elementet w. En hypotes vi kan bilda är att elementet z representaterar talet två, medan w motsvarar talet ett. På motsvarande sätt letar vi efter element som är gemensamma för representationer som orsakas av åsynen av vita föremål, röda föremål osv., eller element som är gemensamma för representation orsakade av runda föremål, hårda föremål, ätbara föremål osv, osv. Vi bygger på det sättet upp hypoteser om enskilda delar som kan kombineras på olika sätt till komplexa representationer. Metoden ger inte bara element som motsvara enkla adjektiv. Vi kan även få fram motsvarigheter till relationsuttryck, prepositioner osv. Men även logiska uttryck, som och, inte, om...., så har motsvarigheter som kan identifieras. Antag t ex att vi har ett element # som alltid kan kombineras med en hela representationer för att bilda nya hela representationer, och som har följande egenskap: om en godtycklig representation r är instantierad, så är motsvarande representation #+r inte instantierad, och vice versa. Då skulle hypotesen bli att # är ett negationselement, dvs motsvara inte. Hur ska man då göra med de mentala motsvarigheterna till teoretiska termer? För att göra en längre historia lite kortare, kan vi säga så här. Om D är ett element i vad som förefaller vara mer teoretiska representationer, så titta vi på den roll som D spelar. Om D förekommer i ett antal sammanhang som motsvarar det sätt på vilket temperatur förekommer i bl a Allmänna Gaslagen och i reduktionssatsen (R), tillsammans med andra element i olika mentala representationer, så kan vi tilldela D samma mening som vi tilldelar termen temperatur. Lägg märke till då att vi måste ta hänsyn till alla de teoretiska elementen tillsammans (dvs alla som förekommer tillsammans i enskilda representationer) för att kunna tilldela något enskilt av dem en mening. Det är det allmänna mönstret. 9

10 Vilket innehåll något av elementen har beror ömsesidigt på meningen hos andra element. Den rollen bestäms av vilka representationer som Pia så att säga tror på, dvs som tenderar att instantieras med övertygelsekaraktär, och hur tro på vissa representationer leder till tro på andra, dvs på relationer som motsvara slutledningar. Teorier av detta slag om mening hos mentala representationer brukar gå under beteckningen inferential role semantics, eller conceptual role semantics. Versioner av dessa idéer har lanserats av de amerikanska filosoferna Brian Loar, Gilbert Harman och Ned Block. Lägg märke till likheten mellan att tilldela mening till element enligt den holistiska modellen och att lösa korsord. I ett korsord har vi ett antal nycklar som ska passas ihop med ord, och orden ska vara av viss längd. För varje enskild nyckel kan man hitta ett antal olika, mer eller mindre rimliga förslag, och ingenting hos varje nyckel tagen för sig räcker för att eliminera alternativ som är rimliga. Det som eliminerar somliga alternativ är att vissa rutlänga, eller (där man skriver in orden) korsar andra, och därmed har gemensamma rutor, vilket kräver att ord som kan skrivas in måste ha gemensamma bokstäver på förutbestämda platser. Detta begränsar antalet möjliga lösningar. Hur längorna korsar varandra anger strukturen på korsordet. Ett förslag till hur en länga ska fyllas i medför (partiella) förutsägelser om hur korsande längor ska fyllas i. På motsvarande sätt gäller i den holistiska modellen för semantiskt innehåll att vissa element förekommer i flera olika mentala representationer. Dessa måste då ha något innehållsmässigt gemensamt också. En mental representation tagen för sig kan tillskrivas många olika innehåll, men om man tar hänsyn till hur den är uppbyggd av delar, och hur dessa delar förekommer i andra representationer, så begränsas antalet möjliga tilldelningar av semantiskt innehåll till enskilda representationer, dvs antalet möjliga semantiska lösningar. Ett förslag till mening hos en komplex representation medför (partiella) förutsägelser om vilken mening som skall tilldelas andra representationer. 10

11 FRÅGOR OM KUNSKAP Vilka slag av kunskap finns det? Vilka källor till kunskap finns det? Hur bildas och vidmakthålls kunskap? Vad är kunskap?

12 VAD ÄR KUNSKAP? Sann, berättigad övertygelse (Platon). kunskap = övertygelse + giltighet övertygelse = övertygelsetillstånd + innehåll August 2002

13 FRÅGOR OM INNEHÅLL Det mentala = det intentionala (Brentano) intentionalitet: att vara riktat mot något, att ha ett innehåll. individuering genom innehåll: med ett annat innehåll hade det varit en annan akt / tanke. individuering på annat sätt: samma tillstånd, eller samma representation, kunde haft ett annat innehåll August 2002

14 ATOMISTISK MODELL Representationer: typer som är a) individuerade på annat sätt än genom innehåll. b) representerar externa företeelser c) delar kombineras till komplex Innehållstesen: en konstituent representerar det som lagmässigt orsakar att denna konstituent instantieras August 2002

15 TEORETISKA TERMER Temperatur, från operationell definition till holistisk tolkning. a) Reduktionssatsen (R): För en fysisk entitet x gäller att om x är i kontakt med en termometer, så har x temperaturen c grader om, och endast om, termometern visar c på mätskalan. b) Allmänna gaslagen P V=k n T P är tryck, V volym, k konstant, n massa i mol, T temperatur Rollen för temperatur beror både på a) och på b) och andra satser som innehåller temperatur, tryck etc August 2002

16 TEORIMODELLEN Ett system av mentala representationer, som ska tilldelas innehåll. Vi frågar efter vilken roll den enskilda konstituenten spelar i komplexa representationer. Denna bestämmer vilket innehållet är. Vilket innehåll en konstituent har blir ömsesidigt beorende av vilka innehåll andra konstituenter har. Som i lösningen av ett korsord August 2002

17 KORSORDSPROBLEMET När är korsordslösaren berättigad att tro att hon / han har en riktig lösning? Motivera svaret August 2002