Öna - ett blivande kulturreservat

Transkript

1 KULTURHISTORISK UTREDNING Öna - ett blivande kulturreservat Kulturmiljöenheten Dnr Annika Toll

2 Kulturhistorisk utredning Öna - ett blivande kulturreservat Innehåll: Bakgrund sid 2 Kulturmiljö och omvärld sid 3 Markanvändningsanalys sid 4 Bebyggelsen sid 7 Naturvärdesanalys sid 10 Syfte och rekommendationer sid 11 Bilagor: 1. Utdrag ur ekonomiska kartan blad 08505, Laga skifteskartan, Öna år

3 Öna ett blivande kulturreservat Bakgrund Den lilla byn Öna i Nykils sn är sedan länge känt som ett kulturhistoriskt värdefullt objekt i Östergötlands län. Delar av Öna har varit i länsmuseets ägo genom en donation sedan Vid den länstäckande inventeringen av kultur- och naturmiljöer som genomfördes i början av 1980-talet upptogs området (K73) som värdefullt på grund av sitt ålderdomliga odlingslandskap och bebyggelsens enhetliga karaktär från 17- och 1800-talet. Öna uppmärksammades också i ängs- och hagmarksinventeringen (nr 369) där området gavs värdeklass 2. Öna är ursprungligen en utjord till hemmanet Dockebo som ligger ca 6 km rakt norr om Öna. Första gången Öna omtalas är år 1736 och sägs då bestå av en Kåhlsäng och en skogsbacke därpå en stuga står, som aktar skogen. Beskrivningen tyder på att bosättningen på Öna tillkommit ganska nyligen. Genom mödosamt arbete har skogen så öppnats till förmån för åkrar och ängar och fram till 1928, då laga skifte genomfördes, hade Öna vuxit till fyra fastigheter. Öna kännetecknas av närmast ofattbart magra förhållanden. Marken är stenig och blockig. Åkrarna är små, de minsta inte mer än något tiotal m2. Trots sina knappa resurser lyckades man samtidigt föda personer under ett par århundraden. Önas otillgängliga läge, det sena skiftet och det faktum att 1900-talets ägare värnat om landskapet och bebyggelsen har gjort Öna till ett utmärkt pedagogiskt exempel på ett litet, marginellt skogsjordbruk. Landskapet kan lätt avläsas utifrån den karta som upprättades vid laga skiftet år Helheten, med det bevarade odlingslandskapet och bebyggelsen från 17- och 1800-talen, gör att man som modern nutidsmänniska kan få en djupare förståelse för de villkor människorna levde med här. Fastigheten Öna utgör totalt 48,1 ha mark och 5,8 ha vatten, tillsammans 53,9 ha. Av marken utgör ca 7 ha inägomark (f d åker och äng). Byn består av fyra fastigheter - Öna 1:2, 1:3, 1:4 och 1:5. Öna 1:3 och 1:5 ägs genom en donation år 1973 av Östergötlands länsmuseum. Öna 1:2 är privatägt, medan Öna 1:4 ägs av Assi-Domän. Hela fastigheten ska ingå i kulturreservatet. Nuvarande ägare till Öna 1:2, Åke Juliusson, har innehaft sin fastighet sedan år 1958 då hans far köpte den för fritidsboende. Fastigheten används fortfarande för sommarboende. Öna 1:4 inköpte Assi-Domän av Allmänna arvsfonden år 1974, då den siste ägaren avlidit som ende dödsbodelägare. I samband med detta revs också bebyggelsen på Öna 1:4. Länsmuseet förvärvade fastigheterna Öna 1:3 och 1:5 genom gåva år Fastigheten ägdes då av My Lindström som under många år vistades sommartid på Öna. My Lindström hade i sin tur ärvt fastigheterna av Anton Moberg, Kisa. I gåvohandlingen framgår bl a att Mys önskan är att det gamla gårdsbruket om möjligt bevaras i den mån så kan ske och att "gamla ryggårsstugan skola företrädesvis sommartid disponeras av museets föreståndare och hans familj". Ryggåsstugan (Öna 1:5) upplåts idag till Länsmuseets f d vaktmästare Bo Andersson. 2

4 Inägomarken på Länsmuseets mark är utarrenderad för bete. Arrendator är Stellan Linge, Vikingstad, som håller får på marken och för detta erhåller EU miljöstöd (betesmark / slåtterängsstöd). Linge hyr också bostadshuset till Öna 1:3 för sommarboende. Frågan om att ge Önas kulturlandskap ett lagligt skydd uppkom i mitten av 1990-talet, då en av markägarna planerade att avverka ett omfattande skogsområde. Öna är inte skyddat som riksintresse, vare sig för sin kultur- eller naturmiljö. Området är inte uppmärksammat på annat sätt i kommunens översiktsplan. Det ingår inte heller i Natura Inför ett eventuellt reservat har redan tidigare en byggnadsinventering och en fornlämningsinventering genomförts av Länsmuseet. Administrativa uppgifter: Fastighet: Linköping Öna 1:2, 1:3, 1:4 och 1:5 Socken: Nykil Kommun: Linköping Läge: koordinater 1480 och 6451 Ekonomisk karta: 8F0f Åsarp (08505) samt 8F0g Fågelkulla (08506) Areal: 53,9 ha varav 5,8 ha är vatten Markägare: Öna 1:2, Åke Juliusson (3,528 ha mark) Öna 1:3, Östergötlands länsmuseum (13,6335 ha mark) Öna 1:4, ASSI-Domän (6,4385 ha mark) Öna 1:5, Östergötlands länsmuseum (24,4415 ha mark) Brukare: Stellan Linge, Fettjestad Skattegård, Vikingstad Kulturmiljö och omvärld Den lilla byn Öna ligger djupt inne i skogen i södra delen av Linköpings kommun, ca 7 km norr om Ulrika samhälle. Naturgeografiskt hör området till länets södra skogsbygd. Området är rikt på sjöar. Gårdarna i omgivningen är efter vad vad ortnamnen antyder - resultatet av en expansion under medeltiden. Öna är från början en utjord till Dockebo (ca 6 km norr om Öna) och har förmodligen tillkommit under 1600-talet. En utjord var en jordbruksfastighet som ej var taxerad som hemman och ursprungligen inte bebyggd. Det finns inget som tyder på att Öna skulle ha ett äldre ursprung. Vid inventeringar i området har vare sig fornlämningar eller äldre odlingsstrukturer framkommit. Vägen till Öna är lång, smal och krokig - väl anpassad till landskapet. Avståndet till allmän väg är sju km. Här är marken de magraste av magra. Sten och block täcker nästan hela markytan och flera stora flyttblock påträffas också. Berggrunden går i dagen på många ställen. Namnet på sjön Stensjön är mycket beskrivande. Även namnet Öna har sin förklaring bebyggelsen ligger på en bergudde ut i Stensjön och i övrigt omges ägorna av sanka marker. 3

5 Öna kännetecknas av närmast ofattbart magra förhållanden. Ändå kan man i husförhörslängder få veta att mellan åren 1796 till 1806 bodde inte mindre än 20 personer på Öna, som då bestod av två gårdar. Om vi går längre fram i tiden, till perioden , ser vi att Öna har fyra ägare vars gårdar sammanlagt föder 15 personer. För att hushållningen skulle gå ihop har man utökat åker och ängsmark så gott man har kunnat i den steniga och magra terrängen. Boskapen har betat på skogen, men man har också odlat upp lyckor i skogen. Man kan föreställa sig att ekonomin har utökats med fiske och småviltsjakt. Vi har ännu inga närmare uppgifter om dagsarbeten har förekommit på gårdarna runt omkring. Det fortsatta arbetet med kulturreservatet kommer att kompletteras med studier av husförhörslängder. Under 1900-talet vet vi i alla fall att Öna 1:2 innehades av en skomakare, som ju då hade vissa inkomster av sitt hantverk. Gårdarnas magra förhållanden har haft en konserverande effekt på såväl bebyggelsen, som kulturlandskapet. Något storskifte har ej genomförts på Öna. Laga skifte kom till stånd år 1928 och blev odramatiskt vad gäller gårdar och inägor. Den enda byggnad som flyttades var ladugården till Öna 1:3 som flyttades ett 50-tal meter. Däremot fick skogen en annan ägodelning än tidigare och förmodligen var detta själva anledningen till att laga skifte kom till stånd. Vid denna tidpunkt fick skogen allmänt sett ett ökat ekonomisk värde och när skogen blev värdefull i en penningekonomi fanns det också anledning att låta skifta skogen. Dessutom hade staten under hela 1900-talet framfört tankar om att skog och bete ej hörde ihop. Det skedde genom bidrags- och upplysningsverksamhet och från år 1928 också med riktade stöd för en ny beteskultur till jordbruk med mindre än 10 ha åker (Ekstam och Forshed, 2000). Den skog vi ser idag på Öna bär inga spår av bete och tycks ha fått växa till ungefär från den tid då skiftet genomfördes. Markanvändningsanalys Kort historik Den äldsta uppgiften om Öna är enligt en avskrift från 1736 års Jordransakning: Öhna som sägs bestå av en Kåhlsäng och en skogsbacke därpå en stuga står, som aktar skogen. Beskrivningen talar för att bosättningen på Öna är ganska nyligen anlagd. Denna första bosättning bör vara Öna 1:5, som också är den största fastigheten. Genom sämjedelning eller liknande åtgärder har Öna genom århundradena vuxit till idag fyra fastigheter. År 1796 omtalas Öna som Öen en utjord till Dockebo och enligt uppgift fanns nu två ägare. Vid tiden för häradskartan år 1880 fanns tre fastigheter - Öna 1:5, 1:3 och 1:2. Då laga skifte genomfördes år 1928 hade Öna 1:4 tillkommit. Ägogränser Ägogränsen till fastigheten Öna är i princip de samma som gällde vid laga skiftet år Den förändring som har skett är att ägogränsen i söder, som tidigare följde en slingrande bäck, numera är ett rakt streck. Gränsen mellan inägor och utägor har inte heller förändrats. Däremot skedde en del förändringar av fastigheternas inbördes mark vid skiftet, framförallt i skogen, men också vid tomterna. Den största gården, Öna 1:5, fick dock behålla sina ursprungliga gränser. 4

6 Inägor Markerna vid Öna är de magraste av magra och rik på sten och block. De små flikiga åkrarna med sina många odlingsrösen ligger insprängda varhelst det gick att plöja. Man har också fört på jord och skapat terrasseringar för att utöka åkermarken. Åkrarna är påfallande små, de minsta inte mer än något tiotal m2. Från den första beskrivningen år 1736, då Öna sägs bestå av en Kåhlsäng och en skogsbacke därpå en stuga står, som aktar skogen kan man följa Önas utveckling genom häradskartan från år och laga skifteskartan från år Vid tiden för häradskartan hade antalet gårdar ökat till tre och man kan se inägomarkens åkrar och ängar närmast söder om bebyggelsen. Vidare finns två ängsmarker markerade i skogen. På utmarken växer enligt kartan barrskog. Häradskartan kartlagd åren Laga skifteskartan från 1928 är betydligt mer detaljerad än häradskartan se bilaga). Åkrarnas form och storlek framträder tydligare, liksom ängsmarkens utbredning. Man kan se att flera nya åkerytor tagits upp efter tiden för häradskartan. Dels har en ny fastighet tillkommit (Öna 1:4) vars åkrar förlades öster om den redan etablerade (och närmast bostadshuset), dels har nya åkrar tillkommit på utmarken. Områdena mellan åkerlapparna har nyttjats som ängsmark. Det finns ingen tydlig gärdesindelning eller stängsling inom inägomarken. Det är därför svårt att någon bestämd uppfattning om odlingssystem. 5

7 Den bild som laga skifteskartan ger kan vi läsa i landskapet på Öna än idag. Öna 1:5 och 1:3 har nyttjats som betesmark sedan åkrar och ängar lades igen. Dessutom har Bo Andersson genom egen försorg klippt och slagit flera åkerytor på ägorna. Odlingslandskapet är här påfallande tydligt och även de minsta åkrarna framträder tydligt. Inägomarken på Öna 1:2 sköts av ägaren och hålls öppet genom slåtter och gräsklippning. Däremot är inägomarken till Öna 1:4 igenväxande, även om strukturerna ännu kan avläsas i landskapet. Utsikt från gården Öna 1:5, mot söder. En liten åker mellan berghällarna, Öna 1:4. Utmark Utmarken utgörs idag av barrskog med något löv. Det finns inga tydliga spår av utmarksbete. Skogen ger snarare intryck av att ha fått växa till fritt vid en tidpunkt, troligen i samband med tiden för laga skiftet. Detta kan betyda att utmarksbetet då upphörde och skogen blev ekonomi i ett annat avseende än tidigare. Då blev det också viktigt att skifta skogsmarken (se ovan sid 4). Den framtida skötseln av skogen ska ske genom plockhuggning. På utmarken finns ett flertal åkerlyckor, av vilka flera håller på att växa igen idag. Åkerlycka i utmarken. 6

8 Stängsling Idag finns bara enstaka, förfallna rester av gärdesgårdar kvar på Öna. Visserligen fick ägarna enligt skifteshandlingarna skyldighet att stängsla de nya gränserna, men om så har skett, verkar det inte vara i någon större utsträckning. De kvarvarande rester av gärdegårdar som ännu kan ses här och var härrör från den stängsling som fanns före skiftet. Enligt kartan kan man se att trägärdesgårdar då var uppförda i gränsen mot utmarken. Det fanns också gärdesgårdar mellan tomterna. Även i skogsmarken fanns gärdesgårdar som speglar den uppdelning av skogsmarken som tycks ha existerat före skiftet. Då skogsmarken i stora drag fick andra gränser vid skiftet, har gärdesgårdarna fått förfalla. De upptagna lyckorna i skogen var stängslade med gärdesgård, som skydd mot den boskap som betade på skogen. Vägar och stigar När man passerar gränsen in till Önas mark i öster följer man en liten slingrig väg med mittren. Vägen leder upp genom byn, förbi bebyggelsen, vidare ut i skogsmarken och ut på Koppetorps ägor i väster. Denna väg fanns också vid tiden för laga skiftet, med undantag för att vägen då gick genom trädgården till Öna 1:3. Idag är trädgården inhägnad och vägen löper norr om bebyggelsen. Grindarna finns dock kvar än idag. På skifteskartan finns utritade stigar som leder till de uppodlade lyckorna i skogen. Dessa är svåra att skönja idag, bitvis helt omöjliga att se. Idag går östgötaleden genom området. Leden har förlagts till den södra, skogigare delen av Öna. Bebyggelsen Den lilla byns bebyggelse ligger på en udde ut i Stensjön. Flera av byggnaderna är uppförda på berg i dager. Liksom odlingslandskapet karaktäriseras byggnadsskicket av sin småskalighet och gårdarnas magra resurser har haft en konserverande effekt på byggnadsskicket. En bebyggelsehistorisk inventering har utförts 1998 av Länsmuseet och nedanstående uppgifter är hämtade ur detta material. Inventeringen omfattar dock endast Länsmuseets fastigheter (Öna 1:3 och 1:5) och kommer att kompletteras (Öna 1:2). Bebyggelsen på Öna 1:4 revs år Öna 1:5 På Öna 1:5 finns timrade byggnader med ett mycket stort kulturhistoriskt värde ryggåsstuga, ladugård och svinhus vilka är uppförda under 1700-tal eller tidigt 1800-tal. Samtliga byggnader är omålade och har en ålderdomlig karaktär. Bostadshuset flankeras av en bod som 7

9 har en utvändig loftgång till övervåningen. Byggnaden har dock utsatts för hård renovering av fasaderna, vilket ger ett modernt intryck. Samtliga fönster på bostadshuset och loftboden är spröjsade, med 4 resp 6 rutor, och blåmålade. Till gården hör också en jordkällare och ett avträde. Byggnaderna är placerade på berg i dager. Ladugården ligger i nära anslutning till bostadshuset. Det finns ingen avskiljd man- och fägård. På tomtens södra sida utgörs staketet av huggna stenplintar med tre slanor, på norra sidan ett fårstängsel. Bakom bostadshuset finns en del buskar och träd, som vit syrén, fågelbär, körsbär, jasmin och hagtorn. På tomten finns inga spår efter rabatter eller trädgårdsland. Utanför tomten i söder finns en stensatt vattenkälla. Ryggåsstuga och lada på Öna 1:5. Öna 1:3 Bebyggelsen på Öna 1:3 utgör ett stort kulturhistoriskt värde för miljön på Öna. Den speglar ett småjordbruks byggnadsbestånd vid talet. Bostadshuset är en enkelstuga i en våning samt med en liten vindsvåning. Stugan är troligen uppförd under 1800-talets senare hälft, men har i början av 1900-talet försetts med tidstypiska byggnadsförbättrande åtgärder som köks- respektive förstuingångar, panelklädda fasader och vita omfattningar. Bostadshuset ligger omgärdat av en uppvuxen trädgård som avgränsas på fyra sidor ett falurött spjälstaket. På ett jämnt avstånd i staketet sitter granitfundament. I spjälstaketet finns fyra öppningar med lika många grindar och dubbla grindstolpar i huggen granit. Mitt framför bostadshuset finns en vitmålad flaggstång. I trädgården finns lind, flera sötbärsträd, päronoch äppelträd, nypon, syrén och fläderbuskar. Till gården hör också uthus, ladugård och avträde. Såväl uthus som avträde ligger med halva byggnadskroppen i mangården och halva i fägården, d v s utanför staketet. Byggnaderna är uppförda efter laga skiftet 1928, i samband med att gårdens ladugård fick skyldighet att flytta 8

10 från sitt dåvarande läge. Byggnaderna har förmodligen uppförts på 1930-talet och med timmer från den gamla ladugården. I fägården, mellan uthuset och ladugården, finns en stensatt vattenkälla. Utsikt mot Öna 1:3. Öna 1:2 På Öna 1:2 finns bebyggelse med ett stort miljöskapande värde. Bostadshuset utgörs av en timrad enkelstuga med rödfärgad panel. Till gården hör en mindre timrad bod/ladugård, omålad och utan panel. Boden är idag i mycket dåligt skick. Byggnaderna är placerade på berg i dager. Trädgården är inte avgränsad av staket. I trädgården finns några bärande träd och buskar, men inga anlagda rabatter. Nära den timrade boden, längs vägen in till Öna, finns en modern carport. Ca 30 m öster om bostadshuset finns en friggebod. Boden ligger i gammal åkermark och i ett lägre läge än övrig bebyggelse. Bodens läge gör att den inte stör den äldre gårdsmiljön särskilt mycket och genom att spara trädvegetationen mellan gården och friggeboden påverkar det moderna inslaget inte kulturreservatet nämnvärt. Skogsmarken som tillhör Öna 1:2 ligger i den västligaste delen av Önas f d utmark. Här har markägaren på eller 60-talen uppfört en liten sportstuga på en berghöjd. 9

11 Bostadshus och bod på bytomten Öna 1:2. Sportstuga i utmarken på Öna 1:2. Öna 1:4 Bebyggelsen till Öna 1:4 revs på 1970-talet. Kvar finns ett spisröse och en gjuten grund efter ett uthus. Husgrunder efter bebyggelsen på Öna 1:4. 10

12 Naturvärdesanalys År 1999 utfördes på uppdrag av Linköpings kommun, en naturvärdesbedömning av kulturlandskapet på Öna 1:5 där det konstaterades att de gamla åkrarna runt gården förvånansvärt snabbt intagits av naturbetenas växtsamhälle och hyser flera indikatorarter. Enligt inventeraren rör det sig främst om rödvenängens och rödvenhedens gräs och örter. Det är gott om ljung och stagg i större delen av hagen och i norra delen växer ganska rikligt med kattfot. I trädskiktet finner man främst björk men även oxel, ask och al. De största värdena ligger i helheten med det bevarade odlingslandskapet och byggnadernas genuina karaktär. Hagens skönhetsvärden är också stora. Naturvärdet består om hagmarkerna hävdas även i framtiden. Slutligen påpekas att hävden bör återupptas i den östra delen (Öna 1:4). (Måreby, 1999). 11

13 Syfte och rekommendationer Syftet med reservatet Syftet med reservatet Öna är att bevara en kulturhistoriskt värdefull miljö - ett litet, marginellt jordbruk i länets södra skogsbygd. Det är helheten, med det väl hävdade odlingslandskapet och bebyggelsen från 17- och 1800-talet, som gör Öna till ett synnerligen bevarandevärt objekt. Öna kännetecknas av närmast ofattbart magra förhållanden och dessa framgår med all tydlighet i byggnader och landskap. Åkrarna är så små att de minsta inte mäter mer än något tiotal m2. Öna är vidare ett utmärkt pedagogiskt exempel då landskapet lätt kan avläsas utifrån den karta som upprättades vid laga skiftet år Den tidsperiod som ska eftersträvas i skötseln blir därför helt naturligt tiden för laga skifte på Öna. Det fortsatta arbetet med reservatet Det fortsatta arbetet med bildandet av kulturreservatet pågår genom att en skötselplan och förslag till beslut ska utarbetas under hösten I skötselplanen kommer reservatets framtida skötsel att anges. Skötseln ska leda till att den kulturhistoriskt värdefulla miljön bevaras. I korthet sker detta med fortsatt röjning och bete på den gamla inägomarken, om byggnader underhålls på ett antikvariskt riktigt sätt och genom ett skogsbruk där endast plockhuggning tillåts. Idag är inägomarken på Öna 1:4 igenväxande, då marken inte betas. Det är av stor vikt för kulturreservatet att även denna mark betas. Den pedagogiska ambitionen ska vara hög på Öna. Landskapet är tydligt och lätt att läsa utifrån äldre kartmaterial. Efter hand ska ett informationsmaterial utarbetas - som ska underlätta besökarens förståelse av landskapets lämningar. Området lämpar sig också väl för undervisning i t ex skolklasser. Idag odlas inte någon åker på Öna - i pedagogiskt syfte föreslås därför att en allmogeåker anläggs på någon av åkrarna omkring bebyggelsen Öna 1:5. Detta måste naturligtvis ske med hänsyn till de naturvärden som finns i området. För att förstå den jordhunger som rådde på ett litet skogsjordbruk är det viktigt att också åkerlyckorna i utmarken hålls öppna genom återkommande röjningar eller bete. Östgötaledens sträckning går idag i den södra, skogigare delen av Öna. Endast kortare sträckor löper längs äldre stigar. Sträckningen bör ändras och följa historiska stigar. Förutom att östgötaledens sträckning följer en historisk led, så kan stigen då fungera som en pedagogisk rundvandring över inägorna och ut på utmarken med sina åkerlyckor. 12

14 Litteraturlista Ekstam & Forshed 2000 Svenska naturbetesmarker - historia och ekologi. Naturvårdsverket. Länsstyrelsen i Ög Natur och kultur - miljöer i Östergötland Inventeringar Öna. Nykils sn. En byggnadsbeskrivning. Östergötlands läns museum. Ängs- och hagmarksinventeringen. Länsstyrelsen. Öna. Nykils sn. Fornlämningsinventering (muntliga uppgifter av Lars Z Larsson). Kulturlandskap vid Öna. Naturinventering. Linköpings kommun Lantmäteriakter Akt 309. Nykils socken. Öna. Laga skifte år Häradskartan. Valkebo härad. År