Svensk Energi stärker sitt internationella arbete. En ny kommission med höga förväntningar

Transkript

1 Svensk Energi stärker sitt internationella arbete Den svenska elbranschen påverkas alltmer av vad som beslutas på EU-nivå. För att bättre hantera och påverka de beslut som fattas har Svensk Energi skapat en internationell enhet. Bland uppgifterna finns att sprida information och kunskap till medlemskretsen om aktuella frågor. Detta nyhetsbrev EU-direkt ska ses som en del av denna satsning. Nyhetsbrevet ges ut ungefär fyra gånger per år. Henrik Wingfors Enhetschef En ny kommission med höga förväntningar Den 1 november 2014 inledde den nya EU-kommissionen sitt arbete. Bland annat inför EU-kommissionen ett helt nytt arbetssätt med vice presidenter för att få till sektorsövergripande förslag. Kommissionen har haft en intern "kick-off" där man övergripande behandlade vilka frågor man avser att driva och givetvis den nya samordningen. I slutet av november hade kommissionsordförande Juncker tillsammans med sina vice presidenter en sista överläggning om kommissionens arbetsprogram för 2015 som ska presenteras den 16 december. Redan nu har en läckt version cirkulerat i Bryssel och det kan konstateras att det är ett ambitiöst program som år 2015 ska rivstarta med. För energioch klimatfrågorna innebär det en rapport om slutkundsmarknaden, som du kan läsa mer om i detta nyhetsbrev, men också en översyn av förnybarhetsdirektivet. Nya energi- och klimatmål för 2030 beslutade vid toppmötet i oktober EU-ländernas statsministrar har enats om EU:s klimat- och energipolitiska mål för år Utsläppen av växthusgaser ska minska med 40 procent och andelen förnybar energi ska öka till 27 procent i enlighet med EU-kommissionens förslag. Energieffektiviseringsmålet sattes, efter hårda förhandlingar, till 27 procent i förhållande till prognos om framtida energianvändning, att jämföra med EU-kommissionens förslag på 30 procent. Detta mål är inte bindande, medan de andra två målen är det. Energieffektiviseringsmålet kommer att ses över år Klimatmålet fördelas dessutom på den handlande respektive icke-handlande sektorn, med 43 procent respektive 30 procent jämfört med år Helt i linje med EUkommissionens förslag. Klimatmålet för den icke-handlande sektorn ska dessutom fördelas på medlemsstaterna. Detta kommer att baseras på utsläppsmängd och BNP-nivå. EU ska lämna klimatmålet som ett bud i de internationella klimatförhandlingarna inför klimatkonventionens möte i Paris hösten Europeiska rådet kommer att återkomma till målfrågan efter Paris-mötet. Inom EU:s utsläppshandel kommer gratis tilldelning till industri att fortsätta, där det finns risk för så kallat koldioxidläckage. Det kommer även att finnas en möjlighet för de länder med lägst BNP/capita att ge gratis tilldelning till energisektorn. Utöver detta ska en fond avsättas för CCS-projekt (infångning och lagring av koldioxid), investeringar i förnybar energi samt kolsnåla innovationer i industrin. Detta är en förlängning av den existerande fonden NER300, som nu kommer att utökas och omfatta 400 miljoner utsläppsrätter och därmed bli NER400. Ytterligare en fond motsvarande två procent av alla utsläppsrätter kommer att införas för åtgärder i de länder som har lägst BNP/capita. Tio procent av de utsläppsrätter som ska auktioneras till bland annat kraftsektorn kommer att omfördelas mellan medlemsstaterna, så att de länder som har lägst BNP/capita får en större del att auktionera. För dessa länder genereras mer pengar till statsbudgeten. Europeiska rådet pekar på vikten av att minska utsläppen i transportsektorn. En möjlighet för medlemsstaterna är att inkludera transportsektorn i handelssystemet.

2 Rådet återkommer till hur utsläpp från markanvändning och skog ska inkluderas i ramverket. Integrationen av elmarknaden och fysisk sammankoppling mellan länder har fortsatt hög prioritet. Infrastrukturprojekt av gemensamt intresse för såväl el- som gasmarknaden ska genomföras. Rådet återkommer även till frågan om energiförsörjningstrygghet under Länk till Europeiska rådets slutsatser: Svensk Energi anser att det är mycket välkommet att EU har satt ned foten gällande mål för klimat och energi till år text: Cecilia Kellberg, Svensk Energi MCP-direktivet Diskussionerna om det så kallade MCP-direktivet, som rör medelstora förbränningsanläggningar, pågår för fullt i ministerrådet. Det italienska ordförandeskapet strävar efter en överenskommelse i rådet den 17 december för att kunna gå vidare med förhandlingarna med EU-parlamentet. EU-parlamentet ligger tidsmässigt något efter ministerrådet och har precis startat sitt arbete. I ministerrådet är dock läget för närvarande ganska låst där medlemsstaterna är delade i två läger de ambitiösa och de mindre ambitiösa. Således är det mycket osäkert om det kan bli en överenskommelse i rådet den 17 december. De sakfrågor som har diskuterats mest i ministerrådet är gränsvärden för utsläpp, nedre effektgräns för omfattning av direktivet, aggregeringsregler för pannor, mätkrav, antalet drifttimmar som definierar en reservanläggning som får lägre utsläppskrav, med mera. Samtidigt med dessa förhandlingar har dock EU-kommissionens nye ordförande Juncker aviserat att ett antal förslag från kommissionen kan komma att dras tillbaka, framförallt av regelförenklingsskäl. På listan av förslag finns bland annat MCP-direktivet. Det är dock oklart i dagsläget hur det blir med den saken. text: Cecilia Kellberg, Svensk Energi EU:s energiunion kejsarens nya kläder? En ny organisation av arbetet i kommissionen Den nya kommissionen tillträdde den 1 november 2014 och dess ordförande Juncker har gett kommissionärerna lite olika status. De som har titeln vice president har upphöjts till gruppchefer över några andra utvalda kommissionärer, avseende vissa högprioriterade politiska frågor. Energiunionen är en. En annan är ett digitalt Europa. Den nye kommissionären, och vicepresidenten, Sefcovic har ansvar för energiunionen. Under honom sorterar kommissionären för energi- och klimatfrågor Aries Canete. Andra kommissionärer med avseende på energiunionsfrågor är bland andra Cretu (regionalpolitik) och Bulc (transporter). Energiunionen var kommer idén ifrån? Själva idén med en energiunion uppkom under det polska ordförandeskapet häromåret. Donald Tusk, Polens premiärminister och stark motståndare till klimatmål, menade att EU måste stärka sin energiförsörjning och inte vara så importberoende (underförstått av Ryssland ). Polen som har en stor andel fossila bränslen i sitt energisystem ville öka acceptansen för kol eftersom det är ett inhemskt bränsle i motsats till gas som till stor del importeras. Fem länder i EU är helt beroende av rysk gas för sina gasbehov. Sedan Ukrainakrisen uppstod i februari 2014 har behovet av stärkt försörjningstrygghet i EU och minskat ryskt gasimportberoende ökat. Under hela första halvan av 2014 blev andra energi- och klimatfrågor liggande och en strategi togs fram för att i första hand klara försörjningen vintern 14/15. Denna försörjningsstrategi som bland annat rör ökad ihopkoppling väst till öst och hamnar för att kunna ta emot flytande naturgas gjorde att stats- och regeringscheferna kunde få arbetsro att fatta beslut om nya energi- och klimatmål till Förutom försörjningstryggheten som inte är en så stor fråga i Sverige så handlar det om det faktum att länderna blir mer och mer ihopkopplade. Principen om att varje land själv bestämmer sin energimix vill man inte ifrågasätta eller förändra. Alla är dock medvetna om att den nationella energimixen, med till exempel ett stort inflöde av väderberoende förnybar elproduktion, får gränsöverskridande konsekvenser som måste hanteras i ökande grad.

3 Vad ska energiunionen omfatta? När Sefcovic förhördes i Europarlamentet innan den nya kommissionen godkändes, så förklarade han att energiunionen omfattar fem pelare: - Försörjningstrygghet och solidaritet mellan EU:s medlemsländer - Fortsatt minskning av koldioxidutsläpp (det vill säga målen för 2020 och 2030) - Fullbordandet av den inre marknaden för el och gas (inklusive skyddet av sårbara kunder) - Minska/moderera efterfrågan på energi - Innovationer och forskning Det som också har nämnts är att energiunionens satsningar ska ingå i det 300 miljarder euro stora investeringspaket som ska stärka EU:s konkurrenskraft och lyfta EU ur den ekonomiska krisen. Det är än så länge oklart var de 300 miljarderna ska komma ifrån. Ingen av de fem pelarna är dock egentligen ny och Secovic har heller inte varit särskilt konkret, vilket gör att alla väntar på någon typ av paraplyinitiativ som förtydligar. Vissa bedömare menar att EU ska bilda en inköpskartell för gas för att få så goda villkor som möjligt. Andra menar att tyngdpunkten kommer att ligga på att utveckla solidaritetsmekanismer mellan länderna. Vad tycker Svensk Energi? Förutom den rent geopolitiska bedömningen, det vill säga att Putin kommer att fortsätta att vara oförutsägbar och att denna faktor kommit för att stanna, så får vi vara beredda att bidra i arbetet. Eurelectric har uttryckt sitt stöd för initiativet och skickat några ord på vägen. Inget nytt eller kontroversiellt ur svensk ståndpunkt, rent allmänt stöder man de fem pelarna. Det som måste klarna är om det avses att ta verkligt nya initiativ med de fem pelarna som bas eller om det endast är fråga om Kejsarens nya kläder och lite organisationsfrågor som är nytt. Oroväckande är att Sefcovic menar att det är bråttom med åtgärder - dock oklart vilka - och att det inte finns tid för samråd och konsekvensanalyser, vilket vi menar behövs för att veta vad som är rätt åtgärder för att lösa problemen. Sammantaget är det svårt att vara helhjärtat för energiunionen, men det går inte heller att vara emot något som än så länge är så löst och luftigt formulerat. Text: Henrik Wingfors, Svensk Energi Kommissionen skjuter bredvid målet nyheter för slutkundsmarknaden EU-kommissionen planerar att inom kort publicera ett meddelande med förslag på reformer för slutkundsmarknaden. I en läckt version av meddelandet inleder kommissionen med att konstatera att råkraftsmarknaden utvecklats mycket de senaste åren. Slutkundsmarknaden ser däremot ut ungefär som när hushållselen introducerades, det vill säga med relativt passiva kunder som är begränsade till att enbart använda elen och betala räkningen. Svensk Energi håller inte med om den bilden för svensk del. Tvärtom menar vi att svenska kunder är aktiva och byter elhandlare allt oftare. Vad innehåller kommissionens läckta meddelande? Kommissionens meddelande tar upp vissa frågor som Svensk Energi stöttar. Kommissionen vill bland annat: Främja smart teknik för att kunderna ska kunna dra nytta av prisförändringar. Underlätta för integration av mer vindkraft med hjälp av en ökad användarflexibilitet. Öka tillgången till mer detaljerade mätdata i realtid. Men det råder oklarheter om på vilket sätt förändringar kan göras och vad potentialen i teknisk innovation kan leda till. Bland annat har kommissionen i en rapport kommit fram till att det skulle finnas miljarder euro per år att spara med fullt utnyttjande av potentialen hos användarflexibiliteten demand response. Svensk Energi menar att även om mycket av det som kommissionen föreslår låter bra, så har man inte undersökt hushållskundernas intresse för att anpassa sin elanvändning. Vi är inte övertygade om att potentialen i deras användarflexibilitet är så stor. I en nyligen presenterad rapport, som bland andra professor Runar Brännlund skrivit åt Energimarknadsinspektionen, skulle potentialen på hushållssidan i Sverige vara mycket begränsad.

4 Hygienfaktor att avskaffa reglerade elpriser Kommissionen anser att kunderna aktiveras genom att främja byten av elhandlare. Men detta är ett tandlöst förslag så länge flera europeiska länder fortfarande har reglerade priser i konsumentledet. Även om du byter elhandlare, är priset detsamma. Kommissionen säger också att de vill underlätta för elhandelsbyten genom att standardisera komponenterna i erbjudandena. Svensk Energi menar att en fundamental marknadsmekanism satt ur spel om kunden inte kan få ett annat pris eller andra villkor genom att byta elhandlare. På många marknader utgör dessutom elhandelspriset så lite som 15 procent av slutkundspriset. Resten utgörs av nät, skatter och andra avgifter. Därmed utgör elhandelspriset ett för litet incitament för kunden att agera. Dessutom, om kommissionen vill att aktörerna ska erbjuda kunderna innovativa tjänster så kan man inte samtidigt kräva standardiserade erbjudanden. Tidsplan Kommissionen avser att publicera meddelandet i februari nästa år, men det kan komma redan före årsskiftet. Text: Catherine Lillo, Svensk Energi En bro som kanske leder till 2025 Energimarknadsinspektionen har tillsammans med sina europeiska kollegor, under ACER-paraplyet, skrivit ut sin medicin för att få fart på EU:s gemensamma el- och gasmarknad (IEM). Den kallas A Bridge to 2025, och presenterades vid ett seminarium tillsammans med CEER (ACER:s äldre tvillingbror). Med den svenska medlemmen Energimarknadsinspektionens ord har de europeiska tillsynsmyndigheterna nu arbetat fram en gemensam vision för hur el- och gasmarknaderna i Europa bör utvecklas de kommande tio åren. Dokumentet pekar bland annat ut hur regelverket för energimarknaden bör utvecklas framöver för att öka konkurrensen och stärka energikunderna i Europa. Inspektionen skriver på sin webbplats: Det innehåller även konkreta förslag på hur tillsynen över marknaderna kan förbättras. I visionsdokumentet finns även beskrivet grossistmarknaderna för el och gas, nätföretagens roll, utvecklingen av slutkundsmarknaden och hur tillsynen ( Governance ) över marknaden bör utvecklas de närmaste tio åren. Mottagandet hos ansvariga chefer på EU-kommissionen var blandat. Om det som ACER presenterat leder till ett fjärde marknadspaket eller inte, återstår alltså att se. Generaldirektören i DG Energi i EU-kommissionen Dominique Ristori, manade i alla fall marknadens aktörer till tätare samarbete för att IEM ska kunna styras upp till något fungerbart. Lustigt nog nämnde han särskilt kommunernas roll i sammanhanget. (Vi hade Ristori som gäst på Svensk Energis årsmöte i maj. Sträck på er, medlemsföretag!). Text: Bengt Magnusson, Svensk Energi/Tidskriften ERA Närmare titt på länder i vår närhet Finland Det finska kraftsystemet är sedan länge integrerat i den skandinaviska marknaden och den fysiska överföringen av kraft sker via kablar över Östersjön till Sverige eller via kraftledningar i norr mellan Finland och Sverige/Norge. Finland har dessutom likströmsöverföringar till Estland och till Ryssland. Tre 400 kv-ledningar går till Viborg i Ryssland och dessutom finns 110 kv-förbindelser till Ryssland som gör det möjligt att ansluta rysk kraft till det finska nätet användes 85 TWh* el varav 47 TWh av den finländska industrin. Det finska kraftsystemet är uppbyggd av framförallt kärnkraft och termisk kraft (27 respektive 28 procent). Härutöver produceras 15 procent av elbehovet i vattenkraftverk, 10 procent i separat produktion och en ytterst marginell del (1 procent) i vindkraftanläggningar. Resterande 20 procent måste importeras från Norden eller från Ryssland. Detta underskott skall Finland eliminera via ökad kärnkraftproduktion samt via satsning på biomassa och vindkraft. Med detta kommer också Finlands beroende av fossila bränslen successivt att minska, helt i samklang med de mål som gäller för EU. Den finländska satsningen på kärnkraft är unik i Europa. Idag är fyra reaktorer i drift, den femte (Olkilouto) kommer förhoppningsvis vara i drift omkring 2018 och planer finns för ytterligare två reaktorer i framtiden. Detta gör att Finland, förutom Frankrike, är det land i Europa som har den mest positiva inställningen till kärnkraft.

5 Hur är det då med Finlands beroende av rysk olja och gas? Till att börja med ska sägas att Finland inte drabbas, i alla fall inte direkt, av den pågående rysk-ukrainska krisen. Finland importerar omkring tio procent av sitt energibehov från Ryssland och då framförallt gas. Gas används till största delen i kraftproduktionen. Importen från Ryssland sker direkt via ledningar mellan länderna och passerar därför inte Ukraina. Så vi kan vara ganska säkra på att så länge Ryssland vill leverera (det vill man) och Finland vill köpa (det måste man) så kommer leveranserna att fortsätta. Ukraina Situationen i Ukraina är naturligtvis helt annorlunda än den i Finland. Vi börjar med kraftsektorn: Ukraina med sina 46 miljoner invånare producerar 190 TWh el årligen. Kraftmixen består av termisk kraft (50%) och kärnkraft (46%). Produktionen från förnybart är försumbart. Anläggningarna är omoderna, har låg effektivitet och sköts dåligt. Förnyelsebehovet är gigantiskt. Överföringsmöjligheter finns både till det ryska systemet och till det kontinentaleuropeiska systemet (via Polen, Slovakien och Ungern). Ukraina försöker nu, långsamt men successivt, att uppgradera sitt system till ett EU-anpassat marknadssystem. För att delvis komma ifrån det ryska beroendet av gas planeras nu för 22 nya kärnkraftreaktorer (med ryska lån dock) och överraskande finns inget egentligt kärnkraftsmotstånd i landet, trots Tjernobyl. Hela 40 procent av energibehovet i Ukraina täcks via import av gas och olja från Ryssland. Härutöver exporterar Ryssland gas till Västeuropa via det ukrainska nätet. Priset på rysk gas har historiskt varit väldigt lågt till de länder som Ryssland vill kontrollera. När nu Ukraina söker närmare samarbete med Västeuropa svarar Ryssland med att chockhöja priserna, allt för att tvinga Ukraina kvar i den ryska värmen. Detta är traditionell rysk härskarteknik och mönstret går igen i andra länder. Problemet för Europa är då att den gas som skulle passera via det ukrainska nätet till Europa bromsas. Europa sitter också i ett stort beroende av rysk gas och överföringen via Ukraina har stor betydelse för denna import. Alternativa transportvägar har byggts eller planeras byggas direkt till slutkunderna i Europa, som exempelvis North Stream och South Stream. Detta är också den ryska leverantören Gazproms idé, för genom dessa nya ledningar ökar man diversifieringen av transportvägar till slutkunderna runt om i Europa. *Alla procenttal i artikeln är ungefärliga. text: Pelle Hallberg, konsult åt Svensk Energi Synpunkter på och idéer till detta nyhetsbrev kan mejlas till joakim.bogdanoff@svenskenergi.se.