M.G. Bulletinen MEDLEMSTIDSKRIFT FÖR THE M.G. CAR CLUB OF SWEDEN NR 4 AUGUSTI 2011 M.G. BULLETINEN

Transkript

1 M.G. Bulletinen MEDLEMSTIDSKRIFT FÖR THE M.G. CAR CLUB OF SWEDEN NR 4 AUGUSTI 2011 M.G. BULLETINEN

2 THE MG CAR CLUB OF SWEDEN Box Stockholm Telefon Bengt Sedell E-post: Klubbens hemsida Plusgirokonto Bankgiro STYRELSE Ordförande Bengt Sedell Badstigen Huddinge tel bengt.sedell@mgcc.se Vice ordförande Jan-Erik Ohlsson Tingsgatan Borlänge tel dalecarlia-centre@mgcc.se Sekreterare Sture Parkler Murkelstigen Rönninge tel sture.parkler@mgcc.se Kassör Anders Bäcklund Vikvägen Oskarshamn tel anders.backlund@mgcc.se Ledamöter Berndt Aulin Per Krakaus väg Genarp tel berndt.aulin@mgcc.se Christer Farneman Åsvägen 11 B Täby tel christer.farneman@mgcc.se Jan Eneroth Folkungagatan Stockholm tel jan.eneroth@mgcc.se Innehåll Sid 2 Nya medlemmar Sid 3 Ordföranden har ordet Sid 4-7 Ann-Marie och Sven Dahlskog: SMGM Sid 8-11 Gunnar Ahlqvist: T-type tur i Danmark 2011 Sid Lars P. Hedner: Många MG på Jakriborg Prix Sid Gert Assermark: Pat Moss Sid 20 Tommy Lyngborn: Annas dröm blev sann Sid Gert Assermark: Förarutbildning med bankörning på Malmby och Sviesta Sid Peter Lindgren: RV8 - tsunamisäker? Sid Torbjörn Norlingh: Tips om registreringsbesiktning av importerad bil Sid Håkan Sigemark: European Event Of The Year 2011 Sid Centrerapporter Sid Inbjudan till rallyn och träffar Sid Annonser Vi hälsar nya medlemmar välkomna! Medl nr Efternamn Förnamn Postadress Kommentar 5120 Gustafsson Thorsten Älghult MGB-64, CYX Kvernby Ewa Hjärup 5122 Öhman Agneta Norrtälje 5123 Björk Håkan Borensberg MGB-71, DJX Ekblad Krister Hindås MG TF-54, 5125 Johansson Christer Åkers StyckebrukMGF-97, WCY Oveborn Sten-Åke Älvängen MGB-71, DDJ Holmström Joacim Vimmerby MGF-99, CKP Göransson Peter Mölnlycke MGB-69, EUH Rydinger Ulla-Britt Förslöv 5130 Andersson Anders Hovmantorp MGF Steptronic-01, CRJ Wingren Lars Lammhult MG TF-02, BOE 310; MGB-64, ESC Wingren Annsofi Lammhult 5133 Nobell Lars Katthammarsvik MG TC-48, CCL Isberg Per-Arne Klässbol MG ZT-T , ALL Johnson Arne Hyssna MGF-98, BTF Kindesjö Lars Älmhult MG TD-50, DPC Mathiasson Bengt Ystad 5138 Arrborn Raymond Ljungsbro MGB-72, NOF Dahl Fredric Värmdö MG TC-47, FJM Cederlund Thomas Läckeby MGF-98, HLZ Adnerhill Ingvar Limhamn MGB-66, ENO Wind Richard Vellinge MGF-99, EDE 552 Omslagsbild:Nyrenoverad MG 1300 Mk II Foto: Anders Barkland. 2 M.G. BULLETINEN

3 THE M.G. CAR CLUB OF SWEDEN Box Stockholm Telefon Bengt Sedell E-post: Klubbens hemsida: PlusGirokonto Bankgiro The M.G. Car Club of Sweden bildades 1952 med namnet Stockholms M.G.-Klubb och är landets äldsta aktiva bilmärkesklubb med idag över 2000 medlemmar spridda över hela landet såväl som utomlands. Klubben är öppen för alla som är intresserade av MGbilar och täcker in alla modeller. Klubben är en ideell sammanslutning som utan ekonomiska intressen arbetar för att främja intresset för och sprida kunskap om MG som bilmärke, inhämtar information om och dokumenterar import och bruk av MG i Sverige samt verkar för bevarandet, restaurerandet och det fortsatta nyttjandet av alla slags MG. Klubben verkar också för att genom olika aktiviteter skapa en god social gemenskap mellan MG-intresserade. Klubben är ansluten till Motorhistoriska Riksförbundet, MHRF, som bland annat administrerar de förmånliga MHRF-försäkringarna, är remissinstans gentemot myndigheterna och representant i den internationella organisationen FIVA Fédération Internationale des Véhicules Ancients. President Per de Faire Past Presidents Göran Linton ( ) Bo Gramfors ( ) Björn-Eric Lindh ( ) Carl-Eric Asp ( ) Leif Asserwall ( ) Lennarth Gustafsson ( ) Jan Borgfeldt ( ) M.G. Bulletinen Är medlemstidskrift för The M.G. Cars Club of Sweden och utkommer med 6 nummer per år. Ansvarig utgivare Gunnar Ahlqvist Redaktion och lay-out Lars P. Hedner, F:a Textbehandling, Lund Tryck AM-tryck, Hässleholm ISSN Eftertryck utan tillstånd förbjudes. Redaktionen förbehåller sig rätten att använda och publicera inskickat material både på klubbens hemsida och i Bulletinen. Redaktionen förbehåller sig också rätten till viss redigering av erhållna bidrag. Åsikter och synpunkter som framförs i artiklar och insändare delas icke nödvändigtvis av redaktionen eller klubben, The M.G. Car Club of Sweden. Några reflektioner... Hej alla MG entusiaster! Så här i slutet av sommaren kan jag konstatera att vädret här på ostkusten har varit ganska bra. Många MG-evenemang har genomförts, bl.a. SMGM som i år var förlagt till trakterna i och omkring Sigtuna. Ett kortare rally och en guidad kulturvandring genomfördes. Ett sextiotal MG-ekipage deltog under lördagen. Vädret var soligt under lördagen men avslutades med regn på söndagen, typiskt brittiskt alltså! En iakttagelse som gjordes var att andelen nyare bilar, dvs MGF och MGTF, låg på ungefär 30 procent av de deltagande MG-bilarna. Ett fåtal äldre TB och TC samt en D-type fanns också med. Resten av bilarna var MGA och MGB samt någon RV8. Vi kan alltså konstatera att de nyare bilarna ökar sin närvaro i högre grad vid MG evenemangen. Ett utförligare reportage från SMGM kommer längre fram i tidningen. Efter att Bulletinen nr 3 kom ut, har jag fått höra några synpunkter om att tidningen innehåller för många racingartiklar. Klubben har ju, som jag hoppas alla känner till, inget aktivt sökande för att få in material till tidningen. Det är medlemmarnas inskickade material som skall fylla tidningen. Redaktören publicerar det material som kommer in till redaktionen. För Bulletinen nr 3 fanns inte mer eller annat material att tillgå. Bulletinen skall ju spegla all verksamhet och alla MG-modeller i klubben. För att tidningen skall bli så fullmatad och heltäckande som möjligt behövs alltså fler artiklar, reportage, notiser och bilder från medlemmarna. Det är kul att konstatera att hemsidan nu fungerar alldeles utmärkt. Ett stort tack till alla som har jobbat och jobbar med sidan. Ett extra tack till vår webmaster Carola som snabbt lägger upp alla nyheter och fixar eventuella ändringar. Styrelsen planerar som vanligt att genomföra ett höstmöte där Centrerepresentanter och andra klubbfunktionärer kommer att deltaga. Hör gärna av er till mig med idéer och förslag som vi kan ta upp till diskussion på mötet. Det är viktigt att vi är en attraktiv klubb i ständig utveckling och som alltid har något intressant att erbjuda sina medlemmar. Ha en fin sommaravslutning! Bengt M.G. BULLETINEN

4 SMGM 2011 Text: Ann-Marie och Sven Dahlskog. Winner of the M.G. Factory Challenge Brick 2011 Foto: Tjellvar Harbom Tack Ann-Marie Farth för att du ringde för att fråga om ditt medlemsnummer när du (sent) skulle anmäla till årets SMGM. Tack Hans Fälted, för att du ringde för att fråga hur det går med golfen och samtidigt nämnde att ni är anmälda till SMGM. Vi, däremot, hade inte ens någon MGbil att åka i när anmälningstiden gick ut, efter att mitt i smällkalla vintern sålt vår vita MGB-68 till Vaxholm. Bilen hämtades dagen före nyårsafton i minus 20 (trailer förstås). Vi hade nästan bestämt oss för att ta ett friår. Efter A och B kommer ju C, men denna modell är alltför sällsynt och samtidigt till salu så vi gick vidare i alfabetet och kommer till F och här finns mycket att välja... (till T kommer vi nog aldrig). Åkte i maj till Katrineholm för att titta på en -97, relativ lågmilare, bra utrustad, servad, BRG, skinn och rätt pris. Och plötsligt var vi på banan igen! En mycket sen anmälan till Tammsvik skickades in. Vi kom med, vad vi förstår av 4 M.G. BULLETINEN rallyplåten, som näst sist av alla. Som sagt var, det var era påringningar som fick oss på nya tankar och lockade oss att åter få chans att träffa er och alla andra MG-vänner som pålitligt kommer till SMGM, var det än anordnas. Transportsträcka För uppresan till Tammsvik fick vi haka på örebrogänget, Owe/Marina och Hans/Ann-Marie. Efter några timmars avvaktan i mycket regnande under förmiddagen kom vi iväg vid lunchtid i något mindre regnande, men ändå sufflett. Där kom alltså en TD, en A och en F i god fart farande, fast lite molokna över vädret. Hans och Ann-Marie hade lagt upp en fin rutt på småvägar söder om Hjälmaren upp mot Eskilstuna, vidare gamla E3 genom klassiska genomfartsorter som Kjula, Barva och Härad. Dessa ställen minns man med skräckblandad förtjusning, främst med anledning av de många radarkontroller som fanns här under 60- och 70-talet. Efter Strängnäs körde vi 55:an upp genom Mälarlandskapet, en mycket vacker väg men i en våldsam fredagsrusning, främst mötande trafik. I Enköping valdes åter gamla vägen, E18. Här minns man mest Yttergran, Bålsta och Kalmarsand efter flitigt pendlande mellan f-hemmet i Västerås och jobbet på SL i Stockholm under ett par år Det blev således, för min del, en verklig minnestripp från tiden med de rödsvarta Austin och Morris Cooperkojorna. Väl framme i det vackra Tammsvik blev återseendet av MG-vänner som vanligt hjärtligt och efter att ha parkerat bland alla övriga på en bra och centralt belägen plats och hämtat rallypåsen, installerade vi oss på rummet. Vi samlades några stycken för en pratstund och någon öl innan vi tog oss upp till herrgården för den traditionsenliga välkomstbuffén och minglet. Här blev det möjligt att träffa och prata med gamla och,

5 glädjande nog, flera nya deltagare. Vi blev kvar i de trevliga sällskapsutrymmena hela kvällen innan reströttheten infann sig och vi begav oss mot rummet, ett par hundra meters promenad i en parkliknande omgivning. En fin syn var ju också alla regnsäkrade MG som i dubbla rader var parkerade inför morgondagen. Rally Vädret på lördagsmorgon var bättre än gårdagens så att åka öppet var självklart en möjlighet. Efter förarmötet kl. 9 skedde starten utan någon direkt ordningsföljd, så en viss rusning vidtog för att komma iväg ut på rallyslingan. Emellertid var två kontroller placerade på gårdsplanen så det tog över 1 ½ timme innan vi, bland de allra sista bilarna, lämnade Tammsvik. Båda uppgifterna var visserligen sekundbaserade men blev ändå tidsödande. Kontroll 1 bestod av att utan co-driver köra en manövergård på idealtid 40 sekunder. För vår del slutade det med 1 sekundprick. En bra början som vi delade med flera andra. Redan 25 meter längre bort var det dags för kontroll 2. Vi fick en tygpåse med en dold kronometer i. Försök stoppa den så nära 30 sekunder som möjligt, var kommandot. Inte så svårt kanske, det gick ju att simultanräkna på den egna klockan. Det märkliga, som drabbade flera, var dock att för lång tid ex. 31 sekunder gav noll poäng, medan, låt oss säga, en grov miss, 25 sekunder, gav 25 poäng. Ingen lysande bedömning, speciellt eftersom det inte framgick av instruktionen för provet. Turen var med oss, lyckades få 29 sekunder. Nu lämnade vi startområdet och kunde äntligen få i både tvåans och treans växel... Kontroll 3 var ytterligare en körgård, nu med codriver. En fyrklöver-bana där det gällde att runda stolpar med markeringar med en idealtid på 30 sekunder. Med en räknande co-driver var ju inte detta heller så svårt prov. Efter körning på roliga vägar nåddes kontroll 4, som bestod av en uppgift som passade den köksintresserade med gott närminne. Med gemensamma krafter lyckades vi här få full pott. Det hade nu spruckit upp i molntäcket och sol och värme spred sig över oss alla, tänk vad vädret betyder för en sån här dag. Vi närmade oss Sigtuna och efter att åter ha kört på MGvänliga vägar kom vi till Venngarns slott. Eftersom vi hela tiden färdades i kön mötte vi här många andra MG på väg till kortegen i Sigtuna och lunchuppehållet. Vi hade emellertid 5:e och sista kontrollen vid Dammstugan att avverka först. Pilkastningen var verkligen av det annorlunda slaget. 10-poängstavlan låg på marken och man skulle kasta pilen över ett uppspänt skynke så att den landade i en båge ner mot väntande poäng. Sex pilar delades ut, där de tre första för vår del elegant landade i marken helt utanför tavlan. De tre sista gav dock 17 poäng vilket visade sig vara högt i sammanhanget. Vi var några bilar i sällskap här på slutet och trilskande och skrikande bromsar på en TD fick Gösta Johansson att rycka ut med rejäl domkraft, mejslar, nycklar och handslägga. Nu var vi allra sist i fältet och lunchen hägrade. Vi förstod att kortegen redan hade gått så vi siktade in oss direkt på Kristinaskolan och uppehållet där. Här råkade vi ut för dagens enda missöde med vår MGF. Bilen är fjädringssänkt och med vårt vägval uppe kring MGB-ekipage utanför Tammsvik MG D Midget 4-seater från 1932 var äldsta deltagande bil och kördes av Birgitta och Jan Levenstam. Ovan: Två bilder från manöverproven. M.G. BULLETINEN

6 lunchstället kom vi fram till ett farthinder. Med krypfart fram mot den ovanligt branta bulan hördes skrap från fronten så det var bara att backa undan..en annan väg listades ut och vi kunde till sist parkera helt nära. Nu var vi verkligen sena till lunchen och serveringspersonalen kunde med mycken god vilja och service fixa fram allt vi ville ha fast dom var hårt prövade av, vad vi begrep, en miss i beställningen av antalet lunchande SMGM-deltagare. Vi förstod att även de guidade stadsvandringarna tagit slut, så vi begav oss av på egen hand ner till i staden. Alla i vårt sällskap hade stort utbyte av Sigtuna centrum och vi blev kvar, kanske alltför länge. Det var mycket intressant att se det gamla stadshuset, uppleva kulturhistorien kring de låga gatuhusen och därtill ett oväntat folkvimmel. Man förstår att MG-kortegen på de gamla gatorna verkligen väckte uppmärksamhet bland alla lördagslediga människor. Återfärd, resultat och fest Nu blev det så att den sista delen av rallyt, hästpolovisningen och em.fikat, möjligen också redan hade ägt rum, så från Sigtuna beslöt vi oss för att styra hemåt mot Tammsvik och i förbifarten se Bro Hof Slott med tillhörande golfbana. Det blev så att några andra MG som hakade på i hopp om vägvisning blev mäkta förvånade när vi angjorde fel slott via den pampiga allé och branta backe som bildade uppfart. Dom åkte vidare. Fälted, Farth och vi stannade kvar, med våra MG prydligt parkerade på den grusade gången framför slottet, för att vandra runt både inomhus och ute vid banorna. För en golfspelare var det en riktig högtidsstund. Nu var vi ganska sent framme vid målet efter att ha varit på efterkälken hela dagen, och det var gott att pusta ut en stund före kvällen. Inför the Annual Dinner and Dance var väl många spända på vem som haft sekunderna och pilarna på sin sida och vunnit rallyt. Att det var vi blev en total överraskning för oss, och möjligtvis andra, men vi blev Ovan: En del av det imponerande startfältet. 56 deltagare var med. Till höger: En regnskur får man vara beredd på.. naturligtvis glada och stolta. En kort prisutdelning för de främsta förrättades och sedan begav vi oss in i matsalen. En alltid lika festlig upplevelse att möta alla uppklädda deltagare på sitt allra bästa humör. En del tal hölls under middagen och även utdelning av vandringspriser, där vi fick äran att förvalta the Brick intill kommande meeting. En alldeles utmärkt orkester bjöd på dansmusik i en genre som passar åtminstone oss bra. Söndagen bjöd åter på sämre väder där det också kom lite regn under Concouren. Vi hade en tid hemma i Karlskoga att passa, så efter att tidigt ha sagt Hej då och på återseende satte vi högsta tillåtna fart på mötesfria E18 ända hem. Detta blev som ni märker en mycket personlig redogörelse och reflektion om hur vi upplevde årets SMGM, uppresan och hemresan. Hoppas arrangörerna gör en mer övergripande och allmän redogörelse över arrangemanget och även över det som möjligtvis inte blev helt lyckat. Vinnarna. Foto: Dahlskog. 6 M.G. BULLETINEN

7 RESULTAT SMGM SMGM Plac Resultatlista Driver Co-driver Ort Totalt Totalt Ktr K 5 5 M.prov M.prov 1 Dahlskog Sven Dahlskog Ann-Marie Karlskoga Alexandersson Roger Zackrisson Eva Ödeborg Kark Carl-Henrik Kark Pi-Ann Sollentuna Levenstam Jan Levenstam Birgitta Spånga Moback Ulf Moback Birgitta Eskilstuna Fernlund Göran Fernlund Kathlen Värmdö Andersson Owe Andersson Mariana Örebro Persson Tord Persson Marianne Nyköping Laurent Ulf Laurent Lotta Motala Schmidt Hans Schmidt Britta Hässelby Sigemark Håkan Sigemark Eva-Britt Hälsingborg Bäcklund Anders Bäcklund Ingrid Oskarshamn Lewander Rolf Lewander Meta Tullinge Magnani Janne Magnani Sylvia Vallentuna Delin Agneta Delin Mats Vintrosa Alfredson Henry Hultgren Annkristin Ulricehamn Ohlsson Jan Erik Borlänge Johansson Göran Johansson Lena Bromma Thyngesen Olva Harbom Tjelvar Gullberg Carl-Erik Gullberg Ingegerd Storvreta Alexandersson Holger Alexandersson Gerd Ödeborg Ramstedt Ola Edström Ramstedt Olga Östersund Ågren Lennart Ågren Noomi Andersson Ingemar Ståhl-Andersson Anita Motala Månsson Mats von Waldegg Ami Täby Jaksch Tomas Jaksch Ingmarie Norrköping Karlsson Kjell Karlsson Kerstin Vallentuna Ollars Tommy Ollars Birgitta Sollentuna Tatti Britta de Verdier Ulla Vallentuna Tordeman Esbjörn Knivsta Hammer Sören Hammer Agneta o Penny Halmstad Magnusson Sven-Åke Magnusson Inger Lidingö Gustavsson Ingemar Nilsson Maggan Löttorp Leader Emma Leader Peter Sollentuna Fart Ann-Marie Säfström Set Leksand Erixon Göran Erixon Inga Katrineholm Billing Håkan Billing Inga-Britt Staffanstorp Brander Ewa Västerås Samuelsson Åke Samuelsson Inger Vallentuna Laeder Graham Leader Elisbeth Sollentuna Eneroth Jan Ljungberg Pia Stockholm Gustavson Lennarth Linnarsson Helena Huddinge Ståhle Christer Reuterling Gunnel Järfälla Häggström Margareta Heraldsson Sören Mölndal Häglund Mats Häglund Ingvor Lotorp Barkland Anders Barkland Liss Ljungsbro Jörnen Bertil Jörnen Sofia Järfälla Mix Britt-Marie Johansson Sören Friberg Leif Friberg Margarete Spånga Fälted Hans Fälted Ann-Marie Örebro Bäcklund Thomas Bäcklund Ulla Järfälla Parkler Sture Parkler Marianne Rönninge Hennevelt Hans Hennevelt Marjolein Södertälje Larsson Sven Larsson Gunn Sigtuna Magnusson Kjell Karlsson MajBritt Sigtuna Sörving Mona Sörving Björn Sigtuna M.G. BULLETINEN

8 T type tur i Danmark 2011 Text och foto: Gunnar Ahlqvist 8 M.G. BULLETINEN

9 bjudit in oss att deltaga i en förtur med sightseeing och övernattning på Vedholm slottshotell. Så har årets T type tur (TTT) genomförts i ett strålande fint sommarväder. Det blev bara två svenska ekipage, dvs herrskapet Lindquist och vi själva som anträdde resan till södra Danmark dagen före själva TTT. Inte för att det är särskilt långt att köra de ca 25 milen mellan bostaden och ön Als på Jyllands östkust, men några danskar hade Fredag Ulla och Ulf Lindquist och Catarina och jag träffades på morgonkröken fredagen den 3 juni vid brofästet till Öresundsbron. Lindquists med sin mycket fina röda TC och vi med den något bedagade gröna TD n. Samlingsstället för träffen med danskarna var bestämd till Statoilmacken sydväst om staden Ringsted. För vägvalet till samlingspunkten fanns inget att tveka på, det fick bli motorvägen. I en jämn fart av km/h nådde vi Statoilmacken på ca 1 timme. En efter en droppade de in, de danska vännerna med sina TA-, TC-, TDoch TF-modeller. Till slut var vi 10 M.G. BULLETINEN

10 Genom vindrutan på en MG TD bilar som karavankörde vidare och över den för vår del skräckinjagande Storebältsbroen till Fyn. De av er som läst min reseberättelse om T type resan för två år sedan till Langeland kanske kommer ihåg. Ösregn och hagel samt blixt och dunder i en öppen TD på den 12 km långa förbindelsen och den gången i avsaknad av en vägren att stanna på, eftersom den tagits i anspråk som vägbana. Fy! Denna gång var det i alla fall strålande solsken från en klarblå himmel. Efter en trevlig dags resa kunde vi vila ut på det vackra Vedholm slottshotell. Även om middagen på kvällen inte var någon höjdare så kunde vi njuta av slottsmiljön och där våra uppställda bilar inramade det hela på ett perfekt sätt. Lördag Klockan på lördagsmorgonen var det dags att borda färjan mellan Böjden och Fynshav. Detta är en genväg för att nå södra Jylland istället för att köra norr ut och bron över Lilla Bält. Efter 50 minuters båtresa på ett spegelblankt hav med den stora gula sollampan tänd över våra huvuden nådde vi fastlandet, dvs Als och Jylland. Raskt vidare till samlingsstället utanför Sönderborg där alla deltagarna skulle samlas kl för att äta medhavd frukost. Femtioen T types kunde räknas in plus en P type och en A-H Är T typen trasig, så tar man vad man haver sa Kajsa Varg... Synen av alla T types på en gång och på ett och samma ställe är mäktig. Danskarna håller generellt sina bilar i mycket fint skick, vilket nog betyder att de är helrenoverade allesammans. Sedan blev det förargenomgång och utdelning av roadbook. En tiomilatur på ön Als södra del väntade. En T type tur ska egentligen genomföras individuellt och i den takt man vill, men när de ansvariga meddelade Go, så ringlade sig alla iväg på en gång. Inte förrän vi nådde trafiksignalerna i centrum av Sönderborg splittrades skaran något. Ute på landsbygden kunde heller inte undvikas att man hade ett gäng T types både före och efter sig. Inte så oävet att kolla på genom framrutan och i backspegeln. Överallt ut efter vägarna fanns det glatt vinkande människor. Catarina och jag som har varit med ett tag har rationaliserat tillbakavinkandet genom att hålla upp en liten rektangulär röd skylt där det står Hej! i vita bokstäver. Detta möter i alla fall en viss munterhet bland åskådarna. En lång grusväg genom en bokskog på väg tillbaka till Sönderborg hade en fördel, men också en nackdel denna vackra och varma dag. Skuggan under trädens bladverk var befriande, medan grusvägen virvlade upp ett damm som var så intensivt att det knastrade mellan tänderna när man försökte hålla ihop munnen för att i stället försöka andas 10 M.G. BULLETINEN

11 genom näsan. Det kändes skönt när vi så äntligen kom fram till det hägrande målet Scandic hotell, Sönderborg. Snabbt intog vi rummet och fick en behövlig dusch. Grillbuffé på kvällen hör till traditionerna och så även denna gång. En och annan pilsner slank väl också ner, då man befann sig i goda vänners lag. Söndag Efter frukost på söndagen var det dags för en tur på norra Als. Små vackra vägar väntade oss åter igen. Vi körde genom ömsom öppna platta och ömsom böljande skogrika trakter, medan det vackra vädret fortsatt höll i sig. Det är inte så ofta man kan köra öppen T type i bara T-skirt och en keps på huvudet. Målet för dagen var ett värdshus ute på landsbygden. Här serverades det lunch bestående av bix och bajer, alltså pyttipanna och en pilsner. Så var T type turen slut för denna gången. Tack och farväl och kom gott hjem, så skingrades hela skaran av människor och bilar. Vi anslöt till den grupp som liksom på nerresan hade bokat en extra övernattning vilket skedde i Fåborg, dvs på Fyn vilket innebar att vi måste över med färjan igen. Måndag Ytterligare en trevlig afton med de danska vännerna innan Lindquists och vi på måndagsmorgonen vände bilnosarna nordost ut, för att köra transportsträckan Fyn- Storebältsbroen-Själland. Efter ett kortare tank- och lunchuppehåll i Sorö nådde vi Öresundsförbindelsen och var åter på svensk mark. Vägmätaren i TD n visade vid hemkomsten att vi kört 78 mil sedan utresan på fredagen. Inga problem för en 61-åring TD n alltså! Välkomna maj 2012 till TTT i Landskrona! Bildtexter: Ovan: Svepande linjer på MG TC. Nedan: T-typeuppställning. Foto Per Kruuse. M.G. BULLETINEN

12 Många MG på Jakriborg Prix Text och foto: Lars P. Hedner För sjätte gången kördes regularity-tävlingar på Jakriborg i Skåne med sport- och racervagnar av förkrigsmodell. MG var det vanligaste märket i tävlingen. Den 2 juni 2011, traditionsenligt på Kristi Himmelsfärds dag, hölls för sjätte gången regularity-tävling på Jakriborg med racer- och sportvagnar företrädesvis av förkrigsmodell (men sent 40-tal accepteras också). Tävlingen ingår numera i Nordic Cup. Regularity innebär att bilarna kör en och en, fem varv runt banan. Föraren väljer själv vilken hastighet han vill köra i, och den vinner som har minst tidsskillnad mellan två av sina fem varv. Det är alltså inte på något sätt nödvändigt att köra så fort det går, men de flesta förarna gjorde ändå det. Med uppställ och gummirök i kurvorna blev det en extra krydda i upplevelsen av dessa veteraner i aktion. Jakriborg är ett bostadsområde som ligger vid södra stambanan, mellan Lund och Malmö. Området har fått sitt namn efter byggarna som genomfört projektet, Jan och Krister Berggren. Området började byggas 1999, och fram till 2007 hade 400 lägenheter färdigställts. Arkitekturen är speciell med inspiration från gamla hansestäder, från Visby och Dragör. Det innebär bilfri innerstad med smala och slingriga gator och hus med hög takresning. Det ger 1500-talsatmosfär men med nybyggda hus med modern standard. I utkanten av Jakriborg finns ett 12 M.G. BULLETINEN

13 Kompressormatning fanns på Janne Hanssons Bugatti 35 B (ovan till vänster), Svend Ahlgrens MG K1(ovan till höger)och på ytterligare en MG K1 som vi ser Jörgen Palm byta tändstift på nedan till vänster. Lars Hågemans Morgan med Sprinter-JAP-cylindrar har inte kompressor men med 70 hk på 300 kg går den fort ändå... stort asfalterat område avsett för övningskörning med lastbil och buss. Här läggs banan ut där man kör Jakriborg Prix. Till årets tävling, den sjätte i ordningen, var 15 ekipage anmälda. Den engelska dominansen var eftertrycklig, och MG mest företrädd. Här fanns Roy Palms kompressormatade MG NA från Sonen Jörgen Palm testade en MG K1, nyligen importerad från USA. Det fanns en dansk MG K1 körd av Svend Ahlgren, en MG TA, också dansk, samt en MG TC. TC:n ägs av 88-årige Stig Andersson från Stockholm, som kört bilen på egna hjul från Stockholm till Skåne för att vara med i tävlingen. Vi fick ytterligare se en 4-cylindrig Riley 9 Brooklands och en sexcylindrig Riley Sprite TT 1935, en Morris 8 och en Austin Seven, båda racingkonverterade men med Magnus Neergard har varit med på Jakriborgstävlingarna från början. Här ser vi motorrummet i hans Riley 9 Brooklands. M.G. BULLETINEN

14 sidventilmotorerna kvar. Här fanns också en Morgan Threewheeler, körd av Lars Hågeman, som nyligen fått den klar efter ett par års byggande. Den är byggd som en 29:a men motorn är lite senare, från Till skillnad från vanliga Morgans vattenkylda JAP- eller Matchless-motorer har Lars luftkylda Sprinter-Jap-cylindrar, samma som i speedwaymaskinerna, och kör på metanol. Tändning sker med dubbla BTH-magneter och motoreffekten ligger på c:a 70 hk. Allt onödigt är bortbantat, så med en vagnvikt på c:a 300 kg är det här ett dynamitpaket. Metanol drev också de två midgetracers som deltog, båda Alfa Dana med JAP-motorer. Två ekipage var inte engelska: Janne Hanssons Bugatti 35 B och en Ford A racer från 1929, med motorn konverterad till toppventil med Arduntopp och körd av Glenn Billqvist, f. ö. initiativtagare till tävlingarna på Jakriborg. Minst tidsskillnad mellan två varv hade Glenn Andersson med Alfa Dana, som alltså vann. På delad andra plats återfanns Per Kristav med Morris 8 och Einar Budde med Austin Seven Special. Jakriborg Prix bjuder på speciella bilar i speciell miljö, och att se och höra dem pressas till sitt yttersta ger en alldeles speciell upplevelse av dessa veteraner i full aktion. Svend Ahlgren, Danmark, i aktion på banan med MG K1. Stig Andersson i grön MG TC får tips inför start av Peter Kirsten med svart MG TA. Peter Kirsten från Danmark kör transportsträckan från torget i byn till depån i sin MG TA. 14 M.G. BULLETINEN

15 Bilden ovan: När Stig Andersson inte körde sin MG TC på banan vaktades bilen av hundarna Austin och Morris. Nedan: Roy Palm i full fart med MG N type Exempel på Jakriborgs karakteristiska arkitektur. MGA:n på gatan är dock för ny för att få tävla i Jakriborg Prix. Svend Ahlgrens MG K1 vid samlingen på torget innan tävlingen. Intressanta bilar fanns på besöksparkeringen M.G. BULLETINEN

16 Pat Moss Den främsta kvinnliga föraren i världen Pat Moss tillsammans med brodern Stirling Moss Text: Gert Assermark Patrica Pat Moss Carlsson är en av de bästa kvinnliga rallyförarna genom tiderna. Ingen har gjort större framsteg i den mansdominerade motorsporten än Pat. Redan vid sju års ålder fick hon köra gårdens Willys Jeep. Hennes pappa, Alfred Moss, var en skicklig racerförare. Han körde på Brooklands och Indianapolis. Pats mor, Aileen, var rallyförare på 30-talet och Pats äldre bror är Grand Prix-föraren Stirling Moss. Det var dock inte de som uppmuntrade Pat till att köra biltävlingar, utan det var Stirlings manager, Ken Gregory, som påverkade henne att börja. Pat var också intresserad av hopptävlingar och redan som 4-åring fick Pat sin första ridhäst av pappa Alfred och det dröjde inte länge 16 M.G. BULLETINEN förrän hon började med hoppträning tillsammans med sin bror Stirling. Pat blev en av Englands bästa kvinnliga ryttare. Pat började tävla i lokala tävlingar med sin Morris Minor som var iordninggjord av Stirlings mekaniker Alf Francis köpte Pat en Triumph TR2. Hon tog då kontakt med chefen för Triumphs tävlingsavdelning, Ken Richardson, och frågade om hon kunde få hjälp till sin tävlingsverksamhet, men han avböjde. Pats far kontaktade sin vän John Thornley, MG:s chef i Abingdon, som ordnade så att Pat fick träffa Marcus Chambers. Marcus hade då i uppgift att bygga upp och leda BMC:s tävlingsavdelning i Abingdon. Han såg reklamvärdet med en kvinnlig förare med namnet Moss. Hon fick omväxlande köra MG, Riley, Morris, Austin och Mini under sina åtta år vid BMC. Under BMC-tiden var det Ann Wisdom som var Pats kartläsare och de körde ett femtiotal internationella tävlingar tillsammans. Pats första internationella rally Ann Wisdom och Pat Moss vid en Morris Minor, en av hennes första tävlingsbilar.

17 Pat med MG TF i RAC-rallyt 1955 var RAC-rallyt 1955, där hon körde en MG TF. Väglaget med is och snö gjorde att Pat körde av, men kunde fortsätta. Tävlingen gick bra, men en kartläsarmiss gjorde att hon fick nöja sig med en tredje plats i damklassen. Pat s första internationella rally var Tulip Rally 1955 med en MG Magnette. I RAC-rallyt 1956 körde Pat en MGA och under en nattsträcka körde hon av vägen men kunde fortsätta då hon hade goda chanser till en bra placering. Hon blev trea i damklassen. Pats genombrott kom i RAC-rallyt 1958, där hon körde en Morris Minor. Hon kom på en fjärde plats totalt och vann damklassen. Hon körde också Midnattssolsrallyt 1958 med en MGA och kom nia i damklassen. Pat körde för första gången med Healey 100/6 i Alpine Rally 1958 och 1959 körde hon för första gången Big Healey 3000 i Rally de Portugal. Pats första stora prestation var då hon 1960 vann det tuffa 530 mil långa Liége-Rom-Liége totalt, med den röda Big Healey 3000, URX727, som var hennes favoritbil. Det var första gången en kvinnlig förare hade vunnit ett internationellt rally. När Erik Carlsson blev intervjuad i speakertornet i samband med Velodromloppet framhöll han att han beundrade Pats stora körskicklighet med Big Healey, som var en svår bil att tämja köpte Pat en Saab 96. Erik Carlsson hade två friplatser till The East African Safari Rally Den ena utnyttjade Erik, den andra fick Eriks fästmö Pat. Hon slutade på en tredje plats, en stor prestation för att vara första gången i världens hårdaste Pat och Ann med MGA i midnattssolsrallyt lukrativa erbjudande att köra bl a Volvo och Triumph. Rallyparet Pat Moss och Ann Wisdom lärde sig tidigt under sina år tillsammans hur de skulle klara olika väglag, snö, is, lera och dimma. De fick också brottas med trötthet, hunger, törst, klippor och inga bromsar i Alperna. Med Pats körning och med Ann som kartläsare blev de ett oslagbart par övertalades Pat att köra den nya Ford Cortina, som då inte var någon vinnarbil i rallyn. Pat kom som bäst på en sjätte plats i Akropolisrallyt. Under samma år gifte Pat sig med Erik Carlsson och de köpte sitt första hus med garage för två bilar i Ickford i England. Pat körde även rally med Mini rally. Erik slutade på en sjundeplats hade Cooperversionen av Mini kommit. Pat körde Mini Cooper med stor framgång i Monte Carlorallyt och Geneva Rally och hon vann totalt Tulip Rally. Pats sista rally för BMC var RAC-rallyt i november 1962, då med en Healey. Hon kom trea totalt och vann damklassen. Pats stora styrka var att hon körde Big Healey lika säkert som hon körde en liten Mini och var en mästare på att utnyttja bilarnas egenskaper. Pat fick under sina åtta år vid BMC många Pat bytte 1964 till Saab, en bil som hon gillade att köra. Hon var framgångsrik i tävlingar under sina fyra år på Saab. Pat slutade köra för Saab i samband med att Erik slutade tävla och började jobba med Saab:s PR verksamhet. Pat fick 1968 ett erbjudande från Lancia att köra Fulvia Coupè, som hon körde ett antal rallyn med födde Pat en dotter så det blev ett uppehåll i tävlandet och framöver färre tävlingar körde Texten fortsätter på sid 19 M.G. BULLETINEN

18 Pat s Austin-Healey 3000 på bilder från tävlingar: Ovan Liège - Rom - Liège Rally 1960, till vänster Tulip Rally Nedan favoritbilen Austin Healey 3000 med registreringsnummer URX 727 utställd på Classic Motor Show i Birmingham Foto Gert Assermark. 18 M.G. BULLETINEN

19 Boken om Pat Moss Carlsson tävlingsavdelning ett femtiotal internationella rallyn. I tio av dessa kom hon som sämst trea, och hon blev kvinnlig Europamästare 1958, 1960,1962, 1964 och Ingen kvinnlig förare hade tidigare stått för en sådan prestation och vunnit så många internationella rallyn som Pat. Efter en lång tids sjukdom avled Pat Moss Carlsson den 14 oktober 2008, i en ålder av 73 år. The greatest lady driver in the world enligt Peter Browning, chef för BMC:s tävlingsavdelning Referensmaterial The Works MGs, Mike Allinson och Peter Browning BMC var inte sena att utnyttja Pat s framgångar i Liège - Rom - Liège-rallyt i reklamen Forts. från sid 17 hon Monte Carlo-rallyt med en Renault Alpine och kom på en tionde plats totalt. Pats sista rally var RACrallyt 1974 med en Toyota Celica, där hon vann damklassen. Efter en tjugoårig rallykarriär slutade Pat och kunde mer ägna sig åt familjen och sitt tidigare intresse att flyga. Erik hade en Saab Safir och Pat hade en MFI 9. Pat fortsatte också med sitt tidigare hästintresse, tillsammans med sin dotter Susie Rawding som blev en framgångsrik ryttare. Pat förknippas nog mest med Austin Healey, som hon körde fjorton rallyn med. Hon kände på något sätt att bilen alltid var något bättre än hon själv, vilket då blev en stor utmaning för Pat som var en tävlingsmänniska. Big Healey 3000 hade en kaross av aluminium, större bensintank och dubbla reservhjul. Under huven fanns en rak sexa med tre stora SU-förgasare och en effekt på 150 hästkrafter. Pat körde under sina åtta år som fabriksförare vid BMC:s The BMC/BL Competitions Department, Bill Price Monte Carlo The Mini Legend British Motor Industry Trust Works Rally Mechanic, Brian Moylan The Story so Far, Pat Moss memoarbok Harnessing Horsepower. The Pat Moss Carlsson Story. Stuart Turner, förord av Sir Stirling Moss och Erik Carlsson M.G. BULLETINEN

20 Annas dröm blev sann Text och foto: Tommy Lyngborn In på den stora gräsplanen på Classic & Sport Cars Haninge under pingsten svänger den plötsligt in den röda drömmen. Det är Anna Beccau från Jordbro som i tidstypisk klädsel och med matchande outfits rattar sin mycket fina röda M.G. TD från1950 som hon är stolt ägare av sedan förra året. Det är hennes dröm sedan 1978 som äntligen gått i uppfyllelse. En gång när jag blir pensionär skall jag ha en sådan bil, och den skall vara röd, tänkte jag, berättar Anna. Efter mycket letande och tittande på många bilar dök den plötsligt upp på Blocket. Den fanns i Limhamn, det blev affär och bilen hamnade i Annas garage. Anna har alltid varit intresserad av bilar och den första bilen hon ägde var en PV Sport från 60-talet. Den köpte hon av sin faster som var bilhandlare i Umeå. Bilintresset har alltid varit stort i hennes släkt, hennes bror har tävlat och vunnit mycket i Finland. Anna själv körde Gärdesloppet i sin TD i år. Hoppas Anna får många trevliga mil per år i sin fina bil och att vi får se henne på kommande träffar i Middle East Section. Hos oss kan Ni handla original reservdelar till MG, Rover, Land Rover, Range Rover och Mini Vi är en auktoriserad serviceanläggning som är specialiserad på reservdelar och som utför alla typer av service, reparation och plåtarbeten på MG och Rover. Vi har det som krävs för att ta hand om Din bil på ett professionellt sätt, specialverktyg, T4 diagnos och hög kompetens hos våra mekaniker, som är utbildade på dessa bilar och har många års erfarenhet. Läs mer på Vi finns på Grimbodalen 6, Hisingen, Göteborg, Tel kundmottagning@sjolandsbilservice.se reservdelar@sjolandsbilservice.se 20 M.G. BULLETINEN

21 Utför service och renoveringar av MG-klassiker Återförsäljare av: MGOC Spares & Accessories Castrol Classic Oil Peter Gustafson Hantverkarvägen 23 A HANDEN peter@octagonsportscars.com M.G. BULLETINEN

22 Uppställning på Malmbybanan. Foto Tommy Lyngborn. Förarutbildning med bankörning Text Gert Assermark på Malmby och Sviesta Till förarutbildningen i kurslokalen på Linköpings Motorstadion/Sviestabanan den 16 april hade närmare ett fyrtiotal engelska sportbilentusiaster kommit för att ta del av Kenneth Kåge Gustavssons kunskaper inom bankörning och få lyssna på Austin Healey föraren Nils-Fredrik Nyblaeus när han berättade om sitt äventyr på LeMans 2010, vilket redovisades i MG Bulletinen nr 3/2011. Vid förarutbildningen gick Kåge genom vad som gäller vid bankörningar, han ägnade större delen av sin teoretiska del åt spårval vid bankörning. Att köra på en bana är inte bara att kunna bromsa, svänga, accelerera och växla. Den största svårigheten är att hitta rätt spår på banan och särskilt svårt blir det när det är många förare på banan. Efter denna intressanta och lärorika genomgång körde deltagarna runt banan med Kåge i täten. Han stannade upp vid kurvorna och gick igenom spårval. Därefter fick förarna själva pröva på ett antal varv. Detta var mycket uppskattat av deltagarna och flera anmälde sig till Malmbybanan. Austin Healey-föraren Lars Johansson kom med sin vägregistrerade Lola T 70. Bankörningen började med att förarna fick köra på en konbana, en typ av slalomkörning, en bra övning för att få upp känslan för hur bilen beter sig i hårdare kurvtagning. Svårigheten är att kunna anpassa hastigheten så att man klarar av hela konbanan. De tre snabbaste förarna var Maciej Nowkowski, Lotus Elise, Lukasz Krepa, BMW Z4, och Nils-Olov Jonsson, MGB GT. Därefter fick förarna träna på en banslinga, som uppfyllde Svenska Bilsportförbundets krav för Drivers Open. Hastigheten får inte överstiga 80 km, men de snabba bilarna gick nog några km fortare på rakorna. Därefter fick förarna köra två varv där minsta tidsdifferensen var utslagsgivande. Segrare blev Bengt Sedell med MG TF, 0,3 sek. Lennart Andersson BMC Till bankörningen på Malmbybanan den 21 maj hade ett trettiotal förare anmält sig för att köra Drivers Open, med sina sportbilar Austin Healey, Lotus, MG, Mini Cooper, Morgan och Triumph. Kenneth Kåge Gustavsson har genomgång av spårval på Sviestabanan Foto Gert Assermark 22 M.G. BULLETINEN

23 Trångt på banan! Foto Tommy Lyngborn. Nils-Fredrik Nyblaeus berättar om bankörning med Austin Healey på Le Mans 2010 vid förarutbildningen på Sviestabanan. Foto Göran Larsson. Nils-Olov Jonsson med MGB GT som han framgångsrikt har tävlat med under 80 och 90 talet. Under de senaste åren har han kört historisk racing med en SAAB 96. Foto Tommy Lyngborn. Bengt Sedell vann Drives Open. Foto Tommy Lyngborn. Cooper hade 0,7 sek tidsskillnad och Nils Tersmeden, MGF, 1,0 sek. Ytterligare ett tiotal sportbilar kom och körde på konbanan, efter målgång på Rogge spring meet, som arrangerades av Hotell Rogge i Strängnäs. Hotellet bjöd på kaffe och stora bullar vid hangaren, detta uppskattades av alla deltagare. Intresset för förarutbildning och bankörning har ökat bland sportbilsförare och detta innebär att flera kan vara med och dela på kostnaderna för att hyra en större motorbana. MG med fart planerar, i samarbete med Austin Healey-föraren Tomas Almer tackar tävlingsledare Kennet Kåge Gustavsson för en bra genomförd dag på Malmbybanan. Foto Gert Assermark. engelska sportbilsklubbar, att arrangera en bankörning på Sviestabanan M.G. BULLETINEN

24 RV8 - tsunamisäker? Text och foto: Peter Lindgren Det började sommaren Jag och hustrun Bodil var ute åkte med vår TD -50 tillsammans med drygt 25 andra entusiaster i MG- klubben och Nordskånes Fordonsveteraner. Det var den s k hamnträffen som utgick från glassbåtskajen i Åhus. Vi hade anlänt till destinationen, ett privatägt litet hembygdmuseum. Där stod den bilen. En grön sak med läckert ljud som vi aldrig sett förut. En RV8. Tänkte direkt att en sådan kunde vara ett bra komplement till TD:n. Nu är det Januari för att vara exakt. Surfade runt på lite bilsajter och som vanligt funderade på vilken bil som står härnäst på tur. Mercedes SL500? Jaguar XK8? Plötsligt fick jag syn på en lite äldre Merca, en 500SL -95 som fanns hos en liten handlare i Kristianstadstrakten. Jag åkte och tittade. Den var som ny. Otroligt fin. Handlaren berättade att han importerat den från Japan. Va? Kan man det? Det måste ju vara dyrt. Så fort jag kom hem så började jag googla på Japan + Mercedes och upptäckte att man kunde får en 500SL för en spottstyver och att frakten var löjligt billig med tanke på avståndet. Jag började maila med några bilexportörer men blev efterhand mer och mer skeptisk. Det var stört omöjligt att få detaljerade beskrivningar och bra foton. Flera gånger fick jag förslaget att beställa med två suddiga bilder som underlag. I ett svagt ögonblick när jag började tröttna slog det mig plötsligt: var det inte en RV8 jag egentligen drömde om? För att underlätta mitt beslut så visade jag bilder på 500SL och RV8 för två läckra kvinnliga arbetskamrater och ställde frågan vilken av de här två bilarna ska jag köpa? Båda pekade på RV8 eftersom 500SL var en gubbbil! Snacka om komplimang. Jag som trott att jag var en gubbe i deras ögon. Saken var klar. RV8 var rätt bil om jag ville behålla ungdomen. Nu började googlande på RV8 i England och faktiskt även i Japan. Jag tänkte att RV8 borde vara billig i Japan, inte minst på grund av att flertalet fortfarande finns där. Men icke! Hittade bara en till salu och prisnivån var ungefär densamma som i England. Och med tull, moms och frakt så skulle slutnotan bli högre än om bilen köptes i England. Då hittade jag en nyinsatt annons på sajten Priset var minst sagt humant och jag började maila med säljaren. Jag prutade 1000 och säljaren accepterade direkt. Mindre än en vecka senare tog jag och Bodil flyget en fredagsmorgon, åkte taxi i en timme, tittade på bilen och betalde handpenning på en timme, åkte taxi i en och en halv timme (rusningstrafik) och därefter flyget hem. Let s dance hade precis slutat när vi kom hem elände! Bortsett från detta hade dagen varit optimalt utnyttjad. Några dagar senare kom jordbävningen 24 M.G. BULLETINEN

25 och tsunamin i Japan. Fruktansvärt. Det är nästan så jag skäms, men det dröjde inte länge förrän jag började säga till folk en sån jäkla tur att jag inte beställde en Merca - den hade nog varit bortspolad vid det här laget. Jag bestämde med säljaren att komma och hämta bilen två veckor efter första titten. Tänkte så klart att det samtidigt blir en kul utflykt tillsammans med frugan men hon tackade nej, övertygad om att hon skulle må illa på Nordsjön. Jag hade ju tänkt att ta bilen via Harwich - Esbjerg och vidare hem genom Danmark. Budet gick till Nisse, yngste sonen (19). Han nappade direkt. Sålunda tog jag och Nisse flyget till Stansted fredag förmiddag, och vid etttiden dök säljaren upp med bilen på flygplatsens parkeringsplats. Hans hustru körde familjens stora amerikanska SUV och den fick fungera som kontor när pengar räknades och papper lämnades över. Därefter satte jag mig vid ratten. Extra spännande eftersom jag faktiskt inte provkört bilen innan, bara provåkt som framsätespassagerare (trångt baksäte). Jag lyckades köra ut från parkeringsplatsen. Jag lyckades t o m hitta en bensinmack och tanka. Jag bad Nisse att påminna mig OFTA om att det var vänstertrafik. För säkerhets skull. Vi hade en körsträcka på endast c:a 9 mil till båten via väg A120 rakt österut. När vi hade kört i drygt 20 minuter och krånglat oss förbi några komplicerade trafikplatser så började jag få onda aningar. Det var mulet och duggregnade, så det var omöjligt att se var solen befann sig. Intelligent som jag är slog mig tanken att väg A120 faktiskt kan sträcka sig åt mer än ett väderstreck. Tur att man har en iphone med kompass i ett sån t här nödläge. Den plockades fram. Helvete! Vi har kört åt fel håll skrek jag. Panikkänslan infann sig direkt och jag såg bilden av hur vi blev akterseglade i Harwich. Så löjligt och så irrationellt. Vi hade ju gott om tid. Färjan skulle inte kasta loss förrän och vi hade faktiskt funderat på hur vi skulle få tiden att gå fram tills dess. Nu var det problemet löst. Det är bara att köra vilse. Smart. Vi vände direkt. Jag valde inte en bra vändplats utan tog första bästa smala, gropiga och leriga grusväg jag kunde hitta och vände därefter på någons villainfart. Jag hade lätt kunnat backa in i någons brevlåda eller fågelbad med fontän, så stressad kände jag mig. Men när vi väl rullade österut och tittade på klockan så kunde jag slappna av. Till min lättnad konstaterade jag dessutom att A120 österut från Stansted var motorväg till skillnad från samma väg västerut, som successivt oroväckande snabbt trattformat hade utvecklats till något som liknade en åsnestig. Vi gjorde vår entré i Harwich utan mankemang. De sista milen sedan vi lämnat motorvägen kändes dock väldigt långa, kanske beroende på att Nisse lyckats somna trots oljud från motor och vinddrag. Framme i Harwich inhandlades i en superstore pga lågt blodsocker chips och godis. I kassakön var jag och den testosteronstinna sonen rörande överens om att våra svenska kvinnor är väldigt vackra (fast vi uttryckte detta på ett annat sätt ska villigt erkännas). Därefter ställde vi oss i incheckningskön och började språka med en 08:a som hade inhandlat en Jagga modell större. Han var strålande glad. Jag kunde dock inte motstå frestelsen att försöka knäcka honom min V8 var ju på 3,9 liter mot hans 3,2 i en nästan dubbelt så stor bil tillika. Bilen var f.ö. en födelsedagspresent till hustrun. Riktigt fiffigt uträknat. Hur ska den äkta hälften kunna gnälla på dig om du vägrar komma in från garaget för att ta hand om disken om hon fått en Jagga av dig i present? En alldeles egen som hon säkert skryter om för sina väninnor? Jag måste säga att detta är det bästa uppslag jag fått på mycket länge. Det gäller bara att hitta en bil som är riktigt billig i förhållande till imponatoreffekten. Det är ju inte värt hur mycket pengar som helst att slippa disken kanske om man adderar dammsugning och fönsterputs. Sjösjukan som alla snackat om med ett hånleende uteblev. Det var totalstiltje och vattnet låg nästan som en spegel under hela överfarten. Tji fick dom! Synd om Bodil som gick miste om detta men Nisse var desto gladare. Han (än så länge absolutist) var dock något störd av drygt 100 halvfulla danska skolungar i hans egen ålder som invaderat nattklubben. Turen genom Danmark gick i hög hastighet och bilen fick bekänna färg. Som sagt ett bra komplement till TD:n. När vi kom hem välkomnades vi av familjemedlemmar och husdjur varefter en belöningswhisky hälldes upp. Därefter snabbt ut till bilen igen på grund av abstinensbesvär, som visade sig efter drygt 10 minuter i köket. Då drog jag en djup lättnadens suck. Inte för att vi lyckats ta oss hem med bilen helskinnade utan för att vi hade sluppit punktering. Varför det? Jo, en vecka före avresan frågade jag säljaren om det fanns verktyg och domkraft i bilen så att vi kunde klara en punktering. Ja fick jag till svar. Vad upptäcker jag nu när jag för första gången tittar efter ordentligt i skuffen? Jo två saker: det finns ingen domkraft, men framförallt - reservhjulet är sumpigt! Det är helt otroligt att man aldrig lär sig att inte vara svenskt godtrogen. Jag har varit med ett tag och inbillat mig att jag är en god människokännare och säljaren bedömde jag snabbt vara högst pålitlig, men ack vad jag bedrog mig. Det värsta är att jag blivit förd bakom ljuset av engelsmän förut. Det var för två år sedan när jag köpte motorbåt modell större i England. När båten levererades hade livflotte, porslin, verktyg etc. försvunnit. Det är svårt ibland att inte bli fördomsfull och kategorisk. Nu började följaktligen oron gnaga i mig att jag skulle upptäcka andra och värre saker som undanhållits mig. Men peppar peppar har jag bara hittat två trasiga säkringar (signalhornet var knäpptyst), kaputt handbromsströmbrytare, trötta luftfjädrar till bagageluckan, lossnade grenrörsbultar (standardproblem) och krackelerade däck som måste bytas. Något annat som måste åtgärdas är så klart strålkastarna. Tack vare Steven Muskantor och hans imponerade kunskapsbank och fantastiska tillmötesgående fick jag tag i sådana för 1.600:-/st hos Ferdinand.se i Jönköping. Han har också gett mig annan värdefull information, t ex att växellådan går åt skogen om man bogserar bilen. I detta sammanhang kan nämnas att handböckerna kan köpas på CD från Brown&Gammons, som även tillhandhåller diverse delar. Ett annat ställe att handla delar är hos MG V8-specialisten Clive Wheatly. Förutom nytt så säljer han även begagnat från demonterade bilar. Ett par mycket matnyttiga sajter är och com där man hittar mycket information och goda råd, inte minst inför ett köp. Om du vill checka om bilen är anmäld stulen eller om det finns andra oegentligheter så kan man på några sekunder få M.G. BULLETINEN