Vattenverksamhetsutredningen konsekvensanalyser

Transkript

1 APRIL 2014 Vattenverksamhetsutredningen konsekvensanalyser Översiktlig utredning av potentiella risker med damm utrivningar och upphörande av markavvattning som en följd av Vattenverksamhetsutredningen

2 Författare: Johan Linnarsson, Sweco Energuide, med flera

3 Förord Den statliga Vattenverksamhetsutredningen lämnade hösten 2013 ett delbetänkande om hur en framtida reglering av vattenverksamheter borde se ut, Ny tid ny prövning förslag till ändrade vattenrättsliga regler (SOU 2013:69). Utredningens förslag innebär att verksamheter med tillstånd som meddelats före miljöbalkens ikraftträdande eller som grundas på äldre rättigheter ska genomgå en ny prövning enligt miljöbalken. Vilka konsekvenser ett generellt krav på ny prövning av verksamheter skulle få för samhället, infrastrukturen och miljön har emellertid varit oklart. Teknikkonsult företaget Sweco har därför haft i uppdrag att genomföra en översiktlig studie av vilka effekter som kan uppkomma om utredningens förslag skulle genomföras. Denna rapport är en redovisning av det uppdraget. Följande personer har bidragit till rapporten: Uppdragsledare: Johan Linnarsson, Sweco Energuide GIS-analys: Viktor Kalén, Sweco Position Produktionsbortfall: Jakob Helbrink, Sweco Energuide Fysiska effekter av dammutrivning: Sebastian Irminger Street, Sweco Environment Biologiska effekter av dammutrivning: Peter Rivinoja, Sweco Environment Fysiska effekter av upphörande av markavvattning: Olof Persson, Sweco Environment Granskning: Erik Brydolf, Sweco Environment AB Rapporten har finansierats av Svenskt Näringsliv och LRF. Stockholm april 2014 Nicklas Skår Svenskt Näringsliv Ulf Wickström LRF 1

4 Sammanfattning I Delbetänkande av Vattenverksamhetsutredningen (Statens Offentliga Utredningar, SOU 2013:69) föreslås ett system med nyprövning av de tillstånd som har meddelats före miljöbalkens ikraftträdande och av de äldre rättigheter som alltjämt har rättskraft. Enligt utredningens bedömning är det nödvändigt att åstadkomma ett system som möjliggör för tillsynsmyndigheterna att ställa krav på att alla äldre anläggningar och verksamheter bedrivs i enlighet med gällande rätt. Sweco har genomfört en översiktlig utredning som fokuserar på att beskriva möjliga konsekvenser av ett generellt nyprövningskrav för verksamheter som givits tillstånd enligt äldre vattenrättslig lagstiftning. Genom att jämföra SMHI:s dammregister med data från Naturvårdverket har de dammar som ligger i eller direkt anslutning till naturreservat eller Natura 2000 områden identifierats. Majoriteten av dessa dammar används dock inte till kraft produktion. Natur reservat och Natura 2000-områden överlappar i viss mån varandra varför den totala produktionen som påverkas är något mindre än summan av de tre. Om man summerar de unika kraftstationerna som ligger i eller i direkt anslutning till dessa områden motsvarar de en normalårsproduktion på 9,9 TWh, eller ca 15 % av vattekraftproduktionen i Sverige. Naturreservat Natura 2000 SCI Natura 2000 SCA Total Antal dammar (% av total) 400 (4.3 %) 943 (10.3 %) 91 (1 %) (12.5 %) Antal kraftstationer som påverkas (% av 98 %-percentilen) Energivolym som påverkas [GWh] (% av 98 %-percentilen) 19 (5.7 %) 34 (10.2 %) 5 (1.5 %) 45 (13.5 %) (7.2 %) (8.8 %) 493 (0.8 %) (15.3 %) Av de drygt befintliga dammar som finns i SMHI:s dammregister ligger drygt 1 100, eller 12 %, inom vattenområden som omfattas av Riksintresse för Kultur miljövården enligt 3 kap. 6 miljöbalken. Dammarna kan generellt sett förmodas vara en bidragande orsak till de kulturhistoriska värden som föranleder att ett vattenområde utpekas som riks intresse. En utrivning av befintliga dammar sannolikt skulle innebära ökade översvämningsrisker i samhällen längs med idag reglerade vattendrag (om inte dammarna ersätts med någon annan typ av översvämningsskydd). Även en ökad risk för skador på infrastruktur som löper parallellt eller tvärs reglerade vattendrag är att vänta. Sådan skadlig påverkan kan exempelvis vara skadade eller underminerade bro fästen eller erosion av vattendragens slänter som leder till sättningar eller ras i vägar och järnvägar. Om dammarna rivs ut kommer grundvattennivån uppströms dammarna på många platser att sjunka. En sjunkande grundvattenyta kan påverka etablerad växtlighet negativt. Sjun kande grundvattennivåer kan även leda till exempelvis sinande brunnar, sättningar i marken som påverkar byggnader eller infrastruktur eller jordskred. 2

5 Många gånger är ambitionerna med dammutrivning att återställa vattendragen till dess ursprungliga skick, vilket dock kan vara svårt eller nästintill omöjligt att åstadkomma beroende på andra mänskliga förändringar av miljön. Det kan vara svårt att konkret förutsäga vad som händer biologiskt efter utrivning av dammar då dammens tidigare funktion som sedimentationsbassäng upphör vilket kan leda till en ökad frisättning av sediment, som i sin tur kan skada djur och växtliv nedströms. Erfarenheter från Nissan visar en signifikant minskning av vissa djurgrupper efter damutrivning nedströms. Dessa minskningar ansågs vara beroende på ökad sedimenttransport efter dammutrivning vilket innebar att forna livsmiljöer på nedströmssträckan påverkades negativ. Vattenverksamhetsutredningens avsikt är att behandla markavvattning mera ingående i slutbetänkandet. Enligt delbetänkandet av Vattenverksamhetsutredningen kommer ny prövningar av gamla markavvattningstillstånd med syfte att fortsätta bedriva markav vattning kommer att kräva ansökan om dispens från det generella markavvattnings förbudet. Utebliven markavvattning kommer utöver att påverka jord- och skogsbruk negativt, även drabba tätorter och infrastruktur negativt genom översvämningar. Sam tidigt som stort arbete idag läggs ner i syfte att återställa delar av Skånes våtmarker ser Jordbruksverket ett behov av ökade markavvattningsåtgärder, då effekterna av ökad exploatering av åkermark och effekterna av de förväntade klimatförändringarna tas i beaktande. Det framhålls även i regeringens klimat- och sårbarhets utredning att odlings landskapets tekniska system måste anpassas till det framtida klimatet. 3

6 Innehåll 1 Inledning Bakgrund Syfte Avgränsningar GIS-analys Underlagsdata Databearbetning Resultat Produktionsbortfall för elproduktion via vattenkraft Analysresultat Konsekvenser av utrivning av dammar Översvämning Grundvattennivå Sättningar och skred Kulturmiljö Bevattningsuttag Våtmarker Spridning av fosforhaltiga sediment Fisk, bottenfauna och växtlighet Konsekvenser av upphörande av markavvattning Möjliga fortsatta utredningar Referenser...24 Bilaga 1 De tre största kraftstationerna per scenario

7 1 Inledning 1.1 Bakgrund I Delbetänkande av Vattenverksamhetsutredningen (Statens Offentliga Utredningar, SOU 2013:69) föreslås ett system med ny prövning av de tillstånd som har med delats före miljö balkens ikraftträdande och av de äldre rättigheter som alltjämt har rättskraft. Enligt utredningens bedömning är det nödvändigt att åstadkomma ett system som möjlig gör för tillsynsmyndigheterna att ställa krav på att alla äldre anläggningar och verksamheter be drivs i enlighet med gällande rätt. Förslaget omfattar i nuläget inte all vattenverksamhet, utan endast tillståndspliktiga vattenregleringar, vattenbortledningar och vattenöverledningar samt för sådana verksamheter utförda vattenanläggningar. 1.2 Syfte Sweco har genomfört en översiktlig utredning som fokuserar på att beskriva möjliga konsekvenser av ett generellt nyprövningskrav för verksamheter som givits tillstånd enligt äldre vattenrättslig lagstiftning. Utredningen har enligt förfrågan fokuserat på potentiella risker med dammutrivningar och upphörande av mark avvattning. Delutredningen om potentiellt produktionsbortfall som en följd av Vatten verksamhetsutredning har fokuserat på elproduktion via vattenkraft, och delutredningen tar inte upp frågan om potentiellt produktionsbortfall inom andra näringar som kan komma att påverkas, såsom jord- och skogsbruk. Positiva effekter av dammutrivningar och upp hörande av markavvattning, främst för växt- och djurliv, är utförligt beskrivna i delbetänk andet av Vattenverksamhets utredningen, och att beskriva dessa effekter har inte ingått i föreliggande uppdrag. 1.3 Avgränsningar Utredningen fokuserar på att kvalitativt och översiktligt beskriva fysiska och bio logiska effekter av dammutrivningar och upp hörande av markavvattning. Att beskriva de faktiska konsekvenserna för ett enskilt objekt kräver omfattande utredningar, till exempel i form av modellberäkningar. I föreliggande rapport har potentiella risker belysts på övergripande nivå men det kommer att finnas ett behov av att i varje enskilt fall utreda vilka miljökonsekvenser, negativa såväl som positiva, som en eventuell åtgärd kommer att medföra. I detta uppdrag ingår inte att bedöma eventuella affärs mässiga konsekvenser för verksamheter som är beroende av uttag av energi ur vatten, uttag av vatten för bevattningsändamål eller beroende av dikningsprojekt och av vattningar för en viss verksamhet. Det förefaller uppenbart att ett nyprövningsförfarande kommer att kräva omfattande tekniska och ekologiska detaljutredningar i anslutning till befintliga anläggningar vilka i sig kommer att vara kostsamma. Utöver det bedöms att omfattande förändringar av produktions förutsättningarna kan komma att krävas som hänsyn till följd av villkor i eventuella nya tillstånd. Detta bedöms kunna slå hårt mot verksamhetsutövare som har pressade marginaler i sin verksamhet redan idag. Det kan exempelvis röra sig om förändrade tappningsrutiner med mindre vatten genom turbinerna som följd eller jordbruksmark som går förlorad för produktion till följd av upphörande av markavvattning. Avgränsningarna har skett för att möjliggöra utredningarna inom den snäva tidsram som fanns att tillgå för projektet. Det finns ett flertal utredningsområden i rapporten som kan fördjupas (se vidare under kapitel 6). 5

8 2 GIS-analys Förkortningen GIS står för geografiska informationssystem och avser datoriserade informationssystem för hantering och analys av lägesbundna data. Enkelt uttryckt kan GIS sägas vara en kombination av kartor och tabellinformation som lagras och hanteras i dator, och genom att sammankoppla tabelldata med kartobjekt kan man illustrativt presentera olika egenskaper eller analysera stora datamängder geografiska data. I föreliggande uppdrag har en GIS-analys som räknar hur många av Sveriges befintliga dammar som ligger inom områden utpekade som Natura 2000-områden, naturreservat eller Riksintresse för kulturmiljövården genomförts. 2.1 Underlagsdata Data om Sveriges dammar har hämtats från SMHI:s dammregister, en del av Svenskt Vattenarkiv (SVAR) (SMHI, 2013). I dammregistret finns 9228 dammar klassade som befintliga. Data om Sveriges Natura 2000-områden har hämtats från Naturvårdsverket (Naturvårdsverket, 2013). Data om Sveriges naturreservat och Riksintresse för kulturmiljövården har hämtats från Länsstyrelserna (Länsstyrelserna, 2013). 2.2 Databearbetning I ett omfattande dataset likt dammregistret är det sannolikt att noggrannheten på dammarnas lägesangivelser varierar beroende på insamlingsmetod och dataursprung, något som bekräftas av att flera dammar ligger utanför närmaste vattendrag när deras koordinatangivelser läses in på satelitbilder. Även skyddsområdenas exakta lägen är föremål för osäkerhet beroende på hur områdena har digitaliserats. Dessa osäkerheter medför en risk att dammar och områdesgränser som har hamnat några meter fel leder till att en damm som egentligen ligger inom ett skyddsområde hamnar några meter utanför gränsen, och därmed inte tas med om rådata analyseras direkt. Taget ovan i beaktande gjordes alla analyser på två sätt. Dels genom att räkna antalet dammar som faller innanför de olika skyddsområdena vid en analys av rådata, dels genom att räkna antalet dammar som ligger inom 100 m från en områdesgräns (så kallad bufferanalys). I datasetet för Natura 2000 finns kategorier gällande gränser samt förslag på nya gränser. Enligt kontakt med ansvarig handläggare på Naturvårdsverket utgör båda kategorierna gällande Natura 2000-områden, och har inkluderats i analysen (Stenman, A., personlig kontakt). Då viss diskrepans förekommer mellan områdesgränser kan en överskattning av antal dammar i Natura 2000-områden ske, dock bedöms denna överskattning som försumbar. 6

9 2.3 Resultat Totalt ligger 3 % (268 stycken) av dammarna inom ett naturreservat. Om en buffert zon på 100 m läggs kring dammarna ligger 4 % (400 stycken) inom ett naturreservat. Den senare siffran är sannolikt den mest korrekta. Totalt 6 % (569 stycken) av dammarna ligger inom Natura 2000-områden (SPA och/ eller SCI). Om en buffertzon på 100 m läggs kring dammarna ligger 11 % (1034) inom ett Natura 2000-område. Den senare siffran är sannolikt den mest korrekta. Totalt 7 % (654 stycken) av dammarna som ligger inom Natura 2000-område och/ eller naturreservat (viss överlappning mellan Natura 2000-områden och naturreservat finns). Om en buffertzon av 100 m läggs kring dammarna ligger 12 % (1150 stycken) inom Natura 2000-område och/eller naturreservat. Totalt 12 % (1118 stycken) av dammarna ligger inom ett område som utgör riksintresse för kulturmiljövården. Om en buffertzon på 100 m läggs kring dammarna ligger 13 % (1201 stycken) inom ett kulturmiljövårdsområde. 7

10 3 Produktionsbortfall för elproduktion via vattenkraft I Sverige finns idag mer än 16 GW installerad kapacitet av vattenkraft, fördelat på ca kraftstationer. Den totala normalsårsproduktionen av vattenkraft är kring 66 TWh. Detta motsvarar knappt hälften av den årliga totala svenska elefterfrågan. Bortsett från att tillgodose efterfrågan av elektricitet så bidrar den svenska vattenkraften till att reglera förändringar i momentan elefterfrågan (reglering, samt frekvensreglering), p.g.a. dess goda förmåga att relativt enkelt och billigt reglera produktionen jämfört med andra kraftslag. Kraftproduktionen kan påverkas på olika sätt beroende på vilka begräsningar som sätts på vattenföringen. Störst inverkan får naturligvis en utrivning av dammen då all produktion försvinner. Andra tänkbara restriktioner kan vara ökad minimitappning, begränsningar i magasinsnivåer samt begränsningar i hur snabbt man får ändra magasinsnivå eller flöden. Minimintappning påverkar produktionen direkt genom att man spiller vatten som annars skulle kunna generera el. Det ger även en viss påverkan på reglerförmågan då andra begränsningar ihop med en ökad mintappning kan påverka hur kraftverket körs. Begränsningar magasinsnivåer påverkar långtidsregleringen, dvs. hur man kan optimera produktionen mellan veckor och månader, genom man inte kan spara inflöden i samma utsträckning. Detta kan också leda till minskad produktion då större mängder vatten behöver spillas exempelvis under vårfloden. Begränsningar i hur snabbt man får ändra flöden och magasinsnivåer får en inverkan på den kortsiktiga reglerförmågan hos vattenkraften. Den snabba och relativt billiga regler förmåga som vattenkraften tillför har medfört stabila priser med små svängningar över dygnet jämfört med situationen på kontinenten. Med en förväntad ökning av inter mittent produktion, främst vindkraft, så kommer reglerbehovet att öka. 3.1 Analysresultat Från GIS analysen så identifierades vilka dammar som ligger inom respektive områdes skydd. Tre olika områdesskydd analyserades; Natura 2000 SCI, Natura 2000 SCA samt Naturreservat. SCI är ett områdesskydd avsatt för art- och habitatdirektivet och SCA är ett områdesskydd avsatt för fågeldirektivet. Naturreservat har som syfte att bevara naturen i identifierade och utvalda områden. Antalet dammar som ligger inom de olika områdena framgår av Tabell 3 1. Det kan ses från Figur 3 1 att de områden som identifierats i vardera klassificeringen varierar över Sverige. Inom område SCI har 943 stycken olika dammar identifierats via GIS-analysen, detta motsvarar ca 10,2 % av de totala dammarna. Då de flesta dammar som finns i Sverige inte används till kraftproduktion så gjordes en analys av produktionsbortfallet. Att precist kvantifiera det exakta produktionsbortfallet är svårt, om inte omöjligt, varför vi har väljer att presentera den totala energivolymen som påverkas av ändrade vattendirektiv. I extremfallet så kommer dessa 8

11 kraftstationer att tas bort, dvs. 100 % produktionsbortfall bland de identifierade kraftstationerna. Alltså skall resultaten för denna analys tolkas som ett övre tak på produktionsbortfallet, snarare än en absolut sanning. Figur 3 1. Dammar som ligger i Natura 2000-områden. Data som använts för denna analys är primärt hämtad från hemsidan vattenkraft, 1. Från denna källa extraherades koordinater, estimerad normalårsproduktion, installerad kapacitet samt ytterligare information. För några särskilt utvalda större kraftstationer har ägarnas hemsidor om den enskilda kraftstationen använts, utöver Kuhlins hemsida. De kraftstationerna i Sverige som inkluderats i analysen illustreras i Figur 3 2. Den största delen av installerad kapacitet av vattenkraft återfinns i norra Sverige, även om en del kraftstationer återfinns i den södra delen av Sverige. Generellt återfinns de största kraftstationerna (med avseende på installerad kapacitet och årsproduktion) i norra delen av Sverige. Kraftstationer med reglermagasin ligger ofta i närheten av regleringsdammen. De riktigt stora kraftverken kan vara så långt ifrån som km från reglerdammen, dock så ligger kraftstationen oftast närmare än så. I Figur 3 2 nedan kan Sveriges kraft stationer samt dammar liggande i Natura 2000 SCI beskådas. 1 Hemsidan vattenkraft.info drivs sedan många år tillbaka av privatpersonen Leif Kuhlin. Hemsidan är ansedd som mycket utförlig, och används av fackmän inom branschen. För att verifiera riktigheten så jämfördes såväl total installerad kapacitet (MW) samt normalårsproduktion (GWh) med andra källor (Svensk Energi). URL: 9

12 Figur 3 2. En karta som visar kraftstationer motsvarande 98 % av årsproduktionen (blå markör) och dammar inom Natura 2000 SCI (röd markör). Analysen var en kombination av beräkningar och visuell granskning. Metodiken var att alla magasin som låg inom en 15 km radie från en kraftstation var potentiella kraftdammar. Orsaken till att denna klassificering gjordes var att underlaget från Länsstyrelsen visserligen inkluderade verksamhetsområde per damm, men att det inte ansågs inkludera alla dammar som direkt, eller indirekt, var inkluderade i kraftproduktion. Varje potentiell kraftdamm analyserades visuellt, och en bedömning gjordes huruvida kraftproduktionen skulle påverkas av en eventuell förändring av nuvarande vattendom till följd av de eventuella ändringarna av vattendirektiven. Antalet kraftstationer som påverkas varierar för de olika områdesskydden. Flest kraftstationer som ligger i Natura 2000 SCI, minst kraftstationer påverkas av Natura 2000 SCA (fågeldirektiv). 10

13 Figur 3 3. Damm samt kraftstation som påverkas av förändrade vattendom och vattendirektiv. Dammen på illustrationen är Sourva (röd markör) i närheten av nationalparken Sarek och Stora sjöfallet. Kraftstationen är Vietas i Luleåälven (blå markör). Normalårsproduktionen från Vietas är ca 1,1 TWh. Värt att nämna är att Vietas tappar vatten från två magasin, Sourva samt Satisjaure (total volym Mm 3 ). Tabell 3 1. Sammanställning av antal dammar, kraftstationer samt produktionsvolym som på verkas av eventuella förändringar i olika skyddsområden. Den relativa påverkan (%) för antal samt energivolym är relaterat till de 98 % största kraftverken (med avseende på normalårsproduktion). Totalkolumnen är mindre än summan av de tre scenarierna då vissa dammar återfinns i mer än ett scenario. Naturreservat Natura 2000 SCI Natura 2000 SCA Total Antal dammar (% av total) 400 (4.3 %) 943 (10.3 %) 91 (1 %) (12.5 %) Antal kraftstationer som påverkas (% av 98 %-percentilen) Energivolym som påverkas [GWh] (% av 98 %-percentilen) 19 (5.7 %) 34 (10.2 %) 5 (1.5 %) 45 (13.5 %) (7.2 %) (8.8 %) 493 (0.8 %) (15.3 %) För de olika scenarierna är den totala påverkade energivolymen primärt driven av en eller ett fåtal stora kraftstationer. De tre största för respektive scenario är presenterade i bilaga 1. Eftersom en stor del av den påverkade energivolymen kommer från kraftstationer med stor normalårsproduktion så är lokala bestämmelser och förutsättningar viktiga för den totala eventuella påverkan. Ett exempel är kraftstation Trollhättan (Olidan & Hojum) med en normalårsproduktion motsvarande 1,3 TWh. Denna ligger strax utanför skyddsområdet, men inom 100 m från skyddsområde. I fall som detta så är det mycket osäkert hur stor en eventuell produktionspåverkan kan vara. En del av kraftstationerna finns med i mer än ett scenario. Det gör att den totala produktionen som påverkas inte kan summeras för de tre olika scenarierna då det skulle leda till att samma dam räknades med flera gånger. Om enbart de unika kraftstationerna summeras så blir den totala påverkan 9,9 TWh för de tre olika scenarierna, vilket motsvarar ca 15 % den totala årsproduktionen från vattenkraft. 11

14 4 Konsekvenser av utrivning av dammar 4.1 Översvämning I vattendrag med dammar och flödesreglering minskar generellt sett risken för översvämningar och efterföljande skador på infrastruktur och samhällen jämfört med situationen i oreglerade vattendrag. Den minskade översvämningsrisken beror i första hand på att vattenmassor vid högflödessituationer tillfälligt kan magasineras i dammen, och att flödet i vattendraget därmed kan reduceras under högflödesperioden. När flödet i vattendraget sedan minskar kan vattenmagasinen successivt tömmas, utan att orsaka skador på samhällen eller infrastruktur. I vattendrag där isbildning är vanlig kan vårens islossning leda till kraftigt ökad risk för översvämning. Den ökade översvämningsrisken kommer sig av att drivande isflak lätt klumpas samman och fastnar, och därmed skapar isdämmen som tvingar vattnet att stiga eller söka nya flödesvägar. I reglerade vattendrag kan denna översvämnings risk reduceras genom att dammarnas magasin håller kvar en del av vårfloden, och flödestoppen förskjuts framåt i tiden. Att flödestoppen inträffar senare på året innebär generellt att isflaken som transporteras med flödestoppen är svagare till följd av längre exponering för solstrålning. Svagare isflak innebär att de lättare slås sönder, vilket minskar risken för dämning. I exempelvis Torne älv, ett vattendrag med stora islossnings problem och låg grad av reglering, har SMHI föreslagit reglering av biflöden som en av de sju mest prioriterade tekniska lösningarna för att minska översvämningsproblem i samband med islossning (SMHI, 2012). Även dammar som saknar aktiv reglering har, liksom naturliga sjöar, generellt sett en utjämnande effekt på flödet så att flödestopparna blir lägre och förskjuts i tiden. Utjämningen kommer sig av att vattendragets geometri generellt sett breddas på uppströmssidan av en damm, vilket gör att vattennivån vid dammen stiger långsammare än vad som vore fallet med ett smalare vattendrag. Eftersom utflödet från en oreglerad damm/sjö är beroende av vattennivån i dammen kommer den minskade höjningen av vattennivån även att innebära att utflödet från dammen blir lägre än tillflödet. Differensen mellan ut- och inflöde magasineras uppströms dammen, trots att inte någon aktiv reglering sker. Ju bredare vattendraget är uppströms dammen, desto mer påtaglig blir den magasinerande effekten. I vissa fall kan även ökad infiltration eller evaporation under tiden som vattnet befinner sig i dammen leda till att flödet ut från dammen sänks ytterligare. Sammanfattningsvis kan sägas att en utrivning av befintliga dammar sannolikt skulle innebära ökade översvämningsrisker i samhällen längs med idag reglerade vattendrag (om inte dammarna ersätts med någon annan typ av översvämnings skydd) (Figur 4 1). Även en ökad risk för skador på infrastruktur som löper parallellt eller tvärs reglerade vattendrag är att vänta. Sådan skadlig påverkan kan exempelvis vara skadade eller underminerade brofästen eller erosion av vattendragens slänter som leder till sättningar eller ras i vägar och järnvägar. 12

15 Figur 4 1. Utrivning av befintliga dammar kommer sannolikt att medföra ökade översvämningsrisker i samhällen längs med idag reglerade vattendrag. 4.2 Grundvattennivå Dammar innebär generellt sett att vattennivån på uppströmssidan dammen ligger högre än vad som vore fallet om vattendraget vore oreglerat. Om höjningen har varit långvarig så kan det inom dammens närområde även ha skett en höjning av grundvattennivån. Om dammarna rivs ut kommer grundvattennivån uppströms dammarna på många platser att sjunka. En sjunkande grundvattenyta kan påverka etablerad växtlighet negativt efter som kraven på växternas rötter förändras, och därmed även deras konkurrenssituation på platsen. Sjunkande grundvattennivåer kan även leda till exempel vis sinande brunnar eller sättningar i marken, se vidare under kapitel 4.3. Figur 4 2. Vid dammutrivning kommer grundvattennivån uppströms dammarna på många platser att sjunka. En sjunkande grundvattenyta kan påverka etablerad växtlighet negativt, innebära att brunnar sinar eller leda till sättningar i marken. 4.3 Sättningar och skred Det är sannolikt att det finns en förhöjd grundvattenyta kring många av Sveriges dammar. Eftersom många dammar är flera decennier eller århundraden gamla är det rimligt att anta att ny bebyggelse har byggts ovanpå områden där grundvattenytan hålls uppe av dammarna på ett flertal ställen i Sverige. Om dammarna skulle tas bort leder det till en sänkning av grundvattennivån, vilket i sin tur kan påverka markens 13

16 bärande egenskaper negativt. En sänkning av grundvattennivån kan således medföra risk för sättningar i befintlig bebyggelse eller infrastruktur, vilka i sin tur kan orsaka kostsamma konstruktionsskador eller i värsta fall kollaps. I ett kortare tidsperspektiv efter utrivning av en damm innebär också sjunkande grundvattennivåer ett stabilitetsproblem då känsliga jordarter får förändrade portryck vilket kan leda till skred. 4.4 Kulturmiljö Svenska vattendrag har länge använts som flott- och transportleder, som källor till mekanisk kraft att driva kvarnar, sågar och andra maskiner eller som källor för vatten uttag. Människans historiska nyttjande av vattendragen syns än idag i de många tusen vattenanläggningar med stort kulturhistoriskt värde som finns i svenska vatten drag. Det kulturhistoriska värdet hos vattenanläggningarna grundar sig i möjligheten att följa orters, regioners och hela landets samhälleliga utveckling mot ökad mekanisering och industrialism genom att följa utvecklingen i dammarnas anläggningsmetoder och använd ningsområden. Det kulturhistoriska värdet kan således inte till fullo bevaras endast genom att bevara ett fåtal dammar med hög elproduktion. Även dammar med låg elproduktion, eller ingen elproduktion alls, kan besitta stora kultur historiska värden, i vissa fall större än de mer kraftproducerande dammarna. För att bevara möjligheterna att beskåda den kronologiska samhällsutvecklingen via historiska dammar, krävs att dammar från olika tider och med olika användningsområden bevaras. Utrivningar av vattenanläggningarna har i studier från bland annat Länsstyrelsen i Norrbotten län (2010), Länsstyrelsen i Västerbotten län (2008) och Vattenmyndigheten Södra Östersjön/Länsstyrelserna (2013) beskrivits som ett hot mot kulturhistoriskt viktiga anläggningar och områden. Av de drygt 9200 befintliga dammar som finns i SMHI:s dammregister ligger drygt 1100, eller 12 %, inom vattenområden som omfattas av Riksintresse för Kulturmiljövården, 3 kap. 6, miljöbalken. Dammarna kan generellt sett förmodas vara en bidragande orsak till de kulturhistoriska värden som föranleder att ett vatten område utpekas som riksintresse. Många svenska dammar är klassade som fornlämningar, vilket innebär att de omfattas av Kulturminneslagen. En fritextsökning av ordet damm på Riks antik varie ämbetets databasverktyg Fornsök gav 1165 träffar (Riksantikvarieämbetet, 2013). Kulturmiljöns skyddsvärde uttrycks specifikt i de svenska miljömålen. Miljökvalitetsmålet för Levande sjöar och vattendrag slår fast att både natur- och kulturmiljövärden ska värnas. De kulturhistoriskt värdefulla dammarna är främst belägna i mellersta och södra Sverige, det vill säga tvärt emot var de mest elproducerande dammarna ligger. I Figur 4 3 visas de dammar som ligger inom Riksintresse för Kulturmiljövården. Även åtgärder för flottning (rensningar, flottledsarmar med mera) kan representera kultur historiskt intressanta miljöer. 14

17 Figur 4 3. Dammar som ligger inom områden som omfattas av RI kulturmiljövård. Sammanfattningsvis kan sägas att dammar i svenska vattendrag spelar en viktig kultur historisk roll som hjälper oss att förstå samhällens utveckling under de senaste år hundradena. Om utrivning av dessa dammar skulle ske i stor skala kommer det att medföra negativa konsekvenser för den svenska kulturmiljön. 4.5 Bevattningsuttag Dammar har historiskt använts bland annat för att säkerställa en källa för bevattnings vatten. Om sådana dammar rivs ut kommer agrara näringar som är beroende av bevatt ningsdammarna att påverkas negativt (Figur 4 2), och måste tillgodose sitt bevattnings behov på annat sätt, till exempel via direkta ytvattenuttag ur vattendrag eller via grund vattenuttag. Både dessa sätt att tillgodose ett vattenbehov innebär potentiell negativ miljöpåverkan som kan undvikas med dammar. 4.6 Våtmarker I anslutning till dammar kan våtmarksområden skapas uppströms dammen av den permanenta höjning av vattennivån som dammen leder till. Våtmarksområden har högt skyddsvärde, vilket inte minst beskrivs inom miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker. Utrivning av dammar kan påverka denna typ av våtmarksområden negativt (Figur 4 2). Detta kan förväntas påverka såväl fåglar som amfibier negativt samt leda till ökad näringsämnesbelastning i sjöar, vattendrag och havsmiljöer. Detta strider också mot intentionerna i Baltic Sea Action Plan. 15

18 4.7 Spridning av fosforhaltiga sediment I vattendrag med höga fosforhalter är det vanligt att fosfor binder till sedimentpartiklar. Då dammar i viss mån fungerar som sedimentfällor finns det sannolikt gott om sediment bundet fosfor uppströms flera av de svenska dammarna, särskilt i södra Sverige. Om dammarna rivs ut så finns det risk att fosforrikt sedimenten sprids okontrollerat och leder till övergödningseffekter (Figur 4 4) (se vidare under kapitel 4.8 om sedimentspridning vid dammutrivningar). Figur 4 4. Fosforhaltiga sediment riskerar spridas som en följd av dammutrivning. 4.8 Fisk, bottenfauna och växtlighet Det är allmänt vedertaget att fördämningar och vattenreglering kan ge upphov till nega tiva effekter på den lokala miljön i vattendrag och leda till försämrad konnektivitet (till exempel Malm-Renöfält et al., 2010). Under de senaste decennierna har utrivning av dammar blivit en allt mer frekvent metod som använts i syfte att förbättra miljön i på verkade system (ICF, 2005). De effekter som dammutrivningar kan få på den biologiska miljön har dock ofta varit bristfälligt dokumenterade och allmänt sett verkar tillgängliga resultat vara svåra att generalisera (ICF, 2005). I Sverige och övriga norden har endast ett begränsat antal studier belyst ämnesområdet (se till exempel Renöfält et al., 2013) medan merparten av forskningen härrör från USA där man framförallt har belyst effekterna av dammutrivning på olika fiskarter (Pess et al., In press) Allmänna effekter av dammar i vattendrag Dammar och annan typ av vattenreglering kan påverka de längsgående, vertikala, laterala och tidsmässiga utbytet av organismer, materia och energi i vattendrag. För akvatiska organismer kan de negativa effekterna grovt sammanfattas i hindrad vandring/spridning (barriärer), förändrade strömförhållanden (vattenhastigheter och djup), för ändrad erosions- och sedimentationsdynamik (näringstillförsel, morfologi), minskad strandvegetation (skuggning, förändrad temperaturdynamik i vattenmassan) 16

19 samt sänkta syrehalter i bottenmiljön. Sammantaget kan dessa effekter orsaka skiften i ursprunglig artsammansättning av fisk, bottenfauna och vegetation. Grovt sett kan både små och stora dammar anses ha likartade effekter på vattendragens miljö, dock är de specifika effekterna relaterade till lokala förhållanden och beroende av dammtekniska parametrar såsom magasineringskapacitet, regleringsamplitud, fördämningsgrad och flödesmängd. Detta i sin tur resulterar i att den miljöpåverkan som uppstår av olika dammar är områdesspecifika (Rivinoja et al., 2010a) Generell respons på vattendrag vid utrivning av dammar Relativt få studier har direkt belyst de övergripande biologiska effekterna som kan för väntas uppstå efter utrivning av dammar i vattendrag och ännu färre har fokuserat på förändringar över tiden (ICF, 2005). Många gånger är ambitionerna med dammutrivning att återställa vattendragen till dess ursprungliga skick, vilket dock kan vara svårt eller nästintill omöjligt att åstadkomma beroende på andra mänskliga förändringar av miljön (Rivinoja et al., 2010b). I en litteratursammanställning som fokuserade på forskning kring avlägsnandet av dammar med en höjd understigande 7,5 m i USA konstateras samtidigt att utrivningar kan orsaka skada på vattendrag (ICF, 2005). Även om dammutrivningar oftast anses gynna ett flertal komponenter i vatten systemen kan de negativa effekterna relaterade till ökade grumlig och sedimentation ibland vara direkt förödande (ICF, 2005). Generellt sett tillskrivs sediment som frigörs efter dammutrivningar kunna skada både nedströmslevande flora och fauna, men huruvida dessa skador endast förblir tillfälliga eller kan förväntas vara mer permanenta förefaller outrett (ICF, 2005). Som poängteras av Nilsson et al. (2013) kan frigjort sedimentet påverka vattendraget i två steg där en första påverkan kan uppstå genom att syretärande organiskt material frigörs och skapar en ogynnsam miljö, medan det andra steget är orsakat av att oorganiskt material transporteras nedström och sedimenterar längs vattendragets botten vilket försämrar bottnarnas kvalitet (Figur 4 4). Som påpekas av ICR (2005) kan en partiell damm borttagning och/eller anläggande av fiskpassager i vissa fall kan vara bättre alternativ till att återskapa konnektivitet inom vattendrag än total dammutrivning Tänkbar respons på fiskfauna vid utrivning av dammar För närvarande saknar många av regleringsdammarna i Sverige effektiva fiskvägar vilket tillsammans med flödesförändringar kan begränsa utvecklingen av strömlevande fisk populationer (referenser i Rivinoja et al., 2010a). För många fiskar är vandringar av central betydelse och för arter som kräver både sötvatten och hav är vandringarna essentiella för att fullfölja sin livscykel (Lucas & Baras, 2001). Som påpekas av Kemp & O Hanley (2010) bör ett flertal faktorer vägas in vid prioritering av åtgärder för restaurering av vandringsvägar eller kring borttagande av dammar i vattendrag. Bedömningsmetodiken för fisk har främst riktat sig mot ekonomiskt viktiga fiskarter och baseras ofta på simningskapacitet för uppströmsvandrande vuxna laxfiskar, vilket inneburit att de sällan innefattat andra livsstadier, icke laxartad fisk, nedströms migration och beteendemekanismer (Kemp & O Hanley 2010). Generellt sett leder en total dammutrivning till att allt vatten passerar via den ursprungliga fåran, vilket medför att en naturlig strömsträcka kan återskapas. Detta förväntas gynna strömlevande fiskarter, medan sjölevande arter kan missgynnas (Degerman et al., 2013). 17

20 4.8.4 Tänkbar respons på bottenfauna vid utrivning av dammar Studier har indikerat att mindre dammar inte tvunget har någon direkt negativ påver kan på bottenfaunasammansättning (Renöfält et al., 2013) även om dammkonstruktioner generellt sett anses missgynna strömlevande evertebrater i både den uppdämda miljön och nedströms (Degerman et al., 2013). Efter utrivning av dammar har varierande resultat uppmätts, men ofta förefaller det som effekterna kan skilja sig åt mellan upp- och nedströmssträckor (referenser i Renöfält et al., 2013). I Nissan noterades efter dammutrivning signifikanta minskningar i täthet för vissa djurgrupper tillsammans med ett minskat totalt individantal av djur. Samtidigt tenderade även antalet djurgrupper till att ha minskat (Renöfält et al., 2013). Dessa minskningar ansågs vara beroende på ökad sedimenttransport efter dammutrivning vilket innebar att forna livsmiljöer på nedströmssträckan påverkades negativt. Efter några år skedde en delvis återgång för vissa djurgrupper vilket dock inte var fallet för fåborst maskar, bäcksländor, nattsländor och skalbaggar som fortsatt visade lägre tätheter, samtidigt som det totala antalet djurgrupper hade blivit signifikant lägre än innan utrivning. Författarna drar slutsatserna att negativa effekter av dammutrivning kan vara långsiktiga på artnivå och då även liknande resultat har påvisats i andra delar av världen tolkar författarna resultaten som att man bör mana till försiktighet vid dammutrivning Tänkbar respons på växtlighet vid utrivning av dammar Uppdämningar leder allmänt till att sjöliknande förhållanden uppstår ovan dammar vilket orsakar en övertäckning av den tidigare strandzonen och leder till ökad sedimentation, samtidigt som växtspridning nedströms kan försvåras (referenser i Isaksson, 2010). Studier redovisade av Malm-Renöfält (2012) åskådliggör att artrikedomen hos vegetationen i två forna magasin, det ena i södra och det andra i norra Sverige, redan året efter utrivning hade ökat signifikant och återgått till referensförhållanden. På nedströmssträckorna minskade dock artantalet, med en signifikant minskning noterad på sträckan i norra Sverige. ICF (2005) har sammanställt ett flertal studier ifrån USA som belyst dammutrivningseffekter på vegetation, och merparten av resultaten harmonierar med Malm-Renöfält (2012), det vill säga i före detta reservoarer förväntas floran återgå till ursprungligt skick inom bara några år, medan det i nedströmsliggande sträckor kan ske en försämring på obestämd tid Generella reflektioner på biologisk respons vid utrivning av dammar Generellt sett kan man förvänta sig positiva effekter på biotan efter dammutrivningar, även om de effekter som dammutrivningar kan få på den biologiska miljön ofta har varit bristfälligt dokumenterade. Vid vissa, och framförallt äldre dammar, kan dock stora mängder organiskt och minerogent sediment ha ackumulerats i uppströmsområden som vid borttagande av damm frigörs. Detta orsakar en ökad grumlighet och sedimentation i områden nedströms. Beroende på sediment typ, vattenhastighet och djup kan en del partiklar transporteras lång väg i vattendragen innan de sedimenterar. Både partikel transport och sedimentation kan leda till ogynnsamma förhållanden för akvatiska organismer och bör i möjligaste mån minimeras (Rivinoja & Larsson, 2001). Generellt sett gynnar en dammutrivning främst strömlevande arter, medan sjölevande arter kan missgynnas (Degerman et al., 2013). 18

21 5 Konsekvenser av upphörande av markavvattning I följande kapitel kommer Skåne att användas för att illustrera möjliga konsekvenser av att upphöra med den markavvattning som sker i landskapet. Markavvattningsbegreppet är omgärdat av flera gränsdragningsproblem. Vattenverksamhetsutredningens avsikt är att behandla markavvattning mera ingående i slutbetänkandet. Under slutet av 1800-talet och fram till runt 1980-talet arbetade man mycket aktivt med att genomföra markavvattningsåtgärder i Sverige för att öka produktionen inom jordbruk och skogs bruk. Nyskapande av denna typ av markavvattning förekommer i stort sett inte idag. Nya markavvattningsprojekt sker huvudsakligen för att förbättra mark inför utbyggnad av nya bostadsområden, vägar eller annan samhällsbyggnad. Mer än hälften av den svenska åkerarealen är beroende av fungerande markavvattnings anläggningar (Jordbruksverket, 2013). Markavvattning är åtgärder som utförs för att avvattna mark (främst dikning), för att sänka eller tappa ur ett vattenområde (vattenavledning) eller för att skydda mot vatten (invallning) om åtgärderna syftar till att varaktigt öka en fastighets lämplighet för något visst ändamål. Markavvattning kräver tillstånd och dispens. Sedan 1994 råder ett generellt för bud mot markavvattning för stora delar av södra Sverige, inklusive hela Skåne. Prövnings gången av markavvattning har varierat sedan 1800-talet. För de olika prövnings processer som har gällt historiskt redogörs i kapitel 6.7 i delbetänkandet av Vatten verk sam hetsutredningen (SOU 2013:69). I Sverige finns cirka legaliserade markavvattnings företag av varierande storlek, varav mer än två tredjedelar är diknings företag. Av dessa finns över i Skåne. Dessa är mer eller mindre samtliga prövade enligt äldre vatten rättslig lagstiftning. För Skåne finns den skånska rekognosceringskartan att tillgå. Kartan med till hörande beskrivningar sammanställdes i början av 1800-talet ( ) av Fältmätningsbrigaden efter studier i fält. Man infordrade dessutom kompletterande uppgifter från prästerskap, magistrater och fögderipersonal (kronofogdar och länsmän). Kartan visar alltså de förhållanden som rådde i Skåne innan den storskaliga markavvattningen genomfördes under slutat av 1800-taler och 1900-talet. Ett av syftena med kartan var att sammanställa fuktiga områden i terrängen så att dessa områden skulle kunna undvikas vid förflyttning av militär personal. I Figur 5 1 visas Skåne med dess vatten, vattenvägar och tätorter idag samt Skåne med dess tätorter idag samt dess vatten och vattenvägar i början på 1800-talet enligt den skånska rekognosceringskartan. Det kan konstateras att dagens skånska tätorter och infrastruktur i stor utsträckning är beroende av de markavvattningsåtgärder som genomförts historiskt för att undvika översvämning av bebyggda områden. Detta förhållande illusteraras ytterligare i Figur 5 2, där båtnadsområden för Skånes dikningsföretag visas. Med båtnadsområde avses det område som har haft nytta av de markavvattningsåtgärder som genomförts. Fastighetsägare inom dessa områden 19

22 har en rättighet och ett ansvar för att en vattenanläggning underhålls så att dess funktion upprätthålls. Generellt innebär denna nytta att marker som tidigare varit våta numera är tillräckligt torra för att bedriva jord- eller skogsbruk. Med andra ord, upphörande av markavvattning skulle innebära att dessa marker på sikt återgår till att vara våta områden. Det Skåne vi känner idag har vuxit fram i ett avvattnat samhälle. Det innebär att många tätorter och mycket infrastruktur har vuxit och kommit till i områden som utan aktiv markavvattning skulle utgöra våtmarker. Som nämnt ovan råder det idag ett generellt förbund mot markavvattning i stora delar av södra Sverige. Av förarbetena till Miljöbalken framgår att dispenser från markavvattnings förbudet ska ges restriktivt (Naturvårdsverket, 2009). Möjligheten att meddela dispens är avsedd att utnyttjas restriktivt. Som förutsättning för dispens skall gälla att området som berörs av markavvattning i princip saknar betydelse från naturskyddssynpunkt. Vid bedömningen får bl.a. beaktas att ett av huvudsyftena med bestämmelsen i balken är att kraftigt begränsa eller upphöra med markavvattning i de delar av landet som redan starkt utarmats på våtmarker. Avslås en dispensansökan är det därefter inte möjligt att få tillstånd till markavvattningen. Dispens bör alltså endast medges då det är fråga om begränsade åtgärder för att möjliggöra vissa arbeten och naturvärdena inte försämras ytterligare genom åtgärderna. Nyprövningar av gamla markavvattningstillstånd med syfte att fortsätta bedriva mark av vattning kommer alltså att kräva ansökan om dispens från det generella markavvattnings förbundet. Utgången av eventuella ny prövningar bedöms som högst osäker då det generellt ska gälla begränsade åtgärder för att dispens från mark avvattningsförbudet ska beviljas. Storskalig markavvattning av ett jordbruks landskap kan knappast anses vara en begränsad åtgärd. Utebliven markavvattning skulle enligt ovan, utöver att påverka jord- och skogsbruk negativt, även drabba tätorter och infrastruktur negativt. Samtidigt som stort arbete idag läggs ner i syfte att återställa delar av Skånes våtmarker ser Jordbruksverket ett behov av ökade markavvattningsåtgärder, då effek terna av ökad exploatering av åkermark och effekterna av de förväntade klimat för ändringarna beaktas (Jordbruksverket, 2009). Det framhålls även i regeringens klimat- och sårbarhets utredning att odlingslandskapets tekniska system måste anpassas till det framtida klimatet. En förändring har skett i miljömålssystemet, där en ny bisats förts in i generationsmålet; utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Konsekvensen av att inte kunna bedriva konkurrenskraftigt jordbruk inom Sveriges gränser har direkt negativ bäring på detta miljömål, då den matproduktion vi är beroende av då måste ske utomlands. Samtidigt uppskattar OECD/FAO att jordbruksproduktionen globalt sett måste öka med 60 % till år 2050, för att kompensera för befolkningsökning och ökad levnadsstandard (OECD/FAO, 2012). 20

23 Figur 5 1. Skåne idag (överst) samt Skåne i början av 1800-talet (nederst). 21

24 Figur 5 2. Båtnadsområden för Skånes dikningsföretag markerade med blått. 22

25 6 Möjliga fortsatta utredningar Ett flertal av ovanstående utredningsområden skulle kunna utredas mer i detalj. Att kvantifiera de olika möjliga konsekvenser som kvalitativt har beskrivits i föreliggande rapport. Till exempel skulle påverkan på översvämningar kunna utredas mer i detalj genom hydraulisk modellering av vattendrag. En sådan fördjupad utredning skulle kunna ske genom att välja ut ett antal typvattendrag/typområden för att illustrera de möjliga konsekvenserna av dammutrivning eller upphörande av markavvattning. Att fördjupa den grova GIS-analys som skett inom uppdraget. Man skulle här kunna förfina analysen till exempel genom att kartlägga vilka skyddsvärden som föreligger inom olika skyddsområden (Natura 2000 samt naturreservat) samt utreda hur dessa skyddsvärden förhåller sig till olika typer av anläggningar (gynnas eller missgynnas ett specifikt skyddsvärde av till exempel en damm utrivning?). Detta skulle kunna ge värdefull information för att kunna uppskatta vilken effekt ett nyprövningskrav skulle få för en viss verksamhet. Att fördjupa den grova utredningen avseende potentiellt produktionsbortfall, till exe mpel genom att göra olika antaganden avseende nyprövningar. Detta skulle kunna resultera i produktionsbortfall enligt olika möjliga scenarier. Produktionsbortfall kan utöver att drabba elproduktion via vattenkraft komma att drabba flera andra näringar, såsom jordbruk och skogsbruk. Att bedöma de ekonomiska konsekvenserna för sådana verksamhetsutövare som kommer att åläggas ansvar för nyprövningar enligt Vattenverksamhetsutredningens förslag. 23

26 7 Referenser Bain MB & Wine ML. (2010): Testing predictions of stream landscape theory for fish assemblages in highly fragmented watersheds. Folia Zoologica 59(3), Calles O. (2006): Re-establishment of connectivity for fish populations in regulated rivers. Karlstad University studies, 2005: p. Degerman E, Calles O, Näslund I & Wickström H. (2013): Påverkan på ström levande fisk av anlagda lugnvatten Underlag till vägledning om lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik för vattenkraft. Havs- och vattenmyndigheten Rapport 2013:15, ISBN p. Dynesius M & Nilson C. (1994): Fragmentation and flow regulation of river systems in the northern 3 rd of the world. Science 266, Harby A, Olivier JM, Merigoux S & Malet E. (2007): A mesohabitat method used to assess minimum flow changes and impacts on the invertebrate and fish fauna in the Rhone River, France. River Research and Applications 23, Heggenes J & Roed KH. (2006): Do dams increase genetic diversity in brown trout (Salmo trutta)? Microgeographic differentiation in a fragmented river. Ecology of Freshwater Fish 15, ICF (2005): A Summary of Existing Research on Low-Head Dam Removal Projects. ICF Consulting, 33 Hayden Ave. Lexington, MA USA 781/ In association with Woodlot Alternatives, Inc. September, Report for NCHRP Project 25-25, Task 14, National Cooperative Highway Research Program, Transportation Research Board. 179 p. Isaksson M. (2010): Response of riparian vegetation to removal of the Kuba dam in Nätraån. Degree Thesis in Biology 30 ECTS Master s Level. Umeå Universitet. 28 p. Jordbruksverket (2009): Klimatförändringarna och dikningsföretaget. Mars Artikelnummer OVR168. Jordbruksverket (2013): Jordbrukets markavvattningsanläggningar i ett nytt klimat. Rapport: 2013:14. Kemp PS & O Hanley JR. (2010): Procedures for evaluating and prioritising the removal of fish passage barriers: a synthesis. Fisheries Management and Ecology, 17, Lucas MC & Baras E. (2001): Migration of freshwater fishes. Malden, MA: Blackwell Svience. Länsstyrelsen i Västerbotten län (2008): Historiska dammar i våra levande sjöar och vattendrag. Meddelande Länsstyrelsen i Norrbotten län (2010): Historiska dammanläggningar i Norrbottens län, Länsstyrelsens rapportserienr 9/

27 Malm-Renöfält B, Jansson R & Nilsson C. (2010): Effects of hydropower generation and opportunities for environmental flow management in Swedish riverine ecosystems. Freshwater Biology 55, Malm-Renöfält B. (2012): Ekologiska effekter av dammrivningar. Älvräddaren Strömmande vatten Levande landskap. 32 p. Available at: se/assets/files/alvraddaren_pdf/alvraddaren2012.pdf Naturvårdsverket (2009): Markavvattning och rensning Handbok för tillämpningen av bestämmelserna i 11 kapitlet i miljöbalken. Augusti Handbok 2009:5. Nilsson N, Sjöstrand P & Lindvall P. (2013): Uppföljning av dammavsänkningar och dammutrivningar i Knipån, Hökesån och Tabergsån. Jönköpings Fiskeribiologi AB. FAKTA från Vätternvårdsförbundet Nr 3: p. OECD/FAO (2012): OECD-FAO Agricultural Outlook , OECD Publishing and FAO. Pess GR, Quinn TP, Gephard SR & Saunders R. (In press): Re-colonization of Atlantic and Pacific rivers by anadromous fishes: Linkages between life history and the benefits of barrier removal. Reviews in Fish Biology and Fisheries. Raddum GG, Fjellheim A & Velle G. (2008): Increased growth and distribution of Ephemerella aurivillii (Ephemeroptera) after hydropower regulation of the Aurland catchment in Western Norway. River research and applications 24, Renöfält BM, Lejon AGC, Jonsson M & Nilsson C. (2013): Long-term Taxonspecific Responses of Macroinvertebrates to Dam Removal in a Mid-sized Swedish Stream. River research and applications 29, Riksantikvarieämbetet (2013): Fornsök databas. fornsok/search.html. Rivinoja P, Calles O, Karlsson S & Lundström S. (2010a): Effects of small scale hydropower on aquatic fauna. Report Department of Wildlife, Fish, and Environ mental Studies, Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), Umeå, Sweden. 21 p. Rivinoja P, Calles O, Thorfve S, Lundqvist H & Leonardsson K. (2010b): Assessment of potential passage probabilities and reproduction areas for Atlantic salmon (Salmo salar L.) in the fragmented regulated River Ljusnan A baseline of hypothetical scenarios for eco-eco analyses. Report Department of Wildlife, Fish, and Environmental Studies, Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), Umeå, Sweden. 16 p. Rivinoja P. & Larsson S. (2001): Effekter av grumling och sedimentation på fauna i strömmande vatten En litteratursammanställning. (In Swedish). Department of Aqua culture, Swedish University of Agricultural Sciences (SLU), S Umeå, Sweden. Report p. Rivinoja P. (2005): Migration problems of Atlantic salmon (Salmo salar L.) in flow regulated rivers. PhD-thesis, Acta Universitatis Agriculturae Sueciae, Umeå, Sweden 2005: p. SMHI, 2012, Islossning i Torneälven, publicerad i Hydrologi 118, ISSN: Södra Östersjön/Länsstyrelserna, (2013), Vad har vi gjort och hur har det gått Sammanfattande utvärdering och resultatredovisning för Projektet Kulturmiljö och vattenförvaltning planeringsunderlag för Södra Östersjöns vattendistrikt