Med ålderns rätt. Förslag till en modern politik för äldre

Transkript

1 Förslag till en modern politik för äldre

2 Sammanfattning 3 På det nationella planet 3 På det lokala planet 3 Inledning 4 Utgångspunkter för gruppens arbete 6 1. Äldres ekonomi Pensionssystemet Arbetsmarknaden De med svagast ekonomisk ställning Arbetsgruppens förslag om äldres ekonomi 9 2. Äldres vardag Behålla det friska friskt Bostaden Äldres sociala situation Anhörigvård Sjukvården för äldre Forskning Ökad geriatrisk kompetens inom vården Utveckla vårdvalet inom specialistvården Äldreomsorg Matens betydelse för hälsa och välbefinnande Biståndsbedömningar LOV (Lagen om valfrihetssystem) Tillsyn och kontroll Demensvården Hur fungerar det idag Vad har regeringen gjort och vad är aviserat Ska demensboenden kunna anpassas för olika patientgrupper? Demensteam Medarbetarna inom äldreomsorgen och sjukvården Ambitionen måste höjas Locka unga till vårdyrket Möjlighet att jobba heltid Fokusera mer på arbetsmiljöfrågor Ökat fokus på lokalt ledarskap Större befogenheter ute i verksamheten Avslutning 27 C:\Users\anders.boqvist\Documents\Moderaterna RO\Moderata Seniorer\Medålderns rätt.docx/ab/ (27) (anders.boqvist)

3 Sammanfattning Denna idérapport innehåller arbetsgruppens förslag till förbättringar av äldrepolitiken. På det nationella planet Arbetsgruppen föreslår följande förändringar på det nationella planet. Överväga att införa en rätt att arbeta kvar till 70 år för den som kan och vill Flexiblare deltidspensionslösningar från och med att man uppnått 65 års ålder. Tillsätt en utredning om situationen för de med garantipension, låg inkomstpension och äldreförsörjningsstöd. Motverka åldersdiskriminering, överväg anonyma ansökningshandlingar Överväg att göra LOV obligatorisk i hela landet för hemtjänsten Öka möjligheterna till vårdval inom specialistvården På det lokala planet Frågor om äldreomsorg är huvudsakligen ett kommunalt ansvar. Arbetsgruppen lämnar följande checklista till moderatledda kommuner. Hur arbetar ni med anhörigvård, bedriver ni uppsökande verksamhet? Vilka stöd finns för anhöriga i er kommun och vad kan förbättras? Hur arbetar ni med att ge större inflytande till medarbetare och lokala ledare? Hur arbetar ni med att uppmuntra fler alternativa utförare i kommunen? Hur arbetar ni för att ge möjlighet för alla medarbetare som vill jobba heltid? Hur arbetar ni med arbetsmiljöfrågor för medarbetarna inom vård/omsorg? Erbjuder ni friskvård på arbetstid? Hur arbetar ni med demenssjuka? Överväger ni att införa särskilda demensteam? Hur arbetar ni med tillsynsverksamhet och kvalitetskrav? Hur arbetar ni med kompetensutveckling och karriärvägar för medarbetarna? Arbetar ni aktivt med att åstadkomma en individuell lönesättning? Hur arbetar ni med frågor om mat och måltidssituationen för äldre? Hur arbetar ni med biståndsbedömningar? Hur kan man höja kvaliteten i dessa? Medålderns rätt/ab/2013 3

4 Inledning Sverige ska vara ett bra land att åldras i. Ett land där varje människa räknas och där vi tar tillvara på de erfarenheter och den kompetens som finns hos dem som levt lite längre. Det innebär inte bara att äldre ska ha en rimlig ekonomisk situation utan också att man ska känna trygghet, gemenskap och delaktighet i samhället. Framför allt ska man ses som en fri och självständig individ med egna intressen och önskemål och behov, inte som del av ett homogent kollektiv. Sedan Alliansregeringen tillträdde 2006 har arbetet med att ge äldre rätten att välja och möjligheten till självbestämmande under hela livet prioriterats då det utgör en viktig förutsättning för ett värdigt åldrande. När folkpensionen infördes 1913 var pensionsåldern 67 år men medellivslängden under 60 år. Den som gick i pension var ofta slutkörd av tunga arbeten. Nuförtiden ser det annorlunda ut, i genomsnitt lever vi i 20 år efter pensioneringen. År 2009 hade 65-åriga svenska kvinnor en förväntad återstående medellivslängd om 21 år och för männen var den lite drygt 18 år. Om man tittar på förväntat antal år med god hälsa för de som uppnått 65 års ålder är motsvarande siffror 14,6 år för kvinnor och 13,6 år för män. I detta avseende ligger Sverige bäst till vid en jämförelse med flera andra OECD-länder. Tiden efter pensioneringen blir allt längre för allt fler och det ska vara en positiv tid att se fram emot, en innehållsrik och meningsfull tid i livet. Äldre personer i Sverige kan i genomsnitt förvänta sig fler återstående år med god hälsa än i de flesta andra länder. Allt fler äldre uppger också att de har god hälsa och allt färre har sjukdomar eller besvär som de anser hindrar det dagliga livet. I så motto har politiken lyckats. Läkemedel, operationer och hälsosammare kost, bättre bostäder och säkrare arbeten har bidragit till att medellivslängden ökar. Bara det enkla faktum att över en miljon människor fått starroperationer och hörapparater i Sverige har förbättrat livskvaliteten avsevärt för många. Visserligen har i princip alla äldre en period framför sig med nedsatt funktion och behov av vård eller omsorg, men denna period kommer senare, i allt högre åldrar. Enligt Socialstyrelsen tyder det mesta på att perioderna med nedsatt funktionstillstånd och ökat beroende har varit ungefär lika långa under de senaste 15 åren. Med andra ord kan vi se fram emot fler friska år när medellivslängden ökar. Den sista tiden med stort hjälpbehov blir i princip lika lång men skjuts framåt i tiden. Vi har en demografisk utveckling i Sverige där andelen äldre ökar och andelen yngre minskar. En annan utmaning är att vissa delar av Sverige har en betydande utflyttning. När fler och fler människor flyttar från landsbygden minskar inte bara befolkningen utan även kommunens möjligheter och resurser. Detta får givetvis konsekvenser för kommunens verksamheter, däribland äldreomsorgen. Medålderns rätt/ab/2013 4

5 Det är viktigt att politiken för äldre visar förståelse och respekt för att äldre inte är en homogen grupp människor med samma behov och önskemål. Politiken måste såväl klara av att ge vård och omsorg av hög kvalitet till den som behöver det som att möta utvecklingen med allt mer friska och självständiga äldre. Nya Moderaterna ska därför vara en tydlig röst för en modern och framtidsinriktad syn på åldrande och äldre människor. Inom hela välfärdsområdet ökar fokus på individens rättigheter och att möta olika individuella behov. Utvecklingen med fler aktörer och alternativa driftsformer inom välfärdsområdet ökar i takt med att olika reformer får genomslag. Detta är positivt. Äldre och anhöriga ska ha tydliga rättigheter som tillämpas lika över hela landet och genom egna val kunna styra över vilket innehåll de olika välfärdstjänsterna ska ha. Vi ser även liknande tendenser hos medarbetarna, man eftersträvar bättre arbetsvillkor och större inflytande över sin arbetssituation. Denna rapport innehåller våra förslag till förbättringar av äldrepolitiken. Förslagen i rapporten är arbetsgruppens egna. Alla reformer, även de som förs fram i denna rapport, måste alltid prövas mot vad de offentliga finanserna och samhällsekonomin medger. Stockholm i december 2012 Mats Gerdau, ordförande Margareta B Kjellin, Saila Quicklund, Åsa Coenrads, Lars-Arne Staxäng, Joakim Larsson, Maria von Beetzen, Catharina Blixen-Finecke, Bertil Persson Medålderns rätt/ab/2013 5

6 Utgångspunkter för gruppens arbete Nya Moderaterna är ett parti som bygger på tanken om människors frihet och det egna ansvaret. Samtidigt står vi bakom ett välfärdssamhälle som hjälper och stöttar de som av olika anledningar inte kan ta hand om sig själv. Att bli äldre handlar för många om att gå från att vara oberoende och självständig till att i ökande utsträckning behöva hjälp av sin omgivning. Detta ställer krav på omsorgsfulla bedömningar av hjälp- och stödbehov i varje enskilt fall. Hur omsorgen utformas påverkar livskvaliteten för både äldre, anhöriga och de som funderar på vad som händer den dagen de själva behöver hjälp. Grunden för dessa bedömningar måste vara respekt och bibehållen grundinställning att varje människa är en egen individ, med egna tankar, önskemål och intressen. Vår grundinställning är att äldreomsorgen även i fortsättningen ska vara gemensamt, solidariskt finansierad via skatten, präglas av stor valfrihet, hög kvalitet och ett värdigt bemötande, samt vara tillgänglig för alla som är i behov av den. Äldrepolitiken har länge centrerats kring frågor om pensioner, skatter och driftsformer inom vård och omsorg. Det är kanske en naturlig utgångspunkt i en frågeställning som egentligen är alldeles för bred för att kunna diskutera översiktligt. Inom gruppen äldre ryms allt från kärnfriska pensionärer till svårt sjuka människor i behov av vård och omsorg dygnet runt. I gruppen finns såväl resursstarka människor som ekonomiskt utsatta. Ensamheten är stor hos vissa, medan andra lever mycket rika sociala liv. Det är med andra ord svårt att formulera en politik som kan vara samtidigt tilllämpbar på alla. Eftersom politiken måste formuleras utifrån olika perspektiv har gruppen arbetat utifrån sex huvudområden: 1. Äldres ekonomi 2. Äldres vardag 3. Sjukvård för äldre 4. Äldreomsorg, 5. Medarbetarnas situation 6. Hur demensvården kan förbättras Ett omfattande arbete för att stärka och förbättra äldrepolitiken pågår, och viktiga insatser har genomförts, men det finns fortfarande hinder som gör att välfärden inte utvecklas så verkningsfullt som den skulle kunna. Byråkrati, begränsat medarbetarinflytande, små möjligheter för de äldre att påverka form och innehåll och föråldrade strukturer är faktorer som försvårar utvecklingen inom äldreomsorgen. En bättre välfärd kräver därför fortsatta reformer som öppnar för mångfald, eget inflytande och kvalitet. Viktigast av allt är att välfärden inte blir en tillfällig förmån utan en långvarig trygghet. En förutsättning för ett tryggt och stabilt samhälle, med en välfärd av hög kvalitet som kommer alla till del, är en stark arbetslinje och ordning och Medålderns rätt/ab/2013 6

7 reda i de offentliga finanserna. Fler människor i arbete är grund för en hållbar välfärdspolitik. 1. Äldres ekonomi Debatten om äldres ekonomi har länge fokuserat på skatter och pensioner samt de mest utsatta som lever med mycket små ekonomiska marginaler. Men om man breddar perspektivet ser vi att en stor del av dagens äldre lever aktiva liv, passar barnbarnen åt stressade småbarnsföräldrar, har flera fritidsintressen, reser och kanske till och med bor delar av året utomlands. Vissa ser fram emot pensionsdagen, andra väljer att fortsätta arbeta långt efter 65-årsdagen Utgångspunkten för vår syn på äldres ekonomi är att alla ska ha en pension som det går att leva på. Samtidigt ska pensionens storlek påverkas av den arbetsinsats man gör under de yrkesverksamma åren. Vi ser en stor utmaning i utvecklingen där andelen äldre av befolkningen växer samtidigt som andelen äldre som arbetar minskar, samtidigt som inträdet på arbetslivet sker allt senare. 1.1 Pensionssystemet När folkpensionen infördes i Sverige 1913 sattes pensionsåldern till 67 år. Detta i en tid när medellivslängden var 58 år. Dessutom var många arbeten under denna tid mycket fysiskt krävande. Man hade därför lagt till en möjlighet där arbetsoförmögna kunde få prövas för pension tidigare. På 1970-talet var det många länder i Europa som sänkte pensionsåldrarna. Så skedde även i Sverige 1976 då pensionsåldern sänktes från 67 år till 65 år. I mitten av 90-talet ändrades pensionssystemet i grunden och förändringen hade genomförts fullt ut Det nya pensionssystemet bygger på en livstidsinkomstprincip där varje inkomst i livet (upp till 7,5 basbelopp) räknas tillgodo i pensionspoäng. Det har på senare tid växt fram en diskussion om pensionerna är tillräckligt höga och om dagens pensionssystem kommer att kunna försörja nuvarande och kommande generationer. Detta mot bakgrund av dels en den positiva utvecklingen att medellivslängden hela tiden ökar och dels den finans- och skuldkris som påverkat Europa och världen sedan Vi står bakom dagens pensionssystem och anser att det i huvudsak fungerar bra. Samtidigt blir det än tydligare att arbetslinjen är en förutsättning för trygga pensioner i framtiden. Klart är att vi behöver fler arbetade timmar i Sverige. Ju fler som arbetar, desto mer växer ekonomin och skapar resurser både för välfärdssatsningar och pensionshöjningar. Många som slutar sitt arbete runt 65 års ålder är idag vid mycket god hälsa. Vi har en rörlig pensionsålder i det nya Medålderns rätt/ab/2013 7

8 pensionssystemet från 61 till 67 år, men det är fortfarande en mycket stor andel som väljer att ta ut sin pension vid 65 års ålder. En viktig politisk uppgift blir därför att se över om vi genom att ändra regler och påverka attityder kan göra det mer attraktivt att jobba längre än till 65 år. 1.2 Arbetsmarknaden Idag slutar 80 procent av alla löntagare sitt arbete vid 65 års ålder eller före denna ålder. Förenklat kan sägas att arbeten som är fysiskt eller psykiskt påfrestande i kombination med att man inte kan eller får styra sin arbetssituation själv gör att man går i pension tidigt. Detsamma gäller monotona eller enformiga arbeten. Om man istället tittar på de yrken där människor ofta fortsätter efter 65 års ålder så finner man många akademiska yrken som forskare, läkare och ingenjörer. Man finner också att många egna företagare fortsätter, inte minst inom jordbruket. Detta är intressant eftersom lantbrukare har ett yrke där man utsätts för stora fysiska påfrestningar. Uppenbarligen så är det så att fysisk eller psykisk påfrestning i kombination med vissa andra faktorer gör att man inte orkar eller vill arbeta ända fram till 65 eller längre. Hur kommer det sig att många äldre arbetstagare känner sig utsparkade från sina arbeten eller utestängda från att söka nya jobb när de många gånger har mycket kvar att ge? Det är en stor förlust både för samhället och på det individuella planet om många människor med värdefull kompetens inte tillåts delta i arbetslivet. Pensionsåldersutredningen (S2011:05) har ställt frågan till ett antal människor varför de gick i pension och vad som skulle kunna få dem att stanna kvar i arbetslivet. Av svaren framgick att endast procent av de tillfrågade uppgav att det var hälsoskäl som avgjorde att man slutade före 65 års ålder. Istället angavs andra skäl till att man lämnade arbetsmarknaden, exempelvis hade man länge planerat att gå i pension vid en viss ålder, man önskade mer fritid, även möjligheten genom avtal att kunna lämna arbetet tidigare var betydligt starkare drivkrafter för att gå i pension. På frågan vad som kunde få de tillfrågade att stanna kvar lite längre i arbetslivet var följande faktorer de viktigaste: större frihet med deltid och flexibel arbetstid, samt större ekonomiskt utbyte. Även faktorer som anpassad arbetsmiljö och mindre stress fanns med. Dessutom förändrade attityder hos arbetsgivaren och bättre arbetsorganisation. Även bättre företagshälsovård efterfrågades. Mycket talar för att många människor kan tänka sig att jobba längre bara de ges möjlighet att i större utsträckning själva påverka arbetsuppgifter och arbetstid. Pensionsåldersutredningen tar även upp att många arbetsgivare ratar äldre arbetskraft på grund av fördomar om vad äldre kan och kan lära sig. Det finns också en uttalad eller outtalad förväntan från omgivning att man ska sluta ar- Medålderns rätt/ab/2013 8

9 beta och lämna över till någon yngre. Detta visar att många attityder behöver förändras, arbetet kräver mer än enbart regel- och lagändringar. 1.3 De med svagast ekonomisk ställning Det finns mycket stora skillnader vad gäller ekonomiska möjligheter som pensionär. Från dem som har relativt höga avtalspensioner till dem som enbart har garantipension. Den senare gruppen domineras kraftigt av kvinnor som jobbat deltid eller varit hemma ett antal år, men där finns också gruppen småföretagare med små livsinkomster. Det är tydligt att ett pensionssystem som bygger på livsinkomster riskerar drabba den som har svårt att komma in på arbetsmarkanden. Det är därför viktigt med en tydlig arbetslinje som uppmuntrar och belönar varje arbetad timme. Gruppen menar att det behövs en utredning kring framtida ekonomiska konsekvenser för de som långvarigt står utanför arbetsmarknaden, de med garantipension helt eller delvis, de som uppbär äldreförsörjningsstöd och de med de lägre inkomstpensionerna. 1.4 Arbetsgruppens förslag om äldres ekon om i 1. Arbetsgruppen menar att det måste bli lättare för fler att arbeta några år till om man har hälsan och viljan. Det måste bli naturligt att både uppbära pension och att arbeta till del. Arbetsgruppen menar att vi bör överväga att införa en rätt att arbeta kvar till 70 år, under förutsättning att arbetsförmågan finns kvar. 2. Det bör bli enklare att hitta alternativa och flexiblare deltidspensionslösningar från och med att man uppnått 65 års ålder. Om man inte kan eller vill fortsätta jobba heltid kanske man kan tänka sig att jobba halvtid, eller 25 procent? Detta för att undvika dagens tydliga uppdelning mellan att arbeta eller vara pensionär, vi tror att många vill kunna kombinera dessa delar. 3. Många som lämnar arbetslivet vid 65 års ålder är de som får garantipension helt eller delvis. För många av dessa kan det vara en ekonomisk nackdel att jobba vidare, särskilt om man är berättigad till bostadstillägg. Arbetsgruppen föreslår att en utredning tillsätts om hur marginaleffekterna slår i olika hushåll för dem med garantipension, låg inkomstpension och äldreförsörjningsstöd. Denna utredning bör sedan ligga till grund för förändringar och förbättringar inom detta område. Medålderns rätt/ab/2013 9

10 4. Sverige är ett av de länder i världen som har störst åldersdiskriminering. Det märks inte minst i attityden från arbetsgivare och fack, enligt undersökningar från pensionsmyndigheten. Här räcker det inte bara med lagstiftning, utan det behövs en samhällsdebatt om den dolda diskriminering som också finns. I USA och Kanada så har man ansökningshandlingar som är anonyma när det gäller ålder och kön. Arbetsgruppen menar att detta kan vara en modell att överväga även i Sverige. 2. Äldres vardag I takt med att vi blir äldre kan det uppstå hinder som gör det svårt att behålla tidigare intressen och fritidssysselsättningar. Vi menar att det är självklart att äldre måste få ha en meningsfull vardag, givande sysselsättning, möjligheten att få komma ut om man vill, att kunna behålla en hobby eller skaffa en ny. Gruppen menar att vi bör hitta fler vägar att underlätta för människor att leva det friska och aktiva liv de vill leva. 2.1 Behålla det friska friskt Frågan om äldres välmående är större och bredare än enbart frågor om ekonomi, äldreomsorg och sjukvård. Arbetsgruppen menar att det ligger både i individens och samhällets intresse att fler äldre lever ett gott liv på äldre dagar med fysisk aktivitet, social samvaro och en hälsosam livsstil. Det finns gott om studier som visar att hälsofrämjande insatser kan ge positiva effekter långt upp i åldrarna. Att på olika sätt uppmuntra fler äldre till fysisk träning och en hälsosam livsstil kan hjälpa fler att behålla det friska friskt. Sveriges kommuner och landsting, SKL, har i en rapport från 2006 kartlagt vilka fysiska, sociala och kulturella aktiviteter som finns för äldre. Slutsatsen var att det finns ett rikt utbud, men att det ofta saknas information och samordning. Arbetsgruppen efterlyser därför ett mer strukturerat samarbete mellan kommuner och ideella organisationer och för att skapa bättre förutsättningar för fler att leva aktiva liv. 2.2 Bostaden För de allra flesta är den egna bostadssituationen något som påverkar livskvaliteten i väldigt stor utsträckning. Att själv ha möjlighet att bestämma hur och var man vill bo är en central del av både frihet, självbestämmande och välbefinnande. Hur dessa önskemål ser ut förändras över tid. Vi menar att det behövs en mångfald av boenden anpassade för äldre, både på den vanliga bostadsmarknaden och i form av olika senior- och äldreboenden. Medålderns rätt/ab/

11 Vill man bo hemma ska det finnas stöd för det, vill man bo i trygghetsboende ska det finnas möjlighet till det. Eftersom andelen äldre i befolkningen beräknas öka kraftigt från 2020 och framåt samtidigt som fler äldre förutspås kunna ha eget boende högre upp i åldrarna kommer efterfrågan på särskilda seniorbostäder sannolikt att öka i framtiden. Förutom att fler anpassade boendeformer skapas kommer även behovet av modifiering och äldreanpassning av befintliga bostadsfastigheter att öka. Målet ska vara ett utbud av attraktiva bostäder som är anpassade utifrån det omsorgs- och tillgänglighetsbehov som alla äldre har. Man kan tänka sig en stegrande insatsgrad från en äldreanpassning av en vanlig bostad till olika former av trygghets- eller gemensamboenden och i slutändan vård- och omsorgsboenden. Genom så kallad bostadsanpassning kan aktivitet och självbestämmande stimuleras vilket i sin tur kan senarelägga behovet av en plats på ett särskilt boende. Bostadsanpassning kan ske genom sådant som tekniska hjälpmedel, fixartjänster och trygghetslarm. Ser man boendesituationen i ett vidare perspektiv finns det därför ett stort utrymme för att utveckla nya former av boenden som blir en del i lösningen på att ge fler äldre en vardag med hög livskvalitet. 2.3 Äldres sociala situation De flesta vill uppleva ett innehållsrikt liv med fritidsaktiviteter och social samvaro. Därför är det angeläget att fler äldre, även de som är svaga och sjuka, kan få möjlighet till en meningsfull vardag med givande sysselsättningar och stora möjligheter att få komma ut. Många äldre lever idag i en stor ensamhet som inte är självvald och det är en situation som måste brytas. Här är ett utvecklande av olika former av gemensamhetsboenden och möteslokaler viktigt. Vi vill hitta fler vägar till kontaktskapande och aktiverande verksamheter för äldre som är ensamma, detta för att ge ökade möjligheter att skapa eller upprätthålla sociala kontakter och att kunna fortsätta med sina fritidsintressen. Valfriheten och möjligheten att påverka sitt eget liv borde gälla även i denna grundläggande del av tillvaron. Det finns olika alternativ, kanske kan man inkludera fler tjänster inom RUT-avdraget, kanske kan kommunerna bli mer generösa angående de äldres möjligheter att bestämma över en del av hemtjänstens innehåll, kanske kan ny teknik underlätta äldres vardag och kanske behövs det fler olika former av insatser från kommunen. Socialtjänstlagen som styr kommunernas verksamhet inom detta område är en ramlag och lämnar ett relativt stort utrymme för individuella och flexibla lösningar. Det handlar om politisk vilja och ekonomiska prioriteringar. Medålderns rätt/ab/

12 2.4 Anhörigvård Människor som hjälper närstående i vardagen utgör en stor och viktig del i omsorgen om dem som behöver stöd och hjälp. Socialstyrelsen har nyligen presenterat en undersökning om anhörigomsorgens omfattning och dess konsekvenser. Enligt Socialstyrelsen är det drygt 1,3 miljoner personer som i någon form hjälper eller stödjer en närstående. Att ge omsorg innebär enligt Socialstyrelsens definition att hjälpa till med praktiska sysslor, ekonomi, kontakt med vård och omsorg, personlig omvårdnad, tillsyn, stimulans och umgänge. Det finns med andra ord många olika sätt för anhöriga att hjälpa närstående. I arbetsgruppens arbete har vi fokuserat på dem som ger hjälp eller stöd i stor utsträckning. De som hjälper till med personlig omvårdnad, någonting som annars skulle göras genom olika insatser från samhällets äldreomsorg. Vad det innebär att vara anhörigvårdare förändras över tiden. Det innebär att behovet av information, stöd och avlastning förändras i takt med omsorgsbehovet hos den man vårdar. Det är därför viktigt att kommunen erbjuder ett individuellt anpassat anhörigstöd som följs upp med jämna mellanrum. Det är viktigt att kommunen har och tar initiativet till sådan uppföljning. Ett naturligt första steg är därför att alla kommuner tar reda på vilka som vårdar anhöriga i hemmet och ser till att informera dessa anhörigvårdare om vilken hjälp och stöd som finns. Det finns även anhörigvårdare som efterfrågar information om sjukdomstillstånd eller olika metoder för praktisk omvårdnad. Även detta måste prioriteras högre av kommunerna. Det finns olika former av hjälp och stöd att få, alltifrån bostadsanpassning till avlastning, men det är viktigt att kommunerna bedriver en aktiv uppsökande verksamhet så att inte ansvaret för att söka hjälp, information och utbildning helt läggs på de anhöriga själva. 3. Sjukvården för äldre Även om dagens äldre är friskare än tidigare generationer så spelar sjukvården en stor roll i många människors vardag. Samtidigt som tillgängligheten har ökat och väntetider har förkortats kan det vara svårt för dem som har många olika sjukdomar eller symptom att hitta rätt i kontakterna med olika vårdinrättningar, medarbetare och verksamheter. Många tvingas dessutom sköta kontakterna med vården själva vilket kan göra situationen ännu svårare. Frågan om sjukvården för äldre är viktig och ett omfattande arbete pågår för närvarande inom ramen för en överenskommelse mellan socialdepartementet och SKL med en bred översyn av sjukvården för äldre. Arbetet syftar till att för- Medålderns rätt/ab/

13 bättra hälso- och sjukvården genom att identifiera ett antal brister och problemområden som behöver åtgärdas i äldreomsorgen och sjukvården av äldre. Äldre är ofta storkonsumenter av vård, i synnerhet de sista åren i livet. Att kunna styra vårdens innehåll genom att välja vårdgivare är för allt fler närmast en självklarhet och kanske särskilt viktigt för den som har mycket kontakt med vården. Reformen med vårdval inom primärvården är uppskattad och har bidragit till såväl högre kvalitet som ökad patientmakt. Vi menar att fritt läkarval inom andra specialiteter måste komma till. Centralt i arbetet med att förbättra sjukvården för äldre är insatser som syftar till en mer sammanhängande vård. Bland annat är en nationell äldresamordnare tillsatt för att samordna arbetet med de mest sjuka äldres tillgång till god vård och omsorg. Ett annat viktigt område är samarbete och koordination mellan äldreomsorg, vårdcentraler, hemsjukvård och sjukhusvård. Särskilt utrymme får också läkemedelsanvändning, vård i livets slutskede, utvecklandet av kunskap, kvalitet och kompetens och bättre tillvaratagande av individens och anhörigas resurser. Precis som inom äldreomsorgen är medarbetarna i sjukvården centrala för den kvalitet som den äldre möter. I kapitel 6 diskuterar vi åtgärder för att stärka medarbetarskapet. När äldre vänder sig till vården är det också viktigt att de möts av medarbetare som specialiserat sig på åldrandets sjukdomar så att vården som ges är anpassad för äldres behov. På grund av det arbete som nu pågår har arbetsgruppen valt att inte lägga några konkreta förslag inom detta område utan inväntar resultatet av regeringens arbete. Däremot väljer arbetsgruppen att lyfta upp några punkter som vi anser extra viktiga att belysa. 3.1 Forskning Att föreslå satsningar inom forskningsområdet ligger utanför arbetsgruppens uppdrag, men gruppen konstaterar att ett stort och växande behov finns inom forskningen på vården och omsorgen av äldre. Särskilt stort ser vi att behovet av kunskapsspridning och utveckling av vårdens olika verksamheter är. Arbetsgruppen noterar bland annat också att det finns ett ökande forsknings- och utvecklingsbehov av innovation och nytänkande inom äldreomsorgen och sjukvården. Ett område som också är värt att lyfta fram extra är demensforskningen. Sverige har redan idag en omfattande forskning om demenssjukdomarna och detta bör stimuleras. Nyligen presenterades också framsteg i denna forskning, vilket på sikt ska kunna innebära en vaccinering mot någon eller flera av demenssjukdomarna, vilket visar på relevansen för denna typ av forskning. Medålderns rätt/ab/

14 3.2 Ökad geriatrisk kompetens inom vården Under 2011 utvärderade Socialstyrelsen kompetensförsörjningen gällande geriatrik och gerontologi inom hälso- och sjukvården. Där framkommer det bland annat att 90 procent av de legitimerade läkarna i Sverige inte har haft mer än 1-2 veckors utbildning i geriatrik under sina 7 år av grundutbildning och allmäntjänstgöring. Socialstyrelsen slår också fast att detta naturligtvis medför en tydlig brist på geriatrisk kompetens inom vården. Just okunskapen om geriatrisk verksamhet kan förmodligen vara en av orsakerna till att det inte är tillräckligt attraktivt att satsa på en karriär inom sådan vård och omsorg som riktar sig till den äldre befolkningen. Det är således en framtidsutmaning att locka unga människor till dessa specialiteter. Kanske bör fler ST-tjänster inom geriatriken inrättas av landstingen. 3.3 Utveckla vårdvalet inom specialistvården Rätten att välja vårdgivare är centralt i arbetet för att stärka patientens ställning inom hälso- och sjukvården. Beslutet om vilken läkare eller vårdcentral man vill gå till, eller inte gå till, bör och ska ligga hos den enskilde. Det ger människor större inflytande över sin situation och ger möjlighet att byta vårdgivare om man inte är nöjd med den vård som ges. Sedan 2010 är det också lagstadgat att landstingen måste ha ett vårdvalssystem inom primärvården där människor fritt får välja vilken vårdcentral man vill gå till. Förutsatt att vårdgivaren uppfyller de av landstinget uppställda kraven så behandlas privata och offentliga vårdcentraler lika. Mot bakgrund av de positiva effekter fritt vårdval haft inom primärvården och den betydelse det har för människors självbestämmande anser arbetsgruppen att vårdvalet bör utökas till att också gälla delar av den öppna specialistvården. Detta skulle bli särskilt värdefullt för äldre som ofta har mer kontakt med den specialiserade sjukvården. Dessutom ger det ökade möjligheter för äldre att själva kunna vända sig till de läkare som har särskild geriatrisk kompetens. 4. Äldreomsorg Även om dagens äldre är friskare och mer aktiva än någonsin så är och förblir äldreomsorgen en av de allra viktigaste delarna i en trygg politik för äldre. Kommunen är ytterst ansvarig för äldreomsorgen och som ledamot i en socialnämnd har man också ett ansvar för ledning och styrning. Detta ställer krav på Medålderns rätt/ab/

15 kompetens och stor förståelse för verksamheten. Vi tycker därför att ett naturligt första steg i att höja kvalitet och kompetens i verksamheten är att höja kunskap och kompetens hos den politiska ledningen. Något Nya Moderaterna ska arbeta med på flera plan. 4.1 Matens betydelse för hälsa och välbefinnande Frågan om mat och hälsa berör många aspekter av äldres tillvaro. Egentligen är frågeställningen mycket bredare än enbart en fråga om äldreomsorg, men gruppen har valt att fokusera på två områden. Mat som serveras genom hemtjänsten och mat som serveras i särskilt boende. Detta då hemtjänst och boende i särskilt boende ingår i äldreomsorgen och därför utgör en naturlig del av kommunens ansvar. Smaken är olika, precis som hos övriga befolkningen vill vissa ha mat de känner till sedan tidigare och andra vill pröva nya rätter. Självklart gäller detta oavsett ålder och omsorgsbehov. Fler måste därför få möjlighet att själva välja vad man vill äta. Arbetsgruppen menar att detta är en fråga som måste prioriteras högre så att fler får bestämma själva vad de äter, det gäller även hur man äter. Att bli äldre ska inte betyda att man aldrig mer får äta sin favoriträtt. Dessutom är måltiden är så mycket mer än frågan om vad som finns på tallriken, det handlar om smaker, dofter, minnen, en delaktighet och inte minst ett socialt sammanhang. Matupplevelser är dessutom väldigt individuella. Därför behövs mer kunskap vid planeringen av mat för äldre i en upphandling. Man måste utgå från de äldres individuella behov och önskemål. Människor som i hela sitt liv själva bestämt vad de ska äta måste kunna få påverka maten även på äldre dagar. Bestämda tider för måltider kan vara ett problem, beroende på tidigare livserfarenhet äter människor vid olika tider och känner hunger utefter hur dagen ser ut. De boenden som har öppna kylskåp och personal som är villig att anpassa sig efter de äldres önskemål om mat vid olika tidpunkter får ofta gladare och friskare äldre. Boendeformer där personalen lagar mat tillsammans med de äldre eller låter anhöriga komma åt köket har många gånger friskare äldre. Den sociala tillvaron i samband med måltiden är viktig ur många perspektiv. Det är lättare och roligare att äta tillsammans och den sociala aspekten kan i sin tur bidra till bättre hälsa. Äldre som bor kvar hemma men har svårt att kunna laga mat själv kan få hjälp med matleveranser, ofta sker det i form av fasta portionsstorlekar från storkök. Några kommuner låter de äldre själva välja mat och leverantör. Själva måltiden äts ofta i ensamhet. Medålderns rätt/ab/

16 Här finns ett utrymme för moderata kommunpolitiker att lyfta frågan om mat och måltidssituationer och upphandlingar. Arbetsgruppen vill inte formulera konkreta förslag eftersom stort utrymme måste lämnas till olika kommuner att arbeta utifrån sina förutsättningar, men frågan bör prioriteras lokalt och inkluderas i det lokala kvalitetsarbetet. 4.2 Biståndsbedömningar Äldreomsorg är en biståndsbedömd service. Kommunen bedömer vilka hjälpbehov den äldre har med hygien, mat, städning etc. Biståndsbedömningen är av avgörande betydelse för att den äldre ska få rätt hjälp, både i omfattning och innehåll. Det är viktigt att reglerna för biståndsbedömningarna är tydliga, lättförståeliga och transparenta det ska inte finnas utrymme för godtycke. Dessutom är det viktigt att biståndsbedömarna har tillräcklig kompetens för att kunna bedöma biståndsbehoven. Många äldre upplever att de inte får vara delaktiga i de beslut som fattas kring dem, till exempel vad gäller vårdplanering. Det får inte råda någon tveksamhet över att den enskilde individen alltid bör ha möjlighet till eget inflytande över sin situation. För att säkra individens rättssäkerhet måste genomförandeplaner och löpande dokumentation ha en gemensam struktur, begripligt språk och finnas lättillgängliga för de boende och deras anhöriga när det gäller vård- och omsorgsboenden. Brukare och anhöriga ska uppmuntras att lämna synpunkter och klagomålshantering ska vara lika bra över hela landet och en del av systematiskt förbättringsarbete. Om omsorgen brister ska man veta vart man kan vända sig och det ska också vara möjligt för enskild att få ersättning om eller när värdighetsgarantin inte fullgörs. Här ser vi att det finns mycket kvar att utveckla idag. Reformen med hushållsnära tjänster (RUT-avdrag) har underlättat för många äldre att anlita hjälp för att komplettera den service som fås via kommunens hemtjänst, t ex ytterligare städning. Arbetsgruppen menar att man därför bör överväga om RUT-avdraget kan utvidgas till att gälla fler områden för äldre. 4.3 LOV (Lagen om valfrihetssystem) LOV infördes av Alliansregeringen 2009 och har snabbt spridit sig runt om i landet. Lagen syftar till att den enskilde ska ha möjlighet att väja anordnare av äldreomsorg och andra sociala tjänster. Det är ett sätt att stärka den enskildes makt över sin vardag. LOV är frivillig för kommunerna att använda. Hittills har 129 kommuner gett sina äldre invånare rätt att välja anordnare av hemtjänst (oktober 2012). 42 kommuner har beslutat att införa LOV, men har ännu inte gjort det. 119 kommuner har Medålderns rätt/ab/

17 sagt nej eller utreder fortfarande. När det gäller vård- och omsorgsboenden har endast 6 kommuner infört valfrihet enligt LOV. Vi menar att utvecklingen går för långsamt. Fortfarande är det många kommuner som förvägrar sina invånare rätten att välja hemtjänst. För oss moderater är valfrihet nyckeln till eget inflytande. Det är en viktig kvalitetsfaktor att både kunna välja till det alternativ man tycker är bra, men också att kunna välja bort det man inte tycker fungerar bra. Tyvärr finns flera exempel på brister i vården av äldre, alternativ som de äldre skulle kunna välja bort om det fanns en fungerande valfrihet. Men främst är valfrihet ett uttryck för att man som individ behåller rätten att själv kunna bestämma, att kunna välja handlar om självständighet och människovärde. Visserligen kan det vara svårt att välja för vissa, men då måste lösningen vara att ge extra bra stöd och råd inför valet, inte att ta bort valfriheten. Även sjuka och äldre människor vill vara med och uttrycka hur den egna vården ska se ut och vem som ska utföra den. Därför ska vi ha en äldreomsorg som är flexibel och som utgår från varje persons önskemål om hur han eller hon vill leva sitt liv. För oss handlar valfrihet om att stärka den äldres möjligheter att själv påverka sin omvårdnad. Den äldre ska kunna välja inom såväl boende som hemsjukvård och hemtjänst. Utifrån principiella utgångspunkter är det märkligt och diskriminerande att äldre inte får välja anordnare av hemtjänst och vårdboenden när barnfamiljer får välja förskola och skola åt sina barn. Vi menar därför att LOV för hemtjänsten ska gälla i hela Sverige. Alla äldre ska ha rätt att välja, inte bara vissa. När det gäller vård- och omsorgsboenden finns särskilda omständigheter som försvårar omställningen till mer frihet för den enskilde. Det handlar bl a om lokaler och hur vårdbehoven bedöms och finansieras från kommunen. Eftersom 6 kommuner redan infört LOV för vård- och omsorgsboenden så är det bevisat möjligt och arbetsgruppen menar att det är en helt klart önskvärd utveckling. Arbetsgruppen anser att valfrihetslösningar är att föredra framför upphandlingar. Då pressas ofta priset och ibland går det ut över kvaliteten, dessutom är avtalen tidsbestämda vilket innebär att det kan bli svårt med långsiktigheten. Med LOV är priset definierat från början och de olika anordnarna tävlar om att erbjuda god kvalitet. Det höjer även kvaliteten eftersom anordnarna måste anstränga sig lite extra för att möta de äldres behov. LOV innebär också att kommunerna måste fastställa vilka krav man har på utförarna, det innebär med andra ord att LOV innebär att kommunerna tydligt behöver ange vad man anser vara kvalitet inom omsorgen. Enligt Socialstyrelsens senaste lägesrapport från mars 2012 konstaterar myndigheten att cirka 900 enskilda utförare runt om i landet är verksamma inom valfrihetssystemen. Medålderns rätt/ab/

18 En stor del av dessa ägs eller drivs av kvinnor, som arbetar varje dag för att ge bra omsorg till människor som behöver det. Detta har skapat jobb för tusentals nya medarbetare inom äldreomsorgen som dessutom har olika arbetsgivare att välja mellan. Politikens huvuduppgift är att tillförsäkra alla en god kvalitet och eget inflytande, att följa upp och ta ansvar för att äldreomsorgen möter högt ställda krav. Frågan om driftsform diskuteras ofta i samband med äldreomsorgens utförare, men för oss är inte driftsformen det viktigaste. Det avgörande är kvaliteten och att makten att välja ligger hos den äldre, så att denne både kan välja och välja bort. Valfrihet (LOV) inom boende, hemsjukvård och hemtjänst är enligt oss ett bra sätt att skapa kvalitet. Arbetsgruppen konstaterar att regeringen har tillsatt en utredning om att göra LOV obligatorisk i hela landet. Vi välkomnar det och anser att man bör fastställa slutdatum för när så ska ske för hemtjänst respektive vård- och omsorgsboenden. För att valfriheten ska fungera fullt ut för de äldre måste villkoren mellan den kommunalt och den privat drivna äldreomsorgen vara likvärdiga, både vad gäller ekonomisk ersättning, tillståndskrav och uppföljning och sanktionsmöjligheter. Krav bör ställas på kommunerna att tydligt redovisa hur ersättningsbeloppen räknas fram, på samma sätt som sker inom skolan och förskolan idag. 4.4 Tillsyn och kontroll Många av de äldre som är i behov av omfattande vård och omsorg är särskilt beroende av att alla länkar i vård- och omsorgskedjan fungerar och håller hög kvalitet, detta gäller speciellt dem som har en demenssjukdom. Som vi tidigare varit inne på ställer detta mycket höga krav på medarbetarna och cheferna. Men det innebär också att det finns ett behov av en fungerande tillsyn och uppföljning. Vi ser positivt på framväxten av nya välfärdsföretag och fler alternativ inom äldreomsorgen det är genom valfrihet som människor får inflytande över sin situation. Det gäller inte bara möjligheten att välja det man vill ha, det gäller även möjligheten att välja bort det man inte tycker fungerar som det ska. Det finns dock personer som av olika anledningar inte har möjlighet att göra sig hörda eller att själva påverka sin situation. För denna grupp är det extra viktigt med engagerade lokalpolitiker som ställer skarpa krav på verksamheterna, samt en aktiv och närvarande tillsynsverksamhet som kan upptäcka missförhållanden och följa upp de åtgärder som sätts in. När det gäller äldreomsorgen har kommunerna det yttersta ansvaret. Det gäller oavsett vem som driver själva verksamheten. Att ha resurser och bra metoder för uppföljning och kontroll är centralt. Och om kvalitet och trygghet inte håller måttet måste krav ställas på att det åtgärdas. Görs inte det ska ansvar eller Medålderns rätt/ab/

19 kontrakt för verksamheten kunna dras in. Det ska gälla oavsett vem som driver verksamheten. För oss är det viktigaste att kvaliteten är hög och att människor ges större inflytande över sin situation, inte vem som driver verksamheten. För att behålla allmänhetens förtroende är det även nödvändigt med en oberoende tillsyn. Socialstyrelsen spelar därför en mycket viktig roll. Kommunerna kan ha en egen tillsyn, särskilt när det gäller alternativa utförare, men opartiskhet kräver också en fristående granskningsmyndighet. Regeringen har nyligen beslutat att en renodlad tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och socialtjänst ska inrättas. Den nya myndigheten kommer att få namnet Inspektionen för vård och omsorg och ska inleda sin verksamhet under Arbetsgruppen har tidigare övervägt att föreslå en särskild tillsynsmyndighet enbart för äldreomsorgen, en välfärdsinspektion. Men arbetsgruppen vill nu först avvakta resultaten av denna reform innan vi eventuellt går vidare med ytterligare förslag för att stärka tillsynen. 5. Demensvården En demenssjuk person kan i senare stadier av sjukdomen vara i det närmaste totalt utelämnad till sin omgivning. En välfungerande demensvård är därför en av grundförutsättningarna för en fungerande äldreomsorg. Detta kräver i sin tur kompetent, välutbildad och välmotiverad personal för att fungera. I de fall vården av demenssjuka inte lever upp till dessa och andra kvalitetskriterier finns all anledning att markera tydligt mot det. Alla demenssjuka behöver en individanpassad, trygg och kompetent omsorg. Vården av demenssjuka ställer mycket höga krav på medarbetarna. Därför är det avgörande med kompetenshöjande insatser inom så väl vård som omsorg, som i samhället i stort, om vad det innebär att ha en demenssjukdom. För att lyckas ge de mest sköra äldre en trygg och rättssäker omsorg med hög kvalitet krävs många insatser på olika plan. En en grundförutsättning är att tillräckligt med resurser finns på plats och att vårdgivarna lyckas rekrytera, utbilda och behålla kompetenta medarbetare. 5.1 Hur fungerar det idag Risken för att få en demenssjukdom ökar i takt med stigande ålder, var femte person över 80 år är drabbad, men det är också viktigt att komma ihåg att det finns cirka människor som är under 65 år och har drabbats av demens. För denna grupp kanske inte alltid äldreomsorgen är mest lämplig och därför behövs mer specialistkompetens och kunskap inom sjukvården om hur den med demens ska bemötas. Medålderns rätt/ab/

20 Demenssjukdomar är komplexa och det är oftast tungt och tragiskt för den drabbade och för de anhöriga att se hur den demenssjuka förändras av sitt sjukdom. Det är också en sjukdom som tar sig ytterst olika uttryck från person till person, med allt från lindrig demens till svår demens med allvarliga hjärnskador som ger stora personlighetsförändringar. Precis som att äldre i stort inte är något homogent kollektiv är inte demenssjuka någon homogen grupp. Vård och omsorg måste därför anpassas efter individen och dennes specifika behov. Forskning på demensområdet har visat att relationer till vårdpersonalen är bland det allra viktigaste i vården av demenssjuka. Återigen visar det att medarbetarna är de enda garantierna för att åstadkomma bra kvalitet i vården. Därför måste medarbetarna i vård och omsorg ges både tid och resurser och specifik kunskap om demenssjukdomar för att de ska kunna skapa en så bra demensvård som möjligt. 5.2 Vad har regeringen gjort och vad är aviserat Alliansregeringen och socialdepartementet genomför under mandatperioden ett omfattande arbete och en översyn av svensk äldreomsorg. I satsningen som tagits upp under kapitel 3 ovanangrips ett antal brister och problemområden som behöver åtgärdas i dagens äldreomsorg. Socialstyrelsen definierar de mest sjuka äldre som personer som är 65 år eller äldre och som har omfattande nedsättningar i sitt funktionstillstånd till följd av åldrande, skada eller sjukdom. Detta gör att människor drabbade av demenssjukdom till stor del berörs av dessa satsningar. Dessutom är ett av satsningens delområden just god vård vid demenssjukdom. Även ett betydande arbete specifikt riktat mot demensvården genomförs också utanför satsningen presenterade till exempel Socialstyrelsen sitt uppdrag från 2003 om att utarbeta riktlinjer för vården och omsorgen av personer med en demenssjukdom. De nationella riktlinjerna syftar till att skapa en enhetlig och högkvalitativ vård och omsorg över hela landet. Riktlinjerna berör bland annat omvårdnad och läkemedelsbehandling och hur utredningar av demenssjukdom ska genomföras. Riktlinjerna anger även hur stödet till anhöriga ska utformas. I januari 2014 träder också nya föreskrifter från Socialstyrelsen, riktade mot demensvården, i kraft. Föreskrifterna innebär att varje kommuns socialnämnd ska se till att det finns tillräcklig bemanning för att ge alla boende den hjälp han eller hon behöver, på alla särskilda boenden där personer med demenssjukdom bor. Kommunerna måste också göra skarpare kontroller av alla särskilda boenden där personer med demenssjukdom bor, för att följa upp varje enskild persons Medålderns rätt/ab/

21 behov och om det finns tillräckligt med personal för att möta behoven på det särskilda boendet. Föreskrifterna är tänkta att bidra till att klargöra för såväl den äldre som för anhöriga vilken hjälp den äldre har rätt till. Att det är den äldres individuella behov och inte bemanningssituationen i sig som ska styra vilken omsorg de äldre får är viktigt. Till exempel kan kompetens, organisation och lokalernas utformning vara sådant som påverkar den optimala bemanningssituationen och utifrån detta är det alltså fristående och enskilda bedömningar som bör ligga till grund för bemanningen på särskilda boenden. Även om översyn, utredningar och åtgärder genomförs har det varit viktigt för Moderaterna att belysa de utmaningar äldreomsorgen står inför. Beskrivningarna nedan ska därför ses som viljeinriktningar och ett markerande av att vi också i framtiden ser det som mycket viktigt att prioritera denna grupp som har det största och mest komplicerade vårdbehovet. Regeringen har också beslutat om en lagrådsremiss där en ny lag föreslås om vissa tvingande skyddsåtgärder inom socialtjänsten. Den föreslagna lagen ska bidra till att stärka utvecklingen av kvalitet och innehåll i omsorgen om personer med demenssjukdom. Lagen föreslås träda i kraft 1 juli Ska demensboenden kunna anpassas för olika patientgrupper? Det traditionella sättet att organisera äldreboenden och hemtjänst är inte alltid bäst lämpat för att skapa god kvalitet gentemot demenssjuka och deras anhöriga, eftersom demenssjukdomar i sig är komplexa och kan ta sig olika uttryck på människor som drabbas. Därför är det viktigt att alla medarbetare på demensboenden är utbildade i vård och omsorg, med särskild inriktning på demenssjukdomar. Det finns flera förstklassiga utbildningar i Sverige som utbildar medarbetarna för att såväl kunna vårda och ge omsorg, som att kunna bemöta och aktivera en demenssjuk person på ett lämpligt sätt. En viktig uppgift är att sjukvården blir ännu bättre på att diagnostisera demenssjukdomar redan i ett tidigt stadium. Till exempel bör en utredning alltid initieras vid första misstanke om att demens föreligger. En diagnos i tidigt skede kan ofta göra det enklare för den drabbade och de anhöriga att hantera situationen. Dessutom kan en tidig upptäckt innebära att medicinering snabbt kan sättas in för att lindra symtomen. Genom de utmaningar demensvården medför så visar detta område ännu tydligare hur betydelsefullt det är med läkare som har specialiserat sig på ålderdomens sjukdomar och som besitter särskild geriatrisk kompetens. Det är också viktigt att även biståndsbedömarna har relevant utbildning om demenssjukdomar. Insatser som rör sjukvård, rehabilitering eller dagverksamhet ska ges uti- Medålderns rätt/ab/

22 från individens behov och vid komplexa demenssjukdomar ställs det därför ännu högre krav på handläggarna som har hand om biståndsbedömningen. 5.4 Demensteam Utifrån de utmaningar som berörs ovan är det vår uppfattning att demensvården i Sverige kan stärkas genom att särskilda demensteam bör införas i varje kommun. Ett demensteam är en tvärprofessionellt sammansatt grupp som kan erbjuda specialistkompetens och kunskap om hur demenssjuka äldre ska bemötas. Enligt Svenskt Demens Centrums nationella överblick över demensteam är vanliga uppgifter för demensteamen att delta i och utföra demensutredningar, delta i biståndsbedömningar och vårdplanering och vara en länk mellan olika vårdnivåer och vårdgivare. Teamen kan också ge handledning till, och kompetensutveckling av, personal inom äldreomsorg och primärvård, samt ge informationsoch kompetenshöjande insatser även för allmänheten. Teamens organisation och uppdrag påverkas givetvis av var huvudmannaskapet för teamet ligger och om kommunen har hemsjukvårdsansvaret eller inte i den aktuella kommunen. Just uppdelningen mellan olika huvudmän och mellan olika medicinska specialiteter i vården av äldre är något som sedan länge identifierats som ett problem. Den av Alliansregeringen tillsatta äldresamordnaren har därför uppdraget att lämna förslag på hur samarbetet och samverkan mellan olika vårdaktörer, nivåer och insatser riktade till äldre kan förbättras. Utifrån detta är gemensamt drivna team, där både landstinget och kommunen har delat huvudmannaskap att föredra. Genom en sådan samverkan får teamen också en bredare sammansättning från alla professioner. Det kan då ingå såväl sjuksköterskor, läkare, biståndsbedömare/handläggare, sjukgymnaster, logopeder och arbetsterapeuter i demensteamet. Genom att alla dessa olika medicinska professioner ingår i teamet så blir beslutsmandatet runt den enskilde mer enhetligt. Insatserna blir således mer samstämmiga och kontinuiteten i vården blir bättre. Demensteamet bidrar också till att alla beslut som tas runt den demenssjuke tas av dem som har adekvat kunskap om demenssjukdomar. Med sin inriktning på hemsjukvård underlättar demensteamen också för alla de demenssjuka som vill och kan bo kvar hemma och teamet ser till så att de får rätt vård och omsorg i hemmet och en vård som är anpassad till demenssjukdom. Demensteamen har också en viktig roll att spela genom att de kan arbeta med uppsökande verksamhet för att sprida information och nå ut till alla som direkt eller indirekt kan vara berörda av demenssjukdom. Medålderns rätt/ab/