1 Isto Huvila, Uppsala universitet, Institutionen för ABM Länkad data på fältet: från fältdokumentation och rapportering till dokumentationskontinuum

Transkript

1 1 Isto Huvila, Uppsala universitet, Institutionen för ABM Länkad data på fältet: från fältdokumentation och rapportering till dokumentationskontinuum Arkeologisk dokumentation och rapportering är en process i flera steg. Påfältet fångar man data och gör anteckningar som renskrivas och tolkas efteråt,och slutligen sammanfattas i en rapport. Resultaten syntetiseras vidare ochpubliceras ytterst sällan och det publiceringen kan ske årtal efter den självautgrävningen. Därtill är det typiskt att olika fyndgrupper och mätningar analyseras och publiceras separat.dokumentationsprocessens avbrutenhet har vissa nackdelar. Dokumenta-tionsdatan blir tillgänglig långt efter fältarbetet har tagit slut och sen synte-tisering av resultaten kan påverka tolkningarnas kvalitet på ett negativt sätt. Dokumentationsprocessen och dess form beror på flera olika faktorer. Tidsbristpå fältet, datamängden, tiden för processering av mätningsdata och analyser,svårigheten att tolka partiella observationer men även traditioner, benägenhetatt betrakta primärdata som utgrävningsledarens privata egendom och tendensatt skydda egna tolkningar från kritik inverkar på dokumentationsprocessen. Trots de båda sociala och tekniska svårigheter, det finns en del fördelar medatt bearbeta dokumentationsprocessen så att datan syntetiseras och tillgänglig-göras tidigare och att olika typer av data inte behandlas separat. Denna pre-sentation diskuterar utmaningar och möjligheter vid en integrerad Linked Data(länkad data) baserad approach som gestaltar dokumentation och rapporteringsom ett kontinuum i stället av en serie (semi)-självständiga faser. Approachenbygger på ett integrerat dokumentationssystem och dataarkiv, och exploateringav semantiska webbteknologier. 2 Michael Neiß, Institut für UFG, Christian-Albrechts-Universität zu Kiel 3D scanning as a tool for Viking Age studies Within our pilot study, a broad variety of Scandinavian Viking Age brooches is digitalized with two laser scanners. Using 3D software, the digital models are then analysed with methods not feasible for the originals such as digital assembling of broken objects, distance measurements between selected brooch landmarks, comparisons of size, investigations of tool marks and false colour imaging for the purpose of pattern reconstruction. As a result of our study, 3D analysis has proven itself an effective tool for reconstructing Viking Age workshop traditions and mapping the typological development of a certain artefact type. 3 Benedict Alexander, Länsstyrelsen Dalarna. Kulturmiljöenheten Laserskanning och kulturmiljövård i skogen Länsstyrelsen Dalarna har sedan år 2006 använt sig av LiDAR, laserskanning från flyg/ helikopter inom kulturmiljövården. Bakgrunden till att vi började utnyttja laserskanning ligger främst i de många oregistrerade fäbodlämningarna i skogen och den pågående omarronderingen av fastigheterna. I samband med planerade omarronderingar kommer det bli ett ökat skogsbruk och hundraåriga strukturer, som till viss del bevarat kultur- och fornlämningar i skogen och i fäbodarna, försvinner och riskeras att skadas, förstöras. Syftena har bland annat varit att samla underlag/kunskap om hur tekniken kan användas främst i skogsmiljöer inom kulturmiljövården.

2 Laserskanning i Dalarna har använts bland annat till följande: Metodutveckling av hur laserskanning kan användas inom kulturmiljövården. Kartläggning av fäbodar i omarronderingsområden. Kartläggning av tidigare okända forn- och kulturlämningar. Jämförande studium av tidigare kända forn- och kulturlämningar (för att få en bra bild av hur dessa framträder i laserskanningen.) Kvalitetssäkring av tidigare kända forn- och kulturlämningar, dess utbredning och läge. Kontroll av skador efter bland annat skogsbruk på forn- och kulturlämningar. Laserdatat används ofta i samband med studier av historiska kartor. Genom den kombinerade metoden är det möjligt att få fram en detaljerad bild över exempelvis en fäbod och hur den ligger i landskapet. I Dalarna har vi idag tillgång till laserdata från regionala skanningar i olika punkttäthet samt den nationella skanningen från Lantmäteriet och NNH. Jag kommer visa på jämförelser mellan olika data och punkttäthet och hur det kan skilja sig. Då många av deltagarna troligen har intresse av NNH-datat kommer jag ta upp mina erfarenheter av den. Vilka förutsättningar, möjligheter och begränsningar finns det med NNHdatat? Föredraget kommer att handla om våra erfarenheter, hur vi har använt oss av laserskanning i samband med kartläggning och inventering av kultur- och fornlämningar, främst i skog. 4 Anders Biwall, Manuel Gabler, Alois Hinterleitner, Pär Karlsson, Matthias Kucera, Lars Larsson, Klaus Löcker, Erich Nau, Wolfgang Neubauer, Daniel Scherzer, Håkan Thorén, Immo Trinks, Mario Wallner, Thomas Zitz, Ludwig Boltzmann Gesellschaft GmbH, Ludwig Boltzmann Institute for Archaeological Prospection and Virtual Archaeology. Riksantikvarieämbetet UV Teknik och Arkeologiska uppdragsverksamheten Terrestrial laser scanning for the generation of a digital terrain model of the Iron and Viking Age site Uppåkra in Sweden In April 2011 the large-scale landscape archaeological LBI-ArchPro case study was continued at Uppåkra with the plan to cover all accessible areas surrounding the settlement site with magnetic prospection. Parallel a high-resolution terrain model of the site and surrounding landscape was to be generated using terrestrial laser scanning applying a Riegl LMS Z420i ( The purpose of the latter is the future topographic correction of GPR data as well as the graphic visualisation and presentation of the archaeological prospection data and its interpretations in photorealistic 3D models. 5 Håkan Thorén, Riksantikvarieämbetet Arkeologiska uppdragsverksamheten Lateranprojektet Nya metoder för byggnadsarkeologisk dokumentations- och analysprocess De byggnadsarkeologiska uppdragen i landet är inte många. De byggnadsarkeologiska ärendena som är av en storlek så att man parallellt med dokumentationen kan bedriva metodutveckling finns nästan inte. UV har dock haft nöjet att utföra ett uppdrag på Läckö slott där vi fick mersmak av förnyelse av äldre metoder. För att kunna ta ett större grepp på metodutveckling inom byggnadsarkeologi skapades det

3 2009 ett samarbetsprojekt mellan RAÄ UV, PIAC (Pontificio Istituto di Archeologia Cristiana), Svenska Institutet i Rom och Vatikanmuseerna. Projektet har hittills utfört två kampanjer med Lateranbaptisteriet i Rom som centrum. Lateranbaptisteriet byggdes av kejsar Konstantin på 300-talet e.kr. Byggnaden anses vara den äldsta bevarade monumentala dopanläggningen i världen. Baptisteriet har fortfarande kvar sin funktion men har genom århundradena omgestaltas vid ett flertal tillfällen. Under mark finns baptisteriets grundmurar samt rester efter äldre profana hus och gator bevarade och tillgängliga. Projektet har som målsättning att vidga begreppet byggnadsarkeologi och därmed även möjligheterna att utföra kvalitativt bättre och mer djuplodande analyser av en byggnad, såsom bruksanalyser och rumsliga analyser. För att utföra dessa typer av analyser måste en tredimensionell metod användas. Den första kampanjen avsåg att undersöka ifall det gick att koppla samman alla byggnadsdelar i ett och samma koordinatsystem för att fullt ut applicera den tredimensionella dokumentationstekniken och i förlängningen laserskanna hela byggnaden. Under andra kampanjen var målet att laserscanna byggnaden utvändigt men det är inte alltid projekt framskrider enligt planen. Slutmålet med laserscanningen är att försöka skapa en tredimensionell modell av baptisteriet och att använda denna för att visualisera och gestalta byggnaden under olika tider. En förutsättning för en rekonstruktion av en byggnadens olika faser är att den genomgått en noggrann murverksdokumentation. Eftersom baptisteriet tidigare under flera år genomgått en grundlig murverksdokumentation finns en sådan redan och behöver inte utföras inom projektet. Med det här föredraget presenteras i första hand projektets metod- och teknikval samt och nackdelar med dessa val. 6 Håkan Thorén, Riksantikvarieämbetet. Arkeologiska uppdragsverksamheten Digitalfoto som dokumentation - från fotomosaik till fotoscanning De vanliga metoderna för arkeologisk dokumentation kan vara mycket tidsödande. Detta gäller t.ex. tekniker som handritning, digital inmätning med gps/totalstation eller digitalisering. Ett alternativ som är snabbare är att fotografera, men hur fotograferar man för att få en fullgod dokumentation och hur kan man uppnå en acceptabel dokumentation genom att bara fotografera? Jag vill med detta föredrag visa på ett par exempel hur man kan använda digitalfoto som ett steg i dokumentationen eller är det så att det i sig är en fullgod dokumentation? Som fototekniker kommer fotomosaik och fotoskanning att presenteras. Vid fotografering för fotomosaik måste man alltid ta hänsyn till de fel som kameran i sig introducerar som t.ex. linsförvrängningar, hur kommer man runt dessa och hur sätter man ihop mosaiken? Naturligtvis finns det idag oändligt mycket mjukvara som automatiskt gör fotomosaik men går dessa använda i alla lägen? Som exempel på fotomosaik kommer den byggnadsarkeologi som utförts på Läckö slott att användas. Under de senaste åren har en ny typ av fototeknik börjat användas som arkeologisk

4 dokumentation. Metoden heter Structure from motion men den kan nog kallas för fotoskanning på vårt tungomål. Enkelt förklarat går det ut på att man utifrån en mängd bilder får en 3D-modell genom att man låter en dator automatiskt utföra en mängd fotogrammetriska operationer. Det fiffiga med allt är att användaren behöver utföra en mycket begränsad insats för att få ett bra slutresultat, det är egentligen bara datorn som behöver jobba. Resultatet är en texturerad 3D-modell även kan användas som ortofoto. Vad kan vi då använda den här metoden till inom arkeologin? Är det här något vi kan använda som dokumentation? Ett par exempel på olika mjukvaror och olika dokumentationsexempel kommer att presenteras. 7 Yvonne Backe Forsberg & Richard Holmgren, Inst för arkeologi och antik historia, Uppsala/ Svenska instituet i Rom. ARCDOC, Linköping Airborne multispectral imagery at the Etruscan site of San Giovenale, Blera (Lazio) During the campaigns in , the Swedish-Italian venture of archaeologists and remote sensing experts (the Swedish Institute in Rome & CNR, Potenza) aimed to verify Etruscan remains on the Vignale plateau - placing them in a landscapearchaeological perspective. This aerial project (previous a land-survey/excavation undertaking) at San Giovenale, delivers a more comprehensive understanding of the site as a much larger unit than earlier expected. In addition to the 2007 photographic approach, the use of a modified ultra-light airplane, flown by the team itself became a new experience and natural tool during our daily work. The modern methods involving improved small aircrafts and digital photographic equipment, opens up for valuable archaeological results such as pinpointing areas of interest before further exploration methods. San Giovenale has been documented by Swedish archaeologists since As a result of a renewed attention of the site, a land survey was initiated by the Swedish team in February/March The aim was to investigate the western tip of the large Vignale plateau where archaeologists during the 1950 s have described a variety of ceramics, building features and wells. These testimonies indicate an Etruscan monumental area from the 7th century BC onwards. The results of the land-survey have furthermore revealed traces of structures both on top of and in the immediate surroundings of the plateau. These findings involve roads, ramparts and fortification walls suggest a settlement of immense importance. When combining the various digital photographic techniques such as thermo-, near infrared- and conventional-photography, we have been able to identify a number of unknown structures. The possibility of having a small plane for direct use besides digital photographic equipment allowed us to evaluate and test various techniques immediately. The cost effective plane and the digital apparatus makes this kind of venture a very useful and effective approach in many upcoming projects. The method of linking features found from the ground with possible covered structures visible from the air, makes it easier to position future unearthing.

5 8 Gustaf Svedjemo, Högskolan på Gotland/Uppsala universitet. Arkeologi Gotländska gårdar, byar och bygderväxer fram med GIS Nu sedan FMIS från RAÄ och Digitala historiska kartor från Lantmäteriverket finns tillgängliga för GIS analyser, finns förutsättningar för heltäckande GIS-analyser av bebyggelseutvecklingen på Gotland för perioden ca 100 e.kr till historisk tid. I presentationen kommer vissa delresultat av avhandlingsarbetet Landskapets dynamik att presenteras. I avhandlingen drivs tesen att bebyggelsen från senare delen av ÄJÅ, utgörs av dels olika typer av bybildningar och ensamgårdar och att spåren av dessa även syns i historisk tid. Dock utvecklas inte den kamerala byn, som i i stora delar av övriga Sverige. I avhandlingen görs en övergripande rekonstruktion av ÄJÅ bebyggelseområden med logistisk regressionsanalys. Baserad på den modellen görs också en grov uppskattning av hur många kämpgravar som försvunnit till dags dato. Idag finns ca 1800 kämpgravar bevarade i det gotländska landskapet. Utöver dessa kan man identifiera läget för ytterligare ca st utifrån äldre källor, bl a historiska kartor, där många kan ses som impediment i åkrar. De kämpgravar med känd längd och läge används i en GIS-analys av hur gårdar, byar och bygder grupperat sig på Gotland. För Gotland finns även ett unikt historiskt kartmaterial från åren , då alla hemman på hela ön karterades. Det gör att vi har en i princip komplett bild av bebyggelsens utbredning och markanvändning för tidsperioden. Dessa kartor har sammanställts och rektifierats för hela länet. Detta material analyseras på liknande sätt som järnåldersbebyggelsen och de olika resultaten jämförs. Även data från de mellanliggande perioderna, som kända ödegårdar och vikingatida fynd och skattplatser tas till viss del in i analysen. Resultaten av de gotländska analyserna skall sedan jämföras med den kända utvecklingen för andra delar av Skandinavien. Jag ser fram emot att få synpunkter och konstruktiv kritik, då detta är pågående forskning och inga färdiga resultat. 9 Karl-Johan Lindholm, Emil Sandström & Ann-Kristin Ekman, Department of Urban & Rural Development, Division of Rural Development, Swedish University of Agricultural Sciences (SLU) An Archaeology of the Commons: using GIS for reconstructing collective forms of natural resource management in northern Sweden The purpose of the ongoing research project An Archaeology of the Commons is to create a better understanding of collective forms of natural resource management in the rural regions of Sweden. One of the ideas to be tested within the project is whether various archaeological features can help us in reconstructing areas that has been used as commons (allmänningar) in the past; i.e. identify lands or resources that was maintained by principles of cooperative management. The initial GIS-work includes the construction of a database over archaeological sites, place names as well as unofficial and official documentation from the large land reforms

6 over the last centuries. The majority of the various sites that we consider indicative for commons appear in clusters, which can partly be confirmed by a density analysis. We have tested our presumption by looking at one of the first Swedish laws that regulate the use of commons, the Hälsinge Law (ca 1320 AD) and the preliminary results from the GIS-analysis will be presented in this paper. 10 Ulf Jakobsson & Johan Fihn, Svensk Nationell Datatjänst Svensk Nationell Datatjänst - SND Bakgrund Svensk nationell datatjänst inrättades den 1 januari 2008 på initiativ av Vetenskapsrådet. Verksamheten bedrivs idag vid Göteborgs universitet (värd) och finansieras gemensamt av Vetenskapsrådet och Göteborgs universitet. Genom sitt ursprung i SSD har SND idag en 30- årig erfarenhet av att dokumentera, kvalitetssäkra, förmedla och uppdatera digitaliserat datamaterial. SND är en del av en internationell infrastruktur för forskningsdata där SND tillsammans med andra dataarkiv utvecklar standarder för att dokumentera data, så att datan kan användas och återanvändas av alla. SND har också genom sin erfarenhet och kunskap möjlighet att skapa anpassade strukturer och portaler för digitalt datamaterial, samt dess metadata. Internationell utblick 2011 SND har under 2011 genomfört studiebesök på flera av de stora dataarkiven i Europa. I juni besöktes bl a EDINA i Edinburgh och ADS i York. EDINA arbetar med GeoData i olika system. ADS arbetar med digitalt material inom arkeologi. Erfarenheter från besöken kommer att tas upp i SND:s fortsatta arbete. Även DANS i Holland samt GESIS i Tyskland har besökts, vilka också arbetar med arkeologiskt material. En EU-utlysning kom i juli 2011 med inriktningen Research infrastructures for archaeological datasets and related technologies. En ansökan om ett projekt, ARIADNE; Advancer Research Infrastructure for Archaeological Dataset Networking in Europe är påbörjat. I projektet beräknas ett 20-tal europeiska partners att ingå. SND representerar Sverige i projektet och ansökan kommer att skickas in inom kort. "The project will address the integration of: excavation data concerning finds......specialized datasets used for dating, analysing and interpreting, as dendrochronology, pollen analysis, or other digital reference collections; aerial and remote sensing imagery;... Integration tools will range from metadata crosswalks and mappings to GIS." Pågående teknisk utveckling: SND utvärderar Open Source-lösningen Dataverse under höst/vinter 2011 för att kunna tillhandahålla en plattform där forskare och externa organisationer själva kan ladda upp och

7 lägga ut sin data för nedladdning. Datan blir även sökbar via en gemensam portal. SND är medlem DDI Alliance, ett internationellt initiativ för att skapa en standard för en teknisk dokumentation att beskriva data. Data Documentation Initiative (DDI) anger hur XML-dokumenten kan se ut. Vilka fält man vill/inte vill ha med i en XML-mall är något man kommer överens om. Möjligheten att lägga in kommentarer (fritext) finns för variabler m.m. SND är medlemmar i DataCite, en organisation som arbetar för bättre och lättare tillgång till forskningsdata, korrekt citering samt för arkivering av forskningsdata för att möjliggöra verifiering och återanvändning. DataCites medlemsorganisationer kan tilldela DOI till forskningsdata. DOI möjliggör att underliggande data kan länkas från artiklar och rapporter. Vad kan SND göra med arkeologisk och historisk data? Liksom med annat material kommer SND kvalitetssäkra, förmedla, uppdatera samt sprida kunskap om det digitaliserade datamaterialet. Beroende på önskemål/krav är det möjligt för SND att skapa en portal för sökning av data baserat på ett antal urval. Varje undersökning med sin specifika data lagras sedan som en enhet med sin specifika metadata. SND har under hösten påbörjat ett arbete med det GIS-material som Länstyrelsen i Östergötland samlat ihop i sitt pilotprojekt. 11 Philip Buckland, Umeå universitet Environmental Archaeology Lab SEAD - The Strategic Environmental Archaeology Database. An international research cyber-infrastructure for studying past changes in climate, environment and human activities The volume of data on past environmental and climate changes, as well as human interactions with these, has long since passed the level where it is manageable outside of large scale database systems. The Strategic Environmental Archaeology Database project aims to not only store and disseminate such data, but also provide a set of tools for querying and analysing them, whilst maintaining a close connection with the archaeological data that are essential for their comprehensive interpretation. Large scale, geographically and chronologically unrestricted databases provide us with essentially unlimited scope for applying locally collated data to the investigation of earth system level changes. By providing integrated access to data from a variety of proxies, including plant macrofossils, pollen, insects and geochemistry, along with dating evidence, more complex questions can be answered where any single proxy would not be able to provide comprehensive answers. 12 Magnus Mårtensson, Riksantikvarieämbetet Förvaltningsavdelningen Gammal teknik i ny kostym

8 Röntgen har använts inom arkeologin sedan dess barndom. Några av de första föremål som röntgades var inom egyptologin, t.ex. mumier. Idag används röntgen som hjälpmedel inom såväl arkeologi som arkeologisk konservering för dokumentation av svåråtkomliga detaljer eller för att undersöka om ett föremål tål att handskas med. I och med att olika metaller har olika densitet som visar sig i en röntgenbild, kan inläggningar och inkrusteringar i järnföremål upptäckas, tas fram och dokumenteras i detalj. Sedan 2010 har Riksantikvarieämbetet en ny digital röntgenutrustning. Med digital röntgen förkortas tiden från tagning till utvärdering av bilden. Att man kan se bilden direkt ger bl.a. en möjlighet till omtagning i de fall man vill fokusera på nya detaljer, eller om detaljer inte kommer med. Med digitala redigeringsverktyg kan man även sammanfoga bilder på stora föremål och använda sig avkontraster för att för allmänheten pedagogiskt fokusera på det som är viktigt i en bild. Utrustningen är också portabel, vilket gör det möjligt att röntga sådana föremål som inte kan fraktas p.g.a. t.ex. otymplighet eller skörhet. Magnus Mårtensson är ansvaring för röntgenverksamheten på Riksantikvarieämbetet i Visby och kommer att presentera utrustning och lokal samt ge några exempel på röntgenundersökningar som utförts under året och hur den digitala utrustningen förenklat arbetet. 13 Jane Jansen, Riksantikvarieämbetet UV Redaktion och Teknik Nyttan av databasen i fält Databaser och GIS har varit en central del av fältarkeologin åtminstone sedan 1990-talet. Även om nästan alla aktörer i Arkeologisverige i dag har tillgång till databasprogram och GIS-program i fält är det många som skjuter på registrering av data till efter fältsituationen. Jag tror det finns både ekonomiska och till viss del organisatoriska orsaker till det. Men jag vill ändå prata lite om nyttan av kontinuerlig inmätning, registrering och analysering i fält. 14 Espen Uleberg & Ellen Anne Pedersen, Universitetet i Oslo Kulturhistorisk museum Tregrenser og kulturminner på Hardangervidda Kulturminnene på Hardangervidda presenteres nå i en samlet oversikt. Lokalitetene er lagt inn i Askeladden, Riksantikvarens database for kulturminner. Blant annet er det nå enklere å arbeide med fordelingen av steinalderboplasser på en annen måte enn tidligere. Det meste av Hardangervidda ligger i dag over tregrensa. Det er lett å tenke seg at dette er tidløst at slik at landskapet alltid vært. Pollen og makrofossiler viser at svært mye av vidda har vært under tregrensa. Furuskogen har gått opp i 1250 m o.h. på Sentralvidda. Over furuskogen

9 har det vært et bjørkeskogsbelte slik at tregrensa har vært over 1400 m o.h. Steinalderboplassene på Hardangervidda omtales gjerne som høyfjellsboplasser, og reinen som det viktigste viltet. Når en ser nærmere på spredningen av boplasser viser det seg at de fleste ligger under tregrensa. Det gir et annet bilde av landskapet rundt boplassene enn det en er vant til å tenke seg. Med høyere skoggrense må også fordelingen mellom tilgangen på storviltet, hjort, elg og rein, ha vært en annen enn i dag. Oppfatningen av et landskap henger sammen med ervervet. En jeger leser terrenget og velger gode steder for opphold på en annen måte enn en pastoralist. Det skjedde nok en stor endring i erverv ved overgangen til senneolitikum Denne endringen gjenspeiler seg i fordelingen av boplasser. Det er tidligere påvist en sammenheng mellom boplasser fra senneolitikum/ bronsealder og spor fra jernalder/middelalder i fjellet. Vi skal vise i hvilken grad den samme tendensen gjør seg gjeldende i materialet fra Hardangervidda 15 Karl-Oskar Erlandsson, "Länsstyrelsen i Kalmar Miljöenheten" ARoÄR - Arkeologiskt Rapport- och Ärenderegister ARoÄR - Arkeologiskt Rapport- och ÄrendeRegister är länsstyrelsen i Kalmars namn på det digitala arkeologiska rapportregister som man arbetar på att ta fram. Registret är tänkt att bli tillgängligt för både allmänhet och antikvarier, men med en inloggning för den antikvariska biten. Väl inne i registret finns undersökningarnas ytor inlagda på en karta och därifrån går det att få upp rapporten för undersökningarna. Flera olika data om undersökningarna finns inlagda så att det går att söka på exempelvis olika årtal, dateringar, lämningstyper, orsak till exploatering osv. Nya undersökningar ska läggas in kontinuerligt, men även länets äldre undersökningar ska finnas med. För handläggare på Länsstyrelsen finns också länkar till ärendena i platina. 16 Espen Uleberg & Steinar Kristensen, Universitetet i Oslo Kulturhistorisk museum Tilgjengeliggjøring og lagring av arkeologisk dokumentasjon I Norge samarbeider universitetsmuseene om felles databaseløsninger gjennom universitetsmuseenes felles IT-organisasjon, MUSIT. Samarbeidet begynte i 1990 i Dokumentasjonsprosjektet, fortsatte i Museumsprosjektet og nå er MUSIT etablert som en permanent organisasjon. Det er utviklet felles databaseløsninger for blant annet arkeologiske gjenstander, fotografier, numismatika og museenes topografiske arkiv. Gjenstandsbasene og fotografiene er tilgjengelige på internett, under Fotoportalen og gjenstandsbasen på nett er lenket til hverandre og til Riksantikvarens kulturminnesøk. De felles databaseløsningene sikrer tilgang og langtidslagring av dataene. Når det gjelder digital feltdokumentasjon ved arkeologiske undersøkelser varierer praksis ennå mellom museene. Ved Kulturhistorisk museum ved Universitetet i Oslo brukes digital feltdokumentasjon på de fleste undersøkelser. De ferdige kartdataene lagres i geodatabaser og SOSI-format. SOSI (Samordnet Opplegg for Stedfestet Informasjon) er en standard

10 utviklet av Statens Kartverk i Norge. Filene fra hvert enkelt prosjekt samles på en server i en mappestruktur organisert på kommuner. Universitetsmuseene har nå bestemt seg for å ta i bruk Intrasis ved arkeologiske undersøkelser i Norge. Vi vil legge til rette slik at Intrasis blir en feltdokumentasjonsdel i det felles databasesystemet. Neste år vil vi derfor blant annet utarbeide en felles plan for kartdataenes vei fra innmåling i felt til tilgjengeliggjøring og langtidslagring. Det er en utfordring å få mest mulig enighet blant museene slik at det blir mulig med samordnete søk i enda større datamengder enn i dag. 17 Arne Anderson Stamnes, NTNU Vitenskapsmuseet, Trondheim Seksjon for Arkeologi og Kulturhistorie Geofysiske undersøkelser av en jernalderlokalitet på Gustad, Ekne i Nord-Trøndelag I løpet av Juli 2010 ble det foretatt en geofysisk undersøkelse av en jernalderlokalitet på Gustad, Ekne i Levanger kommune. Denne lokaliteten har vært kjent siden tidlig på 1800-tallet. alt nevner de antikvariske kildene 18 mulige gravmonument og to hustufter. Jordet ble oppdyrket på midten av 50-tallet, og de restene som måtte være bevart ble planert vekk. Området ble flyfotografert i 2007 av Lars Forseth hos Nord-Trøndelag fylkeskommune, og dette viser at en del strukturer fremdeles kan sees som vekstmerker, og dermed er deler av disse fremdeles bevart i undergrunnen. Dette gjør lokaliteten velegnet for testing av flere forskjellige geofysiske metoder, og hvilken respons den kjente arkeologien har med disse metodene. Ved anvendelse av flere forskjellige metoder kan en få et mer komplett bilde av lokaliteten siden metodene tilgjengelig måler forskjellige geofysiske egenskaper, både elektrisk, magnetisk og elektromagnetisk. Interessant er også her at en får mulighet til å undersøke både gravminner og hustufter. De metodene som ble anvendt var magnetisk susceptibilitet, elektrisk resistans, fluxgate gradiometer og jordradar (GPR). Resultatene fra undersøkelsen, og noen tanker om videre anvendelighet av ulike geofysiske metoder og mulige feltstrategier for liknende lokaliteter vil her bli diskutert. 18 Andreas Viberg & Anders Wikström, Stockholms Universitet Arkeologiska forskningslaboratoriet, Sigtuna museum Georadarmätningar vid Sigtuna dominikankonvent Sigtuna dominikanerkonvent grundades år 1237 och revs i samband med Reformationen under 1520-talet. Konventets kyrka, Mariakyrkan, invigdes år 1247 och är idag den enda dominikanerbyggnad som fortfarande är i bruk i Sverige. Ett flertal utgrävningar har företagits i konventsområdet, den första av Emil Ekhoff i mitten av 1890-talet och den senaste av Margareta Hasselmo i slutet av 1970-talet. De har dock antingen varit mycket begränsade eller dåligt rapporterade vilket medfört att kunskapen om Sigtunakonventets faktiska planlösning varit mycket liten. Planlösningen för dominikanerkonvent kan generellt sägas vara mycket heterogen och därför fanns en stor osäkerhet kring hur Sigtunabröderna valt

11 att utnyttja det tillgängliga området kring kyrkan för sina konventsbyggnader. Med syfte att knyta samman befintlig kunskap och producera en mer komplett planlösning över konventets centrala delar genomfördes under 2009 en geofysisk prospektering med georadar i ett samarbete mellan Arkeologiska forskningslaboratoriet, Stockholms Universitet och Sigtuna Museum. Georadarresultaten visar planlösningen av de centrala delarna delar av konventet. Den inre gården, korsgången, de östra och västra längorna samt början på den södra längan framträder tydligt. Även ett hittills okänt förmodat lavatorium är synligt i data och sträcker sig in mot den inre gården från den södra korsgångslängan. Georadardata visar förövrigt även på en inre rumsindelning i de östra och västra längorna vilket kan vara mindre rum eller möjligtvis brödernas enskilda celler. Djupt liggande murar, placerade i delvis annan riktning än de övriga, är synliga i georadardata och vittnar om olika byggnadsfaser i konventets historia. För att validera georadardata, undersöka murarnas bevarandegrad, undersöka möjligheterna att lokalisera bevarade medeltida kulturlager samt undersöka hur omfattande Emil Ekhoffs utgrävningar från 1895 varit, genomfördes en mindre utgrävning i konventets centrala delar under hösten Schaktet, som omfattade 10m2, placerades utifrån georadarresultat och befintlig arkeologisk kunskap så att det troliga lavatoriet samt de norra delarna av den södra korsgången tangerades. Det utvalda området hade, förutom att det varit föremål för utgrävningar 1895, även delvis berörts av arkeologiska undersökningar under 1950-talet. Utgrävningarna resulterade i friläggandet av fem olika murar som alla var synliga i georadardata innan den arkeologiska undersökningen genomfördes. De olika murarna samt deras inbördes relation visar att konventet troligtvis byggts om vid flera olika perioder. Den påtagliga murtjockleken för en av murarna indikerar även att konventet varit byggt i två våningar och att korsgången troligtvis var inbyggd i de olika längorna, vilket även varit fallet i ett flertal andra konvent i provinsen. De arkeologiska ingrepp som tidigare berört området verkar utifrån 2009 års utgrävningsresultat delvis ha varit djupgående. Dock finns inte lavatoriets murar utritade på de fåtal planskisser som finns tillgängliga från utgrävningen Det är därför troligt att Ekhoff inte grävde särskilt djupt. De djupgående ingrepp som kunnat iakttas verkar i stället härröra från utgrävningarna på 1950-talet. Det innebär att möjligheterna att lokalisera välbevarade medeltida kulturlager lägre ned i marken i områden som inte berörts av utgrävningarna under 1950-talet är relativt goda. Utgrävningarna visade på en mycket hög samstämmighet mellan geofysiska och arkeologiska iakttagelser vilket åter bekräftar georadarmetodens lämplighet vid undersökningar av liknande strukturer i framtiden. 19 Ny Björn Gustafsson, Stockholms Universitet Arkeologiska forskningslaboratoriet, Sigtuna museum

12 I skatternas skugga geofysiska metoder för lokalisering av överplöjda gotländska metallverkstäder Sedan början av 1970-talet har mer eller mindre regelbundna efterundersökningar genomförts av gamla och nya skattfyndplatser på Gotland. Mellan 1977 och 1989 skedde de flesta av dessa undersökningar inom ramen för Riksantikvarieämbetets Gotlandsundersökningars sk. Skattfyndprojekt under ledning av Majvor Östergren. Under projektets gång kom delar av förståelsen av den gotländska bebyggelseutvecklingen att omprövas främst genom att silverskatterna kunde sättas i samband med varaktig deposition i eller i närheten av bebyggelse. Det som främst tillämpades inom projektet och senare efterföljare var metalldetektering i för svenska förhållanden stor skala. Som namnet antyder låg fokus på att återfinna och dokumentera skattfynd. Men under projektets gång blev det mer och mer tydligt att skatterna inte kunde lyftas ur sin kontext eftersom fynden från efterundersökningarna, utöver ädelmetall, i många fall förelåg i form av boplatsrelaterade föremål. Dessa fynd kom att utgöra basen i Östergrens egen doktorsavhandling Mellan stengrund och stenhus från Där berör hon dock bara som hastigast en rikhaltig fyndkategori med stor vetenskaplig potential: resterna av metallhantverk. Under järnålder och tidig medeltid avtecknar sig Gotland som ett mer eller mindre slutet samhälle med egna kulturella drag. En viktig markör av denna särställning återfinns i den rikhaltiga floran av lokala dräktsmycken i silver och kopparlegering. Dessa producerades på Gotland i stora serier med hjälp av importerat skrot och råmetall. Denna kunskap till trots så är antalet kända verkstadsplatser förbluffande få mindre än ett tiotal har undersökts och dokumenterats på ett mer, eller tyvärr ofta mindre antikvariskt godtagbart vis. I metalldetektorundersökningarna däremot är fynden med koppling till metallhantverk så rikligt företrädda att en helt ny förståelse av verkstäder, produktion och social organisation kan utläsas. I tillägg till detta har den nya förståelse av lågtekniskt metallhantverk som tillkommit under de senaste 20 åren medfört att fynd som tidigare knappt ansågs värda att omhändertas nu kan ge avgörande ledtrådar till vad som försiggått på en plats, trots att själva boplatslämningen sedan länge plöjts sönder. Detta utgör naturligtvis även dessa lämningars akilleshäl de är omrörda, ofta i mycket hög grad. Grävande undersökningar av flera av dessa fyndlokaler har dock visat att orörda rester av boplatslagret finns bevarade under plogdjup. Med detta i åtanke bedriver därför Arkeologiska forskningslaboratoriet en pilotstudie där ett antal gotländska lokaler som bevisligen uppvisat fynd med koppling till metallhantverk undersöks med magnetometer. Undersökningarna, vilka ej avslutats, har så här långt gett intressanta och goda indikationer för huruvida rester av kulturlager finns bevarade eller ej, något som är av stor vikt både från ett forsknings- och ett bevarande perspektiv. 20 Immo Trinks & Anders Biwall, Ludwig Boltzmann Gesellschaft GmbH, Ludwig Boltzmann Institute for Archaeological Prospection and Virtual Archaeology. Riksantikvarieämbetet UV Teknik Arkeologisk prospektering med georadar och magnetometer i Gamla Uppsala Inom ramen för Forsknings- och Utvecklingsprojektet "Arkeologisk prospektering av

13 fornlämningsmiljön Gamla Uppsala" genomförde Riksantikvarieämbetets Arkeologiska Uppdragsverksamheten UV i september 2010 storskaliga arkeologiska prospekteringsundersökningar med magnetometer och georadar i Gamla Uppsala. Syftet var att undersöka metodens potential för kartläggning av en av Sveriges viktigaste historiska platser. Projektet utfördes i samarbete med specialister från Österrike och finansierades genom Forsknings- och Utvecklingsmedel (FoU) från Riksantikvarieämbetet. Med hjälp av den senaste tekniken, dvs motoriserade geofysiska mätinstrument och positioneringssystem, som tillåter effektiva och storskaliga undersökningar av arkeologiska strukturer dolda under markytan, upptäcktes ett omfattande antal markingrep, recenta som förhistoriska. Förutom recenta ledningar, dräneringar, gårdsanläggningar (Mattsgården) och geologiska strukturer kunde många spår av förhistoriska lämningar kartläggas: kulturlager, en gammal väg, ett stort antal gropar, samt stolphål påträffades med georadar och magnetometer. Stora ytor kunde undersökas på kort tid. De arkeologiskt mest intressanta upptäckterna är de tydliga, till ytan avgränsade kulturlagren i område GPR 1, de två möjliga förhistoriska byggnaderna i område GPR 4 och GPR 5, och de två rader med gropar i område Mag 2. Forskingsresultatet visar att metodens fungerat mycket bra på denna plats och att fortsatta ickeförstörande arkeologiska prospekteringar kommer att kunna bidra till betydande ny kunskap om Gamla Uppsala. Resultatet är helt i linje med vad Valetta konventionen förskriver att "nondestructive methods of investigation are applied wherever possible" (artikel 3b). 21 Anders Biwall, Manuel Gabler, Alois Hinterleitner, Pär Karlsson, Matthias Kucera, Lars Larsson, Klaus Löcker, Erich Nau, Wolfgang Neubauer, Daniel Scherzer, Håkan Thorén, Immo Trinks, Mario Wallner, Thomas Zitz, Ludwig Boltzmann Gesellschaft GmbH, Ludwig Boltzmann Institute for Archaeological Prospection and Virtual Archaeology. Riksantikvarieämbetet UV Teknik och Arkeologiska uppdragsverksamheten Large-scale archaeological prospection of the Iron and Viking Age site Uppåkra in Sweden - First results of the LBI-ArchPro landscape archaeological case study Uppåkra in southwest Scania, Sweden, is considered to have been one of the very first protourban settlements in Scandinavia. Earlier archaeological excavations have revealed the presence of thick occupational layers in the vicinity of Uppåkra church and rich finds from Iron Age and Viking Age hall buildings as well as an extraordinary ceremonial house. Geophysical archaeological prospection test measurements conducted by Kiel University in 1997 had indicated good success chances for magnetic and ground penetrating radar measurements. Due to its great archaeological potential the site and its surrounding landscape were selected for the test of large-scale high resolution archaeological prospection technology and methodology developed by the Ludwig Boltzmann Institute for Archaeological Prospection and Virtual Archaeology and its partners. We present the first two fieldwork campaigns of the case study Uppåkra conducted in September 2010 and April Immo Trinks & Anders Biwall, "Ludwig Boltzmann Gesellschaft GmbH, Ludwig Boltzmann

14 Institute for Archaeological Prospection and Virtual Archaeology. Riksantikvarieämbetet UV Teknik" Professional geophysical archaeological prospection in Sweden and Norway We present and discuss the potential, challenges and pitfalls of geophysical archaeological prospection in Sweden. In regard to over 50 high-resolution archaeological prospection surveys conducted over the past six years in Sweden, Norway, The Netherlands and on Cyprus a considerable experience in regard to data quality, archaeological data interpretation, feedback provided by archaeological excavation and the perception of the methods within the archaeological community has been obtained. A critical review of the use of the methods will be provided and an outlook regarding latest technological and methodological developments given. 23 Julian Richards, Archaeology Data Service, Internet Archaeology, University of York Digging into Data: Digital archiving and publication Ever growing quantities of archaeological data are born digital, as remote sensing and laser scanning equipment and hand-held computers are increasingly used to log information which is never committed to paper. But digital data are also fragile; unless actively documented, migrated, and curated the data that we collect now may be unreadable in less than 5 years. The ICT revolution therefore represents a challenge, but also an opportunity. It is a challenge to preserve and maintain electronic resources, but there is an opportunity to disseminate more, better data, in richer formats, to bigger and wider audiences than ever before. The Archaeology Data Service (ADS) was established 15 years ago in the UK, in 1996, as a digital archive for primary archaeological data. Its mission statement is to support research, learning and teaching with high quality and dependable digital resources. It does this by preserving digital data in the long term, and by promoting and disseminating a broad range of data in archaeology. The ADS promotes good practice in the use of digital data in archaeology, it provides technical advice to the research community, and supports the deployment of digital technologies. The e-journal Internet Archaeology was also first published in 1996 and has worked with the ADS to break down the distinctions between publication and archive. It publishes interactive databases, GIS, VR models, as well as movies and sounds files. Most recently we have been working to create exemplars which demonstrate the potential of enabling readers to seamlessly drill down from synthetic publications to supporting data sets, allowing them to test existing interpretations and develop new ones. This paper will review the infrastructure and funding model for archaeological e-archiving in the UK. It will also consider the potential of data mining and natural language processing for archaeological research, and examine the opportunities for transnational access to archaeological data, via projects such as ARENA2 and CARARE. 24

15 Milco Wansleeben, Leiden University, Faculty of Archaeology Digital archiving in the Netherlands During the last seven years the electronic archive for archaeological data in the Netherlands has seen some major developments. Since the moment a group of enthusiast researchers came together in recognition that we lacked an organization like the Archaeological Data Service (ADS) things have changed. In a number of pilot and demonstration projects we were able introduce an electronic archive (EDNA) into the every practice of Dutch archaeologists and let them experience the possibilities, benefits and obligations of such a service. Ensuring that all digital documentation of an excavation or a research project is accessible, readable and understandable in the long run is not easy. Archaeologist have used and still are using a very wide range of software products and individual data structures. These heterogeneous datasets cause difficult problems in the technical, organizational and workflow aspects of the actual longterm archiving. We were able to find our way in this new and increasingly important field and have choose solutions fitted to the Dutch archeological situation. Some of these issues will be presented here. 25 Henrik Boman, Svenska Pompejiprojektet, Lunds & Stockholms universitet att publicera ett romerskt kvarter på nätet Staden Pompeji begravdes under aska och pimpsten vid Vesuvius våldsamt utbrott 79 e.kr. År 2000 var ett svenskt projekt för första gången verksamt i Pompeji; det Svenska Pompejiprojektet arbetar med att dokumentera och publicera ett helt kvarter som successivt grävts ut sedan staden upptäcktes Projektet har sedan 2007 arbetat för att publicera och göra allt material som projektet samlat in, och i framtiden kommer att samla in, tillgängligt för alla intresserade på nätet. Det är vad vi kallar för en forskningsplattform ( grunden till det som kommer att bli projektets huvudsakliga publikation, med all bilddokumentation samt både beskrivande och analyserande texter. För vetenskapen, oavsett disciplin erbjuder nätet och digitalt tillgänglig information oanade möjligheter till att sprida sin forskning. Projektledare är prof. Anne-Marie Leander Touati, Lunds universitet, och projektet har varit baserat vid Svenska Institutet i Rom, Stockholms universitet och sedan 2010 vid Lunds universitet. Materialet som samlats in är mycket omfattande: Kvarteret i sig är c kvm stort, och omfattar runt 170 rum av olika storlek (från c. 150 kvm till 3 kvm) och fotodokumentationen består av c fotografier av väggar, golv och material från utgrävningar. Det ritade materialet består av över 100 planer och sektioner. Plattformen är upplagt så att besökaren först möts av en allmän beskrivning och tolkning av kvarteret, för att därefter kunna navigera sig ner igenom plattformens pyramidformade struktur, från hus till hus, rum till rum, via en plan eller via textens länkar, mot den detaljnivå som man är intresserad av. Genom länkar och en i

16 marginalen ständigt synlig orienteringskarta, vid sidan av mittfältet där bilder med åtföljande texter rör sig och byts efter besökarens val. Målet är att presentera en färdig modell för en open access publikation, som i traditionell monografiform skulle ha upptagit ett flertal volymer. Plattformens enkla grundstruktur gör att material kan göras tillgängligt mycket snabbt. Fotografier och enklare beskrivningar kan i princip göras tillgängliga direkt under fältarbete. Möjligheterna att komplettera redan inlagt material och tolkningar är obegränsat och ger stora möjligheter att dynamiskt arbeta vidare med ett redan inlagt material. Projekt handlar om att applicera existerande teknik och struktur, inte att utveckla teknik, konstruktion eller och programmering i sig. Det är också vår ambition att sprida kunskapen om plattformen som, i vår mening, passar publikation av material från vilken äldre urban miljö som helst, oavsett kulturell bakgrund, från Machu Picchu i Sydamerika till Angkor Vat i Asien för att bara nämna två kända historiska miljöer av lika hög komplexitet och berömmelse som Pompeji. Under en vecka i oktober 2011 gjordes 3D skanningar av stora delar av det kvarteret i ett samarbete mellan Antikens kultur och samhällsliv och HumLab vid Lunds universitet och universitetet i Pisa, Italien. Metoden var tidsmässigt ytters effektiv, mer än halva kvarteret skannades på fyra dagar. Resultatet har idag ( ) ännu inte utvärderats. De preliminära resultaten var enastående, och det slutgiltiga resultatet med renderade foton från Pompejiprojektets traditionellt tagna foton på det skannade 3D skelettet har ännu inte genomförts. 26 Thomas Eriksson, Keramiska forskningslaboratoriet, Lunds Universitet Många slip och lite magring: En GIS-Databas över Keramiska forskningslaboratoriets tunnslipsanalyser Våren 2011 påbörjades en GIS-databas över Keramiska forskningslaboratoriets alla tunnslip i samarbete med SEAD vid Umeå Universitet. Materialet är omfattande, nästan 5000 slip har gjorts på material från hela världen. Det är resultat från 50-talet till idag. Det primära syftet är att få en översikt över vad som har gjorts, att georefera analyserna och kontextbestämma dem. Det andra och kanske viktigare syftet är att utvärdera resultaten av analyserna. Det tredje syftet är att göra resultaten publika för framtida forskning så att kunskapsluckor ska kunna fyllas och äldre resultat ska kunna användas som referensmaterial.