Kommentar till rapporten Språksituationen i Sverige 2010 utgiven av Språkrådet.

Transkript

1 Göteborg den 9 mars 2011 Kulturminister Lena Adelsohn-Liljeroth Regeringskansliet STOCKHOLM Kommentar till rapporten Språksituationen i Sverige 2010 utgiven av Språkrådet. Det känns angeläget att på flera sätt kommentera ovanstående rapport. Vi vet också att en kommentar skickats direkt till Språkrådet/Lena Ekberg från Karolinska Universitetssjukhuset/Sektionen för Cochleaimplantat (CI). Bakgrund Barnplantorna är en riksorganisation som representerar föräldrar till barn med cochleaimplantat, hörapparat, Baha (benförankrad hörapparat) m fl olika hörselhjälpmedel. Det föds ca 200 barn i Sverige årligen som har behov av hörselhabiliterande åtgärder utifrån individuella behov avseende typ av hörhjälpmedel samt kommunikation och språk.. Dessa ca 200 barn är en mycket heterogen grupp avseende språk och kommunikationsbehov. Hur ser Språkrådet på denna målgrupp? En första undran är om Språkrådet har insett att målgruppen döva och hörselskadade barn har förändrats genom att de flesta döva barn får cochleaimplantat redan under ett års ålder? Målgruppen döva och hörselskadade barn har idag helt andra hörselhabiliterande behov än under 1950 talet (ett årtal som återkommer frekvent i rapporten). Språkrådet anger på sid. 17 I dag vet vi att barn som opererats med snäckimplantat snarast är hörselskadade än hörande och att de har svårt att följa vanlig skolundervisning. Döva och hörselskadade barns språkutveckling sker bäst via teckenspråket dvs via synen medan hörseln är nedsatt i varierande grad. Innebär detta att Språkrådet ser det som en allmän rekommendation att alla döva och hörselskadade barn de sistnämnda oberoende av hörselnedsättningens grad ska lära sig teckenspråk? Påståendet är orimligt och saknar vetenskaplig förankring. 1

2 Vi förstår inte heller syftet med att benämna hörhjälpmedlet för döva/gravt hörselskadade barn för snäckimplantat. Cochleaimplantat är ett vedertaget uttryck både nationellt och internationellt. Cochleaimplantat har genom året gett upphov till konflikter bland döva Det är angeläget att Språkrådet känner till de ifrågasättande från dövkulturen som cochleaimplantat har gett upphov till. Det är idag den del av dövas historia som sällan/aldrig omnämns. Katarina Jacobsson, sociolog i Lund har beskrivit detta mycket tydligt i licentiatsavhandling Social kontroll i dövvärlden Det hon beskriver är i allra högsta grad fortfarande aktuellt och värt att nämna i Språkrådets Omvärldsanalys nämligen Studier om marginaliserade grupper analyseras ofta utifrån den sociala kontroll som omgivningen utövar. Denna studie fokuserar emellertid på inomgruppslig social kontroll, i synnerhet beträffande gruppens närmaste omgivning. Dövrörelsen är en stark opinionsbildare och drivkraft bakom den teckenspråksideologi som idag råder i dövvärlden. Arbetets centrala frågeställning är hur det önskvärda förhållningssättet till döva och teckenspråk bevakas, lärs ut och vidmakthålls bland dövvärldens aktörer. Lika viktig är frågan om hur icke önskvärda förhållningssätt hanteras. Tre olika former av social kontroll urskiljs; instruerande, fördömande och terapeutisk. Den instruerande kontrollen är synlig i dövvärldens berättelser vilka tolkas som ideologiska föreskrifter avseende hur dövhet bör förstås. Den fördömande kontrollformen är reserverad för normbrytare av grövre slag medan terapeutisk kontroll syftar till att hjälpa den felande individen. I studien behandlas även den kontroversiella debatten om cochleaimplantat operationer Katarina Jacobsson doktorerade år 2000 på vad som kan uppfattas som en fortsättning på ämnet nämligen Retoriska strider konkurrerande sanningar i dövvärlden. I doktorsavhandlingen beskrivs övertydligt det som fortfarande pågår avseende CI på barn inom många samhällsområden nämligen i t ex skola, vård och näringsliv finns uppfattningar som blivit så allmänt vedertagna att de betraktas som sanningar, som objektiv kunskap. Ett fixt och färdigt sätt att prata en diskurs har etablerats. En sådan diskurs framhåller en viss version på bekostnad av andra. Den beskrivande makten är sålunda åtråvärd; sanningar utmanas kontinuerligt och ersätts ibland av nya. Det är angeläget att Språkrådet med hänsyn till ovanstående på ett objektivt sätt presenterar en omvärldsanalys avseende teckenspråket utifrån vetenskapliga förankringar. Steg ett är att definiera målgruppen döva och hörselskadade, för inte menar Språkrådet att alla individer i denna heterogena grupp har samma språkbehov? 2

3 Språkrådets rapport innehåller en mängd antaganden som saknar evidens. I rapporten finns en rad svepande antaganden och generaliseringar som har ringa förankring i både verkligheten och beprövad vetenskap. Det anges i rapporten att Tillverkare av snäckimplantat, liksom en del läkare, framhåller att tekniken är så bra att barnen inte behöver lära sig teckenspråk. Det finns paralleller till 1950 talet, då audiologer ansåg att hörapparater skulle göra teckenspråket överflödigt. Vad stödjer sig Språkrådet på i den uppfattningen? Är det ett misstroende mot läkarkåren? Jag föreslår att Språkrådet tar kontakt med Eva Karltorp, chef för Sektionen för Cochleaimplantat, Karolinska Universitetssjukhuset eller någon ansvarig läkare vid de andra CI behandlande sjukhusen i Lund, Göteborg, Linköping eller Uppsala. Språkrådet kan säkert genom CI verksamheterna få tillgång till resultat rörande barn med CI och deras språkutveckling. Specialpedagogiska Skolmyndigheten har kartlagt hörselskadade barns skolgång! Det förekommer i rapporten generaliseringar om hörselskadade barns skolgång. Fakta har presenterats av Specialpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM) som undersökte alla betyg för avgångselever årskurs 9 10 avseende barn med någon form med hörselnedsättning i alla skolformer. Rapporten Måluppfyllelse för döva och hörselskadade elever i skolan (2008) visar hur resultaten ser ut för integrerade elever och elever i specialskolan. Integrerade elever med hörselnedsättning hade i avsevärt högre grad bättre måluppfyllelse än elever i specialskolan. I rapporten beskrivs den anrika skolan Manillaskolan. Språkrådet anger Det är ett tecken i tiden att frågan om skolornas ljudmiljö haft stor betydelse för beslutet att överge de gamla, och hitintills välfungerande, skolbyggnaderna Vad grundar Språkrådet detta påstående på? Språkrådet kan inte ha tagit del av en nyligen publicerad rapport nämligen Skolinspektionens tillsyn av Manillaskolan. I den anges Manillaskolans kunskapsresultat måste förbättras Sett över en femårsperiod är genomsnittet för andelen avgångselever med godkända resultat endast 37 procent Det saknas en strategi hur elevernas resultat ska förbättras I Manillaskolans dokumentation redovisas olika orsaker till de låga resultaten. De dominerande förklaringarna är elevernas sena språkutveckling och att många elever har ytterligare funktionsnedsättning utöver hörselnedsättning/dövhet. Enligt Skolinspektionens rapport motsvarar Manillaskolans beskrivning av elevernas bristande förutsättning inte en kritisk självprövning av den egna verksamheten. 3

4 Personalen har inte tillräckligt höga förväntningar på eleverna Rektor har inte vidtagit åtgärder för att personalen arbetar utifrån de nationella målen eller för att de har adekvat utbildning De nationella ämnesproven används inte i tillräcklig omfattning som stöd för betygssättning. Inte heller betygssättning utgår från de nationella målen i kursplanerna och från betygskriterier. Detta tydliggörs t.ex. genom att 2010 genomförde endast tre av de fjorton eleverna i årskurs 10 det nationella ämnesprovet i fysik. Emellertid erhöll åtta elever betyget godkänt (G) eller väl godkänt (VG) (!) i fysik Rektorn tillser inte i tillräcklig grad att det utreds om elev har behov av särskilt stöd Rektor säkerställer inte att skolan uppfyller specialskoleförordningens krav vad gäller åtgärdsprogram Rektor deltar inte alltid i EVK (Elevvårdskonferens)! SPSM:s statistik för 2008/2009 visar att endast sex av 21 elever avslutade årskurs 10 med fullständiga betyg 28 procent! Utifrån Skolinspektionens rapport är det märkligt att Språkrådet anser att Manillaskolan har välfungerande skolbyggnader. Vad menar Språkrådet med välfungerande byggnader? Språkrådet kritiserar läkare I rapporten anges en beskrivning över Ett teckenspråkigt föräldrapar vars nyfödda barn nyligen genomgått hörselscreening på ett sjukhus i Stockholms län fick beskedet att barnets hörselvärden ligger inom det normala för normal språkutveckling. Föräldrarna tyckte det var besynnerligt eftersom normal språkutveckling även sker på teckenspråk. När de ställde frågan till audiologen om de informerade de föräldrar som fått ett dövt barn om teckenspråket, blev svaret: Nej tyvärr. Utifrån ovanstående kommentar i Språkrådets rapport från ett föräldrapar drar Språkrådet slutsatsen Det är uppenbart att den medicinska vården inte lyckas ge det stöd som många föräldrar efterfrågar, nämligen rådgivning kring barnets kommunikativa förmåga. Det saknas kompetens på språkområdet inom sjukvården. Ändå framför läkare bestämda åsikter om vad som är bäst för barnets språkval. Språkrådet som verkar under en statlig myndighet drar slutsatser utifrån hörsägen! Ett föräldrapar talar för hela föräldragruppen i en statlig rapport. Det vänder Barnplantorna sig emot! 4

5 Språkrådet beskriver insneddare i specialskolan utan närmre analys Begreppet insneddar används av SPSM för att beskriva de barn som påbörjar sin skolgång i skolan på hemorten, men som senare byter till specialskola. Avseende insneddare har SPSM lämnat följande statistik från den 15 okt 2009 för specialskolorna. 32 elever började i någon av de fem specialskolorna för döva och hörselskadade höstterminen I varje årskurs (nästan) förekom s.k. insneddare. Det föds i Sverigeårligen ca 200 barn med hörselnedsättning. Några enstaka i varje årskull blir s.k. insneddare i specialskolan. Ingen vidare analys av dessa elever (flerfunktionshinder, invandrare nyligen anlända till Sverige) presenteras av Språkrådet mer än barn som påbörjat sin skolgång i hemkommunens skola, men som på grund av sin hörselnedsättning har svårt att hänga med i undervisningen (Språkrådets definition av insneddare ) Vidare anger Språkrådet trots att denna alarmerande utveckling pågått i snart tjugo år har inte Specialpedagogiska skolmyndigheten eller Skolinspektionen reagerat En större tydlighet åligger Språkrådet i sin omvärldsanalys. Se SPSM:s tabell nedan. Källa SPSM. Antal insneddare höstterminen 2009 Anser Språkrådet att ovanstående antal insneddare i varje årskull av barn med hörselnedsättning eller dövhet(ca 200 s t) är en alarmerande utveckling? Bristen på måluppfyllelse och organisation i specialskolorna torde vara än mer alarmerande! Det väcker känslor att antalet teckenspråksanvändare sjunker Allt fler döva barn (barn som har CI), integreras ut i samhället med framgång. De går i kommunal grundskola, tränar fotboll, karate, dans e t c på fritiden med barn/ungdomar i närområdet där de bor. För denna ökande grupp döva barn, där de flesta har normalhörande föräldrar, är det fantastiskt att lära sig sina föräldrars och syskons modersmål. Det har modern hörselteknik åstadkommit i samverkan med hörselhabilitering och stöd till föräldrar i att vara goda kommunikatörer med sitt barn. 5

6 Idag har vi en ökande andel barn med CI som börjar komma upp i tonåren och som förutom att lära sig engelska (tal och skrift) även lär sig ett tredje språk som spanska t ex, därför att de finner motivationen till det i den kamratkrets och sociala umgänge de har. En del av dem kommer kanske även att lära sig teckenspråk om de har behov av det d v s någon att kommunicera teckenspråk med. Vi ser fram emot en reviderad rapport från Språkrådet baserad på aktuell forskning. Det finns ett forskarlag med cirka 40 doktorander under professor Björn Lyxells ledning i Linköping, som bedriver forskning inom området döv/hörsel. De kan säkert förse Språkrådet med relevant uppdaterad vetenskaplig fakta. Med vänlig hälsning Ann Charlotte Gyllenram Ordförande BARNPLANTORNA För kännedom Lena Ekberg Språkrådet Ingrid Johansson Lind Institutet för språk och folkminnen 6