Det största konstverket

Transkript

1 Milde fader, vi vet vad vi ör men inte vad vi kan bli. William Shakespeare, Ha mlet, IY, 5:43-44 Det största konstverket Det var en gång en man som hittade ett örnägg som han på skoj lade under en ruvande höna. Äggen kläcktes samtidigt och örnungen kröp ur sitt ägg precis som kycklingarna. De våixte upp tillsammans och han härmade deras pipande och kacklande, sprätte i jorden efter mask och flaxade med vingarna precis som de. Han lyckades lyfta någon meter över marken - precis som en höna. Åren gick och örnen blev så småningom gammal. En dag såg han en ståtlig fågel uppe i skyn. Med knappt skönjbara rörelser med sina guldgula vingar gled den behagfirllt, i majestätisk flykt, mot den starka vinden.»vem är det där«, frågade örnen, full avbeundran.»det är örnen, fåglarnas konung. Han tillhör himlen. Vi höns, vi tillhtir jorden«, fick han till svar av den höna som stod närmast. Så örnen levde och dog som höna, för det var vad han trodde sig vara. på samma sätt är det med dig. Du kan leva som oförverkligad potential om du inte tar chansen och riskerar det du har för något större. Skapande aktiviteter och en kreativ attityd inom ramen för ditt arbete eller på din fritid hj:ilper dig att se var du har begränsningar och var du kan växa mer. Egentligen kan du forhalla dig till arbete, utmaningar och till hela din livssituation som till ett material för det största konstverket - det som verkligen är du. Vi som inte är utövande konstnärer kan ändå lära av dessa när det gäller att förstå hur det kreativa arbetet päverkar oss som människor. Att utöva sin konst är ett viixelspel mellan att vara unik och att vara allmängiltig, säger till exempel författaren Ernst Brunner som menar att hans författarskap, speciellt det som har självbiografisk prägel, har betytt mycket för hans personliga utveckling. Han säger: Skrivandet har gett mig möjlighet till en viss repetition och bearbetning av mina erfarenheter. Vår kunskap om oss själva bottnar i kunskap om barndomen och hur den präglat oss och därför tror jagatt jaglärt känna mig själv bättre som människa genom att skriva. Brunners författarskap består av ett stort antal romaner, diktsamlingar och dramer, där många tar sin utgångspunkt i hans egen uppviixt, ungdomstid och vuxenliv. Han berättar om sin drivkraft att skapa något som är helt och hållet unikt, men paradoxalt nog på samma gång också möjligt for andra att relatera till och inspireras av. Fantasi i all ära, men att göra något som ingen gjort förr, som att vandra runt hela Medelhavet och skriva om den vandringen, är faktiskt större än det rena fabulerandet. Efter att jag gjort min långa vandring i Italien frågade folk mig om jag inte tyckte det var jobbigt att vara ensam hela tiden - det var ju ingen som ville följa med pä7o dagars fotvandring. För mig var det ingen zz6

2 skillnad jämfort med skrivandet. ag är van vid att vara ensam och hela mitt arbete handlar på sätt och vis om den ensamheten. Man skulle också kunna säga att livet handlar om en liknande ensamhet. Du är här för att göra något. Ibland vet du precis vad det är, ibland famlar du i mörkret.ibland ärvägen lätt att gå, ibland wekar du inför något okänt. varje situation innebär en kreativ utmaning och varje stund har en potential du kan utveckla, ett moment av öppnande inåt mot ett större djup som pl<itsligt finns tillgänglig f<ir dig att upptäcka. Att ta ett steg framåt ftir att det är ett steg i den riktning du vill är något helt annat än att ta ett steg för att få en beloning. Då är du som en dresserad hund som hoppar genom den brinnande ringen för att fr en godbit. Att i ståillet folja din skapande instinkt utan att yeta vilken beloning som väntar dig är att ge sig ut i det okända. Du kan inte veta om det finns någon skatt att hämta eller om någon kommer att jubla eller inte. Du gör det för att du vet att ingen annan kommer att göra det om du avstår. Du gör det för att det är din uppgift, ditt fatl att lösa eller din resa att göra. När du skapar, antar utmaningar eller på andra sätt tar ett steg framåt - då är du så nära att fullfölja ditt öde som du kan vara, åtminstone just i den stunden. Mihaly csikszentmihalyi har skapat ett särskilt begrepp for detta sätt att forhalla sig till tillvaron. Han talar om en människa som är autotelisl<, av auto (själv) och telos (mål), vilket innebär en individ som i huvudsak gör saker och ting för deras egen skull och inte för att uppnå något yttre måi. En autotelisk människa är fri, oavsett hur hennes yttre situation ser ut och rik oavsett hur mycket hon tjänar, eftersom hon upplever flöde. Han eller hon:... behöver inte många materiella ägodelar och bara lite underhåll- ' ning, bekvamlighet, makt eller berömmelse eftersom en så stor del av vad han eller hon gör redan i sig själv är en belöning. Eftersom dessa människor upplever flow i arbete, i åmiljen, när de samverkar med andra människor, när de äter och till och med när de är ensamma utan att ha någonting att göra, är de mindre beroende av de yttre belöningar som motiverar andra människor att leva sina liv av trista och meningslösa rutinsysslor. De är mer autonoma och oberoende eftersom det inte är så lätt att manipulera dem med hjälp av morot eller piska. Samtidigt ar de mer engagerade i allt som finns runtomkring dem eftersom de är helt öppna for livets flöde. Det är detta som kreativiteten hjälper oss med. Den räddar oss frän en tillvaro full av vad vi upplever som trista och meningslösa rutinsysslor, in i en värld där det är mer spännande att lösa en kreativ utmaning än att höja sin månadslön. Detta är inte något som arbetsgivare alltid har så stor glädje av, även om det kanske låter så. Sant kreativa medarbetare är nämligen inte lätta att ha att göra med. Riktiga nytänkare ifrågasätter det etablerade, de ifrågasätter rutiner, historia och praxis. De kreativa vildarna bryr sig inte om att något är emot reglerna, de gör det ändå om det framjar deras kreativa projekt. En kreativ människa i harmoni med sig sjiilv är en person som inte nödvändigwis måste vara i harmoni med omgivningen eller ens särskilt latt att ha att göra med. När du är kreativ, oavsett inom vilket område du är verksam, är du lite av en rebell. Fantasi och kreativitet har båda att göra med möjligheter, med olikheter och multipla vägar till olika måi. I vår kultur sker i dag en globaliserad likriktning när det gäller tankar, beteende, mode och andra saker. N?ir zz8

3 du stiger in i fantasins värld blir du dock per definition rebell mot den ordningen. Du blir fri och ibland leder det till problem, antingen i samspel med omgivningen - eller på grund av att du sjiilv sätter stopp. Ibland känns den kreativa utmaningen för stor eller for farlig. En röst inom dig vill säga nej tack - och ibland backar vi också inför uppgifter. Du låter någon annan ta över en presentation, du skriver inte upp dig på listan över intresserade och du skickar in din ansökan alldeles för sent för att komma ifråga. Eller så säger du helt enkelt frankt att det här vågar du inte. Men den kreativa hjalten kan bara utvecklas på vägen mot sin bestämmelse om han eller hon antar utmaningen. Det är bara då som sagan verkligen leder framåt. Att säga ja är att ta ansvar fcir den del av ödet som vi kan påverka. C G )ung menade att fri vilja egentligen bara innebär möjligheten att välja mellan att antingen frivillig folja med ditvårt odeledeross, eller att spjärna emot. Det är attityden till det som sker oss, till det vi möter på vår livsväg av utmaningar och pröuringar, som är avgörande. Och det är den vi kan påverka. Ibland kan man tycka att vi kanske inte har så stora möjligheter att välja sjåilva som vi tror. vi blir påverkade av allt och alla runt omkring oss - och hur skulle vi ha valt om vi inte varit utsatta ftir den påverkan? om du inte hade fått den information du fick, mött den eller den personen som berättade för dig om det eller det? Allt du gör har påverkats av andra. Så hur mycket fri vilja har vi egentligen? Det är svårt att säga och det är en filosofisk fråga. ag menar att var och en av oss ändå är unik eftersom vi har möjlighet till en egen tolkning av berättelsen. Du kan välja din utkilapunkt och har möjlighet att förhålla dig på olika sätt till dina upplevelser. Att acceptera det som sker som om du själv hade valt det är ett förhållningssätt som hjälper oss att vara lugna i kriser, uppfinningsrika under stress och att inte känna prestationskrav i stunder av stillhet. MEDVETANDETS LEK Den indiske forskaren och författaren Amit Goswami menar att det finns tre olika grupper av teorier som beskriver kreativitetens natur. Dessa hänger i sin tur samman med tre olika sätt att se på världen och människan. För det ftirsta finns den mekanistiskasynen, där verkligheten bestär av materia, energi och områden där dessa samspelar med varandra. Olika objekt samspelar med varandra på ett sätt som går att förutse, eftersom de följer naturlagarna och blivit studerade förut. Enligt dessa teorier är ocksåvårt intellekt underkastat naturlagarna,liksom allt övrigt mänskligt beteende. Detta synsätt har vissa konsekvenser. Till exempel kan inte kreativitet innebära skapandet av något helt nytt, eftersom allt som används är sådant som redan finns och det enda man kan göra är att kombinera dem på nya sätt. Inget nytt under solen, således. För det andra finns det organiska synsättet, där man tillämpar ett vad man brukar kalla holistiskt tänkande när det gäller individen och företeelser i övrigt. Det organiska synsättet innebär att alla fenomen som har med levande organismer att göra i sig innehåller inte bara de mekanistiska komponenterna utan dessutom id6n om ett syfte. Syftet är den p- tersta grunden för all kreativitet och detta syfte är en viktig kraft i skapandet. Kreativitet handlar om ett kontinuerligt utvecklande av syftet, både hos universum och hos varje individ. Det handlar inte om struktur, utan om att bli den man är ämnad att vara. Abraham Maslow verkar ha delat 230

4 detta slmsätt när han förklarade att kreativitet är ett redskap på vägen mot sant sj åilvförverkligande. Det tredje sättet att se på och förklara kreativitet har en koppling till en universell tanke, som finns beskriven i religioner och filosofier över hela världen. Ibland kallas det för den eviga filosofin, the perenniar philosophy, för att använda en term myntad avaldous Huxley. Enligt denna består allt existerande ytterst sett av medvetande, och detta g:iller också materia och energi. Inom denna odelbara helhet av medvetande finns en värld bortom vår, en transcendent värld av oförverkligade möjligheter. Ur denna potential ftids allt skapat som medvetande i olika former. samma medvetande tar helt enkelt alla upptänkliga former, men är hela tiden ständigt närvarande i allt skapat. Kreativitet är med detta synsätt ett fenomen som handlar om medvetandets gradvisa uppenbarande av sig själv. Det som kommer fram är verkligen något helt nytt, eftersom det tidigare varit omedvetet (transcendent) och det kan inte förklaras endast utifrån med den mekanistiska världsbilden. Kreativitet blir ett sätt att forena himmel och jord eller transcendent och immanent, en förening som sker i vår subjektiva upplevelse som individer - kanske mest när vi skapar. )ag beskrev i ett tidigare avsnitt balansgången mellan struktur och frihet, mellan ordning och kaos, som behövs för att vi ska komma framåt i vår kreativa utveckling. samtidig kan vi med hjåilp av kreativiteten uppleva dessa båda aspekter av vårt varande - närvaron av den outforskade potentialen och upplevelsen av att skapa objekt, besjåilade av vår intention och vårt medvetande. Den frirsta sortens teorier handlar om den rent konkreta, materiella delen av skapandet - hur vi kan sätta samman olika saker med varandra. vi ser tydligt vad det är vi gör. De organiska eller holistiska teorierna för dessutom in syftet och utvecklandet av självet i den kreativa processen. Den sista grup- pen av kreativitetsteorier, de som Goswami kallar de idealistiskateorietrrru för också in begreppet medvetande, vilket gör kreativitet inte bara til11 ", personlig utan också en transpersonell eller bortompersonlig hand\1t. Utifrån detta sista synsätt skapar vi inte bara för att själva uträtta något o.1, inte bara för att bli den vi är menade att vara, utan också for att det är rq.6- vetandets natur att skapa ur sig själv i ett ständigt flöde. I början av den 66t boken nämnde jag hur detta finns beskrivet i den hinduiska filosofin qo', Guds eller medvetandets längtan efter att åter upptäcka sig själv. Vi är et del av detta medvetande och således en del av det somliga kallar Gud - o.1, alldeles särskilt när vi skapar. Goswami menar att det enda sättet att kunna forena de tre teoretiska systemen är att använda sig av kvantfrsiken och dess synsätt att vi är eq 6.1 av den undersökta helheten och att vi är både våg och rörelse samtidigt. p.1 är ju inte bara på mikronivå som kvantfrsikens lagar giiller - utan ävet,,5 makronivå, eftersom allt skapat består av atomer och molekyler som 11n4., under dessa lagar, så även vi. Om vi nu skulle försöka använda oss av dessa teorier för att beskriva o.6 förstå vad vi sysslar med, så är du och jag delar av den skapande helhc1"r, när vi tar oss an våra kreativa projekt. Vi är medvetande som blir medvslsl om sig sjiilv. Vi är på samma gång det som rfmmer de transcendenta id6- erna och det som frambringar de skapande verken. Och vi är inte skilda 55r, det vi skapar. Vi är oss sjiilva, samtidigt som vi skapar oss själva. På sätt och vis kanske man också kan tolka Bibelns Gamla Testamente så. När Grq pa den sjunde dagen skapade något innan han vilade, nämligen friden, q11- heten och ron, återskapade han alltså sig själv - det var ju ur tomheten u11 b<trjade

5 GöR oss LEVANDE Att vara kreativ skulle alltså innebära att skapa nytt, helt och hållet från sig själv och på så sätt delta i universums egen skapelse av sig själv. Men detta stämmer bara när vi är sant kreativa. Det duger inte att upprepa sådant vi tidigare lyckats med. Pianisten Keith arrett talar om vikten av att vara skoningslös mot sig själv. Skapande processer med alla steg inkluderade Man måste vara grym mot sig själv och inte acceptera surrogat. Ett surrogat är något man spelar för att man har gjort det förut och det på något vis finns i ens händer - och det är oacceptabelt. Om man är sko_ ningslös kommer det inte att intraffa. Skapande Processer utan alla steg inkluderade så fort vi upprepar oss och går på rutin är det något annat än skapande som sker' Då är vi inte i kontakt med den outforskade potentialen. Men när omgivningen är intresserad och vi fär positiv feedback från våra medmänniskor är det kanske ändå frestande att försöka upprepa konceptet. visst kan det se ut som om det går bra och som om vi är kreativa, men något går forlorat när vi kopierar oss själva. Det som är riktmärket och det som visar vad du håller på med är faktiskt ditt eget intresse för det du gör. Bara om det är spännande kan det vara kreativt på riktigt och bara då blir det riktigt genuint. Då duger inga genvägar, varje stig måste trampas upp på nytt. Du behöver landa i dig själv, återknlta kontakten med ditt syfte och med din skapande lust, för att ditt konstverk ska bli det du verkligen önskar och det du verkrigen rymmer inom dig av potential. Detta giiller både i små och stora projekt, i aktiviteter under livets gång såväl som i skapandet av livet självt. Nly alk sf.11 stewn i den skapande processen fnns meil, får vi utrymme att komma tillbaka till vårt individueila syfte och di)rifrån återknyia tiu rusien ax genomföra., skapa och agera. På så saftbrir vårt liv en uppå*tigande spirar, dör ceniru* i* drt individuellalivssyftet il striiuar efter att förverkri[a. Det genomsyrar merparten ay fira handlingar, vilket ger tillfredsställelse och ei kiinsla av mening. på motsatt sätt är det om vi inte går hela cirkern runt, utan av tids- eiler kostnadsskal, eiler på grund at, psykologiska eller emotioneila hinder, hoppar över steg i processen. om vi inte då och då kommer i kontakt med vår egen drivkraft i form ai syfte och rust brir vårt skapantde styrt av någon annans syfte och rust (arbetsgivare, kunder, anhariga). Det vi goi ar inte f\rankrat djupt inom oss och vi hamnar ailt kingre ifrån vårt rivslyfte och kai uppleva meningslöshet. vi kingtar efter att åter hitta syftet med skapandei,"rn rargton,å* ibland kan ta sig uttryck i nedstämdhet eller sjukdom

6 Det sjunde steget har fått ge namn åt den här boken och det finns en anledning till det. Utan det sjunde steget av tomhet och av ingenting finns ingen tid for koppling inåt. Utan den stillhet och reflektion som vi finner i detta steg kan den skapande spiral, som vi kan bygga av alla våra kreativa processer, tippa över. Vi kan fdrlora kontakten med vår ilaimon, det vill säga med det inom oss som längtar efter att ta gestalt i form av våra skapande handlingar och i form av vårt liv. Vi skapar en berättelse om oss själva som inte längre är sann - och sedan börjar vi ändå leva som om den vore det. ALLT HÄNGER SAMMAN I böckerna om samtalen med Don Juan talar Carlos Castaneda om»den kontrollerade galenskapen«som det högsta tillståndet en människa kan leva i. Det är ett kreativt, närvarande och öppet tillstånd, där ingenting är omöjligt och allt händer samtidigt. Att vara i det kreativa flödet ökar möjligheterna att uppleva något som liknar detta. Allt verkar ha en mening. På samma sätt påverkas du av att vara i ett skapande flöde - allt tycks hänga ihop. En bok du lånat ut till en vän kommer åter med posten - den handlar om det som du tänkte på i morse. Någon ger dig ett uppdrag och när du tackat ja till det, får du veta att den du ska samarbeta med är någon du försökt nå samma dag. Du söker fakta om ett visst ämne och när du sätter på teven är det ett faktaprogram om just detta. Detta har hänt mig otaliga gånger och det kallas synkronicitet. Det finns de som anser att synkronicitet inte är ett fenomen i sig, utan en form av magiskt tänkande. Det finns andra som förklarar att hjärnan är inrättad på ett sådant sätt att vi ständigt söker mening i det som sker - oavsett vad vi är med om. vi gör det eftersom det helt enkelt är vår natur att söka en mening med allt. Begreppet synkronicitet är myntat av cg Jung och innebär att två helt skilda saker eller händelser har ett»meningsbärande samband«. Det betyder att händelserna berättar om samma sak, men från två olika håll. Ett berömt exempel är frän CG ungs egen mottagning, då en skalbagge flög in genom fönstret samtidigt som en analysand redogjorde för en dröm om en egyptisk skarab6. Ett synkronistiskt samband anses inte ha någonting med orsak och verkan att göra. skalbaggen flcig inte in genom fönstret för att den hörde kvinnan tala om insekter. De två sakerna skedde samtidigt, oberoende avvarandra, synkronistiska samband har ingen agent, det vill säga att ingen agerar for att de ska uppstå. synkronicitet berättar i s*illet om ett bakomliggande och osynligt samband mellan företeelser och människor. vi skulle kunna säga att begreppet i sjåilva verket är ett slags meddelande från det medvetande som allt skapat är sprunget ur. När du skapar kan det hända att du upplever fler synkronistiska händelser än annars.vi kan inte påverka detta medvetet, men )ung har skrivit att i perioder eller tillstånd då vi expanderar vårt medvetande upplever vi oftare sådana händelser. Deepak chopra menar att synkronicitet har samband med vad han kallar icke-lokalt medvetande, det vill säga den obegränsade aspekten av vår sjäi. vi är som individer betingade att tänka i samma banor och skaffa oss vanor, medan vi utifrån vår obegränsade aspekt, som delar av ett universellt medvetande, är gränslöst kreativa och upplever samband med allt omkring oss. När vi tycker oss uppleva syn_ kronistiska fenomen har vi kanske expanderat något rite utanför vår begränsade uppfattning av oss själva. ofta gör vi det när vi är i det skapande 236

7 flodet. Ibland kommer synkroniciteten som svar på vår längtan efter att lösa ett kreativt problem. Resultatet är ett konstverk som du inte skapat helt på egen hand, utan i samspel med livet självt. SKAPANDETS ALKEMI När du skapar är du en magiker. Du sätter samman olika element, informationer och delar till en ny och forhoppningsvis spännande och meningsfull helhet. Det är verkligen ett magiskt ogonblick när vi upptäcker att du är klar med ditt verk och nu kan beskåda det du har uträttat. En ny klänning, ett avtal i hamn, en målning eller en ftirdig rapport - detta fanns inte förut, men tack vare våra ansträngningar finns det nu tillgängligt fdr världen. Du har lyft fram något som tidigare bara fanns som potential eller som id6 till att faktiskt existera i den frsiska världen. När du går strax bortom det du tror är dina gränser skapar du ofta en närvaro och en känsla av flöde. När du går på rutin sker inte detta. Du behöver därför utmana dig själv, medvetet sätta dina försvar ur spel och målmedvetet bekämpa slentrianen. På så sätt kan du förhålla dig till livet som till ett konstnärligt verk. Ingen konstnär vet exakt hur tavlan ska se ut. Han eller hon har en id6, men det är samspelet med verket självt som avgör vilka skapande handlingar som kommer att ske under resans gång. På samma sätt är det med livets konstverk. Du kan aldrig veta exakt vilka utmaningar du kommer att stiillas inför. Du har ingen aning huruvida du får möjlighet att göra det du längtar efter eller har planerat. Men du känner forhoppningsvis att du har ett syfte med det du gör och att du har en vision att arbeta efter. Under vägen kommer du att bli tvungen att ändra riktning, anpassa dig, ta andra risker än du trott och även i viss mån underkasta dig ditt Ode. Ett bra exempel på ett sådant samspel med livet är förstås en kärleksrelation. Kanske du har en längtan efter att möta en partner som ska ha vissa kvaliteter och kanske träffar du också en sådan person. snart kommer det dock att visa sig att du behöver göra eftergifter, ansträngningar och kanske också uppofifringar för att få relationen att fungera. Det blir siillan som du har tänkt dig - men det kan bli bra ändå. Gudrun blev kär i en man som gärna ville resa till sahara och fotvandra - och helt plotsligt fann hon sig packa for en resa hon inte skulle ha kommit på tanken att göra. Hon insåg att detta var en utmaning som hon inte ville säga nej till. Du behöver ständigt lösa problem på vägen, du måste övervinna motstånd och hantera sjiilvkritik. på så sätt innebär kreativitet en träning och en personlig utveckling, oavsett vilken aktivitet det handlar om. Att möta en tom målarduk, ett oskrivet papper, ett nytt projekt eller kanske en ny kund gör dig närvarande i nuet. Alkemisterna säger att man måste ha lite guld för att kunna göra mer guld. vi måste ha lite lycka for att kunna bli ännu lyckligare. Den där första lyckan, glädjen och hänftirelsen kan du faktiskt skapa genom dina egna kreativa val. När du skapar är du ofta lycklig, även om du beklagar dig över din möda. samtidigt genomgår du livets alkemiska process med dess olika stadier. Du behöver kanske vara länge i nigredodet svarta, mörka sönderfallets stadium. Du kommer kanske att tycka om rubedo,det röda, passionerade, heta, glöd_ gade stadiet dar allt blir synligt. Förhoppningsvis når du så även albedo, det vita, avklarnade stadiet. Till sist, om du inte ger upp, har du möjlighet att forstå att du sjiilv är guldet som du arbetat så hårt for att framstiilla. nb 239

8 Kanske är verkligen strävan som ger mening åt det vi gör, och inte mållet i sig. Och kanske är mållet något helt annat än vi tror. Tiombonisten Christian Lindberg ser aldrig något han gör som helt fardigt utan som en studie inför nästa sak han ska göra. Det blir hela tiden lite bättre, lite närmare det fantastiska. Men om man når det perfekta, så är det slut för då finns inget mer att upptäcka. SISYFOS UTMANING Men ibland är det inte möjligt att tänka nytt. Vi kan av olika anledningar vara fångna, för kortare eller längre tid, i något som blir ett rutinens fängelse. När du ser framåt ser du bara ändlösa rader av samma sak. Du når inte ända fram, du kämpar med uppgifter du inte förstår eller du begränsas av frsiska tillkortakommanden eller svåra ekonomiska förutsättningar. Du kämpar som Sisyfos, som i den grekiska myten varje dag rullar den tunga stenen uppför berget och varje kvall får finna sig i att se den rulla ner igen. Men enlis Rollo May är även en sådan situation möjlig att förhålla sig till på ett kreativt sätt. Sisyfos kan välja att ändå vara medveten varje ögonblick i detta drama mellan honom själv och ödet, menar han: Sisyfos är en kreativ varelse som till och med försöker utplåna döden. Han ger aldrig upp utan ägnar sig ständigt åt att skapa ett bättre liv; han är forebilden för en hjalte som arbetar vidare trots sin ft)rtvman. Utan denna förmåga att möta förwivlan skulle vi inte ha haft Beethoven eller Rembrandt eller Michelangelo eller Dante eller Goethe eller någon annan av den kulturella utvecklingens stora gestalter. Även det som känns meningslöst och förtvivlat är värdefullt och kan utföras väl. Inget är förgäves när det görs på ett ärligt sätt. Du har möjlighet att i skapandet av ditt eget liv finna den anspråkslöshet som päglar det zenbuddhistiska ordspråket»före upplysningen - bära ved och hämta vatten. Efter upplysningen - bära ved och hämta vatten.«samarbete MED LIVET»Att skapa en trädgård gör man inte själv«, säger Linda Nameth som förutom sitt konstnärskap också arbetar som trädgårdsdesigner. Det finns många tillfällen då man måste samarbeta med resten av universum och trädgårdsskötsel är ett av de mer påtagliga av dessa. Hur mycket du än planerar och tänker ut så sker det alltid någonting som blir ett streck i räkningen. Det kommer ett slagregn eller så regnar det inte alls på en lång tid. Konstiga kryp förstör växternas blad eller så äter rådjuren alltsammans en vacker försommarnatt. Ändå gör Linda sitt bästa. Det är faktiskt det enda som återstår - att göra så gott man kan och lämna resten åt livet självt att avgöra. så känner jag också efter att jag har gjort klart en tavla eller kanske en hel utställning: Nu har jag gjort vad jag kunde med det här. ag sa i alla fall inte nej till uppgiften, jag gjorde det jag skulle. Du skapar ditt liv, men bara till en viss gräns. Det finns saker du inte rår över - väder och vind, olyckor, konjunkturer, sjukdom och dcid. Vad som är vad är inte alltid latt att veta. I den hinduiska filosofin talar man om tre sorters karma (ode). De handlingar vi utför ger frön till senare

9 effekter, men vi vet aldrig när dessa frön kommer att gro och leda till konsekvenser för oss. Du och jag lever varie dagomgirma av konsekvenser av våra tidigare handlingar, även om vi inte alltid är medvetna om det. Detta kan vi inte ändra på. Däremot kan vi välja hur vi förhåller oss till det oundvikliga och till det som på olika sätt drabbar oss eller bara kommer i vår väg. Man behöver inte tro på reinkarnation för att begripa att det ligger något i systemet. Vissa saker i ditt liv kan du inte ändra på, hur mycket du än kanske skulle vilja. Och vissa saker skulle kunna ha drabbat dig, men det skedde inte. Du har tur. Du slipper undan. Och till sist - vissa saker i livet är bara ditt ansvar och ingen annans. Vi kan inte skylla ifrån o. Tiicket är som sagt att veta vad som är vad. Du har dina talanger, dina förutsättningar dina kunskaper och erfarenheter. Du vet inte vad som är vad. Men du måste ändå ta dig fram i livets djungel. Det enda som återstår är att göra ditt basta. ATT GöRA KONST AV SMÄRTA Den kreativa kraften är kanske inte så personlig som vi tror. Det kreativa är något som pågår runt omkring oss, inom oss och mellan oss. Men hur vi viiljer att uttrycka detta något - det är förstås ytterst Personli$. Det är som om det finns en flod som rinner från omedvetenhet till medvetenhet. Du kan viilja att kliva ner i den lilla gummiflotte som finns reserverad för just dig, ta på dig hjälmen och fl1.tvästen och ge dig ut i forsarna. Eller så kan du stå kvar på stranden och undra till vilka färran städer som den stora flodens vatten rinner. Din gummiflotte är din talang, det som just du är extra tisk begåvning eller en formåga att leva sig in i andra människor. Det är ändå samma sak som sker - en gummiflotte som glider närmare målet for sin resa. Ju mer du kommer ihåg detta, desto friare blir du i ditt skapande. Pia Täfdrup skriver så här: Vart mina dikter ftir mig, har jag slutat att tänka på. Bara ett vet jag, och det är att jag arbetar mig fram mot det som jag omöjligen kan veta vad det är. Det är i dessa kollisioner mellan det jag är och det jag ännu, inte är som saker och ting händer. Framtiden kommer inifrån. För Ewa Harringer innebar att stiga ner i flotten att hon gjorde konst av det öde som drabbade henne när hon blev sjuk i MS. I maj zoo3 hade hennes pjäs»flickan som trodde på drömmar«premiär på Folkteatern i Göteborg. Ewa Harringer är skådespelare och sedan tolv år sjukpensionär. Hon hade två syften med att sl«iva pjäsen. Dels ville hon tillbaka till teatern på något sätt, dels ville hon formulera sin berättelse. Pjäsen handlar om allvarlig sjukdom och vilka känslor och reaktioner den väcker, både hos den som är sjuk och hos de anhöriga. Det var fruktansvärt smärtsamt att skriva - jag grät och grät. Jag hade aldrig klarat det utan det stöd jag fick från teaterchefen, dramaturgen och inte minst mina barn som uppmuntrade mig mycket. Ett tag såg det ut som om Ewa hade gett upp. Men till sist blev pjäsen färdig. Reaktionerna var starka - både skådespelare och publik blev starkt berörda av berättelsen. begåvad för eller lämplig att göra. Det kan vara talang för att måla, matemaa^1 243

10 Det var ett arbete som var terapeutiskt ftir mig. Det var också fantastiskt att se att det som jag varit med om berörde så många människor och även har hjåilpt många, inte minst anhöriga till MS-sjuka och andra allvarligt siuka människor. Den väcker frågor som vi alla kan behöva stiilla oss ibland, till exempel frågan om vad vi gör om den ena parten i ett kärleksförhållande blir allvarli5 sjuk. Genom att skriva pjäsen gjorde Ewa konst av sin sjukdom, på samma sätt som hon har låtit sin sjukdom hjalpa henne att utvecklas. Hon säger som så många andra svårt sjuka:» ag skulle inte ha utvecklats och mognat lika mycket som människa om jag inte hade blivit sjuk.«det som sker när du tar det som ödet utsätter dig ftir och omsätter det i kreativ handling, är kanske att vara så mycket av ditt unika jag som du bara kan. Du har inget annat val, om du inte vill stagnera och leva i en låtsasvärld dar du inte har ansvar för ditt liv och din utveckling som individ och tillsammans med andra. Kari Landegren är skulptör. Hon har gjort många porträtt, ansikten av människor hon kiint eller inte känt, människor hon mött eller inte har mött. Hon beskriver sig själv som en person som en gång var ett barn med få vuxna att samtala med. Hon tror sjiilv att hon har behövt skulptera just ansikten - som ett sätt att finna sitt eget ansikte, genom mötet med andras. Det är som om jag lyckats bearbeta mitt förflutna i arbetet med leran. Den har blivit min befriare och min utmaning. Många gånger har jag känt att»det här måste jag möta«och upptäckt att jag genom att lösa de kreativa problemen upptäckt mer om mig sjiilv. ATT VARA UPPMÄRKSAM En förutsättning för sann kreativitet är att kunna förlora sig i nuet åtminstone for en stund. Den kreativa upplevelsens tidloshet och känsla av ickegörande liknar på många sätt en mystisk upplevelse. I båda fallen finns en tendens att uppleva känslor av enhet med det man sysslar med, en känsla av att göra en viktig upptäckt och nästan alltid också en viss upphetsning och gc(okansla. Det bästa sättet att närma sig en kreativ utmaning av något slag, oavsett om det är en människa du ska hjåilpa eller en rapport du ska skriva, är att ägna din uppgift din totala uppmärksamhet. Du kan ha varit med om liknande situationer tidigare, och du kan ha hjåilp av den erfarenheten, så länge det som sker nu liknar det förflutna - men det gör det ofta inte. Då fungerar inte den jämförande attityden eller att använda det förflutna som en mall. När du verkligen är kreativ fungerar ditt förflutna, som ju är en del av din person, som en resonansbotten mer än som en komihåglista. Att vara helt närvarande i det vi gör innebär att vi måste sluta tanka på framtiden. När jag till exempel arbetar med en klient i terapi fungerar det inte alls om jag börjar fundera på vad jag ska laga till middag n?ir jag kommer hem eller hur jag ska lösa en konflikt med ett av mina barn. För att kunna vara helt närvarande med personen i samtalet behöver jag kunna skjuta undan tankarna på framtiden och de beslut iag behöver fatta för min egen del. Detta giiller förstås inte bara terapeutiska samtal, utan alla samtal över huvudtaget och även många andra aktiviteter som kräver vår koncentration och närvaro. När du är i det kreativa flödet är du ofta nåirvarande utan att behöva välja det medvetet-det är någonting som sker spontant»när allting stämmer«. När du kan lita på processen kan du slappna av och njuta av ftirden. 244

11 Åtsn rrll oskulden Iu mer tid du tillbringar i det skapande flödet, desto mer oskyldig blir du. Barn är naturligt oskyldiga och vi vuxna kan också vara som barn i den bemärkelsen att vi inte känner någon skuld när vi är här och nu i det skapande flödet. Vi är också friare från andra människor och på så sätt närmare vårt autentiska jag, eftersom andra människor helt enkelt inte är så viktiga just nu och vi inte behöver anpassa oss till dem. Du glömmer dig själv en stund och du glömmer också att kritisera och iaktta dig själv. Du är inte längre rädd, utan friskare och sundare än i vanliga fall. Depressioner, ångest, konflikter, ambivalens, oro, problem - till och med frsisk smärta kan försvinna ett tag. På så sätt är kreativitet framjande ftir din mentala hälsa. Du får en paus från din begränsade personlighet och tillbringar en tidsperiod i en mer expanderad upplaga av dig själv. Kreativitet är också ett sätt att träna sig att vara spontan. Precis som en konstnär hela tiden behöver vara beredd att anpassa sig till sin målning behöver du vara öppen för att anpassa dig till det du håller på att skapa. Det kan vara en anpassning till den grupp du befinner dig i, till de nya krav som ett projekt ställer på sin projektledare eller en förälder som är flexibel för sitt barns behov. Ju mer kreativ du är, desto mer spontan är du. Detta sker utan ansträngning, eftersom det sker instinktivt och utan tankar. Många av de karaktäristiska elementen i den kreativa upplevelsen är starkt förknippade med ett slags f<lrbehållslös närvaro och spontan öppenhet. Du har här en möjlighet att uttrycka dig helt ärligt, precis så unik som du är. Du skapar från ditt djup och det är ändå inte med någon ansträngning, utan det kommer från en plats inom dig där det mer handlar om att gå ur vägen för dig sjiilv än att strävsamt ligga i. Du gör det for att du är den du egentligen alltid har varit. +(., Övning Rosen Föreställ dig att du står mitt i en prunkande trädgård, frlld av blommor, buskar och träd. Överallt finns vackra rabatter, täta bersåer och små lundar av träd. Du vandrar omkring i trädgården och känner doften av dess blommor och av dess jord, hor ljudet av de insekter som befolkar trädgården. Här finns inga människor utom du. Nu står du framför en alldeles särskilt vacker buske, som är översållad av knoppar som snart ska slå ut. De är fortfarande gömda bakom foderbladens gröna s dd. Men medan du står där och tittar är det en av knopparna som slår ut. Det börjar med att foderbladen drar sig undan lite, så att man kan se ftirgen på blomman innanför. Foderbladen drar sig mer och mer undan, samtidigt som blommans knopp tränger sig fram alltmer. De vackra kronbladen skiilver när de öppnar sig, alltmer öppnar sig blomman inför dina ögon. Du är hänförd av den vackra synen. Aldrig forr har du sett en blomma slå ut på det här sättet. Och samtidi5 som du står där och ser blomman slå ut är det som om något inom dig öppnar sig, för varje sekund som blomman öppnar sig. Något inom dig strävar efter att komma fram, komma till uttryck, på samma naturliga sätt som blomman som slår ut för din inre syn just nu. Nu är blomman helt och hållet utslagen. Du kan känna dess doft i dina näsborrar. Dra in den. Se djupt in i blomman. I dess centrum kan 246

12 du se en bild trada fram - en bild av det som håller på att träda fram i ditt liv just nu. Kanske ditt nästa steg, ditt nästa p ekt, ditt nästa äventyr. Eller den egenskap, sida av dig sjåilv eller ditt liv, som nu gör sig beredd att vara med. Kanske är det en bild du genast känner igen och forstår, kanske är den mer som en gåta. Försök att helt enkelt ta in den bild du ser framför dig, utan att döma eller försöka ändra den. Tä emot den som en gåva från ditt innersta, just i dag. I morgon kan bilden vara en annan, Life is like a box of chocolates - you never know what you're gonfla get. Mrs Gump i»forrest GumP«Epilog: När cirkeln slutits Att skriva en bok om skapande är som att göra en film om att göra film eller må'la en tavla av en tavla. lag har Sjort mitt bästa för att beskriva den skapande processen ur olika aspekter. Samtidigt har jag förstås sjåilv genomlevt och genomlidit alla stegen i processen tillsammans med min text. Jag har gått från lustfflld oro, genom id6stadiet till forberedelse. ag har njutit av det skapande flödet i skrivandet, det uttryck som jag iilskar mest och som blivit en god van under årens lopp. ag har tittat med fascination och förvåning på mitt alster, tagit fram skalpellen och finslipat det som jag nu har kommit till vägs ände med. Nu finns det inte mer för mig att säga - just nu i alla fall. I stället är det upp till dig som läsare att använda dessa teser och tankar och pröva dig fram vad som stämmer in på dig och vad du kan ha hjåilp av. Självbefinner jag mig i den sista skåilvande sjunde fasen, dar allt jag skapat nu ska släppas fritt i universum, en gåva till dig som läsare och till dem som kommer efter dig. ag har utvecklats av att arbeta med den här boken, kanske på ett sätt som jag inte själv kan registrera eller förstå. Något som jag är rätt säker på att jag har lärt mig mer om är tålamod. Att avsluta nu känns som att sätta punkt

13 för en tre eller frra år lång resa. ]ag är glad att vara framme, lite trött efter resan men våil medveten om att jag kommer att resa igen bara jag har vilat mig lite.»walk your talk«brukar folk påstå att indianerna säger. ag tänker göra det nu. Fira med mina vänner. Vila i famnen på min iilskade. Tillbringa tid med mina barn - som för övrigt också har visat prov på en hel del tålamod under den här processen. Vilken min nästa utmaning ska bli kan jag ana - men inte veta säkert. Livet har många arenor och skrivandet är bara en. Kanske livet kommer att ställa mig en fråga som jag inte vet svaret på eller som jag verkligen inte tycker att jag har beställt. Kanske kommer jag att bli rädd for något och vilja fly. Kanske kommer jag att möta underbara varelser likavåil som fientliga troll på min kreativa väg. Tillvaron är en ask med de mest blandade praliner - och jag vet aldrig vilken det är jag just stär i begrepp att stoppa i min mun. En sak vet jag i alla fall - i kreativiteten har jag en bundsförvant, en vän i nöd och lust som inte överger mig ens när det blåser hårt. )ag kan alltid skriva om min längtan, min rädsla eller min fortvman. ]ag kan måla min kärlek och mitt hat. )ag kan dansa min glädje och min lust. Jag kan ge mig hän och vara i ovissheten for att jag litar på processen sjlilv. Jag vet att det kan du också. Checklista för kreativ frihet FöRSTA STEGET: FöRVÄNTAN Tillåt dig att känna dig obekväm ibland. Om något ska kunna förändras måste det få börja med en känsla av att det som är inte är tillrackligt. Njut också av ovissheten i att du ska ge dig ut på ett spännande äventyr - ditt kreativa projekt! ANDRA STEGET: INTENTION Spåna ofta och så fritt du kan. Samla på idder och uppslag och lär dig att v:ilja vilken du ska ägna dig åt nu. Ge bort id6er till andra. Få tokiga idder och genomför dem. När du är självkritisk, lär dig ha distans. Tio inte på det som rösten säger. Stäm av med en vän - gör en»verklighetskontroll«innan du säger ja och amen till den kritiska rösten. Skaffa en mentor som motvikt. Alska dig själv

14 TREDJE STEGET: FöRBEREDELSE Ta reda på vad som krävs och vad som fattas. Skaffa det som behövs for att du ska ha chans att lyckas. Ta råd av andra som har erfarenhet. Var uppmärksam så att du inte överdriver och packar väskan for tung med verktyg som du ändå aldrig använder. Res med lagom lätt packning. FJÄRDE STEGET: FLöDE Njut av nuet. Oroa dig inte för hur det ska gå och gräm dig inte över tidigare misslyckanden. Nu är du på väg - unna dig att skapa med nuet som utgångspunkt. Känn närvaron genomsyra dig och var uppmärksam på det du sysslar med. Låt tiden stå stilla. SIUNDE STEGET: TILLBAKA TILL TOMHETEN Du är färdig och lämnar ifrån dig det du har skapat, ut i världen som förhoppningsvis tar emot det med öppna armar. SläPp taget. Låt dig sjåilv bli tom. Vänta in din egen riktiga skaparlust och fall inte för frestelsen att frlla tomheten med mer aktivitet, tevetittande eller överdrivet ätande eller shoppande. Var snäll mot dig sjiilv och vila. Tids nog sluts cirkeln och du börjar känna den pirrande forväntan - och får en ny id6... FEMTE STEGET: övnnnr,rcr Andas ut och se vad du åstadkommit. Är du på rätt väg eller behöver du svänga för att komma tillbaka till ditt huvudspår? Var prestigelös och inse att du fortfarande har tid att ändra riktning om det är vad som behövs. SIÄTTE STEGET: FINPUTSNING Tä fram luppen och titta noga på vad du har skapat. Detta råmaterial ska du slipa tills det gnistrar och blänker som den diamant det i själva verket är. Du är den som målmedvetet gör de små eller stora ingreppen som lyfter fram ditt konswerk