Forum för samhällsutveckling, del 3

Transkript

1 1 Forum för samhällsutveckling, del 3 Ålands utvecklings- och hållbarhetsstrategi Den offentliga sektorns roll i ett bärkraftigt och hållbart Åland. Onsdagen den 10 februari 2016, Stadshuset. Utskrift av introduktion till workshop och kommentarer. Inledare: Lisa Wälitalo, doktorand vid Blekinge Tekniska Högskola, Karlskrona I sitt forskningsarbete ansvarar Lisa Wälitalo för ett projekt som hon påbörjade år 2015, där Åland ingår tillsammans med nio andra parter. Lisa redogjorde för sin egen bakgrund och att hon jobbat 5-6 år i Karlskrona kommun som miljöstrateg. Innan pluggade hon miljöhälsoskydd i Umeå. Under studierna fick hon kontakt med en gästföreläsare som hade varit med och grundat den första ekokommunen i Sverige, Övertorneå. Han hade redogjort för hållbarhetsprinciperna och sättet att arbeta. Lisa förstod att hållbarhetsutmaningarna kan bearbetas på ett strategiskt sätt. Lisa valde att skriva sitt examensarbete för honom om ekokommunkonceptet. Det finns ett nätverk för svenska ekokommuner som har ställt sig bakom hållbarhetsprinciperna och som tillsammans vill jobba mot en hållbar utveckling. De lär av varandra i nätverket. Idag finns över hundra kommuner med i nätverket. Det har visat sig att det finns ett stort behov av att hitta gemensamma lösningar och vägar att gå mot hållbar utveckling. Man lär av varandra i nätverket. Lisa Wälitalo

2 2 När Lisa Wälitalo kom till Karlskrona jobbade hon några år som samordnare för Sveriges Ekokommuner som hade sitt kontor där. Hon jobbade också en tid vid Energikontoret Sydost som också var verksamt där. Sedan började hon studera vid Blekinge Tekniska Högskola. Under hela denna arbetsresa i varierande uppgifter har Lisa haft en dialog med Karl-Henrik Robért och nu senast med honom som handledare och professor i strategisk hållbarhetsutveckling, vid Blekinge Tekniska Högskola, där också Göran Broman medverkar. Lisa Wälitalo var på Åland hösten 2013 och talade för sitt projekt och fick på så sätt med landskapet i arbetet. I februari 2015 stod omfattningen av projektet klar. Nu står också andra kommuner och regioner i kö för att få vara med. Lisa Wälitalo: En strategisk modell för ett hållbarhetsarbete som kan hjälpa Åland att bli hållbart. Den strategiska modellen utgörs av de hållbarhetsprinciper som nämnts i flera anföranden. Min egen drivkraft i detta arbete är hållbarhetsutmaningen. Vi vet hur vi definierar hållbarhet och var vi står idag, men hur kan vi uppnå målbilden. I den strategiska modellen tänker vi steg för steg. Jag är inte vara expert på Åland men har en övergripande bild av de åländska strukturerna med utmaningar och verklighet. Situationen kan vara väldigt olika i de skilda små kommunerna. På samma sätt är det väldigt olika mellan kommuner och regioner i Sverige. Varför behövs en gemensam bild av hållbar utveckling, definitioner på hållbar utveckling och hållbarhetsprinciper? Nu ska nästa steg tas. Den 1 mars 2016 hålls en visionsworkshop. Då ska vi tillsammans utifrån hållbarhetsprinciperna forma en målbild för det hållbara Åland. Den målbilden kan man sedan ta med sig till den egna kommunen och tillämpa på sin egen offentliga sektor där. Är hållbarhetsprinciperna och definitionen för hållbarhet allmänt kända? Finns det en tvärkommunikation och samverkan så att alla arbetar mot samma hållbara mål och målbild? Det är inte helt lätt att svara ett rungande ja på de här frågorna. Det är ingen region eller kommun som gjort detta fullt ut hittills. Grejen är att kunna hjälpa kommunerna och regionerna att svara på frågorna. De medverkande svenska kommunerna och regionerna i Sverige tillsammans med landskapet Åland kan nu utveckla och testa modellen för en systematisk utveckling av hållbarhet. Man kan hjälpa varandra och ta vara på goda exempel på både gott arbete och bra erfarenheter. Det är ett test av en modell och ett ramverk som faktiskt funnits i tjugofem år. Vilka är utmaningarna och vilka är möjligheterna att bygga på modellen så att det blir extralätt för nya kommuner och regioner så småningom? Projektet är väldigt beroende av de förutsättningar som finns hos de parter som är med. Det är stor skillnad på de medverkande kommunerna och regionerna. Därmed blir det så olika organisatoriska förutsättningar. Jag har inte visat modellen men kommer nu in på en diskussion kring den, hållbarhetsprinciperna är så allmängiltiga, oberoende av om man pratar på kommunnivå eller på individnivå, i små grupper eller i företag och organisationer.

3 3 Hållbarhetsprinciperna är som ett gemensamt språk som man enas om och man går mot ett hållbart Åland. Hållbarhetsprinciperna har presenterats för lagtinget och det här projektet fortsätter jobba med modellen. Varför då en gemensam bild av hållbar utveckling i varje organisation eller samhälle? Vi behöver lösa problemet vid källan. Vi vill inte hålla på och skura golvet hela tiden. Vi behöver se om vi kan stänga kranen. Gör vi det kan vi få en hållbar utveckling. Vi behöver en gemensam målbild och vi behöver veta vart vi är på väg. Det är ganska bråttom. Vi behöver ha en så effektiv planering som möjligt. Alice i Underlandet behövde inte ha klart för sig vart hon var på väg. Då spelade det heller inte någon roll vilken väg hon tog. Men vi behöver verkligen veta och ta snabba kliv i den rätta riktningen så fort som möjligt. Därför behöver vi en gemensam målbild. Alla organisationer, oavsett storlek, behöver ha en strukturerad överblick. Och veta hur den egna organisationens väg mot hållbarhet ser ut i en större kontext, i jämförelse med omvärlden. Alla måste ha ledare som har förmåga att låta sina medarbetare och verksamheter jobba med sina respektive frågor. Men de ska också ha den strukturerade överblicken och se hur alla de här borrhålen och verksamheterna kan sträva åt samma håll utifrån sin expertis och sina förutsättningar. Själva modellen: Vilken är hållbarhetsutmaningen? Det kanske många har en uppfattning om. Bland annat så har vi klimatutmaningen. Vi hade mötet i Paris i höstas. Men förutom klimatet finns det en massa andra utmaningar som har relation till hållbarhet. I det här sammanhanget finns de planetära gränserna som Johan Grottström brukar prata om. Det är fråga om flera olika, inte enbart klimatet. Gränserna har att göra med hållbarhetsutmaningen så att områden som det faktiskt håller på att gå riktigt illa för synliggörs. Men för olika mänskor är det olika förutsättningar och bakgrunder som betyder hållbarhet. Hållbarhetsutmaningen har olika betydelser. Det kan vara trafikproblem eller biologisk mångfald. Det kan vara nedskräpning, torka och övergödning. Det kan vara social ohållbarhet, missbruk och så vidare. Vi är överens och vetenskapen är överens om att det är lika viktigt som nödvändigt att vi gör någonting. Det finns ganska många kurvor som ser oroväckande u. Vi är på väg över klippkanten ut i stupet. Problemet är att det finns så himla många olika utmaningar att bry sig om och man drunknar nästa i alla problem som hopar sig i alla tidningsrubriker. Vad är det vi ska satsa på först? Vad är det viktigaste? Då kommer vi till att den största hållbarhetsutmaningen är att vi inte har tillräckligt många ledare som förstår den här strukturerade överblicken. Vi har inte tillräckligt många ledare som kan ta ut riktningen mot hållbarhet och som har förståelse för hållbarhetsprinciperna och som delar vår målbild. Alla utmaningar, alla miljöproblem, alla sociala problem är självklart jätteviktiga buntvis i sig, men för att vi ska kunna angripa problemen på ett så strukturerat och bra sätt som möjligt behöver vi ha ledare på alla nivåer, i alla samhällen, i alla organisationer, som förstår och som har det här gemensamma språket. Ledare som också förstår att det är lönsamt att ligga i framkant.

4 4 Det här är en sammanfattande bild av ramverket för strategisk hållbar utveckling och grunden till den här strategiska modellen jag pratat om: Där man kan se hållbarhetsprinciperna som spelreglerna i schack. Spelreglerna för det hållbara samhället. Man måste veta dem och kunna dem inledningsvis hjälpligt för att kunna spela spelet. Man blir bättre och bättre efter hand. Det är ramvillkoren som gäller för att vi överhuvudtaget ska vara med på spelplanen. Vi brukar också prata om tratten, som en metafor över hur utvecklingen ser ut idag. Vi får faktiskt mindre och mindre utrymme att röra oss inom, i samhället i stort. Naturresurserna minskar och behoven ökar. Vi är precis på väg in i trattöppningen. Men allt för många saker som vi gjort gör att vi hamnar in i trattväggarna. Det som man måste förstå med hållbarhetsutmaningen är att det är väldigt lönsamt att navigera in i trattöppningen och inte styra verksamheten på ett ohållbart sätt som gör att vi brakar in i trattväggarna. Den strategiska modellen handlar om att koppla ihop ett sätt att tänka, en struktur för tanken på hållbarhet, där hållbarhetsprinciperna ligger som grund. Dit vill vi med ramvillkoren. Men vilket system pratar vi om? Det är de ramvillkoren. Men vilket system pratar vi om? Vad innebär framgång i det systemet? Hur kan vi ta steg för steg för att nå framgång i det systemet? Hur ska vi göra i relation till alla andra, till kommuner och andra runtomkring på Åland? Vad är framgång för kommunerna eller organisationerna som ni jobbar för? Vad behöver ni göra för att nå dit på ett strategiskt sätt och vilka verktyg kan vara till hjälp i det arbetet? Det handlar om att strukturera upp vad som ska göras. Nu har jag jobbat med kommuner och andra regioner i ett år ungefär så jag har upptäckt hur värdefullt det är att kunna prata om strukturer när man träffas vid möten. Det är annars lätt att man hamnar ner på detaljnivå och pratar om handlingar eller åtgärder. Eller om bussflottan som man behöver åtgärda när man i själva verket syftar till att prata framgång. Vad är framgång för vårt system? Eller hurudan kommun? Det behövs ett gemensamt språk när vi navigerar. Det är tankestrukturen i den strategiska modellen. Vi kopplar ihop den med en processtruktur som vi kallar A, B, C, D, som handlar om: A Att sätta organisationens vision eller målbild där inne i trattöppningen. Det innebär att det inte är lönt att ha en vision som ligger utanför trattöppningen. För att ha en så effektiv planering som möjligt behöver vi vara överens om att vi behöver gå i riktning mot en hållbar utveckling. Det är bäst att vi sätter visionen inom hållbarhetsprinciperna som är definitioner på hållbarhet. Så det första steget har vi påbörjat här och nu. Att ta det här steget för att skapa ett hållbart Åland i framtiden, vilken möjlighet har ni att bryta ned steget i era respektive organisationer.

5 5 Vad betyder ett hållbart Åland i stort för mig och min organisation. Så A handlar egentligen mer om att skapa medvetenhet om hela hållbarhetsutmaningen, hållbarhetsprinciperna och att sätta den egna visionen inom ramen för hållbarhetsprinciperna. Att vi faktiskt vill jobba i den riktningen och ta det steg för steg. B Handlar om en baseline, att kartlägga nuläget, också utifrån hållbarhetsprinciperna. Man kan göra det på olika nivåer, först sätter man visionen i trattöppningen och funderar över vad är det vi gör idag som innebär att vi inte är där i visionen nu. Och det handlar om att göra en backcasting från den här visionen. Att fundera på var jag står i förhållande till framtiden. Hur ser det ut i nuläget och vad var det vi gjorde för att ta oss hit. Det krävs åtgärder som kan ta oss från nuläget till målbilden. Detta skiljer sig från det som kanske uppfattas eller känns igen som forecasting, att utgå från nuläget och från trender och se vad man tror att ska hända i framtiden. Då får man gissa sig till om detta är rätt steg att ta. När man ska planera för att ta med ett samhälle med så många inblandade blir det väldigt komplext. Det är egentligen omöjligt att planera och tro att vi ska nå in genom trattöppningen utan att ha målbilden framför oss. B-steget handlar om att prioritera lösningarna på ett bra sätt och där kommer den ekonomiska hållbarheten med i bilden. Att prioritera att de åtgärder som vi kommit fram till går i rätt riktning. Ekonomiskt lönsamma åtgärder kanske är så bra att vi ser att det är OK att vi gör så här idag och då kanske vi kan ta ett stort steg genom trattöppningen imorgon. Det är inte bara varje åtgärd i sig som går in mot visionen utan man kan säga att ett väldigt bra strategiskt drag behövs för att kunna ta nästa steg. Detta är en liten sammanfattning av de olika delarna i den strategiska modellen. Vilka är de grundläggande problemen egentligen? Vilka var källorna till problemen? När man började förstå att det är viktigt att kunna definiera hållbarhet där i framtiden, så tog men ett utanförperspektiv. Vad är det vi gör idag som innebär att vi inte är hållbara globalt sett. Vi kom egentligen fram till tre helt grundläggande mekanismer ur ekologisk synpunkt som gör att vi inte är hållbara ekologiskt sett. Dels tar vi upp ämnen från berggrunden, mineraler, kol o.s.v. i större utsträckning än vad som återskapas. Också ämnen som kanske inte ska vara i naturens kretslopp utan ligga kvar i berggrunden, för att inte spridas i naturen och i samhällets kretscykel. Men på ett systematiskt sätt tar vi upp ämnen ur berggrunden och sprider dem. Och så producerar vi ämnen och sprider dem i samhället, kemikalier och bekämpningsmedel och annat som förorenar naturen och på det sättet biosfären som vi alla lever i. Som om inte detta vore nog förstör vi också den natur som ska ingå. Vi har utfört skogsskövling och utfiske o.s.v. Vi tar i anspråk stora landytor som egentligen skulle behövas för att naturen ska klara att bibehålla sina cykler. Detta innebär att vi inte är hållbara på det ekologiska planet idag.

6 6 Sedan kommer vi in på den sociala hållbarheten. Där har forskats kring grundläggande mekanismer. Nu på senare år har man sett vad det är som gör att vi förstör det sociala systemet idag. Den som är intresserad får gärna höra av sig om mer information, jag kommer inte att gå in mer på detta nu. Men det finns grundläggande mekanismer som innebär att vi förstör det sociala systemet. Den största gemensamma faktorn är den tillit som finns mellan människor och mellan olika delar av samhället. Det här har lett fram till hållbarhetsprinciperna. I det hållbara samhället i visionen, i trattöppningen, utsätter vi inte naturen för systematisk koncentrationsökning av ämnen från berggrunden och heller inte koncentrationsökning från samhällets produktion. Vi utsätter heller inte naturen för en systematisk undanträngning med fysiska metoder. I det hållbara samhället finns det heller inte några strukturella hinder för människors hälsa, inflytande, kompetens och opartiskhet, och skapande. Och dessa principer ska vi planera utifrån och de ska vara applicerbara på alla organisationer oavsett storlek och vilka sätt man jobbar med. Vi behöver robusta principer. Det är den minsta gemensamma nämnaren kan man säga. Detta går att bryta ner i en massa mål inom många olika områden. Det är en stor bedrift att vi kunnat komma överens om hållbarhetsprinciperna. Vad betyder det egentligen om man vill gå in på och förstå varje princip? I den dagliga planeringen, när man sätter sin egen vision inom ramen för hållbarhet i framtiden, är de här principerna väldigt användbara. Vill man jämföra, vilka är de planetära gränserna och vilka är hållbarhetsprinciperna så finns det ett sätt att visa det. De planetära gränserna är de gränser för vad jorden klarar av. Grejen är att vi inte riktigt vet på alla områden var gränsen är. Och jag vet inte om det är så att vi vill undersöka den saken heller. Det kan vara så att på många områden är det redan för sent fast vi inte vet om det. Jag känner inte för att försöka testa de planetära gränserna. Vi behöver ett sätt att planera, som gör att vi undviker att behöva testa gränserna och där kommer hållbarhetsprinciperna in i bilden. Vi vill in genom trattöppningen. Hur ser det ut i trattöppningen? Jo det kan definieras med hjälp av de här principerna och att man sätter den egna visionen för vad man vet att man vill uppnå när man planerar. Inom ramen för hållbarhetsprinciperna finns det oändligt många möjligheter att vara kreativa och optimera sina chanser att blomstra i samhället oavsett vilken organisation det handlar om. När det gäller att en vision för ett hållbart Åland tas fram, är det ett arbete som i praktiken startar nu. Hela Åland kan enas om en målbild som sedan kan brytas ned till din egen organissation, oavsett storlek. Var och en kan föra sin egen ABCD-analys just på den nivån där man är. Hur ska man nå en övergripande vision tillsammans? I praktiken med hjälp av den strategiska modellen och det här sättet att strukturera arbetet på. Det är tanken i processen. För att illustrera lite grann, vi tänker oss en vision där vi har ett bärkraftigt och hållbart Åland. Vad betyder det?

7 7 Måla den bilden och det är det vi ska göra den första mars, på visionsworkshopen. Jag skapar underlaget för den målbilden tillsammans med er. Vi hittar synergieffekter och konflikter både ute i verksamheter och i sektorer i samhället. Gör sådana här ABCD-analyser och försök fundera över hur vårt nuläge ser ut. Vilka är möjligheterna ute att jobba med analyserna och att jämföra dem. Grejen är att vi behöver människor från alla möjliga delar av verksamheterna och samhället för att kunna ta klivet och bli hållbara i slutändan. Det handlar om att göra de här ABCD-analyserna utifrån den gemensamma visionen, steg för steg, på olika nivåer och olika verksamheter tillsammans. Sedan är det min förhoppning att man lär sig medan man arbetar; man lär sig medan man spelar schack och medan man gör ABCD-analyser, eller processer. Det finns övergripande frågor man kan ställa sig för själva prioriteringarna av alla de här åtgärderna, från nuläget till den gemensamma målbilden. Går de i rätt riktning? Är det flexibla åtgärder och är de ekonomiskt förvarbara, så att vi inte genomför åtgärder idag som innebär att vi går i konkurs imorron. För varje sådant steg kan vi vara trygga med att det finns underliggande metodik och sätt att analysera mer och mer information. Det kan vara fråga om fler och fler sådana processer. I början är det väldigt bar att ha övergripande perspektiv och tillsammans fundera över vilka är våra styrkor och våra svagheter idag och vilka möjligheter och hot finns det i framtiden. Det har väl ingått ett arbete med indikatorer i kommunerna här på Åland också. Att ta fram gemensamma indikatorer för hållbar utveckling. Eller det är egentligen samma sak, det är där projektet tog språng inom Sveriges ekokommuner. Sveriges ekokommuner har tolv gröna nyckeltal som man mäter varje år, som målindikatorer för hållbar utveckling. Det var där som diskussionen på något vis började. Jaha, men bara för att vi mäter de här nyckeltalen, är vi hållbara då? Det kan men ju inte säga att någon är. Det man måste göra är att definiera gapet till hållbarhet genom att tillämpa hållbarhetsprinciperna. Sedan måste man se, mäter vi rätt saker på vägen. Det är väldigt viktigt att mäta och att man känner till att man kan göra en uppföljning. Det är ju ingen vits med att mäta någonting som inte har någon påverkan. Nu kommer vi in på det här, vilken roll har offentlig sektor i ett bärkraftigt och hållbart Åland? Detta kommer att diskuteras i en workshop i grupper om en stund och återkommer den 1 mars. Frågan är, vad är en riktigt bra vision? En vision är en drömbild, ett möjligt framtida önskvärt tillstånd, en ledstjärna att sträva mot. Något som är större än de kortsiktiga mätbara målen. Vilka är beståndsdelarna i en riktigt bra vision? En riktigt bra vision bör innehålla hållbarhetsprinciperna eller att hållbarhetsprinciperna är ram. Det är ingen vits att lägga sin egen vision utanför någonting som inte är gångbart i framtiden, om vi vill in i trattöppningen. En riktigt bra vision har också sin grund i en värdegrund, i kärnvärden, plus att det finns mer beskrivande, målande, målbild. Hur ser det ut i framtiden när Åland är hållbart?

8 8 Om övergripande mål blir mer konkreta kan man ta med dem. Frågan vilken roll har offentlig sektor i ett bärkraftigt och hållbart Åland? handlar just om den här delen, värdgrunden. Där är syftet med er roll i framtiden. För att göra en liknelse: Man kan, om jag tänker mig att jag ingår i ett lag som planerar att ta OS-guld om fyra år i ishockey, och nu idag, fyra år innan, sitta ner med laget och fundera över hur jag kan vara mitt eget allra bästa jag. I det laget, i den rollen som jag har, för att den här målbilden ska uppnås och att vi vinner OS-finalen om fyra år. Detta oavsett om det är i rollen materialförvaltare eller som målvakt, eller tränare, som är en viktig del av planen för laget. På samma sätt sker planering för det hållbara samhället. Hur kan jag vara mitt allra bästa jag i min roll, eller som individ, eller i den verksamhet där jag jobbar. Vad är det som gör att vi tillsammans och det jag gör också, kan bidra till den hållbara målbilden. Att skapa den här målbilden tillsammans gör ju att den blir så attraktiv som möjligt, att så många som möjligt känner att det är på samma sätt, som när en idrottsman eller musiker, eller vad som helst, planerar för att uppnå mål. Allt behöver inte vara på den nivån men det är viktigt att ha ett mål för att klara ett visst resultat. Då blir alla steg man tar för att nå målet viktiga. Jag kanske går och lägger mig tidigare för att få mina sovtimmar, för att komma i mål. För att den här visionen om det hållbara Åland ska vara så attraktiv som möjligt så är det viktigt att alla känner att de vill bidra med sitt i den roll de har. För att komma igång skulle jag vilja att ni några tillsammans diskuterar den här frågan: Vilken roll skulle ni ha i ett Åland som skulle vara ohållbart och inte så stabilt som ni bara kan tänka er? Detta utgående från den roll ni har idag. Om ni har era smarttelefoner med er så gå in på Go vote och skriv vad ni pratade om. Vad skulle ni göra för att få ett så ohållbart samhälle som möjligt i framtiden. Ni sänder in era synpunkter så kan jag spara det sedan. Över till syfte och kärnvärden. De handlar om din roll eller organisationens roll eller syfte. Organisationens uppgift i samhället i stort, i det hållbara samhället, inom ramen för hållbarhetsprinciperna. Vilket syfte har din roll och vilka värden? Vilka kärnvärden är viktiga för dig eller din organisation, och är stabila över tiden? Den här målbilden kanske kan vara flexibel beroende på de förändringar som kommer. Men hållbarhetsprinciperna finns där hela tiden som värden och syften och de är relativt konstanta. Målbild, övergripande strategier och mål kan variera och vara mer flexibla. Nu ska vi gå tillbaka till den här frågan: Vilken roll har offentlig sektor i ett bärkraftighet och hållbart Åland i framtiden? Vad är det du gör i din roll som innebär att du hjälper till att få det hållbara Åland i framtiden? Vilket är ditt syfte? Dagens resultat syftar till att vara en övning. Prata med era kolleger om hur det ser ut där i framtiden. Vad har vi för roller?

9 9 Ni får också väldigt gärna prata ihop er. Gör gärna anteckningar, noteringar, på det anteckningsmaterial som finns. Det blir en liten sammanställning till visionsworkshopen som hålls den 1 mars. Några hjälpande frågor på vägen: Vilka skulle sakna er i ett bärkraftigt och hållbart Åland ifall ni inte fanns? Vad är det de skulle sakna? Finns det andra som skulle kunna ta över ert ansvar i den roll ni har idag? När ni är ert bästa jag, i era organisationer, i er verksamhet, i ett hållbart Åland, inom ramen för hållbarhetsprinciperna: Hur ser det ut då och vilka funktioner av era roller är viktiga? Det ska bli kul att höra vad ni pratat om. Först skall jag bara väldigt kort ge ett exempel på om man sätter en vision inom ramen för hållbarhetsprinciperna, hur det kan se ut rent konkret. Jag har jobbat lite med några av de kommuner som är med i projektet och som genomgått visionsprocessen. T.ex. Karlskorna kommun har fokuserat på jobbet med barn och ungas bästa förutsättningar i Karlskrona. Det är många människor som delar roller i det arbetet. Jag beskriver vilken respektive roll är. Sedan har vi en kort beskrivning som målbild över hur det ser ut där i framtiden när Karlskronas barn och unga använder sina förutsättningar för att leva sina liv. Och de ska vara influerade av hållbarhetsprinciperna. Det kan ställas fyra, fem, övergripande mål: T.ex. att alla klarar grundskolan. Det finns väldigt övergripande mål som kanske känns svåra att nå. Helt fossilfritt kan ja vara ett exempel. Nu tillbaks: Hur har det gått och vad har ni pratat om? Er roll i ett framtida hållbart Åland, hur ser det ut då? Camilla Gunell: Vi kom till det i vår grupp, att om man ska formulera hållbar utveckling för offentlig sektor, så måste man kanske först förstå och definiera vilken den offentliga sektorns roll överhuvudtaget är i det åländska samhället. Vad är dess uppgift, vad skiljer våra processer och våra bevekelsegrunder och på det sättet vi arbetar, våra metoder, gentemot den privata sektorn, som drivs av andra mekanismer och annan logik. För det första kan man kanske definiera det som är offentlig sektors uppgift. Och sedan, som vi konstaterar, att i landskapet behöver vi kanske också för förvaltningens del formulera vilka värdegrunder och vilka kärnverksamheter är det som våra tjänstemän arbetar med. Vet alla idag vilka mål de har? Det var som Gisela sa i vår grupp, att det är skillnad på om man uppfattar sitt arbete som att man hugger sten eller om man är med och bygger en katedral. Där har vi ganska mycket kommunikationsarbete att göra internt för att få alla medarbetare att för det första förstå vitsen av det arbete man utför idag och vad det ske leda till. Så jag tror att det här

10 10 hållbarhetsarbetet kan få många viktiga resultat bara i att vi börjar lyfta de här diskussionerna upp på en nivå där vi måste klargöra det här. Så att vi kan bygga en katedral! Camilla Gunell Ingrid Johansson: Vi vill återkomma hela tiden till den psykosociala hållbarheten, fast vi kanske tänkte att vi skulle hamna någon annanstans, men vi pratade mycket om det här med långsiktighet och att budgetmallar gör att det är svårt att ta tillvara långsiktiga vinningar. Men framför allt pratade vi om organisationer och ledarskapet, om att det är viktigast att vi skapar platser som inte drivs av att den enskilda ska få mer makt utan att de drivs av att man lyfter fram varandra. Att lyssna till dem som annars inte hörs, att generera ett generellt kunskapslyft, som skapar engagemang för omställningsprocessen. John Eriksson: Det som vicelantrådet var inne på, jag tror att offentlig sektor har stor roll när det gäller miljöaspekter och likabehandling. Att man är inne på att vara en garant för likabehandling också när det gäller miljöåtgärder. För annars blir det ju så att om man har ett visst privat intresse så tänker man kanske för en viss krets människor. I offentlig sektor skapar men infrastruktur så att alla har del av den, och det blir en likabehandling. Jag tror att man har skyldighet att se till att man har konkreta mål. Jag tror inte att man kommer någonstans om man inte har konkreta mål. Och där har vi lyft fram, andra än jag, men jag kan också lyfta fram det som Jomala kommun gjorde. Man satte ett konkret mål att man skulle vara fossilbränslefri för fastigheterna och det arbetet började man med tidigt. Första utgångspunkten var egentligen år 2010, när man satte igång fjärrvärmeverket i samarbete med ÅCA. Därifrån har man jobbat aktivt med att byta ut värmekällor i olika fastigheter. Jag tror att det är sådant man måste titta på, konkreta mål, och sedan försöka få med andra på det också.

11 11 Lisa Wälitalo: Jag nämner mina kopplingar till övergripande långsiktiga mål, till strategiska mål som blir mer konkreta och handfasta på vägen, och under en del av den här processen. Rauli Lehtinen: Jag fick inte så mycket muntur i vår grupp. Jag tänkte att offentlig sektor har i grunden lite olika roller. Jag har jobbat på ÅMHM och Mise på de bägge mest hatade organisationerna på Åland. Och de hade helt olika roller. ÅMHM var övervakare, lite över den vanliga människan, om man säger det ytligt: Man gick på organisationer, folk, och sade att så här ska det vara och det står i lagen och vi bestämmer. Och Mise är ju mera frivilligt. Kommunerna kan komma med eller gå ur. Så var trenden ett tag att de gick ur. Den gemensamma faktorn är att jag klarat av båda myndigheterna. Det är pedagogik. Man försöker göra det så pedagogiskt som möjligt och lära folk vad det är för nytta med det här. Fast det är så ytligt, lite besvärligt och upplevs som jobbigt av befolkningen. Och så det andra, att man är lyhörd och att man hela tiden lyssnar vad motparten säger, att man inte ska ha någon översittarattityd. Så det är också sättet man arbetar på, det är jätteviktigt, inte bara organisationen och vad den har för roll. Och där kommer man också till det goda exemplet, att man om jag skryter själv såsom Barbara gjorde i inledningshälsningen att jag tycker, att jag alltid är ganska bra diplomat. Att jag kommit överens med folk fast jag har haft en besvärlig roll. Lisa Wälitalo: Nu har vi fått in en del lappar som kommer att sammanställas men också för att ta del av. Om ni inte har lämnat in så gör det gärna. Stig Abrahamsson: En sak som är väldigt viktig, upplevde vi det som, det är klarhet och tydlighet i hur man jobbar. Jag jobbar på ÅMHM, det är tydligt med lagar och regelverk som ligger i botten för fortsatt arbete. Det är grunden och basen för allt.

12 12 Det är också upp till att de här lagarna och reglerna efterlevs på ett bra sätt. Men också att de uppföljs på ett bra sätt, i dialog, precis såsom Rauli sade. En annan viktig sak är det goda exemplets makt, och för den offentliga sektorn, hur vill vi att andra ska verka, använd exemplets makt. Lisa Wälitalo: Jag skulle vilja bjuda upp Karl-Henrik Robért, lite snabbt, jag vet att han har några små punkter som han skulle vilja dela med sig av. Karl-Henrik Robért Karl-Henrik Robért: Först och främst tack för inbjudan och tack för att ni ville vara med i forskningsprojektet som jag handleder. Jag är ganska nöjd och vill egentligen bara presentera mig för dem av er som inte träffat mig förut. Jag har varit till Åland flera gånger och har haft lika stor glädje varje gång jag varit På Åland och tror att det är alldeles speciella förutsättningar som gäller här, dels är det en ö, där det är ganska lätt att förstå resursflödet: Vad som kommer in till ön och vad som lämnar ön, det är en modell. Nu har vi tidigare gjort det här världen över. Den ena staden efter den andra, den ena kommunen efter den andra, under tjugo års tid. Och den modell vi nu implementerar är empiriskt framtagen för att vara den som har använts av de mest framgångsrika kommunerna. Och nu förfinar vi den ytterligare i verkligheten genom att från början implementera den bästa vi känner till.

13 13 Att från början implementera den bästa vi känner till och gå igenom svårigheterna, och sedan använda svårigheter, hur vi tidigare löste svårigheterna, som en modell att förbättra. Och det här är första gången vi har en landsmodell. Tidigare har det varit kommuner och städer. Det är stora bolag världen över och det har varit väldigt framgångsrikt och rätt att jobba med modeller. Men det här är första gången som ett land är med, med en regering och en riksdag, som har anlagt de här målen. Och som nu ska få ihop det. Då är det några saker som jag vill säga bara inledningsvis. Att ni inte tror att det här är underligare än vad det skulle behöva vara. Utan det är fullständigt intuitivt och självklart egentligen. Först det här med backcasting från principen där forskningsteamet som jag och Göran Broman leder, som är internationellt och som hållit på systematiskt i tjugo år. Vi har utvecklat backcasting från principer. Det låter väldigt snyggt och konstigt och det är något som varenda en av er använder varje dag i ert liv. Så det är helt intuitivt. Säg att någon är född i Sverige och ska flytta till Åland när den har fått ett fint arbete där. Då är det ramvillkor som gäller flytten. Det är en väldigt komplex verksamhet. Man ska hamna på Åland. Då är det ramvillkor som styr alla era verksamheter, så gör ni backcasting från dem. Första ramvillkoret är att huset, eller där ni ska bo, är tillräckligt nära, på pendelavstånd till arbetsplatsen på Åland. Det var det som var syftet med flytten. Det andra är att ni ska ha råd, när ni valt att där vill jag bo. Det tredje är att det ska gå att uppfylla minimikraven på bekvämlighet och komfort, på att driva familjeliv, och sköta jobb på den breddgraden. Och det fjärde är att ni ska vara tillgänglig på marknaden. Det finns inga andra ramvillkor. Och det vet vi intuitivt när vi ensamma har kontroll över ett komplext projekt. Vilka är ramvillkoren och varför händer det inte att man hamnar i en slottsruin på Gotland som man inte har råd att bo i. Och hur kunde det ha gått så snett det här projektet, förstår ni. Alltså sådant här är fullständiga självklarheter. Och ni har enbart att välja sådana boenden som uppfyller alla dessa oavvisliga ramvillkor. Det vet vi ju, det är så vi driver processer. Nu ska alltså Åland flytta in i ett hållbart Åland, i ett nytt hem. Och det går alldeles utmärkt, om de som ska delta i processen, förstår de här ramvillkoren. Värre än så är det inte. Och då bygger man upp, - själva processen går till så att när man har ramvillkoren där, så att det framtida Åland inte bidrar till att någonting tas från berggrunden. Inga kemikalier ökar och vi tränger inte undan mer och mer land rent fysiskt.

14 14 Och ni river inte ner tilliten mellan människor, sektorer, civila sektorn, politiska partier. Utan ni förtjänar tilliten genom en maktutövning som bryr sig. Det får inte finnas makt i vägen för hälsa, inflytande, kompetens, opartiskhet och meningsbyggande på Åland. Det är inte Utopia vi talar om utan vi talar om att makten inte får upplevas som att den stör de sakerna. Och hur ser själva processen ut? Ja då träffas man regelbundet över sektorerna. De skickligaste kommunerna och städerna har exempel: Kanske Eindhoven är den mest framträdande i hela världen idag. Philips jobbar just precis på det här sättet med sin forskning. Bakom Eindhoven, där Philips har sitt huvudkontor, där skapar man en vision inom de här hållbarhetsprinciperna. Och den lever. Och då går det till så här: De träffas regelbundet i ett konferenscenter över sektorgränserna det är infrastruktur det för att träffas. Och de jämför sina anteckningar. Några utmaningar idag? Mot den här hållbara visionen. Vilka är våra möjligheter här inom jordbrukssektorn, här inom energisektorn, här inom spatiala sektorn, här inom HR-sektorn? Vilka är våra utmaningar mot en sådan framtidsbild? Vilka är våra möjligheter? Och vilket skulle vara svaret från vår sektor att göra något ganska tidigt av de här möjligheterna? Så träffas men över sektorgränser och jämför sina anteckningar och genomför de saker som man tillsammans tycker vore väldigt bra. Så att man hjälper varandra över sektorgränserna. Istället för att var och en i sitt borrhål slåss om sin budget, i strid med de andra som kanske har lika viktiga sektorer. Så träffas men och kommer med unisona förslag på konkreta åtgärder. Här kommer poängen: Sedan träffas man och då har vi genomfört ett antal saker. Och då säger man: Förra gången vi träffades, då kom vi överens om att försöka genomföra det här. Och hur gick det? Då är det konkreta grejer såsom hamnar, som genomfördes. Några blev inte genomförda för det kom någonting i vägen, och så redovisar man det. Och så gör man en ny A B C D av det. Precis som när man spelar schack. Varenda drag i verkligheten, från någon annan, eller ett motdrag. Någonting annat händer eller så undervärderar man svårigheterna. Men alltid med samma principer mot schack matt eller att bota cancer, eller att flytta lyckligen till Åland och inte hamna i en slottsruin på Gotland. Som man inte har råd med. Är ni med på att det här inte är något konstigt, det är inte rocket science. Det är fullständigt intuitivt. Och enligt erfarenhet är det största problemet att få tillräckligt många människor i näringslivet, i olika sektorer och så, att inse att värre än så här är det inte. Intuitivt att det finns fyra principer. Den fjärde är uppdelad i fem underavdelningar. De är lätta att lära sig och att förstå.

15 15 Och det andra är att verkligen träffas över sektorgränserna. Idag är det så att man nästan är på rymmen när man är på jobbet, då man jobbar i en sektor och är på väg till en annan sektor. Och så slåss vi om budgetar. Det händer nästan inte att man har effektiva möten. Man måste få till infrastrukturen. Och får man till infrastrukturen men inte har den intellektuella modellen, då blir det en pratklubb. Då sitter man där och träffas och tycker det är roligt att träffa dem och så går man hem och ingenting händer. Eller så är det bara en stram intellektuell förstående som några forskare och kunniga andra förstår. Och vi träffas aldrig för att göra verkstad. De här två sakerna: Infrastruktur och konceptuell förståelse. Och slutligen bara en kommentar: FN:s sjutton hållbarhetsmål. Det går inte att genomföra dem om man inte förstår hållbarhetsprinciperna. Det är nämligen så att vart och ett av de här sjutton målen kan brytas ned mot de här principerna. Vilka är utmaningarna mot hållbarhetsprinciperna? I stora drag vilka tänkbara lösningar finns? Vilka skulle vara smarta schackdrag att gå givet lösningarna? Och gör man likadant med alla de här sjutton målen, så ser man plötsligt hur man skulle kunna samordna dem. Hur vissa aktörer på Åland skulle kunna göra smarta grejer för att komma en bra bit på vägen till flera av de här målen. Man har också brytit mot hållbarhetsprinciperna. Det är lite så att man har både det ena och det andra och sedan får man jobba så som man tycker utan att ha förstått hur hållbarhet definieras. Att förstå är nästan en förutsättning för att kunna göra någonting, med alla de här sjutton målen. Det var det hela. Tack så mycket för att ni lät oss komma hit! Micke Larsson: Tack alla som var med igår och alla som är med idag! Micke Larsson

16 16

17 17

18 18

19 19

20 Lisa Wälitalo 20