Grammatik med betydelse att introducera systemisk-funktionell grammatik (SFG)

Transkript

1 Presentation vid konferensen Grammatik på högskolan: vad, varför hur? Uppsala, 23 mars 2007 Grammatik med betydelse att introducera systemisk-funktionell grammatik (SFG) Per Holmberg och Anna-Malin Karlsson Holmberg, Per & Karlsson, Anna-Malin. 2006: Grammatik med betydelse. En introduktion till funktionell grammatik. Ord och stil 37. Uppsala: Hallgren & Fallgren. Vi kommer här att presentera vår bok Grammatik med betydelse. En introduktion till funktionell grammatik. Detta gör vi på följande sätt: Först formulerar vi våra tankar kring vad grammatik på högskolan kan syfta till, och hur vår bok kan hjälpa till att uppnå några av de mål man kan ha med grammatikundervisning, för att sedan kort redogöra för bokens uppläggning. Sedan säger vi några ord om våra respektive vägar till den funktionella grammatiken samt något om hur vi använt den i olika undervisningssammanhang. Slutligen tar vi upp två fenomen som blir lite annorlunda sedda genom den funktionella grammatikens analysapparat. Det kommer att handla dels om definitionen av subjekt, dels om vad vi normalt kallar bisatser. Vi kommer för enkelhetens skull (liksom i boken) att tala om funktionell grammatik och syftar då specifikt på den systemisk-funktionella grammatiken, ibland förkortad SFG. Ofta ser man också förkortningen SFL som står för systemic functional linguistics och är en bredare paraplybeteckning för forskningsinriktningar och tillämplingar som bygger på den systemiskfunktionella grammatikmodellen. Sist ger vi några litteraturtips för den som vill gå vidare. Bokens syfte(n) och målgrupp(er) Grammatik på högskolan kan ha flera olika mål. Vi urskiljer följande fyra: 1. att ge grammatikförståelse, dvs. att få studenter att förstå vad grammatik är och hur grammatik kan beskriva ett språk (ett språkteoretiskt mål) 2. att göra grammatiken till ett verktyg, dvs. att ge studenter redskap för att arbeta med texter, samtal, eget skrivande etc. 3. att ge kunskaper om svenskans grammatik (såväl ur ett L1- som L2-perspektiv) 4. att tradera en grammatisk kanon, dvs. att säkerställa att akademiska studier i svenska innebär att studenten tillägnar sig en viss begreppsapparat, som i förlängningen ska traderas vidare till skolans elever. Alla dessa mål är på sitt sätt relevanta och viktiga. För oss har dock mål 1 och 2 varit centrala, och det är här boken kan fungera. Mål 3 kan bara delvis uppnås med hjälp av den funktionella grammatiken, helt enkelt eftersom svenskan ännu inte beskrivits systematiskt i dessa termer. Mål 4 kan rentav sägas motverkas genom att man för in en ny grammatikmodell med delvis 1

2 nya termer, men det beror förstås helt och hållet på hur man gör det. Inom SFL menar man rentav att mål 1 och mål 2 är oupplösligt förbundna med varandra. Viktigast är att ge verktyg för att aktivt kunna arbeta med språket (utveckla eller kritiskt granska), men med sådana verktyg följer en metaförståelse som i sin tur är nödvändig för praktiskt arbete med språket. Till dessa allmänna mål kommer för vår del det faktum att det just nu finns ett behov i Sverige av en sammanhållen presentation av denna specifika grammatikmodell som sådan. Många doktorander, forskare och verksamma lärare har bekantat sig med olika aspekter av SFL och det behövs om inte annat svenska termer och exempelanalyser av svenska texter. Kombinationen av dessa mål och utgångspunkter gör att denna bok skiljer sig från andra grammatikböcker i Sverige. Den är vad man kan kalla teoribaserad basgrammatik I första hand är boken skriven för en grundstudent som inom ämnet svenska läser en kurs i textanalys eller grammatik. Vi ser gärna att den funktionella grammatiken presenteras som ett perspektiv av flera och tror att boken för att fungera väl kan ha nytta av minst en av följande kontexter: - en tillämpningskontext (textanalys, språkdidaktik etc.) - en grammatik- eller språkteoretisk kontext (att jämföra språkteorier, perspektiv). Dessutom krävs förstås som alltid en intresserad och nyfiken lärare. Bokens profil och uppläggning I arbetet med boken har vi tagit fasta på två drag som är utmärkande för funktionell grammatik: för det första att grammatiken är betydelsefokuserad, för det andra att den är textnära. Båda de här punkterna skiljer Grammatik med betydelse från de flesta andra grammatikböcker. Att funktionell grammatik är betydelsefokuserad innebär att grammatiken hela tiden beskrivs som uttryck för betydelse. Vi har låtit detta slå igenom i bokens disposition, så att vart och ett av de kapitel som presenterar modellen behandlar en viss dimension av betydelse och dess grammatik. I inledningen till Svenska Akademiens grammatik nämns att det i princip skulle vara möjligt att skriva en grammatik på detta sätt, dvs. från betydelsesidan, även om det inte är så man hittills gjort när man skrivit svensk grammatik (se volym 1, s ). I det sammanhanget diskuterar författarna fyra punkter som skulle vara centrala i en sådan grammatik: a) Språkhandlingar b) Meningens beskrivande innehåll c) Meningsinnehållets förankring i den utomspråkliga verkligheten d) Meningen i sitt sammanhang. Grammatik med betydelse är disponerad kring tre av dessa punkter, a, b och d, faktiskt i just denna ordning. (Även punkten c kan sägas ha sin plats i den funktionella grammatiken genom kontextanalysen, som i vår bok tas upp i kapitel 2.) Efter två inledande kapitel tar vi oss an den första punkten, språkhandlingar. I samma kapitel presenterar vi också olika sätt att modifiera 2

3 språkhandlingar genom modalitet. Den andra punkten, meningens beskrivande innehåll, får sedan två kapitel. De här kapitlen landar i den grammatik man traditionellt betecknat som argumentstruktur respektive samordning/ underordning. Den sista punkten, meningen i sitt sammanhang, är därefter ämnet för ett kapitel som introducerar begreppen tema och rema. För att tala om dessa tre betydelsedimensioner och deras grammatik använder funktionell grammatik begreppen interpersonell, ideationell samt textuell metafunktion. Här är bokens kapitelrubriker för de delar som presenterar de tre olika betydelsedimensionerna: Språkhandlingar (interpersonell metafunktion): Att skapa relationer mellan talare (kap. 3) Meningens beskrivande innehåll (ideationell metafunktion): Att beskriva och skapa erfarenheter (kap. 4) Att skapa logiska betydelserelationer (kap. 5) Meningen i sitt sammanhang (textuell metafunktion): Att skapa informationsflöden (kap. 6) Att funktionell grammatik är textnära innebär att grammatik och text är inte betraktas som två olika fenomen, utan som två sidor av vårt betydelseskapande. Å ena sidan har vi resurser för att skapa betydelse: grammatik. Å andra sidan gör vi något av dessa resurser: text. Vi har försökt visa hur funktionell grammatik håller ihop grammatik och text genom att bygga upp varje kapitel kring textexempel. Redan listan nedan över bokens textexempel säger något om bokens karaktär av textnära grammatik; i boken kastas man mellan ridhus, tv-soffor, webbsidor, dagstidningar osv. Varje del av modellen behandlas utifrån textexempel som visar hur grammatiken används för att skapa betydelse i text. (Textexempel markerade med S är hämtade ur samtal.) e-brev ridlektion (S) panelsamtal i tv (S) chatt nyhetsartikel webbenkät faktatext recept radannons horoskop sjukvårdsinformation visumanvisningar politiskt program saga resedagbok kriminalroman uppslagsbok nyhetsartikel protokoll debattinlägg faktatext lektion djursaga referat blogg nyhetsartikel arbetsmöte (S) informationsbrev granskningspromemoria företagspresentation gruppsamtal (S) 3

4 Efter själva modellpresentationen ägnar vi två kapitel åt ännu mer textnära analys. Vi visar hur man med funktionell grammatik kan få syn på det abstrakta och specialiserade språket i en granskningspromemoria (kap. 7), och på sättet att uttrycka värderingar i ett gruppsamtal (kap. 8). Våra ingångar till SFG Intressant nog har ingen av oss gripit sig an funktionell grammatik på grund av något större missnöje med någon annan grammatik, eller som en reaktion mot någon viss grammatisk skolbildning. Snarare har vi upptäckt denna grammatik efter att ha använt oss av delar av den för vad man kunde kalla icke-grammatiska syften. Anna-Malin: Min väg till den funktionella grammatiken har gått via multimodalitet, och i viss mån kritisk diskursanalys. Jag har då som många andra bara använt delar av modellen. Inom kritisk text- och diskusanalys är det framförallt den ideationella transitivitetsanalysen (analys av processer och deltagare) som lyfts fram, medan det inom multimodal textanalys kan vara lite olika delar: exempelvis textuell layoutanalys, interpersonell perspektivanalys eller ideationell analys av vektorer i bilder. Dock byggs sällan någon integrerad helhet, vilket förmodligen kan förklaras av visuellt meningsskapande inte är lika komplext och grammatiskt som det språkliga. Jag fick något av en aha-upplevelse när jag insåg hur alla tre metafunktionerna ges utryck i samma språkliga struktur, som i detta exempel (från s. 27 i boken): Hundratals människor betraktade den spännande upplösningen längs upploppet interpersonellt subjekt finit rest ideationellt deltagare (upplevare) process (mental) deltagare (fenomen) Textuellt tema rema omständighet Jag tilltalades också av hur kontexten systematiskt integreras i grammatiken och inte bara blir en påhängd ram eller förklaring för stilvariation. Med SFG behöver man enkelt uttryck inte välja mellan att vara textforskare eller grammatiker! Jag har velat bidra till att presentera detta helhetsperspektiv, som ofta inte kommer fram riktigt genom tillämpningarna i text- och multimodalitetsanalys. Per: Jag har också närmat mig funktionell grammatik genom arbete med textanalys, men då först i en klassisk stilistiktradition. Det jag uppfattade som en risk i den traditionen var att analysen lät texten framstå som ett kompilat av ord, ord som antogs ha olika stilistiska valörer på ett relativt statiskt sätt. Funktionell grammatik blev ett alternativ jag prövade för att beskriva vad som händer i texten också på andra nivåer än på ordnivå. Det mest spännande med funktionell grammatik var alltså för mig att få verktyg för att beskriva alla val inom lexikogrammatiken som något som får betydelse i text. Den del av modellen jag först använde var den interpersonella metafunktionen, framförallt för att jag höll på med ett samtalsmaterial där sådana betydelser är tydliga. Men ganska snart märker man i analysen hur olika metafunktioner samspelar, och hur man därför behöver den överblick över SFG-modellen som vi försökt ge i boken. 4

5 Undervisningserfarenheter Av naturliga skäl har kan vi ännu inte berätta så mycket om hur Grammatik med betydelse fungerar som kurslitteratur. Men vi har tjuvstartat lite på var sitt håll, och ger därför gärna några korta glimtar av hur funktionell grammatik kan fungera i undervisningen. Grammatikkurs i lärarutbildningen På institutionen för Svenska språket vid Göteborgs universitet har vi använt två omgångar av lärarstudenter i svenska för tidigare åldrar för att pröva termer för de betydelser grammatiken uttrycker samt för att testa textexempel. Studenterna läser under sin första termin i svenska en grammatikkurs om 5 p (7,5 hp) som vad gäller mål och innehåll påminner mycket om kurser som ges på flera andra högskolor. Det vi sedan tidigare kursomgångar uppmärksammat som det största problemet är inte att få studenterna att lära sig grammatik under denna delkurs, utan att få dem att återanvända dessa kunskaper på senare delkurser. Därför var det extra intressant att pröva vad som händer om man konsekvent arbetar (och examinerar) med texter istället för isolerade satser, och om man försöker införa termer också för att tala om vilken betydelse grammatiken uttrycker i texterna. För att enklare kunna arbeta med text och betydelse disponerades kursen efter metafunktionerna (trots att vi använde traditionellt disponerad grammatikhandbok). Både studenternas egna utvärderingar och rapporter från lärare som tar över studenterna i textkurs antyder att det på detta sätt blev enklare för studenterna att flytta kunskap till senare delkurser och göra intressanta iakttagelser i text Text och textdesign Vid Institutionen för nordiska språk vid Stockholms universitet har vår bok under två terminer (en termin i utkastversion) använts på momentet Text på kursen Text och textdesign (f.d. Information i text och bild), ett slags fortsättningskurs på grundkursen i praktisk svenska. Här behövdes en modell för systematisk analys av språkets roll i multimodala texter, att användas parallellt med Kress & van Leeuwens Reading images 1, som även den bygger på den funktionella grammatiken och som med utgångspunkt i den presenterar en modell för bild- och layoutanalys. Under vårterminen 2007 har uppläggningen varit sådan att grammatiken presenterats metafunktion för metafunktion, med den visuella analysen och den språkliga parallellt. Detta har varit möjligt just eftersom båda böckerna tydligt disponerats efter samma metafunktioner och för att de båda utgår från hur olika typer av betydelse kommer till uttryck i det visuella respektive i språket. Detta sätt att förankra analyser av texter i en semiotisk helhetsmodell har också gjort det möjligt att med studenterna föra en ganska avancerad diskussion om språket som uttryckssystem och om grammatiken som resurs. Två exempel på sådant som inte är sig likt i funktionell grammatik Likheterna mellan den funktionella grammatiken och de beskrivningsmodeller vi normalt arbetar med i svenskämnet är förmodligen fler än skillnaderna. Men när man närmar sig grammatiken från betydelsesidan blir analysen ibland något annorlunda än den vi vant oss vid från en tradition som åtminstone delvis är mer formbaserad. Vi vill ta upp några exempel som är närmast kan beskrivas som klassiska problem på grammatikkurser: Hur ska man förklara vad subjekt är? respektive Hur ska man förklara vad bisatser är? 1 Kress, Gunther & van Leeuwen, Theo. 2006: Reading images. The grammar of visual design. Second edition. London: Routledge. 5

6 Subjekt som fästpunkt för respons Det är inte enkelt att definiera subjekt. I en av de grammatikböcker som nu används för grundstudenter, Funktionell svensk grammatik 2 av Maria Bolander, finner man följande formulering: Subjekt en av satsens två huvuddelar; nominalt led som anger vem som gör något eller den/det man talar om (s. 233) Och om man alls försöker förstå subjektet från betydelsesidan, verkar en sådan formulering vara ganska typisk. Det är med SFG:s terminologi ett försök att presentera subjektet som en ideationell kategori: nominalt led som anger vem som gör något. Och komplettera detta med möjligheten att istället förstå subjektet textuellt: den/det man talar om SFG gör helt annorlunda på den här punkten, dvs. samma enheter analyseras som subjekt, men förståelsen är varken ideationell eller textuell, utan istället interpersonell. (Den ideationella kategorien i SFG för vem som gör något är en deltagare som t.ex. aktör, upplevare eller talare. Den textuella kategorien för den/det man talar om är snarast tema.) SFG:s interpersonella förståelse av subjektet uttrycks av Halliday på ett ganska abstrakt sätt som det element i vilket det modala ansvaret är investerat. Vi har i Grammatik med betydelse försökt att konkretisera det genom att istället tala om hur subjektet (tillsammans med finitet) gör en sats klar för spel, och hur subjektet då fungerar som fästpunkt för respons. För att illustrera SFG:s interpersonella subjektsförståelse använder vi i boken bl.a. ett exempel från ett tv-program där olika videor diskuteras. Här nedan ges några replikskiften från samtalet. Subjekt (i huvudsatser) är understrukna, medan finit är markerade med fetstil. Gillar du de? Jo, jag gillar de. Jag gillar Backstreet Boys Vad kommer folk tycka då? Folk kommer tycka de e bra. De här bandet har sålt en komma tre miljoner ex till exempel av sin skiva i Sydostasien. Dom har ju sålt ganska mycket i Sverige också. Nigel Bick kan gå och lägga sig. Ja, Nigel Bick kan typ byta jobb eller nåt Exemplen visar hur den talare som ger sin respons väljer att utnyttja just det responsalternativ som är förberett redan i utspelsdraget. Både den första ja/nej-frågan och den andra öppna frågan besvaras genom att utspelsdragets subjekt får bli fästpunkt för responsen. I de två senare fallen utgörs utspelsdragen av påståenden. Också dessa språkhandlingar får här sin respons genom att näste talare utnyttjar subjektet som fästpunkt för respons; talaren återanvänder subjektet för att göra ett tillägg av ny information och (sist) för att bekräfta den information som just getts. På engelska kan man på ett elegant sätt testa vad som är subjekt i en påståendesats genom att undersöka hur en tag-question skulle formuleras. I en sådan konstruktion återanvänder näm- 2 Bolander, Maria. 2005: Funktionell svensk grammatik. 2 uppl. Stockholm: Liber. 6

7 ligen talaren själv satsens subjekt (och finit) för att understryka hur responsen är förberedd. Också svenskan har sådana möjligheter, även om de inte är lika vanliga. Man kan t.ex. pröva att utnyttja en visst-konstruktion för att stärka studenternas intuition om vilken enhet som fungerar som subjekt (interpersonellt): Dom har ju sålt ganska mycket i Sverige också, visst har dom! Man måste dock vara medveten om att ett sådant test tar fel vid flera tillfällen. Det fungerar t.ex. bara då påståendesatsen faktiskt uttrycker ett påstående. Tvekan uppstår ofta då påståendesatsen uttrycker andra språkhandlingar, vanligast uppmaningar: Kakan gräddas i 200 grader. Med ett en visst-konstruktion visst gör den glider tolkningen mot att satsen faktiskt är ett påstående om kakans nuvarande tillstånd. Prövar man sig fram med visst-konstruktion märker man också att det bara är subjekt i huvudsatser (eller med SFG fria satser ) som fungerar som fästpunkt för respons: Folk kommer tycka de e bra, visst kommer dom! (Knappast: visst e de!). 3 Sådana här komplikationer är ganska typiska då man närmar sig grammatiken från betydelsesidan. De kan verka irriterande om målet är snabb färdighet i satslösning. Fördelen är att de grammatiska termerna hela tiden kopplas ihop med hur språkliga enheter uttrycker betydelse. Och vad det gäller just subjektet erbjuder alltså SFG ett sätt att koppla satsers subjekt till deras språkhandlingsbetydelse. Den pedagogiska poängen blir att man skärper blicken för språkhandlingarna och deras grammatik, och på så vis bättre förstår hur talare och skribenter kan göra för att etablera olika slags relationer med sina lyssnare och läsare. Den som vill läsa mer om detta kan läsa kapitel 3 i Grammatik med betydelse eller s i Halliday & Matthiessens An introduction to functional grammar. Relationer mellan satser som relationer mellan betydelser Utgångspunkten i betydelse ger en lite annorlunda ingång till förståelsen av satser. I SFG blir en sats funktionellt definierad som en enhet som a) ger uttryck för en språkhandling b) ger uttryck för en erfarenhet (en processbetydelse) c) ger uttryck för ett tema och en kommentar. Satser, återigen med utgångspunkt i betydelse, kan vidare vara av tre typer: - fria: dessa uttrycker egen språkhandling + egen erfarenhet/processbetydelse - bundna: dessa uttrycker egen processbetydelse men är bundna till en annan sats språkhandling - inbäddade: dessa har förlorat både språkhandlingsbetydelsen och processbetydelsen (de relateras till en annan sats processbetydelse). 3 Det är för övrigt helt i linje med vad Svenska Akademiens grammatik skriver om huvudsatser inte bisatser som uttryck språkhandlingar (volym 4, sid. 680). 7

8 Inbäddade satser kan tyckas ligga på gränsen mellan att vara satser och att inte vara det. Man kan beskriva det som att de potentiellt är satser, men att de i de sammanhang där de uppträder inte är det. 4 Den viktigaste poängen är dock att bara inbäddade satser förstås som inordnade i andra satser så som vi traditionellt betraktar bisatser. Relationen mellan satser beskrivs i stället i termer av satskomplex. Inom ett satskomplex kan satserna beskrivas dels med avseende på graden av beroende (underordnad resp. samordnad), dels med avseende på typen av betydelserelation (anföring resp. utvidgning). Vi kan se på ett exempel som i Gunlög Josefssons lärarhandledningsmaterial till boken Vägar till grammatik 5 används för att illustrera den hierarkiska relationen mellan satser. En funktionell analys blir betydligt plattare och framförallt mindre inordnande. Relationerna mellan satserna beskrivs främst som kopplingar i en betydelsekedja, även om det som vi ska se kan förekomma grupperingar på olika nivåer. I analyserna nedan numreras satserna löpande och på raderna under beskrivs betydelserelationerna. 6 [1] Jag trodde [2] att Olle hade lovat [3] att Lisa skulle kontakta mannen som sålde tavlor. [3] underordnas [2]: anföring (tal) [2] + [3] underordnas [1]: anföring (tanke) Den understrukna som-satsen är inbäddad och utgör alltså inget eget led i kedjan. Den uttrycker ingen egen processbetydelse som ska relateras till de tidigare (skulle kontakta eller hade lovat) utan det att mannen sålde tavlor bidrar endast till att beskriva mannen och skilja honom från andra. Det hade varit annorlunda om det hade stått att Lisa skulle kontakta en man som skulle sälja tavlorna vidare. Då hade skulle sälja ha tillfört ny processbetydelse och analysen skulle ha sett ut så här: [1] Jag trodde [2] att Olle hade lovat [3] att Lisa skulle kontakta en man [4] som skulle sälja tavlorna vidare. [4] underordnas [3]: utvidgning (utveckling) [3] + [4] underordnas [2]: anföring (tal) [2] + [3] + [4] underordnas [1]: anföring (tanke) Som-satser delas alltså upp i sådana som är bundna och sådana som är inbäddade. Detta är dock bara ett problem om man försöker använda formen uteslutande (som + satsform) för att identifiera en viss satstyp. Betydelsemässigt torde skillnaden oftast vara ganska klar. Återigen blir det dock tydligt att utgångspunkten i betydelse ställer oss inför vad som kan upplevas som nya problem. Ytterligare ett exempel på detta är att processen trodde, som finns i båda exemplen, är en mental process som konstrueras med anföring (vilket även den verbala processen lova gör). Vid anföring knyts de underordnade satsernas betydelse tätare till de överordnade än vad som är fallet vid utvidgning (som vi snart ska se). Det gör att det är svårt att tänka sig den fria satsen jag trodde som betydelsemässigt självständig. Den speciella betydelsemässiga relationen 4 Detta kan jämföras med distinktionen mellan klass och funktion, som man oftare gör när det gäller ord och grupper. Funktionen (exempelvis aktör eller subjekt) avgörs av det aktuella sammanhanget medan klassen (exempelvis substantiv eller nominalgrupp) är en syntes av ordets/gruppens potentiella funktioner. 5 Internet: (tillgänglig ) 6 Siffror inom hakparentes står alltså här, liksom i vår bok, endast för en löpande numrering av satserna. För den som vill läsa vidare i SFG-litteratur kan det dock vara bra att veta att siffror i analyser av satskomplex brukar beteckna beroendeordningen för satser i parataktiska (samordnande) relationer medan motsvarande ordning mellan satser i hypotaktiska (underordnande) relationer noteras med grekiska bokstäver. 8

9 gör också att de två bundna satserna att Lisa skulle kontakta en man och som skulle sälja tavlorna vidare båda tillsammans underordnas att Olle hade lovat. 7 Betydelserelationer av typen utvidgning ger ofta en enklare och mer linjär analys: [1] Innan operationen äger rum [2] får man träffa en narkosläkare [3] som ställer frågor om hur man mår. [1] underordnas [2]: utvidgning (specificering) [3] underordnas [2]: utvidgning (utveckling) Skillnaderna gentemot en mer traditionell satsanalys kan sammanfattas som följer: - I den funktionella grammatiken reserveras begreppet sats funktionellt till betydelsebärande enheter med en självständig processbetydelse. - Hierarki inom satsen handlar endast om fall där processbetydelser nedgraderas, dvs. enbart fungerar för att beskriva en deltagare eller för att vara en deltagare. - Bundna satser ges en högre status än traditionella bisatser: de ses som satser som tillför egen processbetydelse (men som underordnas interpersonellt). - Satskomplex antas vara betydelsemässigt mer komplexa än satser. En pedagogisk poäng med detta kan som vi ser det vara att satsdelar (deltagare i den ideationella analysen) utgörs av ord, grupper och fraser, medan satser ses som betydelsemässigt mer hela och att relationer mellan satsers betydelser därför analyseras på en annan nivå. Sannolikt kan också den mer linjära analysen av beroendetyper vara lättare att förstå (vara mer intuitiv) än den hierarkiska analysen, just för att den är betydelsegrundad. Den som vill läsa mer om detta kan läsa kapitel 5 i Grammatik med betydelse eller på s. 363 och framåt i Halliday & Matthiessens Introduction to functional grammar. Avslutning Konstigare än så här tror vi inte att det behöver bli! Vi menar också att några nya problem att hantera är ett billigt pris om man med hjälp av en betydelsebaserad modell kan avhjälpa större problem, som exempelvis risken att grammatiken ses som en isolerad kunskapsbit inte minst i didaktiska sammanhang. Med en betydelsefokuserad och textnära grammatik tror vi att det blir enklare för våra studenter att utveckla den förståelse och de verktyg som de behöver för att kunna använda grammatik i mötet med språk och text. Litteraturtips Andersen, Thomas Hestbæk & Smedegaard, Flemming, 2005: Hvad er meningen? Odense: Syddansk universitetsforlag. Andersen, Thomas, Petersen, Uwe Helm & Smedegaard, Flemming, 2001: Sproget som ressource. Dansk systemisk funktionel lingvistik i teori og praksis. Odense: Odense Universitetsforlag. 7 Dessutom kan mentala processer med första personens subjekt ofta användas som en så kallad interpersonell grammatisk metafor för att uttrycka modalitet. Prövar man visst -testet på satskomplexet som inleds med jag trodde verkar det därför mer naturligt att säga visst skulle han? än visst trodde jag? 9

10 Halliday, M. A. K. & Matthiessen, Christian M. I. M., 2004: An introduction to functional grammar. Third edition. London: Arnold. Halliday, M. A. K., 1978: Language as social semiotic. The social interpretation of language and meaning. London: Arnold. Del 5: Sociolinguistics and education. Hedeboe, Bodil & Polias, John: Genrebyrån (under utgivning på Hallgren & Fallgren) Maagerø, Eva, 2005: Språket som mening. Innføring i funksjonell lingvistikk för studenter og lærare. Oslo: Universitetsforlaget. Kapitel 9: Språkutvikling i skolen. Martin, J. R., Matthiessen, Christian M. I. M. & Painter. Clare, 1997: Working with Functional Grammar. London: Arnold. 10