Telefonnummer på framtida marknader

Transkript

1 DATUM Rapportnummer 31 januari 2002 PTS-ER-2002:1 ISSN Telefonnummer på framtida marknader

2

3 1 Innehållsförteckning Begrepp och termer Sammanfattning 1 Inledning Bakgrund Syfte och avgränsningar Metod Rapportens disposition Namn-, nummer- och adressplaner Nummerplanen för telefoni Befintlig svensk nummerplan för telefoni Nummerplanens disposition från 0 till Lediga serier Nummerlängder Tillgång till nummer i olika serier Beläggningen av tilldelade nummer E.164-nummer respektive nationella nummer Övergripande mål för nummerplanen Reglering ITU ITU-krav CEPT EU Nytt EU-regelverk Svensk reglering Rättslig bakgrund Nuvarande reglering Ny nationell reglering Marknadens behov Teleoperatörers och tjänsteleverantörers behov En sluten plan Lika nummerlängder Nummer för nya teletjänster Internationell nåbarhet Geografisk portabilitet Blandade nummerserier för fasta och mobila teletjänster Användarnas behov Behov av information Nummerlängder Behov av att minimera ändringar Sammanfattning av marknadens behov Framtida behov av nummerkapacitet Marknads- och tekniktrender Efterfrågan på nummer för abonnemang Fasta abonnemang Mobila abonnemang Personliga nummer Företagsnummer och personsökare... 41

4 Slutsats avseende efterfrågan på nummer för abonnemang Efterfrågan på nummer för övriga teletjänster Betalteletjänster Telematik Frisamtalstjänster Slutsats avseende efterfrågan på nummer för övriga teletjänster Efterfrågan jämfört med tillgång till nummer Efterfrågan jämfört med tillgång till nummer för abonnemang Efterfrågan jämfört med tillgång till nummer för övriga teletjänster Nätinterna tjänster och nummer Nätinterna tjänster Nummerplanen och nätinterna nummer Ekonomiska konsekvenser vid ändring av nummerplanen Ekonomiska konsekvenser för företag och organisationer Ekonomiska konsekvenser för teleoperatörer Sammanfattning av ekonomiska konsekvenser Nummerplanens vidare utveckling Den befintliga nummerplanen jämfört med nummer-planens övergripande mål Tillräcklig mängd nummer Användarvänlighet Flexibilitet Konkurrensneutralitet Internationell nåbarhet De geografiska numrens längd Alternativet med en sluten plan Slutsatser om för- och nackdelar Tidsramar för en sluten plan Slutsatser om en långsiktigt hållbar nummerplan för telefoni En öppen plan i det fasta telenätet Nummer för mobila teletjänster och personliga nummer Nummer för nya teletjänster De geografiska numrens längd Nätinterna nummer Bilaga 1: Nummerplaner i några länder i Europa Bilaga 2: Karta över de två inledande siffrorna i riktnumren i Sverige Bilaga 3: Karta över riktnumren i Sverige Bilaga 4: Referenslista

5 3 Begrepp och termer Telefonnummer Nätintern tjänst Nätinternt nummer Nationellt prefix NDC SN N(S)N Nummerportabilitet Geografisk portabilitet Öppen nummerplan Sluten nummerplan Ett nummer i nummerplanen (E.164) som används av den som ringer för att nå en abonnent, användare eller teletjänst (definierad i t.ex. PTSFS 2000:6). En teletjänst som bara tillhandahålls inom en teleoperatörs allmänt tillgängliga telenät för dennes direktanslutna abonnenter. Ett nummer som används inom en teleoperatörs eget telenät, t.ex. för att nå nätinterna tjänster. I Sverige är detta siffran 0 som inleder nummertagning till annat riktnummerområde, för mobiltelefoni eller för en annan teletjänst, t.ex. 08, 070, 020. National Destination Code, de siffror som anger t.ex. typ av teletjänst eller geografiskt område i nationella nummerplaner, t.ex. 8 för Stockholms riktnummerområde och 70 för mobiltelefoni. Subscriber Number, abonnentnummer. National significant number, lika med NDC SN, beskriver ett nationellt nummer enligt ITU-rek E.164. T.ex. består telefonnummer av NDC 8 och SN så att N(S)N är En funktion som gör det möjligt för abonnenter att behålla sitt telefonnummer vid byte av teleoperatör (definierad t.ex. i PTSFS 1999:3). Möjligheten för abonnenter att behålla det geografiska numret vid flyttning. En nummerplan där landet är uppdelat i olika geografiska områden (riktnummerområden) där nummertagning sker med endast abonnentnumret. En nummerplan där all nummertagning sker med hela numret.

6 4

7 5 Sammanfattning (PTS) har ansvaret för den svenska nummerplanen för telefoni och fördelningen av nummerresurser till teleoperatörerna på telemarknaden. För att erhålla en väl fungerande telemarknad krävs en nummerplan som stödjer marknaden såväl idag som i framtiden. Principerna för den befintliga nummerplanen fastställdes år 1994 och bygger i stor utsträckning på de principer som gällde innan telemarknaden öppnades för konkurrens, d.v.s. när ansvaret låg på dåvarande Televerket. De snabba utvecklingen som telemarknaden präglats av medför att förutsättningarna, tekniska och ekonomiska, för nya aktörer och för utveckling av nya teletjänster har förändrats över tiden. Nummerplanen måste följa denna utveckling och förändras om behovet finns och om kraven på nummerplanen ej längre kan uppfyllas. Kraven som ställs på nummerplanen för telefoni omfattar bland annat: Tillräcklig tillgång till nummer Användarvänlighet Flexibilitet, d.v.s. anpassbarhet till tjänsteutveckling Konkurrensneutralitet Internationell samordning Till följd av telemarknadens förändringar beslöt PTS att noggrant utvärdera och granska behoven av nya principer för nummerplanen. Syftet med projektet var att ta fram ett förslag på en långsiktig hållbar övergripande struktur för nummerplanen för telefoni samt förslag till tidplan för eventuella ändringar i den nuvarande strukturen. Projektet har utgått från det långsiktiga målet och de stegvisa förändringarna som PTS föreslog till regeringen i januari Det långsiktiga målet var bl.a. att införa en sluten plan utan riktnummerindelning där teletjänster i både fasta telenät och i mobiltelenät kunde omfattas av samma nummerserier, oberoende av nätteknik. Projektet har arbetat med inställningen att det är marknadens behov och önskemål som ska styra utredningens resultat och slutsatser. Med marknaden avses teleoperatörer, tjänsteleverantörer, privatpersoner, företag och organisationer. Som grund för sina prognoser har projektet bedömt den närmaste tioårsperiodens utveckling. Utredningen baserar sig på ett flertal oberoende studier och marknadsundersökningar av olika användargrupper och med olika syften, såsom inställning till nummerförändringar, behov av information, nya tjänster och framtida nummerbehov, kostnader till följd av ändrad nummerplan m.fl. Majoriteten av dessa studier är genomförda under år 2001 och utförda för PTS räkning. De slutsatser som PTS framför i rapporten kan sammanfattas med att; Nummerplanen ska vara fortsatt öppen i det fasta telenätet, med befintlig riknummerindelning 07-serien ska användas främst för mobiltelefoni och personliga nummer Principen för de geografiska numrens längd ska ses över

8 6 Nummer reserveras i nollserien för nya tjänster Villkoren för nätinterna tjänster ska utredas inför kommande telelagstiftning Villkoren för användning av nätinterna nummer ska tydliggöras i ett nytt nummerplanebeslut Den öppna planen i det fasta telenätet bör således bestå under överskådlig framtid, med befintlig riktnummerindelning. Detta stöds av att användare och operatörer vill behålla de upplevda fördelarna som information om pris, lokal nummertagning och geografisk information i den befintliga nummerstrukturen. De fördelar som en sluten plan skulle föra med sig har visat sig mindre angelägna, för användare och operatörer, än fördelarna i den befintliga nummerplanen. Inom den närmaste tioårsperioden förväntas inte dessa för- respektive nackdelar att omvärderas i någon stor utsträckning. Behovet av att särskilja fast och mobil telefoni finns hos användarna. Mobiltelefoni med mobilnummer ses som separat från den traditionella fasta telefonins geografiska nummer med riktnummer och abonnentnummer. De möjligheter till geografisk portabilitet och portabilitet mellan fasta och mobila telenät som en sluten plan skulle ge anses inte tillräckligt fördelaktiga för att motivera att prisinformation och geografisk information i riktnumren försvinner. Utredningen visar också att 07-serien associeras med mobiltelefoni och att det är önskvärt att denna serie renodlas för mobiltelefoni och personliga nummer. Detta motiveras ytterligare av att dessa tjänster kan komma att kräva en stor mängd nummer i framtiden. Även från teleoperatörernas sida finns ett behov av olika nummerserier för fast och mobil telefoni där dirigeringsvägar, samtrafikavtal liksom nationell och internationell avräkning motiverar behovet av skilda nummerserier för fast respektive mobiltelefoni. Utredningen har inte visat på några omfattande framtida nummerbehov till följd av nya teletjänster, utan snarare att behovet av telefonnummer kan komma att avta under den närmaste tioårsperioden till förmån för annan adresseringsteknik, t.ex. IP-adresser. I den mån nummerserier kan behövas för nya teletjänster är de ca tvåhundra lediga nummerserierna i nollserien tillräckliga för att möta behovet. Därmed kan också tjänsterna nås från utlandet utan att nuvarande inter-nationella nummertagning behöver ändras. Avslutningsvis visar utredningen att de kostnader och olägenheter som en förändring av nummerplanen skulle medföra inte motsvarar fördelarna av lika nummertagning i fasta telenät och mobiltelenät, eller av att de inledande siffrorna i numren för teletjänster bättre skulle kunna särskiljas från riktnummer. Utredningen visar inte på något behov av samordning vad gäller telefonnumrens längd vilket medför att principen om att all tilldelning av geografiska nummer ska vara tio siffror långa kan ifrågasättas och bör ses över. Ytterligare frågor som bör ses över gäller de nätinterna nummer som finns i serie 1-9 i mobiltelenäten, då det finns ett behov av en större tydlighet i regleringen avseende dessa nummerresurser. Frågor om tilldelning och eventuell samordning av dessa nummer bör utredas.

9 7 1 Inledning 1.1 Bakgrund I kretskopplade och paketförmedlande telenät finns det olika namn-, nummeroch adressplaner som bl.a. används vid vägval och uppkopplingar mellan olika användare. För teletjänster används telefonnummer som namn och adresser i olika kretskopplade telenät (PSTN, ISDN, PLMN). Den svenska nummerplanen för telefoni specificerar formatet på telefonnumren då dessa används för namn, adress, dirigerings- och debiteringsändamål. PTS tilldelar nummerserier, s.k. nummerblock, till operatörerna på telemarknaden som i sin tur ger telefonnummer till sina abonnenter och användare. För att en nummerplan ska kunna uppfylla sitt syfte behövs tillräcklig tillgång till nummer och den behöver vara användarvänlig samt flexibel. Vidare ska en nummerplan på en konkurrensutsatt marknad vara konkurrensneutral och följa internationella riktlinjer. Beslut om principerna för den befintliga svenska nummerplanen för telefoni fattades år 1994 och följer i huvudsak de principer som gällde innan telemarknaden öppnades för konkurrens, d.v.s. när ansvaret för nummerplanen var ålagt Televerket. Nummerplanens nuvarande uppbyggnad har i stort styrts av tekniska förutsättningar, bl. a. nummerplanens indelning i många riktnummer. Den snabba utvecklingen av teleområdet gör dock att dessa tekniska förutsättningar ändras. Nya tekniska lösningar och teletjänster blir möjliga att utveckla där data, telefoni och andra teletjänster kan komma att integreras liksom kombinationer av fasta och mobila teletjänster. Tekniken för nummerportabilitet möjliggör också att telefonnummer kan behållas då en abonnent flyttar eller byter teleoperatör. Den befintliga uppdelningen av telefonnumren i riktnummer och abonnentnummer upptar stora delar av nummerplanen för fasta telenät och att frångå denna uppdelning skulle således frigöra stora mängder nummer. Det är ytterst väsentligt att ha en nummerplan som stödjer den generella utvecklingen på telemarknaden och de stora förändringar som telemarknaden präglats av skulle kunna tala för ett behov av ändrade principer för den befintliga svenska nummerplanen för telefoni. Konkurrensförutsättningarna och tillkomsten av en mängd nya operatörer på marknaden ställer också nya krav. En översyn av gällande principer för nummerplanen är således nödvändig. Många andra länder har också bl.a. av dessa skäl genomfört övergripande förändringar i de nationella telefoninummerplanerna under de senaste fem åren, se bilaga 1. Regeringen uppdrog, genom regleringsbrev år 1998, åt PTS att redovisa principer för en ny svensk nummerplan för telefoni, inklusive överväganden om riktnummerområden. I den rapport som PTS lämnade till regeringen i januari presenterades följande huvudslutsatser: 1 Principer för en ny nummerplan inklusive överväganden om riktnummerområden

10 8 Nuvarande struktur för telefoninummerplanen bör behållas ytterligare en tid Det långsiktiga målet är en sluten, icke begränsande nummerplan utan riktnummerindelning PTS kommer fortlöpande att pröva när behov och förutsättningar för ändring av nummerplanen föreligger Det långsiktiga målet för nummerplanen bedömdes vid denna tidpunkt således vara en sluten plan, utan riktnummerindelning, där fasta och mobila teletjänster, och kombinationer av dem, kan omfattas av samma nummerserier. Vidare ansåg PTS att nummerplanen samtidigt skulle ge utrymme för att nya teletjänster ska kunna utvecklas i framtiden genom att vissa specifika nummerserier och korta nummer särskiljs. Nummerplanen skulle även möta krav som konkurrensneutralitet och användarvänlighet. Detta långsiktiga mål stöddes, vid denna tidpunkt, av teleoperatörerna. Dock hade operatörerna olika åsikter om inom vilken tidsram det långsiktiga målet borde genomföras. Bedömningarna varierade mellan fem till femton år. I rapporten fastslog PTS att man avsåg att vidare utreda hur vägen till den slutna, icke begränsande, planen skulle se ut och att varje enskilt steg i denna process måste styras av marknadens behov och möjligheter. Detta vidare arbete skulle utgå från följande; - Antalet förändringar som innebär nummerändringar bör minimeras - Det kan från användarnas synvinkel vara önskvärt med enhetligare nummerlängder - Den framtida telemarknadens utveckling är av stor betydelse för att kunna fastställa vilka krav som kommer att ställas på nummerplanen - Tillräcklig nummerkapacitet måste alltid finnas i de olika serierna. Det kan bättre tillgodoses om planen inte låses upp i olika delar genom att allt för många olika serier särskiljs för olika teletjänster - Målet om en sluten, icke begränsande nummerplan och olika sätt att införa full nummertagning ska analyseras vidare av PTS - Ett antal möjliga vägar mot den slutna, icke begränsande planen ska utvärderas i det kommande arbetet - Behovet av nya nummerserier på kort och lång sikt påverkar planeringsarbetet - Tidsaspekter och vilka steg som är lämpliga i förändringarna av planen ska utredas för att förebygga onödiga nummerändringar - En granskning av målet och de olika etapperna i planerna bör göras med vissa intervall - Före beslut om nummerändringar ska konsekvenserna för användare och teleoperatörer analyseras - Hur information till användarna om samtalskostnader ska kunna tillhandahållas i framtiden behöver studeras Ovanstående resulterade i projektet Ny nummerplan för telefoni och att en projektgrupp avseende nummerplanens framtida behov sattes samman inom PTS. Projektets uppgift blev att utvärdera hur den struktur, som den befintliga num-

11 9 merplanen har, kan möta framtida behov inklusive konsekvenserna av ett införande av de formulerade långsiktiga målen. Projektets arbete motsvarar i stort punkterna ovan. 1.2 Syfte och avgränsningar Syftet med detta projekt har varit att ta fram ett förslag avseende en långsiktig hållbar övergripande struktur för nummerplanen för telefoni samt förslag till tidplan för eventuella ändringar i den nuvarande strukturen. I projektets syfte innefattas även en utvärdering av det långsiktiga mål och de stegvisa förändringar som PTS föreslog till regeringen i januari Med övergripande struktur menas dels hur nummerserier ska användas, dels vilka nummerlängder som ska användas. Med långsiktigt hållbar menas att planen ska vara framtidssäker. Efter en eventuell förändring av den nuvarande strukturen ska ändringar i planen under de efterföljande åren kunna göras utan att den övergripande strukturen behöver ändras. Revideringar efter denna tid bör kunna göras utan omfattande ändringar i den övergripande strukturen. Med hänsyn tagen till den snabba utvecklingen av teleområdet har projektet dock fått begränsa sina bedömningar till marknadens utveckling och behov under den närmaste tioårsperioden. Projektet har arbetat med inställningen att det är marknadens behov och önskemål som ska styra utredningens arbete och resultat. Med marknaden avses teleoperatörer, tjänsteleverantörer, privatpersoner, företag och organisationer. Projektet har inte omfattat en framtida disposition av 11-serien och inte heller analyser av de samtrafikproblem som har betydelse för hur numren används. Det har dessutom antagits att nummerresurser i planen på lång sikt inte kommer att vara blockerade för användning av tekniska skäl. Inte heller har exakta nummerändringar för olika abonnenter eller detaljerade informationsstrategier tagits fram. I uppdraget har inte ingått att formulera föreskrifter, besluts- eller lagtexter, däremot har vissa behov av ändringar i reglering identifierats. 1.3 Metod Arbetet med denna utredning har till övervägande delen skett under år 2001 och påbörjades genom initiativ av PTS. Utredningen har bedrivits i projektform inom PTS. Projektet Ny nummerplan för telefoni följde av de slutsatser som PTS presenterade för regeringen i januari Förutom PTS projektgrupp bildades en arbetsgrupp bestående av representanter för teleoperatörer, tjänsteleverantörer, Konsumentverket och för Stockholms läns landsting. Medlemmarna i arbetsgruppen har deltagit på frivillig basis efter förfrågan från PTS, och bestått av ett tiotal personer. Under dessa möten har information och tankegångar diskuterats. Förutom arbetsgruppen har PTS även träffat teleoperatörer separat och diskuterat dessa frågor.

12 10 Som tidigare nämnts har projektet arbetat utifrån inställningen att det är marknadens behov och önskemål som styrt utredningens arbete och resultat, vilket medfört ett stort behov av aktuell information från marknadens olika aktörer. Även om utredningen baserat sig på både sekundär och primär information är den primära informationen dominerande. Den sekundära informationen utgörs av utredningar och annat material tillgängligt hos PTS och andra organisationer som International Telecommunication Union (ITU), Conférence Européene des Postes et Télécommunications (CEPT), EU m.fl. Den primära informationen är inhämtad från olika intressegrupper såsom användare (såväl privatpersoner som företag och organisationer) och teleoperatörer samt representanter för Konsumentverket, Konkurrensverket, ÖCB (Överstyrelsen för civil beredskap), samt länsstyrelser och regioner i Sverige. För att få fram vilka behov av, och önskemål om, förändringar i nummerplanen som föreligger hos olika intressegrupper har PTS bland annat låtit genomföra ett flertal marknadsundersökningar och analyser riktade mot olika målgrupper. I augusti 1998 genomförde Ovum en utredning avseende principer för en ny nummerplan. I deras slutrapport lämnades förslag på utveckling och förändringar samt principer och målsättningar för nummerplanens utveckling. Ovum rekommenderade PTS att som långsiktigt mål gå mot en ostrukturerad nummerplan. Utredningen hade en betydande inverkan på den rapport som PTS lämnade till regeringen 1999 och har ingått även i detta projekts arbete. 2 I april 2001 genomförde Temo en kvalitativ marknadsundersökning (fokusgrupper) avseende företags, offentliga organisationers och allmänhetens inställning till bruket av telefonnummer och hur numren bör utformas. Vidare diskuterades användares uppfattningar kring förändringar av nummerplanen. 3 I oktober 2001 genomförde Temo en kvantitativ marknadsundersökning (telefonintervjuer) av företag och organisationer. I denna undersökning ställde PTS två frågor med syftet att spegla användarnas inställning till förändringar i nummertagningen vid en sluten plan samt till geografisk portabilitet, d.v.s. att kunna ta med sig numret vid flytt inom landet. 4 I oktober 2001 genomförde telecoms-consultancy en studie avseende vilka samhällsekonomiska kostnader 5 som uppstår hos företag och organisationer, liksom en studie av teleoperatörers 6 merkostnader till följd av förändringar i nummerplanen. 2 Ovum, Long term development of the Swedish numbering plan for telephony (E.164), augusti Temo, Ny nummerplan, Fokusgrupper bland företag, offentliga organisationer och allmänheten, april Temo, Ny nummerplan, Undersökning i Temo direkt, oktober telecoms-consultancy, Ny nummerplan, konsekvenser för företag och organisationer vid ändring av nummerplanen, oktober telecoms-consultancy, Konsekvenser för Sveriges teleoperatörer vid ändring av nummerplanen, november 2001

13 11 I november år 2001 genomförde HiQ, Stelacon och A-focus en studie av behovet av telefonnummer för framtida teletjänster, förutom taltelefonitjänsten. Framtida behov av nummerkapaciteten för teletjänster har prognostiserats. Studien är till stor del baserad på intervjuer med olika marknadsaktörer. 7 I oktober 2001 genomförde Kan Kommunikationsanalys en studie av de kommunikationsinsatser samt tidplaner som behövs för information vid förändringar i nummerplanen. 8 Förutom ovan nämnda marknadsundersökningar och studier har PTS förslag på förändringar i nummerplanen sammanställts till en remiss och skickats ut till ett flertal olika företag och organisationer i maj En ytterligare remiss avseende nätinterna nummer skickades ut och sammanställdes sedan i en rapport 9. PTS projektgrupp har också gjort en undersökning av brister i nummerplanen samt av nya behov av nummer. Teleoperatörers synpunkter på för- och nackdelat med olika alternativ har tagits fram dels i arbetsgruppen, dels genom intervjuer med olika teleoperatörer. PTS har vidare utrett både behov av förändringar och konsekvenser av förändringar i nummerplanen. Det sistnämna har genomförts utifrån ett antal olika scenarier, exempelvis övergång till en sluten nummerplan alternativt till större riktnummerområden, övergång till full nummerlängd respektive till blandade nummerserier för fast och mobil telefoni. Slutligen har PTS gjort en sammanställning av nummerplanelösningar i ett antal andra europeiska länder (se bilaga 1). PTS har i sitt arbete kontinuerligt stämt av erhållen information mot det långsiktiga målet om en sluten nummerplan och de stegvisa förändringar detta mål innebär. 1.4 Rapportens disposition Denna rapport är uppdelad i tre delar där den första delen, kapitel 1-3, beskriver bakgrund, syfte, metod, reglering avseende telefonnummer, samt disposition och beläggning av dagens svenska telefoninummerplan. Den andra delen omfattar kapitel 4-7 och beskriver de olika aspekterna på nummerplanens utveckling som framkommit i projektgruppen, samt genom de studier, marknadsundersökningar och remisser som genomförts under året. Den tredje delen omfattar resterande två kapitel och beskriver olika alternativ av hur den framtida övergripande strukturen av telefoninummerplanen kan utformas, hur dagens telefoninummerplan kan möta de krav och önskemål som ställs på framtida telefonnummer samt PTS slutsatser. 7 HiQ Data/Stelacon/A-focus, Framtida nummerbehov för teletjänster, november Kan Kommunikationsanalys, Kommunikationsaspekter på införande av ny nummerplan i Sverige, oktober PTS, Nummer för nätinterna tjänster nummerkapacitet utanför den svenska nummerplanen för telefoni (E.164)?, september 2001, Dnr

14 12 2 Namn-, nummer- och adressplaner I kretskopplade och paketförmedlande telenät finns det olika namn-, nummeroch adressplaner som bl.a. används vid vägval och uppkopplingar mellan olika användare. Som exempel kan nämnas IP-adresser och Internetnamn inom Internet samt ett antal tekniska nummerplaner som mobila nätkoder för identifiering av en mobilteleoperatörs allmänt tillgängliga hemmamobiltelenät, datanätsidentifikationskoder för allmänt tillgängliga datanät etc. För telefonitjänsten används telefonnummer som namn och adress i telefonnätet (PSTN), det digitala flertjänstnätet (ISDN) och mobiltelenäten (PLMN) vilka följer principerna i den svenska nummerplanen för telefoni. 2.1 Nummerplanen för telefoni Ett telefonnummer används för olika ändamål, dels för att identifiera en teletjänst eller en slutanvändare (namn), dels för att dirigera samtalet till rätt slutadress (adress). Ett nummer utgör ett namn eller en adress som endast består av siffror. Historiskt sett har ett telefonnummer haft båda nämnda funktioner d.v.s. samma telefonnummer har använts för dirigering i telenäten och för identifiering av slutanvändaren. I takt med utvecklingen skiljs dock dessa två funktioner åt alltmer. Ett namn kan sägas utgöra en kombination av tecken (siffror eller bokstäver) som används för att identifiera en slutanvändare eller en teletjänst. En adress används för att peka ut en nätanslutningspunkt och används för dirigeringen i telenätet. Ett nummer utgör ett namn eller en adress som endast består av siffror. Det är viktigt att skilja på dessa olika funktioner, då det ställs olika krav på dem. Krav och önskemål från användare och leverantörer är större på ett nummer som identifierar en teletjänst än på nummer som enbart används för dirigeringsändamål. Ett nummer som används för att identifiera en teletjänst ger t.ex. användaren information om typ av tjänst och information om kostnadsnivå. 2.2 Befintlig svensk nummerplan för telefoni Nummerplanen för telefoni specificerar formatet på telefonnumren. Planen beskriver även fördelningen av nummerresurser, där PTS tilldelar nummerserier, s.k. nummerblock, till operatörerna på telemarknaden. Teleoperatörerna fördelar i sin tur nummerblocken och ger enskilda telefonnummer till sina abonnenter och användare. PTS ansvarar också för att nummerplanen, samt att ändringar i planen, offentliggörs. Nummerplanen har en geografisk uppdelning i 264 riktnummerområden och är en s.k. öppen nummerplan där nummertagning inom riktnummerområdet sker med endast abonnentnummer, SN, även kallade lokalnummer. Riktnumret utgörs

15 13 av en nolla tillsammans med de första siffrorna i det nationella numret, s.k. NDC. Nollan utgör det nationella prefixet (också kallat trunkprefix). Det finns också ett antal NDC i nummerplanen som används för icke-geografiska ändamål, t.ex. i 020-serien för frisamtalstjänster och i 070- och 073-serierna för mobilteletjänster där nummertagning alltid sker med hela numret. Nummertagning för dessa nummer sker i en s.k. sluten nummerplan, d.v.s. fullständig nummertagning sker. I den svenska nummerplanen finns dessutom en mängd nummer som användaren aldrig kommer i kontakt med, som används av teleoperatörerna för dirigering av teletrafiken i och mellan telenäten. De består av dels enskilda nummer, dels av ett tjugotal tresiffriga NDC, utspridda mellan de geografiska numren i planen som används för dirigerande ändamål t.ex. för röstbrevlåda eller som porteringsprefix Nummerplanens disposition från 0 till 9 Huvuddelen av nummerserierna i nummerplanen utgörs av geografiska nummer. De geografiska numren finns spridda i alla serier utom i 00, 07, 11, 90 och 95, vilket återges i tabell 1 nedan. Vidare finns det lokalnummer i alla serier mellan 1 och 9. I geografiska nummer i Sverige utgörs NDC antingen av en, två eller tre siffror. Endast ett NDC består av en siffra, 8 för Stockholmsområdet, medan tjugo NDC består av två siffror, t.ex. 40 för Malmö och 60 för Sundsvall. I övriga riktnummerområden, 243 stycken, utgörs NDC av tre siffror, vilket med inledande nolla ger riktnummer med fyra siffror. Sveriges uppdelning i riktnummerområden medför att abonnentnumret kan vara lika inom ett flertal olika riktnummerområden. De allmänt tillgängliga numren i serierna 0-9, som beskriver nummerplanen i det fasta nätet, återges i nedanstående tabell. Tabell 1. Inledande siffror vid nummertagning från det fasta telenätet. 00 Internationellt prefix 010 Analog mobiltelefoni Riktnummer 020 Frisamtalstjänster Riktnummer 07 Digital mobiltelefoni, personsökning, personliga nummer, betalteletjänster, massanropstjänster, tjänster med delad kostnad samt teleoperatörsspecifika tjänster 08 Riktnummer 08 samt reserverad serie för frisamtal i Riktnummer och betalteletjänster 10 Abonnentnummer 11 Korta servicenummer; tjänster av samhällsintresse t.ex. 112 (nödnummer), 118 XYZ (nummerupplysningstjänst) Abonnentnummer 2-8 Abonnentnummer 90 Telias tjänstenummer samt

16 Abonnentnummer 95 Teleoperatörsprefix Abonnentnummer Utöver översikten i tabell 1 kan fördelningen av de första tre siffrorna i nollserien beskrivas enligt tabell 2 nedan. Tabell 2. Nummertagning av de tre första siffrorna i nollserien (varav de två första i vänstra kolumnen) NMT 10 Geog 11 Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog 02 Frisamtal Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog 03 Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog 04 Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog 05 Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog 06 Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog 07 Mobiltelefonteletjteletjtelefoni Betal- Betal- Mobil- Person Personl Ledig Delad Teleop. Vilande sökn nr 12 kostn Spec Ledig Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog Geog 09 Geog/ Betalteletj. Geog Geog Geog/ Betalteletj. Geog/ Betalteletj. Geog Geog Geog Geog Ledig Det finns också nummer som är disponerade som 0X00 som används som riktnummer. För riktnummer som diponerats som 0X0, riktnummerområde 040 för Malmö respektive 060 för Sundsvall, finns tekniskt sett en 0-spärr eftersom inga abonnentnummer kan börja på noll, vilket gör att motsvarande nummerserier i 0400-, 0600 är lediga och kunnat reserveras. Serier med denna struktur är disponerade enligt tabell 3 nedan. Tabell 3. Fördelning av serier med struktur 0X Ledig 0200 Frisamtalstjänster 0300 Riktnummer Kungsbacka 0400 Ledig (040 riktnummer i Malmö med nollspärr för 040 0) 0500 Riktnummer Skövde 0600 Ledig (060 riktnummer i Sundsvall-Timrå med nollspärr för 060 0) 0700 Mobilserie 070 0, reserverad 0800 Reserverad för frisamtalstjänster (08 riktnummer i Stockholm med nollspärr för 08 0) 0900 Betalteletjänster (090 riktnummer i Umeå med nollspärr för 090 0) 10 Nummer för analog mobiltelefoni 11 Geografiska nummer som består av riktnummer samt abonnentnummer 12 Personliga nummer som identifierar en person oberoende av nätteknik 13 Nummer för teleoperatörsspecifika tjänster t.ex kundtjänst, VPN etc.

17 Lediga serier Samtliga möjliga NDC är inte belagda utan det finns ett antal lediga NDC spridda i nummerplanen. Vissa av dessa lediga NDC har ansetts som mer signifikanta än övriga och har därför reserverats för framtida nationella teletjänster. Dessa reserverade NDC återfinns i serier med strukturen 0X00, enligt ovan. Förutom de reserverade NDC finns det ca tvåhundra lediga tresiffriga NDC som ej reserverats för särskilda ändamål. Ett fyrtiotal av dessa har strukturen 0X0Y, 0XXY eller 09X9 (där flera X i ett NDC anger att siffran är densamma medan Y utgör en annan siffra). Hur många tillgängliga nummer de lediga NDC kan generera beror på hur långa nummerserier varje telefonnummer beslutas ha, vilket i sin tur beror på användningsområde och behov. Ju kortare nummer desto mindre antal tillgängliga nummer Nummerlängder Telefonnumrens nummerlängder varierar beroende på bland annat typ av teletjänst och när i tiden numret tilldelades. Med nummerlängd avses här sammanlagd längd av det inledande nationella prefixet noll, NDC samt SN. Nytilldelning av geografiska nummerserier sker med sammanlagt tio siffrors nummerlängd till alla teleoperatörer, liksom nummer för mobila teletjänster. Bland geografiska nummer som använts sedan lång tid tillbaka finns även nummerserier med åtta och nio siffrors nummerlängder. Dessa kortare nummer har dock enbart Telia tillgång till vilket betyder att övriga teleoperatörer endast använder tio siffrors nummerlängd i nya abonnentnummer. Genom införandet av nummerportabilitet kan befintliga kortare nummer överlämnas till andra operatörer. Andra icke-geografiska teletjänster såsom frisamtal i 020-serien och tjänster för delad kostnad i 077-serien har tvåsiffriga NDC följt av fyra- till sjusiffriga abonnentnummer. Betalteletjänster i serierna 0900 (för informationstjänster), 0939 (nöjen) och 0944 (övrigt) numreras med tresiffriga NDC följt av sjusiffriga abonnentnummer, d.v.s. de är elva siffror långa och utgör därmed de längsta numren som finns för nummertagning i telefoninummerplanen. Nummer för dirigering och maskintillämpningar kan vara längre. Korta nummer för samhällsviktiga tjänster i 11-serien, 90-serien och massanropstjänster i 0718-serien avviker från övriga nummerlängder, liksom de prefix i 95- serien som används för val av teleoperatör.

18 Tillgång till nummer i olika serier Tillgång till telefonnummer för teleoperatörerna är en förutsättning för att deras verksamhet ska kunna fungera. Tillgången till mängden nummer i olika serier varierar bland annat beroende på hur långa nummerlängderna är och storleken på de nummerblock som delas ut. Ju kortare nummerlängder och ju större nummerblock som delas ut desto mindre antal tillgängliga nummer. Dessa faktorer gjorde att det efter avregleringen inte fanns tillräckligt många nummerblock för tilldelning till nya teleoperatörer i alla riktnummerområden. För att frigöra nummerresurser för fler teleoperatörer genomfördes därför under 1997 nummerändringar till tio siffrors nummerlängd av vissa abonnentnummerserier i ett femtiotal riktnummerområden. Genom nya tekniska möjligheter att fördela numren i mindre block i det fasta nätet, finns numera bättre tillgång till geografiska nummer i de flesta riktnummerområden. Det är främst i några storstadsområden, bl.a. Göteborg och Malmö, som tillgången till lediga nummerblock inte är lika stor som i övriga områden. De geografiska numren utgör en stor del av nummerplanen och skulle med full nummerlängd om tio siffror ge en kapacitet om 488 miljoner nummer. Genom att nummerblock sedan gammalt har öppnats med kortare nummerlängder, så är den tillgängliga kapaciteten dock mindre än hälften av denna summa. Mängden tilldelade nummer motsvarar ca en fjärdedel av den tillgängliga kapaciteten. Användningen begränsas dock av att numren är låsta dels genom den geografiska indelningen i riktnummerområden, dels genom den tekniska indelningen i nummerblock. Det medför att många av serierna är lågt belagda, ibland endast till någon procent. För digitala mobiltelefonitjänster används idag nummerserierna 070 och 073. Varje serie innebär en kapacitet på 10 miljoner nummer vilket medför en total tillgänglig kapacitet på 20 miljoner nummer för digital mobiltelefoni. Av dessa nummer har ca 17 miljoner mobilnummer i 070 och 073-serierna tilldelats. Dessutom finns 4 miljoner nummer tilldelade för NMT i 010-serien. Ytterligare en nummerserie finns ledig att implementeras, 076. Det finns också beslut om utrymning av serierna 071, 072 och 079. Detta medför att en kapacitet på 60 miljoner nummer finns tillgänglig för mobiltelefoni i 07-serien. Tillgången och mängden tilldelade nummer av de övriga icke-geografiska numren varierar beroende på typ av teletjänst enligt följande: Nr Typ av tjänst Total kapacitet Tilldelat/totalt 020 Frisamtal ca 2,5 miljoner nr ca 80 % 074 Personsökning 10 miljoner nr ca 40 % 075 Personliga nummer 10 miljoner nr ca 15 % 077 Tjänster med delad kostnad ca 10 miljoner nr ca 35 % 078 Teleoperatörsspecifika tjänster Beror på nr-längd n/a 09 Betalteletjänster 30 miljoner nr ca 15 %

19 17 Förutom ovanstående nummerserier finns nummer för samhällsviktiga tjänster i 11-serien, 90-serien och massanropstjänster i 0718, samt de prefix i 95-serien som används för val av teleoperatör. 90-serien används sedan lång tid tillbaka av Telia kundtjänst mm. I denna serie finns också nödnumret som fungerar parallellt med 112 fram till det att PTS fattar annat beslut Beläggningen av tilldelade nummer Den faktiska beläggningen av nummer är vanligtvis betydligt mindre än det tilldelade antalet nummer. För att tillgången till nummer inte ska ta slut hos teleoperatörerna gäller som generell princip att vid en beläggningsgrad på ca femtio procent av tilldelade nummer kan nya nummerblock tilldelas. Vad avser de geografiska numren är Stockholm, Göteborg och Malmö de mest belagda riktnummerserierna, där beläggningssiffrorna generellt sett är avsevärt högre än i övriga riktnummerområden i Sverige. I vissa andra områden visar några teleoperatörer hög beläggning men i övrigt är nummerserierna mycket lågt belagda utanför storstäderna. De senaste årens utveckling av marknaden för mobila teletjänster avspeglar sig på beläggningsgraden i mobilnummerserierna. Vissa serier uppvisar en beläggningsgrad motsvarande femtio procent eller mer av tilldelat antal nummer. Vid en granskning av andra icke-geografiska nummer, exklusive nummer för mobila teletjänster, är beläggningsgraden relativt låg. I vissa serier, såsom 020- serien och 09-serien är beläggningsgraden endast någon procent. Anledningen till detta är att utvecklingen på tjänstemarknaden i det fasta nätet varit begränsad vilket också återspeglas i utnyttjandet av nummer, men också att marknaden efterfrågar nummer med vissa siffersekvenser för teletjänsterna. Tilldelningen av operatörsprefix i 95-serien har under senare år varit omfattande. I serie 95 för operatörsprefix har ett antal nummer återkallats under senare tid och tillgången till lediga prefix har nu förbättrats E.164-nummer respektive nationella nummer Den svenska nummerplanen för telefoni utgör nummerserierna under den svenska landskoden 46, i enlighet med den Internationella teleunionens (ITU) rekommendation E.164. Av de nummer som öppnats och nås inom landet, är flertalet också öppnade för internationell trafik så de kan nås från utlandet. Dessa nummer nås genom att +46 slås och därefter det nationella numret utan nationellt prefix, t.ex I detta skrivsätt motsvarar + det internationella prefixet i respektive land, vilket motsvaras av 00 i länderna inom EU. Nummertagning till Sverige från utlandet sker således med internationellt prefix, landskod, nationell destinationskod och abonnentnummer, där det sammanlagda

20 18 telefonnumret ska vara högst 15 siffror efter det internationella prefixet enligt ITU. De telefonnummer som börjar på siffran noll kan användas som E.164-nummer och nås från utlandet eftersom nollan tas bort efter +46. I den svenska nationella nummerplanen, liksom i andra länders nummerplaner, finns dock ett antal nummer som strikt tolkat inte är s.k. E.164-nummer enligt vad som stadgas i ITU- T:s rekommendationen. Sådana nummer kan således inte nås från utlandet. Det kan t.ex. vara telefonnummer som inte öppnats så att tjänsterna är nåbara från andra länder, eller nummer som bara är öppnade för trafik inom en teleoperatörs telenät, men inte mellan näten. Till exempel är det inte möjligt att öppna nummer i 11-serien eller 90-serien så att de kan nås från utlandet. Detta beror på att NDC i 011 och 090 är befintliga riktnummer som nås från andra länder med nummertagningen SN och SN. Därav följer också att 118- nummer inte är E.164-nummer, då de inte kan nås från utlandet. I den nationella nummerplanen gäller dock att nummer i 0-serien som används för taltelefoni och andra teletjänster, samt nummer i 11-serien ska kunna nås från både fasta och mobila telenät i de allmänt tillgängliga telenäten, oberoende av vilken teleoperatör som en abonnent tillhör. Vidare ska abonnentnummer i serie 1-9 kunna nås i de fasta allmänt tillgängliga telenäten, vilket är en direkt följd av att den svenska telefoninummerplanen är en s.k. öppen plan. Däremot används inte serie 1-9 i mobiltelenäten för taltelefoni eftersom mobilteleabonnenter slår riktnummer vid uppringning, vilket medför att det för serie 1-9 endast är ur 11-serien som nummer tilldelats att användas i både fasta och mobila telenät. På så sätt är nummerplanen för telefoni uppdelad i en plan för fasta telenät och en annan plan för mobiltelenät, vad avser serie 1 9 utöver 11-serien. 2.3 Övergripande mål för nummerplanen Vid arbetet med den svenska nummerplanen finns det ett antal krav som måste tillgodoses. Dessa krav kan ibland motverka varandra, varför arbetet med nummerplanering innebär att balansera olika behov och önskemål. De ekonomiska och tekniska förutsättningarna som telefonnumren styrs av kan sammanfattas i följande övergripande mål; Tillräcklig tillgång till nummer Användarvänlighet Flexibilitet, d.v.s. anpassbarhet till tjänsteutveckling Konkurrensneutralitet Internationell samordning Numren ska finnas i tillräcklig mängd och vara användarvänliga så att användarna ges bra telefonnummer som ger tillräcklig information om vart ett samtal leder och vad det kommer att kosta. Vad som är bra nummer kan ofta styras av subjek-

21 19 tiva bedömningar, men huvudsakligen avses nummer som är lätta att memorera och där de inledande siffrorna i kombination med numrets längd ger information om tjänsteinnehåll och taxenivå. Marknaden för telekommunikation förändras snabbt och utvecklingen av den är svår att förutsäga. Sedan den svenska telemarknaden öppnades för konkurrens har antalet teleoperatörer och tjänstetillhandahållare ökat kraftigt och telemarknaden har blivit allt mer komplex och föränderlig. Nya tjänster utvecklas i allt snabbare takt, framförallt inom området mobila teletjänster. Detta ställer krav på att nummerplanen är flexibel, det vill säga lätt att förändra och anpassa till nya villkor och omständigheter. Planen ska också vara framtidssäker, det ska alltid finnas tillgång till en tillräcklig mängd nummer, inklusive reservkapacitet, för nya aktörer, nya teletjänster och nya behov. Det är samtidigt viktigt för marknadsaktörerna att det finns tydliga spelregler, inklusive en nummerplan som ger tydliga villkor för tjänsteutveckling. Detta kan bland annat erhållas genom att fastställa ett långsiktigt mål för nummerplanens struktur och därigenom ge alla aktörer förutsättningar att på längre sikt planera sin nummeranvändning liksom sina investeringar i nödvändiga system. En konkurrensneutral nummerplanering är en förutsättning på en konkurrensutsatt marknad så att alla aktörer har samma förutsättningar när det gäller tillgång till likvärdiga, signifikanta och användarvänliga nummer till sina tjänster, både för att kunna erbjuda dessa till sina kunder och för aktörernas egen tjänsteutveckling. Internationellt ställs också krav på de nationella nummerplanerna. Kraven framställs främst i form av EU-direktiv, genom rekommendationer från den internationella unionen (ITU), och i det europeiska samarbetet inom CEPT. Även det internationella arbetet syftar till att de beskrivna övergripande målen ska uppnås samt att nummerplanerna, i allt väsentligt, följer samma principer inom alla europeiska länder. Nummertillämpningarna i olika länders nummerplaner har dock tillkommit på olika sätt och av olika anledningar. Den nationella nummerplanen i varje land är unik och måste följa en planering utifrån förutsättningarna i respektive land. Detta medför att det ofta inte är lämpligt att harmonisera de olika planerna i för stor utsträckning. Däremot kan ibland synen på regleringsfrågor och bakomliggande principer samordnas och därmed också underlätta nummerplaneringen. Ovanstående krav ska inte enbart ses som krav för den svenska nummerplanen utan gäller generellt för alla telefoninummerplaner i Europa. De är i stort sett baserade på de överenskommelser och de regleringar som telemarknaden och nummerplanerna, direkt eller indirekt, styrs av.

22 20 3 Reglering Televerksamhet styrs i stor utsträckning av internationella överenskommelser. Överenskommelserna träffas ofta genom bildande av mellanstatliga organisationer som fattar olika rättsakter som beslut, rekommendationer eller standarder. Avseende nummerplanen för telefoni är framförallt arbetet inom ITU, CEPT och EU styrande. Nedan ges en kort redogörelse för dessa organisationer, dess rättsakter och arbete i övrigt som har betydelse för utformningen av den svenska nummerplanen för telefoni. 3.1 ITU International Telecommunication Union, ITU, är ett fackorgan inom FN. ITU:s uppgift är bl.a. att upprätthålla och utveckla internationellt samarbete för rationell användning av alla slag av telekommunikationer och främja den tekniska utvecklingen på området. Sverige är medlem av ITU sedan år ITU tilldelar landskoder (Country Codes, CC) till alla världens länder. År 1954 tilldelades Sverige landskod 46. ITU består bl.a. av ITU Telecommunication Standardization Sector, ITU-T, vilka tar fram rekommendationer rörande tekniska-, operationella- och taxefrågor m.m. Rekommendationerna syftar till att säkerställa en världsomfattande funktionalitet mellan näten ITU-krav Av grundläggande betydelse för telemarknaden och nummerplanering är ITU-T:s rekommendation E för vilken ITU-T är förvaltningsansvariga. Rekommendationen beskriver nummerstruktur och funktionalitet för nummerkategorier som används för allmän internationell telekommunikation. I rekommendationen fastställs vilka nummer som är, respektive inte är, E.164- nummer. Vidare beskriver rekommendation E.164 den hierarkiska struktur som nationella nummerplaner lyder under och som från utlandet kan delas upp i CC NDC SN (Country Code, National Destination Code, Subscriber Number), d.v.s. att adressen nås i nivåer från det internationella numret fram till abonnentnumret. Som nämnts tidigare tillämpas detta på olika sätt i olika länder (se bilaga 1), varav Sveriges tillämpning beskrivits i avsnitt 2. Enligt ITU-T rekommendation E.164 gäller bl.a. att: Ett E.164-nummer identifierar en unik abonnent, tjänst eller nätanslutningspunkt (såväl fast som mobil) oberoende av från vilken nivå nummertagningen sker mot E.164-numret. 14 ITU-T recommendation E.164 (05/97) "The international public telecommunication numbering plan"

23 21 Rekommendationen innefattar en hierarkisk struktur som möjliggör nummertagning på olika nivåer (lokalt, nationellt och internationellt), där E.164- nummer är nåbara från andra länder genom internationell nummertagning. E.164-nummer ska endast innehålla siffrorna 0-9 Bruk av nationellt prefix rekommenderas avseende siffran 0. Den siffra som används som nationellt prefix ska inte användas som första siffra i N(S)N Nummerlängden i det internationella formatet är maximalt 15 siffror. N(S)N (national significant number) får innehålla högst 15 siffror exklusive antalet siffror i landskoden, d.v.s. för Sverige 13 siffror. E.164-nummer inkluderar inte prefix, suffix eller annan extra information som behövs för att fullfölja en samtalsuppkoppling. Dessa ingår i det som i ITU:s rekommendation kallas för nummertagningsplanen (Dialling Plan), som anger hur en nummerplan används. 3.2 CEPT Conférence Européene des Postes et Télécommunications, CEPT, är en samarbetsorganisation som bildats av post- och teleförvaltningar i Europa. CEPT har till syfte att samordna och underlätta samarbetet mellan medlemsländerna inom post- och telekommunikationsområdet. Sverige är en av de 43 stater som är medlemmar i CEPT. CEPT får anta rekommendationer, vilka medlemmarna är fria att avgöra tillämpningen av. Sverige blir således, formellt sett, inte bunden av rekommendationer från CEPT. Inom CEPT finns kommittén ECC (European Communications Committe) som ersätter det tidigare ECTRA (The European Committe for Telecommunications Regulatory affairs) och ERC (European Radio Committe), som samarbetsorganisation mellan de europeiska teleregulatörerna. Kommittén fattar beslut, rekommendationer och gemensamma europiska förslag (European common proposals) och har etablerat olika arbetsgrupper, bl.a. PT-3, Projekt Team 3 avseende nummerfrågor, tidigare Projekt Team on Numbering, PT-N. Inom PT-N har olika nummerfrågor behandlats under de senaste åren, bl.a. frågan om en gemensam landskod för europeiska teletjänster. Rekommendationer från CEPT finns bl.a. om nummerportabilitet i det fasta nätet, bruk av serie 118 i de nationella nummerplanerna för nummerupplysningstjänster, nationella och internationella frisamtal samt om att respektive lands administration ska uppmuntra användandet av alfanumeriska knappsatser.. Vidare finns rekommendationer om ansatser vid nationell reglering av E.164-nummer där nummerplanerna ska se till att det finns tillräcklig nummerkapacitet och att det sörjs för likvärdig och öppen konkurrens. Det finns även riktlinjer för övergripande förändringar i nationella nummerplaner och nummertagningsplaner. CEPT rekommenderar även att nummerplanen ska administreras av en regleringsmyndighet.

24 EU Medlemskapet i EU innebär att Sverige är bundet av ett antal rättsakter på telekommunikationsområdet. Regleringen består i huvudsak av ett antal direktiv vars innehåll Sverige, i enlighet med EG-rätten, haft att införliva i den nationella rätten. Den svenska regleringen av telemarknaden bygger i stor utsträckning på EG-rättslig reglering. Förutom generell telelagstiftning innefattar EG-regleringen krav på medlemsstaterna att se till att lämpliga nummer och nummerserier finns tillgängliga för samtliga teletjänster och på förfarandet av tilldelning av nummer. Vidare ställs krav på medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för internationell samordning för att säkerställa samverkan mellan nät och tjänster som omfattar hela Europa. Enligt taltelefonidirektivet 15 ska medlemsstaterna också undanröja inskränkande reglering som förhindrar tillhandahållandet av vissa angivna teletjänster, bl.a. tillgång till frisamtal inom hela gemenskapen och tillgång till nummerupplysningstjänst från en annan medlemsstat 16. EG-reglering som är direkt styrande för utformningen av den nationella nummerplanen finns i form av två rådsbeslut; att numret 112 ska vara ett gemensamt nödnummer för alla i unionen ingående länder 17, samt att 00 ska vara ett gemensamt internationellt prefix inom hela unionen Nytt EU-regelverk Med utgångspunkt i en översyn av gällande EG-reglering på telekommunikationsområdet har ny reglering tagits fram som ska ersätta de nuvarande direktiven. Den nya regleringen omfattar bl.a. ett ramdirektiv och fyra särdirektiv om auktorisation, tillträde, samhällsomfattande tjänster och om skydd för uppgifter samt det s.k. spektrumbeslutet. Vidare har beslut tagits om en förordning om LLUB 19. Den nya regleringen, till följd av de föreslagna direktiven, är en modernisering av nuvarande bestämmelser. Ur nummerplaneperspektiv har huvudlinjerna från nuvarande reglering bibehållits. Nedan redovisas vissa av bestämmelserna som är av betydelse ur nummerplaneperspektiv. 15 Europaparlamentet och rådets direktiv 98/10 EG av den 26 februari 1998 om tillhandahållande av öppna nätverk (ONP) för taltelefoni och samhällsomfattande tjänster för telekommunikation i en konkurrensutsatt miljö (EGT L 101, , s. 24) 16 Artikel 15 punkt 2 jämförd med bilaga I del 3 17 Rådets beslut 91/396/EEG av den 29 juli Rådets beslut 92/264/EEG av den 11 maj Local Loop Undbundling