Naturvårdsverket Stockholm. Dnr NV Malmö den 23 november 2011

Transkript

1 Naturvårdsverket Stockholm Dnr NV Malmö den 23 november 2011 REMISSVAR: Från avfallshantering till resurshushållning - Sveriges avfallsplan Avfall Sverige är bransch- och intresseorganisation för svensk avfallshantering och återvinning. Föreningen har funnits sedan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sverige företräder kommunmedlemmarna (kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag). Deras kunder utgör Sveriges befolkning och en stor del av näringslivet. I föreningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom området avfallshantering. Sammanfattning Avfall Sverige välkomnar att förslaget till nationell avfallsplan anger avfall från byggnads- och rivningssektorn som ett prioriterat område eftersom det är ett område där det fortfarande krävs mycket åtgärder. Samtidigt ifrågasätter Avfall Sverige att Naturvårdsverket utelämnar mål och åtgärder för bättre hantering av blandat avfall från andra verksamheter än sådana som genererar byggnads- och rivningsavfall, som till exempel småföretag, hamnar och sjukhus. Avfall Sverige ifrågasätter att Naturvårdsverket i förslaget till nationell avfallsplan utelämnar förslag till åtgärder för med hushållsavfall jämförligt avfall. Med hushållsavfall jämförligt avfall kan inte särskiljas från hushållsavfall som uppstår i bostäder. Många av Naturvårdsverkets åtgärdsförslag inom området hushållsavfall är på en alltför detaljerad nivå och inkräktar på kommunernas rätt att själva bestämma över utformning och omfattning av insamlingssystem för hushållsavfall. Detta gäller också åtgärdsförslag som rör kommunernas och producenternas fördelning av ansvar och roller. Avfall Sverige välkomnar att Naturvårdsverket förordar att lagstiftningen ses över så att en anpassning kan göras så att kommunerna får ett tydligare ansvar och klara befogenheter att arbeta avfallsförebyggande. Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Prostgatan 2, Malmö, Telefon , Fax E-post info@avfallsverige.se, Hemsida Bankgiro , Organisationsnummer

2 Avfall Sverige välkomnar en ökad materialåtervinning av hushållsavfall. Innan Naturvårdsverket ger förslag till ett nytt materialåtervinningssystem förordar dock Avfall Sverige att Naturvårdsverket ordnar en hearing eller liknande med de närmast berörda parterna. En mycket viktig fråga är att Avfall Sverige saknar ett mål för materialåtervinning av annat avfall än hushållsavfall. Materialåtervinning har alltför stort fokus på dagens producentansvar i förslaget till nationell avfallsplan. Det borde istället förordas en inriktning på materialströmmar i den nationella avfallsplanen för att täcka in de mest miljövänliga och mest samhällsekonomiskt lönsamma materialen att materialåtervinna. När det gäller frågan om minskat matavfall tillstyrker Avfall Sverige en minskning av matavfallet med 20 procent till år 2015 jämfört med år När det gäller återvinning av växtnäring och energi från matavfall föreslår Avfall Sverige en omformulering som ger en tydlig styrning mot rötning som behandlingsmetod samtidigt som den beaktar och respekterar de investeringar som gjorts i komposteringsanläggningar. Omformuleringen ger även mer arbetsro till kommunerna, så att vi får tillstånd långsiktiga, hållbara behandlingsformer för matavfall. Generella synpunkter Avfall Sverige lämnar synpunkter till förslaget till nationell avfallsplan framför allt utifrån aspekter som har koppling till den kommunala renhållningsskyldigheten i 15 kap. 8 miljöbalken. Avfall Sverige konstaterar att Naturvårdsverket har beaktat en del av de synpunkter som Avfall Sverige framförde till utkastet till nationell avfallsplan den 28 juni Avfall Sverige konstaterar samtidigt att en del av de synpunkter som då framfördes inte har beaktats varför Avfall Sverige har skäl att i detta remissvar upprepa vissa synpunkter. Avfall Sverige konstaterar att Naturvårdsverkets förslag till nationell avfallsplan lyfter fram flera viktiga områden i sina prioriteringar. Avfall Sverige saknar dock vissa prioriteringar i förslaget. Det gäller för det första den del av hushållsavfallet som utgörs av med hushållsavfall jämförligt avfall. Eftersom med hushållsavfall jämförligt avfall precis som hushållsavfall från bostäder utgör hushållsavfall är det viktigt att även detta hushållsavfall ges prioriteringar. För det andra ifrågasätter Avfall Sverige att Naturvårdsverket i förslaget till nationell avfallsplan utelämnar mål och åtgärder för bättre hantering av blandat avfall från andra verksamheter än sådana som genererar byggnads- och rivningsavfall, som till exempel för småföretag, hamnar och sjukhus (områden som Naturvårdsverket anger att man utelämnar i denna plan) till följd av de stora mängder avfall som genereras i verksamheter. 2 (12)

3 Många av Naturvårdsverkets åtgärdsförslag inom området hushållsavfall är på en alltför detaljerad nivå. Detta gäller särskilt åtgärdsförslag som rör kommunernas och producenternas fördelning av ansvar och roller. Flertalet brister och problem i relationen mellan kommuner och producenter har sin grund i att ansvars- och rollfördelningen är otydlig. Eftersom denna ansvars- och rollfördelning är under utredning inom ramen för den av regeringen tillsatta utredningen om översyn av avfallsområdet (dir. 2011:66) måste utredningens resultat inväntas innan några åtgärdsförslag kan bli aktuella. Några av åtgärdsförslagen är alltför långtgående och inkräktar på kommunernas rätt att själva bestämma över utformning och omfattning av insamlingssystemen för hushållsavfall. Det betyder att alla åtgärdsförslag som ämnar reglera kommunernas insamlingssystem för hushållsavfall bör utgå. Det är endast kommunerna som, med stöd av miljöbalken och avfallsförordningen, kan föreskriva om sådana detaljer. Eftersom den nationella avfallsplanen inte beslutas av riksdagen, eller efter delegation, av regeringen har den inte den formella status som till exempel miljömålen har. Naturvårdsverket pekar ut ett antal aktörer som ansvariga för att vidta olika åtgärder, men dessa aktörer kan inte formellt med stöd av den nationella avfallsplanen avkrävas att vidta olika åtgärder. Det gäller till exempel den kommunala avfallsplanen, där Naturvårdsverkets ambition med den nationella avfallsplanen är att planen ska utgöra ett underlag för- och ange inriktningen för den kommunala avfallsplaneringen. Detta må vara önskvärt, men kommunen beslutar med stöd av miljöbalken och med stöd av det kommunala självbestämmandet, om inriktningen för den kommunala avfallsplanen. Ur detta perspektiv är Avfall Sverige därför intresserade av att veta hur Naturvårdsverket avser att hantera de krav som framställs i förslaget till nationell avfallsplan genom förslag på mål och åtgärder. De begrepp som Naturvårdsverket använder måste definieras, och begreppen måste ha samma betydelse genomgående i planen. En definitionslista i en bilaga hade underlättat förståelsen. Några exempel på ord som behöver definieras/förklaras och/eller användas mer stringent i planen: Materialåtervinning (ibland ingår biologisk behandling, ibland inte). Farligt avfall (begreppet verkar inte ha samma definition som i avfallsförordningen. Vidare används begreppen hushållssoporna och hushållens soppåse utan definition av vad som avses. Specifika synpunkter Utmaning och vision s. 4: I avsnittet anges att avfallsmängderna fortsätter att öka. I sammanhanget vill dock Avfall Sverige uppmärksamma de senaste två årens trend för hushållsavfall som visar på en minskning. 3 (12)

4 Avfallsförbränning s. 13: I detta avsnitt vill Avfall Sverige uppmärksamma ett faktafel. Mätning av dioxin till luft från anläggningar för avfallsförbränning sker två gånger årligen. Människan och avfallet sortering och nedskräpning s. 15: I avsnittet anges att dagens system för insamling av hushållsavfall kräver sortering i fraktioner beroende på hur man räknar. I den uppräkning av fraktioner som görs behöver grovavfall läggas till. Utöver det behöver texten korrigeras. Det är inte hur man räknar som är avgörande för hur många fraktioner som behöver sorteras utan ytterst är det den enskilda kommunen som, med stöd av avfallsförordningen, i sina renhållningsföreskrifter anger hur sorteringen av hushållsavfall ska göras. Bränder i avfallslager s. 28: Målformuleringen om bränder i avfallslager är omöjlig att uppnå i en optimerad avfallsbehandling vad gäller materialåtervinning och energiåtervinning. Det kräver nämligen lagring och denna lagring innebär alltid en brandrisk. Det viktiga är att minimera antalet bränder och släcka dem så fort de uppstår. Byggnads- och rivningssektorn s. 29 ff: Eftersom statistiken för denna sektor är bristfällig uppmanar Avfall Sverige Naturvårdsverket ställa större krav på verksamhetsutövarna på rapportering av avfallsslag. I dagsläget är det dessutom mycket svårt för kommunerna att få underlag till den kommunala avfallsplanen när det gäller byggnads- och rivningsavfall. Avfall Sverige föreslår ett åtgärdsförslag för denna sektor som ställer krav på separat utsortering av gipsavfall. Avfall i anläggningsarbeten s. 34: Naturvårdsverket anger att man ska göra en förstudie av deponiskattens effekter. Detta tillstyrker Avfall Sverige. En sådan utredning platsar dock inte i en avfallsplan utan behöver lyftas till en högre nivå. Idag används mycket avfall för sluttäckning av deponier. Det saknas en analys/strategi i planen för vad som ska hända med detta avfall när det stora flertalet deponier inom några år kommer att ha avslutats. Inledande text om hushållsavfall s. 39: Avfall Sverige förstår inte avgränsningen att i den nationella avfallsplanen inte beröra med hushållsavfall jämförligt avfall. Eftersom med hushållsavfall jämförligt avfall precis som hushållsavfall från bostäder utgör hushållsavfall och därmed kommunens ansvar är det viktigt att även detta hushållsavfall ges prioriteringar. Avfall Sverige ifrågasätter därför Naturvårdsverkets avgränsning att inte innefatta med hushållsavfall jämförligt avfall i den nationella avfallsplanen. 4 (12)

5 Återanvändning s. 40 ff: Avfall Sverige konstaterar att Naturvårdsverket har beaktat vår ståndpunkt att det är lämpligt att utforma ett mål om ökad återanvändning av produkter och material som ett procentmål. Avfall Sverige välkomnar att Naturvårdsverket förordar att lagstiftningen ses över så att en anpassning kan ske så att kommunerna får ett tydligare ansvar och klara befogenheter att arbeta avfallsförebyggande. I detta sammanhang är det viktigt att poängtera att det inte finns något hinder enligt miljöbalkens regelsystem att kommunen, i egenskapen ansvarig för hantering av hushållsavfall, arbetar med förebyggande och återanvändning men att det finns begränsningar när det gäller möjligheten att använda taxemedel för detta arbete utifrån hur den avgiftsbestämmelse som reglerar kommunens möjligheter att ta ut avgifter för avfallshanteringen är formulerad (27 kap. 4 miljöbalken). Avfall Sverige har också i en skrivelse till Miljödepartementet, daterad den 16 september 2010, hemställt om att regeringen överväger en ändring i lagstiftningen på så sätt att taxefinansiering och återanvändning blir möjligt. I detta sammanhang ska nämnas att Avfall Sverige är väl medvetna om de begränsningar som konkurrenslagens reglering om offentlig säljverksamhet kan innebära för sådan verksamhet. Men avsikten med en taxefinansiering av förebyggande och återanvändning är inte heller att utestänga frivilligaktörer som utför ett viktigt arbete inom förebyggande och återanvändning utan snarare att för kommunen kunna bidra till ökat förebyggande och ökad återanvändning. Naturvårdsverket anger alltjämt, under rubriken lägesbeskrivning, att kommunernas återvinningscentraler sällan är planerade för att ta emot eller hänvisa vidare till aktörer som kan ta emot produkter och material för en andrahandsmarknad. I verkligheten är det många, men inte alla, av landets återvinningscentraler som erbjuder denna möjlighet. Denna verksamhet vid återvinningscentralerna utgörs av alltifrån ren secondhandförsäljning till möjlighet för frivilligaktörer att ställa upp till exempel insamlingsboxar för kläder eller containrar för möbler. Textilier s. 42: Avfall Sverige välkomnar att Naturvårdsverket har formulerat målet angående textilier som att konsumtionen av textilier från nyråvara ska minska, bland annat genom ökad återanvändning och materialåtervinning. I första hand ska naturligtvis textilier återanvändas om möjligt och när det inte är möjligt materialåtervinnas. I de fall materialåtervinning inte är möjligt återstår energiåtervinning som det tredje bästa alternativet. Under rubriken Exempel på vad övriga aktörer kan göra föreslår Naturvårdsverket att kommunerna ska inrätta insamlingsbehållare för textilier vid alla återvinningscentraler. Det är långtgående krav som innebär en omfattande systemändring. Naturvårdsverket saknar juridiskt mandat att kräva att sådant insamlingssystem inrättas och åtgärdsförslaget bör därför ges en annan utformning. Avfall Sverige tycker dock att det är viktigt att textilavfall uppmärksammas. Lämpligtvis bör ett sådant insamlingssystem testas i några 5 (12)

6 kommuner och analyseras samt utvärderas. Avfall Sverige vill också peka på att val av återanvändningsaktör är en känslig fråga i de kommuner där det finns fler än en aktör. Materialåtervinning och insamling s. 44 ff: Avfall Sverige välkomnar en ökad materialåtervinning av hushållsavfall. Naturvårdsverket anger att en utvärdering har gjorts av effekterna av att öka materialåtervinningen, inklusive biologisk behandling, av hushållsavfall från nivån år 2010 på knappt 50 procent till 65 procent år Målsättningen att materialåtervinna 65 viktprocent av hushållsavfallet är en mycket ambitiös målsättning i förhållande till dagens uppnådda resultat. Avfall Sverige tvivlar på om målet är realistiskt i förhållande till de förutsättningar som nu står till buds för kommunerna och producenterna. Det råder också osäkerhet om hur målen ska mätas främst avseende producenternas ansvar. Enligt vår mening måste ett nytt mål åtföljas av en tydlig fördelning som klargör hur stor andel som vilar på kommunerna respektive på producenterna. Se vidare vad Avfall Sverige anfört angående materialåtervinning av hushållsavfall och återvinningsmål i skrivelse till Naturvårdsverket, daterad den 22 december Avfall Sverige föreslår återigen att Naturvårdsverket ordnar en hearing eller liknande med de närmast berörda parterna för att diskutera det nya målet innan man sätter ner foten. När väl målet är på plats blir det ändå i stor utsträckning kommunerna som får bära ansvaret för dess realisering. Som mål för insamling av hushållsavfall anger Naturvårdsverket att minst 90 procent av hushållen ska vara nöjda med insamlingen. Vad gäller mätning av hushållens nöjdhet av insamlingen tror vi att en sådan mätning är viktig vid lokala bedömningar för att kunna återkoppla direkt till den operativa insamlingen. Samma mätning på nationell nivå ger inte samma utväxling av resultatet. Snarare kan nationella mätningar ge missvisande resultat och trycka undan behovet av nödvändiga lokala förbättringar. En mycket viktig fråga är att Avfall Sverige saknar ett mål för materialåtervinning av annat avfall än hushållsavfall (eller verksamhetsavfall som det ibland benämns). Detta är en minst lika viktig fråga som ökad materialåtervinning av hushållsavfall. Under rubriken Vad behöver hända anger Naturvårdsverket att materialåtervinningen behöver bli mer lönsam jämfört med förbränning för energiåtervinning. Avfall Sverige ifrågasätter starkt att lönsamhetsaspekter ska vara vägledande för avfallshanteringen. Avfallshanteringen ska utföras med utgångspunkt från vad som utifrån ett livscykeltänkande är bäst med stöd av avfallshierarkin i ramdirektivet om avfall och, med stöd i miljöbalken, miljöskydd som högsta princip. Avfall Sverige anger i den ovan nämnda skrivelsen, daterad den 22 december 2010, att materialbolagen måste se till att skapa en ökad efterfrågan på materialet och också ersätta 6 (12)

7 kommunerna om de ska arbeta med ökad utsortering av till exempel plast. Detta är dock inte detsamma som ökad lönsamhet utan handlar om att kommunerna måste få kostnadstäckning för att kunna utföra ytterligare åtgärder. Under rubriken Exempel på vad övriga aktörer kan göra och Kommunerna anger Naturvårdsverket att kommunerna behöver utveckla sitt arbete med information/kommunikation till hushållen. Det här arbetar kommunerna redan med och har gjort under många år. Avfall Sverige ser gärna att Naturvårdsverket förtydligar vad man avser med utveckling. Vidare anger Naturvårdsverket under samma rubrik att kommunerna ska sträva efter att följa avfallshierarkin, vilket bland annat bör leda till att öka återanvändningen där så är möjligt och att prioritera materialåtervinning före energiutvinning. I detta sammanhang är det viktigt att uppmärksamma att kommunerna i allra högsta grad har avfallshieararkin som ledstjärna för avfallshanteringen. Särskilt fokus riktas nu mot de övre stegen i avfallshierarkin, förebyggande och återanvändning. Inte minst genom den på Avfall Sveriges årsmöte 2011 fastställda visionen Det finns inget avfall, där det målet för år 2020 är att sambandet mellan avfallsmängder och tillväxt har brutits, dels att det ska ha skett en stark och tydlig rörelse uppåt i avfallshierarkin. Under rubriken Exempel på vad övriga aktörer kan göra fördelar Naturvårdsverket, vad som synes vara, uppdrag till utpekade organisationer. Är detta uppdrag som Naturvårdsverket kommer att finansiera? Avfall Sverige är också mycket tveksamma till att ni utpekar branschorganisationer som ansvariga för åtgärder. Sådana krav kan och bör endast ställas till aktörer med ett legalt ansvar som exempelvis producenter, kommuner, fastighetsägare och myndigheter. Avfall Sverige är hedrade av det förtroende vi fått att ta fram vägledningar. Det är ett arbete som Avfall Sverige kommer att fortsätta med på uppdrag av våra medlemmar. I avsnittet anges att det finns en risk att överkapaciteten på förbränning av avfall i Sverige motverkar materialåtervinningen och att de sänkta mottagningsavgifterna på avfall till förbränning kan minska incitamenten att sortera ut avfall till materialåtervinning. Detta är dock en förenklad bild. Plockanalyser visat att så mycket som 75 procent av det avfall som läggs i hushållens soppåse skulle kunna sorteras ut och materialåtervinnas. 1 En tredjedel av innehållet i soppåsen utgörs av förpackningar. Det finns således en stor potential att öka materialåtervinningen av förpackningar. Undersökningar har också visat att fastighetsnära insamling ökar utsorteringen av förpackningar. När det gäller matavfall pågår en kraftig utbyggnad av materialåtervinning av matavfall i form av rötning. När det gäller hushållsavfall som inte omfattas av producentansvar och som skulle kunna materialåtervinnas istället för att energiåtervinnas måste materialbolagen, som nämnts 1 Nationell kartläggning av plockanalyser av hushållens kärl- och säckavfall Rapport U2011:04, Avfall Sverige 2011; En rapport som också Naturvårdsverket hänvisar till i förslaget till nationell avfallsplan. 7 (12)

8 ovan, se till att skapa en ökad efterfrågan på materialet och också ersätta kommunerna om de ska arbeta med ökad utsortering av till exempel plast. I sammanhanget är det viktigt att poängtera att det inte finns något motsatsförhållande mellan materialåtervinning och energiåtervinning. Det ligger i de kommunala aktörernas intresse som ansvariga för hantering av hushållsavfall i kommunen - och som ibland också är ägare till en förbränningsanläggning - att verka för ökad materialåtervinning i enlighet med avfallshierarkin. Materialåtervinning har alltför stort fokus på dagens producentansvar i förslaget till nationell avfallsplan. Det borde istället förordas en inriktning på materialströmmar i planen för att täcka in de mest miljövänliga och mest samhällsekonomiskt lönsamma materialen att materialåtervinna. I dagsläget kan producentansvaret ibland fungera som ett hinder för ökad materialåtervinning, till exempel när det gäller material som har ett ekonomiskt värde. Elavfall och batterier s. 48 ff: Det är viktigt att Naturvårdsverket lyfter fram att insamlingen av elavfall till materialåtervinning ska öka. Under rubriken Exempel på vad övriga aktörer kan göra föreslår Avfall Sverige ett tillägg att producenterna bör vidta åtgärder för att öka insamlingen av smått elavfall. Nedskräpning s. 51 ff: Avfall Sverige välkomnar ett mål minskad nedskräpning i stadsmiljö. Samtidigt kan nedskräpning utanför stadsmiljön vara ett väl så stort problem i form av dumpning av avfall. Målet bör därför utvidgas till att även innefatta minskad nedskräpning utanför stadsmiljö. Minskat matavfall s. 54 ff: När det gäller det föreslagna etappmålet om en minskning av matavfallet med 20 procent jämfört med år 2010 står Avfall Sverige bakom detta. Produktion av mat ger upphov till stor miljöpåverkan. Genom att förebygga att avfall uppstår behöver mindre resurser tas i anspråk för produktion av nya varor. När det gäller det föreslagna etappmålet om en minskning av matavfallet är det dock viktigt att uppmärksamma att det är svårt att i förhand veta om det matavfall som återstår att samla in efter det att en viss andel av matavfallet har förebyggts är lika lätt att samla in som den första insamlade andelen. Det är därför viktigt att ha i åtanke att en god efterlevnad av etappmålet om minskning av matavfall i sig alltså något positivt skulle kunna medföra att det tar längre tid att uppfylla etappmålet om biologisk behandling av matavfall. I direktiven till utredningen anges att etappmål kan föreslås när det finns tillräckligt beslutsunderlag som innehåller samhällsekonomiska konsekvensbedömningar. Mot bakgrund av vad Avfall Sverige anger här ovan angående målet om matavfall kan det 8 (12)

9 ifrågasättas om det finns tillräckligt med beslutsunderlag för det mål som Miljömålsberedningen föreslår. Återvinning av växtnäring och energi från matavfall s. 60 ff: Avfall Sverige välkomnar ett ambitiöst mål, med tydlig formulering att slutprodukterna ska tillvaratas och detta med en styrning från kompostering mot rötning av matavfall. Trots detta anser Avfall Sverige att målformuleringen bör omformuleras. En omställningstid behövs, då ett flertal kommuner och kommunala bolag har investerat i komposteringsanläggningar för matavfall, helt i linje med intentionen av det tidigare 35-procentsmålet. Med den av Miljömålsberedningen - och av Naturvårdsverket i förslaget till nationell avfallsplan tillstyrkta - utformningen av etappmål för matavfall, där endast behandling genom rötning kan inräknas, tillgodoräknas inte dessa kommunala aktörers arbete längre. Dessa aktörer, vars behandlingsform utgjorde 14 procent av måluppfyllelsen för år 2010 (jämfört med 10 procent för rötning), kommer i ett slag inte kunna tillgodoräknas som en del i måluppfyllelsen. Avfall Sverige önskar även göra Naturvårdsverket uppmärksamt på att flera kommunala aktörer, som med råge uppfyllt 35-procentsmålet, förutom investeringar i komposteringsanläggningar, även ibland har driftsavtal för komposteringsanläggningen som sträcker sig bort mot år För dessa kommunala aktörer skulle ett mål, med den utformning som föreslås av Miljömålsberedningen och Naturvårdsverket, innebära en omställningsperiod på 5-10 år innan de kan tillgodoräkna sin biologiska behandling av matavfall utifrån målet igen. Med den föreslagna målformuleringen finns det även en risk för en svekdebatt från de medborgare som hemkomposterar. Den utsortering av matavfall som de gjorde före år 2011 var något bra och riktigt, som staten hade satt upp mål för, medan den inte skulle utgöra en del i uppfyllandet av matavfallsmålet från den 1 januari 2011, sett till den föreslagna målformuleringen. Även av detta skäl behövs det mål för biologisk behandling av matavfall, som tar hänsyn till att omställning av behandlingsformerna tar tid. Dessutom saknas det för det föreslagna målet från Miljömålsberedningen ett underlag med konsekvensanalys; kan och bör hela Sverige satsa på rötning av matavfall? Eller kan kompostering av matavfall vara det miljöbästa alternativet på vissa platser? Gör man en samhällsbedömning och en miljökonsekvensanalys av de möjliga alternativen för biologisk behandling, så är det kanske inte självklart att alla kommuner och regioner i Sverige bör röta matavfall? Sverige är ett långt land och förutsättningarna är olika, vilket också bör beaktas och respekteras i målformuleringen. Utifrån vad som anges i det förra stycket vet vi också att i vissa kommuner och regioner finns det inte tillräckligt med matavfall och övrigt organiskt material för att i dagsläget investera i en rötningsanläggning för enbart avfallssubstrat. Ett första steg kan för dessa kommuner vara att röta matavfallet vid kommunens avloppsreningsverk. Så som Avfall Sverige tolkar underlaget, så inräknas det matavfall som behandlas vid reningsverk inte i 9 (12)

10 det förslagna etappmålet för matavfall. Avfall Sverige föreslår att Naturvårdsverket överväger om inte slam från reningsverk, där växtnäringen och energin tillvaratas, borde kunna räknas in i måluppfyllelsen. Om inte så haltar logiken kommer näringen och energin åter, så finns det inte skäl att exkludera reningsverken. För övrigt så vill Avfall Sverige påpeka att det är svag korrespondens mellan matavfallsmålet och fosformålet. De facto så motverkar dessa två mål varandra, om inte matavfallet som behandlas vid reningsverk kan inräknas i måluppfyllelsen (självklart under förutsättning att växtnäringen och energin tas tillvara). Avfall Sverige föreslår nedanstående omformulering av den del av etappmålet för matavfall som rör tillvaratagande av växtnäring och energi. Avfall Sveriges förslag till utformning av etappmålet tar hänsyn till den investering monetär, pedagogisk och miljömässig - som Sveriges kommuner har gjort i komposteringsanläggningar, och därmed den stora mängd matavfall som idag komposteras, samtidigt som målet ger en tydlig styrning mot rötning av matavfall. Omformuleringen tar även hänsyn till landets skilda förutsättningar för olika behandlingsformer samtidigt som kommunerna ges arbetsro att utarbeta långsiktiga hållbara lösningar för behandling av matavfall. Resurshushållningen i livsmedelskedjan ökar till 2018 genom att: Minst 40 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger behandlas biologiskt, varav minst 30 procent så att växtnäring och energi tas tillvara. Månåret bör vara 2018 för att ge kommunerna tillräckligt med tid för att etablera långsiktiga, uthålliga och miljövänliga insamlingssystem och behandlingsanläggningar. Det är viktigt att vi gör rätt från början, och att det får ta tid att bygga upp system och behandlingsformer. Panikartade lösningar gagnar varken kommunen, medborgarna eller miljön. Omformuleringen ger en tydlig styrning mot rötning som behandlingsform, samtidigt som den ger utrymme för att kompostering i vissa regioner kan vara den bästa lösningen. För vissa kommuner kan kompostering utgöra en rimlig första behandlingsmetod om man står i begrepp att införa system för utsortering av matavfall. Det är viktigt att detta steg stimuleras, annars finns det risk för att ett antal kommuner inte kommer igång alls. Slutligen vill Avfall Sverige påpeka att val av beräkningsprincip kan slå mycket hårt på måluppfyllelsen! Beräkningar av måluppfyllelsen måste därför utgå från insamlade mängder. Om man inte utgår från insamlade mängder är risken stor att beräkningarna för måluppfyllelsen blir alltför komplicerade. Det viktigaste med etappmålet för matavfall måste vara att se att trenden går åt rätt håll, det vill säga mer matavfall till biologisk behandling. Då bör man hålla sig till enkla och tydliga beräkningsprinciper. Avfall Sverige utgår från att hemkomposterna även framöver kommer att räknas in i måluppfyllelsen. Särskilt som senare tids forskning inte visat någon större miljöbelastning från dessa jämfört med de centrala komposteringsanläggningarna. 10 (12)

11 Naturvårdsverket anger, under rubriken Exempel på vad övriga aktörer kan göra : Fortsätta arbetet med att visa att biogödsel och jordförbättringsmedel baserade på matavfall är bra produkter, fortsätta arbetet med det frivilliga åtagandet att begränsa metanutsläpp från biogas- och uppgraderingsanläggningar, fortsätta arbetet med att utbilda medlemmar (bland annat vad gäller insamling av matavfall, rötning och hantering av rötresten). Det är självklart viktiga åtgärder som Naturvårdsverket nämner och vilka Avfall Sverige arbetar aktivt med. Dock får vi återigen påpeka att vi är tveksamma till att ni utpekar branschorganisationer som ansvariga för åtgärder. Dessutom, lika viktigt som att exemplifiera åtgärder för kommunala aktörer när det gäller matavfallet, är det att ge exempel på åtgärder för verksamheter och verksamhetsföreträdare. Livsmedelsindustrin ger till exempel upphov till stora mängder matavfall och Avfall Sverige uppmanar Naturvårdsverket att även ge exempel för verksamheter när det gäller matavfall. Nedlagda deponier s. 68 ff: Naturvårdsverket anger att Sveriges kommuner och landsting bör utreda om renhållningsavgifterna skulle kunna användas för att finansiera åtgärder av nedlagda kommunala deponier. Avfall Sverige tillstyrker en sådan utredning. Det finns vissa oklarheter när det gäller i vilken omfattning renhållningsavgifter får användas för finansiering av nedlagda deponier. Vad som däremot står helt klart är att renhållningsavgifter endast får användas för finansiering av hantering av hushållsavfall och när det gäller deponier alltså för bortskaffande av hushållsavfall (j fr 27 kap. 4 miljöbalken). Nedlagda deponier innehåller ofta, förutom hushållsavfall, en stor mängd avfall som utgörs av annat avfall än hushållsavfall. Renhållningsavgifter får alltså inte användas till att finansiera åtgärder i nedlagda deponier som rör annat avfall än hushållsavfall. För kommunens taxesättning av hushållsavfall gäller kommunallagens självkostnadsprincip. Generellt sett är det inte tillåtet att höja avfallstaxan för att täcka kostnader som härrör från "gamla synder", det vill säga historiskt avfall utan full kostnadstäckning. Dessa kostnader måste täckas genom intäkter från andra avfallsslag eller med skattemedel. Avfall Sverige har sedan tidigare planerat att ge ut en vägledning angående frågan om taxefinansiering av nedlagda deponier. Därför anser Avfall Sverige att det hade varit lämpligt att Avfall Sverige samverkar med Sveriges kommuner och landsting när det gäller att utreda frågan om taxefinansiering av nedlagda deponier. Kontroll av utsläpp till luft från avfallsförbränning s. 71: Naturvårdsverket anger som mål att anläggningar som förbränner avfall ska ha kontinuerlig provtagning av utsläpp av dioxiner och furan. 11 (12)

12 Avfall Sverige ställer sig frågande till om Naturvårdsverket har gjort någon kostnadsnyttokalkyl kontinuerlig provtagning av utsläpp av dioxiner och furaner. Förslaget innebär stora investeringskostnader tillsammans med ökade analyskostnader. Avfall Sverige ifrågasätter om nyttan av införandet av kontinuerlig provtagning verkligen motiverar kostnaderna. Om motsvarade pengar istället lades på forskning kring dioxiner skulle utväxlingen sannolikt bli större. Dessutom är det olyckligt att man inriktar sig helt på införandet av en kontinuerlig provtagare utan att ha något resonemang om att man istället skulle kunna öka frekvensen på stickprov, vilket skulle leda till ökat dataunderlag och mer kunskap. Att emissionerna av dioxin kan vara högre under start och stopp än under normal drift är inte heller okänt. Dock ligger det i anläggningarnas eget ekonomiska intresse att minimera dessa start/stopp-sekvenser varför ökad mätning av emissionerna där inte skulle tillföra någon extra drivkraft att minska antalet start/stopp på en säsong. Det nämns också referenser till ett antal andra europeiska länder där denna metod används. Vid de kontakter som vi har haft med dem framkommer att de normalt sett aldrig mäter under uppstart eller nedeldning och på så sätt fås inte heller någon mer information kring detta. Att kunskapsläget kring kontinuerlig provtagning samt dioxiner i allmänhet bör öka instämmer Avfall Sverige i. Däremot ifrågasätter vi om det är rätt väg att gå att införa kontinuerlig provtagning utan att först utvärdera nyttan mot kostnaden. Illegal export av avfall till andra länder s. 75 ff: När det gäller illegal export av avfall till andra länder anser Avfall Sverige att det ska råda nolltolerans för sådana transporter. För fortsatta kontakter i dessa frågor hänvisar vi till vår rådgivare Sven Lundgren, telefon , sven.lundgren@avfallsverige.se Med vänliga hälsningar, Avfall Sverige Kjell-Arne Landgren Ordförande Weine Wiqvist VD 12 (12)