En jätte i tonåren. 1 of 2 10/6/11 4:17 PM

Transkript

1 GARGANTUA I MEDIA

2 FÖRREPORTAGE

3 Västerbottens-Kuriren - En jätte i tonåren En utskrift från Västerbottens-Kurirens nätupplaga VK.SE :16 Artikelns ursprungsadress - I föreställningen får publiken dela Gargantuas världsbild och följa hur tillvaron ser ut inifrån hans bubbla, säger Emil Nilsson-Mäki. Foto: per a adsten En jätte i tonåren Gränslös, svårtämjd och omöjlig att foga in i det sociala pusslet - Gargantua är större än livet självt. I Skuggteaterns nya teaterföreställning tar renässansklassikern Gargantua plats på scen i tonårskillens nyckfulla kropp. - Jag hade länge haft planer på att göra en modern version av Gargantua. Den här jätten fascinerade mig, större än allt i den normala världen, säger regissören Emil Nilsson-Mäki, och berättar om en specifik episod i Rabelais klassiska verk som bet sig fast; när Gargantua tappar humöret och tar död på en stor folksamling genom att kissa på dem. Kraften i denna akt ledde vidare mot tankar om sociala normer och om de trots allt hårda gränserna kring ungas gränstestande. Att det blev en högstadiekille som fick förkroppsliga Gargantua föll sig därför naturligt, menar Emil Nilsson-Mäki, då de befinner sig i just de skeden av livet då revolt påbjuds men endast enligt strikt hållna koder. Gargantua blir i Skuggteaterns pjäs ett problem som omgivningen måste lösa, oförmögen som han är att tyda detta tonårsverklighetens outtalade regelverk. Den Umeåbördige dramatikern Gustav Tegby har skrivit manus till den entimmeslånga föreställningen som tar avstamp i en händelse av dramatisk karaktär, en klassrumssituation som får besvärliga följder, med Gargantua i orkanens öga. Arbetet med texterna har pågått sedan förra hösten och ett manus med en specifik litterär ingång har mejslats fram där man strävat efter snabba klipp och text- och scenmoment som hakar i varandra organiskt. - Texten har inget teatralt i sig utan bygger på ett för mig väldigt naturligt språk, säger 1 of 2 10/6/11 4:17 PM

4

5 RECENSIONER

6 Västerbottens Folkblad» Klassiker från renässansen blir Västerbottens Folkblad Klassiker från renässansen blir pjäs om störig tonåring Posted By Lars Böhlin On 22 september 0:31 In Kultur & nöje,scen No Comments Tonåringar kan vara jobbiga, men Gargantua är värre än så. Han är ett gränslöst problem. Skuggteatern har tagit en renässansklassiker in i nuet. Tonåringar kan vara jobbiga, men Gargantua är värre än så. Han är ett gränslöst problem. Skuggteatern har tagit en renässansklassiker in i nuet. Emil Nilsson-Mäki gillade François Rabelais groteska renässansklassiker Den store Gargantuas förskräckliga leverne från 1534 så mycket att han tyckte att den borde göras på scen i Umeå. Han tog upp idén med sina kollegor på Skuggteatern och gav de Gustav Tegby uppdraget att skriva en pjäs. Gustav började skriva och sedan skickade vi texter mellan oss i ett halvår. Vad som tilltalade Emil Nilsson-Mäki med idén är att Gargantua inte förstår konsekvenserna av sitt handlande, och som inte riktigt har en skarp linje mellan fantasi och verklighet. Jag ville plocka ner honom till en högstadieelev som inte riktigt förstår vad man får göra eller inte. När det är barn uppmuntrar vi dem att leva ut bara för att det är sött, men frågan är när det inte är okej längre? Tätt manus Gustav Tegby skrev ett tätt manus där sista repliken i en scen kan vara den första i nästa scen vilket höjer tempot. Emil Nilsson-Mäki regisserar. Hur tänkte du dig pjäsen ursprungligen? Jag försökte att inte tänka så mycket på hur det skulle bli men repetitionerna har som vanligt varit en väldigt organisk process, säger Emil. Premiär på fredag, hur känns det? Nu är det mest lite småputs kvar så det känns bra. Men allt som kan gå fel tänker jag på för att det inte ska gå fel. Fyra roller Rollen som Gargantua spelas av Emils tvillingbror Magnus Nilsson-Mäki och sedan har Simon Persson fyra roller som han alternerar mellan. Det är roligt med fyra roller men jag måste vara på tårna, det finns inte många pauser, säger Simon. Hur känns det annars? Nu är det publiken som saknas. Det känns som om allt är på plats. Article printed from Västerbottens Folkblad: URL to article: 1 of 1 10/6/11 4:14 PM

7

8

9 Tidningen Kulturen - nyhetstidning med kulturell prägel - Teater: Gargantua, Regi: Emil Nilsson-Mäki Skrivet av Steffen Röstberg kl. 00:00 Välbalanserat inlägg om känsligt ämne Gargantua Av Gustav Tegby Frisk Regi: Emil Nilsson-Mäki Scenografi & kostym: Maline Casta Musik & ljudkomposition: Martin Jonsson Gavelin Medverkande: Magnus Nilsson-Mäki, Simon Persson Skuggteatern, Umeå Häromdagen lärde jag mig ett nytt ord tweenie. När barn når den där åldern i gråzonen mellan barndomen och tonåren och antar skepnader och beteenden som ingen tidigare sett, ja då är det en betweenie tweenie ett fenomen som i stort handlar om en frigörelseprocess. Om detta handlar också Skuggteaterns Gargantua. Som namnet antyder är pjäsen en modern tappning av Rabelais renässansklassiker Den store Gargantuas förskräckliga leverne. Magnus Nilsson-Mäki ger redan i inledningen en målande sammanfattning av huvudkaraktären med repliken: Jag är alternativt mainstream med en twist. Skulle man be en psykolog tolka uttrycket vore den troliga benämningen normalstörd ; Gargantua är en helt vanlig tweenie som agerar irrationellt och utåt. Än så länge verkar det alltså finnas utrymme för irrationellt beteende inom ramen för vad som kan kallas normalt, men det är inte särskilt mycket och verkar bli mindre för varje dag som går i ett dagens extrembyråkratiska samhälle som behöver etikettera alla sina medborgare med en diagnos bestående av ett antal bokstäver. För är det verkligen så att dagens unga är särskilt mycket mer störda än förr i tiden? I stället finns det anledning att misstänka en tro på diagnoser som en lösning på frågan om ansvar där 1 / 2

10