RVF Utveckling 2005:10

Transkript

1 Användning av biogödsel RVF Utveckling 2005:10 En rapport från BUS-projektet

2 BUS-projektet uppföljning och utvärdering av storskaliga system för kompostering och rötning av källsorterat bioavfall Delprojekt 1: Utvärdering av storskaliga system för kompostering och rötning av källsorterat bioavfall (RVF Utveckling rapport nr 2005:06) Delprojekt 2: Metoder att mäta och reducera emissioner från system med rötning och uppgradering av biogas (RVF Utveckling rapport nr 2005:07) Delprojekt 3: Driftdatainsamling via webben (ingen rapport) Delprojekt 4: Innsamling av bioavfall fra flerfamiliehus løsninger og virkemidler for store fellesløsninger (RVF Utveckling rapport nr 2005:08) Delprojekt 5: Tips och råd med kvalitetsarbetet vid insamling av källsorterat bioavfall (RVF Utveckling rapport nr 2005:09) Delprojekt 6: Användning av biogödsel (RVF Utveckling rapport nr 2005:10) Delprojekt 7: Litteraturstudie smittskydd (RVF Utveckling rapport nr 2005:11) Delprojekt 8: Organiske forurensninger i kompost og biorest (RVF Utveckling rapport nr 2005:12) Delprojekt 9: Emisjoner fra kompostering (RVF Utveckling rapport nr 2005:13) Delprojekt 10: Biologisk avfallsbehandling i Sverige och Norge: Vad fungerar bra och vad kan fungera bättre? En syntesstudie av de nio delprojekten (RVF Utveckling rapport nr 2005:14) Projektet är finansierat av: RVF Svenska Renhållningsverksföreningen Naturvårdsverket Energimyndigheten NRF Norsk renholdsverksforening VA-Forsk Reforsk RVF Utveckling2005:10 RVF Service AB

3 Förord Betydande investeringar i system för biologisk avfallsbehandling har gjorts under senare år. Samtidigt är tekniken som används vid anläggningarna ny och befinner sig i en utvecklingsfas. Det finns därför starka skäl för att utvärdera befintliga anläggningar. Genom att samla drifterfarenheter och göra dem tillgängliga, kan nya system konstrueras och byggas på ett säkrare och mer tillförlitligt sätt. Detta är huvudmotivet för den serie av utvärderingar som samlats under arbetsnamnet BUS. I dess första etapp har erfarenheter och driftdata från alla delar i kedjan avfallsinsamling, process och produktanvändning dokumenterats på ett enhetligt sätt i ett utvärderingsprogram. Föreliggande rapport utgör en delrapport i projektserien. Samtliga delrapporter finns tillgängliga i elektronisk form. Hela ramprogrammet har sammanfattats i en avslutande syntesrapport. Projektserien har genomförts och finansierats i ett samarbete mellan Energimyndigheten, Norsk renholdsverksforening (NRF), Naturvårdsverket, RVF Utveckling, Stiftelsen Reforsk samt VA- Forsk. April 2005 Håkan Rylander Ordf. RVFs Utvecklingskommitté Weine Wiqvist VD RVF

4 FÖRORD...1 SAMMANFATTNING...4 SUMMARY INLEDNING SYFTE GENOMFÖRANDE VAD ÄR BIOGÖDSEL? EGENSKAPER, VÄXTNÄRINGSINNEHÅLL KUNSKAPSSAMMANSTÄLLNING FÄLTFÖRSÖK MED BIOGÖDSEL GENOMFÖRDA FÄLTFÖRSÖK UPPLÄGG OCH UTFORMNING AV FÄLTFÖRSÖKEN RESULTAT AV FÄLTFÖRSÖKEN Sammansättning av biogödsel Avkastning Växtnäringseffekt Konsekvenser för markens bördighet Växtnäringsbalanser Praktiska erfarenheter Kunskapsluckor LANTBRUKARE SOM TAR EMOT BIOGÖDSEL PRAKTISKA ERFARENHETER AV ÅTERFÖRINGEN Logistik Lagring av biogödsel innan spridning Spridningsstrategi och teknik GIVA OCH SKÖRDEEFFEKT KUNSKAPSBEHOV AVTAL OCH EKONOMI KOMMUNIKATION KVALITETSSÄKRING FRAMGÅNGSFAKTORER OCH HINDER FÖR ÅTERFÖRING AV BIOGÖDSEL TILL ÅKERMARK FÖRETRÄDARE FÖR BIOGASANLÄGGNINGARNA PRAKTISKA ERFARENHETER AV ÅTERFÖRINGEN Logistik Lagring Biogödseln som gödningsmedel ANSVAR OCH ORGANISATION Aktörer...30 Anläggningens företrädare...30 Entreprenörer...30 Forskning/rådgivning...31 Lantbrukets organisationer och uppköpare Avtal Ekonomi KOMMUNIKATION KRAV FRÅN MARKNADEN PÅ BIOGÖDSEL SOM GÖDSELMEDEL Kvalitetssäkring/certifiering KUNSKAPSBEHOV FRAMGÅNGSFAKTORER OCH HINDER FÖR ÅTERFÖRING AV BIOGÖDSEL TILL ÅKERMARK...36

5 8. FÖRETRÄDARE FÖR LANTBRUKETS ORGANISATIONER OCH UPPKÖPARE AKTÖRER KVALITETSSÄKRING OCH CERTIFIERING KOMMUNIKATION REGELVERK FÖR ÅTERFÖRING/ANVÄNDNING AV BIOGÖDSEL Förordningen om animaliska biprodukter Frivillig salmonellakontroll för svin och nötkreatur Ekologisk odling FRAMGÅNGSFAKTORER OCH HINDER FÖR ÅTERFÖRING AV BIOGÖDSEL TILL ÅKERMARK NORSKA ERFARENHETER SAMMANFATTANDE RESULTAT OCH DISKUSSION REFERENSER LITTERATUR PERSONLIGA MEDDELANDEN...45 APPENDIX 1 BIOGÖDSLETS SAMMANSÄTTNING...46 APPENDIX 2 INTERVJUFORMULÄR...47

6 Sammanfattning Föreliggande projekt är ett uppdrag inom utvecklingsprojektet BUS (projektledare Svenska Renhållningsverksföreningens, RVF) som syftar till uppföljning och utvärdering av storskaliga system för kompostering och rötning av källsorterat bioavfall. Projektet sammanställer resultat och erfarenheter av effekten av biogödsel som gödselmedel inom lantbruket utifrån forskningsresultat, rapporter och kontakter, och av att organisera, avtala och kommunicera omkring återförseln av biogödsel till lantbruket. Dessutom diskuteras framgångsfaktorer och hinder för att åstadkomma bästa möjliga användning av biogödsel inom lantbruket. I rapporten redovisas resultatet av en litteraturstudie där fältförsök från Sverige sammanställts och intervjuer av anläggningsföreträdare och lantbrukare som tar emot biogödsel. Till sist redovisas ståndpunkter hos lantbrukets uppköpare och organisationer angående återföringen av biogödsel till lantbruket. Projektet har behandlat substrat från rötning av organiskt avfall av olika slag, här kallat biogödsel. Biogödsel från rötning av enbart avloppsslam ingår inte i projektet, ej heller biogödsel som efter rötning komposterats. Våtkompostrest ingår inte i studien. Biogödsel kan i detta sammanhang vara fast eller flytande. I denna rapport ligger fokus på biogödsel med ursprung i samhällets avfall. Inblandning av substrat från livsmedelsindustri eller lantbruk är vanligt, och i de fall där det är relevant har erfarenheter från dessa substrat tagits med. Enbart studier i fält har beaktas, ej labförsök eller växthusstudier. Resultaten av kunskapssammanställningen visar att biogödsel är ett gödselmedel som kan ersätta mineralgödsel i produktion av spannmål, och att skördenivåerna ligger på % av nivåerna med motsvarande mängd mineralgödsel, där de flesta värdena ligger kring 100 %. Detta visar att i föreliggande försök har biogödselns innehåll av totalkväve i de flesta fall kunnat utnyttjas i samma grad som för handelsgödseln. De fältförsök som identifierats är genomförda i Sverige, och är ofta lokalt finansierade. Detta innebär att rapporterna ofta är svårtillgängliga, eftersom resultaten inte publicerats på ett tydligt sätt. Ett önskemål är en övergripande strategi för kunskapsutveckling omkring återföring av biogödsel, och gärna en samordning av lokala insatser i landet, för bästa utnyttjande av tilldelade medel. Fältförsök med biogödsel identifierades inom Norden och norra Europa men dessa försök var gjorda med biogödselslag som föll utanför avgränsningarna för denna studie (exempelvis biogödsel från enbart stallgödsel eller enbart slam, biogödsel som komposterats efter rötning etc). Resultaten av intervjuerna visar att det finns goda förutsättningar för återföring av biogödsel från rötningsanläggningar. Lantbrukarna betonade att biogödseln är ett uppskattat gödselmedel, framför allt på grund av mindre lukt och snabbare kväveverkan än flytande stallgödsel. Biogödseln lagras oftast i otäckta behållare. Man räknar med en kväveverkan på 70-80% av ammoniumkvävet i biogödseln. Logistiken verkar fungera väl men man betonar behovet av flexibilitet och god kontakt med entreprenören som kör biogödseln. Ett godkännande av biogödseln inom KRAV-odlingen skulle kunna öppna för en större marknad och ökad betalningsvilja hos lantbrukarna. 4

7 Anläggningarna betonar framför allt frågan om avsättningen för biogödseln. Idag avsätter man all biogödsel inom lantbruket, men ett flertal anger att de arbetar för att kunna ta betalt för biogödseln som gödselmedel inom lantbruket. Kvalitetssäkring, certifiering och kommunikation ses som vägar att nå dit, liksom ett eventuellt godkännande av biogödseln inom KRAV. Lantbrukets organisationer lyfter fram frågan om kvalitetssäkring och certifiering, som ses som en förutsättning för att biogödseln skall återföras till lantbruket. Hos KRAV finns en avvaktande hållning mot biogödseln, framför allt i de fall då biogödseln innehåller källsorterat hushållsavfall, samt slakterirester och icke godkända gödselmedel men även angående tillsatser i rötningsprocessen. Idag är biogödseln från en planerad anläggning förhandsgodkänd av KRAV, som ett pilotprojekt betraktat. Den norska motsvarigheten till KRAV, Debio, är mer flexibel och ställer lägre krav på avfallsbaserat gödselmedel. I Norge har flera komposter blivit godkända för att användas som gödselkälla för ekologiska jordbruk. Ett förhandsgodkännande måste dock normalt erhållas för varje kompost. 5

8 Summary The current project is an assignment within the development project BUS (The Swedish Association of Waste Management, RVF, as project leader), which aims to follow-up and evaluation of large-scale compost and anaerobic digestion systems for source-diverted biowaste. This report compiles results and experiences from (i) the effects of biomanure as fertilizer within agriculture based on research results, reports and contacts, and (ii) from the organisation, communication and agreements surrounding the use of biomanure in agriculture. Moreover, success factors and barriers to achieve the best possible usage of biomanure within agriculture are being discussed. The report partly shows the results of a literature study where field tests from Sweden are compiled, partly interviews from plant representatives and farmers who accept biomanure. Finally, the viewpoints of agricultural purchasers and organisations regarding the reuse of biomanure to farming are shown. The project has dealt with the products from various types of anaerobically digested organic waste, here called biomanure. Biomanure from neither the digestion of sewage sludge or farm yard manure only nor biomanure that has been composted after digestion is included in the project. Wet compost is also not included. Biomanure can, in this context, be solid or liquid. In this report, the focus is on biomanure originating from society s waste. A mixture of substrates from the food industry or agriculture is usual, and in those cases considered relevant, experience from these substrates have been considered. Only field studies have been included, hence no laboratory experiments or greenhouse studies. The result of the knowledge compilation shows biomanure to be a fertilizer capable of replacing mineral fertilizer in the production of grain, where harvest levels lay at % of levels with equivalent amounts of mineral fertilizer, where most values lies around 100%. This indicates that in the investigated studies the content of total nitrogen in the biomanure has been capable of being utilised to the same extent as commercial fertilizer nitrogen in most cases. The identified field experiments were carried out in Sweden, often with local financing, meaning that reports are often difficult to obtain due to the results not being published. A comprehensive strategy on the development of knowledge regarding the agricultural reuse of biomanure is desired, and also a country-wide cooperation between local activities for best usage of the allocated funds. Field experiments investigating the fertilizing value of biomanure were identified in the Nordic countries and for Northern Europe, but the identified studies had used biomanure that were not within the scope of this study (e.g. biomanure from solely farm yard manure or solely sewage sludge as substrate, or biomanure that had been composted after digestion). The results of the interviews indicate good conditions for the reuse of biomanure from anaerobic digestion plants. Farmers stress that biomanure is a valued fertilizer, primarily because of reduced odours and faster nitrogen effect than liquid farm yard manure. Biomanure is often stored in uncovered containers. A nitrogen effect of 70-80% is estimated for the ammonia-nitrogen in biomanure. The logistics seem to work well, though the farmers emphasise the need of flexibility and good communication with the entrepreneur distributing 6

9 biomanure. A biomanure approval within Swedish organic farming (KRAV) would open up to a larger market and increase the willingness to pay for biomanure amongst farmers. Above all, the digestion plant representatives stress the question of the marketing for biomanure. All biomanure is used today within agriculture, but several mention that they strive for an economic value for biomanure as fertilizer. Quality control, certification and communication can be considered as means to reach this goal, as well as a possible approval of biomanure within organic farming (KRAV). Agricultural organisations emphasise the question of quality control and certification, which are seen as pre-conditions for agricultural reuse of biomanure. There is a wait and see policy towards biomanure at KRAV, especially in the those cases where biomanure contains source diverted household waste, as well as butcher remains and non-approved fertilizer, but also concerning additives to the digestion process. The biomanure from a planned digestion plant has been pre-approved by KRAV for use in organic farming, with the status of a pilot project. The Norwegian equivalent to KRAV, Debio, is more flexible and has less stringent criteria for organic fertilizers than KRAV. In Norway several composts have been approved for use as fertilizer in organic farming. 7

10 1. Inledning Återföringen av biogödsel till åkermark är en viktig komponent i det system där organiskt material rötas till biogas för energiutvinning. Tolv storskaliga anläggningar för produktion av biogas finns i Sverige, och planering för ytterligare ca fem anläggningar pågår. I Norge finns tre biogasanläggningar för avfall varav två behandlar källsorterat hushållsavfall. Ytterliggare tre anläggningar är planerade. De flesta biologiska behandlingsanläggningar för källsorterat hushållsavfall i Norge komposterar avfallet. Gårdsbaserad rötning av organiskt material är vanligt förekommande i norra Europa, dock inte i Sverige eller Norge. I rötningsanläggningarna rötas dels avfall från samhället, t ex källsorterat matavfall från hushåll, restauranger, livsmedelsbutiker och storkök; dels avfall med ursprung inom lantbruket. Livsmedelsindustrin, inklusive anläggningar för förädling av lantbrukets produkter, är också viktiga leverantörer av råmaterial till rötningsanläggningarna. Utvecklingsprojektet BUS har tagit initiativ till en undersökning för att identifiera hinder och möjligheter för återföring av biogödsel till lantbruket, samt att gå igenom existerande kunskap inom området. Svenska Renhållningsföreningen fungerar som projektledare. Tanken är att projektet skall underlätta för existerande och kommande anläggningar att skapa stabila system för återföring av biogödsel till lantbruket. 2. Syfte och avgränsningar Målet för denna rapport är att redovisa resultat som framkommit inom projektet Sammanställning av erfarenheter av att använda biogödsel i odling. Syftet med projektet har varit att sammanställa resultat och erfarenheter dels av effekten av biogödsel som gödselmedel inom lantbruket utifrån forskningsresultat, rapporter och kontakter, dels av att organisera, avtala och kommunicera omkring återförseln av biogödsel till lantbruket. Dessutom diskuteras framgångsfaktorer och hinder för att åstadkomma bästa möjliga användning av biogödsel inom lantbruket. Tyngdpunkten i projektet ligger på erfarenheter från Sverige, Danmark och Norge samt norra Europa. Detta projekt handlar om restprodukten från rötning av organiskt avfall av olika slag, här kallat biogödsel. Biogödsel från rötning av enbart avloppsslam ingår inte i projektet, liksom ej heller biogödsel som efter rötning komposterats. Våtkompostrest ingår inte i studien. Biogödsel kan i detta sammanhang vara fast eller flytande. I denna rapport ligger fokus på biogödsel med ursprung i samhällets avfall. Inblandning av substrat från livsmedelsindustri eller lantbruk är vanligt, och i de fall där det är relevant har erfarenheter från dessa substrat tagits med. Enbart studier i fält har beaktas, ej labförsök eller växthusstudier. 3. Genomförande Inom ramen för projektet har följande aktiviteter genomförts: 8

11 Inventering av genomförda fältförsök med biogödsel i Sverige, Danmark och Norge. Inventering av genomförda fältförsök i Tyskland och norra Europa genom litteratursökning samt kontakter. Sammanställning av erfarenheter av återförsel av biogödsel ur RVFs medlemmars perspektiv. Telefonintervjuer med företrädare för sju valda anläggningar i Sverige och en i Norge. Sammanställning av erfarenheter av återförsel av biogödsel ur lantbrukarnas perspektiv. Telefonintervjuer med sex svenska lantbrukare som tagit emot biogödsel. Telefonintervju med en företrädare för lantbrukets uppköpare, samt diskussioner med svenska KRAV, Jordbruksverket och norska Debio angående möjligheterna för användning av biogödsel inom lantbruket. Intervjuformulären återfinns i appendix Vad är biogödsel? Vid rötning av organiskt material bildas biogas och en restprodukt, som kallas rötrest, biogödsel eller biomull. Biomull används ofta som omskrivning för rötat avloppsslam. Biogödsel och rötrest används ofta synonymt med varandra Egenskaper, växtnäringsinnehåll Den produkt som blir kvar efter biogasprocessen innehåller all den växtnäring som fanns med i det ursprungliga materialet. Torrsubstanshalten ligger oftast mellan 2 och 7 %, beroende på utformning av processen och vilket material som rötas. Eftersom variationen är stor i ingående material till rötningsanläggningar, varierar även sammansättningen på biogödsel från olika anläggningar. Vanliga material som rötas i anläggningar i Sverige och norra Europa är stallgödsel, slakterirestprodukter, restprodukter från livsmedelsindustrin, källsorterat matavfall från hushåll, storkök och mataffärer, samt växtmaterial. Alla dessa produkter har ett ursprung i livsmedelsproduktionen. I tabell 1 visas några exempel från Sverige och Norge på ingående material och sammansättning av biogödsel. De sju intervjuade anläggningarna i föreliggande studie tillhör de som varit i drift längst i Sverige, och som genererar en biogödsel som inte avvattnas. I Norge finns det endast tre anläggningar i drift idag som rötar organiskt material, och två av dessa rötar först och främst hushållsavfall och en av dem har även slam som substrat. Endast en norsk anläggning rötar stallgödsel. De norska förhållandena skiljer sig markant från de svenska med tanke på återföringen eftersom det är vanligare i Norge att man avvattnar biogödseln och efterkomposterar den, och marknadsför biogödseln som en ingrediens i jordblandningar snarare än till lantbruket. Enligt Lystad et al., 2002 återfördes under år 2000 endast ca 17 % av den rötade och komposterade fraktionen. Det finns alltså inte omfattande erfarenheter av att använda flytande biogödsel inom lantbruket i Norge, men processen med att skapa återföring är likaväl intressant. Tabell 1. Sammansättning på ingående material till olika rötningsanläggningar, samt växtnäringsinnehåll och egenskaper för den bildade biogödseln. Växtnäringsinnehållet är angivet per m 3 våt biogödsel. Ingående material Tshalt, % PH Tot-N kg/m 3 NH4-N kg/m 3 P kg/m 3 K kg/m 3 9

12 Gödsel 10% Slakteriavfall 75% Övrigt avfall livsmedelsindustri 5 % Gödsel (svin) 6% Slakteriavfall 34% Processvatten från livsmedelsindustri 33% Potatisvatten 10% Substrat från livsmedelsindustri 9% Fett från fettavskiljare 8% Källsorterat hushållsavfall och restaurangavfall Gödsel (svin) 18% Gödsel (nöt) 41% Slakteriavfall 31% Produkter från livsmedelsindustri 7% Övrigt 3% Gödsel 61% Slakteriavfall 17% Matavfall 2% Fett 11% Produkter från Livsmedelsindustri 9% Kunskapssammanställning fältförsök med biogödsel 5. 1 Genomförda fältförsök Ett antal fältförsök, där våt biogödsel av olika ursprung har utvärderats, lokaliserades i Sverige. Försökens geografiska utbredning visas i figur 1. Fältförsöken har lagts ut, ofta på lokalt initiativ med lokal finansiering, vilket innebär att resultaten i de flesta fall inte är publicerade och tillgängliga för en vidare krets. örsöken har utformats på olika sätt, och ingen samlad sammanställning av resultaten har genomförts, vilket försvårar en jämförelse mellan fältförsöken. Sammanställningen i denna rapport utgör en ansats att fylla detta tomrum. I uppdraget ingick också att titta på fältförsök med biogödsel i Norge, Danmark och norra Europa. Kontakter med strategiska personer i nämnda länder samt litteratursökningar ledde till identifikation av ytterligare fältförsök med biogödsel. Biogödseln i dessa fall föll dock utanför avgränsningarna i denna studie, dvs bestod antingen av substrat från stallgödsel enbart (vanligt i exempelvis Danmark) eller hade komposterats efter rötning (vanligt i exempelvis Norge). 10

13 Lilla Böslid Västerås Nordvästra Skåne Jönköping Kristianstad , Figur 1: Karta med fältförsökens geografiska utbredning (karta från Upplägg och utformning av fältförsöken Olika huvudmän ligger bakom de olika fältförsöken. De har därmed också olika upplägg och utformning Resultat av fältförsöken Sammansättning av biogödsel Sammansättningen på biogödseln som använts i fältförsöken redovisas i tabell 2. Tabell 2: Medelvärden på biogödselns innehåll av totalkväve, ammoniumkväve, fosfor och kalium. Standardavvikelser inom parentes. Antal biogödselprov som sammanställningen är baserad på redovisas i fotnot för varje parameter. TS 1 Tot-N 2 NH 4 -N 3 P 4 K 5 (%) (kg/ton TS) 3.9 (1.6) 116 (35) 77 (27) 14 (5) 51 (30) Tabell 2 visar att biogödseln har högt innehåll av makroväxtnäringsämnena kväve, kalium och fosfor. Man kan också se att de olika provernas innehåll av näringsämnen varierar i hög grad (hög standardavvikelse). Variationerna verkar vara störst för innehållet av kalium. Dessa variationer i växtnäringsinnehåll innebär att man, för att kunna beräkna volym på önskad giva, bör provta biogödseln innan spridning. En mer fullständig redovisning av växtnäringsinnehåll för respektive försök finns i appendix 1. I tabell 3 jämförs växtnäringsinnehåll i medelvärdet från tabell 2 med medelvärden för nötflytgödsel och urin från en undersökning av gödsel och urin hos ett stort antal gårdar i Sverige (SNV, 1999). Tabellen visar att innehållet av kväve i biogödseln är förhållandevis 1 20 värden 2 21 värden 3 21 värden 4 16 värden 5 15 värden 11

14 högt, men kalium ligger lägre i biogödseln, dock med reservation för standardavvikelse i biogödseln. Tabell 3. Biogödselns näringsinnehåll under åren som har gått jämfört med nötflytgödsel och nöturin. Gödselmedel Tot-N NH4-N P K kg/ton våtvikt Biogödsel 4,5 3,0 0,5 2,0 Nöt, flyt SNV 3,9 0,75 4 Nöt, urin, SNV 1,7 0,04 3 Svenska lantbrukare och rådgivare använder sig av programmet STANK för beräkning av växtnäringsbalanser, spridningsstrategier etc. I tabell 4 visas de värden som man idag räknar med när det gäller växtnäringsinnehållet i biogödsel. Av de gödselslag som anges är det endast för flytgödseln som hänsyn tas till spridningstidpunkt och teknik i STANK. Övriga behandlas som om de vore mineralgödselmedel, dvs med 100 % kväveverkan (STANK, SJV). Tabell 4. Innehåll av växtnäringsämnen enligt databas i STANK Produkt N P K Enhet Biogasslam 0,57 0,19 0,28 % Biogasslam Laholm 0,5 0,09 0,23 % Rötgasrester 4 % TS 0,49 0,07 0,23 % Flytgödsel* svin 6 % ts 0,34 0,11 0,16 % *Kväveeffekten varierar med spridningstidpunkt och -teknik Avkastning Växtnäringseffekt De olika fältförsöken som utvärderats har utförts på olika sätt. Detta påverkar möjligheterna till en sammanvägd utvärdering av biogödselns effektivitet som gödselmedel. Vi har valt att använda avkastning, samt den relativa avkastningen jämfört med motsvarande giva handelsgödsel för denna kunskapssammanställning. En sammanställning av fältförsöken, med avseende på dessa parametrar, visas i tabell 5. 12

15 Tabell 5: Sammanställning av avkastning, samt avkastning relativt motsvarande giva handelsgödsel för fältförsök utförda med biogödsel. Försöksplats Gröda År Giva, tot- N (kg/ha) Handelsgödsel Bio-gödsel (extra h-g inom parentes) Avkastning för biogödslade led (ton/ha) 6 Avkastning relativt motsvarande giva handelsgödsel- N (%) Kommentar Jönköping Vårkorn (30) Mineralgödsel tillförd som startgiva, biogödsel tillförd då grödan är 30 cm hög (30) Mineralgödsel tillförd som startgiva, biogödsel tillförd då grödan är 30 cm hög Nordvästra Skåne (beräknad) Mineralgödsel tillförd i en sk kvävestege, jämförelsen med biogödsel beräknad. Höstvete , , I försöksledet där avkastningen låg på 101% har man tillfört 0 kg P 6 Avkastningen för potatis i stärkelseskörd 7 Jönköping 8 Nordvästra Skåne kg P, kg P 13

16 Nordvästra Skåne Sockerbetor , , I försöksledet där avkastningen låg på 75% har man tillfört 0 kg P (35) = (70) = Mineralgödsel 35 kg N/ha tillfört i samband med sådd Mineralgödsel 70 kg N/ha tillfört i samband med sådd Kristianstad Potatis (10) = Mineralgödsel 10 kg N/ha tillfört i samband med sättning (10) = 150 Kristianstad Vårsäd (37) = (37) = (37) = Mineralgödsel 10 kg N/ha tillfört i samband med sättning Mineralgödsel 37 kg N/ha tillfört i samband med sådd Mineralgödsel 37 kg N/ha tillfört i samband med sådd Mineralgödsel 37 kg N/ha tillfört i samband med sådd Västerås Havre/Korn Biogödsel tillförd innan stråskjutning, ingen startgiva Havre/Korn (50) Biogödsel tillförd innan stråskjutning, startgiva 50 kg kväve/ha Lilla Böslid Korn Nordvästra Skåne kg P kg P 14 Hushållningssällskapet Kristianstads län 15 HS Kristianstads län 14

17 Korn Korn Höstvete Höstvete

18 Sammanställningen i tabell 5 visar att biogödselns kväveeffekt, jämfört med ungefär motsvarande giva handelsgödsel, varierar mellan %, där de flesta värdena ligger kring 100%. Detta visar att i föreliggande försök har biogödselns innehåll av totalkväve i de flesta fall kunnat utnyttjas i samma grad som handelsgödseln. Man kan också se att den relativa avkastningen är högre för potatis och sockerbetor (98-146% )jämfört med korn (68-112%) och höstvete (69-109%). Detta kan, enligt Christenson och Blohmé (2002) för sockerbetor bero av sockerbetans relativt långa vegetationsperiod och möjlighet att utnyttja kväve långt ned i jordprofilen. Biogödselns innehåll av för betan viktiga näringsämnen som mangan, bor och magnesium kan också ha påverkat skördeutfallet positivt, liksom dess höga ph 16 (Christenson och Blohmé, 2002). Det verkar rimligt att anta att biogödsel är ett effektivt, snabbverkande kvävegödselmedel som verkar kunna täcka de undersökta grödornas kvävebehov. Erfarenheterna från bland annat Kristianstad visar att kväveleveransen till potatis 2003 dock är något långsammare för biogödsel jämfört med handelsgödsel och därför rekommenderas att fulla givan kväve ges som biogödsel innan eller i samband med sättning. Detta tillskrivs biogödselns årsmånsberoende, dvs beroende av temperatur och markfuktighet. Flera av försöken har också undersökt avkastningen från rent handelsgödslade led med led gödslade med en blandning av biogödsel och handelsgödsel, vilket resulterat i några av de allra högsta relativa avkastningarna (81-144%). Stråstyrkan har undersökts i Jönköpingsförsöken. Under flera av åren har stråstyrkan varit bättre vid gödsling med biogödsel än vid gödsling med mineralgödsel, något som kan ha stor betydelse under våta år. Detta kan bero på att den organiskt bundna delen av kvävet i biogödseln levereras långsammare, vilket gör att växten växer långsammare och blir mer stabil Konsekvenser för markens bördighet När det gäller användning av biogödsel är det några aspekter på markens bördighet som förtjänar att belysas. Markens bördighet påverkas till exempel positivt av tillförsel av organiskt material som ökar den buffrande förmågan och håller vatten och luft i jordprofilen. Även ökade skördar kan ge ökad halt av organiskt material i marken under förutsättning att man återför skörderesterna. Negativa konsekvenser för bördigheten kan uppstå i de fall då man t ex tillför ämnen som skadar mikrofloran, eller hämmar biologiska processer. Odlare et al (opublicerade data) undersökte effekter på markens bördighet i ett fyraårigt fältförsök där bland annat biogödsel ingick. De fann att de olika gödselslagen överlag hade endast en liten inverkan på de kemiska parametrarna 17 som ingick i undersökningen. Ingen statistiskt säkerställd skillnad i innehåll av vare sig organiskt kol, kväve, fosfor, mikronäringsämnen eller tungmetaller fanns mellan de olika leden i försöket. K-AL-värdet var dock statistiskt signifikant högre för det 16 ph och ph Bland de kemiska parametrarna återfanns exempelvis ph, tot-p, tot-n, tot-s, P-AL, K-AL, org C, mikronäringsämnen och tungmetaller. 16

19 biogödslade ledet jämfört med det ogödslade ledet. Dessa resultat är i överensstämmelse med resultat erhållna i fältförsöket i Nordvästra Skåne, där kemiska analyser av jordprover inte under något av de undersökta åren ( ) visat skillnader som kan hänföras tillförseln av biogödsel (Christensson och Blohmé, 2002). Odlare et al (opublicerade data) menar att de fyra år försöket pågått kan representera för kort tidsrymd för att kunna se några större effekter på de kemiska parametrarna. Tungmetallinnehållet i de olika undersökta gödselmedlen visas i tabell 6a och 6b (Odlare et al, opublicerade data). Ofta anges metallhalterna i enheten mg/kg ts (tabell 6a). Räknat på detta sätt innehåller nötgödseln lägst halter tungmetaller. Om man istället räknar mg tungmetall/kg kväve (ett relevant mått då givorna baseras på kg kväve/ha snarare än kg ts/ha) kan noteras att biogödseln har lägst innehåll av kadmium, zink och koppar, jämfört med de andra gödselmedlen. Tabell 6a: Innehåll, i mg/kg TS, av tungmetaller i olika organiska gödselmedel (bearbetat från Odlare et al, opublicerade data). Färgkod används för att rangordna gödselmedlen per tungmetall relativt varandra: röd = högst relativ halt, orange = näst högst halt, gul = tredje högst halt, beige = näst lägst halt, grön = lägst halt. Kompost Biogödsel Avloppsslam Svingödsel Nötgödsel mg/kg TS Cu 67,5 60,9 324,3 250,4 33,7 Zn 204,4 191,3 464,4 1128,8 184,3 Cd 0,4 0,3 0,7 0,5 0,2 Ni 8,7 10,4 11,2 7,2 3,1 Pb 23,8 8,7 15,7 1,8 1,8 Cr 16,1 22,6 13,5 30,4 2,7 Tabell 6b: Innehåll, i mg/kg N av tungmetaller i olika organiska gödselmedel (bearbetat från Odlare et al, opublicerade data) Kompost Biogödsel Avloppsslam Svingödsel Nötgödsel mg/kg N Cu Zn Cd Ni Pb Cr Odlare et al (opublicerade data) undersökte också effekter av de olika gödselslagen på olika mikrobiologiska processer, exempelvis basrespiration, substratinducerad respiration (SIR), potentiell nitrifikationshastighet samt denitrifikationshastighet. Inget av gödselslagen hade någon signifikant effekt på basrespirationen men biogödseltillsatsen ökade SIR-värdet signifikant jämfört med kontrolledet. Biogödseln ökade också signifikant, jämfört med handelsgödseln, både en tillväxtkonstant och 17

20 kvävemineraliseringen, vilket kan tolkas som positivt ur ett markbördighetsperspektiv Växtnäringsbalanser En kvävebalans kan ge en överblick av risken för kväveläckage. Det finns förstås olika sätt att genomföra en kvävebalans. Enklast är att jämföra tillfört kväve med bortfört. Man kan också lägga till en post för kvävenedfall i olika delar av landet, och om man är noggrann, den bakgrundsmineralisering som sker i odlingsmark under växtsäsongen. Ett grovt uppskattat medelvärde för mineralisering under växtsäsongen på gårdar utan djur i Sverige är ca 40 kg kväve per hektar. Kvävenedfallet ligger mellan 7 och 2 kg kväve per hektar, högst i sydväst och lägst i nordöstra Sverige. Bortförsel av växtnäringsämnen sker med skördad produkt. En del av näringen läggs fast i rötter och halm, vilket man också kan ta hänsyn till. Osäkerhetsposter är denitrifikation och utlakning. Balanser för kalium och fosfor samt andra näringsämnen är enklare eftersom de inte i samma utsträckning omsätts i marken. Växtnäringsbalanser har genomförts i fältförsöken i Jönköping (Åkerhielm 2003). Resultaten visar överlag att vid givor av kväve med biogödsel som är normala inom lantbruket får man i regel ett litet överskott på kväve, men detta överskott var lägre än för motsvarande mängd flytgödsel. Både med biogödsel och flytgödsel uppstod ett litet underskott av fosfor. Flytgödsel tillför ett stort överskott av kalium medan biogödseln tillförde lika mycket som bortfördes med grödan. När det gäller magnesium uppstod ett litet underskott i gröda gödslad med biogödsel. Svaveltillförseln var i stort i balans med bortförseln vid gödsling med biogödsel Växtnäringsbalanser för kväve kan jämföras med undersökning av restkväve i marken efter skörd, något som kan ge en indikation om överskott eller underskott på kväve. I fältförsöken i nordvästra Skåne har restkvävet undersökts, och man har funnit restkvävenivåer på kg/ha, där den högre nivån är för tillförsel av full biogödselgiva. Man drar då slutsatsen att den långsamma mineraliseringen av biogödseln ger högre nivåer av restkväve i marken Praktiska erfarenheter Samtliga fältförsök visar att biogödsel fungerar som ett relativt snabbverkande kvävegödselmedel. Åkerhielm (2003) anger dock att en startgiva av handelsgödsel kan behövas för etablering av grödan om man skall sprida biogödsel under odlingssäsongen. Detta är i linje med erfarenheten från Kristianstad medan man i försöken i Västerås drar slutsatsen att biogödsel kan anses vara ett fullgott kvävegödselmedel som dock kan behöva kompletteras med ett fosforgödselmedel. Full giva innan sådd/sättning rekommenderas utifrån erfarenheterna erhållna i flera av fältförsöken. Detta ger mer tid för mineralisering av det organiskt bundna kvävet i biogödseln. Ett frågetecken är dock arbetsbelastning och risken för markpackning under vårbruket. En praktisk erfarenhet från fältförsöket i Jönköping var att vanlig spridningsutrustning för urin och flytgödsel fungerar bra för spridning av biogödsel (Åkerhielm, 2003), samt att spridning kan ske, om så önskas, från vårbruket fram tills grödan är ca 20 cm hög. 18

21 Utifrån fältförsöket i Västerås rekommenderar Svensson et al (2005) biogödsel för grödor med kort och intensivt behov av kväve. Detta är lite motsägelsefullt utifrån Christensson och Blohmé (2002) som ansåg att sockerbetans ökade skörd relativt handelsgödsel kunde bero av sockerbetans långa vegetationsperiod samt förmåga att använda kväve långt ner i markprofilen Kunskapsluckor Det finns behov av långliggande fältförsök där konsekvenserna av användningen av biogödsel kan studeras. Dock är det väl belagt i existerande försök att biogödsel är ett snabbverkande fullgödselmedel, med effekt som motsvarar mineralgödsel. En brist som upplevts under detta projekt är att det varit svårt att få tag på sammanställningar av de fältförsök som genomförts. En övergripande strategi för kunskapsutveckling omkring återföring av biogödsel är önskvärd liksom en samordning av lokala insatser i landet, för bästa utnyttjande av tilldelade medel. Inom lantbruket är det ovanligt att man räknar med 100% effekt av totalkvävet, trots att undersökta fältförsök i denna rapport pekar åt det hållet. Kan det vara så att lantbrukarna, vid lagring av biogödseln, förlorar en del av ammoniumkvävet t ex på grund av att det är svårt att etablera svämtäcke i öppna gödselbrunnar för biogödseln? Ytterligare kunskap om vad som händer under lagringen av biogödsel vore önskvärt. Även kunskap om emissioner av biogas från mellanlagren är intressant i sammanhanget. Endast ett av fältförsöken har kvantifierat andraårseffekten. av biogödseln som gödselmedel. Det vore intressant att få fram uppgifter om denna för att lantbrukaren skall kunna planera sin odling även året efter tillförseln av biogödsel. Det finns dock inte anledning att tro att andraårseffekten är speciellt stor med tanke på den höga andelen ammoniumkväve relativt totalkvävet i biogödseln, men ett bekräftande av detta faktum skulle stärka kunskapen om biogödsel som gödselmedel. Fältförsök utformade i samråd med lokala rådgivare och lantbruksorganisationer är värdefulla för acceptansen av biogödsel inom lantbruket och genererar kunskap för att stärka marknaden för biogödsel. En rekommendation är att man inte nöjer sig med att biogödseln är konstaterat ett bra gödselmedel, utan fortsätter att genomföra lokala fältförsök med samordning och hög kvalitet på rapportering och sammanställning. Det är väl känt att årsmånen påverkar odlingsresultatet i högre grad vid användning av organiska gödselmedel än vid användning av mineralgödselmedel. Ytterligare kunskap om hur man kan styra leveransen från de organiska gödselmedlen är värdefull. 6. Lantbrukare som tar emot biogödsel Sex svenska lantbrukare intervjuades, och alla tar emot biogödsel från de anläggningar som valts ut i detta projekt. Urval av lantbrukare gjordes av företrädare för anläggningen, med anvisningen att de intervjuade lantbrukarna bör ha tagit emot biogödsel under minst ett par år, och ha relevanta erfarenheter att förmedla. Några av de intervjuade lantbrukarna levererar även gödsel till biogasanläggningen. En av 19

22 intervjuobjekten är en lantbruksskola, som tar emot all biogödsel från en av anläggningarna. 6.1 Praktiska erfarenheter av återföringen De intervjuade lantbrukarna har tagit emot biogödsel under ett flertal år, några så länge som biogasanläggningen varit i drift. Överlag är erfarenheterna positiva. Aspekter som nämns är att biogödseln luktar mindre och ger bättre kväveeffekt än flytgödsel, och att den är lättare att sprida. En negativ kommentar är att biogödseln, jämfört med t ex stallgödsel, innehåller för lite kalium med hänsyn till rotfrukternas behov. Lukt har nämnts av nästan alla de intervjuade lantbrukarna. Ingen upplever lukten som ett problem, en lantbrukare säger dock Det är en rätt säregen men inte alls för genomträngande doft som skiljer sig markant från de gängse gödseldofterna. Ingen har upplevt klagomål från omkringboende vid spridning, och en av de intervjuade lantbrukarna anger mindre lukt jämfört vid spridning av flytgödsel som ett skäl att leverera gödseln till biogasanläggningen, eftersom hans marker ligger nära staden Logistik Ett vanligt förfarande är att anläggningen anlitar en entreprenör som ansvarar för transporterna av biogödsel till gårdarna, och i de fall det är tillämpligt, gödsel från gårdarna till biogasanläggningen. Det verkar som om en enkel och smidig kontakt med denne entreprenör är viktig, och att det finns flexibilitet t ex angående mängder och tidpunkter för leverans. Ett problem som nämnts i intervjuerna är i de fall då gödseln som skall levereras till anläggningen har skiktat sig i gödselbrunnen, och lantbrukaren måste tillse omrörning innan hämtning. Detta kan antagligen lösas med kommunikation i god tid innan hämtning. Transporter på grusvägar som är känsliga för tjälskador kräver att entreprenören och lantbrukaren kan komma överens om tidpunkter för lämning, och eventuell ersättning om skada skulle uppstå, vilket har skett i ett fall. Leveranser av biogödsel direkt från anläggningen till mobila mellanlager vid fältkant i samband med vårbruket förekommer också. Tidpunkter för lämning varierar, vissa tar emot biogödsel en gång i veckan året om, andra tar emot två leveranser under året vilket betyder att brunnen fylls upp under hösten, och att en kompletterande leverans sker under sommaren. Eftersom den huvudsakliga spridningssäsongen verkar vara under vårbruket och försommar är bristen på lagringskapacitet störst i mars/april. En av anläggningarna har planer på att anlägga en rörledning för transport av biogödsel ut till lantbrukaren, och det ses som positivt av lantbrukaren även om han själv inte står för transportkostnaderna. En av lantbrukarna föreslår som idé en samfälld mottagning av större mängder biogödsel, t ex m 3, som sedan kunde pumpas ut till olika lantbrukares mellanlager med pipeline. På så sätt kan man få bättre hantering av svämtäcke, lastning och lossning, transporter. 20

23 6.1.2 Lagring av biogödsel innan spridning I samtliga fall har lantbrukaren egen lagringskapacitet, ofta i gödselbrunnar av betong då djurproduktionen ställts om eller lagts ned. En av de tillfrågade lantbrukarna har en sk ballongtank, anlagd på bekostnad av biogasanläggningen. I ett fall har lantbrukaren anlagt en plastinklädd jorddamm, nedgrävd med flytande tak av plastduk. Anledningen till att man valde att täcka med flytande duk var att man förutsåg problem med att etablera svämtäcke i biogödseln. Flytduken har orsakat problem eftersom det har varit svårt att röra om biogödseln, vilket skall ske innan spridning. Man har iakttagit att duken riskerar att dras ned i samband med omrörningen, och lantbrukaren rekommenderar inte denna lagringsmetod för biogödsel. Anledning till att man valde tekniken var att biogasanläggningen gav ett investeringsstöd för lagringstankarna, förknippat med ett avtal om mottagande av biogödsel på sex år. I samband med det ställde kommunen/lagstiftningen krav på täckning av tankarna. När man byggde dammen uppkom frågan om den är att betrakta som mellanlager eller inte ur ett tillsynsperspektiv. Slutsatsen blev att dammen juridiskt sett kallas mellanlager, och då skall det ske tillsyn av dammen från kommunens miljökontor. Ärendet har varit uppe i miljööverdomstolen. För konventionell lagring av flytgödsel gäller att gödselbrunnen skall ha täcke för att undvika förluster av ammoniak, men det räcker med ett svämtäcke bestående av halmrester i gödseln. Eftersom biogödseln är mer omsatt än flytgödseln finns det oftast inte synliga rester av halm kvar. Ett rimligt antagande är att det därmed är svårt att etablera ett svämtäcke i biogödseln. Några av lantbrukarna häller i halm i gödselbrunnen för att på så sätt åstadkomma svämtäcke. Andra menar att om det kommer myndighetskrav på tak till behållarna kan man överväga att täcka dem, inte annars. Den halm man lägger i gödselbrunnen verkar inte orsaka problem vid spridning av biogödseln, typ igensättning av spridarmunstycken och ledningar. Några av lantbrukarna har märkt sk eftergasning, dvs att gasproduktion fortsätter i mellanlagret. En av dem resonerade omkring uppsamling av gasen, men konstaterade att det nog är rätt så dyrt. Nästan alla lantbrukarna uppger att de har mindre problem med lukt från lagringsbrunnarna nu än vad de haft tidigare, i de fallen då man hade flytgödsel. Vid leverans av biogödsel samt tömning kan någon besvärande lukt uppstå, men det är marginellt jämfört med tidigare Spridningsstrategi och teknik Alla intervjuade lantbrukare sprider biogödsel till spannmål. Några använder biogödseln även till vall eller oljeväxter, samt en till grönsaker och potatis. Spridning sker i huvudsak innan eller i samband med vårbruket, med efterföljande nedbrukning. Önskemål från en av lantbrukarna är att få sprida biogödsel till vall, men beroende på Arlas restriktioner gör man inte detta. Viktigt är att komma ihåg att spridning av biogödsel till vall inte är tillåten om biogödseln innehåller annat än stallgödsel eller rent vegetabiliska substanser, t ex vallgröda, skörderester eller restprodukter från livsmedelsproduktion där inte animaliska produkter ingår, se avsnitt 8.4 Regelverk för återföring/användning av biogödsel. Lantbrukarens val av gröda beror av nederbörd, tidpunkt för spridning etc. 21

24 Spridning på hösten till höstsådd spannmål förekommer, liksom till höstsådd raps. Lantbrukaren som sprider till höstsådd spannmål resonerar själv omkring att han nog inte utnyttjar kvävet optimalt genom att sprida det på hösten till höstsådd spannmål, men gör så ändå på grund av att han behöver skapa lagringsutrymme. Dessutom ger lantbrukaren ca kg rent kväve till spannmålen, mer till oljeväxterna. Lantbrukaren säger själv att det kanske inte behövs, men att han inte vill chansa. En lantbrukare sprider biogödsel på bar mark på hösten på åkrar där sockerbetor skall sås nästa år, av liknande skäl. Av detta kan man dra slutsatsen att de intervjuade lantbrukarna inte alltid utnyttjar näringen i biogödseln på bästa sätt. Höstspridning till höstsådd raps är dock lämpligare eftersom grödan gör av med mer näring under hösten än spannmålen gör. Spridning i växande gröda är vanligt, framför allt i de fall då man behöver undvika markpackning. I dessa fall ger man en startgiva med mineralgödsel till spannmålen, och sprider biogödsel när spannmålen är cm hög. En lantbrukare sprider gärna biogödsel på våren till höstsådd spannmål, framför allt höstvete. Han anger att det är bäst att komma ut så tidigt som möjligt, gärna då marken är frusen, och han resonerar omkring ammoniakförluster, som bör bli låga eftersom temperaturen är låg. Höstvetet får sedan en giva av mineralkväve (50 kg kväve med Axan 27-3) när grödan börjat växa. De lantbrukare som använder biogödsel till vall sprider gärna biogödseln till vallen tidigt på våren som första gödselgiva, och då ca ton/ha. Spridning till återväxten på vallarna förekommer, men man är medveten om att det inte är bästa sättet att utnyttja växtnäringen i biogödseln. Alla utom en sprider biogödsel med släpslangspridare. Några resonerar omkring att sprida med matarslang, för att undvika markpackning, men flera konstaterar att det är lite dyrare, och att det eventuellt inte fungerar med hänsyn till åkrarnas belägenhet. En av lantbrukarna sprider biogödsel med bredspridare, främst beroende på att han inte har egen släpslangspridare, och inte lyckats organisera detta med grannarna. En annan strategi som föreslås är att sprida biogödseln via bevattningsanläggningens stamledningar ut till matarslang på fälten, men lantbrukaren vill inte ha stopp i ledningarna. Alla lantbrukarna betonar vikten av att utveckla spridningssätt som minskar markpackningen. Med biogödsel har man möjlighet att sprida med hög precision. En av de tillfrågade lantbrukarna tillämpar precisionsspridning, och vet exakt hur mycket som är lagt på respektive skifte. Spridarvagnen är utrustad med volymmätare och mängdstyrande datorutrustning. 6.2 Giva och skördeeffekt Tabell 7. Strategier för användning av biogödsel. Gröda Tidpunkt Giva, m 3 /ha eller ton/ha Vårsäd Vår ton/ha Höstsådd spannmål Vår 15 ton/ha 22

25 Höstsådd höst 20 m 3 /ha spannmål Höstvete på våren så tidigt det går ton/ha att köra (1 mars-15 maj) Oljeväxter innan sådd på hösten ton Potatis vår m 3 /ha. Sockerbetor vid höstspridning m 3 /ha Vall vår ton/ha Tabell 7 visar strategier som tillämpas av de intervjuade lantbrukarna. Utöver biogödseln är det vanligt att man kompletteringsgödslar med mineralgödsel, detta sker vid behov och möjlighet. De lantbrukare som räknat på vilken växtnäringseffekt man har anger att man tror sig få ut en effekt som motsvarar ca % av ammoniumkvävet i biogödseln 18. Ett exempel är lantbrukaren som sprider ton/ha vilket beräknas ge en effekt motsvarande 90 kg kväve, räknat på att man med den givan får ut ca 120 kg totalkväve. I runda drag räknar lantbrukaren med att man får ut ca % effekt av kvävet i biogödseln. När han kontrollerar detta med kvävesticka i fält bekräftas uträkningarna. En av lantbrukarna anger att han tror att han får ut ca 30-35% av kvävet i biogödsel, och det är rimligt med tanke på dennes uppgifter om val av spridningstidpunkt och teknik. Ammoniakförluster i samband med spridning är en anledning som flera lantbrukare anger för att räkna på låg nyttjandegrad av ammoniumkvävet. Val av tidpunkt och spridningsteknik anges som sätt att maximera utbytet av kvävet. En av lantbrukarna uppskattar förlusterna av kväve till 30% av ammoniumkvävet vid spridning sent i maj och ogynnsam väderlek. En iakttagelse från en av lantbrukarna är att biogödseln har god effekt i jämförelse med t ex svinflytgödsel, men att man är mer beroende av väderleken vid spridning av biogödsel än vid spridning av mineralgödsel. Detta eftersom biogödseln inte sprids i marken på samma sätt som mineralgödsel enligt lantbrukare, och man kan tydligt se grönare ränder i fältet om inte nederbörd jämnar ut effekten av biogödsel mellan spåren av släpslangarna. En lantbrukare säger Kan man få mm regn efter spridningen så är det kanon. När det gäller hur snabbt kvävet i biogödseln verkar, har flera påtalat att man ser snabb effekt av biogödseln. Någon nämner att verkan inte sitter i lika länge som vid användning av svinflytgödsel, och att detta är en fördel eftersom kvävet kan bättre komma grödan tillgodo. Det finns en klar tendens till att man som lantbrukare räknar med marginal, för att ligga på den säkra sidan när det gäller mängd kväve som tillförs med biogödsel. 18 Ett exempel från intervjuerna: Lantbrukaren räknar med 25 kg kväveverkan per 10 ton gödsel vid vårspridning och 8-10 ton kväveverkan per 10 ton gödsel vid höstspridning. Detta är ungefär samma som för stallgödsel, men när man använder biogödseln kommer effekten snabbare. I detta fall innehåller biogödseln ca 3.5 kg kväve per ton, vilket innebär att lantbrukaren räknar med ett kväveutbyte på ca 70 % vid vårspridning och ca 30 % vid höstspridning. 23