Fisket i Stockholms län

Transkript

1 Rapport 2001: :21 Fisket i Stockholms län Läget 2013 styrkor och svagheter för framtiden

2

3 Författare: Henrik C Andersson Rapport 2013:21 Fisket i Stockholms län Läget 2013 styrkor och svagheter för framtiden

4 Foto omslag: Henrik C Andersson Utgivningsår: 2013 ISBN: Rapporten hittar du på vår webbplats

5 Förord Stockholm är den snabbast växande regionen i landet och en viktig kugge i hela Sveriges ekonomi. Landsbygden runt Stockholm och i synnerhet Stockholms skärgård är en del av regionens identitet och bidrar till regionens attraktionskraft. I Stockholmsregionen finns ett stort underlag för utvecklande av varor och tjänster i fiskesektorn. Runt Stockholms finns en vacker och lättillgänglig natur och i Stockholm finns en köpstark marknad som efterfrågar varor och tjänster från hela den regionala fiskesektorn. Konsumenterna i Stockholm är den omgivande landbygdens främsta tillgång och det finns stor potential att utveckla verksamhet med inriktning på både primärproduktion av fisk och fisketuristisk verksamhet. Det svenska fisket har i många delar en svag lönsamhet. Framförallt är det småskaliga fisket ofta olönsamt och det sker en kontinuerlig avveckling och ingen nyrekrytering. Denna utveckling finns även i Stockholmsregionen och i vissa geografiska områden och inom vissa delar är avvecklingen långt framskriden. Hållbara fiskbestånd är en grundläggande förutsättning för utveckling av näringar baserade på fisk. Det finns även ett stort behov att förbättra förvaltningen av de kommersiella fiskarterna i länet och därigenom skapa underlag för livskraftiga näringar baserade på fisk samt rekreation för länets invånare. Det kräver även en ekosystembaserad förvaltning av säl och skarv vilka har en negativ påverkan på både fiskets bedrivande och fiskbestånden. För att möta konsumenternas efterfrågan måste det småskaliga kustfisket, utveckling av fisketuristisk verksamhet samt främjandet nya lösningar inom vattenbruket prioriteras inom ramen för både den gemensamma fiskeripolitiken inom EU och på en nationell nivå. På nationell nivå är det väsentligt med en samsyn kring dessa frågor mellan landsbygds- och miljöpolitiken samt på berörda nationella statliga myndigheter, i första hand Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten. I föreliggande rapport redogör Länsstyrelsen i Stockholm för de regionala förutsättningarna för utvecklingen av fiskerinäringen samt dess rådande status. Förutsättningarna relateras även till de mål som finns inom de politikområden som har bäring på fiskerinäringen. I rapporten redovisas även styrkor, svagheter, möjligheter och hot (SWOT) för åren fram till 2020.

6 Innehåll Sammanfattning... 5 Inledning... 6 Havs- och fiskerifonden Partnerskap... 8 Erfarenheter från tidigare EU-medelsperioder... 9 Övergripande frågor och styrdokument SWOT-analys avseende fiskeinsatser i Stockholms län för perioden Styrkor Svagheter Möjligheter Hot Underlag för SWOT-analys Efterfrågan Mälaren Insjöar Vattendrag Stockholms skärgård Gråsäl och skarv Vattenbruk Licensierat yrkesfiske Fiskhandeln i Stockholm Stockholms Fiskmarknad Fallstudier av fiskerinäringen Fisketuristiska företag Fritidsfiske Referenser

7 Sammanfattning Länsstyrelserna har av regeringen uppdragits att genomföra SWOT-analyser avseende de politikområden som berättigar till stöd från Havs- och fiskerifonden. Länsstyrelsen eftersträvar ett brett partnerskap i genomförandet. Länsstyrelsen bedömer att det finns ett stort behov att samordna internationella, nationella och regionala mål för ett ändamålsenligt genomförande av Havs- och fiskerifonden. Det är särskilt viktigt att beakta detta för den nationella medfinansieringen av genomförandet. Fiskevård- och förvaltningsåtgärder för hållbara fiskbestånd prioriteras högt för den kommande perioden. Hållbara fiskbestånd är en grundläggande förutsättning för utveckling av näringar baserade på fisk. Det finns även ett stort behov att förbättra förvaltningen av de kommersiella fiskarterna i länet och därigenom skapa underlag för livskraftiga näringar baserade på fisk samt rekreation för länets invånare. I Stockholmsregionen finns ett stort underlag för utvecklande av varor och tjänster i fiskesektorn. Runt Stockholms finns en vacker och lättillgänglig natur och i Stockholm finns en köpstark marknad som efterfrågar varor och tjänster från hela den regionala fiskesektorn. Det finns stor potential att utveckla fisketuristisk verksamhet. Inom ramen för Havs- och fiskerifonden bör det genomföras åtgärder som syftar till att tillgängliggöra dessa varor och tjänster i Stockholm. Stockholm kan därmed bli en viktig drivkraft för lönsamma näringar på den omgivande landsbygden och i Stockholms skärgård. Det är eftersträvansvärt med ett genomförande i samarbete mellan regionala myndigheter, fiskets organisationer och forskningsinstitut, förslagsvis Stockholms universitet, Södertörns högskola samt Sötvattenslaboratoriet respektive Kustlaboratoriet vid SLU. Fiskefrämjandet Stockholms skärgård har stora möjligheter att uppnå flera delar av målen för Havs- och fiskerifonden. En rationell förberedelse för nästa period är därför att uppdra åt fiskeområdet att förbereda nästa programperiod under

8 Inledning Länsstyrelserna har av regeringen uppdragits att genomföra SWOT-analyser avseende de politikområden som berättigar till stöd från Havs- och fiskerifonden. Analysen ska i ett senare skede kunna användas som utgångspunkt för utformning av regionala strategier för landsbygdsprogrammet och fiskeriprogrammet. Länsstyrelserna ska vidare sörja för att det skapas ett partnerskap för det regionala genomförandet av de båda fonderna. Detta ska även beaktas i utarbetandet av SWOT-analyserna. Landsbygds- och fiskeprogrammet ska även samordnas med det regionala tillväxtarbetet och regional- och socialfonden. Länsstyrelsen i Stockholm har länge efterlyst en högre grad av samordning för genomförandet av fiskeriprogrammet i länet. Tidigare EU-medelsperioder har inneburit en snäv definition av fiskerinäringen vilken enbart omfattat vattenbruk och det licensierade yrkesfisket. Frågor kopplade till sportfiske och fisketurism har istället varit en del av tidigare landsbygdsprogram. En ökad samordning av programmen borgar för ett effektivare genomförande för den kommande perioden. Stockholmsstrategin och till den kopplade Skärgårdsstrategin skapar även förutsättningar för ett genomförande inom ramen för det regionala tillväxtarbetet. Målsättningen i strategierna är att besöksnäringen ska öka med 50 procent fram till Livskraftiga fiskbestånd är en förutsättning för utveckling av näringar baserade på fisk. Fiskevårdsbehovet är stort i Stockholms län. Problemen med fiskbestånden täcker hela skalan från gäddans kraftiga beståndsnedgångar med kopplingar till storskaliga miljöproblem i Östersjön till utdikade sjöar och våtmarker i inlandet. Påverkan på länets vattendrag är omfattande. Det finns även ett stort behov att förbättra förvaltningen av de kommersiella fiskarterna i länet och därigenom skapa underlag för livskraftiga näringar baserade på fisk samt rekreation för länets invånare. Länsstyrelserna kommer att ges uppdrag att utforma regionala handlingsprogram för genomförandet av fonderna. Föreliggande rapport och SWOTanalys kan ses som en förberedelse för det arbetet. Delar av rapporten utgör en uppdatering av Länsstyrelsens rapport Fisketurism och landsbygdsutveckling i Stockholms län (Andersson 2008). Havs- och fiskerifonden Havs- och fiskerifonden ska bidra till Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla och till genomförande av den gemensamma fiskeripolitiken. Fonden ska driva fem prioriterade områden för unionen när det gäller fiske och vattenbruk, vilka bygger på de tematiska målen i den gemensamma strategiska ramen (GSR). I dagsläget är det inte fastställt hur 6

9 målen ska implementeras i det nationella genomförandet. Länsstyrelser uppfattar emellertid att det finns goda möjligheter att få ett regionalt genomslag. Inom dessa områden bedömer Länsstyrelsen att vissa insatser bör prioriteras i det regionala genomförandet: 1. Främjande av ett hållbart och resurseffektivt fiske och vattenbruk, inklusive relaterad beredning, 1.1 Skydd och återställande av den biologiska mångfalden i vattenmiljöer och de akvatiska ekosystemen. 1.2 Främjande av ett vattenbruk med höga nivåer av miljöskydd, djurs hälsa och välbefinnande samt folkhälsan och allmän säkerhet. SWOT-analysen och andra underlag visar att fiskbestånden är svaga i vissa delar av skärgården och förvaltningsåtgärder för hållbara fiskbestånd är högt prioriterat. Hållbara fiskbestånd är en grundläggande förutsättning för utveckling av näringar baserade på fisk. Det är eftersträvansvärt med ett genomförande i samarbete mellan regionala myndigheter, fiskets organisationer och forskningsinstitut. Förslagsvis Stockholms universitet, Södertörns högskola samt Sötvattenslaboratoriet respektive Kustlaboratoriet vid SLU. Enligt SWOT-analysen finns god tillgång på spillvärme för utveckling av fiskproduktion baserat på vattenbruk. 2. Främjande av ett innovativt, konkurrenskraftigt och kunskapsbaserat fiske och vattenbruk, inklusive relaterad beredning 2.1 Stöd till stärkt teknisk utveckling, innovation och kunskapsöverföring. 2.2 Bättre konkurrenskraft och lönsamhet för fiske- och vattenbruksföretag, inklusive inom fisket det småskaliga kustfisket och bättre säkerhets- och arbetsförhållanden och inom vattenbruket särskilt små och medelstora företag. Varumärket Stockholms Fiskmarknad är en viktig styrka i länet. Det finns stora möjligheter att fortsätta arbetet med föreningen Stockholms Fiskmarknad för att genomföra marknadsåtgärder i syfte att bevara det småskaliga kustfisket längs ostkusten, öka lönsamheten i insjöfisket samt öka Stockholmsregionens attraktionskraft genom att tillgängliggöra varor och tjänster från regionala fiskerier. Enligt SWOT-analysen finns också en stor efterfrågan på råvaror från lokalt vattenbruk samtidigt som det finns flera metoder att skapa incitament för utveckling i småskaligt fiske och vattenbruk genom ett ökat engagemang hos konsumenterna. 3. Främjande av genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken 3.1 Tillgång till vetenskapliga rön och datainsamling. 3.2 Stöd till kontroll och tillsyn, förbättrad institutionell kapacitet och en effektiv offentlig förvaltning. 7

10 Fisket bör i högre utsträckning integreras i datainsamling. Statistiken från yrkesfisket måste förbättras. Behovet av att öka kunskapen om fritidsfiskets omfattning och möjligheter till ytterligare utveckling är stort. Journalföring och fiskmärkning har testats i Stockholms län och det finns goda möjligheter att utveckla verksamheten. Data från yrkes- och fritidsfisket kan även användas som effektuppföljning av fiskevårdsåtgärder. Det finns även ett stort behov av samordning av miljö- och resursövervakning avseende fisk i Mälaren, skärgården och i kustmynnande vattendrag. Länsstyrelsens uppdrag avseende fisketillsyn bör utvecklas och förtydligas. Verksamheten bör rymmas inom ramen för Havs- och fiskefonden. 4. Ökning av sysselsättningen och den territoriella sammanhållningen 4.1 Främjande av ekonomisk tillväxt, social delaktighet, nya arbetstillfällen och arbetskraftsrörlighet i de kust- och inlandssamhällen som är beroende av fiske och vattenbruk. 4.2 Diversifiering av verksamheten inom fisket och till andra sektorer av den marina ekonomin. Erfarenheterna från arbetet inom ramen för Fiskefrämjandet Stockholms skärgård visar att det finns stora möjligheter att uppnå flera delar av målen för Havs- och fiskerifonden. En rationell förberedelse för nästa period är därför att uppdra fiskeområdet att förbereda nästa programperiod under Främjande av genomförandet av den integrerade havspolitiken. I SWOT-analysen identifierades hot som berör exploatering i skärgården och försämrad förvaltning i Mälaren. Länsstyrelsen har under flera år arbetat med att ta fram kunskapsunderlag som planeringsverktyg i Stockholms skärgård. Underlagen krävs för bedömningar av kommunala planer, enskilda exploateringsärenden, skydd av marina områden m.m. De är därför viktiga för genomförandet av den integrerade havspolitiken. Partnerskap I regeringsuppdraget ingår att Länsstyrelsen ska sörja för att det skapas ett partnerskap för det regionala genomförandet av landsbygdsprogrammet och havs- och fiskerifonden. Den 17 maj 2013 höll Länsstyrelsen en hearing om social- och regionalfonden respektive landsbygdsprogrammet och havs- och fiskerifonden. Länsstyrelsen hade en bred representation och bland externa aktörer kan nämnas företrädare för kommuner, LAG-grupper, LRF, Stockholm läns fiskareförbund och Fiskefrämjandet Stockholms skärgård. Vid hearingen insamlades synpunkter som legat till underlag för Länsstyrelsens SWOT-analys. Ett utkast till analys har sänts på remiss till Stockholm läns fiskareförbund, Stockholms stad, Skärgårdsstiftelsen, Östra Svealands Fiskevattenägarförbund, Mälarens Fiskarförbund, Sportfiskarna Region Mälardalen, Sveriges Organiserade Fiskeguider, Fiskefrämjandet Stockholms skärgård samt för kännedom till Sveriges Fiskares Riksförbund, 8

11 Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund samt Sveriges Fiskevattenägarförbund. Länsstyrelsen har tagit hänsyn till de synpunkter som inkommit. Länsstyrelsen avser att fortsättningsvis förankra underlagen för Havs- och fiskefonden i samband med partnerskapsöverenskommelsen för övriga fonder. Fiskefrämjandet Stockholms skärgård är en viktig part med bred representation från fisket regionala ordinationer. Fisket i Mälaren och vattenbruket måste hanteras särskilt. Här har föreningen Stockholms Fiskmarknad en viktig funktion. Erfarenheter från tidigare EU-medelsperioder Länsstyrelsen har sedan 2000 erfarenhet av samverkan med fiskets organisationer kring regionalt anpassade planer för EU-medel. Kollektiva åtgärder för det småskaliga kust- och insjöfisket, Inom ramen för EU:s strukturfondsmedel till fiskerinäringen fanns insatsområdet kollektiva åtgärder för det småskaliga kust- och insjöfisket. I början av perioden formulerade varje region en utvecklingsplan med en redogörelse för problem och förslag till lösningar. Länsstyrelsen i Stockholm agerade för att Stockholms skärgård skulle omfattats av en sådan region vilket även blev fallet. Inom ramen för området presenterade Stockholms läns fiskareförbund en utvecklingsplan för länets kustvatten under Planen innehåll sju prioriterade insatsområden. 1. Säkerställa fiskbestånd och upprätta en fiskevårdsplan för skärgårdsområdet 2. Utvinna ökade fiskearealer 3. Redskapsutveckling 4. Höjd produktkvalitet 5. Effektivare försäljning och distribution 6. Periodisk utbildning och information 7. Marknadsföring Mycket av verksamheten kom att präglas av insatsområdet Säkerställa fiskbestånd och upprätta en fiskevårdsplan för skärgårdsområdet. Fiskareförbundet var huvudman för flera större fiskevårdsprojekt exempelvis i Älgkilen i Möjaarkipelagen, Sundbymaren på södra Ornö och vid Byviken mellan Ålö och Rånö. I den senare har det genomförts muddringar i syfte att underlätta fiskvandring samt försök med strandbeten. Inom ramen för insatsområdet Periodisk utbildning och information hölls en årlig fiskekonferens på Möja med deltagande från fisket, nationella myndigheter och organisationer. Konferenserna ledde till ett ökat informationsutbyte och mer samarbete mellan fiskets olika intressen. Som ett direkt 9

12 resultat har det avsatts fredningsområden för fisk i Stockholms skärgård och Sedan 2005 finns 25 sådana fredningsområden. Med undantag för det årliga arrangemanget Dags för fisk på Skansen gjordes få projekt med inriktning på att utveckla yrkesfisket och marknadsföra fångsten. Fiskefrämjandet Stockholms skärgård, De erfarenheter som inhämtats inom ramen för kollektiva åtgärder för det småskaliga kust- och insjöfisket var av stor betydelse inför perioden Frågan om att bilda ett fiskeområde väcktes av Länsstyrelsen vid Möjakonferensen 2007 och 2008 hölls ett konstituerande möte och fiskeområdet gavs namnet Fiskefrämjandet Stockholms skärgård. Under 2009 fattade Fiskeriverket det formella beslutet om att bilda fiskeområdet. Fiskefrämjandet Stockholms skärgårds styrelse består av Stockholms stad (ordförande), Stockholm läns fiskareförbund, Sportfiskarna Region öst, Östra Svealands Fiskevattenägarförbund, Sveriges Organiserade Fiskeguider, Skärgårdsstiftelsen och Östhammars kommun. Samtliga intressen i fisket finns därmed representerade. Fiskefrämjandet presenterade en utvecklingsstrategi under 2009 som hade stort fokus på att restaurera fiskbestånden. De åtgärder som prioriterades i strategin var: 1. Styrning, projektledning och fiskevård Fiskevårdsåtgärder Förvaltningsåtgårder Ökad kunskap om fiskebestånden 2. Ökad lönsamhet i näringen och tillgänglighet Ökad grad av förädling av fiske och fiskprodukter Ökad tillgänglighet till resursen, med fokus på rekreation, jämställdhet och integration Distribution av fisk till närmarknaden Livsmedelshantering Fisketuristisk verksamhet Ökat samarbete kring resursen med fokus på upplevelse, mat och logi De projekt som genomförts har haft stort fokus på fiskevårdande åtgärder och framförallt att restaurera lekplatser för gädda och havsöring i kustnära våtmarker och vattendrag. Länsstyrelsen bedömer att verksamheten inom ramen för Fiskefrämjandet Stockholms skärgård har varit framgångsrikt och lett till en avsevärt ökad dialog mellan fiskets olika intressen. Flera projekt har varit mycket framgångsrika och området har även uppmärksammats av EU:s nätverk FARNET som valde att förlägga 2013 års konferens till Stockholm. 10

13 Skärgårdsfiske. Foto: Christina Fagergren Det mest rationella är att Fiskefrämjandet kan fortsätta arbetet med ungefär samma organisation och inriktning under perioden En närmare koppling till forskning har efterfrågats och ett samarbete med SLU, Kustlaboratoriet i Öregrund har diskuterats. Det vore önskvärt med ett mera aktivt arbete med marint områdesskydd och fredningsområden för fisk. Länsstyrelsen arbetar kontinuerligt med att ta fram underlag men det brister i genomförandet av skyddet av särskilt känsliga områden. Länsstyrelsen bör arbeta tillsammans med fiskerinäringen och forskningsinstitutioner i syfte att stärka fiskbestånden. En sådan samverkan kan öka inslaget av adaption och därmed stärka fiskförvaltningen i Stockholms skärgård. Det skulle även kunna bidra till en bättre uppföljning av projekt om forskningen kan vara med från början och designa förstudier och uppföljning. Det är även önskvärt att det bildas ett fiskeområde för Mälaren. Mycket av de erfarenheter som inhämtats i Stockholms skärgård kan appliceras på Mälaren. Viktiga aktörer är utöver länsstyrelserna och fiskets organisationer även Mälarens vattenvårdsförbund och Sötvattenslaboratoriet vid SLU. 11

14 Övergripande frågor och styrdokument Inom EU regleras fisket av gemensam fiskeripolitik som kallas GFP (den gemensamma fiskeripolitiken) vilken är gemenskapens instrument för fiskeriförvaltning. GFP är en fullt utvecklad gemenskapspolitik vilket innebär att alla EU-länder omfattas av samma bestämmelser. GFP reglerar alla aspekter av fisket, från havet till konsumenten. EU-länderna fattar till exempel gemensamma beslut för fiskekvoterna i svenska och övriga EUländers vatten. EU-arbetet och internationella fiskerifrågor är därför grundläggande utgångspunkter för den nationella fiskeripolitiken samt hur bestånden kan nyttjas regionalt och lokalt. Den gemensamma fiskeripolitiken ska garantera att levande vattenresurser utnyttjas på ett sätt som skapar ekonomisk, miljömässig och social hållbarhet. Några av EU:s uttalade mål är att stegvis införa en ekosystembaserad fiskeförvaltning, bidra till ett ändamålsenligt fiske inom en konkurrenskraftig och lönsam industri, se till att de som är beroende av fisket får en skälig levnadsstandard och ta hänsyn till konsumenternas intressen. Det pågår en revidering av GFP och nyligen kom parlamentet, kommissionen och ministerrådet överrens om inriktningen för nästa period. Överenskommelsen borgar för ett större hänsynstagande för fiskresurserna. Utöver den gemensamma fiskeripolitiken och förordningarna som styr medelsfördelningen för Havs- och fiskerifonden finns även andra viktiga styrdokument på både internationell, nationell och regional nivå. Medel ur Havs- och fiskerifonden bör även användas för att uppfylla dessa mål och direktiv. Särskilt viktigt är det att beakta detta vid fördelning av nationell medfinansiering. Detta gäller inte minst för samordningen mellan departement och berörda nationella myndigheter. På den nationella nivån är fiskeripolitiken organiserad under Landsbygdsdepartementet medan miljöpolitiken ligger under Miljödepartementet. Fiskresurserna hanteras av Havs- och vattenmyndigheten medan Jordbruksverket ansvarar för främjandefrågorna för fiskturism, vattenbruk och yrkesfiske. För ett ändamålsenligt genomförande av nästa programperiod är det viktigt med ett utökat samarbete och kunskapsöverföring mellan berörda departement och nationella myndigheter. Länsstyrelserna ansvarar för samtliga politikområden på den regionala nivån och är därför lämpade att ha ett ökat ansvar för genomförandet av programmet. Den nationella målsättningen för fiskeripolitiken är att yrkesfisket, fritidsfisket och fiskeribranschen ska bidra till att skapa arbete, välfärd och levande kust- och insjösamhällen. Förutsättningen för att det ska lyckas är att allt fiske bedrivs resurseffektivt och miljömässigt hållbart, med effektiva fiskeregler och selektiva fångstredskap. 12

15 Jordbruksverket och Havs- och vattenmyndigheten (2013) har nyligen presenterat en vision för fritidsfisket och fisketurismens utveckling fram till 2020: År 2020 har vi ett fritidsfiske av minst samma omfattning som i dag med mycket god tillgänglighet i såväl stadsnära miljöer som på landsbygden. Fisketurismen har minst fördubblats och är en viktig del av svensk besöksnäring som skapar arbetstillfällen och betydande samhällsekonomiska värden. Hav, sjöar och vattendrag producerar ekosystemtjänster som tillgodoser fritidsfiskets och fisketurismens behov. Fritidsfisket och fisketurismen bedrivs långsiktigt hållbart med hänsyn till miljön och ekosystemen. Kopplat till visionen finns ett strategidokument med åtgärder för uppfyllande av visionen. Länsstyrelsen menar att Havs- och fiskerifonden är ett viktigt redskap för att nå målen. Vidare är det av stor betydelse att arbetet ges en regional förankring och att länsstyrelserna får en central del i arbetet. Många insatser ryms även inom landsbygdsprogrammet och för Stockholms vidkommande tangerar målen de inom Stockholmsstrategin och Skärgårdsstrategin. Miljömål Riksdagen har antagit 16 nationella miljökvalitetsmål. Målen beskriver de egenskaper som vår natur- och kulturmiljö måste ha för att samhällsutvecklingen ska vara ekologiskt hållbar. Flera av de nationella miljömålen har bäring på fisket och en ändamålsenlig fiskevård och förvaltning av fiskbestånden är en förutsättning för att målen kan nås. För fiskevården är genomförandet av miljömålet Levande sjöar och vattendrag det mest uppenbara. Inom ramen för målet ska exempelvis myndigheter ha tagit fram åtgärdsprogram för särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer som behöver ett långsiktigt skydd i eller i anslutning till sjöar och vattendrag. I miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård utgör antalet yrkesfiskare en indikator för måluppfyllelse. Det finns även mål om att minst 50 procent av skyddsvärda marina miljöer och minst 70 procent av kust- och skärgårdsområden med höga natur- och kulturvärden ska ha ett långsiktigt skydd. I Stockholms län är vattenmiljöerna kraftigt påverkade genom sjösänkningar, utdikning m.m. En väsentlig del av fiskevården i vattendragen är därför att restaurera vattenförekomster i landskapet vilket är en förutsättning för att återskapa en god vattenförsörjning i vattendragen och därmed återskapa fiskens levnadsutrymme. Därför är genomförandet av miljömålet 13

16 Myllrande våtmarker många gånger av stor betydelse för att uppnå både EG:s ramdirektiv för vatten samt övriga miljömål med bäring på fisk. Utöver dessa miljömål berörs fisken även av många av de andra målen, till exempel Ett rikt växt- och djurliv, Ingen övergödning, Bara naturlig försurning och Giftfri miljö. Genomförandet av dessa mål är även av stor vikt för fiskbestånden men kopplingen till konkreta fiskevårdsåtgärder är inte lika uppenbar här. Vattendirektivet Sedan år 2000 finns ramdirektivet för vatten eller vattendirektivet, som lägger "golvet" för vad EU-länderna inte får underskrida vad gäller kvalitet och tillgång på vatten. Direktivet är tänkt att leda till att EU-ländernas resurser samordnas bättre inom och mellan länderna för att komma tillrätta med brister i vattenmiljön. Målet är att uppnå en god vattenstatus. Det innebär att både tillgången och kvaliteten på vatten ska vara god. Siktet är därför inställt på att så långt som möjligt vidta åtgärder som förbättrar vattenkvaliteten. I definitionen av god vattenstatus är fisk en av indikatorerna. Havsmiljödirektivet EU har slagit fast att den marina miljön i Europa är ett värdefullt arv som måste skyddas och bevaras. Havsmiljödirektivet ger en gemensam plattform att arbeta efter och samma regler gäller för alla EU-länder. Målet är att alla EU:s havsområden ska ha nått så kallad god miljöstatus senast Det finns miljökvalitetsnormer för fisk vilka baseras på såväl storleken på fiskbestånd som deras ålders- och storleksstruktur, men även på fiskens roll i havens ekosystem. I den inledande bedömningen av Sveriges havsområden, som gjorts enligt krav i havsmiljöförordningen, har man identifierat belastning från fiske som en viktig faktor för möjligheten att uppnå målet om god miljöstatus. De nya normerna har tagits fram för att möta den belastningen och riktar in sig dels på den ålders- och storleksstruktur samt storlek på bestånd som ska uppnås för olika fiskbestånd, men även på fiskens roll i hela den marina näringsväven. En viktig del i genomförandet av havsmiljödirektivet är arbetet med havsplaneringen som initierats av Havs- och vattenmyndigheten och där länsstyrelserna har en viktig roll. Stockholms- och skärgårdsstrategin Stockholms stad lanserade nyligen Stockholmsstrategin 2020 som ska göra Stockholm till Europas ledande och mest hållbara besöksdestination år Strategin har bred förankring i både näringslivet, landstinget och på Länsstyrelsen. Stockholm är idag bland de tio största besöksmålen i Europa och Skandinaviens ledande tillväxtregion. Nytänkande, samsyn och en långsiktig samverkan i länet är viktigt. En kraftsamling måste till för att befästa 14

17 besöksnäringen som den snabbast växande basnäringen i Stockholm. Stockholmsstrategins målsättning är att öka antalet gästnätter, öka det turistekonomiska inflödet och därmed öka antalet anställda i branschen. En växande besöksnäring förutsätter att vår region är attraktiv och tilltalande, inte bara för besökare utan även för våra invånare. Besöksnäringen skapar arbetstillfällen och är en motor för ekonomisk tillväxt även inom andra branscher och bidrar därmed till regionens internationella konkurrenskraft. Regeringen utsåg nyligen Stockholms skärgård till ett av fem områden i en nationell satsning på destinationsutveckling mot internationella marknader. För att genomföra detta har Stockholmsstrategin kompletterats med Skärgårdsstrategin. Uppdraget är att verka för att Stockholms skärgård utvecklas, och att besöksnäringen kan bli en grundbult för en livskraftig skärgård året om för besökare och bofasta. Skärgårdsstrategin har en bred förankring och i arbetet deltar Stockholm Visiters Board (Stockholms stad), Länsstyrelsen i Stockholms län, Stockholms Läns Landsting, ett antal kommuner, Skärgårdsstiftelsen m.fl. Besöksnäringen är en av Sveriges framtidsbranscher. Den har idag god tillväxt och stor potential att skapa ytterligare exportintäkter. Stockholm ska bli Europas ledande, hållbara tillväxtregion till Därför är besöksnäringen i Stockholmsregionen prioriterad. Ett av de områden som gör Stockholm unikt som besöksmål är skärgården. Men turismen i skärgården är i huvudsak begränsad till sommaren vilket gör det svårt för företagare att driva lönsam verksamhet i skärgården. För att hitta vägar framåt har vi i ett samverkansarbete, Skärgårdsstrategin, studerat förutsättningarna för en stärkt turism i skärgården året om. Arbetet har omfattat samtal med intressenter från privat, offentlig och ideell sektor, som visar en stor vilja att samverka. Den turismrelaterade näringen i Stockholms skärgård, avgränsad till kust och öar i åtta kommuner, omsätter drygt fyra miljarder och sysselsätter människor på årsbasis. Havs- och fiskerifonden liksom landsbygdsprogrammet har stor potential att öka detta inom ramen för utveckling av näringar baserade på fisk. 15

18 SWOT-analys avseende fiskeinsatser i Stockholms län för perioden Styrkor Svagheter Vacker och lättillgänglig natur Köpstark marknad med stor efterfrågan på varor och tjänster från hela den regionala fiskesektorn Hög betalningsvilja för bra produkter God tillgång på fiskevatten Varumärket Stockholms Fiskmarknad Konstruktiv dialog mellan olika aktörer inom fisket (yrkesfiske, sportfiske, fiskeguider och fiskevattenägare) Hållbart och lönsamt fiske i Mälaren Goda fiskbestånd i delar av skärgården, Mälaren och i många insjöar Hög kompetensnivå i fisket Hög regional kompetensnivå inom fiskevård- och förvaltning Utvecklat samarbete med forskning (f.f.a. SLU-aqua) Stor efterfrågan på råvaror från lokalt vattenbruk God tillgång på spillvärme för utveckling av vattenbruk Svag nyrekrytering av fiskare i skärgården Svaga fiskbestånd i vissa delar av skärgården Högt fisketryck på vissa arter i vissa områden Svag IT-infrastruktur hos yrkesfiskarena Svag förvaltning i Stockholms skärgård Avsaknad av producentorganisation för kustfisket längs ostkusten Dåligt anpassade regler för småskaligt kustfiske längs ostkusten Röriga fiskerättsägarförhållanden i Stockholms skärgård Det saknas förutsättningar för att utveckla kassodling i skärgården och Mälaren Dyra anläggningskostnader för vattenbruk, förädling m.m. Inget befintligt fiskeområde i Mälaren 16

19 Möjligheter Fortsatt arbete inom ramen för fiskeområde (Fiskefrämjandet Stockholms skärgård) eller liknande Bildande av fiskeområde i Mälaren Utvecklad handel mellan landsbygden och Stockholm Konsumentdrivet fiske och vattenbruk Ökad regional förvaltning Ökad delaktighet från det regionala fisket i förvaltningen Ökat samarbete mellan fisket, regionala myndigheter och forskningen (särskilt SLU-aqua) Ökade fiskevårdsinsatser med inriktning på kustfiskbestånden Samordnat arbete med delaktighet från näringen i uppfyllande av miljömål och EU-direktiv Ökad samordning av medel, både EU- och nationell medfinansiering Ökad mobilisering kring Stockholms Fiskmarknad Adaptiv förvaltning av gråsäl och skarv Hot Försämrad förvaltning i Mälaren Ökad exploatering i skärgården Försämrad status i kustmynnande vattendrag Ökad fiskpredation från gråsäl och skarv Vikande fiskbestånd Ökade konflikter mellan olika fiskandekategorier Fiskeförvaltning som driver mot storskalighet tillsammans med producentorganisationer och införande av individuella kvoter Administrativa pålagor och regler Försämrad fiskeförvaltning i Östersjön Minskat intresse hos näringen att medverka till Stockholms Fiskmarknad Brist på nationell medfinansiering 17

20 Underlag för SWOT-analys Vattnen i Stockholms län utgörs av Mälaren, Stockholms skärgård, drygt 800 insjöar och ett 50-tal rinnande vatten. Länets viktigaste fiskevatten finns i Stockholms skärgård samt i en liten del av östra Mälaren. Detta ger underlag för 38, årsskiftet 2012/2013, yrkesfiskare, ett omfattande sport- och fritidsfiske samt ett 50-tal företag med inriktning på fisketurism. Det finns 55 fiskevårdsområden i länet varav 31 i Stockholms skärgård. Stora delar av länets kustvatten är enskilda och omfattar totalt hektar fiskevatten. Efterfrågan I Stockholmsregionen finns ett mycket stort underlag för utvecklande av varor och tjänster i fiskesektorn. Fiskkonsumtionen uppgår till ca ton per år, turismen är omfattande liksom stockholmarnas intresse för fritidsfiske. Stockholmarna Stockholmsregionen har en mycket snabb tillväxt och är en av Europas ekonomiskt mest framgångsrika regioner. Befolkningen passerade 2 miljoner häromåret och ökar med cirka personer per år. Fram till år 2020 beräknas länets invånarantal stiga till cirka 2,2 miljoner varav cirka i Stockholms stad. Det ger underlag för varor och tjänster som produceras i landsbygdsföretag. Samtidigt innebär en ökad exploatering ett hot mot fiskbestånden. Detta består exempelvis i en ökad eutrofiering och att viktiga reproduktionsområden för fisk i Stockholms skärgård försämras genom anläggande av marinor och strandnära bebyggelse. För länets attraktionskraft är det av stor vikt att det görs avvägningar mellan utveckling och bevarande. Turism Drygt en fjärdedel av Sveriges totala omsättning från besöksnäringen genereras i Stockholms län och besöksnäringen har stor betydelse för Stockholms ekonomi och sysselsättning. Antalet sysselsatta inom besöksnäringen beräknades under 2008 till personer varav i Stockholms stad. Under 2008 gjordes närmare 9,6 miljoner kommersiella övernattningar i länet. Utöver detta gjordes drygt 5,2 miljoner dagsresor, minst 10 mil, till länet. De inresande besökarna genererade en omsättning på närmare 22 miljarder kronor under Stockholms skärgård är ett viktigt turistmål och totalt hade Waxholmsbolaget och Strömma Kanalbolaget drygt 3,1 miljoner passagerare på skärgårdsbåtarna. Under perioden maj till september under 2008 övernattade besökare på de fritidsbåtar som ankrat upp i skärgårdens mest populära naturhamnar. Till det ska läggas ett okänt antal besök över dagen. 18

21 Potentialen att utveckla näringar baserade på fisk är därmed stor. Det finns även stor potential att utveckla landsbygdsbaserad näringsverksamhet i fiskesektorn. Mälaren Mälaren är landets tredje största sjö och delas av fyra län; Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands län. Frågor gällande fiske och Mälaren regleras av ett samarbetsavtal mellan länsstyrelserna. Stora delar av sjön är enskilda vatten men i de centrala delarna av Björkfjärden finns enskilda frivatten. Mälaren är en artrik sjö och utgör riksintresse för yrkesfisket. I Stockholms läns del av sjön finns fyra licensierade yrkesfiskare. I Mälaren finns totalt cirka 40 yrkesfiskare varav merparten är verksamma i Västmanlands län. Kommersiellt intressanta arter är bland annat gös, ål och abborre. Tidigare var siklöjan en viktig art men bestånden kollapsade i slutet av 1980-talet. I sjön bedrivs även ett omfattande sport- och fritidsfiske. Utöver de enskilda frivattnen så finns upplåtelser för trolling, dragrodd och angelfiske (TDA-fiskekortet). Viktiga arter för sport- och fritidsfisket är gös, abborre och gädda. Sedan 1980-talet har det gjorts omfattande utsättningar av signalkräfta med den huvudsakliga målsättningen att skapa ett kräftfiske upplåtet till allmänheten. Under början av 1990-talet så fanns det på vissa platser talrika bestånd vilket även gav underlag för kommersiellt fiske. Kräftbeståndet har under de senaste åren minskat drastiskt och fisket har därmed försämrats. I Mälaren finns ett livskraftigt bestånd av asp som leker i tillrinnande vattendrag. I många av de tillrinnande vattendragen finns ett attraktivt fiske efter olika karpfiskarter, bland annat förekommer stora exemplar av faren. Länsstyrelsen bedömer att det finns goda förutsättningar att utveckla fiskebaserad näringsverksamhet av fiskresurserna i Mälaren. För yrkesfisket finns den stora potentialen i en utvecklad marknad i Stockholm. För fisketuristisk verksamhet är fjärdarna närmast Stockholm rika på fisk, bland annat abborre, gös och gädda. Att fiska i och nära staden är exotiskt, framförallt för utländska turister. Insjöar Länets många insjöar är varierande med ett spann från näringsfattiga skogssjöar till näringsrika slättlandssjöar. Bortsett från Mälaren så är Erken, i Broströmmens vattensystem, den största sjön. I länets inland finns 24 fiskevårdsområden, av totalt 55 i länet. Utöver dessa upplåtelser finns bland annat Sportfiskekortet som omfattar hela eller delar av nästan 50 sjöar. Fiskekortet omfattar attraktiva sjöar som Orlången, Drevviken och Magelungen. I dessa sjöar är det bra fiske efter gädda, abborre och gös. Här bedömer Länsstyrelsen att det finns goda förutsättningar för en ökad fisketuristisk verksamhet. Det förekommer även 19

22 Vinterfiske i put and take-sjö. Foto: Christina Fagergren andra upplåtelser och i exempelvis Botkyrka kommun är fisket gratis i de sjöar där kommunen är fiskerättsägare. I vissa sjöar bedrivs turistisk verksamhet med inriktning på kräftor. I länet finns ett 30-tal sjöar med kontinuerlig utsättning av laxartad fisk, så kallade put and take-sjöar. Den vanligaste arten är regnbåge men det förekommer även utsättning av röding, bäckröding och splejk. Vissa av sjöarna är upplåtna via fiskekort medan andra är så kallade klubbsjöar där endast fiskeklubbsmedlemmar har rätt att fiska. Det finns även några sjöar som enbart används för fisketuristiska ändamål. Under senare år har karpmete blivit en populär fiskeform. Karp reproducerar sällan naturligt i länet och fisket är beroende av utsättningar. Dessvärre förekommer ofta illegala utsättningar av karp. Men det finns även legala karpfiskvatten i länet och i exempelvis Mörtsjön i Täby så har det fångats stora exemplar. Det finns potential att öka antalet karpsjöar i länet och därmed viss potential för utvecklande av turistisk verksamhet. Det saknas idag samlad information om upplåtelserna i länets sjöar. Viss information finns i Fiskeguiden som regelbundet ges ut av Länsstyrelsen, Stockholms stad och Sportfiskarnas Stockholmsdistrikt. Länsstyrelsen och/eller fiskets organisationer bör verka för att denna information om fiskekortsförsäljning m.m. görs tillgänglig via Internet. Vissa kommuner har 20

23 mycket information om sjöar på sina hemsidor, till exempel djupkartor över många sjöar. Det är önskvärt att fler sjöar kan upplåtas för allmänheten och/eller fisketuristisk verksamhet. I vissa sjöar finns även potential för ett kommersiellt fiske och/eller ett extensivt vattenbruk. Vattendrag Vattendragen i Stockholms län utgörs i all väsentlig del av små bäckar som mynnar i Stockholms skärgård. De största vattendragen, utöver Stockholms ström, är Skeboån, Åkerströmmen, Norrtäljeån, Tyresån, Broströmmen, Penningbyån och Hammerstaån (Muskån). Dessa vattendrag har ett avrinningsområde som är större än 100 km². Vattendragen utgör viktiga reproduktionslokaler för en stor mängd arter. I vattendragsmynningarna leker ofta arter som gädda och abborre. Tillströmningen av sötvatten skapar även gynnsamma förutsättningar för göslek. I de nedre delarna av vattendragen leker karpfiskarter som id, mört, vimma med flera, samt arter som nors och gers. I många av länets vattendrag förkommer även havsvandrande öring och mycket av fiskevården är inriktad på åtgärder i syfte att gynna öringreproduktion. Det finns sällan några konflikter mellan sådana åtgärder och åtgärder med inriktning på andra fiskarter då viktiga insatser bland annat är undanröjande av vandringshinder och restaurering av de hydrologiska förhållandena. Vattendragen utgör viktiga reproduktionsområden för fisket i skärgården och är endast i liten utsträckning föremål för fiske. Undantagen är framförallt Stockholms ström och Norrtäljeån där det bedrivs ett relativt omfattande fiske. I Skeboån finns en stor potential att utveckla ett attraktivt strömfiskevatten. Fiskevårdsbehovet är stort i länets vattendrag (Andersson m.fl. 2007). Stockholms skärgård Stora delar av länets kustvatten är enskilda och omfattar totalt hektar fiskevatten. Före reformen om fritt handredskapsfiske 1985 var högst 20 procent av dessa vatten upplåtna till allmänheten via fiskekort. Fiskbestånden i Östersjön består av två helt skilda artkomplex (Neuman 1982). Det ena utgörs av marina fiskarter med en utbredning i hela havsområdet och det andra av limniska arter med små lokala bestånd längs kusten (Salamo & Neuman 2001). Den första gruppen domineras av planktonätande fiskar i form av strömming och skarpsill samt torsk medan den andra utgörs av sötvattensarter som gädda, abborre och karpfiskar som mört och braxen (Andersson 2006). Av Östersjöns fiskbiomassa utgörs mer än 80 procent av de typiska utsjöarterna strömming, skarpsill och torsk (Hansson 2001). Hansson (2001) beskiver målande det unika i att det i Stockholms skärgård är möjligt att fånga en mört och strömming på samma nät, en egentligen omöjlig kombination. 21

24 Under senare år har det noterat stora nedgångar i kustfiskbestånden (Ljunggren m.fl. 2010). Beståndsminskningarna har i huvudsak förklarats av två anledningar. Längs kusten sker reproduktionen i sötvattensutflöden och kustnära vikar och våtmarker (Karås 1999). Dessa miljöer är mycket påverkade av strandexploatering, sjösänkningar, utdikning av våtmarker, skogs- och jordbruksmark (Ljunggren m.fl. 2005). I de yttre delarna av skärgårdarna är en förklaring storskaliga miljöförändringar i hela Östersjön (Österblom m.fl. 2007, Casini m.fl. 2008). Framförallt tillskrivs övergödning, fisket och i viss mån klimatförändringar som orsaker. Det är i huvudsak fisket på utsjöarterna som avses då de interagerar med kustbestånden (Jackson m.fl. 2001). Även om inte alla mekanismer är kända är planktonbrist i kustzonen en faktor som diskuterats. Det är emellertid även visat att djurplanktonförekomsten uppvisar stora variationer över tid (Sandström 1980) vilket sannolikt inte enbart kan förklaras av antropogen påverkan. Kustfiskbestånden längs ostkusten är därmed hårt trängda dels från en omfattande påverkan från sötvattensområdena på land och dels från en lika omfattande påverkan från det öppna havet. I en sjö är sällan tillgången på lekplatser begränsande för mängden vuxen fisk. Svärdson & Molin (1968) visade att mängden gädda inte reglerades av mängden deponerad rom eller av tillgängliga lekplatser. I Ostkustens skärgårdar är emellertid situationen en annan (Andersson & Sandström 2007). Här finns stora arealer uppväxtområden för vuxen fisk men få lekområden. En begränsande faktor för mängden vuxen fisk är alltså tillgången på lekområden (Ljunggren m.fl. 2011). Det är även visat att detta har gett upphov till beståndseparering. Engstedt (2011) beskriver exempelvis att gäddan i Östersjön har utvecklat två olika reproduktionsstrategier. Bestånden kan antingen leka i grunda vikar och flader ute i havet eller vandra upp i vattendrag och kustnära sötvattensområden för lek. Laikre m.fl. (2005) har visat att gäddbestånd uppvisar tydliga genetiska skillnader på över 100 km men Ljunggren m.fl. (2011) föreslår att det sannolikt kan förekomma på betydligt kortare avstånd om lekplatserna är tydligt geografiskt skilda. Det finns mycket som talar för att alla sötvattensarter utvecklats på samma sätt i skärgårdsområdena och att stora fjärdar och avsaknad av lekplatser är en stark drivkraft för genetisk separering. Att beskriva fiskbestånden som två skilda artkomplex enligt ovan kan därmed betraktas som en kraftig förenkling ur ett fiskevårdsperspektiv. Sötvattensarterna längs kusten utgörs istället av en stor mängd delbestånd med litet utbyte. Detta innebär att varje delbestånd bör betraktas var för sig vilket ställer stora krav på fiskförvaltningen. Det innebär vidare att kustfiskbestånden är mycket känsliga för påverkan. För fiskenäringen i Stockholms län finns mycket stora problem med fiskeriförvaltningen. Fisket är ett utpräglat blandfiske där fiskets inriktning varierar över tid beroende på tillgång och efterfrågan. Fisket efter kustarterna sker 22

25 mestadels på enskilda vatten och kräver att man har tillgång till sådana medan fisket efter strömming och torsk till stor del bedrivs på allmänna vatten. Under vissa perioder har utsjöarterna haft stor betydelse för att under andra perioder ersättas av kustarterna. Fiskeriförvaltningen har däremot drivits mot ett enartsfiske i regleringen vilket har haft stor negativ påverkan på det småskaliga kustfisket. Det är idag näst intill omöjligt att kombinera ett fiske efter kustarterna med torsk- och strömmingsfiske. Trots detta finns en stor potential att utveckla fiskerinäringen tack vare den stora efterfrågan som finns på denna fisk i Stockholm. För fisketurismbranchen finns det en stor utvecklingspotential i Stockholms skärgård. Det finns även mycket goda möjligheter att kombinera traditionellt skärgårdsfiske och förädling, sportfiske och turistisk verksamhet. Gråsäl och skarv Under mitten av 1970-talet var antalet gråsälar som minst och populationen bestod enbart av några tusen individer. Orsaken till minskningen var till en början massiva jaktinsatser och senare stora problem med miljögifter. Under 2012 räknades gråsälar i Östersjön vilket motsvarar en population på cirka djur. Flest sälar räknades i skärgårdsområdet där nästan 40 procent eller drygt sälar räknades. Populationen har haft en snabb återhämtning sedan början av 1980-talet och tillväxten ligger över 10 procent per år (Havs- och vattenmyndigheten 2012). I och med ökande gråsälspopulation har störningarna i fisket ökat (Königson 2011). Under den senaste 20-årsperioden har det pågått försök att utforma så kallade sälsäkra redskap. De mest lyckade är de så kallade Push up - fällorna som är utvecklade för lax, havsöring och sikfiske längs norrlandskusten (Hemmingson m.fl. 2008). För det traditionella garnfisket i Stockholms skärgård har det varit svårt att utveckla alternativa redskap och gråsälens närvaro har avsevärt försvårat fisket i Stockholms skärgård (Königson 2011, Königson m.fl. 2009). I vissa områden är det under vissa tider på året omöjligt att fiska med nät. Om fiske ändå bedrivs måste redskapen vaktas för att tas upp så fort gråsälar visar sig. Redskapen blir annars vittjade och förstörda. För att kompensera fisket fördelas årligen medel ur viltskadeanslaget. Länsstyrelsen fördelar årligen mellan cirka och 1 miljon i sälskadeersättning. Det finns även möjlighet att söka medel för förebyggande åtgärder, såsom investeringar i sälsäkra redskap. Intresset för detta är emellertid litet och senaste åren har det inte inkommit någon ansökan. Ett redskap som testats under senare år är burar för torskfiske. Fisket har visat visst intresse men de har vid inledande försök gett dåliga fångster. Förhoppningsvis finns utvecklingspotential för att möjliggöra torskfiske på grundare vatten. 23

26 Från att ha varit ett problem kopplat till fisket har idag den ökade gråsälspopulationen även blivit ett resursproblem (Lundström m.fl. 2010, Lundström 2012). Dessa problem är framförallt kopplade till kustfiskbestånden. Gråsäl uppehåller sig både vår och höst exempelvis utanför mynningsområdena till viktiga reproduktionsområden för havsöring. Under lekperioden på våren är det även allt vanligare att sälar finns inne i lekvikar för gädda, gös med flera kustlevande fiskarter. Den första häckningen av mellanskarv (skarv nedan) i Stockholms skärgård var Som mest noterades 6411 bon i 26 kolonier vilket var Under 2012 räknades 5594 i totalt 20 kolonier. Under sensommaren uppehöll sig då cirka skarvar i skärgården. Sedan 2001 har Länsstyrelsen beviljat skyddsjakt i form av äggprickning/ oljering av ägg. Under de första åren ( ) utfördes det i en koloni (Fälöv). Från 2006 har jakten utökats till att gälla upp till 8 kolonier och 2006 gjordes ingrepp i närmare ägg (figur). Den avstannade tillväxttaken är i huvudsak att koppla till det område där skyddsjakten bedrivits (Mysingen). Motiven till Länsstyrelsens beslut om skyddsjakt är att motverka negativ påverkan på fiskbestånden. Det är rimligt att anta att predation av skarv påverkar fiskbestånden på olika sätt beroende på omgivande miljöfaktorer. Figur. Utvecklingen av häckande skarv runt Mysingen (heldragen blå samt respektive koloni), i hela Stockholms skärgård (svart heldragen) samt antalet ägg som prickats/oilerats i området runt Mysingen (trekanter). 24

27 Det är skillnad på fiskbestånden i en sjö, de marina arterna i Östersjön och sötvattensarterna längs ostkusten. Nationella studier av ett stort antal sjöar har inte kunnat visa några större förändringar i fisksamhället före och efter etablering av skarv (Engström 2001). Det finns även nationella undersökningar i kustområden som indikerar att skarven i vissa miljöer endast har marginell påverkan på fiskbestånden. Andra undersökningar som genomförts i kustmiljöer har emellertid uppvisat dramatiska förändringar i fisksamhället (Vetemaa m.fl. 2010). Den estländska kusten har stora likheter med svenska ostkusten. Käina Bay Väinameri är en stor grund fjärd skyddad från fiske (fredningsområden). Efter att skarv etablerats i området har fiskbestånden uppvisat avsevärda beståndsminskningar, framförallt arter som abborre och mört. Mellan 2003 och 2006 genomfördes ett stort forskningsprojekt, FRAP, med inriktning på störningar på fisk och fiske orsakade av fiskätande djur och fåglar. Studierna har bland annat varit inriktade på skarvens påverkan på fisk och fiske. Slutsatsen var att skarvens påverkan på bestånden varierar beroende på miljön och fiskbeståndens sammansättning. Från undersökningar som genomförts i miljöer liknande Stockholms skärgård är det visat att skarv kan ha avsevärda negativa effekter på fiskbestånden (Jepsen m.fl. 2004, Bregnballe m.fl. 2008, Nicolajsen m.fl. 2008, Sonnesen m.fl. 2008). Fiskeriverkets Kustlaboratorium (Saulamo m.fl. 2001) har skattat skarvens påverkan på abborre i kustområden och resultaten visade att skarv kan ha negativ påverkan på abborrbestånd. Även Östman m.fl. (2012) har visat att skarv kan ha en negativ effekt på abborrbestånden. I dessa studier är den negativa effekterna korrelerad till avståndet till skarvkolonier samt koloniernas storlek. I de födovalsanalyser på skarv som genomförts av SLU (Boström m.fl. 2012) har skarvens föda förändrats. Vid en undersökning som gjordes i Kalmar sund 1992 dominerades födan av abborre (41 procent) och karpfiskar (36 procent). Vid 2009 års undersökning i samma område dominerades den istället av tånglake (40 procent) och spigg (20 procent). Karpfiskar utgjorde endast 9 procent och abborre saknades i princip helt. Studien visar att skarven är mycket bred i födovalet och anpassar sig till vilken fisk som finns tillgänglig. Samma resultat har noterats vid danska undersökningar (Bregnballe m.fl. 2008) där skarv till och med åt strandkrabbor och räkor om fisken minskade. Orsaken till beståndsförändringarna i Kalmar sund har många förklaringar men det kan inte heller uteslutas att skarvens predation bidragit till förändringarna. Vid Kungl.Skogs- och Lantbruksakademiens seminarium 2011 om sälars och skarvars inverkan på fiskbestånden i Östersjön (KSLA 2013) menade Sture Hansson (Stockholms universitet) och Niels Jepsen (National Institute of Aquatic Resources, Danmark) att skarven har effekt på fiskbestånden, men att det förekommer skillnader i olika områden beroende på bland annat habitatets komplexitet och fisksamhällets sammansättning. Niels Jepsen 25

28 hävdade att framförallt de kustnära bestånden är känsliga för predation medan sjöar och öppet hav är mindre känsliga. Henri Engström (Uppsala universitet) menade att strömming och skarpsill längs kusten är en viktig födoresurs på vilken skarven rimligtvis inte kan ha någon större negativ påverkan. Sture Hansson ansåg att just detta är ett av problemen eftersom det finns en födoresurs som skarven inte förmår att kontrollera, samtidigt som det finns små lokala bestånd av exempelvis abborre som är mycket predationskänsliga. Så även om predationskänsliga arter minskar kraftigt så påverkas inte födobasen nämnvärt. Jakt är det enda rimliga för att minska interaktionen mellan gråsäl, skarv och fisket. Det bör utformas en adaptiv förvaltning som hanteras regionalt och med högt deltagande från forskning och näring. Jakten i första hand vara inriktad på att ändra djurens beteende och hålla den borta från viktiga reproduktionsområden för kustfiskarterna. I vissa särskilt känsliga områden bör skarv reduceras genom störningar under häckningen, det vill säga äggprickning eller motsvarande. Vattenbruk I Sverige finns 79 matfiskodlingar som producerar totalt cirka ton fisk (SCB, 2011). Tre av dessa odlingar ligger i Stockholms län och producerar cirka 62 ton fisk. Dessa odlingar producerar regnbåge. Utöver detta finns en odling av kräftor och en odling för utsättning av öring. Den senare är en kassodling vid Gålö som drivs av Stockholms stad. På Ljusterö finns en försöksodling för gös och abborre. För tillfället drivs ett utvecklingsprojekt i odlingen där avsikten är att utarbeta metoder för en större anläggning för kommersiell matfiskproduktion. I dagsläget sker viss odling av gösungar för utsättning i odlingen. På Möja i Stockholms skärgård bedrivs försök att med traditionella metoder kläcka gäddyngel för utsättning. Målsättningen är att ta fram sättfisk för att återintroducera gädda i ytterskärgården. Det finns en stor potential att utveckla vattenbruket i Stockholms län. Förutsättningarna för odling i öppna system är begränsade och odlingen bör istället vara recirkulerande landbaserade anläggningar. Sådana kan med fördel etableras för att tillvarata spillvärme och kyla. Det finns även en stor utvecklingspotential i aquaponiska anläggningar. En viktig aspekt för vattenbrukets utveckling i länet är att lansera produkterna på närmarknaden och därigenom eftersträva en högre prisbild. Varumärket Stockholms Fiskmarknad är därför viktigt. Produkterna måste hålla en hög mat- och miljömässig kvalitet. Länsstyrelsen bedömer att det är svårt att få lönsamhet genom att konkurrera med lågprisprodukter. Vattenbruket och det småskaliga yrkesfisket har i många delar gemensamma problem och möjligheter, vilka även delas med mycket annan primärproduktion i Stockholms län. 26

29 Licensierat yrkesfiske Under den senaste 20-årsperioden har stora förändringar, på såväl nationell som internationell nivå, lett till att fisket bedrivs av allt färre men större enheter. Denna förändring har även skett inom marknaden med en stark drivkraft mot större volymer och därmed ökade transporter. I mitten av 1930-talet fanns cirka 600 heltidsfiskare i länet vilket minskade till cirka 130 personer Under slutet av och början av 1980-talet ökade antalet fiskare till cirka 190. Ökningen var ett resultat av stor efterfrågan på strömming och därmed höga priser samt den goda tillgången på torsk. Från slutet av 1980-talet minskade torsken i länet och priserna på strömming har minskade avsevärt genom en omfattande strukturomvandling i fisket. Detta har gjort att basen för det kustnära fisket har minskat. Antalet licensierade fiskare i Stockholms län uppgick vid årsskiftet 2012/2013 till 38 personer varav 4 bedriver fiske i Mälaren. Stockholms skärgård Det nuvarande licenssystemet för yrkesfiskare infördes i början av talet (figur). Fram till 1998 fanns drygt 70 fiskare vilket minskade till under 50 personer i början av 2000-talet. Sedan 2004 har antalet legat stabilt runt 35 fiskare. Flera fiskare har slutat under perioden och andra har tillkommit. Medelåldern har ökat sedan Det finns ingen kvinnlig yrkesfiskare i Stockholms län. Idag finns 28 fartyg registrerade för yrkesfiske i Stockholms län. Antalet har minskat med 34 fartyg, eller 55 procent sedan år 1995, vilket är mer än den genomsnittliga minskningen för hela Sverige som är 46 procent. Det är framförallt fartyg under 12 meter som har försvunnit. Ändå utgörs fiskeflottan nästan uteslutande av fartyg mindre än 12 meter (26 av totalt 28 fiskefartyg). Figur. Antalet yrkesfiskare i Stockholms skärgård. Uppdelat på under och över 50 år. Källa: Miljömålsportalen 27

30 Det fiske som bedrivs i Stockholms skärgård är ett utpräglat blandfiske, flera olika arter och fiskemetoder. Bakgrunden är fiskbeståndens sammansättning och variation över tid vilket kräver kontinuerlig anpassning hos fisket. Fisket i Stockholms län utgörs av en blandning av fiske på kvoterade marina arter som torsk och strömming och okvoterade sötvattensarter som abborre och gös. Fisket bedrivs både med stöd av yrkesfiskelicens på allmänna vatten och med stöd av enskild rätt på enskilda vatten. Kvoterade marina arter och okvoterade sötvattensarter förkommer på både enskilda och allmänna fiskevatten. Dagens regelsystem är illa anpassat till kustfiskets egenskaper. Reglerna är utformade för ett mera storskaligt fiske som riktas mot en art i taget. Även om skärgårdsfiskets kvantitativa fångster är mycket små i förhållande till det totala fisket påverkas det ändå av den övriga fiskeriförvaltningens regler och krav. Vissa regler kommer därför ha liten relevans för bevarandet av bestånden men har mycket stor negativ inverkan på den enskilde fiskarens verksamhet. Den som är licensierad yrkesfiskare är skyldig att föra statistik över fisket. För utsjöfisket ska fiskaren föra loggbok medan den som fiskar kustnära med små båtar ska föra kustfiskejournal. De som fiskar med stöd av enskild rätt har under många år emellertid tolkat lagstiftningen så att det inte finns något krav på att föra kustfiskejournal, något som dåvarande Fiskeriverket aldrig uppmärksammade. Detta gör att statistiken över yrkesfisket i Stockholms skärgård har varit bristfällig. Sedan 2005 bedrivs enbart fiske med passiva redskap (nät och liknande). Minskningen i fångsten mellan 2005 och 2006 (figur) beror på att ägaren av den enda torsktrålaren (Marskär) i länet gick bort i mitten av Figur. Yrkesfiskets fångster (kilo per år) i Östersjön under perioden

31 Sedan 2007 har fångsterna varierat endast i liten grad. Torsk och strömming dominerar fisket men ål, sik, gös och abborre är även viktiga arter för yrkesfisket. En merpart av fisket sker i Stockholms skärgård och dess närhet. Under vissa år sker visst torskfiske i södra Östersjön med utgångspunkt från hamnar på Öland och/eller Blekinge. Under 2007 förbjöds ålfiske i Sverige. Yrkesfiskare kunde emellertid få dispens om de antingen fiskat över 400 kg per år under perioden eller om de för samma period kunde uppvisa en inkomst från ålfiske som översteg kronor per år. Idag (2013) har antalet dispenser minskat från 435 till 248 dispenser varav 19 (7,7 procent) finns i Stockholms län. Tidigare bedrevs ett relativt omfattande ålfiske men under senare år har fisket minskat i kvantitet. Fisket präglas istället av en hög grad av förädling. Under senare år bedrivs en stor del av torskfisket i Ålands hav, med Grisslehamn eller Fälön som hemmahamn. Fisket sker med grovmaskiga nät på stora djup, oftast över 150 meter. Medelstorleken på fisken är hög och den är av mycket god kvalitet. Det fångas regelbundet fisk över 10 kg. Längre söderut i Östersjön finns ökande problem med sälmask vilket är en parasitisk nematod med säl som slutvärd och torsk som mellanvärd. I Ålands hav har denna emellertid inte påträffats. Att fisket bedrivs på stort djup beror dels på att torsken går djupt i de syrerika djuphålorna men även att gråsäl ogärna dyker djupare än 150 meter. Det finns fiskbara torskansamlingar i även andra delar av länet men garnfiske efter torsk omöjliggörs av gråsäl. Figur. Infiskade värden (baserat på bryggpris ) fördelat på olika fiskarter. Totalt representerar cirkeln 11 miljoner kronor. 29

32 Allt strömmingsfiske i länet bedrivs med skötar och hela fångsten går till konsumtion. Fångsterna säljs antingen hemmavid, ofta i förädlad form, eller till uppköpare i Östhammar/Öregrund och Grisslehamn. Ingenting av fångsterna når marknaden i Stockholm. Det finns stor potential att öka strömmingsfisket om marknaden är mottaglig och betalningsvillig för det småskaliga kustfiskets fångster. Ett stort problem är konkurrensen med det pelagiska utsjöfisket och fördelningen av kustfiskekvoten, både i en direkt konkurrens om resursen och i en förfördelning av kustfisket i förvaltningsbeslut. Värdet av yrkesfiskets fångster i förstaledet kan för 2012 beräknas till mellan 4 och 11 miljoner kronor. Det lägre beloppet baseras på medelpriset i förstahandsledet vilket årligen sammanställs av SCB och Havs- och vattenmyndigheten ( Det högre beloppet baseras på riktpriser som framtagits av Stockholm läns fiskareförbund i syfte att föreslå lämpliga priser för fisk vid hemförsäljning (s.k. bryggpris). Eftersom en stor del av fångsten säljs på detta sätt bedömer Länsstyrelsen att det infiskade värdet ligger närmare 11 än 4 miljoner. Sannolikt är värdet högre eftersom många fiskare har ytterligare vidareförädling av fångsten. De ekonomiskt viktigaste arterna är strömming, torsk och ål (figur). Ålens besvärliga beståndssituation är därmed en ekonomiskt viktig fråga för fiskerinäringen i länet. Andra ekonomiskt viktiga arter är abborre, gös och sik. I länet har 8 fiskare en beräknad infiskning i förstaledet som överstiger kr per år och tre över 1 miljon kr. Flera av de som endast har blygsamma beräknade infiskningar har emellertid kompletterande verksamheter som avsevärt ökar värdet på fångsten, exempelvis vidareförädling och restaurangverksamhet. Figur. Infiskade värden i kronor (baserat på bryggpris ) från fiskare i Stockholms skärgård 30

33 Mälaren Fisket i Mälaren har inte alls de problem som finns i det småskaliga kustfisket längs ostkusten. Det är framförallt kopplat till förvaltningen där tidigare Fiskeriverket tillsammans med länsstyrelserna har haft god kontroll över resursen vilket borgat för ett hållbart och lönsamt fiske. I Mälaren finns totalt cirka 40 yrkesfiskare varav merparten är verksamma i Västmanlands län. I Stockholms del av sjön finns fyra yrkesfiskare. Antalet yrkesfiskare har i princip varit konstant den senaste 20-årsperioden. Fisket är i mycket hög grad kopplat till ägande av enskilda vatten. Länsstyrelserna ger inga dispenser för de enskilda frivattnen för fiskare utan tillgång på enskilda vatten och fiskare i de östra delarna av sjön är prioriterade för dispenser. Länsstyrelsen bedömer att det inte finns utrymme att öka fisket i de enskilda frivattnen. Snarare borde dispenserna minska för att inte riskera överuttag av gös. I Mälaren förekommer inte heller de brister i statistiken som har beskrivits ovan. Fiskeriverkets Örebrokontor hade tidigare ansvaret för statistikinsamlingen vilket utfördes på ett föredömligt vis och det finns långa tidsserier över yrkesfiskets totala fångster i sjön. Från och med 2009 överflyttades emellertid ansvaret till Fiskeriverkets huvudkontor i Göteborg och numera åligger det Havs- och vattenmyndigheten. I och med detta har dessvärre statistiken försämrats och det finns problem med kvalitetssäkringen av data. Det mest anmärkningsvärda i fisket är att fångsterna av siklöja har reducerats mycket kraftigt. Fångsterna sjönk drastiskt runt 1989 och har sedan legat på en låg nivå. Den största fångsten var 1984 och uppgick då till 216 ton. Den minsta fångsten erhölls 2001 och var då 0,8 ton. Siklöjefisket hade tidigare en mycket stor betydelse för fisket runt sjön och det var framförallt fisket efter löjrom som gav stora inkomster. En ekonomiskt viktig art är gös. Gösfångsterna har varierat mellan 100 och 200 ton per år under perioden Fångsterna har under senare år ökat. Det finns stora förhoppningar att regelförändringen som genomfördes 2009, då minimimåttet höjdes från 40 cm till 45 cm, kommer att ge ett bättre gösfiske på sikt. För att harmoniera med det ökade minimimåttet höjdes även minsta tillåtna maska i nät till 60 mm. En sådan förändring genomfördes under 2001 i Hjälmaren. Fisket har utvecklats mycket positivt sedan förändringen och det var det första insjöfisket i världen som blev miljöcertifierat (MSC). Mot bakgrund av förändringarna i fiskereglerna och att det för tillfället är rika årsklasser av unggös kommer gösfisket med stor sannolikhet att öka de kommande åren. 31

34 Figur. Yrkesfiskets fångster i Mälaren under perioden Data från SLU-Aqua, Sötvattenslaboratoriet Under senare år har ålfisket ökat i betydelse och ökningen av fångsterna är framförallt ett resultat av ökade utsättningar. Fångsten av gädda minskade drastiskt under 1960-talet vilket kan förklaras av en minskad efterfrågan. Sedan 1970-talet har fångsten varit stabil och varierat mellan cirka 30 och 40 ton per år. Abborrfångsterna ökade från runt 10 ton under 1980-talet till nästan 60 ton i slutet av 1990-talet. Under 2000-talet har de återigen minskat till runt 10 ton. Även detta är sannolikt en avspegling av fiskeansträngningen och inte av beståndsvariationer. Tidigare hade Fiskeriverket det nationella ansvaret för förvaltningen i sjön och undersökningsverksamheten bedrevs i huvudsak av det egna laboratoriet i Drottningholm (Sötvattenslaboratoriet). Goda dataunderlag är av stor betydelse även för länsstyrelsernas beslut rörande licenser, dispenser och tillstånd. Idag har Havs- och vattenmyndigheten det nationella ansvaret och Sötvattenslaboratoriet är överfört till SLU. Länsstyrelsen ser en risk att underlagen för förvaltningen kan komma att försämras av denna förändring. För att säkerställa ett hållbart fiske är det även av betydelse att bygga system för inhämtande av fiskeoberoende data. Dessa kan med fördel utgöras av ett kombinerat miljö- och resursövervakningsprogram. Med detta som underlag bör ett gösindex upprättas för att prognostisera fisket och förbättra förvaltningen. 32

35 Fiskhandeln i Stockholm I Stockholmsregionen konsumeras ton fiskprodukter per år (Andersson & Sjöberg 2012). En stor del av svensk handel med svensk vildfångad fisk går via fiskauktionen i Göteborg. Merparten av den fisk som försäljs till konsument i Stockholm säljs till handeln av grossister som köper fisk från auktionen. Prissättningen till både fiskare och i slutändan konsument bestäms därmed i hög utsträckning av det dagsnoterade utropspriset på auktionen. Den fisk från regionen som handlas på auktionen försäljs oftast av ett mellanled som köper större volymer från många enskilda fiskare. För en enskild fiskare med förhållandevis små fångster innebär det många gånger mycket låg lönsamhet att skicka fisken till Göteborg samtidigt som fiskare med små volymer inte är intressanta för uppköparna där eftersom hanteringskostnaderna blir för stora i förhållande till priserna på auktionen och på grund av att det småskaliga fisket är svårprognoserbart. Det är i dagsläget svårt att se incitament för fiskhandel att ändra handelsmönster. De inköp som sker via fiskauktionen i Göteborg sker till ett bra pris och produkterna håller hög kvalitet. Att istället köpa fisk från enskilda fiskare innebär stor osäkerhet i både leverans, kvalitet och pris. Den rådande marknadsidén inom fiskbranschen baseras istället på stora volymer av högkvalitativa fiskprodukter med så lågt inköpspris som möjligt. Dagens handel är därmed en drivkraft för så låga priser som möjligt för fisken, långa transporter, många mellanled och därmed högre priser för konsument. Handeln försvårar transparens och den är en drivkraft mot storskalighet vilket försvårar återkoppling mellan fiskbeståndens utveckling och den enskilde konsumentens val av fisk, en storskalighet i både produktion och handel. Dagens handel har fungerat på ungefär samma sätt under den senaste 20 årsperioden. Under en stor del av 1900-talet hade fisket ett betydande inflytande över handeln. Det gällde även fisket och fiskförsäljningen i Stockholm. I mitten av 1930-talet bildade fiskarena Stockholms läns fiskförsäljning ekonomiska förening. Innan såldes fisken av varje fiskare direkt till fiskaffärer och uppköpare. Organisationen samordnade utbudet av fisk vilket bidrog till förbättrade priser och föreningen kom under och 1980-talet att växa genom sammanslagningar med föreningar i andra län. Efter sammanslagningarna med Södermanland (1976), Gotland (1978) och Östergötland (1986) ändrade föreningen namn till Ostkustfisk ekonomiska förening. Under 1988 hade Ostkustfisk 133 anställda och omsatte ca 195 miljoner kronor. Under 1980-talet skedde stora strukturförändringar i fisket vilket delvis kan förklaras av den mycket goda tillgången på torsk i Östersjön. Det gav underlag för en kraftig kapacitetsökning i västkustflottan som investerade i stora torsktrålare som började fiska i Östersjön. Samtidigt minskade priset på strömming i och med att ett storskaligt pelagiskt trålfiske efter industrifisk blev prisledande istället för konsumtionsfisket efter strömming. Eftersom en del av handeln även baserades på regional regnbågsodling kom det ökade 33

36 inflödet av norsk odlad lax bli en svår konkurrent. Ostkustfisk ekonomiska förening fick allt sämre ekonomi och försattes i konkurs I dag fungerar därmed försäljningen av fisk i hög utsträckning som den gjorde före 1930-talet. Det vill säga direkt till fiskaffärer, fiskuppköpare och privatpersoner. Stockholms Fiskmarknad Mot bakgrund av situationen ovan har Länsstyrelsen initierat och drivit projektet Stockholms Fiskmarknad där det övergripande målet har varit att skapa förutsättningar för en fysisk marknadsplats för regionalt producerade fiskprodukter. Att bevara det småskaliga kustfisket är ett av de nationella miljömålen. Länsstyrelsen uppfattar att balansen mellan antalet yrkesfiskare och fiskbeståndens status är viktigt för miljömålets uppfyllande. En central del i arbetet med att skapa en sådan balans är ökad lönsamhet i det småskaliga kustfisket. Dagens fiskhandel är en drivkraft för så låga priser som möjligt för fisken och därmed storskalighet, långa transporter, många mellanled och därmed högre priser för konsument. Handeln försvårar transparens vilket tillsammans med mellanleden försvårar återkoppling mellan fiskbeståndens utveckling och den enskilde konsumentens val av fisk. Stockholm är den snabbast växande regionen i landet och en viktig kugge i hela Sveriges ekonomi. Landsbygden runt Stockholm och i synnerhet Stockholms skärgård är en del av regionens identitet. Fiske och till fisket kopplade näringar har lång tradition längs ostkusten och i Mälardalen. Trots detta är det idag svårt att hitta fisk från regionen i Stockholm. Många stockholmare upplever en brist i att det inte går att köpa strömming eller torsk från regionen i Stockholm. Intresset för mat och matlagning har ökat kraftig under senare år. En central del i såväl privatpersoners som restauratörers matlagning är tillgång på bra råvaror. Råvaror är även det som utvecklar matlagningen och har potential att sätta regional och lokal prägel på köket. Länsstyrelsens hypotes är att det finns stor efterfrågan och betalningsvilja för lokalt och regionalt fiskad fisk med känt ursprung. Vidare att det finns en vilja att bevara fisket i regionen. Den enskilde konsumenten har i dagsläget emellertid ingen möjlighet att genom sin konsumtion styra fiskets utveckling åt det hållet. Projektets målsättning har därför varit att skapa en plats där fisket och konsumenterna kan mötas. I fas 1 av projektet har Länsstyrelsen karterat fisket och fisktillången inom en 25-milsradie från Stockholm. Avståndet valdes dels för att definiera ett regionalt fiske och dels för att komma upp i tillräcklig volym fisk. Området kom därmed att utöver Stockholms län även omfatta hela eller delar av Gävleborg, Uppsala, Västmanlands, Örebro, Södermanland och Gotlands län. Eftersom fisken och fiskaren varit helt avgörande har stort fokus lagts 34

37 på denna del av projektet. Med utgångspunkt från materialet bedömer vi att ett 80-tal fiskare är intresserade av att leverera cirka 800 ton fisk på årsbasis. Fas 2 av projektet har bestått av att skapa förutsättningar för en fiskmarknad. Det har bland annat bestått av att skapa en identitet av produkten för att underlätta kommunikation till konsument och eventuella investerare och entreprenörer. Inom ramen för projektet har det förts en löpande dialog medfisket och andra intressenter där målsättningen varit att formulera regelverk, kravspecifikation samt samarbetsavtal mellan fiskare och en tänkt marknad. Resultatet av projektet har visat att det finns tillräckligt många intresserade fiskare, tillräckligt med fisk samt intresserade konsumenter, entreprenörer och restauratörer för att förverkliga Stockholms Fiskmarknad. Länsstyrelsens projekt avslutades vid årsskiftet 2012/2013. Varumärket och övriga resultat av projektet ägs idag av föreningen Stockholms Fiskmarknad som är sammansatt av fiskare från hela upptagningsområdet. I väntan på en lämplig lokal kommer det första steget sannolikt bli att föreningen levererar fisk till ett antal restauranger i Stockholms innerstad. Det finns även andra metoder att öka lönsamheten i småskaligt fiske och vattenbruk. I USA har det under senare år skapats nätverk mellan småskaligt fiske och konsumenter i syfte att öka lönsamheten i fisket samt tillhandahålla högkvalitativa fiskprodukter till konsumenter. Konceptet kallas Community Supported Fisheries (CFS). Det senaste året har det även upprättats CFS i England. Länsstyrelsen bedömer att det finns stora möjligheter att utveckla detta koncept i länet. Projektet Stockholms Fiskmarknad baseras på dessa idéer och genomförandet har stora likheter med den metod som använts i USA. Konsumentfrämjade fiskerier (KFF) har stora möjligheter att utvecklas till ett framgångsrikt koncept i regionen och bidra till att tillgängliggöra attraktiva fiskprodukter för konsumenter, utveckla restaurangbranschen samt bidra till en ökad lönsamhet i näringen. Fallstudier av fiskerinäringen 2007 Under 2007 genomförde Länsstyrelsen en fördjupad företagsstudie (Länsstyrelsen 2007). Studien utgjordes av en fallstudie för att belysa tre olika kategorier av företag inom fiskerinäringen: 1. Yrkesfiske där fisken säljs hel på kajen 2. Yrkesfiske med en hög grad av egenförädling av fångsten (rökeri, restaurang m.m.) 3. Fisketuristentreprenörer där intäkterna i verksamheten istället baseras på att sälja upplevelser i samband med fiske Sätt till ersättning/omsättning per arbetstid var det inga större skillnader mellan de undersökta fiskeföretagen eftersom alla grupperna arbetar både långa och många dagar under en säsong. En slutsats i studien var att 35

38 intresset för fisk och att arbeta på sjön var en stark drivkraft hos företagarna. Oavsett om man var yrkesfiskare eller fiskeguide. Om man räknar omsättning per kilo upptagen fisk (resursutnyttjandet) är det väldigt stora skillnader mellan dessa grupper. Skillnaden blir stor redan sett till hur mycket fisk man fångar men väldigt stor med tanke på att fiskeguiderna och deras kunder släpper tillbaka den allra största delen av fångsterna levande. Ur denna aspekt blir det av stor betydelse att utreda överlevnaden på den återsatta fisken. De intervjuade guiderna för ingen fångststatistik men enligt muntliga uppgifter rör det sig om cirka kg fisk per guide och år som tas iland. För de yrkesfiskare som säljer fisken hel på kaj var omsättningen kr/kg, för vidareförädlarna cirka kr/kg och för fiskeguiderna cirka kr/kg fisk. Det ska emellertid påpekas att studien baseras på få företag och att det därför är vanskligt att översätta detta till hela näringen. Företagarna ansåg att den viktigaste frågan för verksamheten var tillgången på fisk. Verksamheter baserade på fisk är naturligtvis beroende av att det finns fisk i tillräcklig omfattning för att det ska vara lönt att fortsätta. Fisketuristiska företag Under 2002 genomförde Fiskeriverket, Jordbruksverket och Turistdelegationen en kartering av fisketuristiska företag i landet (Jonsson 2003). Totalt identifierades 334 företag varav 22 var stationerade i Stockholms län. Unikt för Stockholm var att ingen av entreprenörerna hade någon bas i en boendeanläggning. Utmärkande för de Stockholmsbaserade entreprenörerna var att de hade den högsta omsättningen per årsarbete, drygt kr/år. Uttaget av fisk från företagen uppskattades till cirka 500 kg/år vilket skulle innebära ett totalt uttag på cirka 11 ton/år i Stockholms län. Omsättningen per kilo fisk skulle därmed uppgå till cirka 1660 kr. Fiskeriverket genomförde under 2006 en mer omfattande studie över fritidsfiske och fritidsfiskebaserad verksamhet (Fiskeriverket 2008) delvis baserad på en nationell enkät som genomfördes i samarbete med SCB. I 2007 års regleringsbrev hade länsstyrelserna i uppdrag att redovisa aktuell omfattning och utveckling av fisketurismen i länet, redovisa hinder för utvecklingen samt föreslå åtgärder som kan skapa förutsättningar för en positiv utveckling av fisketurismen. Länsstyrelsen i Stockholm använde då det underlag som Fiskeriverket och SCB inhämtat genom den nationella enkätundersökningen. I Stockholms län identifierades 112 företag sysselsatta med fritidsfiskebaserad verksamhet. Företagen i Stockholms län var generellt relativt nystartade och över hälften hade startat under 2000-talet. I jämförelse med övriga landet var det en betydligt högre andel. Den totala omsättningen i företagen uppgick till cirka 40 miljoner kronor. Omsättningen var därmed något lägre än i 2002 års undersökning men i förhållande till övriga landet var omsättningen betydligt högre per företag i Stockholm. 36

39 Den vanligaste verksamheten var fiskecharter/guide vilken utgjorde ca 68 procent. Det totala antalet fiskedagar i Stockholms län under 2006 uppgick till dagar. Gällande företag som erbjuder fiskecharter och/eller guidning stod skärgårdsfisket för 95 procent av alla fiskedagar. De fiskesorter som var vanligast att fiska var gädda, abborre och gös med cirka samt havsöring och lax med ca fiskedagar. För upplåtande av fiskevatten (fiskekort etc.) utgjorde fiskedagar i sjöar med kontinuerligt utsatt fisk den största posten med drygt dagar. Företagen i Stockholms län såg brist på fisk som det största hindret för framtiden. Den generella åtgärd som önskas är en förbättrad förvaltning av bestånden. I den studie som genomfördes 2006 gjordes ingen skattning av fångsterna. Sedan 1999 finns Sveriges FisketurismFöretagare (SeFF) som branschorgan för företagare inom fisketurismbranschen. Många företag som är aktiva i Stockholms län baserar sin verksamhet på fiskeguidning. Mycket av SeFF:s verksamhet har varit inriktad på fiskecamper och liknande varför organisationsgraden hos företagen i Stockholm var låg. Fisketurismföretagarna i Stockholm var därför fram till 2006 i hög utsträckning oorganiserade vilket Länsstyrelsen uppfattade som ett problem. Denna del av näringen saknades i samtal kring förvaltandet av fiskbestånden. Under 2006 hade länsstyrelserna i uppdrag att aktivt medverka till en positiv utveckling av fisketurismnäringen. Eftersom denna var svår att nå i länet tog Länsstyrelsen initiativ till en organisering av näringen i Stockholms län. Detta ledde till att Sveriges Organiserade Fiskeguider (SOF) bildades under 2006 och organisationen har idag ett 50-tal medlemmar. Länsstyrelsens förutsättningar att utveckla fisketurismnäringen har därmed avsevärt förbättrats och det förs en löpande dialog med denna del av näringen. Fiskeguiderna ingår även i Fiskefrämjandet Stockholms skärgård. Fritidsfiske Fritidsfisket är av betydande omfattning i Stockholms skärgård och många undersökningar visar att fångsterna vida överstiger de som tas av det licensierade yrkesfisket i länet. Enligt SCB och Fiskeriverkets undersökning från 2005 (Fiskeriverket/SCB 2006, Fiskeriverket 2007) var mer än 46 procent av befolkningen mellan år intresserade av fiske. Denna siffra avser det område Stockholm tillhörde i undersökningen, det vill säga; Södra Ostkusten, Öland och Gotland. Om denna skattning är korrekt vad det gäller Stockholms län så finns det över personer som är intresserade av fritidsfiske i länet. Vidare angav 6 procent att de var mycket intresserade av fiske vilket innebär cirka personer i Stockholms län. Merparten av de tillfrågade (77 procent) definierade sig själva som sportfiskare och den vanligaste fiskemetoden var med kastspö. Avkoppling från vardagen, naturupplevelsen och samvaro med familj och vänner var de starkaste skälen till utövandet. I undersökningar skattades även fritidsfiskets fångster. 37

40 Rödspätta. Foto: Christina Fagergren I Mälaren skattades den totala fångsten till 412 ton varav 289 ton fångades på handredskap. De fiskande uppgav att de återutsatt 135 ton eller 33 procent av fångsten. Abborre var den vanligaste fångsten och mer än 150 ton fångades på handredskap. Det vill säga avsevärt mer än vad yrkesfisket i sjön fångar (ca 10 ton 2007). Även fångsten av gädda översteg vida det som fångas i yrkesfisket. I mellersta Östersjön skattades fritidsfiskets fångst till ton varav ton på handredskap. De fiskande uppgav att de återutsatt 23 procent av fångsten. De vanligaste arterna i fångsten var strömming, gädda, abborre och plattfiskar. Fångsten per person skattades till 22,8 kg per år vilket överensstämmer väl med de undersökningar som genomförts i Stockholms skärgård. För de som fiskade med handredskap var fångsten 6,7 kg per år. Svedäng (m. fl. 1998) skattade fångsterna till kg fisk per person och år, Thoresson (2011) skattade fångsterna till något högre medan Neuman (2008) kom fram till 25 kg per person och år. Fritidsfiskets fångster är därmed avsevärt mycket större än yrkesfisket i Stockholms skärgård. Under 2005 genomfördes en enkätundersökning bland fastighetsägare i skärgårdarna runt Ornö (Neuman 2008). Området överensstämde relativt väl med undersökningen från Undersökningen visade att intresset för fiske var stort och hela 48 procent av de svarande angav att fisket betydde ganska mycket (40 procent) eller var av avgörande betydelse (8 procent) för val av boendeort eller sommarstuga i området. Av de svarande hade 76 38

41 procent, fiskat i området under året och merparten av dessa uppgav att de var husbehovsfiskare (ca 50 procent), sportfiskare (ca 29 procent) eller en kombination av husbehovs- och sportfiskare (ca 21 procent). Det var få (< 1 procent) som definierade sig själva som yrkes- eller binäringsfiskare. Tillgången till fiske är alltså av stor betydelse för att Stockholms län ska vara en attraktiv region. Eftersom fisketrycket är högt finns ett stort behov av en aktiv förvaltning. Dagens förvaltning av kustbestånden är behäftad med stora brister och det finns även stora kunskapsluckor om beståndens status, fiskets effekter m.m. som är grundläggande för en ändamålsenlig förvaltning. I den delen är åtgärdsbehovet mycket stort i Stockholms län. Sportfiske några exempel Sportfisket efter havsöring är populärt i Stockholms skärgård. Fisket har även varit en viktig del av utvecklingen av fisketurismnäringen. En fördel med fisket är att högsäsongen är under perioden oktober april (isfria vintrar) vilket gör att fiskesäsongen förlängs. Havsöringsfiskets utveckling har varit avhängigt av förstärkningsutsättningar. Sedan mitten av 1970-talet har det gjorts årliga utsättningar av havsöring och lax i Stockholms ström. Under början av 1980-talet utvecklades en metod för så kallad fördröjd utsättning av havsöring i Stockholms skärgård. Metodiken utgjordes inledningsvis av att företrädesvis tvåårig fisk sattes i fiskodlingskassar på våren för uppodling fram till september oktober då de släpptes i anslutning till kassen. Totalt sattes cirka öringar per år med den metoden. Resultaten från utsättningarna kom redan efter några år och havsöringsfisket utvecklades snabbt och kom att bli både nationellt och internationellt känt. Sedan 1994 görs merparten av utsättningarna av ettårig fisk vilka sätts i kassarna under sensommar/höst som en sommar gamla, övervintras i kassarna och släpps i mitten av juni som drygt ett år gamla (Olburs 1994). Problemen med regelbundna sjukdomsutbrott under sommaren kom därför att upphöra. Förutom detta kunde verksamheten rationaliseras i hög utsträckning och det blev möjligt att antalsmässigt hantera och sätta ut betydligt större kvantiteter fisk. Sedan 1994 har det planterats ut mellan cirka och havsöringar per år i Stockholms län (figur). Återfångsterna av utsatta öringar har minskat dramatiskt sedan början av 1990-talet. En teori har varit att den ändrade utsättningsmetodiken lett till lägre överlevnad och sämre återfångster. Något som talar mot detta är att det är samma tendens i alla utsättningar av både lax- och havsöring runt hela Östersjön. På exempelvis Åland finns samma utveckling. Här har inte utsättningsmetodiken förändrats vilket talar för någon mera storskalig förändring. Orsaker som diskuterats är säl, skarv och/eller kopplingar till det allmänna miljötillståndet i Östersjön. Under senaste året finns indikationer på en förbättring i återfångsterna och fisket har varit bättre än på flera år under säsongen 2012/

42 Figur. Utsättning av havsöring i Stockholms län Figur. Antal deltagande team (båtar), antal fångade fiskar och totalvikten på öringfisketävlingen Gålö Öring Cup Sedan 1996 arrangeras öringfisketävlingen Gålö Öring Cup i vattnen kring Gålö och mellersta Stockholms skärgård. Tävlingen arrangeras både höst och vår och fångsterna är generellt sett större på vårtävlingarna. Som mest har den lockat cirka 240 deltagare fördelat på 96 team (båtar) vilket var hösttävlingen I takt med att fisket försämrats har även deltagandet i tävlingen minskat och på vårtävlingen 2013 deltog endast 13 team. Dessa hade emellertid ett bra fiske och fångsten var i nivå med de goda åren. 40

43 Figur. Fångst per team (båt) på Gålö Öring Cup Sedan några år arrangeras även öringfisketävlingar vid Sandhamn (Sandhamnsöringen) av fisketurismföretaget Sandhamnsguiderna och Grinda Open vid Grinda där arrangörerna är Sportfiskeboden i Täby och Grinda Värdshus. Gäddfisket i Stockholms skärgård är värdsberömt och drar fiskande turister från både Sverige och utomlands. I vattnen runt exempelvis Mörkö och Furusund fångas årligen gäddor över 10 kg. I takt med att intresset för öringfiske har minskat har intresset för gäddfiske fullständigt exploderat. Många av fiskeguiderna är idag i princip helt inriktade på gäddfiske. Detta tillsammans med det stora sportfiskeintresset har inneburit att fisketrycket i bra gäddvatten är mycket högt. Även om merparten av fisken släpps tillbaka innebär störningen att fisken nappar sämre. Ett mått på gäddfiskeintresset är deltagandet i gäddfisketävlingen Värtan Cup. Tävlingen har anordnats sedan 2002 och antalet deltagande båtar ökade till 200 efter några år. Sedan 2008 har det varierat mellan 150 och 200 deltagande båtar. Det motsvarar cirka 500 personer per tävling. Figur. Antal deltagande team (båtar) på gäddfisketävlingen Värtan Cup 41

44 Figur. Antal sålda TDA-fiskekort Trollingfiske omfattas inte av det fria handredskapsfisket och på enskilda vatten så krävs därför fiskerättsägarens tillstånd. De största upplåtelserna i skärgården och Mälaren sker via det så kallade TDA-fiskekortet som administreras av Stockholms stad. TDA står för trolling, dragrodd och angel och kortet gäller även för så kallat ismete och flerspömete. I Stockholms skärgård är målarterna inom ramen för TDA-fiskekortet framförallt havsöring och gös och i Mälaren är det i huvudsak gös. För ismetet är målarten gädda. Utöver denna upplåtelse finns det även andra mindre vatten i både skärgården och Mälaren som upplåts till trollingfiske. Som exempel kan nämnas Gustavsbergs trollingfiskeklubbs arrenderade vatten i Baggensfjärden. Att upplåta vatten för trollingfiske är en inkomstmöjlighet för enskilda fiskerättsägare i Stockholms skärgård och Mälaren. Till havs finns goda möjligheter till trollingfiske efter lax i Stockholms län. Fisket har framförallt inriktats mot vandringslax på våren, det vill säga laxar som växt upp i södra östersjön och är på lekvandring till älvarna längs norrlandskusten. Det verkliga genombrottet för fisket kom i och med att tävlingen Laxcup Nynäshamn började arrangeras i mitten av 1990-talet. Senare års kraftiga begränsningar i yrkesfisket efter lax i södra Östersjön har inneburit att bestånden har ökat. I och med detta har även trollingfångsterna i länet ökat. Sedan våren 1998 har redskapsbutiken Regal Sportfiske ( inhämtat statistik över trollingfisket efter lax i länet. För vårfisket sammanställs uppgifter på fångade laxar över 10 kg. Rapporteringen är frivillig och de insamlade uppgifterna utgör därför inte hela fångsten. 42

45 Figur. Antal fångade vandringslaxar över 10 kg i Stockholms län De senaste åren har det fångats över 120 laxar över 10 kg (figur). Merparten av fisken fångas i Ålandshav i vattnen utanför Singö. Dessa vatten tillhör ett av världens bästa trollingvatten för stor lax. Trots detta har det gjorts litet för att utveckla fisketurismen i området. Både på Singö och i Grisslehamn finns goda möjligheter att utveckla turism kring detta fiske. En nackdel är att säsongen är kort. 43