Huvudsakligt innehåll

Transkript

1 LAGFÖRSLAG nr x/200x-200x Datum 2016-XX-XX Till Ålands lagting Remissversion 13 april 2016 Vattenfarkoster Huvudsakligt innehåll Landskapsregeringen föreslår att lagstiftningen om fritidsbåtar och vattenskotrar (vattenfarkoster) ses över så att dess tillämpningsområde tydligare avgränsas med beaktande av den Europeiska unionens förnyade regelverk, så att till rikets behörighet hörande produktkrav inte återges med den detaljeringsgrad som hittills funnits. Bestämmelserna om registreringsplikt kompletteras med bestämmelser om en första registrering och därefter följande ändringsregistrering. I grunden föreslås inga ändringar avseende vilka vattenfarkoster som ska omfattas av registreringsplikt. LFxx _ docx

2 2 INNEHÅLL Huvudsakligt innehåll... 1 Allmän motivering Bakgrund... 3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG... 3 Motorfarkostregister... 3 Fritidsbåtsregister Lagstiftningsbehörighet Överväganden Förslag Förslagets verkningar... 6 Detaljmotivering Landskapslag om fritidsbåtar och vattenskotrar Landskapslag om ändring av ordningslagen för landskapet Åland Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar Lagtext L A N D S K A P S L A G om fritidsbåtar och vattenskotrar L A N D S K A P S L A G om ändring av ordningslagen för landskapet Åland L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar Bilaga 1 - utkast till förordning om fritidsbåtar Bilaga 2 utkast till ändring av LF om ordningsbot Bilaga 3 Rikslagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar... 23

3 3 Allmän motivering 1. Bakgrund Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG Rubricerat direktiv, nedan kallat fritidsbåtsdirektivet, ersätter från den 18 januari 2016 Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar. En väsentlig del av de ändringar som genomförs med fritidsbåtsdirektivet rör sådana produktkrav vilka hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Inom området för landskapets lagstiftningsbehörighet har tillämpningsområdet och definitioner förtydligats, med tydligare avgränsningar kring vilka produkter som omfattas eller inte omfattas av regelverket. Mest betydelsefullt har till regelverket fogats särskilda bestämmelser om vattenskotrar. Motorfarkostregister Med rikslagen om snabbgående motorfarkoster (FFS 256/1925) infördes år 1925 registreringsplikt för varje motorfarkost, vars största möjliga farhastighet är minst tolv knop. Dessutom fordrades landshövdingens tillstånd för att få att anskaffa en sådan snabb båt samt ingick krav på godkänd förare. Detta utgjorde led i bekämpandet av en betydande spritsmuggling där snabbgående båtar användes. Lagstiftningen ansågs höra till rikets behörighet, ett motorfarkostregister fördes vid länsstyrelsen. I 1951 års självstyrelselag intogs en uttrycklig bestämmelse (13 17 punkten) enligt vilken till rikets behörighet hörde specialföreskrifter om snabbgående motorfarkoster års lag ersattes i år 1969 av lagen om båttrafik (FFS 151/1969), varvid registreringsplikten kom att omfatta alla motorbåtar med en 1) utombordsmotor vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 20 hästkrafter eller 2) inombordsmotor eller inombordsmotor med utombordsdrev (inudrev) vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 50 hästkrafter. I förarbetena (RP nr 108/1968) framhölls lagstiftningens allmänna syfte att trygga säkerheten i sjötrafik efter att antalet småbåtar hade ökat samtidigt med att hastigheterna ökade. Detta ansågs innebära en ökande risk för olyckor till den grad att det måste anses nödvändigt att komplettera gällande stadganden om båttrafik, bland annat så att registreringsplikten blev mer omfattande. Motorfarkostregister fördes vid länsstyrelsen. Med 1993 års självstyrelselag överfördes lagstiftnings- och förvaltningsbehörighet avseende båttrafik till landskapet (självstyrelselagens punkt). Med stöd av detta antog lagtinget en landskapslag (1998:102) om fritidsbåtars säkerhet som trädde i kraft den 1 november I lagen reglerades inte registrering av vattenfarkoster, registreringsplikten kvarstod och motorfarkostregister fördes vid länsstyrelsen. Fritidsbåtsregister Landskapslagen om fritidsbåtars säkerhet ersattes från den 1 juni 2003 av landskapslagen (2003:32) om fritidsbåtar, nedan kallad fritidsbåtslagen, i vilken utöver bestämmelser om fritidsbåtars konstruktion, utrustning, skick och användning bland annat också ingår bestämmelser om register och registreringsplikt, utsläpp av toalettavfallsvatten samt om sjöfylleri. Närmare bestämmelser intogs i den gällande landskapsförordningen (2005:65) om fritidsbåtars säkerhets- och miljökrav. Med ikraftträdande av denna lagstiftning överfördes registreringsuppgiften från länsstyrelsen till landskapet.

4 4 Ett fritidsbåtsregister fördes till motorfordonsbyrån med registrering på i sak samma grunder som rikslagstiftningen. Enligt fritidsbåtslagen gäller nu registreringsplikt för fritidsbåtar med utombordsmotor, vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 15 kilowatt (vilket motsvarar drygt 20 hk) samt för fritidsbåtar med inombordsmotor och fritidsbåtar med inombordsmotor med utombordsdrev, vars effekt överstiger 37 kilowatt (vilket motsvarar drygt 50 hk). Registreringsplikten uppkommer då båten första gången sjösätts eller när den därefter utrustas med en motor vars effekt medför krav på registrering. En registreringspliktig båt som införs till landskapet på egen köl ska registreras inom en månad från införseldagen. En registreringsanmälan ska bland annat innehålla uppgifter om ägaren, båtens skrov- och överbyggnadsfärg samt om motorns fabrikat, motornummer och motoreffekt. Om någon av de uppgifter som har antecknats i registret ändras ska ägaren anmäla detta inom en månad. En ny ägare ska meddela om ägarskiftet samt ska registreringsbevis återlämnas till motorfordonsbyrån om båten förstörs eller annars varaktigt tas ur bruk. En försummelse att göra detta kan medföra att ägaren ges ett ordningsbotsföreläggande på 35 euro. fritidsbåtsregistret per den antal euro s:a totalt antal vattenfarkoster i registret totalt antal ändringsregistreringar 660 händelser under år 2015 avregistreringar 82 gratis 0 nyregistreringar , ägarbyten m.fl. ändringar i registret , inplastning av registreringsbevis , Anmärkning: Det totala antalet ändringsregistreringar var i medeltal 645 under de föregående åren Ett något högre antal ändringsregistreringar under år 2015 förklaras i huvudsak med avregistreringar. 2. Lagstiftningsbehörighet Uppgifter från motorfordonsbyrån. Landskapet har enligt och 22 punkterna självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet bl.a. i frågor som rör natur- och miljövård samt näringsverksamhet. Till rikets behörighet hör bl.a. konkurrens, konsumentskydd, utrikeshandel och standardisering som avses i 27 10, 12 och 19 punkterna självstyrelselagen. Lagtinget har dock i frågor som i dessa avseenden hör till rikets behörighet en behörighet att vidta åtgärder för att främja näringsverksamhet. I riket lagstadgade produktstandarder blir direkt tillämpliga i landskapet, däremot rör producentansvar i grunden natur- och miljövård samt näringsverksamhet vilket hör till landskapets behörighet. I enlighet med punkten självstyrelselagen har landskapet lagstiftningsbehörighet i fråga om kanaler, båttrafik och farleder för den lokala sjötrafiken. Dock har riket i enlighet med punkten självstyrelselagen lagstiftningsbehörighet i frågor om handelssjöfart samt farleder för handelssjöfarten. I de senare avseendena finns i sjötrafiklagen (FFS 463/1996) bestämmelser om säkerheten inom sjötrafiken samt om förebyggande av olägenheter som användningen av vattenfarkoster kan orsaka na-

5 5 turen och den övriga miljön, fisket, allmänt nyttjande av naturen för rekreation eller något annat allmänt intresse eller enskilt intresse. Landskapet har enligt och 26 punkterna självstyrelselagen behörighet avseende beläggande av straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets behörighet samt avseende utsättande och utdömande av vite samt användning av andra tvångsmedel inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet. Ordningsbot är i enlighet med 2a kap. 8 strafflagen (FFS 39/1889) ett till beloppet fast förmögenhetsstraff som är lindrigare än böter och som i lag föreskrivs vara det enda straffet för vissa förseelser. Det är ett ändamålsenligt rättsmedel för att förebygga och komma till rätta med lagöverträdelser av ringa karaktär. I fritidsbåtslagen återges bestämmelser som hör till rikets lagstiftningsbehörighet. Således fann Högsta domstolen den 25 februari 2003 i sitt utlåtande (dnr HD 2003/5) över fritidsbåtslagen att säkerhets- och miljökraven samt CE-märkningen, anknyter såväl till utrikeshandeln som till standardiseringen vilket hör till rikets lagstiftningsbehörighet. De ansågs dock kunna intas i landskapslagstiftningen i enlighet med 19 3 mom. självstyrelselagen för vinnande av enhetlighet och överskådlighet. I Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG finns i huvudsak sådana produktstandarder om vilka riket har lagstiftat och vilka följaktligen är direkt tillämpliga i landskapet. Sådana bestämmelser finns i rikslagen om säkerhet och utsläppskrav i fråga om vissa fritidsbåtar (FFS 621/2005) och i statsrådets förordning om säkerhet och buller i fråga om fritidsbåtar och vattenskotrar samt om buller och avgasutsläpp från motorer som installeras i fritidsbåtar och på vattenskotrar (FFS 748/2005). I riket har i januari 2016 en ny lag om säkerhet och utsläppskrav trätt i kraft (FFS1712/2016), i vilken beaktas den Europeiska unionens krav i det nya direktivet om fritidsbåtar och vattenskotrar. 3. Överväganden Landskapsregeringen konstaterar att fritidsbåtslagens skrivningar är inriktade på fritidsbåtar, trots att vattenskotrarnas ökade betydelse fordrar allt mer särskild reglering för dem. I landskapets gällande regelverk är vattenskotrar ett slags fritidsbåtar, för vilka det exempelvis inte finns några särskilda utrustningsbestämmelser. Ett register över vattenfarkoster kan underlätta kontroll av ordning och säkerhet till sjöss, vara ett stöd vid planering av fritidstrafik och turism samt ett stöd vid planering i frågor som rör naturmiljön. Det kan också underlätta polisens och försäkringsbolagens arbete med att återbörda stulna och försvunna båtar och motorer till rätt ägare. 4. Förslag Landskapsregeringen föreslår att regelverket uttryckligen ska avse såväl fritidsbåtar som vattenskotrar samt att behövliga särskilda bestämmelser ges om vattenskotrars utrustning. I gällande regelverk är det oklart vilken säkerhetsutrustning som ska medföras i en vattenskoter. Då i riket lagstadgade produktstandarder är direkt tillämpliga i landskapet så är det inte längre ändamålsenligt att med så stor detaljeringsgrad som hittills återge sådana bestämmelser. Det ligger en otydlighetsrisk i förståelsen av vad som i dessa delar är gällande rätt, istället kan för dessa frågor i lagen hänvisas till rikets gällande bestämmelser. Landskapsregeringen föreslår att bestämmelserna om registreringsplikt kompletteras med bestämmelser om den första registrering, som oftast görs av för de första ägarnas räkning av de företag som säljer vattenfarkoster,

6 6 och om därefter följande ändringsregistrering. Landskapsregeringen föreslår samtidigt att fritidsbåtsregistret byter namn till det fortsättningsvis mer korrekta Ålands vattenfarkostregister. Samtidigt föreslås att ändamålsenliga följdändringar görs i lagstiftningen om ordningsbot. Hänvisningar i rikets L om farkostregistret till andra rikslagar: L om offentlighet i myndigheternas verksamhet (FFS 621/1999) personuppgiftsl (FFS 523/1999) L om verkställighet av Europeiska gemenskapens gemensamma fiskeripolitik (FFS 1139/1994) förvaltningsl (FFS 434/2003) L om grunderna för avgifter till staten (FFS 150/1992) - straffl (FFS 39/1889) - L om ordningsbotsförseelser (FFS 756/2010) Hänvisningarna kan i landskapet avse dessa landskapslagar: LL om (1977:72) om allmänna handlingars offentlighet LL (1999:50) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om personuppgifter LL (2015:49) om verkställighet av den gemensamma fiskeripolitiken inom den Europeiska unionen FörvaltningsL (2008:9) för landskapet Åland LL (1993:27) om grunderna för avgifter till landskapet p:en SjL: beläggande med straff och storleken av straff inom rättsområden som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet Till riksbehörighet hör bl.a. lagstiftningen om fartygsregister, registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs, sjölag, lag om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster, skadeståndslag förvaltningsprocesslag samt rikslagstiftningens bestämmelser om konstruktion och tekniska krav på produkter. 5. Förslagets verkningar Förslaget är i oförminskad omfattning ägnat att främja säkerheten vid färd på vatten samt att förebygga olägenheter för miljön. Det bedöms sakna direkt betydelse för jämställdheten mellan kvinnor och män. För landskapets förvaltning medför förslaget i grunden ingen ändring, även om dess mer utförliga förvaltningsbestämmelser kan bidra till enklare bedömningar av olika registreringsåtgärders art och omfattning. Förslaget bedöms inte medföra ytterligare kostnader för ägare till vattenfarkoster och kan endast marginellt få betydelse för landskapets kostnader att förvalta systemet. Detaljmotivering 1. Landskapslag om fritidsbåtar och vattenskotrar 1 kap. Inledande bestämmelser 1 Lagens syfte. Lagens huvudsyfte är att trygga en fortsatt god säkerhet vid sjötrafik samt att förebygga olägenheter som användningen av vattenfarkoster kan medföra.

7 7 2 Tillämpning. Lagens tillämpningsområde överensstämmer i sak med gällande lags, av förslaget framgår dock tydligare att lagen också omfattar vattenskotrar. I lagen använda begrepp följer unionslagstiftningen. Paragrafens 3 mom. har upplysningsvis fogats till lagen för att peka på att riket har lagstiftningsbehörighet avseende produktstandarder. I landskapslag kan beskrivas produktsäkerhetens förvaltningsrättsliga betydelse i landskapet, medan frågan om en produkts konstruktion och tekniska krav har ansetts höra till rikets lagstiftningsbehörighet. Se om detta under lagförslagets avsnitt 2 ovan. 3 Tillsynsmyndigheter. I paragrafen har, utan ändring i sak, sammanställts de myndigheter som har ett ansvar enligt regelverket. Beskrivningen av gränsbevakningsväsendets uppgifter regleras dock egentligen inte i denna lag, detta är en informativ skrivning om gällande rätt i enlighet med vad som följer av den i paragrafen nämnda överenskommelseförordningen. 2 kap. Vattenfarkosters användning 4 Omsorg och försiktighet. I paragrafen finns en allmän bestämmelse om den omsorg och försiktighet som ska iakttas vid sjötrafik. Bestämmelsen ansluter till vad som gäller enligt 5-7 sjölagen (FFS 463/1996). 5 Åldersgräns. Bestämmelsen återspeglar meningen att en förares ålder har betydelse för den förmåga och skicklighet som uppgiften kräver. Den föreskrivna åldersgränsen 15 år för att få framföra en registreringspliktig motordriven vattenfarkost överensstämmer såväl med vad som gäller enligt gällande landskapslag och enligt rikets lagstiftning (jfr 6 2 mom. sjötrafiklagen, FFS 453/1996). 15 års ålder är dessutom åldersgränsen för straffbarhet enligt 3 kap. 4 strafflagen. 6 Utrustning och skick. I paragrafen finns en allmän bestämmelse om vattenfarkosters utrustning och skick, bestämmelsen ansluter till vad som gäller enligt 8 sjölagen. 7 och 8 Utrustning i en fritidsbåt / Utrustning i en vattenskoter. De krav som ställs i paragraferna är viktiga med tanke främst på säkerheten till sjöss. De i riket gällande bestämmelserna om granskning och service av handbrandsläckare finns i inrikesministeriets förordningar om handbrandsläckare (FFS 790/2001) och om granskning och service av handbrandsläckare (FFS 917/2005). Detta rör standardisering vilket hör till rikets behörighet. 9 Toalettavfallsvatten. Om toalettavfallsvatten släpps ut i vattnet så bidrar det till övergödning av Östersjön som rubbar dess naturliga förhållandevis näringsfattiga ekologiska balans. Ett mål för den Europeiska unionens östersjöstrategi (.balticsea-region-strategy.eu) är att rädda havsmiljön och uppnå en god miljöstatus och biologisk mångfald i havet. Det kan bland annat ske genom att havet skyddas från toalettavfallsvattenföroreningar. Detta är i linje med den Helcom-rekommendation för Östersjön (.helcom.fi), som landskapet omfattade år 1998 samt med Förenta Nationernas havsrättskonvention (FördragS 80 och 83/2004) vars ikraftträdande landskapet godkände år 2004 (jfr ÅFS 2004:33). 3 kap. Ålands vattenfarkostregister 10 Giltighetstid för registrering. I paragrafen tydliggörs att en registrering inte kan göras för viss tid, utan görs tills vidare.

8 8 11 Registreringsansvar. I grunden avses ingen förändring av registreringsansvaret. Regelverket har dock förtydligats avseende innehavares ansvar och avseende att en huvudsaklig kontaktperson ska anges. Detta innebär dock inte i grunden någon förändring av samtliga delägares eller innehavares rättigheter och skyldigheter. 12 Registreringspliktiga vattenfarkoster. Grunderna för registreringsplikten följer nära de som nu gäller. De vattenfarkoster som vid lagens ikraftträdande är registrerade kommer fortsatt att vara det. Vad som ska framgå av en anmälan om registrering överensstämmer i sak med vad som krävs enligt gällande regelverk. Registreringspliktens registreringsbevis och registerbeteckning kan underlätta tillsynen av sjösäkerheten samt underlätta arbetet med att återbörda försvunnen egendom till rätt ägare. 13 Första registrering. Den första registreringen handlar om att vattenfarkosten registreras första gången i landskapet innan den tas i sjötrafikbruk. En vattenfarkost ska endast en gång kunna registreras första gången, i andra fall rör det sig om ändringsregistrering enligt 14. Vattenfarkostens ägare ska till Motorfordonsbyrån anmäla de uppgifter som behövs vid första registrering av en registreringspliktig vattenfarkost och dess motor. En anmälan ska innehålla grundläggande uppgifter som visar den senaste ägarens äganderätt till en viss vattenfarkost och dess motor, det kan vara en faktura, ett köpebrev eller en annan fångsthandling. En vattenfarkost och dess motor ska också vara förenlig med gällande produktstandardkrav, som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG. I landskapet är de produktstandarder som riket har lagstiftat om direkt tillämpliga. Bestämmelser finns i rikslagen om säkerhet och utsläppskrav i fråga om vissa fritidsbåtar och i statsrådets förordning om säkerhet och buller i fråga om fritidsbåtar och vattenskotrar samt om buller och avgasutsläpp från motorer som installeras i fritidsbåtar och på vattenskotrar. En överensstämmelse med dessa krav kan visas med ett dokument över försäkran om överensstämmelse, vars uppgifter motsvarar en CEmärkning som fysiskt har fästs på vattenfarkosten och dess motor. Motorfordonsbyrån är den fackmyndighet som ska ha kunskaper om och ska hantera registreringsärendena, och bör av ändamålsenlighetsskäl kunna ge de behövliga närmare föreskrifter om de tekniska uppgifter om vattenfarkoster och motorer som ska uppges vid en första registrering. 14 Ändringsregistrering. Vid ändringsregistrering ändras uppgifter i vattenfarkostregistret om en registrerad vattenfarkost eller om dess motor. Ägaren ska skriftligt anmäla en ändring till Motorfordonsbyrån inom 30 dagar från ändringen. Ändamålet med detta krav är att säkerställa att registeruppgifterna är korrekta och tillförlitliga. Om ägaren har överlåtit disposition så gäller också den innehavaren en skyldighet att skriftligt anmäla ändringar om tekniska ändringar. 15 Slutlig avregistrering. Med slutlig avregistrering avses att en registrerad vattenfarkost eller motor slutligt tas ur bruk och att detta antecknas i vattenfarkostregistret. En i 3 mom. avsedd tillförlitlig utredning för Motorfordonsbyrån kan vara ett utlåtande från polisen, eller en annan relevant myndighet eller organ, om att en vattenfarkost eller en motor har förstörts eller på annan grund slutligt kan avregistreras. Motorfordonsbyrån kan också godta en utredning i saken som gjorts av ägaren eller innehavaren, men det är ägaren som ska göra den skriftliga anmälan.

9 9 16 Registreringsbevis och registerbeteckning. Vid första registrering ges ett registreringsbevis. Motorfordonsbyrån utfärdar ett nytt registreringsbevis, om de uppgifter som antecknats i registreringsbeviset har ändrats. Motorfordonsbyrån beslutar med beaktande av lagens krav om registreringsbevisens utformning, och ska se till att de framställs och levereras. Motorfordonsbyrån kan också på ägarens ansökan mot avgift ge en dubblett av ett registreringsbevis. Om ett registreringsbevis som Motorfordonsbyrån har utgivit innehåller felaktiga uppgifter, ska kunden kontakta Motorfordonsbyrån för att utan avgift få dem korrigerade. 17 Utlämnande av uppgifter ur Ålands vattenfarkostregister. Uppgifter får inte lämnas ut, om det finns grundad anledning att misstänka att det kränker en persons integritetsskydd, intressen eller rättigheter. Allmänna bestämmelser om personuppgifter finns i landskapslagen (2007:88) om behandling av personuppgifter inom landskaps- och kommunalförvaltningen. Motorfordonsbyrån kan vägra att lämna ut uppgifter, om inte förutsättningar för det uppfylls. 4 kap. Straff Sjöfylleri / Sjötrafikförseelse och sjötrafikbrott / Sjötrafikförseelser för vilka ordningsbot kan föreläggas / CE-märkning. Bestämmelserna i detta kapitel skiljer sig inte i sak från vad som föreskrivs om straff, åtgärdseftergift och anmärkning i gällande lag. 22 Vattenfarkostregistreringsförseelse. Med tanke på registrets användningssyfte är det viktigt att uppgifterna i registret är så aktuella och tillförlitliga som möjligt. Kvaliteten på de registrerade uppgifterna är i hög grad beroende av om de anmälningspliktiga följer sina skyldigheter i enlighet med lagen. 23 Förseelse mot användningsförbud. Det är med tanke på genomförandet av tillsyn det viktigt att registreringspliktiga vattenfarkoster är försedda med registerbeteckning eller provbeteckning. 24 Åtgärdseftergift och anmärkning. Bedömningsgrunden att en förseelse med hänsyn till förhållandena är ringa eller uppenbart ringa, sammanfaller med det förhållande att det är rätt att avstå från en åtgärd, om dess följder bedöms oskäliga med hänsyn till ett eftersträvat resultat. Istället kan då avstås från åtal och en anmärkning ges. 5 kap. Särskilda bestämmelser 25 Avgifter. Paragrafens bestämmelse överensstämmer i sak med gällande regelverk. Första registrering och ändringsregistrering föranleder en avgift, ingen avgift tas således vid slutlig avregistrering. 26 Besvär. I paragrafen finns endast en hänvisning till vad som gäller enligt självstyrelselagen. 27 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser. Lagen föreslås träda i kraft vid en tidpunkt som landskapsregeringen beslutar om efter det att den har godkänts. Begreppet vattenfarkostregister återger mer korrekt än fritidsbåtsregister vad registret ska omfatta, då en vattenskoter i vanligt språkbruk inte är vad som avses med en båt.

10 10 2. Landskapslag om ändring av ordningslagen för landskapet Åland Ordningsbot är ett till beloppet fast förmögenhetsstraff som är lindrigare än böter. Ordningsbot kan bestämmas som påföljd för en förseelse, om det strängaste föreskrivna straffet är böter eller fängelse i högst sex månader. Om ordningsbot samtidigt ska föreläggas för två eller flera förseelser, föreläggs ordningsboten för den förseelse för vilken den strängaste ordningsboten är föreskriven. Den som har dömts till ordningsbot kan föra ärendet till domstol för prövning. I enlighet med vad som gäller enligt förslaget om registreringsplikt i förslaget till landskapslag om fritidsbåtar och vattenskotrar bör möjligheten att ge ordningsbot för överträdelser av registreringspliktsbestämmelser regleras. Av det bifogade utkastet till ändring av förordningen föreslås att en ordningsbot på 35 euro ska gälla i samtliga dessa fall. 3. Landskapslag om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar Bestämmelserna i rikslagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (FFS 1712/2015) rör i huvudsak riksbehörighet, till den del där regleras frågor om standardisering m.m., se avsnitt 2 om lagstiftningsbehörighet. Väsentliga frågor faller dock inom landskapets behörighet, såsom hörande till näringsrätt och natur- och miljövård. Genom en blankettlag beaktas riksbehörigheten såväl som ges följdenliga bestämmelser om de förvaltningsbeslut och uppgifter som hör till landskapets behörighet.

11 11 Lagtext Landskapsregeringen föreslår att följande lagar antas. 1. L A N D S K A P S L A G om fritidsbåtar och vattenskotrar I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs 1 : 1 kap. Inledande bestämmelser 1 Lagens syfte I syfte att främja säkerheten vid färd på vatten samt att förebygga olägenheter för miljön finns i denna lag bestämmelser om fritidsbåtars och vattenskotrars utrustning, skick och användning. 2 Tillämpning Denna lag är tillämplig på vattenfarkoster, med vilket avses 1) fritidsbåtar med en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter som används eller kan användas till transport på vattnet samt 2) vattenskotrar vars längd understiger 4 meter och som har en förbränningsmotor med ett vattenjetaggregat som främsta drivkälla, samt har utformats för att framföras av en eller flera personer som sitter, står eller står på knä på snarare än befinner sig i vattenfarkosten som används för sporteller fritidsändamål och som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG. Vid tillämpningen av denna lag är innebörden av begreppet tillverkare varje fysisk eller juridisk person som konstruerar och tillverkar en produkt som omfattas av denna lag, eller som låter konstruera eller tillverka en sådan produkt för att själv släppa ut den på marknaden. I riket lagstadgade bestämmelser om konstruktion av samt tekniska krav på vattenfarkoster och vattenfarkosters motorers är gällande i landskapet. 3 Tillsynsmyndigheter Landskapsregeringen har ett allmänt tillsynsansvar över att denna lag iakttas. Motorfordonsbyrån upprätthåller Ålands vattenfarkostregister som avses i 3 kap. denna lag. Motorfordonsbyrån får uppbära en avgift för registrering av vattenfarkoster i Ålands vattenfarkostregister i enlighet med bestämmelserna om det landskapslagen (1993:97) om grunderna för avgifter till landskapet. Ålands polismyndighet är tillsynsmyndighet i frågor som rör vattenfarkosters användning. Gränsbevakningsväsendet kan utföra tillsyn i enlighet med vad som stadgas om det i Republikens presidents förordning (2004:21) om gränsbevakningsväsendets uppgifter i landskapet Åland. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU, EUT L 354, , s. 90.

12 12 2 kap. Vattenfarkosters användning 4 Omsorg och försiktighet Var och en som färdas med en vattenfarkost ska iaktta den omsorg och försiktighet som omständigheterna kräver. Den som framför en vattenfarkost ska följa sjövägsreglerna och de påbud, förbud och begränsningar som sjötrafikmärken eller ljussignaler anger. En förare ska anpassa sin färdväg och hastighet så att människor och djur inte utsätts för fara eller störs och så att olägenheter eller störningar i naturen och olägenheter för fisket undviks. En vattenfarkost får inte av ägaren eller dennes ställföreträdare överlåtas att framföras av den som saknar nödvändiga förutsättningar att framföra den på grund av sjukdom, trötthet, alkoholpåverkan eller annat berusningsmedel, eller på grund annat liknande skäl. Vad som gäller för framförande gäller också den som i vattenfarkosten sköter uppgifter av väsentlig betydelse för säkerheten till sjöss. 5 Åldersgräns En registreringspliktig vattenfarkost får framföras av den som har fyllt 15 år. 6 Utrustning och skick Den som framför en vattenfarkost ansvarar för att den har en sådan utrustning och är i sådant skick samt har sådana övriga egenskaper som krävs för att den ska vara säker på de vatten där den används. 7 Utrustning i en fritidsbåt I en fritidsbåt som är utrustad med motor eller i en över fem meter lång fritidsbåt försedd med segel, även om båten saknar motor, ska då den används finnas 1) flytplagg som till sin storlek och bärförmåga passar till var och en som befinner sig ombord, 2) länspump eller något annat redskap för tömning av vatten ur båten, 3) åror eller paddel om båten går att ro eller paddla eller ett för båtens storlek lämpligt ankare med lina samt 4) en ändamålsenlig och godkänd handbrandsläckare för vilken granskning och service utförts i enlighet med i riket gällande bestämmelser om granskning och service av handbrandsläckare. I stället för en handbrandsläckare som avses i punkt 4 kan i båten finnas en släckare för vilken granskning och service utförts i enlighet med i riket gällande bestämmelser om granskning och service av handbrandsläckare. 8 Utrustning i en vattenskoter I en vattenskoter ska då den används finnas flytplagg som till sin storlek och bärförmåga passar till var och en som befinner sig ombord samt 1) länspump eller annat redskap för tömning av vattenskotern, 2) åror eller paddel om vattenskotern går att ro eller paddla, eller 3) ett för vattenskotern storlek lämpligt ankare med lina.

13 13 9 Toalettavfallsvatten Det är förbjudet att släppa ut toalettavfallsvatten i vattnet. 3 kap. Ålands vattenfarkostregister 10 Giltighetstid för registrering En registrering i Ålands vattenfarkostregister görs tills vidare. Bestämmelser om ändringsregistrering och slutlig avregistrering finns i 13 och Registreringsansvar En registreringspliktig vattenfarkosts ägare ansvarar för att registrering sker i enlighet med bestämmelserna i denna lag. Om en vattenfarkost har flera ägare ska en av dem registreras som huvudsaklig kontaktperson. Vad som i denna lag föreskrivs om ägare gäller också i tillämpliga delar innehavare, till vilken en registreringspliktig vattenfarkosts huvudsakliga användning enligt avtal har överlåtits för längre tid än 30 dagar. Om en vattenfarkost har flera innehavare ska en av dem registreras som huvudsaklig kontaktperson 12 Registreringspliktiga vattenfarkoster En vattenfarkost vars ägare har sin hemkommun i landskapet och som stadigvarande brukas i landskapet ska på ägarens anmälan registreras i Ålands vattenfarkostregister om det är frågan om en vattenfarkost med 1) utombordsmotor vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 15 kilowatt samt 2) inombordsmotor, eller med inombordsmotor med utombordsdrev (inu-drev), vars effekt enligt tillverkarens uppgift överstiger 37 kilowatt. Motorfordonsbyrån kan på ansökan från ägaren av en vattenfarkost, om ägaren har sin hemkommun i landskapet, bevilja att en vattenfarkost registreras i Ålands vattenfarkostregister trots att den inte registreringspliktig i enlighet med bestämmelserna i 1 mom. 13 Första registrering Innan en i 12 1 mom. avsedd vattenfarkost tas i bruk i landskapet för första gången ska en skriftlig registreringsanmälan (första registrering) göras till Motorfordonsbyrån. Vid första registrering ska Motorfordonsbyrån få en utredning med uppgifter om 1) ägarens eller innehavarens namn, födelsedatum, postadress, andel i båten om den ägs eller innehas av flera och överlåtelsehandlingar med förvärvsdatum eller annan handling som styrker förvärvet, 2) vattenfarkostens fabrikat och modellbeteckning, tillverkningsnummer och tillverkningsår samt dess eventuella namn, 3) vattenfarkostens och motorns överensstämmelse med gällande konstruktionskrav och tekniska krav, 4) skrovets största längd och bredd, byggnadsmaterialet, skrovfärg och överbyggnadsfärg samt vattenfarkostens personantal. 5) antal motorer, motorfabrikat, modellbeteckning, motornummer, motortyp och drivmedel samt den av tillverkaren uppgivna motoreffekten och

14 14 6) vattenfarkostens uppskattade högsta hastighet. Av en anmälan om registrering bör framgå anropssignal eller kontaktuppgifter för radio- eller telefonutrustning om sådan används i vattenfarkosten. Om en anmälan om registrering är ofullständig ska motorfordonsbyrån upplysa ägaren eller innehavaren om vad som krävs för att vattenfarkosten ska kunna registreras. Om vattenfarkosten ägs eller innehas av flera får ett sådant meddelande ges till en av ägarna eller innehavarna. Om en uppgift som har antecknats i Ålands vattenfarkostregister ändras, så bör detta anmälas till motorfordonsbyrån. Landskapsregeringen får ge närmare föreskrifter om de tekniska uppgifter om vattenfarkoster och deras motorer som ska uppges vid första registrering. Landskapsregeringen kan till Motorfordonsbyrån delegera befogenhet att i avgränsade sådana frågor besluta om föreskrifter, utom i de fall då regleringens betydelse i sak kräver att den sker genom lag eller förordning. 14 Ändringsregistrering Om en ändring i de uppgifter i registret som avses i 13 2 mom. sker ska en skriftlig anmälan om detta göras till Motorfordonsbyrån inom 30 dagar från ändringen, om inte något annat föreskrivs i denna lag. Ändringsregistrering förutsätter att Motorfordonsbyrån får en utredning över ändringar som gäller ägaren till eller innehavaren av vattenfarkosten eller de tekniska uppgifter som rör vattenfarkosten eller dess motor. 15 Slutlig avregistrering Slutlig avregistrering kan göras av motorfordonsbyrån om ägaren skriftligt anmäler om det eller om motorfordonsbyrån konstaterar att en vattenfarkost 1) förstörts eller varaktigt tagits ur bruk, 2) försvunnit, övergetts till sjöss och därefter inte påträffats under tre månader eller annars har varaktigt förstörts, 3) överlåtits till ägare som inte har hemkommun i landskapet och vattenfarkosten inte stadigvarande brukas i landskapet eller 4) av annat liknande skäl inte bör vara införd i Ålands vattenfarkostregister. Ägaren till en registrerad vattenfarkost eller motor ska till Motorfordonsbyrån inom 30 dagar, efter en händelse som avses i 1 mom. 1-3 punkterna, skriftligt anmäla att vattenfarkosten eller motorn tagits slutligt ur bruk om inte något annat föreskrivs i denna lag. Motorfordonsbyrån gör en anteckning i vattenfarkostregistret om slutlig avregistrering enligt 1 mom. efter att de fått del av en tillförlitlig utredning som visar att en vattenfarkost eller en motor har förstörts eller tagits ur bruk på det sätt som avses. 16 Registreringsbevis och registerbeteckning För en vattenfarkost som har införts i Ålands vattenfarkostregister ges till ägaren ett registreringsbevis som bör medföras vid färd. Av beviset ska framgå de uppgifter som avses i 13 samt den registerbeteckning som vattenfarkosten tilldelats vid registeringen. En registerbeteckning består av bokstäverna ÅL samt ett nummer eller en nummerserie. Registerbeteckningen bör fästas väl synlig på båda sidorna av vattenfarkosten.

15 15 Motorfordonsbyrån beslutar närmare om registreringsbevisens och om registerbeteckningarnas utformning. 17 Utlämnande av uppgifter ur Ålands vattenfarkostregister Uppgifter ur Ålands vattenfarkostregister får lämnas till en myndighet som behöver dem för skötseln av ärenden som enligt lag ankommer på myndigheten. Personuppgifter om vattenfarkostens ägare får lämnas ut endast om mottagaren har rätt att enligt personuppgiftslagstiftningen behandla dessa uppgifter. 4 kap. Straff 18 Sjöfylleri Den som framför en vattenfarkost eller ansvarar för navigeringen av en vattenfarkost 1) efter att ha förtärt alkohol i sådan mängd att alkoholhalten medan uppgiften utförs eller därefter är minst 1,0 promille i blodet eller minst 0,44 milligram per liter i utandningsluften eller som 2) under påverkan av annat rusmedel än alkohol eller alkohol i kombination med något annat rusmedel så att det kan antas att åliggandena att framföra eller navigera inte på ett betryggande sätt kan utföras ska, om omständigheterna är sådana att gärningen är ägnad att äventyra någon annans säkerhet, dömas för sjöfylleri till böter eller fängelse i högst ett år. Bestämmelsen i 1 mom. tillämpas inte om den vattenfarkost som framförs är en roddbåt, en segeljolle eller en med dessa jämförbar vattenfarkost, då dessa vattenfarkoster framförs utan motor. 19 Sjötrafikförseelse och sjötrafikbrott Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot denna lag, eller bestämmelser som har meddelats med stöd av lagen, ska för sjötrafikförseelse dömas till böter, om inte strängare straff för gärningen föreskrivs i någon annan lag. Om gärningen är grov, och ägnad att medföra allvarlig fara för annans liv eller hälsa eller för naturen eller den övriga miljön, ska för sjötrafikbrott dömas till böter eller till fängelse i högst ett år. 20 Sjötrafikförseelser för vilka ordningsbot kan föreläggas Ordningsbot kan i enlighet med bestämmelserna om det i 2a kap. strafflagen (FFS 39/1889) föreläggas med 1) 60 euro till den som framför en vattenfarkost för överskridande av den högsta tillåtna hastigheten med maximalt den högsta tillåtna hastigheten (sjötrafikförseelse som gäller framförandet av fritidsbåt), 2) 35 euro till den som framför en vattenfarkost för ett annat än i 1 punkten avsett brott mot sjövägsreglernas bestämmelser med sådana påbud, förbud och begränsningar som sjötrafikmärken eller ljussignaler anger (sjötrafikförseelse som gäller framförandet av fritidsbåt), 3) 60 euro till den som släpper ut toalettavfallsvatten från en fritidsbåt inom åländskt vattenområde (sjötrafikförseelse mot bestämmelsen om utsläpp av toalettavfallsvatten) eller

16 16 4) 35 euro till den som framför en vattenfarkost i strid med de krav som föreskrivs i 7 eller 8 (sjötrafikförseelse som gäller fritidsbåtens utrustning). 21 CE-märkning Grundläggande bestämmelser om påföljder vid CE-märkningsförseelse finns i rikslagen om CE-märkningsförseelse (FFS 187/2010). Särskilda bestämmelser om påföljder rörande CE-märkningsskyldighet föreskrivs i rikslagen om säkerhet och utsläppskrav i fråga om vissa fritidsbåtar (FFS 621/2005). 22 Vattenfarkostregistreringsförseelse En ägare till en vattenfarkost som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att innan vattenfarkosten tas i bruk göra registreringsanmälan, inom föreskriven tid göra ändringsregistrering eller inom föreskriven tid göra en anmälan om slutlig avregistrering som avses i 3 kap., ska för vattenfarkostregistreringsförseelse dömas till böter. Bestämmelser om ordningsbot som påföljd för vattenfarkostregistreringsförseelse finns i ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland och i en landskapsförordning som utfärdats har med stöd av den lagen. 23 Förseelse mot användningsförbud Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i strid med bestämmelser i denna lag använder en vattenfarkost 1) innan vattenfarkosten har förts in i Ålands vattenfarkostregister, 2) utan att vattenfarkosten är försedd med registerbeteckning eller 3) utan att vattenfarkosten är försedd med provbeteckning ska för förseelse mot användningsförbud dömas till böter. Bestämmelser om ordningsbot som påföljd för förseelse mot användningsförbud finns i ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland och i en landskapsförordning som utfärdats har med stöd av den lagen. 24 Åtgärdseftergift och anmärkning Är en sjötrafikförseelse som avses i 19 och 20 med hänsyn till omständigheterna ringa behöver åtal för förseelsen inte väckas och straff inte dömas ut. För en uppenbart ringa förseelse kan Motorfordonsbyrån eller polisen utan att vidta andra åtgärder tilldela den som gjort sig skyldig till förseelsen en anmärkning. Om en förseelse som avses i 22 eller 23 är ringa med hänsyn till omständigheterna, behöver åtal för förseelsen inte väckas och straff inte dömas ut. För en uppenbart ringa förseelse kan Motorfordonsbyrån eller polisen utan att vidta andra åtgärder tilldela den som gjort sig skyldig till förseelsen en anmärkning. 5 kap. Särskilda bestämmelser 25 Avgifter För registrering av vattenfarkoster och andra registreringsåtgärder som avses i 3 kap. kan Motorfordonsbyrån uppbära avgifter i enlighet med be-

17 17 stämmelserna om det i landskapslagen (1993:97) om grunderna för avgifter till landskapet. 26 Besvär Bestämmelser om besvär finns i 25 självstyrelselagen. 27 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser Denna lag träder i kraft den Genom ikraftträdandet av denna lag upphävs landskapslagen (2003:65) om fritidsbåtar. Vid ikraftträdandet av denna lag ändras benämningen fritidsbåtsregistret till Ålands vattenfarkostregister. Vattenfarkoster som när denna lag träder i kraft är registrerade i fritidsbåtsregistret är fortsatt registrerade i Ålands vattenfarkostregister.

18 18 2. L A N D S K A P S L A G om ändring av ordningslagen för landskapet Åland I enlighet med lagtingets beslut fogas till ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland ett nytt 2a kap. samt till 2a kap. en ny 8a som följer: 2a kap. Förseelser som gäller överträdelse av bestämmelserna om registreringsplikt i landskapslagen om vattenfarkoster 8a Förseelser som gäller överträdelse bestämmelserna om registreringsplikt i landskapslagen om vattenfarkoster För en uppsåtligen eller av oaktsamhet begången överträdelse av bestämmelserna om registreringsplikt i landskapslagen (0000:00) om vattenfarkoster föreläggs ordningsbot för 1) den som äger en vattenfarkost, för försummelse att göra en registreringsanmälan innan vattenfarkosten tas i bruk, 2) ägaren eller innehavaren, för försummelse att göra en ändringsregistrering inom föreskriven tid eller 3) ägaren, för försummelse att inom föreskriven tid göra en anmälan enligt om slutlig avregistrering. För en uppsåtligen eller av oaktsamhet begången överträdelse av bestämmelserna om registreringsplikt i landskapslagen om vattenfarkoster föreläggs ordningsbot för användning av en vattenfarkost innan den har införts i registret, inte är försedd med registerbeteckning eller inte är försedd med provbeteckning.

19 19 3. L A N D S K A P S L A G om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar I enlighet med lagtingets beslut föreskrivs: 1 Inledande bestämmelse Med de avvikelser som anges i denna lag ska bestämmelserna i rikslagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (FFS 1712/2015), nedan kallad rikslagstiftningen, tillämpas i landskapet. Ändringar i den rikslagstiftning som avses i denna lag ska tillämpas i landskapet från det att de träder i kraft i riket om inte annat följer av bestämmelserna i denna lag. 2 Förvaltning De förvaltningsuppgifter som enligt rikslagstiftningen ankommer på statens myndigheter ska i landskapet skötas av landskapsregeringen, till den del förvaltningen hänför sig till uppgifter inom landskapets behörighet. 3 Avvikelser Hänvisningar i rikslagstiftningen till andra riksförfattningar ska inom landskapets lagstiftningsbehörighet avse motsvarande bestämmelser i landskapslagstiftningen. Om inte annat föreskrivs i denna lag eller i annan landskapslag ska begrepp ska ha den betydelse som föreskrivs i rikslagstiftningen. 4 Förordning Landskapsregeringen kan inom landskapets behörighet genom landskapsförordning besluta att författningar som utfärdats med stöd av rikslagen ska tillämpas i landskapet oförändrade eller med de ändringar landskapsregeringen beslutar. 5 Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. Mariehamn den L a n t r å d Föredragande minister

20 20 Bilaga 1 - utkast till förordning om fritidsbåtar L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G om fritidsbåtar och vattenskotrar Med stöd av 9 landskapslagen (0000:00) om fritidsbåtar och vattenskotrar samt 4 landskapslagen (0000:00) om tillämpning i landskapet Åland av rikslagstiftning om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar föreskrivs som följer: 1 Definitioner I denna förordning använda begrepp har den betydelse som anges i landskapslagen (2006:65) om fritidsbåtar och vattenskotrar. Med harmoniserad standard avses i denna förordning en teknisk specifikation antagen av en av de europeiska standardiseringsorganisationerna ISO, CEN eller CENELEC i överensstämmelse med en uppmaning av den Europeiska unionens kommission, och vars referens är offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. 2 Skriftliga försäkran om överensstämmelse En sådan skriftlig försäkran om överensstämmelse som avses i 9 landskapslagen (0000:00) om fritidsbåtar och vattenskotrar ska omfatta följande uppgifter: 1) Namn och fullständig adress för tillverkaren inom unionen. En representant för tillverkaren ska ange tillverkarens företagsnamn och fullständiga adress. 2) En beskrivning av vattenfarkosten eller vattenfarkostens motor, i förekommande fall med en dess varumärke, typ och serienummer. 3) Hänvisningar till de relevanta harmoniserade standarder som använts eller hänvisningar till de specifikationer enligt vilka överensstämmelse försäkras. 4) I förekommande fall hänvisningar till andra unionsdirektiv som tilllämpas. 5) I förekommande fall en hänvisning till det EU-typintyg som har utfärdats av ett anmält organ samt det anmälda organets namn och adress. 6) Identiteten på den person som är bemyndigad att underteckna för tillverkarens räkning eller för dennes representant inom unionen. Om en skriftlig försäkran som avses i 1 mom. avser inombordsmotorer och motorer med inu-drev utan inbyggt avgassystem ska den dessutom innehålla en försäkran från tillverkaren om att 1) motorn, om den installeras i en vattenfarkost enligt tillverkarens anvisningar, kommer att uppfylla den Europeiska unionens krav för avgasutsläpp samt att 2) motorn inte tas i bruk i en vattenfarkost som utan att denna överensstämmer med för vattenfarkosten gällande krav enligt den Europeiska unionens regelverk. 3 Närmare bestämmelser om säkerhet och utsläppskrav samt om registrering av vattenfarkoster Om inte annat följer av denna förordning, eller av de bestämmelser med stöd av vilka denna förordning har utfärdats, ska i landskapet tillämpas

21 21 1) Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (TRAFI/10668/ /2015) samt 2) Trafiksäkerhetsverkets föreskrifter om registrering av farkoster ( , TRAFI/24513/ /2013). 4 Ikraftträdelse Denna förordning träder i kraft den

22 22 Bilaga 2 utkast till ändring av LF om ordningsbot L A N D S K A P S F Ö R O R D N I N G om ändring av landskapsförordningen om föreläggande av ordningsbot vid olika ordningsförseelser Med stöd av 18 2 mom. ordningslagen (2010:23) för landskapet Åland fogas till landskapsförordningen (2010:36) om föreläggande av ordningsbot vid olika ordningsförseelser en ny 12 som följer: 12 Förseelser som gäller bestämmelserna om registreringsplikt i landskapslagen om vattenfarkoster Den som åsidosätter de skyldigheter som han eller hon ska iaktta enligt bestämmelserna om registreringsplikt i landskapslagen om vattenfarkoster i 8a ordningslagen kan föreläggas en ordningsbot på 35 euro.

23 23 Bilaga 3 Rikslagen om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar Lag om säkerhet och utsläppskrav för fritidsbåtar (FFS 1712/2015) Helsingfors den 30 december 2015 I enlighet med riksdagens beslut föreskrivs: 1 kap. Allmänna bestämmelser 1 Lagens syfte Syftet med denna lag är att säkerställa att de produkter som hör till lagens tillämpningsområde överensstämmer med kraven till skydd för människors säkerhet och hälsa, för egendom och för miljön från farliga egenskaper hos fritidsbåtar, vattenskotrar och utrustningen i dem samt från avgasutsläpp och buller från motorerna i fritidsbåtar och vattenskotrar. Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG. 2 Lagens tillämpningsområde Denna lag tillämpas på 1) fritidsbåtar och delvis färdigställda fritidsbåtar, 2) vattenskotrar och delvis färdigställda vattenskotrar, 3) vattenfarkosters utrustning, 4) motorer som är installerade eller som är särskilt avsedda att installeras i vattenfarkoster, 5) i vattenfarkoster installerade motorer som har genomgått omfattande motorändringar, och 6) vattenfarkoster som har genomgått omfattande ombyggnad. 3 Undantag från tillämpningsområdet Denna lag tillämpas inte på 1) vattenfarkoster som är avsedda endast för tävlingsbruk, inklusive roddtävlingsbåtar och övningsroddbåtar som betecknas så av tillverkaren, 2) kanoter och kajaker som har konstruerats för att enbart framdrivas med mänsklig kraft, gondoler eller vattencyklar, 3) vindsurfingbrädor som har konstruerats för att enbart framdrivas av vinden och som styrs av en stående person, 4) surfingbrädor, 5) före 1950 konstruerade veteranvattenfarkoster i original eller individuella kopior av avsedda vattenfarkoster, byggda huvudsakligen av ursprungligt material och betecknade som sådana av tillverkaren, 6) experimentvattenfarkoster, förutsatt att de inte senare släpps ut på marknaden, 7) vattenfarkoster byggda för eget bruk, förutsatt att de inte släpps ut på marknaden under en femårsperiod räknat från ibruktagandet av vattenfarkosten,

24 24 8) vattenfarkoster som är särskilt avsedda för att ha besättning och befordra passagerare kommersiellt, oavsett antalet passagerare, 9) undervattensbåtar, 10) svävare, 11) bärplansbåtar, 12) ångdrivna vattenfarkoster med ett yttre förbränningssystem som drivs med kol, koks, ved, olja eller gas, eller 13) amfibiefordon, det vill säga motorfordon som är utrustade med hjul eller band och som kan framföras både i vatten och på land. De krav i fråga om avgasutsläpp som det föreskrivs om i denna lag eller med stöd av denna lag tillämpas inte på 1) motorer som är installerade eller som är avsedda att installeras i a) vattenfarkoster avsedda endast för tävlingsbruk, vilka betecknas så av tillverkaren, b) experimentvattenfarkoster, förutsatt att de inte släpps ut på marknaden, c) vattenfarkoster som är särskilt avsedda för att ha besättning och befordra passagerare kommersiellt, oavsett antalet passagerare, d) undervattensbåtar, e) svävare, f) bärplansbåtar, g) amfibiefordon, det vill säga motorfordon som är utrustade med hjul eller band och som kan framföras både i vatten och på land, 2) originalexemplar eller individuellt byggda kopior av gamla motorer, som är baserade på en konstruktion från före 1950, som inte tillverkas i serier och som är installerade i vattenfarkoster som avses i 1 mom. 5 eller 7 punkten, eller 3) motorer byggda för eget bruk, förutsatt att de inte släpps ut på marknaden under en femårsperiod räknat från ibruktagandet av vattenfarkosten. De bullernivåkrav som anges i denna lag tillämpas inte på vattenfarkoster som avses i 2 mom. 1 punkten. Bullernivåkraven tillämpas inte heller på vattenfarkoster byggda för privat eget bruk, om de inte släpps ut på marknaden under en femårsperiod räknat från ibruktagandet av vattenfarkosten. 4 Trafiksäkerhetsverkets rätt att bevilja undantag Trafiksäkerhetsverket kan av särskilda skäl bevilja undantag från kraven i denna lag för enskilda vattenfarkoster, om undantaget inte försämrar vattenfarkostens säkerhet. 5 Definitioner I denna lag avses med 1) direktivet om fritidsbåtar Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/53/EU om fritidsbåtar och vattenskotrar och om upphävande av direktiv 94/25/EG, 2) vattenfarkost en fritidsbåt eller vattenskoter; den omständighet att samma vattenfarkost kan hyras ut eller användas för sport- och fritidsutbildning hindrar inte vattenfarkosten från att höra till denna lags tillämpningsområde, när farkosten släpps ut på marknaden för rekreationsändamål, 3) fritidsbåt varje vattenfarkost, undantaget vattenskotrar, avsedd för sport eller fritidsverksamhet, oavsett typ och framdrivningssätt, med en skrovlängd på minst 2,5 och högst 24 meter, 4) vattenskoter en vattenfarkost avsedd för sport eller fritidsverksamhet, vars längd understiger 4 meter med en motor med ett vattenjetaggregat som