En segling runt jorden

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "En segling runt jorden"

Transkript

1 En segling runt jorden eller Vem kan segla förutan pengar, erfarenhet och förstånd eller Andraklasspassagerarnas bok 1 (162)

2 Till min far och mor som aldrig höll mig tillbaka, till er som knuffade mig över kanten och till henne; hon som kom för att se så att jag klarade fallet... 2 (162)

3 Förord Idén till den här boken uppkom en stjärnklar natt på Stilla havet då extra många faktorer samverkade för att skapa ett kreativt klimat. Den har sedan vidareutvecklats ur viljan att dela med sig av ett stort äventyr på ett sätt det aldrig tidigare skildrats. Det är för att inspirera och för att visa att gränsen för vad som är möjligt är dynamisk vi skrivit den här boken. Jag, och de andra författarna hoppas att du kommer att gilla berättelsen. Den vanligaste frågan man får när man säger att man ska segla runt jorden utan att ha någon som helst substantiell erfarenhet av segling eller havet är: "Är du tokig?". Då frågan dessutom oftast ställs i rent retoriskt syfte, och svaret i princip anses givet, övervägde jag i början inte några svarsalternativ utan tillstod optimistiskt att så antagligen var fallet. Senare, måste jag erkänna, har jag däremot funderat rätt mycket på frågan och de möjliga svaren DDDDDD och skulle gärna nyansera bilden lite. Ofta har jag låtit känslan av genialitet ta över handen och utan att ifrågasätta den spontana frågans "om jag är tokig" uppriktighet eller falsifiera det givna svaret "ja" -bara ansett mig vara missförstådd. Resultatet, att vi tog oss (hit eller dit?...), var i ärlighetens namn inte planerat och genialiteten är nog ett önsketänkande. Men vid sidan av genialiteten står modet och mod är nog en mer avgörande karaktäristik för att realisera ett projekt som vår världsomsegling. Eller bara för att ge sig av på en stig som onekligen leder till ett liv i elementens öga. Jag tänker mig också att det krävs en stor portion drömmande och romantiskt tänkande för att ge sig av och vid sidan av det krävs det givetvis en utlösande faktor. Så på den fråga rörande segling som jag fått flest gånger före, under och efter Sally Blues världsomsegling-, alltså om jag är galen, svarar jag; Nej! Men jag vill för den skull inte göra anspråk på en plats bland genierna. En god vän med intresse för psykologi och psykiatri definierade mig enligt någon freudiansk modell som en på-gränsen-människa. Själv kallar jag mig hellre för realiserande visionär. Jag tycker att förverkligandet av visioner, goda idéer och infall är så viktigt att det förtjänar ett eget positivt begrepp, istället för att reduceras till något som enligt psykiatrikerna nästan klassas som en sjukdom. Detta eftersom alla människor bär på visioner och det är så få som vågar eller lyckas förverkliga dem. Visserligen leder ofta den realiserande visionärens vägar till situationer som är farligare än vardagen varför många kanske tycker att man vistas på gränsen. Rent matematiskt och logiskt är det dessutom möjligt att det inte finns någon gräns utan bara två sidor av den. Den önskade sidan och den oönskade sidan. Den realiserande visionären, som igenom sitt risktagande alltså benämns på-gränsen-människa borde alltså istället kallas nära-gränsen-människa. Skillnaden kanske verkar banal men så länge man håller sig på rätt sida är det ingen fara. Däremot kan man givetvis ifrågasätta huruvida jag visste vart gränsen gick när jag köpte Sally Blue. Om jag inte viste det har jag alltså haft tur, eller gjort en mycket bra riskbedömning, som klarat mig och fått uppleva ett fantastiskt äventyr. Och det ska erkännas. Vissa gånger har jag med delar av foten, eller ibland bara några tår, klivit över den osynliga linje som utgör gränsen mellan att vara eller inte vara. Så jag måste nog till slut erkänna att jag stundtals klarat mig på tur eftersom de flesta över-gränsen-människor brukar sluta att vara det i det ögonblick de blir det. Men du vet hur det är: Har man bra tur behöver 3 (162)

4 man för stunden inget förstånd. Men i långa loppet behöver man båda för att lyckas bra. Av det utdömda och galna eller modiga seglingsprojektet blev det sedan en bok, vilken du har framför dig, som berättar historian. Den är lika sann som osannolik i sin enkelhet. Boken i din hand berättar hur det gick till-, hur det kom sig att- och hur genomförandet blev då tre vänner; utan pengar, erfarenhet eller kunskap, gav sig iväg i en Albin Vega från år 1968 med bara visionen som ledstjärna. Vår budget var en som fick de U-länder som skulle besökas att framstå som välbärgade och vår båt var sådan att den just fixade jobbet; inte mer, inte mindre. I grova drag är detta den verkliga historien om ett äventyr à la Skattkammarön som vi här vill berätta. Berättelsen sträcker sig dock djupare än en vanlig äventyrsskildring och konkreta berättelser om stormar, haverier och osympatiska hamnkaptener i all ära men det verkliga resandet sker på lika stor del i resenären som för dess farkost. På ytan, eller fasaden av äventyret skildras den konkreta upplevelsen med stora vågor och farliga rev. Under ytan finns dock ännu en värld vilken vi också vävt in i berättelsen och den här boken kan lika gärna sägas behandla ytor som livsåskådning, filosofi eller kärlek. Med andra ord en komplett skildring av tre vänners sökande efter något högre än en lågprisbutik med billiga flerpack av Britney-cola. Även om vi är tre personer som seglat från Sverige till Sverige den längsta vägen är inte resan, seglingen runt jorden med vegan Sally Blue, något som endast genomförts av den ständiga besättningen. Många är de som på resans väg har berört projektet, den associerade historien och påverkat händelseförloppet. Från det att idén föddes bakom en skärmvägg i ett kontorslandskap en vår då de första blommorna slog ut mot universitetets vårvarma sydväggar i Umeå har Sally Blue förändrat livet för många människor. Därför är det också många som berättar historien. Nya och gamla vänner. De som jag alltid kännt och de som jag hoppas att alltid få känna. Alla de som bidragit med sin syn på händelserna, ställt sina ord till förfogande och delat med sig av sina upplevelser av vår lilla seglats ska veta att de har mitt djupaste tack. Förhoppningen är att flera människors bild av intrigen ska ge berättelsen den dynamik och det tempo som den förtjänar, vilket jag aldrig kunnat ge den om jag berättat hela historien själv, ur en entusiastiskt tunnelsende småbåtskaptens ögon. Så låt dig beröras och föras med ut på havet, rakt i famnen på äventyret. Kanske kan jag dela med mig av hur viktigt det är att låta drömmar bli förverkligade. God vind, god läsning och välkommen ombord på Sally Blue. Danjel Henriksson, Kapten på Sally Blue 4 (162)

5 På nätterna kan man ute på havet se hundratusentals stjärnor på himmelen, och lika många i havet. En stilla natt är stjärnorna i havet helt enkelt spegelbilder av de på himmelen och grumlas av vindens krusningar. En natt med spända segel, grov sjö och ett rytande gungande mörker däremot, hinner inte stjärnorna spegla sig i havet, innan det brutit sönder sin blanka yta i tusentals fräsande droppar och löddrande vågsbrottsskum. Sådana nätter kunde man inte bara se det vita skummet lysa med förunderlig kraft utan i havet lös också ett magiskt, glittrande spår efter Sally, precis som om stjärnorna fallit ner bakom vår akter. Små, små planktonalger med förmåga att skapa ljus i mörkret. Det blixtrar och glöder när du kör över dem och dessa, havets eldflugor, gav en natt på Stilla havet inspirationen till följande dikt, tillsammans med de ensammes måne och ett chokladkex från Equador. Det var midnatt, månsken, och en mycket god kaka. Välfärden kunde inte ha varit mer väldefinierad. Midnattsvälfärdsmånskenskaka Midnattsvälfärdsmånskenskaka Smakar alltid bäst Vågbrottsskumsbrus båten skaka Då de väcks till fest Under molntunnsgråklar midnattshimmel Lyser upp en natt Repblocksknirrknarr stjärnevimmel Jagar nuet fatt Kraftfullt, riktat ständigt lufttryck Oss mot målet tar Sjögungsmånskensdjupnattshänryckt Nuet skapat har Så raksträckt styvspändsfullt med vindsus Segelliket står Driver fram i bogvågsalgljus Silverströdda spår Ur Midnattsvälfärdsmånskenskaka Danjel Henriksson 5 (162)

6 Innehållsförteckning Dedikering Förord. Danjel Henriksson: Den vanligaste frågan Midnattsvälfärdsmånskenskaka Innehållsförteckning Prolog Danjel Henriksson: På något sätt måste det ha börjat 1. Danjel Henriksson: Så skimrande var aldrig havet 2. Johan Lundström: Vi kunde inte segla 3. Jonatan Bonthron: Varför inte? 4. Danjel Henriksson: Ett skamligt förslag på hotellet i Kalix 5. Kajsa Björn: De undrade om jag blivit tokig 6. Danjel Henriksson: Vi tog fart och hon föll av 7. Fredrik Glim: En förberedande sommar. 8. Linnea Henriksson: Norrut, så långt det går. 9. Rickard Åkeström: Crashen och tvivelaktigt sjömanskap 10. Danjel Henriksson: Kalixångest 11. Beatrice Joneken: Första gången var andra gången gillt. 12. Daniel Gustavsson: Avskedsfest och sista natten under bordet 13. Danjel och text fr. VK: Avfärd. Mot oändligheten, och vidare 14. Kajsa Björn: Bekantskap stiftas med Leif 15. Jonatan Bonthron: Seglingen Stockholm-Ystad 16. Danjel Henriksson: Kielkanalen till Dartmouth 17. Ellen Jakobsen: Darthmouth 18. Michael Henriksson: Biscaya från en orolig anhörigs vy 19. Jonatan Bonthron: Till startpunkten, Kanarieöarna 20. Kajsa Björn: En jul med Albin och grabbarna på ponton Tim Harvey: Crossing the Atlantic ocean 22. Danjel Henriksson: Andra sidan 23. Martin Molde Eriksen: Västindien 23b. Danjel Henriksson: Panamania 24. Mette Marit: Panama och kanalen 24b. SY Kristina: Påskmiddag med krokodiler 25. Sebastian och Amel: Pacific ocean. Never again. 26. Beatrice Joneken: Equadoriansk höghöjdssalsa 27. Kajsa Björn: Galapagos 28. Danjel Henriksson: Resans längsta etapp 29. Lisbeth på SY Hilda: Söderhavets vikingar 30. Kajsa Björn: Niue.nu 31. Jonatan Bonthron: Vulkanutbrottsnatt 32. Fredrik på Majken: Jag hade hört mycket sägas om Sally 33. Anna Stecksén: Att leva äventyret 34. Jens på SY Jonna: Seglarlivet, och bus i söderhavet 35. Danjel Henriksson Lyckligast är man på Vanuatu 36. Anna Stecksen Darwinistisk vandring i Australien 37. Danjel Henriksson En segling mot naturen 38. Jonathan Bonthron Det kan gå riktigt segt ibland 6 (162)

7 39. Pilotfisken Sven Grodperspektivet 40. Anna Stecksen Bali kunde vara gudarnas hemvist 41. Danjel Henriksson Juljakten genom Indonesien 42. Jonatan Bonthron Klättersemester 43. Ulrika Roos Jag ville lära mig segla 44. Kajsa Björn Tamilernas tempel of tooth 45. Anton Ljungberg Till Indien och igenom 46. Danjel Henriksson Indiska oceanens västra del 47. Jimmy Norlen Yemen? Yea man! 48. Kajsa Björn Kvinnorna i mellanöstern 49. Danjel Henriksson Nu kände jag lukten av knäckebröd 50. Hannelore SY Jonna Gemensamma kanalplaner osv... 7 (162)

8 Prolog Mamma har aldrig tyckt om stora öppna vatten men min far talade alltid om att "sälja huset" och segla iväg. Om det var en stressad egenföretagar- och småbarnspappas bild av den bekymmerslösa flykten och det enkla livet, eller om det var ett uttryck för äventyrslust vet jag inte. Någon segelbåt hade vi däremot inte och hade aldrig haft så låt oss gissa att det var en blandning: En romantisk bild byggd på devisen att gräset alltid är grönare på andra sidan och en vilja att utforska det okända. För mig föddes idén om seglingen tämligen abrupt. Jag jobbade på studentkåren NTK vid Umeå universitet på den tiden. På skrivbordet låg stora frågor och pappershögar som kan göra till och med den mest entusiastiska visionären trött då och då. Kärleken hade flytt utomlands, fortsatta studier kändes fel och genom fönstret (som täcktes med näsmärken allt eftersom våren kom närmare) tyckte jag mig kunna se att det fanns något spännande i horisonten. När sommarlovet för grundskolan kom tog jag så ledigt en vecka ifrån den avstannande kåren och åkte ut på KFUMs lägerö Norrbyskär för att vara ledare på ett barnläger med titeln "lilla äventyet". Om du är trött i huvudet av framtidsgrubbel och kontorsstress finns det ingenting så förlösande som en vecka med bekymmerslösa, sommaryra 11 åringar på en lägerö. Det finns givetvis inte heller någonting, myggor i sovrummet inräknade, som kan gå dig så på nerverna som outtröttliga barn; men med ledare som jobbade i princip gratis hade KFUM råd med tillräckligt många sådana för att tillvaron på "arbetet" skulle vara behaglig. På Norrbyskär fann jag inte bara nytändningen och inspiration till det ultimata äventyret utan även en kompanjon för genomförandet. Allting gick mycket snabbt och på lägerön hann jag inte bara bestämma att det skulle ut och seglas utan jag hann även finna en kamrat och medfinansiär till denna mycket spontana äventyrssatsning. När jag sedan kom tillbaka till Umeå basunerade jag ut mina planer till alla för att de inte skulle falla i glömska och när mina vänner hörde att jag tänkte mig ut på en världsomsegling skakade de flesta uppgivet på huvudet. Den verkade som att den enda som trodde på idén vid den här tidpunkten var jag själv och Emma; men bristen på räls stoppar väl inte en målinriktad lokförare? Veckorna gick och ändlösa båtannonser lästes i jakt på det rätta flytetyget. I September blev jag rastlös och skrev köpekontrakt med en kvinna i Solna, för en Albin Vega byggd år 1968 utan att ha sett båten. Prislapp: kronor. Gud sägs vara de galnes herde och har man bara tur behöver man inget förstånd. Båten sades av säljaren vara i bruksskick så beväpnad med boken "Seglingens ABC" gav jag mig tillsammans med min kompanjon Emma Falk ner till Solna för att segla upp våra två ton glasfiberarmerad plast. Båten var inte alls i så dåligt skick som man hade kunnat frukta men inte i det skick vi hoppats utifrån de glänsande sommarbilderna i annonsen. När allt kom omkring var vi dock ganska nöjda; att vi hade en egen båt kändes grymt! Om däremot Sally Blue var lika förtjust i sina nya ägare kan ifrågasättas. Våra seglingskunskaper sträckte sig så långt eller kort en skummad teoribok, penetrerad på flygplanet mellan Umeå och huvudstaden, kunde ta oss. Första segelsättningen på fjärden utanför Solna fritidsbåthamn var en triller. Mitt i en regnskur skulle jag med rorkulten i ena handen, fockskotet i den andra och "ABC"-boken i 8 (162)

9 den tredje försöka dirigera Emma till en korrekt segelsättnig. Vi höll på att tappa kontrollen, blev stressade och skrek till varandra när de halvsatta seglen slog. Magin från sommarens upplevelser på Norrbyskär var som bortblåst. Repen trasslade in sig i varandra så att skot, fall och revlinor kom huller om buller. Båten krängde kraftigt i den plötsligt rätt starka vinden. Människorna på stranden pekade och motorn lade av. Det var antagligen en syn som fått Lasse Åberg att bli nostalgisk och kanske ringa SOS. När vi sedan tillslut fick upp seglen hade vi givetvis ingen vind och fick under motor söka oss mot den planerade natthamnen i Vaxholm. Där lade vi till med hackande maskin och hamnade långsides med en norsk Vega vid namn Berserk. Berserk hade också motorproblem och skepparen Jarle hjälpte mig med förtöjningarna trots att timmen var sen. Jag blev lite inspirerad att börja skruva i den fyrtio år gamla bensinmotorn då han var mitt uppe i mekanikerjobb med verktyg och motordelar överallt i sittbrunnen. Det verkade inte så svårt. Han såg ut som en vanlig norrman i lusekofta och skägg. Det var dock mycket trevligare att njuta en brilliant septemberkväll i saltsjön med Emma. Luften var varm och stilla och även om jag i skäl och hjärta är norrbottning kunde jag just då förstå Evert Taube:s lyriska diktning om stockholmsskärgården. Vi snackade om segelsättningen och bad varandra om ursäkt för att vi blivit uppjagade. Det är sådant som händer. Vi åt makaroner och frystorkad vegetarisk färssås från påse. Röd Tandori-smak ackompanjerade skymningsröda moln. Vi tittade på varandra och på Sally och skrattade. Vi kände verkligen att vi var på väg. Även om det haltade något med tekniken och samspelet inte hade funkat klanderfritt var första delmålet nått. Det kunde gott få regna lite på vår parad nu. Resan runt jorden hade börjat. 9 (162)

10 Danjel Henriksson, kapitel 1: Så skimrande var aldrig havet Emma Falk, inlandsflicka och lärarstuderande, hade aldrig seglat när de små jollarna gjordes klara. Barnen som tillhörde gänget från lilla äventyret, som lägret kallades, var förväntansfulla och trängdes bakom ledarna vid bryggkanten. Vattnet krusade sig när vindbyar drog förbi och på stranden, en bit bort från ungarna på bryggan, satt ett gäng konfirmander och diskuterade livsåskådningsfrågor tillsammans med en ledare. De flesta såg ut att vara snudd på överdrivet varmt klädda där de satt på en sandstrand i strålande förmiddagssol, men trots att solen sken var det inte varmt. Det blåste bedrägligt och eftersom sommaren knappt börjat räckte inte solen riktigt för att kompensera för vindens avkylning. En tjej i trettonårsåldern som bara hade tagit på sig ett tunt linne, i hopp om bli lite brun och få lite sommar, kramade sina ben och verkade frysa. Ledaren hängde sin jacka över hennes smala axlar och påminde dem om att det var de som tjatat om att få sitta ute och jobba med förmiddagens diskussioner. Det är bättre att ungdomarna sitter ute i solen och tänker på gud, än att de sitter inne och tänker på att vara ute i solen tänkte hon. Det var en klok inställning och konfirmanderna verkade liksom alla andra njuta av den omgivande friheten. Även om det som sagt inte var direkt varmt denna morgon hade det börjat mycket lovande med daggdroppsglitter och solsken från en ljusblå sommarhimmel. Allt eftersom solen jobbade sig högre upp på himmelen blev det nästan medelhavsvarmt på riktigt även om det i verkligheten är en ganska sällsynt företeelse i den svenska skärgården. Emma hjälpte ett barn att knyta sina skor och drog sedan ner dragkedjan på sin fleece-jacka och vände sig mot solen. Stängda ögon. Sommarnjutning. Båtarna vred sig i förtöjningsrepen och några vana killar jobbade snabbt med att få dem färdiga för den tjattrande och energiska hopen barn på bryggan. Danjel, som tillsammans med Emma var en av herdarna för barnaskocken, lade sin hand på hennes axel och hon öppnade ögonen och såg rakt in i hans blå ögon. Han stod precis i solen och hon flyttade sig något för att skuggan av hans huvud skulle falla i hennes ansikte så att hon kunde se utan att kisa. Han fattade vinken och placerade sin röda bandana och sitt toviga, blonda hår mellan henne och solen. -Det blir nog fin segling idag. Sade han och log medan några ungar klängde på hans ben. -Jo, man blir nästan sugen på att bada. Svarade hon med lurig röst och höjde ett finger som ett hot om att kittla honom och uppmanade barnen att göra likadant. -Ska vi knuffa i honom? Frågade hon retfullt och tittade uppviglande på de spralliga ungarna som genast var med på noterna. Det var inte varje dag sådana guldlägen presenterades och ungarna såg varje chans att blöta ner en ledare som en present. Danjel insåg snabbt att leken antagligen skulle sluta med att åtminstone Emma och en si sådär sju åtta barn åkte i plurret och funderade snabbt ut en reträttväg. Barnen simmade säkert inte lika bra som de kittlades och tillflyktsorten fick bli en av de större jiggarna som låg förtöjda vid bryggan. Ungarna, som nu blev ännu mera uppspelta av att kittelleken tydligen också innefattade en tafattlek, funderade som bäst på om de skulle våga hoppa efter honom ner i båten när stojet fick ett oväntat avbrott. -Lugna ner er! Inget bus på bryggan! Mårten som stått och pratat med killen som ansvarade för segelbåtarna på Norrbyskär kom klivande med överdrivet myndiga steg. -Seså, inte så nära bryggkanten. Alla som går nära vattnet måste ha flytväst! Barnen, som visst tänkte lyda, men inte på vilka villkor som helst, protesterade över lägerchefens abrupta ingripande. 10 (162)

11 -Titta, Danjel har ingen flytväst och han är i en båt. Varför måste vi ha flytväst när inte Danjel ska det? Ropade ungarna upprört, precis som att de blivit djupt orättvist behandlade. Mårten funderade en stund och började formulera något svar om skillnaden mellan barn och vuxna men innan han hann komma speciellt långt flikade Danjel in: -Jag har visst flytväst. Alla som går nära vattnet måsta givetvis ha flytväst! Han drog teatriskt och långsamt ner dragkedjan på sin beige Goretexjacka och visade upp den blårandiga flytvästen som han tagit på sig tidigare för att ligga ett steg före och hålla värmen bättre. -Du fuskar! Ropade något av barnen men Danjel slog ut med händerna i en oskyldig gest och räckte ut tungan varvid oväsendet på bryggan eskalerade. Med pekfingret för munnen och allvarlig min manade han sedan barnen att vara tysta varvid han tittade på Mårten för att denne skulle fortsätta där han blivit avbruten. -Jo det är så här Började Mårten, som för ett ögonblick sett lite besvärad ut. Vi ska fara ut på en liten båttur idag, men det blir inte med jollarna. Tyvärr kan vi inte segla eftersom det blåser för mycket Däremot ska vi åka motorbåt. Han talade med entusiastisk stämma för att släta över de ändrade planerna. -Den är mycket snabbare och det är mycket roligare att åka fort! Så det är bara att ni tar på er flytvästarna! Innan barnen hunnit nå någon avsevärd volym i sina protester började Maria som stått bredvid Mårten att dela ut flytvästar vilket fick dem på andra tankar. Pär, som var ansvarig för båtarna, bad barnen ställa upp sig i ett led som snart slingrade sig från honom rakt in i skogen. Några killar fäktades med pinnar och besvikelsen över den uteblivna seglingen verkade vara som bortblåst. När de skulle ställa upp för att gå ut på bryggan till den väntande motorbåten fanns det något att tävla om, trots att både Maria och Pär stod bredvid ledet av barn och såg stränga ut. Vinden som ökat i styrka ända sedan frukosten denna junimorgon fick fallen att slå på de små jiggarna. Klappret var synnerligen inbjudande och alla de förtöjda båtarna gungade sävligt I takt med vikens små vågor. -Pär, avbröt Danjel båtchefen i hans instruktioner. Vad tror du om att vi ledare som måste vänta här tar ut en jigg? Då har vi lite sysselsättning medan ni leker med motorbåten. Jiggarna är ju mycket större än jollarna, så det är nog ingen risk att de tippar. Det sista sade han för att understryka skillnaden i sjövärdighet mellan de olika båttyperna så att inte barnen skulle få för sig att klaga på att ledarna inte föregick med gott exempel. Elvaåringarna skulle aldrig få för sig att segla de i deras ögon gigantiska jiggarna varför det inte skulle behöva bli någon diskussion om leva-som-man-lär etik bara korten lades rätt. Pär var med på noterna. -Kan du segla? frågade han liksom för att skjuta upp beslutet och ge det ytterligare legitimitet. -Inga problem! Ljög Danjel övertygande och skyndade sig att tillägga: -Vi har segelbåt hemma och det är det jag gör på somrarna. De små jiggarna ska inte vara något problem. När ungarna sedan i något så när prydlig parad tillsammans med Maria och Pär tågade mot den väntande motorbåten var det bara att sätta igång. Seglen till båtarna låg hopvikta i säckar en bit från bryggan och det var bara att börja kånka. Då han bar seglet till bryggan funderade han på hur tusan det skulle fästas i båten. Det vore lite pinsamt om lögnen skulle visa sig genomskinlig redan innan han kommit ut på havet men när han väl började mixtra med grejerna visade det sig bara finnas ett sätt att fästa seglet på som var någorlunda logiskt. Med de lättmanövrerade hakarna som satt i seglets ena kant klickade han fast det trekantiga seglet på förstaget och fäste dess nedre ända i däck. Den övre ändan fäste han med en hake i ett passande rep som löpte från masttoppen i vilket han antog att seglet sedan skulle hissas. Sen 11 (162)

12 var det bara ett hörn kvar och det fastgjorde han med en hake i ett delat rep som redan låg på däck och gick ner i sittbrunnen på var sida om masten. Det var inte en fullständig lögn att han kunde segla även om det nog varit en modig överdrift. Den båt han syftat på, när han sade sig äga en, var en jolle av badkarsmodell från tidigt nittiotal. Den hade bara ett litet trekantigt segel som träddes på masten uppifrån och skiljde sig därför nämnvärt från jiggarna som, även om de var oruffade, var betydligt större och gick med två segel. Principerna var givetvis densamma men det var några extra rep i sittbrunnen som gjorde honom konfunderad. Kicken, som drog ner bommen, hade han till exempel aldrig sett tidigare. Tillsammans med de tre skoten och de båda repen som man hissade stor- och försegel med gjordes sittbrunnen till ett trassligt ormbo. Som tur var hade idén att segla spridit sig bland ledarna och en av Pärs assistenter var framme och hjälpte två tjejer i jiggen bredvid. Danjel satte sig och tjuvkikade på genomgången, liksom i väntan på klartecken att ge sig ut. Det verkade inte alls svårt även om tjejerna i båten bredvid fnissade osäkert och gång på gång påpekade att de inte förstod. På bryggan stod Emma med Mårten som med överdrivet kroppsspråk förklarade hur man gjorde för att vända genom vinden. Han skulle kanske ta ut en båt sen sade han och erbjöd henne att hänga med. Vinden lekte på skärgårdsvis med hennes hår och hon log mot honom och hans uppvisning med huvudet på sned. Såg ivrig ut att lära sig. Mårten fortsatte uppmuntrat att berätta om sina bravader som sjöman och Danjel beslöt sig för att inte lägga sig i utan betraktade de båda på avstånd och konstaterade att Emma verkligen var strålande vacker med sina långa virvlande bruna lockar och sitt entusiastiska leende. Hon hade en energi som han trivdes mycket i närheten av och skulle gärna komma lite närmre inpå henne. Samtidigt insåg han att det vore enfaldigt att tro att det skulle finnas plats för honom i hennes liv. Vackra kvinnor kunde med små rörelser med lillfingret som enda ansträngning välja vilken kille som helst. Marknaden var helt enkelt det andra könets och han konstaterade uppgivet att det nog var säkrast att ligga lågt beträffande flickor, särskilt som det intressantaste objektet helt tydligt inte tittade åt hans håll. I draget av den hastigt framkallade melankolin kunde inte låta bli att då och då låta tanken snudda vid den där flickan som fullständigt krossat hans hjärta och flyttat till Norge. Han hade inte alltid haft så lätt för att bli melankolisk och minnet han flydde till var inte på något sätt uppiggande, utan gav snarare förströelse på samma sätt som en lös tand som värker varje gång man pillar på den med tungan. Det sved fortfarande att tänka på hur kärleken, även om den verkar så oövervinneligt bra, helt plötsligt bara kunde falla sönder i små, värdelösa och deprimerande rester av något som i begynnelsen kanske bara funnits i hans inbillningsvärld. Tjejer är skit, så det var väl bara att lägga ut, tänkte han trots att han gärna hade frågat Emma om hon inte skulle hänga med. Nu gjorde han inte det och när han lossade förtöjningarna och satte segel skulle han sikta på Finland. Ville ingen ha honom kunde han lika gärna segla själv. -Alla sitter ner! Barnen hade äntligen lyckats ta sig i motorbåten och han hörde Marias röst över ungarnas gälla tjatter. Sedan startades motorn och sorlet dränktes i den stora tvåtaktarens dova smattrande. Barnen satte händerna på huvudet för att inte tappa sina kepsar eller toppeluvor när båten sköt ut på fjärden. Fören reste sig när Pär drog på gasen och småflickornas lätta blonda hårsvall riktade sig synkront mot stranden i det att de försvann från bryggan. Det var en vacker sommarbild. Maria vinkade åt honom och ropade något. Solen sken och vinden hade friskat ytterligare. Var det inte dags att sätta segel nu skulle det aldrig bli det. 12 (162)

13 Den första turen med jiggen gick bra även om han inte seglade till Finand. Det kändes härligt att segla och båtens lutning, innan den riktiga accelerationen kom efter varje slag, fick adrenalinet att rusa. Med allt djärvare manövrar och större säkerhet seglade han åttor och nollor och diverse andra figurer samtidigt som han njöt av balansen mellan båten, havet och vinden. Det kändes grundläggande. Naturligt. Segling var nog hans grej! Efter varje gipp njöt han av att ha duckat för den snabbt förbisvischande bommen och efter varje slag lutade han sig ut över sargen på vindsidan för att motverka krängningen. Det var dynamiskt. Det var så många av fysikens vackraste samband som medverkade till båtens uppträdande. När de susade fram, han och båten i perfekt harmoni, njöt han av känslan att kontrollera naturlagarna. De bittra tankarna och det där om att tjejer var skit fick vänta ytterligare på bearbetningen. Han kände att han måste hämta Emma för att hon måste få dela det här med honom, och Förhoppningsvis skulle skryt-mårten ha fått något annat att göra. När Danjel gled in till bryggan slog det honom att båten inte hade någon broms. Med sin lilla jolle hade han alltid bromsat genom att lossa centerbordet alldeles innan det grundade upp i sommarstugan och segla upp på sandstranden. Här var det en brygga i vägen istället för en sandstrand och den verkade vid närmare eftertanke lite svårare att segla upp på. Så efter en klumpig manöver där både storseglet och förseglet åkte i vattnet kolliderade han smidigt som ett kassaskåp i låg fart med bryggan. -Emma! Ropade han, och hon reste sig upp från gräsplätten där hon satt med några andra ledare och kom halvjoggandes emot honom på bryggan. -Nu tänkte jag visa dig hur man seglar på riktigt. Om du vill, och törs. När de gled ut på fjärden skötte fick hon sköta skotandet av focken medan han höll rodret och storskotet. De gjorde några slag för att testa samarbetet och klarade att flytta sig samtidigt till lovart och ducka för bommen när de gick genom vinden som i byarna verkligen friskade i ordentligt. Inne i den lilla viken var det dock ingen sjö att tala om utan perfekta förhållanden för lite actionsport. Den öppna båten krängde i läskigt och härligt magpirrande när det tutade i så att det sjöng i riggen. Ibland tog de in vatten över relingen och de tjöt båda två av skräckblandad förtjusning. De satte kurs ut mot havet och passerade en jigg som vält och låg övergiven upp och ner i väntan på bergning. Ledarna som seglat den hade redan blivit upplockade så den kapsejslade båten var för Emma och Danjel inget mer än ett hinder att väja för. Kanske borde den ha tjänat som en avskräckande indikator på vinden och havets styrka men de fortsatte obesvärat ut mot udden som utgjorde gränsen mot stora havet. På andra sidan låg Finland och tanken på att segla till ett annat land kittlade Danjel. -Ska vi segla till Finland, frågade han och hon blev eld och lågor. -Ja! Hur långt är det? Hur lång tid tar det? Får vi det? Sannolikt inte va? Frågorna verkade något enfaldiga men var lättsamma och han svarade likaså skämtsamt att Finland definitivt låg inom räckhåll. Frågorna och svaren var, om än orealistiska, ett kvitto på den uppenbara sensationen av att vara nära elementen och behärska de enkla naturlagarna. Det blåste bra och vågorna mötte utifrån Bottenhavets öppna horisont när ungdomarna, berusade av den friska sommarvinden, solen och livets lekfullhet, rundade de udden och gick ut på havet. När ingenting stoppade vågorna var sjön upprorisk. Den snabbt ökande vinden blåste toppen av de största vågorna och båten kändes med ens ganska liten. Krängningarna var stora men de lyckades med sina kroppar motverka vinden och samtidigt som det nog knöt sig lite i magen på de båda var det härligt att våga. Bara att våga överhuvudtaget. Båda två kände de sirenernas urgamla lockelse ur djupen och de fortsatte att styra båten utåt tills realismen i form av en stor, brytande våg som duschade och nästan välte dem över ända fick det att börja 13 (162)

14 kännas uppriktigt långt till land. När de sedan slog för och vände innåt bröt ännu en våg över fördäck och rann ner i sittbrunnen. Emma tog fram öskaret och under det blöta håret som stack fram under huvan såg Danjel hur hon log och kostade på sig att skämta om hur illa det vore att sänka barnens lekutrustning för sitt höga nöje och oförstånds skull. -Om vi haft en egen båt kunde vi seglat till Finland. San han. -Eller var som helst. Svarade Emma. De talade upphetsat om hur härligt det vore att ge sig av mot horisonten. Det blöta, kalla och gungande som omgav dem verkade inte bekomma två lyckliga drömmare som de talade om hur befriande det vore att ha en egen båt och om hur underbart det vore att kunna följa sin egen kompass. Emma var väldigt upphetsad över tanken och Danjel spelade expert och försökte fylla ut kunskapsluckorna med fylliga men intetsägande svar på hennes frågor. Han hade trots allt gått i båttankar ett tag och hade nog lite koll på marknaden ändå, även om tanken på en båt mest hade varit drömmarnas förströelse under vakenheten. Under resten av dagen och nästa dag talade de inte om annat. Danjel ringde sin pappa och frågade alvarligt om det kanhända fanns sextio tusen över till en segelbåt. Han visste mycket väl att det fanns ett månadssparande som pågått i nästan tjugo år, och skrivits över på honom när han fyllde arton, men behövde klartecken för att kunna göra något så kansigt som att slänga pengarna på något i sjön.. -Vi hade väl tänkt att du skulle ha de pengarna när du blev stor och fick dina första riktiga utgifter men eftersom pengarna är dina kan du givetvis göra vad du vill med dem Nog kan du besluta vad du ska göra med dem själv, lillgubben. Du gör det du behöver göra men tänk två eller kanske fem gånger på vad det är. När pappa talat bestämde Danjel sig för att satsa allt. Han hade aldrig följt en sitt hjärta hela vägen, någonsin, och visste inte riktigt hur långt det kunde ta honom. Men han var nyfiken. På kvällen satt han med Emma på stranden medan barnen grillade korv. En kopp choklad, en ljus sommarnatt och en kyla som fick dem att sitta extra nära varandra gav en allvarlig överenskommelse. De skulle köpa en båt och segla iväg. Danjel röstade på Medelhavet och Emma tyckte att man lika gärna kunde fortsätta därifrån, minst till Kina, men det var en senare pilsner att besluta. De insåg att de, för att ge projektet ekonomisk bäring, behövde fler medseglare och bestämde sig för att rekrytera ytterligare två personer. Men det fick också bli en senare fråga. Båten skulle köpas hur som helst och i den flödande entusiasmens sken som omgav de båda tycktes inget vara omöjligt. Världen skulle erövras, sponsorer hittas, extraknäck skaffas och andra åtgärder vidtas som skulle göra projektet till världens bästa. De skulle köpa en båt i sextiotusenkronorsklassen, vad nu det betydde. Danjel skulle köpa tre fjärdedelar och hon skulle stå för en, av den enkla anledningen att hon inte hade mer pengar. Men hon skulle satsa det hon hade. Sedan skulle de ragga besättning. Den kvällen, när solen sjönk i havet först klockan tio och sommarlediga yrväder med korv och saft i magen dansade med dimman längs stranden, då spottade de i näven, skakade hand och födde ett projekt som skulle bli större än någon av dem kunnat ana. 14 (162)

15 Johan Lundström, kapitel 2: Vi kunde inte segla Hur börjar man? Skriv om det här! säger han. Jag vill ju så gärna, men först känns det svårt. Vi pratade länge om att vi skulle köpa en båt. Det blev aldrig av. Vi har ju växt upp tillsammans å lärt oss allt hur flickor fungerar och hur fjällen fungerar å vad som händer när man inte blir basketproffs. Men numera lever vi skilda liv. Liknande liv fast på skilda platser. Det är långt mellan äventyren numera. Ibland får vi till en bastu eller en julölsprovning men det är sällan. Ibland hälsar jag på i Ume å då är det full fart å ingen sömn. Det är 2004 kanske. Så en dag bestämde du dig för å köpa en båt. ett digitalt beslut. Av eller på. Du nöjde dig inte med nå n liten 5 meters leksak som man får lös för 10 blad. Nej den blev ju lite större. Så stor som plånboken tillät kan jag tro. En familjebåt som seglat i Stockholms skärgård sedan slutet av 60-talet gissar jag. Jag skulle ju till Amerika å hade planer. Skulle bara avsluta mina buissness i Björkis först. Fjällhotellsstädare. Jag kunde inte gå med. Jag vet inte om du hade bestämt dig för att segla långt redan från början men det tror jag nog. Varför annars denna övertygelse. Jo justja, så måste det varit. Vi pratade ju om det långt innan, fast mer som en fantasi. Jag minns att jag var i Lule eller Kalix å hade jobbat. Jag var trött för jag hade flackat runt så mycket de senaste dagarna och så fick jag ett samtal. Kom å segla upp min båt från Vaxholm. Nää sa jag. Det är det ena med det andra och vi la på men jag började fundera. Jag tänkte på de gånger jag sagt att vi aldrig hinner göra nått nuförtiden. Jag tänkte på att gripa sina chanser jag tänkte på spänningen. Jag tog 6-flyget ner från lule. Kanske hittade jag ut till Vaxholm lagom till nånting. Det är var ju egentligen aldrig nå n tvekan om att det var det rätta. Vi kunde inte segla. Du å Jonte hade aldrig seglat nånstans. Den utlovade seglingsexperten som skulle följa med syntes inte till utan var kvar i Västerbotten nånstans. Men mor visste inget så hon var ju lugn. Vi tittade på båten som just inhandlats. Förundrades över dess möjligheter å kikade in i alla vrår. En båt är som en enhet i sig själv. Ett transportmedel, en bostad, ett förråd, ja vad man stoppar in i den. De som någon gång klättrat ner för stegen i en lite segelbåt känner säkert igen känslan. Det är lite trångt och fuktigt men utilistiskt. Ganska mysigt och en förväntan ligger i luften. Var ska den föra oss? Kommer den hålla? Den som ofta seglar har säkert blivit avtrubbad med åren å ersatt den oinvigdes första förskräckelse med nått annat. Kanske en känsla av trygghet, eller avkoppling? En omedveten tankeflykt bort till outforskade vatten, ruttplanering och bunkringsmöjligheter? Vad vet jag? Jag vill minnas att vi gick till Ica å handlade stora kassar med mat. Men kanske hade ni redan gjort det. Mina minnen kanske härstammar från någon fjälltur för länge sen. Hursomhelst köpte vi en flytväst åt Jonte på en seglingsaffär, å en FM-radio hos en liten handlare där i Vaxholm. Bra att ha förståss så att man kan lyssna på väderrapporten. Vi sneglade på grannbåten som otroligt nog var en likadan Vega som den vi skulle segla. Den innehöll tre garvade norrmän i randiga tröjor och höga seglarbyxor. De hade enligt uppgift seglat norrut längs norska kusten tills dom kom till packisen där dom tydligen hade slagit nått slags rekord i att befinna sig långt norrut i segelbåt. Det kändes betryggande att vår lilla båts modell utsatts för hårda prov, innan vi ödesföraktande skulle kasta oss ut i den för oss helt okända å skrämmande Stockholms norra skärgård. Norrmännen fnös lite avfärdande då danjel ställde nån med säkerhet i sammanhanget urbota dum fråga. Men Danjel är inte den som har vett å skämmas. Å ställer man inga frågor så får man inga svar heller. Vi gav oss iväg å försökte ankra bakom en liten ö då strax innan det mörknade. Men vinden tilltog å vi blev osäkra på vår placering. Tillslut beslutade vi att lyfta ankaret och lägga till vid en privat brygga i närheten. Så slutade min första seglardag någonsin. Turen upp till Ume 15 (162)

16 skulle visa sig bli förhållandevis strapatsrik för nybörjare som oss. Vi hann gå på grund, segla av förstaget strax utanför Öregrund, ta in massor av vatten genom ett trasigt hål och få en man överbord nånstans mellan Härnösand å båtens nya hemma. Det blev en minnesvärd resa, och lärorik. Den gav också mersmak som vi hanterade på lite olika sätt. Två tredjedelar av besättningen seglade runt jorden och skrev en bok. Själv köpte jag, tillsammans med andra med blygsamma ambitioner vad det gäller världshaven, en fin liten stortriss. Seglingens motsvarighet till trampmopeden. Vinden slet i håret och vågorna garnerade med grädde kastade båten upp och ner när vi stävade ut från Öregrund för att nå det öppna havet. Himlen smälte ihop med det gråblå havet nånstans långt borta i fjärran. Det var dit vi skulle. Bakom oss skymde det över land, framför oss stod en fyr, majestätiskt, mitt i den upprörda sjön och bortom detta låg det okända. Det vore lögn att säga att jag inte var lite rädd. Danjel kände sig nog styrkt av de senaste dagarnas framsteg och dessutom ville han hem i tid för ett taxiprov. Nu skulle det seglas. Största "focken" fick båten att niga djupt i vattnet och luta betänkligt. Vi tjöt av upphetsning som cowboysar på sina hästar. Men plötsligt sa det pang och nått hände och vi stannade upp något och seglet låg efter kort men dramatisk kamp som en trasa och släpade i vattnet. Förstaget hade gått av. Det fanns inget annat att göra än att vända tillbaks till land för att reparera. Så började vår havssegling. Vad kan sägas om DH? Han vill ha en kritisk vinkel på det hela. Jojo, krävs för nerven i boken kan tänkas. Hmm, jag kan bara gissa vad som försegick i huvudet på honom när saker gick fel och när saker gick rätt, men när han bestämt sig vill han gärna få det att framstå som att hans gissning är fakta och att inga tvivel finns. Men det är så det ska vara. Därför älskar jag ju honom. Vi stävar ut över Gävlebukten. Vi seglar norrut och har land avlägset i väster som sträcker sig vidare i en båge åt nordöst och blir till höga kusten och såsmåningom Västerbotten och sen norra Norrland. Någonstans snett bakom oss till höger ligger Åland i diset med sina sockerbetor och berghällar. Om jag måste säga det själv är jag väluppfostrad, intresserad av nya saker någorlunda modig men ändå ansvarstagande och försiktig. Vi har ingen kunskap, ingen kännedom om båtens kondition, det är september och alla minns vi Estonia. Det här är ingen semester. Vi ska transportera upp båten till Umeå och därmed jämt. Jag tycker vi ska göra oss omaket att följa kusten norrut för känslan av relativ säkerhet och om möjligt ha mobiltäckning. Det är inte så att detta skulle föra oss till fel ställe. Vi ska ju norrut! Men som så många gånger förr vill danjel åt motsatt håll. Ut på Östersjön! Till Finland om han fick. Jag vet inte vad de förnuftsmässiga argumenten för detta är, nåja kanske blev det lite kortare, men Danjel har en förmåga att lägga fram sina egna gissningar såsom vore de ren fakta. Jonte sa väl inte så mycket. Såklart styrde vi österut. Eller i alla fall kändes det som det när vi gick rakt norrut ut på Ålandshav. När vi sedan nått Härnösand går vi iland för proviantering på Statoil. Vi går in i fjärden precis när det skymmer och all vind försvinner som genom ett trollslag. Hamnens skorstenar och lyftkranar står som förstelnade dinosaurier mot den rosa natthimlen. Det tar en evighet att nå land. Den gamla motorn strejkar och vi blir nästan tvungna att paddla. Det är sent och min gamla lumparkompis kommer och hämtar oss i sin lilla röda bil. När några dagar passerat sedan vi startade i Vaxholm och vi precis lämnat Härnösand börjar Danjel bli stressad. Han måste hem till ett taxiprov som hela hans närtida försörjning hänger på. Han bestämmer att vi ska segla på natten också. Jag reserverar mig och han erbjuder sig att ta det längsta passet. Okej då. Det blir mörkt och jag förbereder mig att styra skutan genom 16 (162)

17 natten i någon timme. Mörker på havet är inte som vanligt mörker. Det är mörkare. Ibland då det är klart och man befinner sig inom synhåll från stora farleder kan man se ett myller av fyrar i alla riktningar. Det var nytt för en landkrabba som mig och deras vackra men ensamma sken fascinerade. Men den här gången var det mörkt. Världen gungade och i pannlampans sken försökte jag hålla koll på kompassen för att hålla rätt kurs. Om man klarade sig hyfsat med sjösjuka då man hade horisonten som referens var det helt ogörligt nu då det var mörkt som i en kolkällare. Illamåendet kom krypande som på beställning. Tillslut tog Danjel över men då även han insett det omöjliga i situationen fick vi söka andra lösningar. Som tur var hade vi medvind. Det blåste från sydväst och vi skulle ju norrut. Danjel tyckte vi skulle driva med vågorna. Problemet är bara att båten, när ingen styr, alltid vrider in sig så att vågorna tillslut slår in från sidan. Det gör att färden blir vansinnigt guppig. Men på alla båtar bör finnas ett drivankare. Det är en tygbit som ser ut som en liten fallskärm. Den knyter man fast i fören med ett långt rep. Eller i aktern. Sedan kastar man det i vattnet och den förmår båten att ligga i vindriktningen och därmed ta vågorna på ett skonsamt sätt. Som tur var hade Danjels nya båt ett sådant. Så vi drev. Men fartyg på natten har väl lanternorna på? Jag såg framför mig hur vi blev rammade av nån containerpråm mitt i natten och efter lite knorr lyckades jag driva igenom att vi skulle ha igång lanternorna. Så långt var allting väl men batterierna klarade inte denna prövning. De tog slut lika snabbt som raketerna på nyårsafton. Så allt slutade med att vi alla tre sov sött i vårt lilla gungande universum och jag stack upp huvet genom luckan var 20e minut för att spana av horisonten efter andra båtar som lurade. Men allt gick bra. Vi anlände Patholmsviken eller Haraholmen eller nån hamn utanför Ume trötta blöta och hungriga, men en underbar ny erfarenhet rikare. För mig var det ett fantastiskt äventyr. Ett speciellt sådant som man bara upplever med någon man tycker om då allt inte riktigt går som man tänkt sig. Jag har köpt en liten stortriss som går i soligt väder i Kalix skärgård. De andra seglade runt den enda jord vi har. 17 (162)

18 Jonatan Bonthron, kapitel 3: Varför inte? Jag öppnar ögonen, allting gungar och i ögonvrån ser jag hur vi driver mot land. Paniken slår till, jag flyger upp, måste hålla fast mig i bordet för att inte trilla omkull, jag ropar på Danjel att ankaret draggar och i samma stund som orden lämnar munnen finner jag mig själv i hans vardagsrum krampaktigt gripande i det bord under vilket jag sovit. Danjel frågar mig vad jag dillar om och jag svarar att det inte var något, lägger mig ner igen och somnar om. På morgonen undrar Danjel om jag inte ska följa med honom och Emma på deras världsomsegling. Lite skeptisk efter den omtumlande seglatsen svarade jag att jag skulle fundera på saken fast djupt inne kände jag på mig att det troligen skulle sluta med att jag kom med. Jag hade retirerat hem till Kiruna från mina studier i Energiteknik vid Umeå universitet. Två års studier med avtagande motivation hade bidragit till en alldeles för stor hög av omtentor och jag kände att jag behövde en paus för att slicka såren. Planen var att knega lite, beta av omtentorna och för att finna mening bege mig ut i världen på ett godtyckligt äventyr. Under ett pokerparti hos en bekant i början av september fick jag ett telefonsamtal från min gamle klasskompis Danjel. Han undrade hur snabbt jag kunde infinna mig i Stockholm för att segla upp hans nyköpta båt till Umeå. -Imorgon! Sa jag som inte hade nått annat för mig än att spela bort pengar i väntan på att ett lärarvikariat skulle dyka upp. Jag skulle ju ändå ner till Umeå för att skriva en omtenta och ett litet oväntat äventyr höjer bara motivationen. Danjel hade jag lärt känna under studietiden i Umeå. De gemensamma intressena i klättring och skidåkning hade tagit oss på åtskilliga äventyr tillsammans och det förvånade mig inte att Danjel, som ofta tar sig för lite galna grejor, hade bestämt sig för att segla jorden runt och köpt sig en båt. Även fast jag är född och uppvuxen i Kiruna långt ifrån allt vad hav heter var det böljande blå inte helt främmande för mig. Mina barndomssomrar spenderades till största del nere i sommarhuset i Oxelösunds skärgård. Segling kanske inte var det största intresset men jag hade ändå lärt mig grunderna med vår lilla optimistjolle. Det var först när jag blev lite äldre som jag kände att det hade varit roligt att ha en lite större segelbåt som man kunde göra lite längre turer med. Men när vi köpte ny båt föll lotten på en Aluminium med 50hp. Därför kändes det nu spännande att få chansen att testa segla en lite större båt. Jag minns hur stor Vegan Sally Blue verkade när jag för första gången såg henne ligga förtöjd vid bryggan i Vaxholm. Hon såg väldigt fräsch ut för att vara nästan 40 år gammal och när jag dumpade min väska genom förpiksluckan förundrades över att det var så mycket plats i ruffen. Det största intrycket kom dock från Vegan som låg intill. Sliten av väder och vind, med däcket fullt av prylar och med renhorn surrade i förpulpit utstrålade Berserk som den hette äventyr och frihet. Jag tänkte att en sån båt skulle man ha en dag och föreställde mig känslan av friheten att kunna ta sig till platser bortom. Danjels kompis Johan anlände, från början det var meningen att Emma skulle vara med och segla men hon hade ett obligatoriskt seminarium i Umeå så det blev vi tre istället. Tillbaka i Kiruna blev dagarna kortare, löven på träden gulnade och ramlade av. Den grå hösten var här och med den anlände även den sedvanliga tomheten i sinnet och längtan till en varmare och ljusare plats. Vårt hus i Kiruna ligger uppe på ett berg med Kebnekaisemassivet uppstickandes vid horisonten åt öster, och en vy över de tillsynes oändliga Lappländska 18 (162)

19 vidderna åt väst. Kanske har denna möjlighet att spana ut över horisonten myntat den längtan och nyfikenheten att finna det som finns bortom som jag under min uppväxt ofta känt. Tillvaron kändes slätstruken och jag var i behov av förändring. Jag tänkte varför inte? En sån här möjlighet kanske aldrig kommer tillbaka. Jag bestämde mig för att testa vingarna och började fundera på vad som skulle krävas. Målmedvetenhet, pengar och en massa förberedande jobb. Största problemet skulle bli pengar vilket jag hade väldigt lite och lärarvicken jag hade gav inte mycket. I brist på annat tog jag taxi leg. Jag åkte ner till Umeå igen. Flervariabelanalysen skulle tentas av och ett beslut skulle meddelas. Jag mötte Emma och Danjel och vi konstaterade att det skulle krävas en stor ansträngning plus en extra person för att få projektet i sjön. Emma, en supersöt tjej med tindrande ögon, var i samma ekonomiska situation som mig och var orolig över att skjuta på studierna. Någon vecka efter vårt möte visade det sig också att hon tänkte prioritera dem istället och hoppade av projektet. Hennes föräldrar hade aldrig varit så förtjusta i seglarplanerna och övertalade henne mer eller mindre att inte följa med. Danjel hade haft en annan person på gång, Kajsa, som ev. ville med. Men nu behövde vi ännu en Jag åkte tillbaka till Kiruna där jag fiskade runt efter jobb och medresenärer. Det fick gärna vara en tjej. Ingetdera dök upp. Efter nyår behövde Umeå Taxi nya chaufförer. Jag installerade mig tillsammans med Danjel i en nybyggd våningssäng i hans vardagsrum. De andra två rummen var uthyrda för att spara pengar. För att visa vår seriositet och för att förena oss som stod, dvs mig och Danjel, registrerade vi den ödmjuka hemsideadressen Kajsa bestämde sig snart efter. Danjel fiskade upp en till person i Kalix, Anna, och vi hade ett möte där vi skrev kontrakt för att undvika missöden med fler avhopp, vi var i startfållan. 19 (162)

20 Danjel Henriksson kapitel 4: Ett skamligt förslag på hotellet i Kalix Unfold this yellow piece of paper, in the perfect mood and in the perfect place, when you feel as unblue as ever. Sedan hon skrivit dessa anvisningar på det som skulle bli insidan hade hon rivit arket i den rätta storleken och vikt det på mitten för att det skulle passa. Givetvis blev det inte helt rätt på första försöket så hon fick riva bort ytterligare lite ifrån kanterna. Försiktigt. Lite åt gången, tills det var perfekt. Det gula, åldrade papperet skapade precis den rätta känslan till denna present. Med svart kaligrafipenna skrev hon MOBY i centimeterhöga, lite snirkliga bokstäver på framsidan och sedan, med en smal tusch, abumets namn: -play och lät den egendesignade framsidan ta plats i CD-fodralet. Hon var konstnär och det hade hon alltid varit. Hon levde på känslan och gillade utmaningen med att ur allting ta fram något vackert. Framför sig såg hon hur han skulle komma hem, sparka av slasket från skosulorna mot ytterdörren och hitta fodralet. Skulle han läsa brevet direkt? Skulle han ringa? Det var värt risken. Inramningen var hur som helst perfekt. Han ringde aldrig. Höst blev vinter och vår. Lägenheten i Luleå hade utsikt över hamnen. På konstskolan fylldes dagarna med livets slentrianmässiga färger och former. En modern kvadrat. En näckros i olja. Framtiden kanske fanns någon annanstans? Go west hade Willage People sjungit. Pet Shop Boys gjorde succe med samma låt på den tiden skolan var en plikt och körkortet och kärleken en dröm. Fast skolan kändes som att den alltid skulle vara och förbli plikt. Dessutom var det tveksamt om det var det som var vägen till berömmelse. Så bestämde hon sig för att dra. Västerut. Allting var så gott som ordnat. Uncle Sam väntade med öppna armar på konstakademiens trappa i San Fransisco när plötsligt benet på jeansen fastnade mellan kedjan och drevet. CSN ville ha klartecken från skolan för att de skulle kunna bevilja studiemedel. Skolan ville ha papper ifrån henne på att det garanterat ordnade sig med det ekonomiska innan de kunde klubba antagningen för det var ingen skitskola för va ekonomiskt svagt slödder som helst. Det måste hon förstå. Joseph Heller hade inte kunnat knyta åt snaran bättre själv och varken CSN eller skolan kunde förstå det moment 22 de skapade. Allt var klart och skulle ordna sig bara någon tog första steget, men hon hade fastnat i den datoriserade, svartvita ett och noll -byrokratins maskineri. Det fanns inga steg som ville gå framåt trots att upplägget var som perfekt uppradade dominobrickor. De skulle trilla om bara någon knuffade omkull den första. Men ingen ville kliva fram och dutta till den radda av orsakssamband som skulle göra henne lycklig, rik och berömd over there. Nåja, kanske inte berömd men i alla fall rik. Och förhoppningsvis lycklig. Ödet plockade istället fram plan B ur poälsmössan så nu satt hon där, som så många gånger tidigare, med vännerna från förr och läppjade på en Tiger. Egentligen skulle hon inte ha varit där och om hon ändå skulle ha varit där så skulle hon ha varit hemma på jullov för att sedan flyga tillbaka över Atlanten tänkte hon. -Anna, vad gör du här? Skulle inte du vara i staterna och plugga konst? Sade alla som var nyanlända till festen när de fick syn på henne. 20 (162)

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5

Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Gjord av Kapitel 1 - Hej! Sid: 4-5 Kapitel 2 - Brevet 6-7 Kapitel 3 - Nycklarna 8-9 Kapitel 4 - En annan värld 10-11 Albin Kapitel 5 - En annorlunda vän 12-13 Kapitel 6 - Mitt uppdrag 14-15 Kapitel 7 -

Läs mer

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Från Grossenbrode till Väsbyviken

Från Grossenbrode till Väsbyviken Från Grossenbrode till Väsbyviken Lördagen den 17 april kl. 06:00 klev vi av båten i Rostock Tyskland. Från början var tanken att vi skulle flyga ner från Nyköping till Lübeck under fredagseftermiddagen

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

Hasse Andersson - Avtryck i naturen

Hasse Andersson - Avtryck i naturen Hasse Andersson - Avtryck i naturen En i gänget Efter nio timmar i bil anländer jag till Kongsvold fjällstation i Norge. Klockan är halv fyra och solen står fortfarande högt på himlen. Det är september

Läs mer

Kapitel 3. Här är en karta över ön

Kapitel 3. Här är en karta över ön Kap 1 Skeppet Jag var på en färja och jag skulle över till Danmark och spela Champions League finalen som är det bästa man kan vinna i fotbollsvärlden. Jag spelar i FC Liverpool och vi ska möta Bayern

Läs mer

Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall

Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall Se-på-påse: Förskolan kan själv! Ikaros fall Nationalmuseums samlingar kan användas på många olika sätt i undervisningen i bland annat svenska, historia, samhällskunskap och bild. Möt konsten i en visning

Läs mer

UTMANANDE PADDLING OCH SPÄNNANDE NATUR PÅ SHETLAND

UTMANANDE PADDLING OCH SPÄNNANDE NATUR PÅ SHETLAND AV HÉLÈNE LUNDGREN UTMANANDE PADDLING OCH SPÄNNANDE NATUR PÅ SHETLAND Kraftiga dyningar, grottor, vikingahistoria, sandstränder och vackra klipportaler längs Shetlandsöarnas kust. En dramatisk natur med

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

Resebrev nr 9, 12 juli 11 augusti 2011. Rekresa till Kos o mötet med Emma o Andreas med resp, plus Familjen Sturesson som var på besök i 2 veckor.

Resebrev nr 9, 12 juli 11 augusti 2011. Rekresa till Kos o mötet med Emma o Andreas med resp, plus Familjen Sturesson som var på besök i 2 veckor. Resebrev nr 9, 12 juli 11 augusti 2011. Rekresa till Kos o mötet med Emma o Andreas med resp, plus Familjen Sturesson som var på besök i 2 veckor. Efter att Elin o Larsa lämnat oss så tog vi en seglig

Läs mer

Sune slutar första klass

Sune slutar första klass Bra vänner Idag berättar Sunes fröken en mycket spännande sak. Hon berättar att hela skolan ska ha ett TEMA under en hel vecka. Alla barnen blir oroliga och Sune är inte helt säker på att han får ha TEMA

Läs mer

En resa på livets kanal

En resa på livets kanal En resa på livets kanal (Friluftsgudstjänst i hamnen) Av: Johannes Djerf Det här är ju en dag som för många handlar om vatten och båtar, vilket jag tycker är väldigt härligt. Men jag ska ändå börja med

Läs mer

Lissabon Porto Santo Madeira 2009 09 16 2009 09 27

Lissabon Porto Santo Madeira 2009 09 16 2009 09 27 Lissabon Porto Santo Madeira 2009 09 16 2009 09 27 Nu var det dags att lämna fastlandet för att segla mellan öar i ca 7 månader framåt. Efter att ha fyllt diesel och sett till att passa in tidvattnet åkte

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

Bilarnas äventyr ett helt års projektarbete

Bilarnas äventyr ett helt års projektarbete Bilarnas äventyr ett helt års projektarbete Höstterminen startade med två veckors inspirationsaktiviteter i närmiljön. Barnen gick på utflykt till bl.a lekplatser, fårhagen och till Landevi som höll på

Läs mer

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006 Zackarina hade målat en tavla, med vattenfärger. Den hade inget namn, men den var stor och fin och lysande blå, med stänk och prickar i gult och rött, och nu ville hon sätta upp den på väggen. Jag måste

Läs mer

Stanna tiden. Vi kan inte stanna tiden Bara sitta ned och åka med Vi kommer med musiken, åt er

Stanna tiden. Vi kan inte stanna tiden Bara sitta ned och åka med Vi kommer med musiken, åt er Stanna tiden Vi kan inte stanna tiden Bara sitta ned och åka med Vi kommer med musiken, åt er Vi tar ingenting för givet Vi är glada att ni kommit hit Vi kommer med musiken, åt er Vi kan inte stanna tiden

Läs mer

Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6

Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6 Innehållsförteckning Rudolf sida 1 Welcome to New York sida 2 Mystiska tjejen sida 3 Rymlingen Rebecka sida 4 Passet sida 5 Fångad sida 6 Rudolf Nu ska jag berätta om Rudolf Rudenstam. Rudolf är 38 är

Läs mer

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006

Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Rabén & Sjögren 2006 Zackarina bodde i ett hus vid havet med sin mamma och sin pappa. Utanför huset växte två björkar, och mellan dem hängde en hängmatta. Just i dag var hängmattan ett sjörövarskepp, och på det skeppet var

Läs mer

texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala

texterna till innan. under. efter samtliga skrivna av sandra vilppala texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala himlen och golvet och det jag är fattig utan dig urholkat pank och dessvärre mindre än jag trodde när du fattas du är som en cirkus

Läs mer

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze Vem vinkar i Alice navel av Joakim Hertze c 2006 Joakim Hertze. Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Inga bearbetningar 3.0 Unported licens. För att se en kopia

Läs mer

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld Douglas Foley Habib: Tre gånger guld Tidigare utgivet av Douglas Foley: Ingen återvändo 2001 Shoo bre 2003 Habib: Meningen med livet 2005 Habib: Friheten minus fyra 2005 Habib: Paris tur och retur 2006

Läs mer

KALLE TEODOR. Men en stormnatt kan du höra Nån som ropar: Hej hå! Ifrån havets djup det kommer Och det låter så Hej hå! Hej hå!

KALLE TEODOR. Men en stormnatt kan du höra Nån som ropar: Hej hå! Ifrån havets djup det kommer Och det låter så Hej hå! Hej hå! KALLE TEODOR Minns du en sjöman för länge, länge sen Minns du hans namn var Kalle Teodor Aldrig så ser du den sjömannen igen Han vilar i havet, Kalle Teodor Men en stormnatt kan du höra Nån som ropar:

Läs mer

Lever du ditt liv fullt ut eller väntar du på att livet ska börja?

Lever du ditt liv fullt ut eller väntar du på att livet ska börja? Lever du ditt liv fullt ut eller väntar du på att livet ska börja? Vi lever i en värld där mycket handlar om ägande och prestationer. Definitionen på att ha lyckats i sitt liv är att haft och gjort mycket,

Läs mer

Kapitel 3 ÖN. Ön jag bor på är ganska bergig. På vissa ställen är det slätter.

Kapitel 3 ÖN. Ön jag bor på är ganska bergig. På vissa ställen är det slätter. ÖN Kapitel 1 Jag heter sir Lincon och jag är en uppfinnare och en kapten. Jag är 42år gammal och jag föddes 1895 i Sverige. Jag har uppfunnit flygplanet, luftskeppet och robotfågeln. Mitt fartyg heter

Läs mer

Rebecka 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Rebecka 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade en morgon i mitt hem, jag bodde på landet i en liten by i riket Siltarp. Mitt hem bestod av tre rum där jag, mina sju syskon samt far och mor bodde. I samma sekund kommer

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Illustration Johan Egerkrans. Illustrationer: Johan Egerkrans. Prismagalaxen2_inlaga.indd 1 09-07-29 10.53.44

Illustration Johan Egerkrans. Illustrationer: Johan Egerkrans. Prismagalaxen2_inlaga.indd 1 09-07-29 10.53.44 pp på Novas arm och hon flämtade till ennes hud. Då hon höjde handen för att en upp, tittade på henne med sina sneda t Illustration - na er i nn tet n bt n nan STOFTÖDLA Bor på ökenplaneten Karech. Blir

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett

Läs mer

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10. KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det

Kapitel 2 -Brevet Två dagar senare. Så såg jag och min BFF ett brev som låg under dörren. På brevet stod det Kapitel 1 -Hej Hej jag heter Minna. Min skola heter Santaskolan. Jag är 11 år. Min bästa kompis heter Smilla. Hon och jag har länge undrat över en dörr på skolan den tycker vi är märklig. Den ligger i

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN olycklig: - Oj oj oj, var bar min egen lilla snalla bjornpojke tagit vagen, sa

Läs mer

Ljusets barn. en resa mot självständighet

Ljusets barn. en resa mot självständighet Ljusets barn en resa mot självständighet 1 2 Ljusets barn - en resa mot självständighet Copyright 2012, Eva Lager Ansvarig utgivare: Eva Lager Omslagsbilder: Viktoria Wigenstam (Glommersträsk) Framställt

Läs mer

LISAS DAGBOK när autismen tar över. Thomas Filipsson

LISAS DAGBOK när autismen tar över. Thomas Filipsson LISAS DAGBOK när autismen tar över Thomas Filipsson Barnläkaren var tydlig och korrekt Det är något som inte stämmer. Orden är hämtade från den 8 maj 1995. På avdelning 15 på Vrinnevisjukhuset i Norrköping.

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

V V I I ING K L LE. den snälla skeppskatten

V V I I ING K L LE. den snälla skeppskatten I I ING V V K L LE den snälla skeppskatten I I ING V V K L LE den snälla skeppskatten Text: Maarit Wall Illustrationer: Henrik Nilson Layout och produktion: Viking Line Mariehamn Tryck: Mariehamns Tryckeri

Läs mer

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika

RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika RÖdens kartongskola hade varit stängd länge. Dels hade hans elever tröttnat på att lära sig hundsaker, dels orkade han inte slicka läroböckerna lika noga längre. Och sedan Pricknallen flyttat in fanns

Läs mer

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013 Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla

Läs mer

Resebrev från Gran Canaria, Tenneriffa, La Gomera, El Hierro och med besök av Lisa o Sivert, Anette o Kenneth, Monica o Peter o Inger o Hasse

Resebrev från Gran Canaria, Tenneriffa, La Gomera, El Hierro och med besök av Lisa o Sivert, Anette o Kenneth, Monica o Peter o Inger o Hasse Resebrev från Gran Canaria, Tenneriffa, La Gomera, El Hierro och med besök av Lisa o Sivert, Anette o Kenneth, Monica o Peter o Inger o Hasse Under denna period har vi hunnit besöka Gran Canaria, Teneriffa;

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

En helande Gud! Av: Johannes Djerf

En helande Gud! Av: Johannes Djerf En helande Gud! Av: Johannes Djerf Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31 32. Vi läser Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick nytt liv. Vi vet inte riktigt,

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 6 Hålet. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 6 Hålet En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Jag var ute

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

INDISKA BERÄTTELSER DEL 1 GUD I ALLT Av Tove Jonstoij. Uppläsning av Cecilia Frode. Indiska Berättelser del 1

INDISKA BERÄTTELSER DEL 1 GUD I ALLT Av Tove Jonstoij. Uppläsning av Cecilia Frode. Indiska Berättelser del 1 INDISKA BERÄTTELSER DEL 1 GUD I ALLT Av Tove Jonstoij Uppläsning av Cecilia Frode Indiska Berättelser del 1 (prata) I den här serien ska vi presentera några av hinduismens mest kända berättelser i form

Läs mer

Santos hade precis avslutat träningen med ungdomslaget när tränaren kom och kallade på honom.

Santos hade precis avslutat träningen med ungdomslaget när tränaren kom och kallade på honom. 1. Santos hade nu spelat för klubben ungdomslag i två år och trivdes oerhört bra med sitt nya liv. Han fick i princip hålla på med det han älskade från morgon till kväll. Ja, de hade ju lite skola också

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Målet. När jag började på Tuna var jag en liten blyg tjej. Jag var ganska missnöjd med klasserna för jag

Målet. När jag började på Tuna var jag en liten blyg tjej. Jag var ganska missnöjd med klasserna för jag Målet Amanda Olsson 9b 1-13 Det känns som jag har sprungit ett maraton, ibland har det gått så lätt och ibland så tungt. Jag har varit så inne i allt så jag inte sett hur långt jag kommit, inte förrän

Läs mer

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24

081901Brida.ORIG.indd 17 08-05-26 15.36.24 jag vill lära mig magi, sa flickan. Mästaren såg på henne. Urblekta jeans, T-shirt och det utmanande uttrycket som blyga människor gärna tar till helt i onödan. Jag måste vara dubbelt så gammal som hon,

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

Den kidnappade hunden

Den kidnappade hunden Den kidnappade hunden Lisa, Milly och Kajsa gick ner på stan med Lisas hund Blixten. Blixten var det finaste och bästa Lisa ägde och visste om. När de var på stan gick de in i en klädaffär för att kolla

Läs mer

Pjäs till Piratresan En drake på besök Piratresan 31 st Rekvisita

Pjäs till Piratresan En drake på besök Piratresan 31 st Rekvisita Pjäs till Piratresan I pjäsen En drake på besök träffar ni 29 pirater samt måsarna Mårten och Måns. Hela gänget håller till på Alfabetsön när de inte seglar runt på de sju haven på skeppet Salta Maria.

Läs mer

Om författaren. Om boken Det handlar en tjej som hittar ett monster i en källare. Tjejen heter Sara och går i Årstaskolan.

Om författaren. Om boken Det handlar en tjej som hittar ett monster i en källare. Tjejen heter Sara och går i Årstaskolan. Om författaren Namn Linnéa Ålder 9 år Intresse Handboll och teater Böcker som jag inspireras av Twilight 1 Familj Min storasyster, min mamma och min pappa Tidigare utgivna böcker Den magiska dörren Tackar

Läs mer

Att styra efter kompassen

Att styra efter kompassen Att styra efter kompassen Om du tittar på båtens kompass kan du se ett styrstreck. Ser du styrstrecket på er kompass? Svänger du med båten så snurrar skivan med de olika gradtalen, siffrorna, på kompassen.

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

Babysång Öppna förskolan Sävsjö

Babysång Öppna förskolan Sävsjö Babysång Öppna förskolan Sävsjö 1. Hej, hej på dej Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n. Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n 2. Jag kan klappa

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE HOTELL GYLLENE KNORREN: DEN MYSTISKA GÄSTEN Text: Måns Gahrton och Johan Unenge 2008 Bild: Johan Unenge 2008 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Formgivning

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från

istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv sekund kan han flyga iväg som en korp, bort från Reslust Tulugaq tycker att det är tråkigt att öva bokstäverna på tavlan. De gör det så ofta. Varje dag faktiskt! Så han ser ut genom fönstret istället, och reser än hit och än dit i tankarna. På en halv

Läs mer

Rymdresan. Äventyret börjar.

Rymdresan. Äventyret börjar. 1 Rymdresan Äventyret börjar. Isac är en helt vanlig kille på 15 år och är trött på morgonen och han älskar äpplen. Han har en katt som heter Snawboll 2. Han har ett kompisgäng också. I kompisgänget så

Läs mer

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett

Men Zackarina hade inte tid, för hon var upptagen med sin cykel. Hon försökte göra ett Nere på stranden vid havet var Sandvargen och Zackarina mycket upptagna, var och en med sitt. Sandvargen var upptagen med att plaska runt i vattenkanten. Det sa plosch och det sa pläsch, och han stänkte

Läs mer

Kapitel 1, klassen. När hon satt sig ringer mobilen, hon springer till väskan och svar.

Kapitel 1, klassen. När hon satt sig ringer mobilen, hon springer till väskan och svar. ÖN Kapitel 1, klassen Sandra är en tjej på 12 år, hon har ljust långt hår, hon är ganska kort, hon har fräknar i hela ansiktet. Ganska söt faktiskt. Sandra sitter i det lilla klassrummet med gråa väggar.

Läs mer

Uttern är sjösatt! Nästa steg är att kontrollera familjens flytvästar. För Kennet och familjen är det viktigt att färdas tryggt och säkert på havet.

Uttern är sjösatt! Nästa steg är att kontrollera familjens flytvästar. För Kennet och familjen är det viktigt att färdas tryggt och säkert på havet. Uttern är sjösatt! Nästa steg är att kontrollera familjens flytvästar. För Kennet och familjen är det viktigt att färdas tryggt och säkert på havet. 40 TROSSEN 3 2012 jag och min båt kennet andersson allt

Läs mer

Superperfekta. Tina Wiman

Superperfekta. Tina Wiman Superperfekta Superperfekta Tina Wiman Författaren kan nås på e-postadressen prematurmamma@gmail.com Mer läsning finns på munderbar.wordpress.com prematurbloggen.wordpress.com ISBN 978-91-633-8606-0 Tina

Läs mer

Rymdis... och Rymdalina Plåtis, Kattapult [och rymden]

Rymdis... och Rymdalina Plåtis, Kattapult [och rymden] Rymdis... och Rymdalina Plåtis, Kattapult [och rymden] . Langt borta i rymden... fast inte så långt som man skulle kunna tro, ligger en liten grön planet, Grönis heter den. Planeten ser ut ungefär som

Läs mer

Några veckor i Marmarisområdet tillsammans med Malin o Martin som var här för att fira Martins 40 års dag!

Några veckor i Marmarisområdet tillsammans med Malin o Martin som var här för att fira Martins 40 års dag! Resebrev nr 4, 2014 Några veckor i Marmarisområdet tillsammans med Malin o Martin som var här för att fira Martins 40 års dag! Efter att vi själva seglat runt någon vecka hann vi med ett trevligt möte

Läs mer

Pärlan vid Asundens strand

Pärlan vid Asundens strand Pärlan vid Asundens strand KO N F E R E N S L Å T D I G I N S P I R E R A S AV G O D M AT O C H VA C K R A V Y E R Där Östergötland är som skönast, vid sjön Åsunden, ligger Rimforsa Strand den perfekta

Läs mer

HÄR KOMMER JAG! Max: Max såg på klockan. Halva NO-timmen hade gått tack vare besöket hos Syster, så nu slapp han läxförhöret också. Perfekt det med.

HÄR KOMMER JAG! Max: Max såg på klockan. Halva NO-timmen hade gått tack vare besöket hos Syster, så nu slapp han läxförhöret också. Perfekt det med. Max: Ibland är livet perfekt, som nu till exempel. Maxat! Maxade Max! gnolade han för sig själv. Nån gång skulle han göra en hel sång på det, tänkte han. Den skulle bli hans signatur. Maxade Max. Fast

Läs mer

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort.

OM ATT VARA HUND. Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. 1 OM ATT VARA HUND Jag heter faktiskt Brandy Brandt, är ärlig, snäll och talar sant. Jag är en hund av ädel sort med krullig päls och svansen kort. H ar du någon gång undrat över hur det är att vara en

Läs mer

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken.

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken. Mitt möte med Tibet För drygt ett och ett halvt år sedan blev jag lycklig fadder till två tibetanska barn, Chokyi och Sonam, åtta år gamla. Alltsedan dess har jag haft ett foto på dem ståendes på mitt

Läs mer

Kapitel 1 Hej. Jag heter Max. Jag är 10 år gammal. Jag går på Rävskolan. Jag gillar tv och dataspel.

Kapitel 1 Hej. Jag heter Max. Jag är 10 år gammal. Jag går på Rävskolan. Jag gillar tv och dataspel. Kapitel 1 Hej Jag heter Max. Jag är 10 år gammal. Jag går på Rävskolan. Jag gillar tv och dataspel. Kalle är min bästis. Vi går i samma klass. Kalle har massor av coola tv och dataspel. Jag är rädd för

Läs mer

Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan:

Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan: Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan: Steg 1. Skriv ut berättelsen på A4 ark. Om du har en skrivare som skriver ut dubbelsidigt, tänk på att inte skriva ut den här sidan, dvs skriv

Läs mer

Var inte rädd LÄSFÖRSTÅELSE BRITT ENGDAL ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Var inte rädd LÄSFÖRSTÅELSE BRITT ENGDAL ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN BRITT ENGDAL LÄSFÖRSTÅELSE KAPITEL 1 sliten (sida 5, rad 10), väl använd, inte ny längre steg hörs (sida 6, rad 5), man hör att någon går växlar en hastig blick (sida 6, rad

Läs mer

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning ÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning Ordlista stålskena fraktur brott i handleden akuten amputering konvention avtal efterskott omprövning överklaga SJUVÅRD VID ILLFÄLLIG VISELSE UOMLANDS

Läs mer