Förslag till nya och ändrade föreskrifter och allmänna råd med anledning av genomförandet av Solvens 2- direktivet; FI Dnr

Transkript

1 Finansinspektionen Box STOCKHOLM Yttrande Stockholm Förslag till nya och ändrade föreskrifter och allmänna råd med anledning av genomförandet av Solvens 2- direktivet; FI Dnr Sammanfattning Svensk Försäkring uppskattar att Finansinspektionen samlar alla regler som gäller för försäkringsföretag i ett fåtal föreskrifter. Det ökar tydligheten jämfört med den nuvarande fragmentariska regleringen och underlättar tillämpningen. Svensk Försäkring tillstyrker i huvudsak Finansinspektionens förslag i de delar de avser att genomföra Solvens II-direktivet. Ett mycket positivt förslag är ändringarna rörande säkerhetsreserven i skadeförsäkringsföretag som säkerställer en korrekt hantering av reserven i kapitalbasen. I vissa övriga delar av genomförandet har vi dock synpunkter. Vi anser exempelvis att samma höga krav inte ska gälla för alla personer i ett försäkringsföretag som utför uppgifter i aktuariefunktionen. Finansinspektionen har lämnat förslag som inte är föranledda av genomförandet av Solvens II-direktivet och som därför inte är nödvändiga för EU-harmonisering. Försäkringsföretagen lägger för närvarande oerhörda resurser på att förbereda och säkerställa att de kan uppfylla alla nya krav som ställs av den nya EU-regleringen. Alla ytterligare nya krav att gälla från det kommande årsskiftet riskerar att sätta den prioriterade Solvens II-anpassningen på spel eller åtminstone försena arbetet. Här motsätter vi oss vissa ändringar rörande kraven på information till försäkringstagarna och andra ersättningsberättigade. Vi avstyrker att försäkringsföretagen inte längre ska kunna avtala med kollektivavtalsparterna om vilken information som ska lämnas. Vidare är vi mycket negativa till förslaget att vissa branschgemensamma standarder ska bli bindande. Det kommer förhindra framtagandet av nya standarder, är inte förenligt med sådana standarders syfte och riskerar leda till stelbent och olämplig tillämpning. Svensk Försäkring Box Stockholm Karlavägen 108 Tel

2 Den nya EU-gemensamma tillsynsrapporteringen kräver att avsevärt mer information lämnas till Finansinspektionen än vad inspektionen för närvarande behöver för sin tillsyn. Svensk Försäkring avstyrker att det vid sidan av den EU-harmoniserade rapporteringen krävs ytterligare, kompletterande rapportering. Vi har viss förståelse för att rapportering är nödvändig för den offentliga statistiken men därutöver bör all kompletterande rapportering slopas. Vi är mycket positiva till att Solvens II-rapporteringen inte ska påverka värderingen i årsredovisningen. Det har aldrig varit syftet med Solvens II-direktivet att låta värderingen i solvensbalansräkningen slå igenom i redovisningen. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om försäkringsrörelse 1 kap. Tillämpningsområde och definitioner 2 Finansinspektionen avser att utarbeta föreskrifter för sådana mindre försäkringsföretag som enligt förslagen i utkastet till lagrådsremiss kan få dispens från försäkringsrörelselagens krav för att de inte omfattas av Solvens II-direktivet. Det bör i det nu remitterade förslaget anges i vilken omfattning sådana företag omfattas av dessa föreskrifter. Andra stycket förefaller få en för vid omfattning. Det kan knappast vara avsikten och inte i överensstämmelse med Solvens II-direktivet att alla bestämmelser i denna föreskrift ska gälla även på gruppnivå. Det måste därför preciseras vilka bestämmelser som avses. 4 kap. Försäkringstekniska avsättningar Allmänna rådet under 1 och bilaga 3 Av allmänna rådet kan man få uppfattningen att det endast är bilaga 3 som ska gälla för hur försäkringar och risker ska fördelas på affärsgrenar. I bilaga I till EUförordningen finns emellertid en bindande grenfördelning. Det bör därför i det allmänna rådet preciseras att bilaga 3 endast är en precisering av hur vissa svenska försäkringar och risker ska hänföras till affärsgrenarna i bilagan till EU-förordningen. När försäkringsföretag beräknar försäkringstekniska avsättningar ska åtagandena, enligt artikel 80 i Solvens II-direktivet, delas upp i homogena riskgrupper och som minst i affärsgrenar. Det allmänna rådet och första stycket i bilagan anger i stället att beräkningen bör utgå från affärsgrensuppdelning. Svensk Försäkring kan inte se någon anledning att i Sverige avvika från direktivet. Fjärde stycket är inte i överensstämmelse med bilagan till EU-förordningen. Ansvarsmoment i trafikförsäkring och i sjö- och transportförsäkring kan inte hänföras till affärsgren 8, utan ska ingå i affärsgrenarna 4 och 6. Dessutom bör ansvarsmoment som ingår i normalt paketerade försäkringar, exempelvis i hemförsäkring, som Finansinspektionen tidigare kommit överens med aktuarienämndens 2 (28)

3 skadeförsäkringsutskott om, inte behöva brytas ut och hänföras till affärsgrenen Ansvar. Enligt samma överenskommelse ska mindre moment av sjukvård eller inkomstbortfallsförsäkring (olycksfallsförsäkring) inte behöva brytas ut ur exempelvis hemförsäkring eller företagsförsäkring och föras till affärsgrenarna 1 och 2. Den föreslagna hanteringen av sjukvårdsmoment som finns i andra försäkringsavtal bör därför ändras. Vidare bör de affärsgrenar som anges i åttonde och nionde styckena rätteligen vara 33 och 34 och de bör anges med sin fullständiga beteckning. Affärsgrenarna 21 och 22 som anges i bilagan till föreskrifterna avser båda proportionell återförsäkring. 2 Enligt artikel 76.3 i Solvens II-direktivet ska beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna utnyttja och vara förenlig med information från marknaden. Förslaget anger i stället att beräkningarna ska baseras på marknadsinformation, vilket enligt Svensk Försäkring riskerar att leda till ett alltför mekaniskt användande av marknadsinformation. Bestämmelsen bör därför anpassas till direktivets krav. 4 Det bör preciseras att de kassaflöden som ska beaktas är sådana som krävs för att reglera åtagandena, jfr artikel 77.2 tredje stycket i Solvens II-direktivet. Dessutom avser direktivbestämmelsen beräkningen av den bästa skattningen och inte också riskmarginalen. 10 Bestämmelsen bör anpassas till artikel 79 andra stycket i Solvens II-direktivet som anger att det är i antagandena om sannolikheten för att försäkringstagarna kommer att utnyttja avtalade optioner som försäkringsföretag ska beakta konsekvenser av framtida förändringar i finansiella och andra förhållanden. 13 Kraven i 13 är snarast självklara, men Svensk Försäkring motsätter sig inte att de införs. Beträffande allmänna rådet kan det för försäkringsföretag som anlitar externa skadereglerare vara svårt att ha ett skaderegister som inkluderar samtliga de angivna uppgifterna. Svensk Försäkring utgår från att uppgifterna kan föras i olika system. Slutligen föreslår Svensk Försäkring att både 13 och det allmänna rådet flyttas till kapitlet om företagsstyrning. 24 Även om den föreslagna formeln synes återspegla direktivets bestämmelser om beräkning av volatilitetsjusteringen så kan det konstateras att det inte är möjligt att beräkna justeringen enbart med formeln. Det saknas för närvarande tillräcklig information om underliggande metodik och parametrar. 26 Den föreslagna begränsningen till produkter som sålts på ett lands marknad överensstämmer inte med artikel 77 d i Solvens II-direktivet som endast innehåller en 3 (28)

4 sådan begränsning för den ökning av volatilitetsjusteringen som kan ske för riskkorrigerad landsspread. Bestämmelsen bör anpassas till direktivet. 30 Bestämmelsen avviker till viss del från artikel 77.5 i Solvens II-direktivet och bör justeras för att inte svenska försäkringsföretag ska få en högre riskmarginal än företag på andra marknader. Enligt direktivet ska riskmarginalen motsvara kostnaden för att hålla en kapitalbas som motsvarar solvenskapitalkravet för att kunna täcka försäkringsförpliktelserna under deras återstående ansvars- och avvecklingstid. En motsvarande begränsning bör anges i bestämmelsen. 5 kap. Investeringar 2 I Solvens II-direktivet finns motsvarande bestämmelse i artikel Där avser kravet på riskspridning dock endast andra tillgångar än de som motsvarar försäkringsavtal där försäkringstagarna står investeringsrisken. Det finns inte skäl att utsträcka kravet till också dessa tillgångar varför bestämmelsen bör ändras. 3 Kravet att förmånsrättsregistret ska föras och förvaras på företagens huvudkontor bör ses över för att närmare ansluta till direktivets krav. Registret förs med största sannolikhet elektroniskt och med den föreslagna lydelsen kan det exempelvis hindra företag från att ha en server på annan plats än på huvudkontoret. Det kan knappast vara avsikten. 5 Svensk Försäkring avstyrker kravet att förmånsrättsregistret ska föras och förvaras på ett sådant sätt att företaget kan visa vad registret har innehållit vid varje tidpunkt under de senaste tolv månaderna. Det gäller såväl den långa tiden om tolv månader för historiska uppgifter som de historiska uppgifterna för varje tid. I remisspromemorian anges att syftet med bestämmelsen är att säkerställa att ett företags interna system kan användas för kontinuerliga kontroller av registret och att det ur tillsynssynpunkt är viktigt att kunna följa upp förmånsrätten. Sådana kontroller och tillsyn bör dock kunna göras även utan att uppgifterna behöver sparas under så lång tid som ett år. När det gäller att kunna visa hur registerinnehållet har sett ut vid varje tid medför ett krav på daglig värdering av avsättningarna och tillgångarna problem, se vidare nedan angående 7. I vart fall torde ett års övergångstid behövas för att kravet på historiska uppgifter ett år tillbaka i tiden ska kunna säkerställas. 6 Svensk försäkring avstyrker kravet att det av förmånsrättsregistret ska framgå vilka tillgångar som motsvarar garanterad återbäring och garanterade försäkringsåtaganden respektive villkorad återbäring och försäkringsåtaganden där försäkringstagarna står placeringsrisken. Förmånsrättsregistret kommer att bli ett register som endast förs för försäkringstagarnas förmånsrätt och det har inte längre någon funktion som instrument för att säkerställa att ett försäkringsföretag följer specifika 4 (28)

5 placeringsregler. Försäkringstagarnas förmånsrätt är inte beroende av vilken typ av försäkring de har, varför fördelningen på olika former av åtaganden är betydelselös för att säkerställa förmånsrätten. 7 Det är inte möjligt att beräkna försäkringstekniska avsättningar med sådan periodicitet att ett försäkringsföretag vid varje tid (dagligen) i förmånsrättsregistret kan ange storleken på dessa. Det gäller både för den bästa skattningen och för riskmarginalen. Det bör därför vara möjligt att mer sällan göra en ny värdering. Det bör här uppmärksammas att EU-förordningen beaktar svårigheterna att göra värderingar av försäkringstekniska avsättningar, se exempelvis artikel 59 som möjliggör att företaget inte behöver göra en fullständig beräkning av riskmarginalen mer än årligen. Vidare vore det värdefullt med ett förtydligande av vad avses med var tillgångar är förvarade eller lokaliserade. Är det exempelvis vilken depåbank eller underdepåbank som avses? 8 Svensk Försäkring avstyrker kravet i sista stycket att instruktionen för förande av förmånsrättsregistret ska innehålla de principer som tillämpas för beräkning av försäkringstekniska avsättningar och värdering av tillgångar i förmånsrättsregistret. Eftersom det är samma värderingsprinciper som gäller för värderingen för förmånsrättsregistret som för avsättningarna och tillgångarna i övrigt är kravet svårt att förstå. Att reglera samma sak i två olika interna dokument, Solvens II-riktlinjerna och instruktionen för förande av förmånsrättsregistret, är varken nödvändigt eller lämpligt. 7 kap. Solvenskapitalkrav Allmänna rådet under 1, bilaga 3 Se kommentarerna ovan om bilagan. Det bör vidare göras tydligt att bilagan inte är relevant för att beräkna solvenskapitalkravet med en intern modell. 12 Lydelsen av separationskravet i den engelska versionen av artikel 304 är likalydande med den i den engelska lydelsen av artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet. Vid genomförandet av den senare bestämmelsen i svensk rätt uppmärksammades just detta separationskrav (prop. 2004/05:165). Utformningen av lagbestämmelsen, som nu återfinns i 4 kap. 8 försäkringsrörelselagen, är noga övervägd av regeringen och riksdagen. Det är högst olämpligt att nu genomföra en likalydande bestämmelse på ett avvikande sätt. Kravet i 12 kap. första punkten bör därför utformas i enlighet med nuvarande 4 kap. 8 försäkringsrörelselagen. Punkten 2 bör ändras så att kravet att verksamheten endast bedrivs i Sverige bara gäller för den delen av verksamheten som den särskilda metoden ska användas för, vilket är det krav som ställs i direktivet. 5 (28)

6 13 Den bestämmelse i Solvens II-direktivet som motsvarar första punkten innebär att ett försäkringsföretag får beakta diversifieringseffekter mellan de här relevanta tillgångarna och åtagandena och övriga tillgångar och åtaganden i företaget, trots att de ska hållas separerade. Mot den bakgrunden är det något märkligt att ställa upp detta som ett krav för användningen av den särskilda metoden. Bestämmelsen bör justeras för att bättre motsvara kraven i direktivet. Mindre förtydligaden skulle dessutom behövas i andra stycket. Eftersom det inte finns någon innehavsperiod angiven i 12 kap. 3 bör den hänvisningen ses över. Vidare skulle möjligen orden, så att skyddsnivån enligt 8 kap. 1 första stycket försäkringsrörelselagen (2010:2043) upprätthålls. kunna infogas i slutet av andra punkten för att närma texten till direktivet. 21 Den engelska lydelsen av artikel andra stycket 3, som motsvarar 21 punkten 5, handlar om annuities, medan den svenska lydelsen använder ordet skadelivräntor. Det är Svensk Försäkrings uppfattning att punkten 5 bör ändras så att den gäller alla livräntor i stället för endast skadelivräntor. 23 Regleringen av uppdelning i olika undergrupper för sjuk- och olycksfallsrisker är inte helt självklar eftersom den uppdelning som återfinns i direktivet inte fullt ut återspeglar uppdelningen i EU-förordningen. I förslaget har Finansinspektionen utgått från EU-förordningen. Även om det inte kan sägas vara felaktigt skulle Svensk Försäkring ändå föredra ett genomförande som närmare ansluter till direktivets uppdelning. Vidare bör nog punkterna 1 och 2 i vart fall justeras något. Den engelska lydelsen av direktivet anger i artikel risker för förlust på grund av variationer i timing and amount of claim settlements at the time of provisioning, medan den svenska lydelsen av bestämmelsen och Finansinspektionens förslag anger variationer i tidpunkter och belopp för skadeförsäkringsersättningarna vid den tid då de tillhandahålls. Svensk Försäkring uppfattar den engelska lydelsen som att den innebär tidpunkten då avsättningar görs. 33 Svensk Försäkring är av uppfattningen att säkerhetsreserven i sin helhet ska ingå i kapitalbasen som nivå 1-kapital. Det blir då inte aktuellt att beakta den i justeringsbeloppet. 34 Av artikel 109 i Solvens II-direktivet framgår att försäkringsföretag får använda förenklade beräkningar. I andra stycket anges att förenklade beräkningar ska kalibreras enligt artikel I EU-förordningen finns de förenklade beräkningar som kan användas. Andra stycket i direktivartikeln kan inte uppfattas på annat sätt än att den riktar sig till kommissionen när den enligt artikel l fastställer förenklade beräkningar. Det finns inte något skäl att gå utöver direktivet och i föreskriften kräva att försäkringsföretagen ska säkerställa att skyddsnivån uppnås. 6 (28)

7 8 kap. Interna modeller 11 Av artikel i Solvens II-direktivet följer att ett försäkringsföretag ska härleda solvenskapitalkravet från sannolikhetsfördelningen från den interna modellen när så är möjligt. Det remitterade förslaget går längre och kräver att solvenskapitalkravet alltid ska härledas från sannolikhetsfördelningen. Det är en olämplig begränsning som bör ändras. 15 Svensk Försäkring har inte någon erinran mot den föreslagna bestämmelsen i sig. Man kan dock av remisspromemorian få uppfattningen att validering alltid ska omfatta alla delar av den interna modellen och samtliga krav i regelverket vilket inte stämmer med vår uppfattning. Det är självklart möjligt att göra valideringar som avser begränsade delar av den interna modellen. Framför allt är det inte nödvändigt att alltid validera samtliga krav i regelverket. 9 kap. Företagsstyrning Allmänna rådet till 1 I remisspromemorian anges att de föreslagna allmänna råden finns i dag. Svensk Försäkring uppfattar det som att någon ändring i sak inte är avsedd. I punkten 3 bör det förtydligas att det endast gäller mottagen återförsäkring, jfr nuvarande allmänna råd om teckningsrisker och återförsäkringsrisker i försäkringsföretag. 2 I det fjärde stycket synes en dubblering ske genom att kräva att försäkringsföretag ska rapportera till styrelsen om både behov av förbättringar och behov av åtgärder, vilket förefaller vara samma sak. I artikel 44.5 i Solvens II-direktivet anges i stället att styrelsen ska underrättas om bland annat områden där förbättringar krävs och hur insatser för att avhjälpa tidigare påvisade svagheter fortskrider. 8 Svensk Försäkring motsätter sig att samma höga krav ska gälla för alla som utför uppgifter i aktuariefunktionen. I remisspromemorian anger Finansinspektionen att den förväntar sig att funktionens uppgifter utförs av en liten krets av personer och att beräkningar, utredningar och analyser kan utföras av betydande antal anställda med lämplig utbildning, erfarenhet och specialisering. Solvens II-direktivet innehåller en relativt lång lista med uppgifter som ska utföras av aktuariefunktionen, vilken lista kompletteras i EU-förordningen. Det torde innebära att alla som deltar i att utföra en sådan uppgift som anges i de bestämmelserna utför en uppgift i funktionen även om det endast består i att utföra en mindre del i en av de specificerade uppgifterna. Det är varken rimligt eller nödvändigt att alla som deltar i att utföra någon av dessa uppgifter ska uppfylla samma höga krav. Solvens II-direktivet anger att aktuariefunktionen ska utövas av personer som har kunskaper i försäkrings- och finansmatematik på en nivå som motiveras av arten, omfattningen och komplexiteten av de inneboende riskerna i företagets verksamhet 7 (28)

8 och som ska styrka sina erfarenheter på området enligt lämpliga krav. Det finns inget i detta som innebär att samma krav måste ställas på alla som utför uppgifter i funktionen. Det vore mer rimligt att de höga krav som ställs i inspektionens förslag och i de nuvarande föreskrifterna ska gälla för den som ansvarar för funktionen och att övriga som utför uppgifter i funktionen har kompetens och erfarenhet för att kunna utföra de uppgifter de ansvarar för, enligt företagets interna regler. Om det inte finns större utrymme för ett enskilt företag att bestämma kompetenskraven för de som ska utföra uppgifter i aktuariefunktionen finns en risk att inspektionens kompetenskrav styr hur företagen organiserar sitt aktuariella arbete, vilket inte är avsikten med Solvens II-reglerna. När det gäller de mer detaljerade kraven hänvisar Svensk Försäkring till sitt tidigare remissvar den 1 april 2014 rörande föreskriften FFFS 2014:7. Svensk Försäkring vill särskilt hänvisa till följande synpunkter i det remissvaret Även om formell utbildning är viktig som en bas för en lämplig aktuarie är det snarare dessa andra förmågor som är viktigare. För ett försäkringsföretag som ska rekrytera en ny ansvarig aktuarie gäller det att hitta en person som har en samlad lämplig kompetens. Förmågor av mer personlig art är dock inte lämpliga att uppställa som krav i en föreskrift. Det visar enligt Svensk Försäkring på en väsentlig brist i förslaget. En av försäkringsbranschens större utmaningar är att hitta ny kompetens som kan hantera de förändringar som sker i allt högre takt. Genom detaljerade krav på ett fåtal, utvalda utbildningar eller yrkeserfarenheter finns en risk att annars lämpliga aktuarier inte kan komma i fråga för ett uppdrag som ansvarig aktuarie. Inte minst när Solvens II träder i kraft kommer sådana förmågor som att förstå komplexa samband och att kunna förutse och hantera risker bli oundgängliga. Det är oklart vad som åsyftas med att verksamhet drivs separat. Svensk Försäkring utgår från att det som sägs om tjänstepension eventuellt kommer att ändras när det bringas klarhet i om optionen i artikel 4 i tjänstepensionsdirektivet kommer att användas fortsättningsvis eller inte. När det gäller annan avgränsad verksamhet för vilken det tillämpas särskilda regler efter tillstånd av Finansinspektionen så bör det förtydligas vad som avses. Svensk Försäkring tillstyrker att interna regler som ska finnas i andra styrdokument inte behöver upprepas i de försäkringstekniska riktlinjerna. Det allmänna rådet implicerar dock att det finns delar i de krav som Finansinspektionen ställer upp för försäkringstekniska riktlinjer som i sig regleras även av Solvens II. De delar av kraven som tydligt följer av Solvens II, exempelvis krav på principer för hur försäkringstekniska avsättningar beräknas för solvensändamål bör rensas ut för att undvika att krav på samma företagsinterna regler ställs upp i olika bestämmelser. Enligt remisspromemorian syftar Finansinspektionen till att företagen ska ha ett sammanhållet dokument för alla försäkringstekniska frågor. Det kan bara konstateras att det inte kommer att uppnås genom de föreslagna reglerna. Visserligen kan man tänka sig att ett företag väljer att reglera sina försäkringstekniska frågor 8 (28)

9 endast i de försäkringstekniska riktlinjerna men det får samtidigt till följd att de riktlinjer som krävs enligt Solvens II inte blir sammanhållna. Det bästa vore att företagen får bestämma hur de vill strukturera sina interna styrdokument. Det preciserade innehållet i riktlinjerna innebär dessutom att de kommer få en detaljeringsnivå av mer operativ karaktär som knappast är lämpligt för att vara ett dokument som ska fastställas av styrelsen. Det finns inte någon anledning att här frångå normal ansvarsfördelning mellan bolagsorganen. Svensk Försäkring vill i detta sammanhang dessutom erinra om att försäkringstekniska riktlinjer är företagsinterna dokument som inte ska ligga till grund för försäkringstagarnas rättigheter och skyldigheter gentemot företaget (se prop. 1998/99:87 s. 237). Mot den bakgrunden är det positivt att Finansinspektionen inte längre avser att publicera livförsäkringsföretagens riktlinjer på sin webplats. Med det preciserade innehållet i riktlinjerna som inspektionen föreslår skulle det annars lätt kunna ge en felaktig bild av riktlinjernas legala status. Till detta kommer att vissa delar av det preciserade innehållet är nytt jämfört med de nuvarande kraven på försäkringstekniska riktlinjer. Det är olämpligt att nu införa dessa när försäkringsföretagens resurser behövs för anpassningen till Solvens II. Det finns dessutom behov av vissa förtydliganden, exempelvis är begreppet konsolidering inte entydigt och det bör preciseras att det är kollektiv konsolidering som avses, om det är fallet. Svensk Försäkring utgår från att 22 innebär att för livförsäkringar som är rena riskförsäkringar så är det endast bestämmelserna om skadeförsäkring som ska tillämpas, inte med tillägg av 23 och 24. Det bör förtydligas. Det motsatta gäller för 25. Beträffande det närmare innehållet i försäkringstekniska riktlinjer hänvisar Svensk Försäkring till sitt remissvar den 28 november 2014 över utkastet till lagrådsremiss Även för det försäkringstekniska beräkningsunderlaget uppstår ett besvärligt gränssnitt mot det underlag som ska finns enligt Solvens II-reglerna. Det gäller särskilt för beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna. Enligt artikel 265 i EUförordningen ska försäkringsföretagen dokumentera processer för datainsamling, val av antaganden, val och tillämpning av metoder samt validering. Dokumentationen ska vidare innehålla bland annat en förteckning över data och antaganden. Det är mycket svårt att utöver dessa krav se något utrymme för nationell reglering. 10 kap. Lämplighetsprövning Svensk Försäkring vill här peka på de problem som kan uppstå när det gäller styrelseledamöter som utses av annan än stämman samt eventuella framtida svårigheter att begära utdrag ur belastningsregistret. I remissvaret över utkastet till lagrådsremiss pekade Svensk Försäkring på dessa problem enligt nedan. Det bör vidare förtydligas vilket ansvar ett försäkringsföretag har vad gäller lämpligheten hos de styrelseledamöter som utses av annan än stämman och hur företaget ska kunna axla det ansvaret. Det gäller framför allt de styrelserepresentanter som utses enligt lagen om 9 (28)

10 styrelserepresentation för de privatanställda. Ett försäkringsföretag har inte någon möjlighet att motsätta sig en person som har utsetts av en arbetstagarorganisation. Det måste beaktas i den vidare beredningen. Samma problem kan uppstå även i andra fall när annan än stämman enligt bolagsordningen har rätt att utse styrelseledamöter. Svensk Försäkring vill här vidare peka på de förslag om begränsningar i möjligheten att begära att personer ska visa upp utdrag ur belastningsregistret som har föreslagits av Utredningen om registerutdrag i arbetslivet, SOU 2014:48. En sådan begränsning skulle självfallet påverka försäkringsföretagens möjligheter att göra en lämplighetsprövning av anställda och arbetssökande. Vidare ifrågasätter Svensk Försäkring kravet att ett försäkringsföretag vid varje ändring av styrelseledamöter ska behöva lämna uppgifter om styrelsens samlade kompetens. Vid varje ändring får Finansinspektionen uppgifter om den nyvalda ledamoten och kommer därför sedan ha tillgång till dessa uppgifter när nya ledamöter tillkommer. Att bedöma den samlade kompetensen baserat på de tidigare uppgifterna och uppgifterna om den nya ledamoten är alltså möjligt utan att företagen ånyo ska behöva lämna tidigare inlämnade uppgifter. Slutligen vore det värdefullt om Finansinspektionen kan förtydliga sin inställning till frågan om vem som ska anmälas till inspektionen om en central funktion är outsourcad. 11 kap. Offentliggörande 4 I de av EIOPA remitterade förslagen till tekniska standarderna om den offentliga rapporteringen finns bestämmelser om vilken valuta som ska användas. I den mån den slutliga standarden innehåller sådana krav ligger det inte inom Finansinspektionens mandat att reglera detta. Den valuta som enligt inspektionen ska gälla är inte alltid densamma som följer av de tekniska standarderna. Beträffande bilagan till 4, se kommentarer ovan. 5 I den harmoniserade offentliga rapporteringen finns i vissa fall en valmöjlighet om uppgifter ska anges per skadeår eller underwritingår. Svensk Försäkring avstyrker att det ska göras en nationell begränsning av den valmöjligheten för direkt försäkring. Vissa försäkringsföretag kan ha svårighet att ta fram uppgifter om skadeår och den valmöjlighet som ges på EU-nivå bör därför behållas. 12 kap. Åtgärdsplan och finansiell saneringsplan 3 Svensk Försäkring utgår från att de styrdokument som avses är de som avser avgiven återförsäkring och inte mottagen. Det bör förtydligas. 10 (28)

11 13 kap. Grupper Allmänt I remisspromemorian anges att Finansinspektionen inte har sett något behov av föreskrifter rörande interna transaktioner och riskkoncentrationer. Svensk Försäkring instämmer i det. För de grupper där Finansinspektionen kommer att vara grupptillsynsmyndighet är det dock väsentligt att tidigt få veta vilka interna transaktioner och riskkoncentrationer de ska rapportera, inklusive de gränsvärden som ska gälla för gruppen. Utan sådan information är det inte möjligt för grupperna att fullgöra sina rapporteringskrav i detta avseende. 2 Svensk Försäkring uppfattar bestämmelsen som att om det företag som är i toppen av en grupp som ska ha grupptillsyn enligt 19 kap. försäkringsrörelselagen är ett utländskt försäkringsföretag så blir bestämmelserna i kapitlet inte tillämpliga. Det vore värdefullt med ett klargörande av detta. 10 Svensk Försäkring har inte någon invändning mot de föreslagna bestämmelserna. I remisspromemorian anges dock att bestämmelsen även reglerar hur det fall att poster som hade krävt förhandsgodkännande från Finansinspektionen för att få räknas med i kapitalbasen hos ett enskilt försäkringsföretag ska hanteras. Som exempel anges efterställda skulder. I det föreslagna tredje stycket hänvisas i detta avseende till 7 kap. 2 försäkringsrörelselagen som när det gäller godkännande av inspektionen gäller för tilläggskapital. Efterställda skulder ingår enligt 7 kap. 3 försäkringsrörelselagen i primärkapitalet och är alltså inte en sådan post som ska regleras enligt tredje stycket i föreskriften. De är däremot exempel på poster som enligt andra stycket är föremål för begränsningar som på gruppnivå ska bedömas utifrån det gruppbaserade solvenskapitalkravet. 12 För att göra tillämpningen av bestämmelsen tydligare bör det övervägas att ange att avdrag får göras i stället för att tillämpa andra till tredje styckena. 14 Det skulle underlätta förståelsen av bestämmelsen om det görs tydligare att den gäller när Finansinspektionen inte har tillgång till informationen, jfr artikel 129. Ikraftträdandebestämmelser I förslaget till lagrådsremiss finns övergångsbestämmelser för livförsäkringsföretag som driver tjänstepensionsverksamhet som innebär att äldre regler i försäkringsrörelselagen ska fortsätta att gälla under en tid. I den omfattning de nya bestämmelserna i lagen inte ska tillämpas av sådana företag kan självfallet inte de därtill hörande bestämmelserna i föreskrifterna gälla. Det gäller exempelvis för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar, investeringar, solvenskapitalkrav och minimikapitalkrav. Det är dock inte alltid uppenbart i vilken omfattning de av Finansinspektionen nu föreslagna föreskrifterna ska gälla. Svensk Försäkring utgår från att inspektionen kommer att återkomma till detta när beredningen av lag- 11 (28)

12 förslagen har kommit längre. Detta gäller inte bara föreskrifterna om försäkringsrörelse utan även övriga föreskrifter. Finansinspektionens föreskrifter om övergångsreglering för försäkringsrörelse 1 kap. 2 Enligt artikel 308b.17 ska övergångsbestämmelsen i artikel 308d om avdrag från de försäkringstekniska avsättningarna gälla även på gruppnivå. Detta bör gälla även i Sverige. 2 kap. 3 Eftersom det i punkten 3 i övergångsbestämmelserna till försäkringsrörelselagen krävs tillstånd i ett enskilt fall är det onödigt att dessutom kräva att ett företag som använder undantaget ska underrätta Finansinspektionen. Redan genom ansökan och efterföljande beslut erhåller inspektionen tillräcklig information. 4 kap. 1 Det valda datumet, den 30 december 2017 bör vara den 31 december Artikel 308b.12.a kan inte tolkas på annat sätt än att företagen också den 31 december 2017 får använda den angivna standardparametern. I den engelska lydelsen av bestämmelsen används ordet until den 31 december Om man skulle tolka until som endast till och inte till och med skulle direktivets övergångsbestämmelse innebära att företagen för just dagen den 31 december 2017 inte skulle kunna använda avvikande parametrar medan de för alla dagar dessförinnan och för alla dagar därefter skulle använda de övergångsvisa parametrarna. Det är uppenbarligen inte avsikten. Dessutom ska engelskans until översättas med till och med, se Regeringskansliets promemoria Redaktionella och språkliga frågor i EU-arbetet (SB PM 2005:3 s. 40). Bestämmelsen har vidare fått ett innehåll som inte helt överensstämmer med direktivet. Enligt direktivet ska exponeringar mot en medlemsstat eller dess centralbank som är denominerade i en annan medlemsstats valuta behandlas på samma sätt som om exponeringar var denominerade i valutan i den emitterande staten. Innebörden i föreskriften är att sådana exponeringar ska behandlas på samma sätt som om det vore exponeringar mot svenska staten i svenska kronor. Konsekvensen av den föreslagna bestämmelsen är emellertid densamma som enligt direktivet, dvs. sådana exponeringar medför inte något kapitalkrav, varför Svensk Försäkring ändå anser förslaget acceptabelt. 4 kap. 2 Beträffande datumet den 31 december 2017, se ovan angående 4 kap kap. 3 Relationen mellan den durationsbaserade aktiekursrisken i artikel 304 i Solvens IIdirektivet och övergångsbestämmelsen om beräkning av kapitalkrav för aktier som har förvärvats senast den 1 januari 2016 kan inte tolkas på annat sätt än att övergångsbestämmelsen kan tillämpas för de delar av verksamheten för vilka den durationsbaserade aktiekursrisken inte tillämpas. Det blir särskilt tydligt i artikel 12 (28)

13 173 i EU-förordningen. Den föreslagna bestämmelsen i 4 kap. 3 innebär att övergångsbestämmelsen över huvud inte skulle vara möjlig att tillämpa om den durationsbaserade aktiekursrisken tillämpas på någon del av verksamheten och bör därför justeras. 5 kap. 5 Hänvisningen till 3 1 ska rätteligen avse 3. 5 kap. 11 Bestämmelsen torde genomföra artikel 308 d.1 i Solvens II-direktivet. För att öka tydligheten bör det klart framgå att avdraget får tillämpas för homogena riskgrupper, dvs. att avdraget får tillämpas för en homogen riskgrupp utan att det tillämpas för andra. 6 kap. 1 4 Övergångsbestämmelserna för tillsynsrapporteringen bör flyttas till föreskriften om rapportering. Det skulle ge ökad tydlighet för företagen om de rapporteringstider som gäller under övergångstiden. 7 kap. Övergångsreglerna om aktuariebehörighet bör kompletteras med en bestämmelse om vad som gäller för de som har dispens från de föreskrifter som gäller för närvarande, dvs. som har dispens från föreskrifterna FFFS 20014:7. Föreskrifter om ändring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2013:8) om normalplan för skadeförsäkringsföretags beräkning av säkerhetsreserv Svensk Försäkring tillstyrker den föreslagna nya bestämmelsen som avser att säkerställa att säkerhetsreserven kan klassificeras som nivå 1-kapital i kapitalbasen. Möjligen skulle bestämmelsen i stället placeras som en ny paragraf i 4 kap. I 4 kap. 1 anges att 2 och 3 kap gäller under normala förhållanden. Att ett försäkringsföretag inte uppfyller kapitalkravet kan knappast anses som normala förhållanden varför frågan infinner sig om hur den nya bestämmelsen ska förstås i förhållande till 4 kap. 1. En lösning skulle kunna vara att flytta paragrafen till 4 kap., som en ny 4 kap. 3. För att tydligare undvika en kollision mellan reglerna skulle den nya bestämmelsen kunna inledas på följande sätt. Om ett skadeförsäkringsföretag inte uppfyller solvenskapitalkravet enligt 8 kap. försäkringsrörelselagen (2010:2043) har det alltid rätt att lösa upp. Kapitalrubriken kan i så fall ändras till Särskilda bestämmelser om beräkning av säkerhetsreserven. Svensk Försäkring har även uppmärksammat att Finansinspektionens nuvarande föreskrifter om säkerhetsreserv som trädde ikraft den 1 augusti 2013 förefaller ha ett snävare tillämpningsområde än som varit fallet för motsvarande föreskrifter dessförinnan. Den framstår nu som tillämplig endast för svenska försäkringsföretag. Inkomstskattelagens bestämmelser om säkerhetsreserven gäller dock även för utländska skadeförsäkringsföretag som driver verksamhet här i landet genom filial. Den föreskrift om säkerhetsreserven som gällde före den 1 13 (28)

14 augusti 2013 gällde även för sådana företag. Svensk Försäkring anser att detta bör förtydligas i nu gällande föreskrift och i föreslagen föreskrift. Svensk Försäkring konstaterar vidare att grenindelningen inte stämmer överens med den föreslagna nya grenindelningen för årsredovisningen och den kompletterande tillsynsrapporteringen. Om Finansinspektionen avser att i ett senare skede ändra denna så deltar Svensk Försäkring gärna i en diskussion om det. Föreskrifter om ändring i Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2011:39) om information som gäller försäkring och tjänstepension 1 kap. 4 Finansinspektionen har föreslagit en väsentlig ändring genom att kollektivavtalsparternas möjlighet att avtala med försäkringsföretaget inskränkts till att avse hur och av vem informationen ska lämnas utan att förslaget har kommenterats i remisspromemorian. Det är därför inte möjligt att bedöma skälen för ändringen. Svensk Försäkring avstyrker förslaget. Förslaget berör tjänstepensionsförsäkringar men även vissa andra kollektivavtalade livförsäkringar. Solvens II-direktivets bestämmelser om information rörande livförsäkringar är som Finansinspektionen konstaterar i remisspromemorian i huvudsak överförda från tidigare försäkringsdirektiv. Det är endast ett fåtal nya informationskrav som nu har tillkommit. När det gäller vem som ska få informationen har det inte skett någon ändring. Informationen ska enligt direktivet lämnas till försäkringstagaren. För tjänstepensionsförsäkringar är det alltså till arbetsgivaren som informationen ska lämnas enligt direktivet. Den nuvarande svenska regleringen bygger dock för tjänstepensionsförsäkringar även på tjänstepensionsdirektivet, eftersom Sverige har valt att utnyttja optionen i artikel 4 i det direktivet. Där finns krav på information även till förmånsberättigade. De senaste remitterade förslagen på ändringar i försäkringsrörelselagen för att genomföra Solvens II-direktivet utgår emellertid från att optionen inte längre ska tillämpas, förutom under en övergångstid. De EU-regler som Finansinspektionen har att förhålla sig till när det gäller försäkringsföretag är sålunda endast de som finns i Solvens II-direktivet. Svensk Försäkring menar inte att förmånsberättigade inom tjänstepensionsförsäkring inte ska få lämplig och tillräcklig information. Svensk Försäkring verkar i många avseenden för att försäkringstagare och andra ersättningsberättigade ska få information som hjälper dem att förstå vilket försäkringsskydd de har och för att de ska kunna fatta välgrundade beslut. Men det kan konstateras att det inte har skett någon ändring i EU-rätten som föranleder den föreslagna förändringen. Tvärtom innebär den frånfallna tillämpningen av tjänstepensionsdirektivet att det är färre informationskrav på EU-nivå att förhålla sig till. Vilken information som ska lämnas till förmånstagare inom ramen för tjänstepensionsförsäkringar ligger således helt på nationell nivå att bestämma. 14 (28)

15 Sedan länge har arbetsmarknadens parter tagit på sig informationslämnandet, vilket oftast sker genom valcentralerna. I flera fall finns kollektivavtalsöverenskommelser som närmare reglerar fördelningen av informationsansvaret mellan kollektivatalsparter/valcentraler och berörda försäkringsföretag. Dessa överenskommelser reglerar dels när det är dessa parter eller försäkringsföretaget som lämnar information till de anställda, dels vilken information som ska lämnas samt när den ska lämnas. Försäkringsföretagen ansvarar för att nödvändig försäkringsinformation överförs till valcentralerna. Kollektivavtalsöverenskommelserna är grundade på den disposivitet som gäller för kollektivavtalade pensionsplaner enligt försäkringsavtalslagen, vilken även omfattar informationsreglerna i denna lag. De försäkringsföretag som meddelar sådana kollektivavtalsgrundade pensionsförsäkringar har då skyldighet att följa kollektivavtalets bestämmelser, jämför 1 kap. 7 p. 4 och 20 kap. 1 FAL. Genom en sådan hantering kan informationsgivningen till de förmånsberättigade också bättre anpassas till pensionsavtalets utformning och därmed göras effektivare. Man undviker dessutom att de förmånsberättigade får dubbel information, dvs. både från arbetsmarknadens parter och från försäkringsföretagen. Svensk Försäkring ser inget skäl att frångå den rådande ordningen. Om Finansinspektionen trots det förändrar förutsättningarna för den rådande ordningen för informationsgivning inom kollektivavtalsområdet så krävs en relativt lång övergångsperiod. De berörda försäkringsföretagen har anpassat sina system till hur informationen ges och behöver tid för att göra bland annat systemändringar. En övergångstid på cirka fyra år torde behövas. Vad som sagts ovan gäller även för gruppförsäkringar och andra försäkringar där informationen ges av annan än försäkringsföretaget. 3 kap. 1 Bestämmelsen i andra stycket andra meningen om att viss information endast behöver lämnas om försäkringstagaren är en fysisk person bör rätteligen gälla även för information enligt första stycket 2, jfr artikel i Solvens II-direktivet. Bilaga 2 A.19 Finansinspektionen har föreslagit att branschgemensamma nyckeltal och mätmetoder ska användas om sådana finns. Enligt de nuvarande kraven bör dessa användas. Det förefaller märkligt att göra branschgemensamma nyckeltal och mätmetoder obligatoriska att använda. Visserligen har Svensk Försäkring rekommendationer till sina medlemmar i ett flertal frågor, men som framgår av benämningen är de endast rekommendationer och inte tvingande att tillämpa. Det är samtidigt positivt att så många som möjligt tillämpar rekommendationerna inte minst när det gäller konsumentinformation. Men genom att vara rekommendationer så medges anpassningar och avvikelser som är godtagbara och lämpliga. Bindande regler omöjliggör detta. Att genom föreskrifter införliva sådana rekommendationer i bindande föreskrifter förlänar dem dessutom en ställning som inte varit avsikten. Det kan dessutom väsentligt förhindra framtagandet av framtida rekommendationer. 15 (28)

16 Vidare är det olyckligt med hänvisningen att vad som sägs om avkastningshistoriken i bilaga 3 också ska beaktas. Det skulle innebära ett krav på att det är nettoinformation som ska lämnas i förköpsinformationen trots att bilagans innehåll gäller för faktablad som enligt 2 kap. 1 regleras i ett allmänt råd. Att lämna information efter avdrag för avgifter inklusive avgift för skatt torde avvika från hur många försäkringsföretag för närvarande lämnar informationen. Det främsta skälet för att lämna informationen brutto är att avgifterna kan variera kraftigt över tid och försäkringsföretagen måste få möjlighet att avgöra hur det är lämpligt att redovisa avkastningshistorik för att få överensstämmelse med informationen i faktabladen. C.4 Kravet på en årlig uppföljning av en återbäringsillustration bör begränsas så att det endast behöver lämnas under den period som illustrationen avsåg i förköpsinformationen. Det skulle innebära att om förköpsinformationen endast illustrerar återbäring under exempelvis de första fem åren så behöver uppföljningen inte ske för tiden därefter. Det bör dessutom förtydligas för vilka försäkringar kravet på uppföljning gäller så att det bland annat exkluderar fondförsäkringar. Vidare måste avsikten vara att uppföljningskravet endast gäller de fall när det är försäkringsföretaget som har lämnat den ursprungliga återbäringsillustrationen. Att försäkringsföretaget har tillhandahållit kunderna beräkningsverktyg på sin webplats eller till en förmedlare som sedan i sina kontakter med en presumtiv kund gör framåtblickande beräkningar, kan inte på något sätt innebära en skyldighet för försäkringsföretaget att följa upp illustrationer. Inte heller kan det bli aktuellt i något annat fall än när försäkringsföretaget i sin förköpsinformation har lämnat en illustration, dvs. sådana fall som avses i A.17. Enligt ikraftträdandebestämmelsen ska denna punkt inte träda i kraft förrän den 1 januari Svensk Försäkring tillstyrker detta men anser att det även krävs en övergångsbestämmelse så att uppföljning av återbäringsillustrationer i förköpsinformation inte behöver lämnas för det fall att avtalen har ingåtts eller informationen har lämnats före den 1 januari C.11 Finansinspektionen har i vissa fall i föreskriften jämställt depåförsäkring med fondförsäkring. Svensk Försäkring föreslår att detsamma görs även i denna punkt. D.4 Svensk Försäkring har här samma synpunkter som ovan under C.4. Bilaga 3 4.l Svensk Försäkring efterlyser ett förtydligande av vad som avses med att avgiften ska vara vägd med faktiska volymer i försäkringsföretaget. 16 (28)

17 Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd om tillsynsrapportering för försäkringsrörelse Allmänt Svensk Försäkring avstyrker i huvudsak förslagen rörande kompletterande tillsynsrapportering. Försäkringsföretagen lägger för närvarande oerhörda resurser på att förbereda och säkerställa att de kan rapportera den EU-gemensamma tillsynsrapporteringen. Alla ytterligare krav på att till Finansinspektionen eller andra leverera information riskerar att sätta den prioriterade Solvens II-anpassningen på spel eller åtminstone försena arbetet. Inte minst som den föreslagna kompletterande tillsynsrapporteringen inte är helt identisk med den kvartals- och årsrapportering som sker för närvarande. Det kan vidare konstateras att med den EU-gemensamma tillsynsrapporteringen kommer Finansinspektionen att få en informationsmängd som går vida utöver den som myndigheten erhåller enligt nuvarande krav. Myndigheten lär därför knappast ha brist på information om försäkringsföretagens verksamhet. Då måste man även väga in att inspektionen vid sidan av de EU-gemensamma blanketterna även får den information som försäkringsföretagen årligen måste offentliggöra, samt den beskrivande tillsynsrapportering som ska lämnas in minst vart tredje år. Mot den bakgrunden anser Svensk Försäkring att endast väldigt angelägen kompletterande rapportering kan vara motiverad. Svensk Försäkring har här förståelse för att viss rapportering behövs för att uppfylla behoven av offentlig statistik men utöver det är det svårt att se att den kompletterande rapporteringen skulle vara väldigt angelägen. Om Finansinspektionen mot förmodan inte anser att den rapportering som på EUnivå är tillräcklig för att få en bra bild av företagens verksamhet bör det åtminstone inte göras någon utökning i den nuvarande rapporteringen, genom ändrad struktur i rapporteringen, nya blanketter eller tillägg i existerande. Snarare är det så att ytterligare nedskärningar är motiverade. Om Finansinspektionen ändå skulle gå vidare med de föreslagna kraven på kompletterande rapportering är blanketter och dess anvisningar i starkt behov av översyn och samordning för att säkerställa konsekvens genom hela rapporteringspaketet. Avsaknad av konsekvens i rapporteringspaketet leder till svårigheter i förberedelser och kommer negativt påverka kvaliteten i informationsleveransen. Om inte annat bör det föranleda att längre rapporteringstider införs inledningsvis. Dessa inkonsekvenser gäller exempelvis vilka värderingsprinciper som ska användas och definitioner. Svensk Försäkring lämnar här endast några exempel på fall som har uppmärksammats. Den korta tid som har stått till buds för att svara på en så omfattande remiss som denna har gjort det omöjligt att mer i detalj granska och kommentera alla inkonsekvenser. Svensk Försäkring utgår från att en heltäckande kvalitetskontroll kommer att göras av Finansinspektionen. När det gäller värderingsprinciper anges i 5 kap. 2 att upplysningarna ska vara värderade enligt lagen om årsredovisning i försäkringsföretag, om inte annat anges i bilagorna 2-7. Det bör i föreskriften tydligt anges vilken rapportering som ska 17 (28)

18 baseras på andra värderingsmetoder. Exempel på detta finns i rapporterna om Förmånsrättsregistret samt om Kapitalplaceringar och skulder. I vissa anvisningar finns definitioner av samma begrepp men som definieras på olika sätt. Exempel på detta är definitioner av depåförsäkring i blanketterna Nyteckning och premier samt Försäkringsbestånd, samt definitioner av tjänstepensionsförsäkring i blanketterna Nyteckning och premier, Försäkringsbestånd och Försäkringstekniska avsättningar. 1 kap. 2 Andra stycket behöver förtydligas. Det följer inte av 19 kap. försäkringsrörelselagen att dessa föreskrifter ska tillämpas även på gruppnivå. Dessutom ifrågasätter Svensk Försäkring att all rapportering som krävs enligt föreskrifterna ska göras på gruppnivå. Exempelvis uppfattar vi blanketter och anvisningar för den kompletterande rapporteringen som att de endast ska användas för rapportering på solonivå. 2 kap. 2 Svensk Försäkring avstyrker att den föreslagna korrigeringen ska behöva göras omedelbart och föreslår i stället att det ska göras utan dröjsmål. Företagen kan behöva viss tid för att säkerställa korrektheten i de nya upplysningarna. I EIOPAs förslag till tekniska standarder för den EU-gemensamma tillsynsrapporteringen finns dessutom ett krav på att företagen så snart som möjligt ska sända in nya uppgifter om den redan rapporterade information har ändrats väsentligt. Om den bestämmelsen kvartstår, bör Finansinspektionen säkerställa att det inte uppstår dubbla rapporteringskrav. 3 I de av EIOPA remitterade förslagen till tekniska standarderna om den EU-gemensamma tillsynsrapporteringen finns bestämmelser om vilken valuta som ska användas. I den mån den slutliga standarden innehåller sådana krav ligger det inte inom Finansinspektionens mandat att reglera detta för den EU-gemensamma tillsynsrapporteringen. Den valuta som enligt inspektionen ska gälla är inte alltid densamma som följer av de tekniska standarderna. 3 kap. Allmänna rådet till 1 Beträffande bilagan, se våra kommentarer ovan till motsvarande bilaga till föreskrifterna om försäkringsrörelse. 3 För att undvika missförstånd bör det göras tydligt att bestämmelsen inte innebär att alla försäkringsföretag årligen måste lämna en beskrivande rapport till Finansinspektionen. 18 (28)

19 4 I den EU-gemensamma tillsynsrapporteringen finns i vissa fall en valmöjlighet om uppgifter ska anges per skadeår eller underwritingår, om det inte finns en nationell vedertagen praxis att använda det ena alternativet. Svensk Försäkring avstyrker att det ska göras en nationell begränsning av den valmöjligheten för direkt försäkring. Vissa försäkringsföretag kan ha svårighet att ta fram uppgifter om skadeår och den valmöjlighet som ges på EU-nivå bör därför behållas. 5 Svensk Försäkring tillstyrker den föreslagna bestämmelsen. 7 Svensk Försäkring utgår från att det är bestämmelserna i artikel 35.6 och 7 i Solvens II-direktivet som avses genomföras med denna dispensmöjlighet. Genom att det i den föreslagna bestämmelsen krävs särskilda skäl anser Svensk Försäkring att dispensmöjligheten blir mer restriktiv än vad som följer av direktivet. Möjligheten att få dispens från rapportering bör inte vara mer begränsad i Sverige än i andra länder. 4 kap. Finansinspektionens förslag motsvarar dels EIOPAs riktlinjer för tillsynsrapportering av händelser som är väsentliga, dels förklarande text till dessa riktlinjer, dels nuvarande allmänna råd om rapportering av händelser av väsentlig betydelse med bland annat den skillnaden att dessa görs till bindande regler. Vi ifrågasätter behovet av att i Sverige omvandla riktlinjerna och den förklarande texten på det sätt som skett och därmed gå längre än på EU-nivå. Även av försäkringsrörelselagen följer krav på försäkringsföretagen att rapportera vissa förhållanden till inspektionen, exempelvis att företaget inte klarar solvenskapitalkravet eller minimikapitalkravet eller om det finns en risk för det under de kommande tre månaderna. En dubblering av dessa krav kan inte ske genom föreskrifter från inspektionen. Svensk Försäkring vill dessutom erinra om att, om Finansinspektionen avser att ingripa mot ett företag med stöd av den föreslagna bestämmelsen, bedömningen av om rapporteringsskyldighet förelegat inte kan göras med all senare tillkommen information som grund. Det finns vidare en risk att inspektionen kommer att få ta emot en mycket stor mängd information som kan innebära en börda inte bara för företagen utan även för inspektionen utan att informationen nödvändigtvis tillför något av betydelse. Den kostnad det kan innebära har inte beaktats i konsekvensanalysen. Av remisspromemorian framgår att avsikten med dessa rapporteringskrav är att förenkla och förtydliga. Vi anser att detta syfte inte är uppfyllt. 1 Finansinspektionen föreslår att försäkringsföretag omedelbart ska lämna upplysningar. Ordet omedelbart är ett mycket starkt begrepp, och vi föreslår att det ersätts med utan dröjsmål eller motsvarande. 19 (28)

20 Finansinspektionen föreslår vidare att försäkringsföretag ska lämna upplysningar som kan medföra väsentliga förändringar av verksamhet och resultat, riskprofil eller företagsstyrningssystem. Vi anser att innebörden av ordet kan i detta sammanhang leder alltför långt och kan ge upphov till rena spekulationer om framtida scenario. Visserligen innehåller EIOPAs riktlinjer motsvarande men vi anser att ett bindande krav i föreskrifter inte kan utformas på detta sätt. Vi föreslår att eller kan medföra stryks. Allmänna råd De allmänna råden måste anknyta till föreskriften så att det är tydligt att inte blotta förekomsten av händelser enligt de allmänna råden i sig medför anmälningsplikt, oavsett hur stor påverkan händelsen kan ha för företaget. Det vore kanske bättre att formulera det som att försäkringsföretag bör utvärdera om behov av rapportering av väsentliga händelser föreligger vid exempelvis; vilket gör det tydligare att dessa händelser ska utvärderas för väsentlighetskrav i enlighet med 4 kap 1. När det gäller de i de allmänna råden angivna exemplen har vi följande kommentarer. 2. Det är inte ovanligt att försäkringsföretag gör förändringar i sin organisation. Många av dessa torde vara irrelevanta från tillsynsperspektiv. Finansinspektionen bör därför bättre precisera vad som avses. 3. Det är tveksamt att kräva rapportering vid rättsliga processer. För det första så kan bolaget vara bundet av tystnadsplikt i detta avseende och för det andra behöver den omständigheten att någon har framställt ett krav inte alltid innebära en väsentlig händelse. Det är inte helt ovanligt att orimliga krav framställs i tvister utan att det finns någon som helst möjlighet till framgång i en tvist. 5. Uppkomst av nya risker är också svårt att rapportera. Vilka nya risker avses? 6. Det kan uppkomma många sorters fel eller brister i ett försäkringsföretags styrning och kontroll av verksamheten utan att för den skull vara en väsentlig händelse. Det bör därför förtydligas vad som avses. 8. Om det uppstår misstankar om att någon saknar insikt, erfarenhet och lämplighet bör det vara möjligt för företaget att först utreda förhållandena innan rapportering sker till Finansinspektionen. 9. Varken försäkringsföretagets högsta beslutande organ (stämman) eller revisorer behöver godkänna tillsynsrapportering eller offentliggörande. Av artikel 55.2 i Solvens II-direktivet framgår att styrelsen ska godkänna den publika solvens- och verksamhetsrapporten. Några andra krav på att ett specifikt bolagsorgan ska godkänna den publika solvens- och verksamhetsrapporten eller tillsynsrapportering finns inte. Punkten bör därför utgå. 2 Beträffande kravet på omedelbar rapportering och på rapportering av förhållanden som kan vara väsentliga, se våra kommentarer under 1 ovan Vi vill dessutom särskilt kommentera punkterna 3 och 6. Beträffande kravet att rapportera om ett större antal försäkringstagare eller andra ersättningsberättigade orsakas betydande skada kan det knappast vara avsikten att samtliga berörda 20 (28)