Majgull Axelsson. Moderspassion. Brombergs. MJA_Moderspassion_inlaga.indd

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Majgull Axelsson. Moderspassion. Brombergs. MJA_Moderspassion_inlaga.indd 3 2011-05-16 13.43"

Transkript

1 Majgull Axelsson Moderspassion Brombergs MJA_Moderspassion_inlaga.indd

2 Omslagsform Wärn Björling Design Copyright Majgull Axelsson och Brombergs Bokförlag AB 2o11 Sättning och grafisk form Ann-Marie Thunell, K2AB Satt med Indigo 1o/14 Tryck ScandBook AB, Falun 2o11 ISBN MJA_Moderspassion_inlaga.indd

3 Nu blåser vind över haven Mörkret är gränslöst stort Du skulle ha blivit så vacker på porträttet som aldrig blev gjort. Tove Jansson MJA_Moderspassion_inlaga.indd

4 Minna MJA_Moderspassion_inlaga.indd

5 Dörren öppnas och jag tvingas upp från det behagliga ingenstans till ett vagt motbjudande någonstans. Vill inte vakna, men vad hjälper det? Gult lampljus sprider sig som en solfjäder över golvet, någon glider in och skjuter igen dörren bakom sig, ger mig ett hastigt ögonkast och ett leende. Det är en flicka. Eller en ung kvinna. Hennes blonda hår är stramt bakåtkammat och i hennes nacke vippar en mycket kort hästsvans. Hon är klädd i en blå V-ringad tunika och vita byxor. I samma sekund minns jag vem jag själv är. Skjuter genast insikten åt sidan. Bort. Undan. Väck. Flickan rör sig mycket tyst, hon går fram till de vita skåpen bredvid sängen och öppnar ett av dem, det gnisslar lätt när dörren glider upp och hon gör en grimas, vänder sig sedan mot mig och ler än en gång medan hon höjer ett pekfinger och låter det snudda vid överläppen. Det är en överloppsgärning. Jag har inte sagt något, jag kan inte ens säga något, jag sluter bara ögonen och försöker sjunka tillbaka ner i ingenstans. Det går inte. Jag hör hur flickan plockar i skåpet, något prasslar till, sedan gnäller skåpsdörren igen när den stängs. Under ett ögonblick är det alldeles tyst, sedan känner jag en sval hand mot min panna. Ursäkta, viskar flickan. 9 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

6 Jag svarar inte, fortsätter bara att blunda, lägger all kraft på att skjuta undan mig själv. Jag finns inte. Existerar inte. Jag är bara ett par ögon som betraktar ett landskap bakom ett par ögonlock. Det är ett landskap i turkos, med mörka berg och ljusa dalar. Mycket vackert. Sköterskan står kvar ett ögonblick, sedan hör jag hennes försiktiga steg när hon går mot dörren. Under några sekunder tränger en dämpad röst in från korridoren, sedan klipps den av mitt i en mening. Flickan har gått ut och stängt dörren bakom sig. Lämnat mig. Lämnat ut mig åt mig själv. Ögonen öppnar sig av sig själva. Det är mörkt i rummet, bara ett svagt grått ljus silar in någonstans ifrån. Kanske är det fort farande natt. Om det inte är eftermiddag, en svart, svensk eftermiddag om hösten. Stormen viner fortfarande utanför och det regnar, men kanske inte lika mycket som i går. Smattret mot rutan är en aning långsammare, låter mera som gnat och tjat än som ett vredesutbrott. Det tackar jag för. Tusen tack. Även små välsignelser är ju välsignelser. Jag försöker sluta ögonen igen, men det hjälper inte. De öppnar sig på nytt, de vill se och veta. Var är jag? Inte i en sjukhussal. Ändå på sjukhus. I något slags förråd. Många skåp och en diskbänk. Ett reservrum, ett sådant som bara används när sjukhuset är överbelagt, när det står tre sängar i varje tvåbäddsrum. Men all utrustning finns här inne, det ser jag. Små blanka knappar på väggen intill. En kort slang med munstycke som ska kopplas till ett annat munstycke. En lite större röd knapp. Livräddning. Vad det nu ska vara bra för. Jag sluter ögonen igen och vrider på huvudet, men rörelsen blir för plötslig, efteråt måste jag ligga stilla och försöka få världen att sluta snurra. Det tar en stund och medan jag väntar hör jag ett litet gurgel. Det är ett mycket hastigt ljud, men tillräckligt tydligt för att jag ska veta att det verkligen är ett gurgel. Inte från en kran, för inga kranar droppar eller rinner här inne. Inte från elementet heller. Från en människa. Det ligger alldeles uppenbart en gurglan- 10 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

7 de människa bredvid mig. Ändå förmår jag inte öppna ögonen för att se vem det är, ögonen som nyss ville se och veta allt, vill plötsligt varken se eller veta. De vill bara att världen ska sluta rotera, men världen vill inte sluta. Den snurrar vidare, allt hastigare, vrider sig och kantrar, och jag känner hur illamåendet sväller och plötsligt sitter som ett klot i strupen. Men det struntar jag i, jag har fler sinnen än synen, även om de inte är alldeles oskadda, alltså sträcker jag trots smärtan ut min vänstra arm och känner efter. Och, jo, det står en säng bredvid min. Tätt intill. På bara tjugo centimeters avstånd. Jag kan känna lakanet och rutorna i landstingets våffelfilt under mina fingrar Sedan kräks jag. Under en tiondels sekund hinner jag tänka att detta är mitt tillfälle, att porten till evigheten äntligen står på glänt, att om jag bara vrider en aning på huvudet och sedan ligger alldeles orörlig så kommer jag att kvävas av mina egna spyor. Sekunden efteråt drar kroppen ihop sig i kramp och ur min mage väller inte bara en stinkande sörja utan också ett läte, ett gutturalt bröl, som följs av ännu ett när kroppen dras samman igen. Dörren slås upp, jag hör röster och dämpade utrop, flera sköterskor trängs omkring mig, de tvingar mig framåt och åt sidan, ser till att den sista kräkningen hamnar på golvet. Någon håller om min panna, någon annan står alldeles framför mig och genom stanken från mina egna spyor kan jag känna att de doftar tvål. De är rena och fräscha och doftar tvål. Försiktigt, säger en av sköterskorna och de andra lyder henne. De lyfter mig med starka händer och låter mig sväva över sängen, sedan sänker de mig ner på ett rent lakan, de knäpper upp min särk och drar på en ny, de stryker med en ljummen tvättlapp över mitt ansikte. Jag ser inte på dem, inte ens för en tiondels sekund öppnar jag ögonen, ändå tycker jag att jag kan se dem, tre identiska flickor, med blå V-ringade tunikor och vita byxor. Ann, Anna och Annika. Kanske är de trillingar. De har samma leende, samma gester, samma stramt kammade frisyr med en mycket kort hästsvans vippande i nacken. 11 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

8 Såja, säger en av dem och de andra ekar bakom henne. Såja, såja En sval hand över min panna igen, sedan är de borta. Nu ligger jag på sidan. Världen stillnar långsamt. Jag sticker ut tungan och slickar mig om munnen, men är plötsligt så trött att jag inte ens orkar klaga. Evighetens port har stängts för tillfället, men det gör detsamma. Jag ligger med vänster arm så tätt mot ansiktet att jag kan nudda bandagens glesa väv med näsan medan jag betraktar färgerna bakom ögonlocken. De har blivit annorlunda. Nu är landskapet gult och rött och över den rostfärgade himlen drar långsamma eldslågor i takt med varje pulsslag. Sköterskorna måste ha tänt en liten lampa och inte släckt den när de gick. Alltså är det inte natt. Alltså är det morgon, kväll eller eftermiddag. Varelsen bredvid mig gurglar till än en gång. Det är ett otäckt ljud, grötigt och slemmigt, det kommer långt nerifrån halsen. Ett ödleljud. Jag öppnar ögonen och försöker se, men sluter dem genast igen. Jag får dra upp ögonlocken mycket sakta, millimeter för millimeter, för att inte bli yr igen. Först ser jag något gult. Våffelfilten. Sedan något grått. Elementet borta vid fönstret. Något randigt. Neddragna persienner. En droppställning vid den andra sängen. Lakan uppdragna ända upp över axlarna på den gurglande varelsen. Jag skymtar en rynkig hals, men det är också allt, sedan måste jag sluta ögonen och mycket långsamt höja huvudet en centimeter. Världen gungar till och illamåendet rör sig i magen, men jag möter det och ligger alldeles orörlig tills det har sjunkit undan. Sedan öppnar jag ögonen igen. Och ser dig. Jo. Det är du. Visserligen är du bara en profil, men det är en mycket välbekant profil. Jag skulle ha känt igen den var som helst. Den aristokratiska näsan. Den höga pannan. Lockarna, som till och med här på sjukhuset, där du ligger och gurglar som en ödla, ser ut som om du nyss hade kommit från hårfrisörskan. Bara munnen är annorlunda. Nu har du den inte hopknipen som förr, dina tunna läppar pressas inte mot varandra, du ler inte ditt svala lilla ödle- 12 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

9 leende. Hakan har fallit ner. Du gapar. Så ser man ut när man håller på att dö. Du ligger där och håller på att dö. Åh, nej, säger någon och det tar en sekund innan jag inser att denna någon är jag själv. Någonstans fladdrar kopparängeln med sina vingar. Det är en påminnelse. Jag har inte fått tillbaka min röst, ändå kan jag höra den. Inte än! säger jag. Inte riktigt än. Du svarar inte, men jag tror att du hör. Ja. Hela mitt inre glöder av övertygelsen att du hör varje ord av det jag har att berätta. T T T Himlen blev alldeles gul i går. Glödde klargul i en rand ovanför horisonten. För ett par sekunder fick jag för mig att skogen brann på andra sidan Kyrkviken, sedan hejdade jag mig. Skogen brann inte, den kunde helt enkelt inte brinna. Den var för genomdränkt, för våt och tungfuktig. Det hade ju regnat i veckor. Ändå låg det en gul rand över skogen där borta. Jag blinkade till. Kunde det vara solnedgången? Nej. Fel färg. Dessutom kunde man inte se solnedgången, molnen var för tjocka och grå. Jag lade handen på bilens blöta dörrhandtag, men öppnade inte dörren, blev bara stående en stund och stirrade mot det gula, ända tills jag mindes att man inte fick bete sig egendomligt i den här stan, alltså rätade jag hastigt på ryggen och öppnade dörren, slängde in den lilla plastpåsen, fuktig också den, krånglade sedan av mig regnjackan och kastade in den i baksätet innan jag satte mig bakom ratten. Bilen stod parkerad mot norr och min blick fastnade på Trefaldighetskyrkan. Den vita fasaden hade fått en lätt svavelgul ton. En spegelbild av himlen. Inbillning, tänkte jag ilsket, vred om nyckeln och lät motorn morra. Dunket från pumparna nere i hamnen trängde ändå in, de var trygga hjärtslag långt borta. En kvinna skyndade förbi på 13 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

10 trotto aren, en halvgammal kvinna med krökt rygg och paraplyet som en sköld mot regnet framför sig. Under en tiondels sekund fick jag för mig att det skulle kunna vara du, sedan insåg jag att jag hade fel. Den där kvinnan var mycket yngre och inte alls lika prydlig. Dessutom hade hon vanliga tantskor från Ecco på fötterna och ett par sådana skulle du aldrig sätta på dig. Kvinnans svarta långbyxor var redan genomblöta nertill, det syntes, de vred och smetade sig tungt om hennes vrister när hon tog stora steg i uppförsbacken. Det var alltså inte du. Om du hade gått ut i det här vädret, om du alls hade kunnat gå ut, så skulle du på något magiskt vis ha hållit dig torr och du skulle ha gått alldeles rak i ryggen, med paraplyet i rät vinkel över huvudet, trots att alla andra människor tvingades kura ihop sig i vinden. Kanske skulle du ha varit klädd i din gröna tweeddräkt, den som är av så god kvalitet att den fortfarande efter femton år ser alldeles ny ut, och alldeles säkert skulle du ha haft ett par mycket gedigna promenadskor på fötterna. I brunt läder, förstås, och med en liten halvhög klack. Plus ett spänne i gulmetall på ovanlädret som en eftergift åt koketteriet och en liten signal till omvärlden om att du minsann inte är vem som helst. Fast det vet ju alla ändå. Min farmor är minsann inte vem som helst. Själv var jag klädd i gummistövlar, nya röda gummistövlar, och hade stoppat ner byxbenen i stövelskaften. Inte för att det hade hjälpt. Jag var fullkomligt dyblöt från knäna och halvvägs upp på låren. Dessutom var jag stelfrusen. Händerna var stela, där de grep om ratten, och från luggen rann en iskall droppe ner över näsryggen. Jag slängde en hastig blick på mig själv i backspegeln innan jag började köra. Nej. Jag skulle inte bli Miss Universum i år heller. Synd. Verkligen synd. Jag fick köra en stor omväg för att slippa undan de översvämmade gatorna nere i centrum, en omväg som tog mig genom ett villaområde. Det var tänt i nästan alla hus. Folk hade väl skyndat sig hem från jobbet i dag för att kolla hur det såg ut i källaren. Jag log 14 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

11 lite. Sjöutsikt hade varit populärt de senaste åren. En riktig statusmarkör. Men att ha den i gillestugan var kanske inte lika populärt. Straffet för den hånfulla tanken kom genast. En annan bil körde ut från en liten villagata precis framför mig. Den såg ut som en svan, en vit svan på väg att lyfta. Väldiga mängder vatten stod som kupade vingar runt den, min framruta dränktes och jag var tvungen att sänka farten, köra mycket långsamt för att öka avståndet. Efter en liten stund svängde den av åt vänster. Jag suckade av lättnad. Ute på landsvägen var det mycket mörkt, och helljuset hjälpte inte. Det regnade för mycket, allt jag såg var gråa sjok av vatten som föstes fram och tillbaka över vindrutan. Jag blev tvungen att gå ner till halvljus, luta mig fram över ratten och kisande försöka räkna ut var vägen gick. Bilen vibrerade mot asfalten, det tog en stund innan jag insåg att det måste bero på regnet. Vägen höll också på att bli översvämmad. Och det blåste än värre nu, trots att det var skog på båda sidor. Ibland kändes det som om någon försökte dra bilen åt sidan, som om ett jättebarn försökte gripa om den mellan tummen och pekfingret och tvinga den ut i skogen, men det där jättebarnet hade aldrig mött mig förut. Jag lät mig inte tvingas, jag tog det långsamt och målmedvetet, körde på låg växel i uppförsbackarna, bromsade lätt när det gick utför och höll noga koll på reflexerna längs vägkanten. Jag visste vad jag gjorde, jag har kört den där vägen tiotusen gånger. Minst. Jag känner varje spricka i asfalten, varje lätt feldoserad kurva, ändå blev jag lite överraskad när jag kom ner till foten av den brantaste backen. Ett nytt ljud. Ett porlande. Som om jag körde rakt genom flera decimeter vatten. Kanske var det rentav det jag gjorde. Jag pressade högerfoten mot gasen, men det hjälpte inte, jag kunde inte öka hastigheten. Vattnet gjorde motstånd. Försiktigt! sa jag högt till mig själv, men jag löd inte, i stället ökade jag farten när jag mötte nästa uppförsbacke. Nu gick det bättre. Vinden försökte visserligen ta tag i bilen igen och driva den åt höger, men jag visste att vägen vred sig lätt till vänster och jag 15 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

12 följde den. När jag nådde upp till krönet såg jag äntligen ljusen från mitt eget hem. Mitt arvegods. Den röda neonskylten strålade nere vid vägen och det glimmade av gult ljus från de höga fönstren i restaurangen. Och ovanför, en trappa upp, var en liten lampa tänd i Sofias rum. Mitt hus ligger på en höjd. Det kan inte bli översvämmat. Men det har naturligtvis sjöutsikt. T T T Du som är så gammal måste naturligtvis veta hur det ligger till med ordet nu. Du måste också veta att det växer, att det bara blir större och större, att det vidgar sig som en pupill i mörker. En gång var det litet som ett knappnålshuvud, det rymde bara mamma och mig, en liten lägenhet i Botkyrka och en lekplats på gården, men numera är det stort och svart och djupt, har plats för Arvika och Stockholm och hela världen, rymmer drömmen om Lethes barmhärtiga vatten liksom minnet av Sally och hennes leende, den tigande Tyrone och den pratsamma Anette, den evigt berusade Sonny och den lätt vildögda Ritva, den nästan vackra Marguerite och den helt igenom cyniske Henrik. Plus dig, förstås, och din son. Och Sofia, naturligtvis. Alldeles särskilt Sofia. För att nu bara nämna några av alla de tusentals människor som finns lagrade i mitt minne.för jag minns. Alltså finns jag. Trots att jag varken vill finnas eller minnas. Ändå är mina minnen av varierande tydlighet. Det går en gräns vid den dag för trettio år sedan då min moster Sally hämtade mig på järnvägsstationen, den dag då jag också såg dig för första gången. Det mesta dessförinnan är grumligt och ganska förvirrat. Allt därefter glasklart och skarpt. Jag minns hur Sally log och tog min väska innan hon lade vänster hand mellan mina skulderblad. Det var en mycket lätt beröring, väl avpassad till den fjortonåring jag 16 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

13 var. Inte en omfamning, men ett löfte och det var ett löfte som jag behövde, men inte förmådde ta emot. Allt väl? sa hon medan vi började gå och svarade sig själv i nästa sekund. Nej. Det förstås. Naturligtvis inte. Jag svarade inte, gick bara tyst bredvid henne. Men det kommer att bli bra, sa Sally. Så småningom. Tro mig. Jag gjorde en grimas inombords. Visst. Jag trodde henne. Allt skulle säkert bli bra, även om det inte skulle bli på det sätt Sally trodde. Jag skulle ju inte bo i den här hålan. Min mamma skulle komma hem från Radiumhemmet, frisk och kry, och jag skulle stå i dörren till paradiset, det vill säga vår tvårummare i Botkyrka, den som alldeles nyss, så sent som veckan dessförinnan, alls inte hade varit något paradis, och ta emot henne. Det skulle vara vår och vackert väder, balkongdörren skulle stå öppen, och ute på gården skulle barnen leka, så som de alltid hade lekt, och deras gälla röster skulle tränga in i vardagsrummet, det som också var mitt sovrum. På soffbordet skulle det stå en liten bukett blåsippor som jag hade plockat och mamma skulle få syn på den genast. Åh, ser du? skulle hon säga med tydliga mellanrum mellan orden. Den där färgen är så intensiv att den nästan försvinner Och jag skulle nicka instämmande eftersom jag just hade gjort samma iakttagelse och sedan skulle jag hämta kaffe och en tårta, en riktigt stor gräddtårta med jordgubbar och gelé, och mamma skulle le mot mig när jag kom med matskeden. Skulle hon äntligen få äta tårta med matsked? Jo, minsann, nu var hon tillräckligt mager för att det skulle vara möjligt Än i dag minns jag den där fantasin alldeles tydligt, till och med tydligare än det som hade hänt fram till dess. Numera kan jag inte ens komma ihåg hur mamma såg ut i ansiktet, allt jag minns är hennes nakna kropp. Hängande bröst, putande mage, tjocka valkar över ryggen. Mamma hade många ord för det där tillståndet. Knubbig eller fyllig, när hon var på gott humör, tjock och riktigt djävla 17 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

14 äckelfet i övrigt. För jag minns orden. Det rann en väldig ström ord ur min mamma och vart och ett av dem satt fast i ett annat. Närjagblirsmalskajagätatårtamedmatsked,jodetärsant, jagskaköpaenstor jordgubbstårtamedvispgräddeochsedanskajagätadenalldelessjälv. Medmatsked. Fastjagfårvälåkaintillstanochköpadenförhäruteärdetjualltidnågon somserenochbörjarskvallraochjag harsannerligenfåttnogavskvallerförett heltliv.deträckernu!fattarnidet! Deträckeralldelessomdetär.Ochförresten kanduintegåutkläddidedärby xorna,deärjutrasigadärbakochdåkommer domattsägaattjagärenschanasomintekantahandomminunge,nej,minsann dumåstefaktiskttaochlagadom.säginteemot.lagadom,sägerjag,annarsblir jaggalenpådig Jag berättar aldrig det här för någon. Ännu efter trettio år skäms jag för att det låter som om jag talar illa om mamma och det vill jag inte, jag vill verkligen inte vare sig tala eller tänka illa om henne. Jag förstår ju varför hon måste prata så mycket, varför hon måste gömma sig bakom en mur av ord, vad och vem hon måste skydda sig ifrån. Du kanske också vet? Eller anar? Och jag skulle så gärna vilja säga att hon inte alltid var sådan, att det fanns stunder då hon var tyst och lugn och leende eller andra stunder då hon talade med dämpad röst och med tydliga mellanrum mellan orden. Men sanningen är att jag inte minns några sådana stunder, jag minns bara min egen irritation, den som växte i samma takt som jag. Klådan i mina öron. Försöken att stänga varje öppning i kroppen för att slippa undan. När jag var tolv år började jag stoppa bomull i öronen när jag skulle gå och lägga mig, vek sedan upp örsnibbarna och tryckte till i ett försök att stänga henne ute, men det gick ju inte. Hon trängde in i alla fall, hon satt ju bara några meter bort och såg på teve, röken från hennes eviga cigaretter stack i min näsa, klirret från flaskan när den stötte mot vinglasets kant letade sig också in och om det var lördagskväll hörde jag henne börja ännu ett av sina eviga samtal med den där gubben på teve. Fast på den tiden visste jag ju inte att han var min far, jag visste bara att min morsa inte var riktigt klok, där hon satt och pladdrade med en gubbe på teve skärmen 18 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

15 Det märkliga var att hon tystnade när hon fick veta att hon hade cancer. Blev alldeles ordlös. Därför var det jag som fick ringa till Sally och berätta att mamma just hade blivit inlagd på Radiumhemmet. Jag stod i en telefonautomat i en beige korridor och försökte beskriva vad som hade hänt. Orden kom först ryckigt och stötigt, ett och ett, sedan började de rinna ur mig nästan lika fort som mammas och jag kunde inte hindra dem. Jag berättade hur mamma först hade fått en konstig i färg i ansiktet, gulaktig på något sätt, och hur jag hade trott att det berodde på en ny brunkräm, ända tills jag såg att hon hade blivit gul också på ögonvitorna. Hur hon i flera veckor hade vägrat gå till vårdcentralen fördetvetmanvälhurmycket skvallerdetblirdånejtacksåmycket,detärbrasomdetär, men hur hennes mage sedan hade börjat svullna och hur hon hade börjat må illa och få ont och hur hon till slut, äntligen, hade gått med på att gå till doktorn. Förutsatt förstås att jag följde med. Och det gjorde jag. Självklart gjorde jag det, trots att min klass skulle på studiebesök den dagen, vi skulle åka till Naturhistoriska museet och det var ett besök som jag hade glatt mig åt i hemlighet i flera veckor. Men jag avstod, alltså, och gick med min evigt pratande mamma till vårdcentralen i stället, följde med henne in till doktorn och hörde henne förstummas när hon fick veta att hon måste till Radiumhemmet direkt. I taxi. Men vi hade inga pengar, det visste jag, så sköterskan på vårdcentralen gav mig ett litet papper, som jag skulle ge till taxichauffören i stället. Och när vi kom fram blev vi insläppta direkt, det kom först en doktor och sedan två till och till slut en professor, det stod på den där lilla plastbrickan han hade på sin vita rock, och de gav varandra hastiga ögonkast och sedan sa de att det här inte såg bra ut. Jag blev utkörd i korridoren och mamma skickades iväg till något slags röntgen eller så. Och efteråt, flera timmar senare, kom mamma tillbaka på en bår och rullades in i ett litet rum och jag fick följa med. Sedan kom den förste doktorn tillbaka och suckade och sa att jo, tyvärr, din mamma har dessvärre cancer överallt, mest i levern och meta meta någonting annat på en 19 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

16 massa andra ställen. Så hon måste bli inlagd. På Radiumhemmet. Mamma sa ingenting, inte ett enda ord men hon såg så konstig ut, hon blundade hela tiden och hon hade sugit in sina läppar på något mystiskt sätt så att de försvann och hon höll dem hopknipna, ja, det var obegripligt men sant, min mamma hade slutat prata. Sally lyssnade tyst på mitt pladder, sedan suckade hon djupt. Jaha, sa hon till sist. Att det var så det skulle gå. Stackars Kristin. Jag visste inte vad jag skulle svara, alla mina ord hade plötsligt tagit slut. Kom hit, Minna, sa Sally. Du är för liten för att vara ensam om det här. Det blixtrade till framför ögonen på mig. För liten? Stod den där djävla människan och påstod att jag var för liten? Jag var ju för fan fjorton år och skulle fylla femton om fem månader och tre dagar! Men jag svarade inte för jag visste att jag redan hade pratat för mycket och livet hade lärt mig att det absolut bästa sättet att få som man ville var att tiga, alltså lade jag på luren utan att säga något och gick alldeles rak i ryggen ut genom dörren från Radiumhemmet. Jag såg inte mamma mer, sökte inte upp henne för att trösta och lova att jag snart skulle komma tillbaka. Jag bara gick. Tog bussen till Centralen och satt alldeles orörlig på ett säte längst fram, utan att tänka på något och utan att känna det minsta. Petade lite på en finne strax nedanför höger mungipa. Betraktade ljusen från staden utanför, de glittrande, blinkande och grälla ljusen från skyltfönster och restauranger. Drog in stadens doft av bensin och frityrolja. Jag var lugn. Fullkomligt lugn. Men när jag var framme vid Centralen och gick uppför trappan till pendeltåget hörde jag några killar vissla efter mig och det blixtrade till i huvudet igen, blev alldeles blankt och vitt framför ögonen. Jag vände mig om och knöt nävarna. Killarna flabbade åt mig, men hade förstånd nog att glida iväg nerför trappan och försvinna. Det var tur. Om de inte hade försvunnit skulle jag ha slagit dem. Skulle jag ha slagit ihjäl dem. 20 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

17 När jag öppnade dörren där hemma ringde telefonen. Det var Sally. Det är jag eller socialen, sa hon. Och jag sjönk ihop och insåg att hon hade rätt. Sedan gick allt på några dagar och plötsligt stod jag på Stora Torget i Arvika med min mosters hand mellan skulderbladen. Det var sent på eftermiddagen i oktober, gatlyktorna var tända och ljuset speglade sig i de regnvåta gatstenarna. Sally slog ut med handen och log. Välkommen till rötterna, sa hon. Jag såg mig om. Det var nästan folktomt på torget, bara en ensam kvinna sneddade över det. Hon var klädd i en beige kappa av yppersta kvalitet, med stor pälskrage, sjubb eller blåräv måste det ha varit, och en matchande liten hatt. Hennes ben var alldeles raka, det fanns inte minsta lilla kurva vid vristen, men på fötterna hade hon ett par blanka promenadskor med halvhög klack och ett litet spänne som glänste som guld. Dyra. Det syntes. Hon gick med blicken fäst långt borta, sluten mun och höll sitt beige paraply fullkomligt rakt över huvudet. Och titta där, sa Sally med dämpad röst. Där kommer din farmor. Kanske hörde du vad Sally sa, för du gav mig en hastig blick innan du sträckte en aning på din redan raka rygg och sedan passerade utan att se på oss. Du hälsade inte. Naturligtvis hälsade du inte. Sally stod tyst en stund och såg mig följa dig med blicken, böjde sig sedan ner och tog upp min väska. Kom nu, sa hon. Det regnar ju. Det där säger egentligen allt om Sally. Det var sådan hon var. Min syster som egentligen var min moster och som så småningom blev min mor. Min vän som aldrig förebrådde eller anklagade. Numera har hon varit död i många år, men jag är säker på att om jag hejdade en man på torget i Arvika, vilken man som helst över 21 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

18 trettiofem, så skulle han le och minnas henne. Ingen man glömmer Sally, åtminstone ingen av de män som mötte henne under hennes första fyrtio år. Kanske inte heller någon av dem som kände henne under de tre sista åren, om än av helt andra orsaker. Den sena Sally har jag försökt glömma. Den tidiga, den riktiga Sally minns jag med glädje. De gungande höfterna. Händerna som alltid var i rörelse. De mörka lockarna som hon alltid svor över, men som hon innerst inne var oändligt stolt över. Leendet. De skrattlystna ögonen. De elfenbensvita kinderna. Det var inte konstigt att affärerna gick bra. Knappt hann hon öppna Sallys Restaurang & Café förrän vartenda manfolk i Arvika kände ett intensivt behov av att äta lunch eller ta en fika på vägen till Sulvik åtminstone någon dag i veckan. Om de inte rentav packade in både fru och ungar i bilen och for dit för att äta söndagsmiddag på terrassen. Sally log och räknade pengar, tog ett bloss och räknade pengar, blottade klyftan och räknade pengar. Och aldrig log hon så nöjt som när hon hade räknat färdigt och tagit en sväng till banken. Kristin, min mor och Sallys äldre syster, var inte lika förtjust. Uppriktigt sagt led hon av den fjärde dödssynden. Sally hade ju aldrig behövt anstränga sig. Hade ju aldrig blivit med barn (surt ögonkast i riktning mot yours truly), men hade heller inte och det ville Kristin verkligen betona fått uppleva detta med att ha ett alldeles eget litet barn. Egentligen var det inte mer än rätt. För den som lurar naturen så grovt som Sally, blir till slut själv lurad av naturen. Så var det. Naturen hade lurat Sally, vilket kunde betraktas både som rättvist (haha!) och som orättvist (djävla smitare!) beroende på dagsformen. Kristins dagsform, alltså. Förlåt mig. Det där är ett sidospår i historien, men ett sidospår som i och för sig borde intressera dig. Förutsatt att du minns Kristin och det gör du förstås, oavsett om du vill det eller inte. Två år äldre än Sally och utsparkad från gymnasiet som sjuttonåring för att hon hade gått och blivit med barn. Dag, din son och min käre 22 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

19 far, blev däremot inte utsparkad. Han såg dyster ut en vecka, enligt vad Sally så småningom anförtrodde mig, kvicknade sedan till och tog studenten, läste några år på universitetet i Uppsala och fick till slut jobb på teve. Men nu var det femton år senare och mamma låg på Radiumhemmet, jag hade anlänt till den plats där jag en gång hade koncipierats och gick bredvid Sally i riktning mot hennes gula Fiat. Den var nästan ny. Jag satte mig i framsätet och lät Sally hjälpa mig på med säkerhetsbältet. Jag hade aldrig haft något säkerhetsbälte på mig förr, sanningen var att jag knappt ens hade åkt i en bil som inte var en taxi och att jag aldrig någonsin hade fått sitta i framsätet, men Sally kommenterade inte mitt fumlande, hon bara log och hjälpte till, stack sedan nyckeln i bilens lås och startade. Radion gick i gång och jag stirrade på dess grönbleka ljus medan Sally vred ner volymen så att rösterna dämpades och blev till ett svagt mummel i bakgrunden. En farmor? På riktigt? Frågan blixtrade till inne i bilens mörker, men jag försökte skjuta undan den. I så fall måste jag ju också ha en pappa. På riktigt. Bodde han också här i Arvika? Skulle han vilja Nej, det skulle han naturligtvis inte. Jag var ju Kristins unge. Bort. Undan. Väck. Men den magiska ramsan hjälpte inte den gången. Plötsligt rullade min fantasi i gång och jag tyckte att jag kunde se dig gå som en drottning längs Storgatan. Folk bugade faktiskt, där du gick, bugade och neg och slog ner blicken. Du nickade vänligt och lätt högdraget åt dem innan du svängde in mot ett stort svart stenhus, gick genom en mörk och mycket pampig trädgård, nästan en park, innan du nådde fram till en väldig dubbeldörr i ek. Du öppnade själv och steg in i hallen. Den var mycket stor, med målningar i taket och ekpaneler på väggarna. En rultig kvinna stod där inne och väntade, hon var klädd i svart klänning och vitt förkläde, som ett hembiträde i en trettiotalsfilm, och hon neg när du kom in. 23 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

20 Hon fick en avmätt nick till svar. Du tog av dig kappan och räckte den till henne, ställde dig sedan framför en kolossal spegel med en blank ram i mahogny och lyfte av dig hatten, sträckte även den till hembiträdet och frågade, utan att se på henne, om unge herrn var hemma. Och hembiträdet neg än en gång och svarade att ja, jo, det var han. Frun kunde hitta honom i biblioteket Tja. Det var naturligtvis bara fantasier. Jag visste ingenting om Arvika den gången, hade ingen aning om att det aldrig har legat något svart parkomgärdat stenhus på Storgatan eller att riktigt fint folk aldrig skulle drömma om att bo inne i den här stan. Faktum är att jag inte ens hade riktigt kläm på vad en herrgård var. Jag hade ju aldrig sett någon, inte ens på teve. Nu är det annorlunda. Nu har jag sett ditt hem, ätten Tynnes gård Tynneberg. Utifrån, vill säga. Det är länge sedan du var här, sa Sally och plötsligt var jag tillbaka i verklighetens gula Fiat. Jag blinkade till. Jo. Fyra år sedan. När mormor begravdes. Ja. Det blev tyst en stund och jag knep ihop ögonen för att slippa minnas hur mamma lät den gången, hur gäll hennes röst blev när hon tryckte ner mormors matsilver i sin handväska och sa att det var hennes rätt, faktisktminrättighet, eftersom Sally säkert hade plockat mormor på vartenda öre av hennes pension. Hur skulle hon annars ha haft råd att skaffa sig en egen vägkrog? Va?Fannsdetnågon endamänniskasomkundeförklaradet? Sally anade vad jag tänkte. Jag tog lån på banken, sa hon stillsamt. Men din mamma förstod inte det. Hon vet inte hur man gör Jag gjorde ett litet ljud som kunde betyda vad som helst. Vi åkte längs med Prästgårdsvägen. I villorna till höger om oss brann små lampor i fönstren, vita, gula och röda, jag såg på dem ett ögonblick innan jag vred på huvudet och såg ut över Kyrkviken. Himlen stod 24 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

21 mörkt grå över det svarta vattnet, men bakom molnen anade jag en vitskimrande fullmåne. Jag har gjort i ordning ett rum till dig, sa Sally. Det var riktigt roligt. Det pirrade till i min mage ett eget rum? men jag var noga med att inte låta Sally märka det, jag ansträngde mig för att hålla exakt samma tonfall som tidigare. Tack. Men jag ska ju inte stanna länge. Bara tills mamma kommer hem från sjukhuset. Sally svarade inte genast, Jag kunde höra att hon höll andan en liten stund, sedan släppte hon långsamt ut luften i något som liknade en suck. Jo. Men det kan ju ta ett litet tag. Jag har pratat med hennes läkare, han tyckte att det var bäst att vi förstod det. Så därför ringde jag till skolan också. Du får börja på måndag. Börja skolan? Här? Världen svajade till, kanske berodde det på att Sally svängde till vänster ut på landsvägen, kanske berodde det på den där insikten jag inte ville ha. Jag var inte på besök. Jag hade flyttat. Och jag skulle bli tvungen att börja i en ny skola. En skola utan min bästa kompis Ulrika. En skola med nya lärare. En skola där ingen skulle veta vad jag hette, där jag skulle vara den nya flickan Landsvägen mörknade. Skogen stod svart och tigande på båda sidor. Vi satt tysta en ganska lång stund, for genom ett litet samhälle, följde vägen när den svängde tvärt åt vänster, gled ned för den ena backen och upp för den andra, ned för den ena och upp för den andra Nu är vi framme, sa Sally. Där ligger den. Min vägkrog. Jag steg ur bilen och såg en röd neonskylt på en pelare nere vid vägen. Sallys Restaurang & Café. Det vita huset glittrade, det var tänt i alla fönster, i de stora fönstren på bottenvåningen och i de mindre på ovanvåningen. Vi befann oss på en höjd, inte långt från Glafsfjordens strand, en väldig ek stod bredvid huset och sträckte sina nakna grenar mot himlen, just den ek som jag i går fick lära känna 25 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

22 lite bättre än jag faktiskt hade lust till. Den var mörk, men vattnet var än mörkare. På andra sidan viken glittrade några gula ljus. Och det var tyst. Tystare än det någonsin hade varit omkring mig. Hallå, sa Sally. Hon stod alldeles bakom mig och sträckte fram min väska. Förlåt, sa jag. Jag menade inte Sally skrattade till. Förlåt vadå? Kom nu så ska du få se mitt hus. Det var en gammal skola, en vitmålad gammal skola från en tid då också skogarna utanför Arvika var befolkade. En gång hade det rymt tre stora klassrum på bottenvåningen och två små lägenheter på övervåningen, men nu rymde den i stället Sallys Restaurang & Café och hennes eget hem. Hennes ögon glittrade när vi närmade oss och hon kröp tätt intill mig, lade sin arm under min och sa: Visst är det fint Det var ett ruckel när jag köpte det, men nu är det väl fint? Och det var verkligen fint, kanske det finaste hus jag någonsin sett. Framför entrén med den blåmålade dubbeldörren fanns en veranda med snickarglädje och på baksidan, med utsikt mot sjön, låg en stenlagd terrass. Det tog tre år, sa Sally. I tre år jobbade jag som hovmästare på Statt i Arvika och ägnade varenda ledig minut åt att reparera det här stället. Köpte inga kläder, reste ingenstans, åt bara frukost hemma och resten på jobbet. Sparade vartenda öre. Snackade in mig hos en massa karlar som hjälpte till med tunga grejer mot löfte om gratis middagar när stället blev klart Den ende jag betalade var elektrikern och han som fixade till restaurangköket, det var jag tvungen till, annars skulle jag inte ha fått serveringstillstånd, men resten fixade jag själv. Jag har målat varenda millimeter både på utsidan och insidan. Satt kakel i badrummet. Rivit väggar. Kittat fönstren. Slitit bort gamla korkmattor och slipat golven. Jag såg på henne. Hon såg förälskad ut. Plötsligt kändes det som 26 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

23 om vi var jämnåriga. Som om vi skulle kunna bli vänner på riktigt. Det är jättefint, sa jag uppriktigt. Verkligen jättefint. I ljuset från fönstren kunde jag se att hon var blank i ögonen. Ja, sa hon. Det är det. Och det är mitt. Jag äger det. Ibland kan jag fortfarande inte tro det Vi stod tysta en stund och såg på huset, sedan kramade Sally till om min arm och sa: Kom nu, så ska du få se ditt rum! Och så gick vi, fortfarande tätt intill varandra, bort mot köksingången på gaveln. Det där rummet tillhör numera Sofia. Min dotter. Min vackra och begåvade dotter. Jag vet inte riktigt hur det ser ut just nu, men sist jag smög mig dit in var allt sig likt. Fortfarande stod sängen intill väggen och fortfarande låg det gamla virkade överkastet ovanpå. Det vita skrivbordet stod borta vid fönstret, där det alltid har stått, bokhyllan stod bredvid och den fina gamla korgstolen fanns kvar i sitt hörn. Jo, förresten, en sak var ny. Eller två. Jag köpte nya gardiner och en ny matta när Sofia fyllde tretton, men jag var noga med att de skulle se nästan likadana ut som sina föregångare. Bara lite bättre. Trasmattan har blivit en röllakansmatta, men den är fortfarande blå och har smala strimmor av turkos i den mörka ytan. Den är mycket vacker. Och gardinerna är lika vita som de som hängde där förr, kanske ännu vitare. Jag är hemma, tänkte jag ofrivilligt när jag för första gången steg över tröskeln. Äntligen har jag kommit hem. Jag såg aldrig min mamma mer. Kistan var stängd när jag och Sally kom till begravningen en och en halv månad senare. Efteråt stod vi tätt intill varandra och skakade hand med de andra begravningsgästerna. Birgitta och Douglas från mammas jobb. Veronika från samma trappuppgång. Och Tove som mamma brukade gå ut och dansa med. Fler var de inte. Jag granskade var och en av dem 27 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

24 mycket noga. Var det dem hon hade varit rädd för? Deras skvaller? Deras prat bakom hennes rygg? Nej. Jag trodde inte det. De som hade skvallrat om min mamma var några andra. Främlingar. Onda andar. Viskande gestalter från det förflutna. Du kanske känner dem? Jag gick till min kompis Ulrika för att säga adjö dagen därpå. Hon öppnade dörren och stirrade på mig som om jag var ett spöke, drog sedan efter andan och bjöd in mig i det rum som hon kallade sitt, men som hon egentligen delade med sina två mindre bröder. De försökte komma in efter oss, slet upp den bruna gabondörren gång efter annan och till slut förlorade Ulrika tålamodet. Hon gav den störste en örfil. Det måste ha varit en hård örfil, för hans huvud skakade till och han föll tungt med rumpan i golvet. Han stirrade på henne och öppnade munnen, som för att börja skrika, men hon höjde bara handen på nytt och gesten fick honom att stillna och tystna, han hasade bort mot väggen utan att släppa henne med blicken. Hon stod orörlig några sekunder och såg på honom, stängde sedan dörren mycket tyst och vände sig om, stack händerna i jeansens bakfickor och såg på mig. Jaha, sa hon. Så din morsa gick och dog Jag nickade och vände bort blicken, såg in i en brun rand på väggen. Tapeten hade tydligen släppt i en skarv och någon hade dragit bort den lösa biten. Taskigt, sa Ulrika. Jo. Var ska du bo nu då? Jag rörde lite på axlarna, i ett misslyckat försök att rycka på dem. Hos min moster I Arvika. Ulrika höjde på ögonbrynen och lät ett litet leende leka i ena mungipan. Hon var söt. Hon var fortfarande lika blond och söt och kallögd som hon alltid varit. 28 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

25 Inte hos din farsa då? Jag gav henne en hastig blick. Jag vet inte vem min farsa är. Det vet du. Min röst var ganska kylig, jag lät nästan som Sally när hon serverade ännu en öl till en alltför berusad gentleman. Så hade jag aldrig låtit förr. Jag visste att man inte ostraffat utsatte Ulrika för något som kunde likna en kränkning och kände hur nackens muskler spändes och gjorde sig beredda till försvar, men konstigt nog ryckte hon bara på axlarna och lät saken falla. Kanske berodde det på ämnet. Frågan om vem som var far till vem hade alltid varit laddad, inte bara för mig. Men jag har en farmor, sa jag. I Arvika. En farmor? En riktig? Nu var det jag som log. Vadå riktig? En farmor är väl en farmor? Ulrika sjönk ner på en av sängarna och stirrade på mig. Är hon snäll? Vem? Din farmor, förstås. Är hon snäll? Jag gjorde en liten grimas. Inte så särskilt. Men hon är rik. Ulrika fnös till. Jag visste vad det betydde. Lögn! Som om du, som om en sådan som du, skulle kunna ha en rik farmor! Jag gick fram till fönstret, vände ryggen till och betraktade husen på andra sidan lekplatsen. Förort. Grå fasader. Hundratals identiska lägenheter. Det var släckt i alla kök, men i några av rummen glimmade små lampor. Det var eftermiddag. Skymningstid. Tonåringarnas tid. Hon vet inte om mig, sa jag till slut. Hon vet inte att jag finns. Sally har bara pekat ut henne. Sally? Din moster? Jag nickade, men utan att vända mig om. En ängel fladdrade förbi utanför, en skimrande metallängel, med väldiga kopparfärgade vingar och vitglänsande hår. Jag blinkade till och den försvann. 29 MJA_Moderspassion_inlaga.indd

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson

Insekternas värld Jorden i fara, del 1. KG Johansson Insekternas värld Jorden i fara, del 1 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-31-6 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82

sid.1 RÖDLUVAN OCH VARGEN Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.1 OCH Av Daniel Wallentin och Janne Widmark Film i Dalarna Version 3 Kaserngården 13 2008-02-28 791 40 FALUN 023-262 82 sid.2 EXT. I SKOGEN/ÅN DAG SCEN 1 (10 år) - en söt liten flicka med en röd luva

Läs mer

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det

Ett. j a g s i t t e r e n stund med pennan mot papperet innan det Ett Jag har älskat tre män. Tobias var den förste. Han gav mig Gud. Den andre, Christer, gav mig kärlek. Och ett barn han aldrig ville veta av. Den tredje mannen heter Bengt. Han kom med döden. j a g s

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Textbearbetning: Boel Werner Illustrationer: Per Hardestam 2005 Räddningsverket, Karlstad Enheten för samhällsinriktat säkerhetsarbete Beställningsnummer:

Läs mer

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003

. 13. Publicerat med tillstånd Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund Text Ingelin Angerborn Tiden 2003 2 Tant Doris hund heter Loppan. Hon är en långhårig chihuahua, och inte större än en kanin. Mycket mindre än en del av mina gosehundar. Men hon är riktig! Vit och ljusbrun och alldeles levande. Jag går

Läs mer

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2

De gröna demonerna. Jorden i fara, del 2 De gröna demonerna Jorden i fara, del 2 KG Johansson SMAKPROV Publicerad av Molnfritt Förlag Copyright 2014 Molnfritt Förlag Den fulla boken har ISBN 978-91-87317-35-4 Boken kan laddas ned från nätbutiker

Läs mer

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en

Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en Den magiska sjön. (Saga från Chile) Det var en gång en mycket mäktig kung som bara hade en enda son. Pojken skulle en dag få ärva hela kungariket, men han var så sjuklig och svag att kungen undrade om

Läs mer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer

Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer 2009-04-16 Sid: 1 (7) Sagan om Kalle Kanin en Metafor för entreprenörer Det var en gång en kanin som hette Kalle. Han bodde på en grön äng vid en skog, tillsammans med en massa andra kaniner. Kalle hade

Läs mer

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne.

Jag har legat vaken hela natten, sa hon, och bara tänkt på honom. Hon fnissade till. Hon vände sig mot mig och det lyste om henne. Del 1 Det är jag som är kvar. Det är jag som ska berätta. Jag kände dem båda två, kände till hur de levde och hur de dog. Det är inte länge sedan det hände. Jag är ung, som de. Som de? Kan det vara möjligt?

Läs mer

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Huset på gränsen Roller Linda Hanna Petra Dinkanish Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra Scen 1 Linda, Hanna och Petra kommer in och plockar svamp som dom lägger i sina korgar - Kolla! Minst

Läs mer

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media

medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media medan mörkret faller Anna Lihammer historiska media 3 1934 5 måndagen den 26 november anatomiska institutionen, uppsala prolog Runtomkring honom var allt svart. Inte svart som mörker, utan bara svart och

Läs mer

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15.

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd 7 2011-01-26 15. Sömngångare När jag vaknade la jag genast märke till tre konstiga saker: 1. Jag var inte hungrig. Det var jag annars alltid när jag vaknade. Fast jag var rejält törstig. 2. När jag drog undan täcket märkte

Läs mer

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började

hennes kompisar, dom var bakfulla. Det första hon säger när jag kommer hem är: -Vart har du varit? - På sjukhuset Jag blev så ledsen så jag började Blodfrost Värsta samtalet jag någonsin fått. Det hände den 19 december. Jag kunde inte göra någonting, allt stannade, allt hände så snabbt. Dom berättade att han var död, och allt började så här: Det var

Läs mer

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan

Gå vidare. Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Gå vidare Elsa Söderberg åk 6 Österbyskolan Förutom smärtan och sjukhuset så känns det rätt konstigt. Hela min familj sitter runt mig, tittar på mig och är bara tysta. Mitt namn är Lyra Locker och jag

Läs mer

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011 Kapitel 1 Det var alldeles tyst i klass 2 B. Jack satt med blicken envist fäst i skrivboken framför sig. Veckans Ord var ju så roligt Han behövde inte kolla för att veta var i klassrummet Emilia satt.

Läs mer

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se

2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se 2012 Trollhättan Energi AB Förrådsgatan 2 Box 933 461 29 Trollhättan Tel 020-89 90 00 www.trollhattanenergi.se Trollhättans Stad Tekniska Förvaltningen Renhållningen Tingvallavägen 36 461 32 Trollhättan

Läs mer

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö

Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö Sånger och ramsor Öppna förskolan Sävsjö 1. När man sjunger så blir man så glad När man sjunger så blir man så glad. När man sjunger så blir man så glad. Så det vill man göra varendaste dag, ja, det vill

Läs mer

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011 En olydig valp Det var en varm dag fram på höstkanten. I en bil satt den lilla jack russell-valpen Puzzel. Hon var en terrier och rätt så envis av sig. När dörren öppnades slank hon snabbt ut. Tyst som

Läs mer

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp

Rödluvan. Med bilder av Mati Lepp Rödluvan Med bilder av Mati Lepp Det var en gång en liten flicka som var så söt och rar att alla människor tyckte om henne. Den som älskade henne allra mest var hennes gamla mormor. Alltid när hon kom

Läs mer

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36

NYANS FILM 2015-04-26. EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv. Tredje versionen. Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 NYANS FILM 2015-04-26 EN UPPSTIGNING Ett kortfilmsmanus av Marcus Berguv Tredje versionen Kontakt: nyansfilm@marcusberguv.se +46 702 92 03 36 1. EXT. BALKONGEN- DAG, 70 år, står på balkongen, rökandes

Läs mer

Rita och Krokodil IGELKOTTEN

Rita och Krokodil IGELKOTTEN Rita och Krokodil IGELKOTTEN af SIRI MELCHIOR ANDERS SPARRING JANNE VIERTH Version 20 April 2011 Director Siri Melchior Kontakt Producer Lennart Ström Auto Images AB Monbijougatan 17E SE-21153 Malmö E-post.

Läs mer

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert Ökpojken Mitt i natten så vaknar Hubert han är kall och fryser. Han märker att ingen av familjen är där. Han blir rädd och går upp och kollar ifall någon av dom är utanför. Men ingen är där. - Hallå är

Läs mer

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006 Zackarina hade målat en tavla, med vattenfärger. Den hade inget namn, men den var stor och fin och lysande blå, med stänk och prickar i gult och rött, och nu ville hon sätta upp den på väggen. Jag måste

Läs mer

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö

Jonna Lindberg 2011. Min egen ö Min egen ö Tror du på gud? Han svarade inte genast. Fortsatte bara framåt i den djupa snön. Den var tung och blöt, som om den legat där i flera år och bara blivit tjockare. Säkert skulle det ta lång tid

Läs mer

Martin Widmark Christina Alvner

Martin Widmark Christina Alvner Ne ly Rapp monsteragent: Vampyrernas bal Martin Widmark Christina Alvner Kapitel 1 Hälsningar från DU-VET-VEM Nelly! Sträck på dig! In med magen! Upp med hakan! Jag gjorde som jag blev tillsagd och försökte

Läs mer

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012 Hjälp! Jag Linn gjorde illa hjälp! jag gjorde illa linn Text: Jo Salmson 2012 Bild: Veronica Isaksson 2012 Formgivare: Sandra Bergström Redaktör: Stina Zethraeus Repro: Allmedia Öresund AB, Malmö Typsnitt:

Läs mer

Ellie och Jonas lär sig om eld

Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Ellie och Jonas lär sig om eld Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Textbearbetning: Boel Werner och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap Grafisk form: Per

Läs mer

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara

Sophia höll på ute i köket. Det var antagligen bäst att ta samtalet med Madde nu, det hade ju visat sig att det bara blev värre av att inte svara Anders Han gick in i hennes vardagsrum och slog sig ner i soffan. De skulle ta kaffe och efterrätt hemma hos Sophia. Hon fixade just nu med en överraskning ute i köket. Han såg sig omkring. Det var ett

Läs mer

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE

MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE MÅNS GAHRTON JOHAN UNENGE HOTELL GYLLENE KNORREN: DEN MYSTISKA GÄSTEN Text: Måns Gahrton och Johan Unenge 2008 Bild: Johan Unenge 2008 En originalproduktion från Bonnier Carlsen Bokförlag, Stockholm Formgivning

Läs mer

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen. En ko i garderoben j! är jag här igen, Malin från Rukubacka. Det har hänt He Det en hel del sedan sist och isynnerhet den här sommaren då vi lärde känna en pianotant. Ingenting av det här skulle ha hänt

Läs mer

Sagan om Nallen Nelly

Sagan om Nallen Nelly Sagan om Nallen Nelly Titel Författare Det var en gång en flicka som hette Lisa som bodde i Göteborg. Lisa tog med sig skolans nalle Nelly på resan till mormor som bodde i Kiruna. Lisa åkte tåg med Nelly

Läs mer

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla Kapitel 1 Hej jag heter Albert och är 8 år. Jag går på Albertskolan i Göteborg. Min fröken heter Inga hon är sträng. Men jag gillar henne ändå. Mina nya klasskompisar sa att det finns en magisk dörr på

Läs mer

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012

Publicerat med tillstånd Blink Blink med stjärnan Text Ingrid Olsson Gilla böcker 2012 En flicka kisar mot den ljusa strimman. Runt strimman är det svart. Svart som under sängen, svart som rullgardinen med julstjärnan där bakom. Svart som hela golvet fram till den ljusa dörrstrimman. 69

Läs mer

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA?

ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? ÄR DET ALLTID BRA ATT HÖRA? Den här uppgiften börjar med att du läser ett utdrag från romanen Talk Talk av TC Boyle. Boken handlar bland annat om Dana som är döv och hur hennes familj och pojkvän uppfattar

Läs mer

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell

...som små ljus. i huvudet. Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Marika Sjödell ...som små ljus i huvudet Copyright 2012, Marika Sjödell Ansvarig utgivare: Marika Sjödell Illustratör: Åsa Wrange Formgivare: Patrik Liski Framställt på vulkan.se

Läs mer

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå. Solen har gått ner Solen har gått ner, mörkret faller till, inget kan gå fel, men ser vi efter får vi se För det är nu de visar sig fram. Deras sanna jag, som ej får blomma om dan, lyser upp som en brand.

Läs mer

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen.

Göm Enya! Kärleken är starkare än alla gränser i världen. Göm Enya! Text: Anette Skåhlberg Bild: Katarina Dahlquist Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist 2011 Sagolikt Bokförlag 2011 Formgivning: Katarina Dahlquist www.sagoliktbokforlag.se sagolikt@sagoliktbokforlag.se

Läs mer

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin

Om författaren. Om boken. Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om författaren Namn Aron Ålder 9 år Intressen Fotboll och mat Klass 3b Tack till Love Dohns Josef Sahlin Om boken Klara är elva år och har en kompis som heter Amanda. Det finns en dum kille som heter Tobias.

Läs mer

Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det.

Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det. 1 Det här är Maria. Hon har just badat och hennes mamma har bråttom. Men det har inte Maria. Hon vill inte ha bråttom, det är bara vuxna som har det. - Vi hinner inte om du ska hålla på och bråka. - Jag

Läs mer

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han

Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han Någon som redan hade växt, det var Björnkram. Men han hade växt under vintern. Han hade alltid varit större än Springer Med Vinden men nu var han huvudet längre och nästan dubbelt så bred. Springer Med

Läs mer

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 1 hej! Sid: 5 Kapitel: 2 brevet Sid: 6 Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip Kapitel: 3 nycklarna Sid: 7 Kapitel: 4 en annan värld Sid: 9 Kapitel: 5 en annorlunda vän Sid: 10

Läs mer

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna

Rolf H Reimers. Skiss till de första 14 sidorna SE Skiss till de första 14 sidorna Rolf H Reimers Texten skrevs ursprungligen i april 1990 efter två inte helt lyckade operationer när jag låg på sjukhuset på grund av näthinneavlossning. Den handlar inledningsvis

Läs mer

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska.

Första kapitlet. I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. Första kapitlet I vilket den första snön faller och den första snöbollen hamnar just där den inte ska. I detsamma hördes steg. Ingo vände sig om och fick se Roger komma gående mot hotellet i en sådan fart

Läs mer

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död.

Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig. Det finns faktiskt ingen. Alla är döda. Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen

Läs mer

Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om.

Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om. 4 Inte minns hon allting, det stämmer inte, på den punkten har hon fel. Möjligen stämmer det att hon minns just detta som hon berättar om. Men mellan ett som hon minns och ett annat som hon också minns

Läs mer

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. ALBUM: NÄR JAG DÖR TEXT & MUSIK: ERICA SKOGEN 1. NÄR JAG DÖR Erica Skogen När jag dör minns mig som bra. Glöm bort gången då jag somna på en fotbollsplan. När jag dör minns mig som glad inte sommaren då

Läs mer

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade

Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade Hon log, ett litet bittert leende. Så söt, så vacker hon var! Det var fest på slottet i går kväll, började hon. Bröllop. Alla var där och vi hade många gäster från utlandet. En av dom tyska prinsarna uppvaktade

Läs mer

Alvas önskehund. Susanne Pelger. Kalvö Förlag

Alvas önskehund. Susanne Pelger. Kalvö Förlag Alvas önskehund Susanne Pelger Kalvö Förlag 2013 Kalvö Förlag och Susanne Pelger Utgiven av Kalvö Förlag Omslag: Emilia Nilsson Tryckt hos LaserTryck AB, Stockholm ISBN 978-91-637-3917-0 Bokens hemsida:

Läs mer

Vad betyder ett eget hem för dig? Är det lätt eller svårt att få en egen bostad där du bor?

Vad betyder ett eget hem för dig? Är det lätt eller svårt att få en egen bostad där du bor? Denna lektion är hämtad ur Ord och lästräning av Lena Sundberg Holmberg och Kristina Asker. Ord och lästräning består av fyra häften som övar och repeterar ord tematiskt inför det nationella provet i sfi.

Läs mer

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN MARIA FRENSBORG LÄSFÖRSTÅELSE kapitel 1 scouterna(sid 3, rad 8), grupp för ungdomar som tycker om naturen försvunnen (sid 3, rad10), borta parkeringen (sid 4, rad 1), där man

Läs mer

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld

Douglas Foley. Habib: Tre gånger guld Douglas Foley Habib: Tre gånger guld Tidigare utgivet av Douglas Foley: Ingen återvändo 2001 Shoo bre 2003 Habib: Meningen med livet 2005 Habib: Friheten minus fyra 2005 Habib: Paris tur och retur 2006

Läs mer

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10.

KAPITEL 2. Publicerat med tillstånd Bankrånet Text Anna Jansson Bild Mimmi Tollerup Rabén & Sjögren 2010. Bankrånet inl.indd 18 2010-08-24 10. KAPITEL 2 De hade knappt kommit ut på gatan förrän Emil fick syn på Söndagsförstöraren. Tant Hulda brukade komma och hälsa på varje söndag, fast Vega som bott i huset före familjen Wern hade flyttat för

Läs mer

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär

2.Brevet! Idag har något konstigt hänt i skolan. Det var ett brev som stack ut i en liten springa i dörren, på. det såhär 1.Hej! Hej jag heter Jakob. Jag är 9 år och går på Havsundaskolan. Jag gillar att spela fotboll och hockey. Jag älskar min t-shirt och mina jeanshorts. Vår lärare heter Kerstin, hon är så snäll. Min allra

Läs mer

Jag heter Elli, jag är 11 år. Jag har långt blont hår och gröna ögon. Jag brukar ha kläder från Hollister och Ambercombie & Fitch.

Jag heter Elli, jag är 11 år. Jag har långt blont hår och gröna ögon. Jag brukar ha kläder från Hollister och Ambercombie & Fitch. Varulven Jag heter Elli, jag är 11 år. Jag har långt blont hår och gröna ögon. Jag brukar ha kläder från Hollister och Ambercombie & Fitch. Jag bor ute på landet så det är ganska långt till skolan så jag

Läs mer

Du är den jag vill ha

Du är den jag vill ha Text (Rosa): Måns Gahrton l Text (Ville): Johan Unenge Du är den jag vill ha Baserat på en berättelse av Måns Gahrton och Johan Unenge Illustrationer: Johan Unenge www.livetenligtrosa.se du är den jag

Läs mer

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då Hon går till sitt jobb Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då mer än att älska henne så, som jag gör Hon går på café och sätter sig ner men ingenting

Läs mer

Pojke + vän = pojkvän

Pojke + vän = pojkvän Pojke + vän = pojkvän Min supercoola kusin Ella är två år äldre än jag. Det är svårt att tro att det bara är ett par år mellan oss. Hon är så himla mycket smartare och vuxnare än jag. Man skulle kunna

Läs mer

texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala

texterna till innan. under. efter samtliga skrivna av sandra vilppala texterna till "innan. under. efter" samtliga skrivna av sandra vilppala himlen och golvet och det jag är fattig utan dig urholkat pank och dessvärre mindre än jag trodde när du fattas du är som en cirkus

Läs mer

Hon vågade inte lägga till, nu ses vi aldrig mer. Men aldrig någonsin hade det känts så skönt att han stängde dörren och gick.

Hon vågade inte lägga till, nu ses vi aldrig mer. Men aldrig någonsin hade det känts så skönt att han stängde dörren och gick. 6. Jamila kunde inte somna natten innan det var dags. Hon försökte ligga så still som möjligt, så Kamal inte skulle bli orolig och förstå att någonting var i görningen. Han skulle iväg på morgonen och

Läs mer

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren. SJÖODJURET Klockan var 10 på förmiddagen en solig dag. Det var en pojke som letade efter stenar på stranden medan mamma solade. Stranden var tom. Vinden kom mot ansiktet. Det var skönt. Pojken hette Jack.

Läs mer

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg

Sju små sagor. i urval av Annika Lundeberg Lilla Sju små sagor i urval av Annika Lundeberg Bockarna Bruse Med bilder av Christina Alvner Det var en gång tre bockar, som skulle gå till sätern och äta sig feta och alla tre hette de Bruse. Vägen till

Läs mer

Innehåll 8 noveller om otrohet

Innehåll 8 noveller om otrohet Innehåll 8 noveller om otrohet Frågan? 11 Herre, skydda mitt barn 15 Ärlig. Jävligt konstigt ord 51 Platt mage 63 Love 69 Nu talar jag 75 Tre (hon) 80 Klara 123 7 Frågan? När jag tittar ut från fjortonde

Läs mer

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013

kapitel 1 Publicerat med tillstånd Dilsa och den falska förälskelsen Text Petrus Dahlin Bild Sofia Falkenem Rabén & Sjögren 2013 kapitel 1 I morgon börjar sommarlovet och vi ska åka till Gröna Lund. Om sommaren fortsätter på det här sättet kommer det att bli den bästa i mitt liv. Jag sitter hemma på rummet och har just berättat

Läs mer

böckerna om monsteragenten nelly rapp: Besök gärna www.martinwidmark.se där författaren läser och berättar.

böckerna om monsteragenten nelly rapp: Besök gärna www.martinwidmark.se där författaren läser och berättar. böckerna om monsteragenten nelly rapp: Monster-akademin 2003 Frankensteinaren 2003 Varulvarna 2004 Trollkarlarna från Wittenberg 2005 Spökaffären 2006 De vita fruarna på Lovlunda slott 2007 Häxdoktorn

Läs mer

Hjalmar Söderberg. Förvillelser

Hjalmar Söderberg. Förvillelser Hjalmar Söderberg Förvillelser Han stod en stund och betänkte sig med klappande hjärta och återhållen andedräkt innan han kunde besluta sig för att dra i det lilla röda och svarta klocksnöret. Han visste

Läs mer

Rebecka 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Rebecka 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade en morgon i mitt hem, jag bodde på landet i en liten by i riket Siltarp. Mitt hem bestod av tre rum där jag, mina sju syskon samt far och mor bodde. I samma sekund kommer

Läs mer

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida. Min bästa kompis heter Frida. Frida och jag brukar leka ridlektion

Läs mer

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013

Kapitel 1. Publicerat med tillstånd Bortdribblad Text Magnus Ljunggren Bild Mats Vänehem Bonnier Carlsen 2013 Kapitel 1 Det är tisdag kväll och som vanligt har ABK:s lag träning. I små grupper dribblar man runt koner, tränar inkast, skjuter på mål eller övar väggpass. Bra! skriker Hanna när Yalam lyckas dribbla

Läs mer

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning ÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning Ordlista stålskena fraktur brott i handleden akuten amputering konvention avtal efterskott omprövning överklaga SJUVÅRD VID ILLFÄLLIG VISELSE UOMLANDS

Läs mer

l á s z l ó v i l l á n y i ö v e r s ä t t n i n g o c h e f t e r o r d a v d a n i e l g u s t a f s s o n p e c h

l á s z l ó v i l l á n y i ö v e r s ä t t n i n g o c h e f t e r o r d a v d a n i e l g u s t a f s s o n p e c h under tiden l á s z l ó v i l l á n y i ö v e r s ä t t n i n g o c h e f t e r o r d a v d a n i e l g u s t a f s s o n p e c h h:ström Text & Kultur Skolgatan 41 903 27 Umeå forlag.hstrom.se forlag@hstrom.nu

Läs mer

ABC klubben. Historiestund med mormor Asta. Av Edvin Bucht. Djuptjärnsskolan Kalix

ABC klubben. Historiestund med mormor Asta. Av Edvin Bucht. Djuptjärnsskolan Kalix ABC klubben Historiestund med mormor Asta Av Edvin Bucht 3a Djuptjärnsskolan Kalix Nu är Lea, Jacob och Dennis på väg till sin mormor, Asta som hon heter. Dom körde från orten Kalix, till deras mormor,

Läs mer

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott.

En dag så gick vi runt på skolan och pratade. Då så såg vi en konstig dörr. Den var vit och hade en svart ruta och den luktade inte gott. Hej! Hej! Jag heter Peter och jag är tio år. Jag går på Tallbergskolan. Det finns många snälla på våran skola, men våran vaktmästare är jag väldigt rädd för. Han ser sur ut. Jag har en bästis som heter

Läs mer

Lyssna på personerna som berättar varför de kommer försent. Du får höra texten två gånger. Sätt kryss för rätt alternativ.

Lyssna på personerna som berättar varför de kommer försent. Du får höra texten två gånger. Sätt kryss för rätt alternativ. Höra 1 Varför kommer de för sent? Lyssna på personerna som berättar varför de kommer försent. Du får höra texten två gånger. Sätt kryss för rätt alternativ. A Ursäkta mig, jag skyndade mig så mycket jag

Läs mer

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007

Måndag 27 december. Publicerat med tillstånd Vingmuttern - min allra bästa vän Text Viveca Lärn Bild Eva Eriksson Rabén & Sjögren 2007 Måndag 27 december Så fort jag vaknade i morse, tänkte jag: Jag är så glad. Så särskilt glad. Varför är jag så glad idag? Julaftonen var ju över för tusen år sen. Inte hade jag tappat några nya tänder.

Läs mer

ska säga att kycklingen smakade bra, en kod, som om det var tolv år och lekte en

ska säga att kycklingen smakade bra, en kod, som om det var tolv år och lekte en När hjärtat har väntat Leendet från söndagen får henne att drömma sig bort. Hon kan fortfarande inte tro det. Snart är Åke där. Om igen rättar Berit till kuddarna i soffan. Listerna och dörrkarmarna skiner

Läs mer

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar!

Kap.1 Packning. - Ok, säger Elin nu måste vi sätta fart för båten går om fem timmar! Kap.1 Packning Hej jag heter Elin. Jag och min pojkvän Jonathan ska till Gotland med våra kompisar Madde och Markus. Vi håller på att packa. Vi hade tänkt att vi skulle tälta och bada sedan ska vi hälsa

Läs mer

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus

Buslus. 1. Buslus flyttar inomhus Buslus 1. Buslus flyttar inomhus Det var en gång en liten lus som hette Buslus. Hon bodde i ett träd med sin storebror och sin lillasyster. Deras mamma och pappa fanns inte längre, de hade hoppat upp på

Läs mer

tentasalen Spökena i Agrara TransLingvistiska AllmänSpexeriet Skövde presenterar ett minispex för SACO-mässan 1998: Jessika Torheden och Anders Juhlin

tentasalen Spökena i Agrara TransLingvistiska AllmänSpexeriet Skövde presenterar ett minispex för SACO-mässan 1998: Jessika Torheden och Anders Juhlin ATLAS 2 1998 - minispex Spökena i tentasalen - Sida 1 av 8 Agrara TransLingvistiska AllmänSpexeriet Skövde presenterar ett minispex för SACO-mässan 1998: Spökena i tentasalen av Jessika Torheden och Anders

Läs mer

Skopi med förhinder NEEEEEJ. Skriket väller fram bakom draperiet som skiljer britsarna på sjukhusets magtarmmottagning. Kvinnan som skriker har nyss suttit i väntrummet intill där man nu hör skriet. Någon

Läs mer

Här kan du exklusivt läsa Lena Ollmarks manus: Flickan, kyrkan och ringen. Om du vågar

Här kan du exklusivt läsa Lena Ollmarks manus: Flickan, kyrkan och ringen. Om du vågar SPÖKET VALLONA SOM FILM OCH TV-SERIE Just nu pågår arbetet med att samla pengar för att göra film och tv-serie av Spökskeppet Vallona. I tv-versionen finns det plats för några extra specialskrivna spökhistorier

Läs mer

Jag är visst smart! säger Patrik

Jag är visst smart! säger Patrik Jag är visst smart! säger Patrik Nu är mamma arg igen. Hon är nästan alltid arg på mig. Igår var hon arg, och hon blir säkert arg imorgon igen. Det är inget roligt. Idag är ingen bra dag. Imorse glömde

Läs mer

Kurt qvo vadis? 2007-01-11. Av Ellenor Lindgren

Kurt qvo vadis? 2007-01-11. Av Ellenor Lindgren qvo vadis? 2007-01-11 Av Ellenor Lindgren SCEN 1 HEMMA Publikinsläpp. tar emot publiken och förklarar att slagit huvudet. har bandage runt huvudet och ligger och ojar sig på scenen. leker och gör skuggspel.

Läs mer

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6

Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Innehållsförteckning Kap 1 sida 2 Kap 2 sida 3 Kap 3 sida 4 Kap 4 sida 5 Kap 5 sida 6 Kapitel 1 David Drake är 28 år och bor i Frankrike.Han bor i en liten lägenhet långt bort från solljus.under sommaren

Läs mer

Kapitel 1 Hej Hej jag heter Henke. Min bäste vän heter Ludvig, men han kallas Ludde. Vi är lika gamla, vi är 8år. Vi är rädda för städerskan.

Kapitel 1 Hej Hej jag heter Henke. Min bäste vän heter Ludvig, men han kallas Ludde. Vi är lika gamla, vi är 8år. Vi är rädda för städerskan. Av Agaton Kapitel 1 Hej Hej jag heter Henke. Min bäste vän heter Ludvig, men han kallas Ludde. Vi är lika gamla, vi är 8år. Vi är rädda för städerskan. Hon är gammal och hon har stora tänder. Vi går på

Läs mer

Grodor. Malmö Naturskola. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de

Grodor. Malmö Naturskola. Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Grodor Små grodorna, små grodorna är lustiga att se Ej öron, ej öron, ej svansar hava de Fel. Grodor har både öron och svans. Öronen sticker inte ut på kroppen som på människor men de finns där. Örat syns

Läs mer

En helande Gud! Av: Johannes Djerf

En helande Gud! Av: Johannes Djerf En helande Gud! Av: Johannes Djerf Jag tänkte att vi idag skulle läsa ifrån Mark.7:31 32. Vi läser Det här är en fantastisk berättelse tycker jag om en man, vars öron fick nytt liv. Vi vet inte riktigt,

Läs mer

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband

Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem. Mirjas guldhalsband Petrus Dahlin & Sofia Falkenhem Mirjas guldhalsband www.kalleskavank.se www.rabensjogren.se Det har gått en vecka sedan Dilsa och jag löste fallet. Nu är det helg och jag cyklar bort till Mirja. Solen

Läs mer

Det stora kaoset. Simon Petersson

Det stora kaoset. Simon Petersson Det stora kaoset Simon Petersson Marcus har kort blont hår, mycket muskler, är modig och är 32 år. Steve har brunt hår, blå ögon och är 31 år gammal. Cage har kort brunt hår, blåa ögon och är 24 år gamma

Läs mer

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken.

planet och den asfalterade flygplatsen för att äntligen äntligen få känna på marken. Mitt möte med Tibet För drygt ett och ett halvt år sedan blev jag lycklig fadder till två tibetanska barn, Chokyi och Sonam, åtta år gamla. Alltsedan dess har jag haft ett foto på dem ståendes på mitt

Läs mer

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se

Ensam och fri. Bakgrund. Om boken. Arbetsmaterial LÄSAREN. Författare: Kirsten Ahlburg. www.viljaforlag.se Arbetsmaterial LÄSAREN Ensam och fri Författare: Kirsten Ahlburg Bakgrund Ensam och fri är en berättelse om hur livet plötsligt förändras på grund av en skilsmässa. Vi får följa Lena och hennes tankar

Läs mer

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Nell 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget 1 Kapitel 1 Drakägget Jag vaknade på morgonen. Fåglarna kvittrade och solen lyste. Jag gick ut ur den trasiga fula dörren. Idag var det en vacker dag på gården. Jag satte mig på gräset vid min syster.

Läs mer

Var inte rädd LÄSFÖRSTÅELSE BRITT ENGDAL ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Var inte rädd LÄSFÖRSTÅELSE BRITT ENGDAL ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN BRITT ENGDAL LÄSFÖRSTÅELSE KAPITEL 1 sliten (sida 5, rad 10), väl använd, inte ny längre steg hörs (sida 6, rad 5), man hör att någon går växlar en hastig blick (sida 6, rad

Läs mer

Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret.

Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret. Vätterrundan 2009 och vi hade inte tur med vädret. Så var det då dags för vår första (och sista?) Vätternrunda. Vi hade ängsligt följt väderrapporterna i veckan och till sist var det bara att inse att

Läs mer

Latte i lådan Mette Vedsø

Latte i lådan Mette Vedsø Lärarmaterial SIDAN 1 Boken handlar om: Kamal vill gärna ha ett eget marsvin, men hans mamma tycker inte att man ska ha djur i bur. Nu ska Kamal ta hand om Klaras marsvin, Lotto. Han är jätteglad för det.

Läs mer

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner.

Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Veronicas Diktbok Bästa vänner Det är bra att ha en bästa vän tycker jag. Vår vänskap kommer att hålla för alltid. Jag är glad för att vi är bästa vänner. Vi gör roliga saker tillsammans. Jag kommer alltid

Läs mer

Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade

Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade Men först skulle hon vila ut. Hon krängde av sig alla kläder som stank av svett och smuts, något som hon känt först när hon kom in i detta nystädade och väldoftande rum. Förmodligen hade städpersonalen

Läs mer

Tre saker du behöver. Susanne Jönsson. www.sj-school.se

Tre saker du behöver. Susanne Jönsson. www.sj-school.se Steg 1 Grunden 0 Tre saker du behöver veta Susanne Jönsson www.sj-school.se 1 Steg 1 Grunden Kärleken till Dig. Vad har kärlek med saken att göra? De flesta har svårt att förstå varför det är viktigt att

Läs mer

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 11 Mina händer. En berättelse från Skellefteå

BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL. Skellefteå skriver. 11 Mina händer. En berättelse från Skellefteå BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 11 Mina händer En berättelse från Skellefteå Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013 Smaken

Läs mer

Babysång Öppna förskolan Sävsjö

Babysång Öppna förskolan Sävsjö Babysång Öppna förskolan Sävsjö 1. Hej, hej på dej Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n. Hej, hej på dej, hej, hej på dej, jag kan klappa händerna hela da n 2. Jag kan klappa

Läs mer

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA

PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO EN JULIASAGA Daniel Lehto 2011 daniellehto@yahoo.se Till Julia PAPPA ÄR UNDERSKÖTERSKA DANIEL LEHTO Pappa jobbar på ett boende för gamla människor. Det är ett roligt

Läs mer