Särskilt stöd till företag med idisslande djur

Transkript

1 Särskilt stöd till företag med idisslande djur Förslag till Jordbruksdepartementet 2 februari 2009 Jordbruksföretag med idisslande djur, som i huvudsak föds upp på bete och på grovfoder som odlas på den egna gården, är ryggraden i det svenska jordbrukets ekonomi. De är samtidigt de företag som idag bäst uppfyller EUs och Sveriges politiska mål om en långsiktigt uthållig jordbruksproduktion. De producerar livsmedel med liten resursförbrukning och minimal miljöbelastning, men stora positiva miljöeffekter. Trots detta har de senaste årens jordbrukspolitiska reformer bidragit till en minskad lönsamhet för de här företagen. Gårdsstödet riktas enbart till den odlade arealen och det finns inte längre några stödformer som premierar en balanserad djurhållning. Från 2010 öppnas dock en möjlighet att korrigera denna snedfördelning genom att använda en del av direktstödsramen till så kallat särskilt stöd (artikel 68 i den nya direktstödsförordningen). Ekologiska Lantbrukarna och Naturskyddsföreningen föreslår här en modell för särskilt stöd som riktas till företag med idisslande djur och tydligt kopplas till de miljötjänster som idag är huvudmotivet för samhällets stöd till jordbruket. Eftersom stödet är helt "grönt" och inte bygger på någon produktionskoppling kan det också skapa en efterlängtad stabilitet för jordbruksföretagen. Modellen är helt förenlig med internationella handelsregler och kan utan problem användas även efter nästa planerade reform av jordbrukspolitiken Bakgrund EUs gårdsstödsreform från 2005 var ett viktigt första steg bort från den gamla jordbrukspolitiken baserad på produktionsstöd. Reformen etablerade den nya principen att samhällsstöd till jordbruket ska utgå för de miljötjänster näringen utför som förvaltare av viktiga naturresurser. Gårdsstödet har dock ett allvarligt grundfel. Det bortser helt från att jordbruk består både av växtodling och djurhållning. Allt gårdsstöd utgår i förhållande till brukad areal, utan hänsyn till om marken brukas med eller utan djur. Det leder till orimliga konsekvenser eftersom många viktiga miljötjänster bara utförs av företag med djur. Till exempel har de ensamma hela ansvaret för den kostsamma recirkulationen av växtnäring från djuren till åkermarken, och självklart för all skötsel av naturbetesmarker. Det större ansvaret återspeglas i att samhället ställer långt större krav på djurhållande företag än på enbart växtodlande (tvärvillkor).

2 Obalansen i reformen har särskilt stort genomslag i länder där djurhållningen är dominerande i jordbruket. Sverige är ett extremt exempel. Även om relativt många företag drivs utan djur, särskilt i slättbygderna, används ett normalt år procent av åkermarken till odling av djurfoder. Det betyder att praktiskt taget alla svenska jordbruksföretag är starkt beroende av djurhållningen för sin ekonomi, även de som själva inte har några djur. För de djurhållande företagen innebar reformen på flera sätt en försämring. I det tidigare systemet fanns en hygglig balans mellan arealstöd och djurstöd. Det fanns också miljöincitament som gynnade driftformer med betande djur och en måttligt intensiv drift baserad i huvudsak på foder producerat på det egna företaget. Reformens negativa effekter för djurhållande företag har de första åren mildrats genom att vissa djurstöd funnits kvar under en övergångsperiod, i Sverige framförallt mjölkbidraget och handjursbidraget. Idag återstår endast handjursbidraget. Det kan behållas som längst till och med Regeringen har även försökt kompensera djurföretagen för omläggningen genom att delvis fördela gårdsstödet på grundval av historiska stödutbetalningar. Företag som hade djurstöd de första åren på 2000-talet fick en större tilldelning av stödrätter till sin mark Träffsäkerheten i denna kompensation avtar snabbt i takt med strukturförändringarna i jordbruket. Mark och stödrätter säljs eller arrenderas ut, företag byter driftsinriktning, markägare återtar tidigare utarrenderad mark. Resultatet blir att de högre stödrätterna över tiden får allt mindre koppling till den produktion de ursprungligen grundades på. De har överhuvudtaget inget värde för nystartande eller utökande jordbruksföretag, som tvärtom tvingas konkurrera på orättvisa villkor. Särskilt stöd till företag med idisslande djur Den uppdatering av EUs jordbrukspolitik som beslutades i december 2008 (hälsokontrollen) ger nu möjlighet att istället skapa en framåtsyftande stödform för djurhållande företag, som varken bygger på tillfälliga undantag eller historiska stödutbetalningar. Reglerna om särskilt stöd (artikel 68 i den nya EU-förordningen) tillåter att medlemsländerna betalar högre gårdsstöd till företag som drivs så att de ger särskilda miljöfördelar. Förutsatt att reglerna utformas så att de är förenliga med reglerna för "gröna boxen" i WTO kan ett medlemsland använda upp till 10 procent av den nationella direktstödsramen till särskilt stöd. Det innebär för Sveriges del 77 miljoner euro per år, motsvarande miljoner kronor beroende på valutakurs. Vi anser att i stort sett hela den möjliga ramen bör användas till att förstärka gårdsstödet för alla företag som drivs med idisslande djur har en i huvudsak grovfoder- och betesbaserad produktion producerar huvuddelen av sitt eget foder. 2

3 Med de kriterier vi föreslår bedömer vi att procent av arealen på företag inriktade på mjölk, nötkött eller lammkött skulle kvalificera för särskilt stöd. Motiven för att styra en något större del av gårdsstödet till dessa företag är mycket starka. Resurseffektivitet. Livscykelanalyser visar att en hög självförsörjningsgrad med foder och en hög grovfoderandel gör mycket stor skillnad för energibalans och klimatpåverkan. Produktion och transporter av kraftfoder, i synnerhet importerat proteinfoder, utgör en stor del av jordbrukets miljö- och klimatbelastning. En hög andel vallfoder innebär att fossilenergikrävande konstgödsel kan ersättas med kväve från baljväxter i vallgrödan. Idisslarnas förmåga att bryta ned cellulosa innebär att de utnyttjar biologiska resurser som inte direkt kan användas av människor eller andra enkelmagade djur. Minimalt växtnäringsläckage. Ett företag som producerar huvuddelen av sitt eget foder har en stallgödselmängd som är väl anpassad till arealen. Det är väl belagt att växtnäringsförluster uppstår framförallt när stallgödselgivorna är höga, vilket blir fallet när djurtätheten är hög och stora mängder foder köps in till företaget. En hög andel vall bidrar ytterligare till låga växtnäringsförluster, eftersom vallen är flerårig och binder växtnäringen effektivt så länge den inte bryts. Försumbar bekämpningsmedelsanvändning. En varierad växtföljd med både flerårig vall och ettåriga fodergrödor eliminerar i stort sett behovet av kemisk bekämpning. Biologisk mångfald och ett levande landskap. Växlingen mellan grödor, liten kemikalieanvändning och ett produktionslandskap som innehåller både åker, betesmark, bryn och åkerrenar ger goda förutsättningar för de växter och djur som traditionellt är knutna till jordbruksmiljöer. Medan nedgången varit dramatisk för många arter i slättbygdsområden som domineras av växtodlingsföretag utan djur, är situationen stabil där produktionen domineras av företag med idisslande djur. Kvalificeringsvillkor Villkoren för särskilt stöd baseras uteslutande på uppgifter som redan lämnas i SAMansökan. Det krävs därför varken någon uppgiftslämning eller någon särskild ansökan från jordbruksföretagen. Vi föreslår tre enkla kriterier: Djurtäthet högst 1,25 DE/ha åkermark Djurtäthet lägst 0,8 DE/ha åkermark Flerårig vall på minst 30 procent av åkerarealen Gränsen för högsta djurtäthet syftar till att identifiera de företag som har en hög självförsörjningsgrad med foder och därmed en stallgödselmängd i rimlig balans med arealen. Beräkningen görs på företagets totala djurhållning. Även djurslag som inte är kvalificerande för stödet räknas alltså med, eftersom även de genererar foderinköp och stallgödsel. Vi föreslår att gränsen för särskilt stöd sätts till högst 1,25 DE/ha åkermark. Företag som ligger över den nivån kvalificerar överhuvudtaget inte för särskilt stöd. Gränsen för lägsta djurtäthet behövs därför att djurhållningens positiva effekter, till exempel kapaciteten att upprätthålla ett optimalt betestryck, är beroende av en viss djurtäthet. Den beräknas följaktligen endast på företagets idisslande djur. Vi föreslår 3

4 att minimigränsen sätts till 0,8 DE idisslare/ha åkermark, vilket är den djurtäthet som är möjlig att upprätthålla i ekologisk drift helt utan foderinköp. Företag som ligger under den djurtätheten kan också få särskilt stöd, men då bara för den andel av företagets areal som klarar gränsen 0,8 DE idisslare/ha åkermark. Med andra ord kan särskilt stöd utgå för maximalt 1,25 ha/de idisslare. För att bättre styra ersättningen till de företag som verkligen står för betesdriften, borde den lägsta djurtätheten beräknas enbart på faktiskt betande djur. Stora delar av nötköttproduktionen bedrivs till exempel med ungtjurar som hålls på stall under en relativt lång slutgödningsperiod, även om den inträffar under betessäsongen. Idag finns dock inga rutiner för att samla in uppgifter om vilka djur som betar, och vi är därför osäkra på om ett sådant villkor är realistiskt. Gränsen för minsta vallandel motiveras av att miljöfördelarna med produktionssystemet till stor del är knutna till växtföljder med flerårig vall. Vallen effektiviserar växtnäringsförsörjningen både genom att reducera näringsläckage och genom att ersätta konstgödsel med kvävefixering, och den minskar ogräsproblemen och därmed behovet av bekämpningsmedel. Djurenhetsberäkningarna bör göras med samma omräkningstal som gäller i landsbygdsprogrammet, eftersom de redan är etablerade och har en relativt god relation till foderförbrukning/gödselproduktion: Nötkreatur över 24 mån Nötkreatur 6-24 mån Får över 12 mån Sugga Slaktsvin Värphöna Slaktkyckling 1 DE 0,6 DE 0,15 DE 0,5 DE 0,1 DE 0,014 DE 0,003 DE Ersättningsnivå och förväntad anslutning Nivån på det särskilda stödet sätts lika för hela landet och lika för åkermark och naturbetesmark. Ersättningsnivån fixeras inte till ett fast belopp per hektar, utan hela den tillgängliga budgeten fördelas varje år i form av ett tilläggsbelopp per hektar över hela den areal som uppfyller kvalifikationsvillkoren. På så sätt elimineras risken för "instängda pengar", samtidigt som det skapas ett tydligt incitament för lantbruksföretagen att anpassa sin produktion så att den kvalificerar för stödet. Det totala antalet idisslare i Sverige motsvarade 2007 strax över 1 miljon djurenheter. Hur stort tilläggsbeloppet blir per hektar vid en given totalbudget beror dels på hur stor andel av djurenheterna som finns på mark som kvalificerar, dels på hur stor djurtätheten är på den kvalificerade arealen. Om vi antar att den möjliga ramen utnyttjas fullt (750 Mkr) och att 70 procent av djurenheterna finns på areal som kvalificerar, med en genomsnittlig djurtäthet av 1 DE/ha, skulle särskilt stöd utgå till cirka ha med drygt kr/ha. Vid 4

5 mindre totalbudget minskar summorna proportionellt. Följande tabell ger en uppfattning om variationsbredden. Andel av DE DE/ha Antal ha Kr/ha 60 % 1, % 1, % 0, Även om ersättningsnivån sätts lika för åkermark och naturbetesmark begränsas i praktiken ersättningsmöjligheterna för naturbetesmarken genom taket på 1,25 ha/de. Företag med mycket stora betesarealer och låga djurtätheter får bara särskilt stöd för en del av sin areal. Detsamma gäller företag med stor andel växtodling för avsalu. Finansiering och genomförande I samband med att de nu beslutade ändringarna i jordbrukspolitiken genomförs finns också möjligheter att finansiera ett särskilt stöd på ett balanserat sätt. Vi bedömer att följande lösning är tekniskt möjlig, förutsatt att alla nödvändiga beslut fattas och notifieras till EU-kommissionen före 1 augusti i år. Handjursbidraget. När handjursbidraget avskaffas går de frigjorda medlen (drygt 37 miljoner euro) in i gårdsstödet. De kan därifrån överföras till det särskilda stödet och utgöra en grundplåt motsvarande nästan hälften av den möjliga totalramen (cirka 350 Mkr). Utjämning. Enligt artikel 49 i den nya EU-förordningen får en medlemsstat genomföra vissa utjämningar av gårdsstödet. Det kan frigöra ytterligare medel. En tänkbar modell är sätta ett tak för maximalt värde på en stödrätt, och använda överskjutande belopp till det särskilda stödet. Alternativt kan man göra en procentuell neddragning av alla belopp över ett (lägre) takbelopp. Det är även möjligt att tillämpa olika modeller, belopp eller procentsatser i olika regioner. Outnyttjade medel och nationella reserven. Det går också att använda outnyttjade medel från gårdsstödet eller den nationella reserven, om de inte behövs för andra ändamål. Vi tror det är klokt att införa det särskilda stödet i två eller tre steg med början 2010 eller Även om förändringarna blir relativt små för de flesta jordbruksföretag bör en abrupt övergång alltid undvikas när det är möjligt. Dessutom kräver EUregelverket att en utjämning av gårdsstöden enligt artikel 49 genomförs i minst två steg. Övergången måste avslutas senast 2012, då handjursbidraget ska vara avskaffat. Kontakt: Peter Einarsson, Ekologiska Lantbrukarna Telefon , epost peter.einarsson@ekolantbruk.se Gun Rudquist, Naturskyddsföreningen Telefon , epost gun.rudquist@naturskyddsforeningen.se 5