Kan man säga nej till uthyrningar?

Transkript

1 Kan man säga nej till uthyrningar? Vi har fått frågor om vad som gäller för offentligt finansierade institutioner i samband med uthyrning av lokaler till externpart. Riksutställningar har här gjort en sammanställning av de juridiska aspekter som finns att ta hänsyn till, med ambitionen att erbjuda ett stöd vid uthyrningsbeslut. Sammanställningen kommer att ta upp nödvändigheten av att: Upprätta en tydlig policy för sin uthyrningsverksamhet Se över sina avtal. Fråga och avtala om syfte med uthyrningen. Utbilda alla i sin organisation om diskrimineringslagstiftningen. Att hyra ut möteslokaler är en viktig inkomstkälla för många museer och andra offentligt finansierade utställningsverksamheter, och för den som hyr är det ofta ett mycket medvetet val att vara i just museets lokaler. Som hyresgäst vill man ta del av de värden som museet representerar och man ser ofta att sitt eget varumärke/organisation stärks av valet av lokal. På motsvarande sätt kan museet stärkas av att förknippas med vissa hyresgäster, eller om hyresgäster genom sina värdegrunder är direkt oförenliga med museets uppdrag så kan museets trovärdighet sjunka. Sedan den 1 januari 2009 gäller diskrimineringslagen som innebär att den som vill hyra lokal hos museet inte får nekas, och därmed diskrimineras, på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionshinder eller sexuell läggning. Så undviker du diskriminering och kan också säga nej: Upprätta en tydlig policy för museet så att alla vet vad som gäller. Därigenom minskar risken för diskriminering på grund av missriktad hänsyn och okunskap. Ange vilka typer av verksamheter man inte tillåter på museet, till exempel inga studentfester. På detta sätt blir verksamheten förutsebar för både anställda och de som önskar hyra lokal på

2 museet. Detta minskar också risken för att den som vill hyra lokalen men inte godkänns uppfattar museets agerande som diskriminerande. Se över era avtal, bestämmelser och rutiner. Där ni tydligt skriver in vad som är tillåtet och inte hos er. Fråga den som ska hyra om syfte med uthyrningen och skriv in det i hyresavtalet. Då ser du att det är i överensstämmelse med museets interna policy. Utbilda alla och ha rutiner för nyanställda som arbetar med uthyrning. Det är arbetsgivaren som är ansvarig om någon i personalen diskriminerar. Lär er de sex diskrimineringsgrunderna Du får inte säga nej till en hyresgäst på grund av: 1. Kön 2. Könsöverskridande identitet eller uttryck 3. Etnisk tillhörighet 4. Religion eller annan trosuppfattning 5. Funktionshinder 6. Sexuell läggning. Du får säga nej till hyresgäster som inte är skyddade av diskrimineringslagen, exempelvis: 1. Politiska partier 2. Lobbyistgrupper 3. Organisationer som ägnar sig åt civilolydnad eller gränsar till det kriminella 4. Etiska, filosofiska, politiska grupper/organisationer 5. Och många fler Exempel: Politiska partier: Kan man säga nej till. Att ett museum säger nej till den som vill hyra lokalen med anledning av att man inte vill befatta sig med dennes politiska åskådning, högerextremistisk eller annan åskådning, innebär inte diskriminering. Ideella organisationer som bedriver stark lobbyverksamhet: Kan man säga nej till. Att tacka nej till organisationer som vill hyra lokalen med anledning av bedrivande av lobbyverksamhet är inte diskriminering. Om man däremot tackar nej till vissa och ja till andra baserat på innehållet i deras lobbying kan detta vara diskriminerande beroende på om det materiella lobbyinginnehållet omfattas av någon av diskrimineringsgrunderna.

3 Organisationer som ägnar sig åt civil olydnad som ligger på gränsen till det kriminella: Kan man säga nej till. Detta omfattas inte av någon av ovanstående diskrimineringsgrunder, varför hyresvärden kan välja att inte hyra ut lokalen till sådana organisationer. Här följer en mer fördjupad beskrivning samt förklaring till lagtexten: Mot bakgrund av ovanstående finns följande frågeställningar: 1. Vilken behörighet har offentligt finansierade museer har att hyra ut sin lokal till annan? 2. Vilka skyldigheter avseende diskrimineringsfrågor har offentligt finansierade museer vid uthyrning/nekad uthyrning till annan? 3. Vilka skyldigheter har offentligt finansierade museer i övrigt vid uthyrning till annan? Offentligt finansierade museers behörighet Museernas andrahandsuthyrning kräver tillstånd av fastighetsägaren. Tillstånd kan ingå i museets hyresavtal. Andrahandsuthyrning får bara ske i enlighet med museets eget hyresavtal med fastighetsägaren och detta bör säkerställas i varje uthyrningsfall. Risken är annars att den egna hyresrätten förverkas. Museerna har frihet att hyra ut till vilka de vill och har med anledning av det ingen utredningsskyldighet. Museerna rekommenderas dock att ta reda på syftet med hyrningen för att säkerställa att det tillåtna ändamålet enligt hyresavtalet inte överskrids. Att ställa frågor till den som vill hyra lokalen är inget som kan anses vara diskriminerande i sig. Däremot bör hyresvärden se till att bemötandet inte sker på ett trakasserande sätt. För att i möjligast mån undgå kritik bör museerna utreda syfte och ändamål hos den som vill hyra lokal för att se till att eventuella redan upprättade policys och verksamhetsplaner inte överskrids genom uthyrningen. Detta är dock ingen lagenlig skyldighet utan något museet gör för att vara konsekventa med all sin verksamhet. Diskriminering vad gäller enligt diskrimineringslagen Lagen om förbud mot diskriminering ( DL ) trädde i kraft den 1 juli DL är tillämplig på uthyrning av lokal under förutsättning att tillhandahållandet kan ses som en tjänst. Detta är fallet om uthyrningen riktar sig till en obestämd krets av personer och att uthyrningen görs vid mer än enstaka tillfällen eller handlar om mer stadigvarande verksamhet. Som museum bör man utgå ifrån att uthyrning av lokaler omfattas av DL.

4 För att uthyrning av lokaler ska ses som tillhandahållande av en tjänst krävs att uthyrningen riktas till allmänheten, det vill säga en obestämd krets av personer, i form av anbud eller utbud. Den som hyr ut lokalen behöver inte göra detta i vinstsyfte för att omfattas av DL, utan även till exempel ideella föreningar omfattas. Vem kan diskrimineras? Sex diskrimineringsgrunder DL skyddar endast fysiska personer. Är den som vill hyra en juridisk person finns det däremot en risk att man genomlyser situationen på ett sådant sätt att man anser att personen bakom den juridiska personen har blivit diskriminerad. Därför bör man vidta samma försiktighetsåtgärder gentemot juridiska personer som man gör gentemot fysiska personer. Diskriminering kan endast ske om det påstådda diskriminerande agerandet kan härledas till en av de sex existerande diskrimineringsgrunderna. Politiska åskådningar utgör inte en diskrimineringsgrund, varför museet exempelvis kan neka högerextremistiska partier att hyra lokalen. Man får inte diskriminera på grund av: 1. Kön, 2. Könsöverskridande identitet eller uttryck, 3. Etnisk tillhörighet, 4. Religion eller annan trosuppfattning (etiska och filosofiska värderingar samt politiska åskådningar omfattas inte), 5. Funktionshinder, 6. Sexuell läggning. (Enligt en bestämmelse som träder i kraft den 21 december 2012 (2 kap 12 a DL) innefattas inte diskriminering som har samband med ålder av förbudet mot diskriminering. Enligt samma bestämmelse hindrar inte förbudet mot diskriminering att kvinnor och män behandlas olika i fråga om tjänster, om det har ett berättigat syfte och de medel som används är lämpliga och nödvändiga för att uppnå syftet.) Bevisbörda och rättsföljd enligt DL och Brottsbalken (olaga diskriminering) Den som påstår sig ha blivit diskriminerad behöver endast göra detta antagligt, därefter övergår bevisbördan till hyresvärden. Rättsföljden av diskriminering är diskrimineringsersättning och ger ingen rätt att sluta avtal med hyresvärden. Museerna rekommenderas att dokumentera eventuellt betydelsefulla händelser för att kunna uppfylla sin bevisbörda vid en framtida tvist.

5 Diskrimineringsförbudet innebär inte någon rätt att sluta avtal med den som har diskriminerat utan rättsföljden är att den som utsatts för diskriminering tillerkänns diskrimineringsersättning. Vid sidan av DL finns brottet olaga diskriminering reglerat i brottsbalken. Diskrimineringsgrunderna är i princip desamma. Skillnaden är att brottet olaga diskriminering kräver uppsåt. Påföljden för brottet olaga diskriminering är böter eller fängelse i högst ett år. Läs mer Skaffa dig mer kunskap och stöd genom information från Diskrimineringsombudsmannen Prop. 1971:30 Prop. 1985/86:80 Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1999 Madell, Det allmänna som avtalspart särskilt avseende kommuns kompetens att ingå avtal samt avtalens rättverkningar, Norstedts juridik, 1998 Artiklar i ämnet Läs mer om Armémuseums uthyrning hösten Läs mer om ett projekt på Aftonbladet Ja, vi vill stoppa skiten som juridiskt undersöker om uttalanden och handlingar kan vara straffbara. Läs mer om romer som nekats att hyra bilar.