säby fiholm lindholm berga åkers styckebruk skeppsta gimmersta ånhammar harpsund elghammar sävstaholm schedewij stenhammar sjöholm

Transkript

1 Sammanfattning 11 Sammanfattning lantmäteriet ur geografiska sverigedata, /188-d. De växthus som har ingått i undersökningen i Södermanlands län är uppförda under en period av 200 år, från mitten 1700-talet fram till mitten av 1900-talet. De allra flesta av de undersökta växthusen finns vid herrgårdar av vilka ett par är bruksherrgårdar. Ett växthus vid ett kungligt slott och ett vid en läkarvilla har också dokumenterats. Växthus vid handelsträdgårdar som inte är knutna till någon herrgård eller liknande har inte ingått i undersökningen. säby fiholm lindholm st sundby biby berga åkers styckebruk herresta gripsholm hedensö haneberg äs forsby skeppsta julita fågelsta gimmersta ånhammar fjellskäfte tibble harpsund ökna läkarvillan yxtaholm elghammar sävstaholm schedewij stenhammar rockelsta jacobsberg sjöholm wibyholm hedenlunda mälby st djulö lagmansö beckershof claestorp stäringe vappersta forsa bruk ericsberg trollesund tureholm hagbyberga danbyholm nääs tistad oppeby björksund nynäs hånö berga tuna stjärnholm nävekvarn

2 12 Sammanfattning Det finns många sätt att kategorisera växthus. Man kan se på arkitektur, konstruktion, användning, belägenhet, när de byggdes, vem som lät uppföra dem, vem som var arkitekt osv. Det går inte att dra några definitiva slutsatser om växthuskulturen i länet utifrån nämnda kriterier enbart efter denna inventering. Det finns ändå vissa drag som är intressanta att titta närmare på. Följande indelning baserar sig på typ av byggnad. Indelningen har inte varit helt självklar då utvecklingen av de olika växthustyperna har skett parallellt med varandra. Den kan ändå belysa vissa aspekter på växthusbyggandet. Uppdelningen nedan är ett sätt se på växthusens utveckling genom att sortera dem efter form och funktion. Genomgången blir därför inte strikt kronologisk. Orangerier Orangerikulturen har sin storhetstid i Sverige under 1700-talet men finns kvar en bit in på 1800-talet. Den typ av orangerier som byggs under denna period skiljer sin inte nämnvärt från andra typer av byggnader vid en herrgård eller ett slott när det gäller konstruktionen. Ett orangeri kunde vara murat, timrat eller uppfört i korsvirke. Endast den södra fasaden var försedd med fönster. Arkitekturen kunde vara påkostad om orangeriet var synligt från huvudbyggnaden eller låg på en framskjuten plats i parken. Om samlingen av växter som förvarades i orangeriet inte var så omfattande placerades i närheten av köksträdgården och utformades som en ganska enkel och funktionell byggnad. Ibland inrymdes orangeriet till och med i ett rum med annan funktion. Uppvärmningen var enkel. De äldsta orangerierna hade kakelugnar eller rörspisar. Nyare orangerier kunde ha murade rökkanaler. de äldsta orangerierna Den ursprungliga typen av orangerier finns bara vid ett fåtal herrgårdar i Södermanland. Det äldsta kvarvarande orangeriet är sannolikt det vid Björksund vilket är uppfört i mitten av 1700-talet. Detta har liksom sina äldre föregångare ett pulpettak. Till samma kategori av äldre orangerier med pulpettak kan man föra orangerierna vid Lagmansö och Haneberg. Dessa båda orangerier har en modernare utformning där pulpettaket döljs av gavlar med rak överkant. Vindsutrymmena får ljus genom en rad lunettfönster, något som de har gemensamt med orangeriet vid Hagbyberga. Arkitekterna är kända för två av orangerierna. Björksunds orangeri ritades troligen av Carl Hårleman. Lagmansö ritades av Fredrik Wilhelm Hoppe. björksund lagmansö haneberg hagbyberga

3 Sammanfattning 13 enklare orangerier Vid gårdar där orangerikulturen inte var så omfattande kunde man nöja sig med mindre orangerier. Byggnaderna var inte så påkostade. Vid Säby är orangeriet murat och kombinerat med en trädgårdsmästarbostad. Vid både Berga och Biby är orangerierna timrade. säby berga biby större glaspartier Glaspartierna blev efter hand större och täckte större delen av den södra fasaden som på det kvarvarande orangeriet vid Gimmersta. Likaså hade orangeriet vid Claestorp ursprungligen helt uppglasade fasader mot söder och i västra gaveln. gimmersta claestorp orangerier med lutande glasfasad I slutet av 1700-talet började orangeriernas glasfasader bli mer och mer uppglasade. Man började ge glasfasaden en svag lutning. Detta kan man finna exempel på i orangerierna vid Skeppsta och Tureholm. Denna typ av orangerier kombinerades ofta med en så kallad svanhals eller solfång. Det bästa exemplet på detta var det äldsta nu rivna orangeriet vid Gimmersta. På orangeriet vid Skeppsta är takfoten mot söder utformad som en liten svanhals. Likaså finns rester av en svanhals i drivhuset vid Stäringe. gimmersta skeppsta tureholm stäringe orangerierna blir större I början 1800-talet kommer ett stort antal nya växter som kräver andra typer av övervintring. De äldsta orangerierna var frostfria om vintern. De får nu sällskap av rum där övervintringstemperaturen är högre. Växterna är också högre. Palmerna är mycket populära under 1800-talet. Dessa kräver stora och höga rum vid vinterförvaring. Arkitekturen påverkas också av tiden. Stilen har i början av 1800-talet övergått från den gustavianska till empire. Större orangerier finns vid herrgårdarna Säfstaholm och Elghammar. Dessa båda orangerier ritades av de arkitekter som var engagerade i herrgården i

4 14 Sammanfattning övrigt. På Säfstaholm var det Carl Christoffer Gjörwell och på Elghammar Fredrik Blom. säfstaholm elghammar orangerierna börjar likna drivhus Under 1800-talet fortsatte uppglasningen av orangerier och växthus. Orangeriet vid Nävekvarn är ett exempel på hur det kunde se ut under 1800-talets första hälft när orangerierna mer och mer börjar likna drivhusen. Vad byggnaden kallas varierar också. Växthuset vid Ökna i Floda socken, som idag kallas orangeri, visar hur det kunde se ut i mitten av 1800-talet. Att orangeriernas form och funktion förändras beror både på att glaset blir billigare och på att man börjar intressera sig för andra typer av växter som kräver mer ljus och värme. nävekvarn ökna, floda sn orangerier/växthus med mittparti och ensidiga växthus Den dominerande typen av växthusbyggnader under 1800-talet är de med ett annorlunda utformat mittparti. Ibland kallas de orangerier, ibland växthus. Mittdelen kan ha använts för övervintring, som vinterträdgård eller som arbetsrum. Sidopartierna, som oftast var ensidiga växthus, kunde användas för övervintring eller som vinkaster, persikohus eller drivhus efter behov. I Sörmland finns det flera exempel på denna typ av orangeri/växthus. Alla utom det relativt moderna Vappersta är ombyggda eller förändrade på något sätt men många innehåller trots det många fina originaldetaljer. Byggnaderna i denna kategori är uppförda från 1830-talet fram till 1920-talet. I några fall är arkitekterna kända. Orangerierna vid Stäringe ritades av Axel Nyström, orangeriet vid Stora Sundby av Abraham Nyström, växthuset vid Gripsholm av Fredrik Lilljekvist och växthuset/orangeriet vid Nynäs av Isak Gustaf Clason. Uppräknade i ungefärlig kronologisk ordning finns denna typ av växthusbyggnad vid Hedenlunda, Stäringe, Stora Sundby, Ericsberg, Hedensö, Schedewij, Gripsholm, Nynäs, Vappersta och Harpsund. hedenlunda stäringe stora sundby ericsberg

5 Sammanfattning 15 ericsberg hedensö schedewij gripsholm nynäs vappersta harpsund orangerier som del i annan byggnad Vid gårdar där övervintringen inte var så omfattande inreddes ett rum i en redan befintlig byggnad. På Lindholm i trädgårdsmästarbostaden och på Tistad i drängbostaden. Ett specialfall är orangeriet på Julita som är en del av en växthusanläggning. lindholm tistad julita Ensidiga växthus Ensidiga växthus användes för olika typer av drivning. Det var den vanligaste förekommande typen av växthus fram till slutet av 1800-talet men förekom även en bit in på 1900-talet. I alla större trädgårdar sågs dessa växthus som en självklar del av odlingen i köksträdgården. Ensidiga växthus kan delas upp i två typer om man ser till byggnadens form. Den första typen har enbart en vägg mot norr. Ugnsrum med mera placerades då i byggnadens förlängning. Detta är också den vanligaste utformningen av vinkaster. Den senare och mest vanliga hade som regel ett antal rum i norra delen av byggnaden. Det kunde vara ugnsrum, krukförvaring, arbetsrum eller till och med bostadsrum. ensidiga växthus utan bakre rum Den enklaste typen av ensidiga växthus utan rum mot norr finns vid Biby, Ericsberg, Trollesund och Yxtaholm. De två första har ett glastak och en låg glasvägg i framkant. De två senare har ingen glasvägg i framkant men har istället ett litet pulpettak mot norr på Ericsberg ett tätt tak, på Trol- biby yxtaholm ericsberg trollesund

6 16 Sammanfattning lesund ett uppglasat. I två av växthusen Yxtaholm och Ericsberg odlas det fortfarande. I båda finns vinstockar och de skulle därför kunna kallas för vinkaster. De har dock en annan form än de typiska vinkasterna i nästa avsnitt. vinkaster Vinkaster har dokumenterats vid Björksund, Berga, Danbyholm och Hånö. De mest typiska vinkasterna har enbart ett glasat tak. Framkant och väggen mot norr är murade. Alla gavlar är murade utom på vinkasten vid Berga. I vinkasterna vid Björksund, Danbyholm och Berga finns bevarade rökkanaler i tegel. björksund danbyholm berga hånö ensidiga växthus med bakre rum Ensidiga växthus med rum mot norr finns vid Wibyholm, Stora Sundby, läkarvillan i Flen, Stjärnholm, Forsby, Herresta, Beckershof, Fogelstad, Mälby, Stora Djulö, Danbyholm och Åkers Styckebruk. Rummen mot norr har haft flera funktioner. De vanligaste är ugnsrum eller pannrum och förråd av olika slag. Växthuset vid Beckershof och läkarvillan i Flen har innehållit trädgårdsmästarbostäder. De allra flesta ser ut att ha haft en låg glasad vägg i framkant. wibyholm stora sundby stjärnholm läkarvillan, flen forsby herresta beckershof fogelstad mälby mälby stora djulö åkers styckebruk danbyholm

7 Sammanfattning 17 Sadeltaksväxthus Från ungefär mitten av 1800-talet började man uppföra den typ av växthus som vi är mest vana vid att se idag, nämligen sadeltaksväxthusen. Alla dokumenterade anläggningar är uppförda under sent 1800-tal eller tidigt 1900-tal. Till en början verkar det som om de oftast kombinerades med ensidiga växthus. kombinationer av ensidiga växthus och sadeltaksväxthus I Sörmland finns det flera exempel på denna typ av växthusanläggningar. Ingen av de dokumenterade anläggningarna vid Skeppsta, Jacobsberg, Julita, Fogelstad, Nääs eller Sjöholm har de ursprungliga växthusen kvar. Fyra av växthusen: Skeppsta, Julita, Jacobsberg och Sjöholm har varit kombinerade anläggningar från början. De andra tre kan ha varit det men ser mer ut att ha varit ensidiga växthus som blivit tillbyggda med sadeltaksväxthus. skeppsta julita jacobsberg sjöholm nääs fogelstad sadeltaksväxthus, anläggningar Vid sju av de besökta herrgårdarna har det funnits typiska sadeltaksväxthusanläggningar. Denna typ av växthusanläggning var den vanligast förekommande under 1900-talets första hälft. En sådan anläggning består av ett förbindelsehus med pulpettak som vetter mot norr. I förbindelsehuset finns pannrum, krukförvaring, olika typer av arbetsrum och, om växt- björksund danbyholm fiholm fjällskäfte hedensö lagmansö nävekvarn yxtaholm

8 18 Sammanfattning husen har ingått i en handelsträdgård, även ett rum för försäljning av produkter producerade på gården. Karaktäristiskt för dessa anläggningar är också en stor skorsten. Denna typ av växthus har dokumenterats vid Björksund, Danbyholm, Fiholm, Fjällskäfte, Hedensö, Lagmansö, Nävekvarn och Yxtaholm. Två av de dokumenterade växthusen, de vid Stenhammar och Ånhammar, skiljer sig från standarden. I båda fallen har där de bakre förbindelsehusen har sadeltak istället för pulpettak. Om man redan hade ett växthus eller annan byggnad kunde man som på Äs och Ericsberg bygga om och återanvända. På Äs har en gammal byggnad, möjligen ett orangeri, återanvänts som förbindelsehus för de två sadeltaksväxthusen. På Ericsberg har två tidigare friliggande sadeltaksväxthus byggts ihop med ett gammalt ensidigt växthus som byggts om till ett förbindelsehus. Flera av växthusen, de vid Fjällskäfte, Lagmansö, Björksund, Ånhammar och Ericsberg används fortfarande för odling om, än på hobbynivå, av ägare eller hyresgäster på gården. ånhammar stenhammar ericsberg äs sadeltaksväxthus, friliggande Friliggande ensidiga växthus började uppföras vid mitten av 1800-talet men blev inte vanliga förrän under 1900-talet. Pannrum med mera inrymdes vanligen vid gaveln i förlängningen av växthuset. Sadeltaksväxthus har dokumenterats vid Berga-Tuna, Fogelstad, Forsa bruk, Hånö och Oppeby. Sadeltaksväxthuset är det vanligast förekommande idag och ett exempel på ett sådant modernt växthus finns på Harpsund. berga-tuna fogelstad forsa bruk hånö oppeby harpsund

9 Sammanfattning 19 Ruiner I ett par fall har de dokumenterade växthusen enbart varit ruiner. Växthuset vid Rockelsta och de båda kasterna vid Tibble är svåra att kategorisera eftersom mycket lite finns kvar av dem. Det tillgängliga arkivmaterialet var dessutom mycket knapphändigt. rockelsta tibble Bärbara växthus På fyra av de dokumenterade herrgårdarna finns bärbara växthus. Dessa användes när trädgårdsmästaren skulle frakta ömtåliga blommor från växthusen till torget för försäljning. Bärbara växthus finns på Biby, Haneberg, Nynäs och Schedewij. biby nynäs Konstruktion De flesta växthus i inventeringen har en murad stomme. Några av de dokumenterade växthusen har timrad stomme Berga, Biby, Lindholm, Mälby och Tistad. Massiv trästomme har även växthuset vid Jacobsberg. Några ensidiga växthus har en trästomme kombinerad med murad hjärtvägg Läkarvillan i Flen, Forsby, Nääs och Tureholm. I anläggningar med sadeltaksväxthus uppfördes ofta förbindelsehuset i trä som vid Fiholm, Fjällskäfte, Hedensö, Nävekvarn och Ånhammar. Sadeltaksväxthusen vid Hånö och Oppeby har ett pannhus i trä. De äldsta glastaken var konstruerade med en bärande stomme i trä varpå man lade stora fönsterbågar. Dessa kunde lyftas bort vid reparation eller på sommaren när det var för varmt. Denna typ av glastak finns bara bevarade på växthusen vid läkarvillan i Flen och vid Ökna. Flera av de dokumenterade sadeltaksväxthusen har originalglastak i trä där glaset ligger direkt på stommen.

10 20 Sammanfattning Uppvärmning Den äldsta typen av uppvärmning i orangerier och drivhus var kakelugnar eller rörspisar. Rörspisar finns bevarade på Biby, Berga, Elghammar, Haneberg och Skeppsta. Dessa följdes av olika typer av rökkanaler. Att dra rökkanaler i väggar var inte så vanligt men förekommer i växthusen vid Ericsberg och Vibyholm. Rökkanaler som drogs runt om i orangeri- och växthusrummen ersatte kakelugnarna och var det vanligaste uppvärmningssättet under 1800-talet. Några få rökkanaler finns fortfarande bevarade i vinkasten vid Björksund och vinkasten vid Danbyholm, Berga orangeri och vinkast. Tillhörande ugnar har inte hittats men kan finnas kvar under golvnivå. I ett stort antal växthus finns delar av uppvärmningssystem för vattenburen värme. Inget av dem används idag. I de fall växthusen används är de ofta ouppvärmda. De få som är uppvärmda idag har vanligen någon typ av fjärrvärme. Växter Vinstockar finns fortfarande i växthusen vid Biby, Björksund, Danbyholm, Ericsberg, Gripsholm, Hedensö, Herresta, Schedewij, Stjärnholm och Yxtaholm. Vinstockarna är av varierande ålder. Gamla persiko- och fikonträd finns dessutom i växthusen vid Ericsberg. I ett av växthusen vid Danbyholm finns ett aprikosträd. De allra flesta växthus som används, används i första hand för hobbyodling. I ensidiga växthus fanns ofta trappstegsformade stellage där man ställde upp krukväxter. Det enda som finns kvar är delar av ett stellage i växthuset vid läkarvillan i Flen och ribbor spikade i väggen i det övre växthuset i Mälby. På dessa ribbor var hyllorna lagda. Endast orangeriet vid Ericsberg används fortfarande för övervintring av ett större antal växter. Övervintring förekommer på andra herrgårdar men bara av enstaka träd. Upphovsmän Endast i ett fåtal fall är upphovsmännen kända. Detta gäller framförallt de mer påkostade orangeribyggnaderna. De kända arkitekterna är Carl Hårleman på Björksund, Fredrik Wilhelm Hoppe på Lagmansö, Carl Christoffer Gjörwell på Sävstaholm, Fredrik Blom på Elghammar, Axel Nyström på Stäringe, Abraham Nyström på Stora Sundby och Isak Gustaf Clason på Nynäs. När det gäller ensidiga växthus och sadeltaksväxthus, som ofta är placerade vid köks- och fruktträdgården, har de sannolikt uppförts under ledning av trädgårdsmästaren. Kunskap om växthusbyggande ingick i trädgårdsmästarutbildningen. Vem eller vilka som är upphovsmän har inte varit möjligt att ta reda på i denna inventering.