Utmaningen ett privat erbjudande om trygghet och välfärd

Transkript

1 Utmaningen ett privat erbjudande om trygghet och välfärd

2

3 Utmaningen ett privat erbjudande om trygghet och välfärd Anders Mossberg och Mikael Sekund Timbro/CVV

4 FÖRFATTARNA OCH AB TIMBRO 2001 DESIGN OCH GRAFISK FORM: JONAS STRÖM, SILVER SÄTTNING: ATELJÉ TYPSNITTET L&R AB TRYCK: ELANDERS GOTAB, STOCKHOLM 2001 ISBN ISSN NR 20 CVV CENTRUM FÖR VÄLFÄRD EFTER VÄLFÄRDSSTATEN TEL FAX

5 INNEHÅLL 1. FÖRORD 6 2 SVERIGE FÖRÄNDRAT FÖR ALLTID 8 3. UTMANINGEN DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN ÅR GENERATION I GER SVAR OM FRAMTIDEN ETT PRIVAT ERBJUDANDE OM TRYGGHET OCH VÄLFÄRD RÄDDA VÄLFÄRDSDEBATTEN BAKGRUNDSDOKUMENT FAKTA 95

6 1. FÖRORD

7 Rapporten Utmaningen ett privat erbjudande om trygghet och välfärd är ett försök att beskriva Sveriges utveckling från välfärdsstat till välfärdssamhälle och hur detta påverkar SEB Trygg Liv. I det nya välfärdssamhället är det människorna själva som har ansvaret och möjligheterna. Hur påverkas SEB Trygg Liv av detta: vilka krav ställer morgondagens kunder, vilka blir våra samarbetspartners, vilka möjligheter öppnas för oss? Frågorna har varit många. Efter en omfattande förändringsprocess har vi en del av svaren. Rapporten är inte skriven som en löpande text, den är inte helt kronologisk och den täcker inte heller allt som hänt i vår omvärld eller allt det som skett inom SEB Trygg Liv sedan Förhoppningsvis ska den ändå ge en intressant bild av det som hänt, det som händer och det som sannolikt kommer att hända. Citaten som inleder varje kapitel är hämtade från Ungdomsrapporten (SEB Trygg Liv, juni 2000). Intervjun med Anders Mossberg, som citeras i två kapitel, gjordes av journalisten Monica Renstig den 6 december I texten används ordet vi. Det syftar på SEB Trygg Liv om inget annat framgår av sammanhanget. Anders Mossberg Mikael Sekund Björkvik, Stockholm och Sundskär i januari

8 2. SVERIGE FÖRÄNDRAT FÖR ALLTID Det är klart att man ska kunna gå till en privat läkare om man vill. Det går alltid snbare, man får lättare kontakt med dem, de är bättre. Maria, 20 år, Stockholm

9 I början av nittiotalet upphörde begreppet Folkhemmet att vara en självklar symbol för det svenska samhället och den generella välfärden. I spåren av finanskrisen blev Sverige ett land som andra i Europa ett land med hög arbetslöshet, växande sociala klyftor och svårigheter att finansiera den generella välfärden. Rubrikerna om arbetslöshet, neddragningar och utslagning dominerade i tidningarna. Men sedan några år är rubrikerna helt andra. Nu handlar det om ett Sverige fyllt av nya företag, om en befolkning som är den mest uppkopplade av alla i Europa, om entreprenörskap, om spjutspetsteknologi och om en ekonomi som tillhör de mest vitala och starka i Europa. Men framgångarna har inte inneburit att vi i Sverige är tillbaka där vi var före finanskrisen. Vi kommer aldrig tillbaka till en situation där staten kan och skall ta det totala ansvaret för vår trygghet och välfärd. Det moderna välfärdssamhället blir aldrig som det gamla Folkhemmet. Varför? Bland annat av följande skäl: det föds allt färre barn, vilket gör att allt färre unga ska ta hand om allt fler äldre; vi arbetar en allt kortare tid av våra liv, eftersom vi kommer ut senare i arbetslivet, pensioneras tidigare och lever längre; invandringen har omöjliggjort det homogena Sverige; globaliseringen gör det omöjligt att upprätthålla välfärdssystemen med hjälp av högre skatter än i omgivande länder; fler och fler lever och arbetar utomlands under delar av livet och vill ta med sig sina välfärdslösningar; vi ställer allt större krav på en individualiserad och personligt anpassad välfärd, och vi vill välja själva; informationssamhället har gjort oss kunnigare och bättre informerade, och välfärdssystemen har blivit transparenta. 9

10 SVERIGE FÖRÄNDRAT FÖR ALLTID Naturligtvis finns det fler exempel, men poängen är att vi nu måste diskutera både hur vi ska finansiera och producera den moderna välfärden och vad den ska stå för i en tid när folkhemstanken om solidaritet mellan generationer och mellan resursstarka och resurssvaga inte längre är självklar. När de svenska livförsäkringsbolagen ursprungligen startades för drygt hundra år sedan, var det för att ge människor trygghet vid sjukdom, olyckor och oväntade dödsfall samt under ålderdomen. I takt med att den offentliga välfärden byggdes ut under nittonhundratalets andra hälft, fick livförsäkringsbolagen en annan och betydligt blygsammare roll främst att i konkurrens med bankerna erbjuda långsiktigt sparande. I det nya välfärdssamhället sluts cirkeln. Under hela nittiotalet har sprickorna i den generella välfärden vidgats och i dag måste vi själva ta ett allt större ekonomiskt ansvar för vår egen trygghet och välfärd. Det här är smärtsamt för många, inte minst för alla som tagit den generella välfärden för given. Lika viktigt är att vi nu också ställs inför ständiga val. Det handlar inte bara om de relativt enkla valen av elleverantör och teleoperatör utan om dagis och skola för barnen, husläkare och sjukhus när vi blir sjuka samt boende på ålderdomen. När fem miljoner svenskar i höstas valde förvaltare av premiepensionen gav det en tydlig föraning om framtiden. Och trots börsoro och dubbla budskap från en rad ledande socialdemokratiska politiker gjorde sju av tio svenskar ett aktivt PPM-val. Veckans Affärer konstaterade i december att svenska folket hade gjort ett bra val och att de flesta som gjort ett eget val kommer att belönas med högre pension än de som valt att lig- 10

11 ga kvar på soffan för att låta pengarna hamna i statliga Premiesparfonden. Hela pensionssystemet är på väg att revolutioneras från ett system med förutbestämda pensionsbelopp förvaltade av staten till ett system där det egna valet blir allt viktigare för hur stor pensionen ska bli. Detta är i sig en av vår tids största förändringar när det gäller den egna ekonomiska tryggheten rimligtvis får premiepensionen på sikt en fortsättning, där vi själva får ta ansvar för hur vi fördelar vår egen livsinkomst. Internet och vidöppna gränser gör dessutom att informationen om alternativa valmöjligheter blir i det närmaste oändlig, något som inte minst PPM-valet illustrerade. SEB Trygg Livs roll i framtiden blir att komplettera den offentliga välfärden. Vi ska erbjuda trygghetssparande, försäkringar och andra trygghetslösningar som täcker allt från barndom, skoltid, yrkesliv och livet som pensionär fram till vård och boende under ålderdomen. 11

12 3. UTMANINGEN Jag måste börja spara själv om det ska bli någonting, det finns ju ingen pension att få från staten. Linda, 23 år, Enköping

13 De svenska livförsäkringsbolagen har varit mycket framgångsrika på pensionsområdet. Åttiotalets pensionssparande handlade emellertid inte om trygghetsplanering och hade inte sin förklaring i brister i den generella välfärden. I princip var pensionssparandet då skattedrivet. Först med finanskrisen i början av nittiotalet rubbades tron på den unika svenska välfärden. Krisuppgörelserna och åstramningspolitiken ledde till att den generella välfärden alltmer urholkades, välfärdssystemen ändrades på en rad punkter och stora grupper i samhället fick känna av försämringar. Frågan var naturligtvis vilken betydelse det här skulle få för ett livförsäkringsbolag som SEB Trygg Liv var det möjligt att fortsätta med att sälja pensionssparande som tidigare? Svaret på frågan måste sökas tio till femton år bakåt i tiden. Vid mitten av åttiotalet började ett närmande mellan bank- och försäkringsbranscherna. En utredning om försäkringssparande följdes av en lagstiftningen om fondförsäkringar eller unit-link, som var det internationellt etlerade namnet. Det fanns redan ett stort intresse i Sverige för sparande i aktier, men det fanns ingen koppling till försäkring. Branschglidningen hade satt igång, men varken utredarna eller lagstiftarna ville att bankerna skulle tillåtas äga försäkringsbolag; de skulle bara leverera sparprodukter till försäkringsbolagen. Ur intervju med Anders Mossberg: För oss var det orimligt, resultatet skulle ju bli att vi levererade kunder till försäkringsbolagen. Det ville vi naturligtvis inte. Vi såg trenden, vi såg vart utvecklingen gick men lagstiftningen var ännu inte färdig, skattereglerna var inte heller givna. Eftersom det tar så lång tid att etlera en ny verksamhet och vi ville finnas på marknaden när lagstiftningen väl kom, startade vi på 13

14 UTMANINGEN S-E-Banken ett embryo till ett försäkringsbolag Vi ville självklart inte föra myndigheterna bakom ljuset men var övertyäga om att det så småningom skulle bli tillåtet för banker att äga försäkringsbolag. Så vi förklarade för Finansinspektionen att vi i väntan på en ändrad lagstiftning tänkte starta ett försäkringsbolag på armlängds avstånd från banken, men att det var banken som låg bakom. Lösningen blev att göra det med hjälp av en samarbetspartner, och 1990 startade vi Aktiv Försäkring, där jag blev VD. Det är helt klart att vi på det här sättet drev utvecklingen framåt. Aktiv Försäkring ägdes av Custos, men S-E-Banken hade en option att köpa bolaget när (inte om) banker skulle få tillstånd att äga försäkringsbolag. Detta var det första steget i samgåendet mellan bank och försäkring. När det i december 1990 blev tillåtet för banker att sälja unit link-försäkringar var vi på Aktiv Försäkring först ut på marknaden. Vi blev snbt marknadsledande. I februari 1992 köpte S-E-Banken Aktiv Försäkring och bytte namn på bolaget till S-E-Banken Försäkring. Anders Mossberg: Efterfrågan på den här helt nya försäkringsprodukten visade sig vara mycket större än vi trodde och kunderna var inte heller de vi trodde. De var inga yuppies från Stureplan, utan småföretagare från hela landet. Det var många som tyckte att det var intressant att kombinera försäkringens skattefördelar med den flexibilitet våra fonder gav. Försäkringssparandet i Sverige hade vuxit mycket långsammare än i andra jämförbara länder. Vi förklarade det med att den generella välfärden var så heltäckande att svenskarna helt enkelt 14

15 inte såg något behov av att försäkra sig. Det fanns inget äkta försäkringsbehov, utan försäkringssparandet var i första hand ett skattedrivet sparande. När unit-link kom, uppstod ett helt nytt och snbt växande försäkringssparande. Inom S-E-Banken Försäkring insåg man vid mitten av nittiotalet behovet av att bredda verksamheten, inte minst för att svara mot en kommande avreglering av försäkringsmarknaden. Anders Mossberg: Vi såg att de reglerade tjänstepensionerna med kollektivavtal började luckras upp. Vi såg att fackets uppgifter av olika orsaker utvecklades mot bevakning av medlemmarnas intressen i välfärdsfrågor i stället för förhandlingar om löner. Konkreta exempel på detta var att de fackliga organisationerna började driva pensionsfrågor och rehiliteringsfrågor mycket mer. Inom S-E- Banken Försäkring var vi vid den tiden helt inriktade på sparandeprodukter, främst för de mer välbeställda såg vi att något nytt var på väg att hända. Vi började få frågor från företag om möjligheten att göra avsättningar till olika försäkringar. Anställda ville ha försäkringar som en del av lönen. Så vi startade en företagsenhet. Men det visade sig vara svårt för en bank att sälja försäkringar till företag. Det var inga problem för oss att sälja försäkringar till privatpersoner, men när företag skulle köpa mötte vi professionella uppköpare som ifrågasatte om vi hade någon egentlig försäkringskompetens. Bankens varumärke var uppbyggt på krediter och likviditet, och för många företag var det de riktiga försäkringsbolagen som stod för försäkringskompetensen. Det hjälpte inte att vi hade rekryterat de bästa försäkringsspecialisterna till S-E-Banken Försäkring. 15

16 UTMANINGEN Detta var en av de faktorer som ledde fram till fusionen med Trygg-Hansa Det var den perfekta matchningen; vi hade sparprodukterna och försäkringsbolaget hade företagssidan. Tillsammans fick vi helheten. Trygghet och välfärd Redan tidigt 1998 blev diskussionerna inom företagsledningen intensiva om hur SEB Trygg Liv skulle agera i en situation där staten inte längre kunde ta samma ansvar som tidigare på trygghets- och välfärdsområdet. För trots den politiska retoriken var det klart att den generella välfärden vare sig skulle bli lika generös eller lika generell som tidigare. En viktig del i diskussionerna var också den fusionsprocess som inletts. Det gällde att skapa ett nytt varumärke som både kopplade till det nya SEB och som visade att vi arbetade på livförsäkringsmarknaden. I företagsledningen satt medlemmar från både S-E-Banken Försäkring och Trygg Hansas livförsäkringsverksamhet. Tillsammans bildade vi ett av Sveriges största livförsäkringsbolag. Men vi hade med oss helt olika erfarenheter det handlade därför också om en process som snbt skulle utmynna i skapandet av ett företag. Utgångspunkten var att SEB Trygg Liv skulle bli den ledande leverantören av livförsäkringar i Norden med en dominerande position i Sverige. Det gällde därför att: ta reda på hur Sverige förändrades; ta reda på vilka behov och krav morgondagens kunder skulle ha; 16

17 skapa rätt attityder inför mötet med morgondagens kunder; snbt utveckla nya trygghets- och försäkringslösningar; tillvarata potentialen i IT-utvecklingen; skapa ett nytt ledarskap som skulle driva på förändringsprocessen. Kundundersökningar och interna attitydundersökningar visade att SEB Trygg Liv arbetade i ett vakuum. Kunderna visste inte vad vi stod för och var ofta missnöjda med både information och service. Medarbetarna kände osäkerhet inför framtiden och tilltron till ledningen var liten. Anders Mossberg: Utmaningarna och möjligheterna var mycket stora. Svårigheten låg inte där i första hand, utan i att förändra organisationen och de attityder som genomsyrade allt. Alla försäkringsbolag var stora, traditionstyngda institutioner som i princip var ointresserade av kunderna. Hur skulle en sådan institution kunna arbeta med en helt ny uppgift, som handlade om att förändra de flesta svenskars tänkande när det gällde trygghet och välfärd? Det var ett jättebeting, och vi var tvungen att börja med att bygga upp våra medarbetares förtroende. Fusionen kom lägligt För SEB Trygg Livs medarbetare skulle det inte längre handla om skattefrågor som får jag dra av det och det i deklarationen? ; vi skulle tala med kunderna om det som var deras hjärtefrågor, om det som berörde dem mest om deras barn och deras familj. För att kunna göra det var det nödvändigt att inge förtroende. Det rimmade illa med det gamla försäkringsbolagets syn på kunden. 17

18 UTMANINGEN Fusionen kom därför lägligt; är det någon gång man har chans att förändra är det då, när alla ser behovet av förändringar. Ledningen höll ett högt tempo och startade Utmaningen, som utgick från visionen att SEB Trygg Liv skulle skapa trygghet i en osäker framtid. Budskapet till kunderna skulle inte längre vara skattesparande, utan trygghetssparande. Tillsammans skulle detta utgöra grunden för det kommande förändringsarbetet inom SEB Trygg Liv. Demografikurvan, som pekade på att allt färre skulle bli tvungna att försörja allt fler, och internationaliseringen, som pekade på det omöjliga i att höja skatterna, visade klart att de generella välfärdssystemen byggde på en omöjlig ekvation. Allting utvecklades åt fel håll. Frågan var hur välfärden skulle finansieras i framtiden när det inte längre fungerar med fri sjukvård för alla, fria mediciner för alla, fria skolor och fria skolmåltider för alla, när staten inte längre kan ta ett så stort ansvar för alla medborgare under hela deras liv, från vaggan till graven, när skatteintäkterna inte räcker till. Vad kommer att hända? Företagsledningen skissade på olika scenarier. Vi såg för oss en utveckling som sedan länge pågått i en rad andra länder, däribland USA, där det var naturligt för människor att inför sin första anställning gå igenom sitt försäkringsbehov inklusive pensioner och sjukvård och lägga in det i sitt löneförhandlingspaket. Vi trodde på en liknande utveckling i Sverige och att detta sedan skulle sprida sig till andra välfärdsområden. Utvecklingen hade startat med privatdrivna daghem i slutet av åttiotalet, och i slutet av nittiotalet började även en rad andra och mer djupgående välfärdsfrågor diskuteras. Friskolor startades, företag startade daghem och gick in i äldrevården. Det bör- 18

19 jade komma allt fler alternativ till den kommunala produktionen. Finansieringen diskuterade man dock inte; det handlade hela tiden om alternativ till den kommunala produktionen. Men i vår omvärldsanalys såg vi tecken på att det framöver i Sverige inte bara skulle handla om alternativ produktion utan även om alternativa finansieringsmöjligheter. Vår kartläggning identifierade ett stort antal hot mot de generella skattefinansierade välfärdssystemen. Detta blev utgångspunkten för Utmaningen, vintern Ett av de första konkreta, till Utmaningen kopplade, besluten i ledningen var att, tillsammans med Ungdomsbarometern, genomföra en specialanalys av ungdomars attityder till bland annat välfärdsfrågorna (se sid 45). Analysen som presenterades för ledningen våren 1999 blev också en av hörnstenarna i det chefsseminarium som genomfördes i juni samma år. Det korta budskapet var att världen förändras och vi är piskade att förändras om vi ska överleva. Chefsseminariet följdes av tre Utmaningen-seminarier för hela organisationen. Syftet med samtliga seminarier var både att låta hela organisationen möta en ledning som talade med samma röst och att presentera de fyra nyckelord som skulle prägla det kommande årets förändringsarbete. Nyckelorden var: Engagemang Kunskap Kvalitet Nytänkande På många sätt var seminarierna en framgång, men ledningen hade inte fullt ut insett att avståndet till resten av organisationen hade vuxit under våren. 19

20 UTMANINGEN Anders Mossberg: Första gången vi presenterade budskapet om vad som höll på att hända i Sverige möttes vi av motstånd. Det ansågs som flummigt. Vi talade inte för döva öron, men för många var det svårt att förstå budskapet. Det berodde för det första på att vi i ledningen då inte hade formulerat budskapet så konkret som vi gjort i dag, och för det andra på att vi inte hade något synligt bevis för vad vi gjorde. Vi hade ännu ingen produkt, utan bara en vision. Frågorna från hela organisationen ledde dels till att ledningen backade ett antal steg, dels till att jag åkte runt och talade personligen med varje enhet och avdelning inom SEB Trygg Liv. Men vi i ledningen såg också ett behov att på ett djupare plan skaffa oss själva mer kunskap om välfärdens förutsättningar. Därför startades projektet Den svenska välfärden år 2005 (se sid 25), som just handlade om att bygga upp vår egen kunskap om vad som händer och diskutera vår egen roll i det nya välfärdssamhället. Utifrån dessa diskussioner kunde vi själva börja formulera vår idé, vilken vår roll på marknaden är. Vi gör ju detta för att tjäna pengar, vi är ett kommersiellt bolag. Under hösten och vintern 1999 arbetade hela organisationen hårt med de fyra nyckelorden från Utmaningen-seminarierna. Samtidigt ökade trycket på cheferna, som dels skulle driva förändringsprocessen, dels skulle föra ut och diskutera välfärdstemat. Under senvintern och våren ökade tempot i både Utmaningen och Den svenska välfärden år 2005: för ledningen och ett mindre antal specialister genomfördes ett stort antal seminarier där Sveriges främsta debattörer och 20

21 experter på välfärdsområdet gav sin bild av utvecklingen från välfärdsstat till välfärdssamhälle, men som också diskuterade vilken roll SEB Trygg Liv skulle kunna spela; alla projekt och satsningar kopplade till nyckelorden katalogiserades; alla chefer kallades till möten om ledarskapet inom SEB Trygg Liv ; den andra ungdomsundersökningen genomfördes (se sidan 46) och analyserades. I maj beslöt ledningen att genomföra Utmaningen 2 i två steg; i det första steget samlades alla chefer och ett antal interna opinionsbildare till ett två dagar långt seminarium. Tanken var att cheferna nu på allvar skulle föra ut budskapet om det nya välfärdssamhället, och att man skulle förbereda det andra steget, som innebar att hela organisationen samlades till tre regionala Utmaningen-seminarier. Anders Mossberg: När vi samlades i september förra året var alla enormt mycket bättre förberedda på vad vi hade att säga än året innan. I stort sett alla chefer hade genomfört förmöten till Utmaningen-seminarierna med sina medarbetare, och vi hade sett till att cheferna hade en ordentlig verktygslåda, med bland annat powerpointbilder, rapportformulär, stödtexter och diskussionsfrågor. Dessutom hade alla i hela organisationen fått Ungdomsrapporten och Välfärdsrapporten för läsning under sommaren. Utmaningen-seminarierna i september blev en stor framgång, och det var uppenbart att hela SEB Trygg Liv hade tagit ett eller flera stora steg framåt: chefernas roll hade blivit tydlig; 21

22 UTMANINGEN förändringsprocessen var igång och gick in i en andra fas; budskapet om välfärdssamhället hade nått ut i hela organisationen. Anders Mossberg: Den enda punkt där vi inte var tillräckligt tydliga var att satsningen på välfärdsområdet inte skulle ersätta satsningen på sparande. Det har vi rättat till nu. Den stora utmaningen i höstas var att gå vidare och koppla välfärdsbudskapet till produktutvecklingen. Redan under sommaren hade ledningen för den centrala affärsutvecklingsenheten lovat att under hösten leverera ett antal konkreta produkter för både privatmarknaden och företagsmarknaden. På samma sätt fanns ett tidsschema för det så kallade 2care-projektet, ett Internet-projekt med målet att skapa ett livförsäkringsbolag på nätet, med sikte på i första hand unga och mycket kunskapsintensiva företag. Affärsutvecklingsprojekten har försenats med ett par månader, och 2care-projektet har sedan dess förts samman med andra befintliga Internetprojekt inom SEB Trygg Liv. Anders Mossberg: Tanken med 2care var också att skapa intern konkurrens. Det har varit väldigt framgångsrikt, och nu samlar vi alla resurser på ett ställe. På så sätt får vi verklig kraft att utnyttja Internet maximalt. Vad händer nu? Utmaningens tema och fyra nyckelord är nu integrerade delar i den kontinuerliga förändrings- och utvecklingsprocessen inom SEB Trygg Liv. Ansvaret för att driva förändringsarbetet vidare ligger hos affärsorganisationen. I september förra året lämnade vi i ledningen över stafettpinnen till våra medarbetare, och vår roll blir nu att se till att ge stöd och inspiration. 22

23 Projektet Den svenska välfärden år 2005 drivs vidare. Från att under två år i stor utsträckning ha handlat om att skapa en samsyn inom SEB Trygg Liv-organisationen blir uppgiften nu dels att koppla affärsutvecklingen till samhällsförändringarna, dels att skapa en plattform för SEB Trygg Liv i den diskussion om det framtida välfärdssamhället som förs i dag. En viktig fråga är självfallet hur välfärdsmarknaden kommer att se ut på kort och på lång sikt. Mycket avgörs naturligtvis genom politiska beslut. Men i dag är det inte de politiska partierna som driver utvecklingen, snarare tvärtom se bara på debatten om privatiseringar av delar av vården. Det som driver utvecklingen är i stället ett antal yttre faktorer men också krav från kunderna. Det var diskussioner med ett växande antal företagskunder som gjorde att S-E-Banken Försäkring och Trygg-Hansa redan för sex år sedan började arbeta med något som kan kallas välfärdslösningar. Mycket talar för att det i första hand är företagens behov av olika trygghets- och välfärdslösningar för sina medarbetare som kommer att prägla utvecklingen också i den nära framtiden. Det är också där som marknaden finns under de kommande fem till tio åren. Samtidigt kommer den privata marknaden att öka. Vi har under de senaste två åren sett ett markant ökat intresse bland privatkunderna för olika trygghetslösningar. Anders Mossberg: Utmaningen har gett oss ett mycket stort försprång. De frågor vi arbetat med under de senaste åren är de som formar framtiden. För oss gäller det nu att verkligen utnyttja kraften i den kunskap vi skaffat oss. 23

24 4. DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN ÅR 2005 Alla är ju varnade. Det är faktiskt upp till var och en att börja pensionsspara, annars får man sitta där med det lilla man får. Maria, 22 år, Enköping

25 Under nästan ett år arbetade företagsledningen med ett projekt som skulle ge svar på frågan hur Sverige kommer att se ut i den nära framtiden. Projektet fick namnet Den svenska välfärden år Med hjälp av ett stort antal politiker, experter och samhällsdebattörer diskuterade ledningen och specialister inom SEB Trygg Liv Sveriges utveckling mot ett välfärdssamhälle. Projektet hade två steg, först en serie interna seminarier, sedan framtagning av SEB Trygg Livs Välfärdsrapport (Den svenska välfärden år 2005), som vid årsskiftet utkommit i tre upplagor. Till vår hjälp hade vi bland andra Klas Eklund, Eva Fernvall, Stefan Fölster, Ulf Kristersson, Erik Langby, Joakim Palme, Mauricio Rojas, Bengt Westerberg och Gunnar Wetterberg. Deras uppdrag bestod i att dels ge sin bild av den svenska välfärden år 2005, dels beskriva områden som spelar en avgörande roll när det gäller att bygga det nya välfärdssamhället som t ex åldringsexplosionen, segregationen, sjukvårdskrisen, arbetslösheten och arbetskraftsbristen, privatiseringar och inte minst finansieringen. Nedan följer ett antal avsnitt ur Välfärdsrapporten. Klas Eklund, chefekonom, SEB: Ekonomiskt sett går det bra för Sverige. Trots det utmanas den svenska generella välfärdspolitiken. Flera viktiga ekonomiska och politiska förändringar, i Sverige och i omvärlden, medför att vi måste lägga om ett antal system under de kommande åren. Fyra övergripande trender kräver ingrepp i politiken: Folkhemmets barn har vuxit upp. De accepterar inte de färdigstöpta, gemensamma lösningar som deras föräldrar eller ännu tidigare generationer byggde upp. Dagens vuxna och i 25

26 DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN ÅR 2005 ännu högre grad deras barn kräver valfrihet, möjlighet till individuella lösningar och flexibilitet. Arbetslivet har förändrats. Vi arbetar en kortare period av våra liv än tidigare generationer. Vi byter arbete oftare, vi förkovrar oss och måste lära nytt. Vi lever längre. Ju äldre vi blir, desto mer ökar efterfrågan på sjuk- och åldringsvård och på pensioner. Att vi dessutom går i skolan fler år betyder att det vi arbetar ihop under vår yrkesverksamma tid ska försörja fler arbetsfria timmar än tidigare. Globaliseringen medför rörligare människor och företag. Medborgarna kan lätt flytta om de finner bättre levnadsvillkor och större utvecklingsmöjligheter i andra länder eller om skatterna är lägre. I synnerhet det sistnämnda innebär att ett tak läggs på vilka skatter som kan tas ut för att finansiera de offentliga välfärdssystemen. Allt detta ställer krav på smidigare, mer effektiva, flexibla och individuellt anpassade lösningar. Förutsättningen för dagens generella välfärdspolitik är att skattemyndigheterna varje år lyckas inbringa i storleksklassen 900 miljarder kronor. Detta kommer att bli allt svårare i en mycket nära framtid. Globaliseringen och den ökade rörligheten leder till att många svenskar flyttar eller väljer att spara utomlands. Företag jämför systematiskt skattetrycket i olika länder. För privatpersoner har incitamenten att fuska blivit starkare, i takt med att människors aktieportföljer stiger i värde och kapitalskatterna i andra länder sjunker. Samtidigt pågår inom och utom Europa en strävan att sänka skatterna. Inom EU harmoniseras många skattesatser. Detta sätter gränser för hur höga skatterna kan vara i Sverige och begränsar möjligheterna att höja skattekvoten för att finansiera den väntade efterfrågeökningen på välfärdstjänster. Finansdepartementet måste därför i stor utsträckning jaga en försvinnande skatt. 26

27 Sverige har i dag världens högsta skattetryck uppgick skatternas andel av BNP enligt Eurostat till 55,2 procent. Näst högst skattetryck hade Danmark med 52,0 procent. EU som internationellt sett är en högskatteregion hade i genomsnitt 42,4 procents skattetryck. Länder som USA och Japan ligger ytterligare tio procentenheter lägre. Mätt med OECD:s definition delar Danmark förstaplatsen med Sverige, med ett skattetryck på 51,9 procent av BNP. De är de enda länderna i världen som enligt OECD:s mätmetod har ett skattetryck över 50 procent. Ser vi till utvecklingen över tiden hade Sverige så sent som i början av sextiotalet ett skattetryck som inte var särdeles mycket högre än omvärldens. Det var under senare delen av sextiotalet samt under sjuttiotalet som det skärptes kraftigt i förhållande till andra länder. Skattetrycket har de senaste decennierna stigit något också i andra industriländer om än inte lika mycket som i Sverige. Kapitalet är i dag synnerligen lättrörligt. Det flyttar runt i världen dit det lönar sig bäst. Det går därför inte att exempelvis införa ökad skatt på handel med aktier. När valpskatten infördes på åttiotalet fick den som direkt följd att värdepappershandeln flyttade utomlands och skatteintäkterna blev mycket lägre än beräknat. Skatten fick därför efter ett tag slopas. Trycket från globaliseringen tilltar i styrka. Trenden i omvärlden går mot sänkta skattesatser på rörliga skattebaser. Även på mer trögrörliga skattebaser, som fastigheter och lönearbete, är trenden nedåtriktad. Det gäller framför allt inkomstskatten på arbete. I Sveriges närmaste omvärld diskuteras omfattande inkomstskattesänkningar. I EU diskuteras harmonisering av både momssatser, punktskatter och skatten på kapitalinkomster till nivåer klart under dagens svenska. Det finns en del krafter som drar åt andra hållet, främst befolkningens åldrande och det därav följande behovet att finansiera pensionssystemen. I flera länder är 27

28 DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN ÅR 2005 dock trenden att reformera dessa system för att göra dem mer försäkringsinriktade och därigenom kunna minska det skattefinansierade inslaget. Trenden mot lägre skatter kommer därför att stå sig. Det är därför inte bara svårt, utan kanske till och med omöjligt, att höja skattetrycket. Även ett konstant skattetryck blir allt svårare att upprätthålla i en värld där skatterna i konkurrentoch grannländerna är på väg ned. Detta får uppenbara politiska konsekvenser. Den som vill bevara en stor offentlig sektor baserad på omfördelande skattefinansiering har anledning att vara orolig. Den som vill se en mindre offentlig sektor kanske spontant hälsar utvecklingen med glädje. Men en sådan reaktion är inte alls självklar. Egentligen bör alla vara betänksamma. Ty utan en genomtänkt skattepolitisk och fördelningspolitisk strategi blir följden av vikande skattebaser såväl budgetunderskott som bristande legitimitet för skattesystemet vilket i sin tur medför svårhanterliga konsekvenser för hela det svenska samhället. Läget för Sverige är i viktiga avseenden prekärt. Skattekvoten kan inte höjas, och samtidigt ställs de svenska välfärdssystemen inför stora utmaningar. De framtida befolkningsförändringarna innebär att andelen som arbetar jämfört med hur många som ska försörjas kommer att minska. Fler äldre i befolkningen kommer att leda till en ökad efterfrågan på offentligt finansierade välfärdstjänster, särskilt äldreomsorg och sjukvård. Möjligheterna att klara utmaningarna i välfärdssystemen är beroende av följande fyra faktorer: hur produktiviteten i ekonomin utvecklas, alltså tillväxten. Ju högre tillväxt, desto mer pengar till den generella välfärden. Vi har nu haft några år av god tillväxt, men vi vet inte alls hur länge det fortsätter; 28

29 arbetsinsatserna och antalet arbetade timmar. Vi är helt beroende av det totala antalet arbetade timmar. Det mest sannolika är tyvärr att antalet arbetade timmar kommer att minska beroende på demografin och den åldrande befolkningen. Desto viktigare blir det att undvika en generellt förkortad arbetstid; den offentliga sektorns effektivitet och kostnader. Det totala skattetrycket bestäms inte bara av välfärds- och transfereringssystemen, utan också av kostnaderna för annan offentlig verksamhet. Ju mer denna kan effektiviseras genom produktivitetsförbättringar och kostnadssänkningar, desto mindre blir trycket på skatterna och välfärdssystemen; hur väl vi lyckas att införa effektivare generella välfärdssystem. Systemen måste ge incitament till arbete och inte bidra till överutnyttjande. Mer konkret handlar det om att införa fler försäkringsinslag i systemen, så att de blir mer självfinansierande. Just nu ser det positivt ut för Sverige. Vi upplever den starkaste högkonjunkturen på fyrtio år. Det är lätt att slå sig till ro. Men vi har bara sett början på globaliseringen och dess effekter. Vi har bara sett början på den internationaliserade ekonomin och de möjligheter som den ger människor att spara utomlands. Vi har bara sett början på Internetekonomin och de möjligheter den ger att flytta kapital och köpa varor skattefritt utomlands. Vi har bara sett början på den harmonisering av skatter inom EU som är på väg. Och det är först efter år 2005 som de verkliga påfrestningarna kommer, då dagens stora fyrtiotalistgeneration börjar gå i pension. Man måste förbereda sig för den dagen redan nu. Det kan man inte göra när problemen redan är här. Risken är att man tar på sig för stora bördor. Det finns signaler i ekonomin som i dag ger incitament till att arbeta mindre, som talet om förkortad arbetstid, om pensionsrätt även vid frånvaro etc. 29

30 DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN ÅR 2005 Människors vilja att betala skatt beror på vad de känner att de får i utbyte om nyttan motsvarar kostnaden. Olika länder kommer att konkurrera om människor. Det kanske inte är så att det land som har den lägsta skatten vinner utan det land som har det bästa totala paketet av skatter och förmåner. Poängen är att stat och kommun inte lika smärtfritt som tidigare via höga skatter kan ta betalt för offentliga tjänster av låg kvalitet. I denna mening blir medborgarna starkare i förhållande till statsmakten. Ska staten och kommunerna få in de höga skatterna, måste de också övertyga skattebetalarna, inklusive höginkomsttagarna, om att den offentliga servicen i Sverige är så mycket bättre än den som ges i andra länder. Eller att den är bättre än konkurrerande, privat verksamhet. Eva Fernvall, förbundsordförande, Vårdfacket: Det som försenar utvecklingen är politikernas ovilja att släppa ifrån sig makten. Människor är engagerade i välfärdsfrågorna. Fokuseringen på vården, skolan och omsorgen i den politiska debatten och den senaste valrörelsen speglar en oro som många känner. Men politikerna gör allt för att försvåra för väljarna att engagera sig i sjukvårdsfrågorna. Politikerna har glömt att vården finns till för den enskilda människan. Jag tror att de behöver bli påminda om det inte minst som vi nu är farligt nära en situation där de som betalar inte längre upplever att de får tillräckligt mycket för pengarna. Detta är naturligtvis ett problem när kanske 3 4 procent utnyttjar hälften av sjukvårdens resurser. Det gäller att de övriga 96 eller 97 procenten får så mycket i retur att de fortsätter att betala. Under hela nittiotalet har vårdkonsumtionen ökat. På samma sätt som på andra välfärdsområden har avståndet mellan politikernas löften och verkligheten ökat. 30

31 Det kommer att krävas stora förändringar, och jag tror att människorna som arbetar i vården vill ha dem, och att människorna som både betalar och utnyttjar vården vill ha dem. Det som nu driver på utvecklingen är i första hand bristen på resurser inte nya visioner. Det är resursbristen som lett till att vårdfrågorna avideologiserats i kommuner och landsting, och de positiva exemplen på konkurrensutsättning, privatisering och nya entreprenörer inom vården gör det också lättare för de tveksamma att acceptera förändringarna. Det kanske viktigaste är att vi är beredda att ompröva det mesta och testa nya former. Det är inte i första hand mer resurser, utan en nyutveckling, där vi kan jobba mer effektivt, som behövs. Det är lätt att ropa på mer resurser när vården visar brister. Men det är en farlig väg. Vårt ansvar för att resurserna används bättre i framtiden är stort. I första hand måste politiker och vårdpersonal titta på vilka de befintliga resurserna är och hur de används. Då kommer man att se att det finns områden där de kan omfördelas. Vi måste också få en större mångfald inom alla former av vård. Det är kanske till och med en förutsättning för att vi ska kunna hantera morgondagens vårdbehov. Mångfalden handlar om flera olika saker, men inte minst om att skapa konkurrens och valfrihet. Stefan Fölster, chefekonom, HUI: Att det blir fler äldre och färre yngre i Sverige är ett hot mot den generella välfärden. Ett sätt att lösa problemet är att höja arbetsåldern. Det kanske inte är rimligt att många som blir över 90 år ska försörjas under 25 år. Vi behöver fler äldre i arbetskraften för att kunna fördela välfärden. Men detta förutsätter att arbetslivet förändras. Trenden är i dag stark mot att allt fler lämnar arbetsmarknaden i förtid, antingen på grund av sjukdom eller handikapp eller för att de vill få ett bättre liv en bit upp 31

32 DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN ÅR 2005 i åren. På en fråga som Pensionsforum ställde förra året, om vad som skulle kunna få pensionärerna att fortsätta arbeta, var det vanligaste svaret ett roligare arbete. Vi måste därför bygga välfärdssystem som gynnar roliga och utvecklande arbeten. På så sätt skulle vi få fler äldre att vilja arbeta även efter 65. I dag kan många varken påverka sitt arbete eller sitt arbetsliv. Vi kan ju rent tekniskt ge helt andra möjligheter i dag att underlätta människors vardag. Att kunna skräddarsy arbetet till att passa de egna behoven är därför en viktig fråga. Så här kan det gå till: gör arbetet roligare genom att de anställda ges större utrymme för egna initiativ till att utveckla verksamheten. Den offentliga sektorn kan staka ut vägen; gör arbetstiden mer flexibel låt äldre kunna trappa ned på arbetstiden efter hand; gör det lättare att byta jobb genom ändringar i LAS; gör det lättare att komma tillbaka till arbetslivet för utslagna skapa incitament som gör att det lönar sig mer att arbeta än att förbli förtidspensionär. Ulf Kristersson, vice VD, Adcore, tidigare riksdagsman för moderaterna: Dagens välfärdssystem är föråldrat; det utformades då Sverige var ett annat land, då några få visste bättre än den stora massan, då företagen var hierarkiskt organiserade och cheferna alltid kunde mer än de anställda. Svenskarna var en homogen grupp. Invandringen var liten, vi flyttade inte från hembygden, vi var inte så många som studerade vidare och vi bosatte oss sällan utomlands. Allt detta har på några decennier vänts till det motsatta. I dag flyttar människor både inom och utom landet under vissa perioder av sitt liv. Vi har många invånare med icke-svenska föräldrar 32

33 som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vi har ett socialförsäkringssystem som är dyrare än andra länders men där det är tveksamt om vi får mer för pengarna. Vi har över hushåll som är hänvisade till socialbidrag trots att man har arbete. Och vi har många fler medborgare som är välutbildade och kunniga. De litar mer på sig själva än på politikernas förmåga att välja rätt trygghetssystem. Vi kan inte ha institutioner och traditioner som bygger på ett samhällsliv som sedan länge är förändrat. Självständigheten, den värdemässiga mångfalden och den individuella frimodigheten ger människor helt nya materiella och intellektuella möjligheter, som tidigare generationer inte ens kunde drömma om. Det innebär samtidigt att mycket högre krav nu kan ställas på det personliga ansvaret för tryggheten. Friheten att leva efter eget huvud motsvaras av plikten att leva på innehållet i den egna plånboken. Att människor själva tar ansvar för sin välfärd medan de ännu är friska är en tendens som rimligen kommer att förstärkas, medan det offentliga kan koncentrera sig på den tyngre vården och omsorgen. Senare i livet kommer många gamla att behöva en mix av hemtjänst, äldreomsorg och sjukvård. Mycket av detta kan den enskilde inte planera, medan annat går att förutse. Men vi vet inte exakt hur gamla eller hur sjuka vi blir. Här finns stora möjligheter att bygga upp fungerande kombinationer av sparande och försäkringar, om vi inte vill skjuta allt framför oss i en kedjebrevspolitik som var lättare att lita på så länge det alltid var få gamla och många unga och arbetsföra. Men också yrkesliv och pensioner kommer att behöva reformeras; blir vi över 90 år gamla är det inte rimligt att studera upp till 25, arbeta i drygt 30 år och sedan leva som pensionär i över 30 år. Åtminstone inte om man vill ha det hyggligt ställt både som yrkesaktiv och som gammal. Föreställningen att man ska sluta i 33

34 DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN ÅR 2005 sitt ursprungliga yrke, dessutom rupt och på topp, kommer att få ge vika för ett avtrappande yrkesliv på äldre dagar. Välfärdspolitiken har bara två riktigt grundläggande uppgifter att sköta: den första är att se till att de som i olika avseenden är fattiga och därför inte kan klara sig själva, kan räkna med generös och pålitlig hjälp av oss andra, via stat och kommun; den andra uppgiften är att se till att alla andra, de som har normala inkomster och normala bekymmer, sjukdomar och problem får god hjälp och trovärdiga instrument för att själva kunna bygga upp sin trygghet i livets olika skeden. Under senare år har socialbidragen exploderat i omfattning och totala kostnader. Nu omfattas stora grupper av socialbidrag, grupper som i grund och botten inte har där att göra. Fullt friska och arbetsföra, men arbetslösa, människor får socialbidrag. En mycket stor grupp lika arbetsföra invandrare och flyktingar får socialbidrag, liksom många gamla invandrare utan andra former av pension. Många ensamstående föräldrar får socialbidrag. Socialbidraget har blivit en socialförsäkring bland andra; från 1990 ökade socialbidragen realt med 16 procent per år för att 1994 uppgå till 10 miljarder kronor. Fyra år senare var summan över 11 miljarder trots att sysselsättningen då ökat och arbetslösheten sjunkit. I början av åttiotalet fick hushåll socialbidrag någon gång under året, 1994 fick knappt hushåll det och lika många 1997 och Vart tionde hushåll var ett socialbidragshushåll, och i genomsnitt utgick socialbidrag under sex av årets tolv månader. Vi har fått en dramatisk höjning av antalet fattiga på tio år. Denna utveckling måste bry- 34

35 tas. En reform behövs som säkerställer att socialbidrag bara används i individuellt prövade fall som kortsiktigt akutbidrag då inga andra möjligheter står till buds, då inget arbete går att utföra, då inga vänner eller släktingar kan bidra och då inga lån kan överbrygga tillfälliga ekonomiska problem. Erik Langby, kommunalråd, Nacka: Det är viktigt att medborgarna ges makt att direkt välja producent av kommunal service. Det är huvudorsaken till att Nacka infört ett kundvalssystem. Kundvalssystemet innebär att alla invånare i kommunen fritt kan välja mellan olika kommunala och olika privata utförare av en rad tjänster. En nacko kan köpa skola och daghemsplats även i andra kommuner. För att kunna göra detta har kommuninvånarna fått välfärdscheckar. I dag kan de välja fotvård, hemtjänst, barnomsorg, skola samt ledsagning och avlastning. Enbart inom hemtjänsten finns ett tjugotal olika, privata företag att välja mellan. Genom kundvalssystemet har Nacka skapat förutsättningar för en kvalitetshöjning, bromsat utgiftsökningen och samtidigt låtit kommuninvånarna själva aktivt få välja system och påverka ekonomin. Nacka kommun tillhandahåller fortfarande tjänsterna, men produktionen måste inte ske i kommunal regi och konkurrensen mellan kommunala och privata entreprenörer sker på lika villkor. Det är hela tiden kunden som har makten över kvalitet och kostnader. En omedelbar fördel för kommunen är att kommuninvånarna blivit mycket nöjdare. Och även om politikerna i Nacka inte sett till kostnadssänkningar i första hand, så har vi under denna dryga tioårsperiod kunnat sänka kostnaderna realt med runt 25 procent. 35

36 DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN ÅR 2005 När Nacka började införa kundvalssystemet 1992 fanns inga privata utförare, av förklarliga skäl. Men de dök snbt upp, och vartefter fler tillkommer prövas de och kan auktoriseras av kommunen. Till skillnad från andra kommuner hoppade vi i Nacka i stor utsträckning över steget att lägga ut individuellt riktade verksamheter på entreprenad. I de fallen är det kommunen som genom upphandling bestämmer vilka företag som ska utföra vilka tjänster, och risken är stor att kommunen då fastnar i byråkrati och detaljregleringar som inte gagnar någon. Det är ju inte kommunen som är slutkunden. Den kan inte välja åt människor. För företag som vill sälja hemtjänst, skola eller dagis räcker det i regel med att de får auktorisation på olika sätt, beroende på vilken verksamhet de lyder under. Anordnare inom barnomsorgen auktoriseras av Barnomsorgs- och utbildningsnämnden. Skolor godkänns av Skolverket efter yttrande från kommunen. Anordnare av hemtjänst och annan kundvalsservice inom äldre- och handikappomsorg auktoriseras av Äldrenämnden. De olika producenterna följs upp och utvärderas kontinuerligt. Den kommunala verksamheten i Nacka har inte försvunnit, men den har krympt och anpassat sig till vad kunderna vill ha och därmed i många fall blivit bättre. I dag väljer ungefär 20 procent av dem som är berättigade privata företag för sin hemtjänst. Antalet företag samt privata utförares marknadsandel har successivt ökat sedan kundvalssystemet infördes. Inom dagbarnvården är majoriteten av anordnarna numera privata och inom förskolan går ungefär hälften av barnen hos privata anordnare. Andelen fristående eller privat driven verksamhet i Nacka år 2000: 45 procent av barnomsorgen som helhet 36

37 42 procent av förskolan 30 procent av platserna i särskilt boende (ålderdomshem och sjukhem) 20 procent av hemtjänsten 18 procent av fritidshemmen för sexåringarna 12 procent av förskoleklasser för sexåringar 9 procent av fritidshemmen för lågstadiet 7 procent av grundskolan 6 procent av gymnasieskolan. Mauricio Rojas, vice VD, Timbro: Nyfattigdom, social segregation och utanförskap är i dag påtagliga inslag i den sociala verklighet som karakteriserar praktiskt taget alla våra medelstora och stora städer. Denna utsatthet är produkten av en långvarig utveckling. Krisen på nittiotalet fördjupades på ett drastiskt sätt av negativa utvecklingstendenser som för vissa grupper speciellt invandrare och ungdomar hade varit verksamma sedan slutet av sjuttiotalet. Redan vid åttiotalets slut var det påfallande att de flesta miljonprogramområdena hade omvandlats från samhällsplanerarnas drömstäder till den sociala utsatthetens hemorter. Trots att den svenska ekonomin var överhettad i slutet av åttiotalet och det i stort sett rådde full sysselsättning, var andelen socialbidragstagare i genomsnitt 25 procent i områden med extremt låga inkomster. Dessa marginaliseringstendenser förstärktes avgörande under den djupa lågkonjunktur som började Sysselsättningen minskade mer i denna grupp än för andra, och trots att konjunkturen sedan dess förstärkts väsentligt har sysselsättningen inte ökat mer än marginellt bland dessa grupper. 37

38 DEN SVENSKA VÄLFÄRDEN ÅR 2005 En särskilt utsatt grupp är invandrarna. Sverige har i dag det största arbetslöshetsgapet mellan infödda och utomeuropeiska invandrare av alla jämförbara industrialiserade länder, trots att många av de berörda invandrarna har en förhållandevis hög utbildningsnivå. Den socialt viktigaste konsekvensen är att det skapats vissa bostadsområden där människor lever ett helt annat liv än folk utanför. Detta omvandlar den individuella utsattheten till kollektiva processer med en egen dynamik. Utestängningen från arbetsmarknaden, bidragsberoendet, fattigdomen och en pyrande social desperation har blivit mer regel än undantag. Utanförskapet blir det sammanfogande kittet i en kollektiv identitet som grundar sig på en stark känsla av att vara utstött och inte tillhöra gemenskapen i övrigt. Välfärdsstaten var aldrig någon idealisk organisationsform, eftersom den kränker principen om alla människors lika värde. Men det hindrade den inte från att fungera som en tämligen effektiv organisation så länge som det nationscentrerade industrisamhällets premisser gällde. Nu är det inte längre så. Det statliga välfärdssystemet rämnar på grund av sin växande oförmåga att uppfylla de löften om trygghet, social rörlighet och allmänt välstånd som utgjorde dess uttalade existensberättigande. Välfärdsstaten är inte längre förmögen att fungera i ett dynamiskt informationssamhälle där nationen inte är så viktig längre. Välfärdssystemen måste kunna följa individen och hur hon rör sig, inte vara konstruerade utifrån antagandet att hon har en livslång anställning hos en enda arbetsgivare på en enda ort. Det nya välfärdssamhället bygger på följande principer: medborgarmakt och empowerment. Den nya tidens välfärd måste grunda sig på en princip som är motsatsen till tillrättaläggandets politik. Den måste grunda sig på medborgarnas 38

39 egenmakt. Välfärdspolitikens framtida mål och mening måste vara att underlätta denna makt. Att ge redskap och öppna möjligheter för medborgarnas växande frihet och rörlighet. Allt detta som på engelska brukar kallas empowerment och som på svenska ligger i de bägge orden bemyndigande och bemäktigande. Det handlar alltså om att återlämna makten till de enskilda människorna; frigörande solidaritet. Det kollektiva ansvaret försvinner givetvis inte då välfärdsstaten försvinner. Tvärtom omdefinieras det på ett mer människovänligt, mångfaldsbejakande och förändringsbefrämjande sätt. Idén om empowerment förutsätter ett kollektivt och därmed politiskt reglerat ansvar. Vi måste emellertid hitta nya arenor, där vi i god demokratisk ordning hittar sätt att ta hand om de människor som trots allt ändå inte klarar sin försörjning av egen kraft. Denna solidaritet måste syfta till att frigöra individens och de civila gemenskapernas kraft, att ge förutsättningar för egenmakt och att inte tvinga fram vissa livsval eller inskränka valfriheten; öppenhet och mångfald. Till den gamla välfärdsstatens idéer hörde också dess strävan efter att helt och hållet monopolisera de områden som definierats som välfärdsstatens exklusiva revir. Allt det som formar individens sätt att tänka och uppfatta samhället skulle underkastas ett politiskt styrt monopol. Trots att vissa områden börjat avmonopoliseras, som skolor och etermedier, är välfärdsstatsexklusivismen fortfarande ett stort problem och en betydande bromskloss i utvecklingens väg. Det är denna exklusivism, viljan till total kontroll och därmed behovet av att eliminera alla alternativ, som måste överges på ett beslutsamt sätt. Den generella välfärden måste i framtiden organiseras med stor öppenhet, det vill säga på ett sätt som tillåter och uppmuntrar en mångfald lösningar, baserade på många olika aktörer. 39