Lommaryds-Bladet. nostalgihörna med gamla traktorer och mopeder från 50-, 60 och 70- talen.

Transkript

1 Nr 4 december 2012 Årgång 17 Lösnummer: 25:- Lommaryds-Bladet Miljöfarligt ämne i ny kraftledning Möten och nostalgi på Hullaryds torg Hullaryds torg innebär inte bara handel med jordbruksprodukter och hantverk. Det är också en mötesplats för alla åldrar. Nytt för i år var en Första spadtaget till Sydvästlänken har redan tagits. Men protesterna fortsätter. Sedan det blev känt att Svenska Kraftnät planerar att använda kreosotimpregnerat virke i stolpfundamenten har föreningen Elgen med dess ordförande Carl Hermelin sökt svar hos regeringen på om myndigheten handlat i enlighet med lagen. Om beslutet inte omprövas är Carl Hermelin beredd att gå vidare till Europadomstolen. sidan 4 nostalgihörna med gamla traktorer och mopeder från 50-, 60 och 70- talen. sidan 10 nummer sidan 2 Vad är bra med att bo i Lommaryds socken? forum 3 nyheter 5 9 Stenbron i Hullaryd äntligen återställd Hullaryd får ny busslinje Hallå där, Fredrik Ström Församlingshemmet tema på berättarkafé nyheter 11 Fler begravningar i Thelegården nyheter 14 Bygdefilmer och sång på trivselafton kennys kåseri 15 En fläskig jul i Hullaryd reportage Möte med en hundraåring. Karin Axelsson i Hullaryd fyllde 100 år i september. barnsidan 18 Barnsidan ger dig tips om hur du gör en egen fågelmatare samt en kottetomte att hänga upp i julgranen. återblick 19 Raggiga rånare om vargens härjningar. Utdrag ur Grunder att minnas av G A Engström. evenemang sista Emil Ström, Anna Thorstensson, Emma Göransson och Maria Ström sålde ägg med mera på Hullaryds torg. Vi var nästan som en ambulerande modeagentur Anita Walfridsson sidorna Följ Lommaryds-Bladet på Facebook!

2 sidan 2 V ad är bra med att bo i Lommaryds socken? Vi planerar att i nästa nummer ha med ett antal småintervjuer där olika ortsbor får svara på den frågan. Vi vill genom det lyfta fram det positiva med att bo på vår ort. Om du har svar som du vill delge Lommaryds- Bladets läsare, med eller utan medverkan i tidningen, är du välkommen att höra av dig. Till Forum, Lommaryds-Bladets insändaravdelning kan du sända det mesta som du vill berätta för andra i bygden alltefter som andan faller på. Det behöver inte alls vara tunga debattartiklar, utan vi tar lika glatt emot dikter, matrecept, rosor, bilder, korta spontana kommentarer, ja nästan vad du vill. Du får vara anonym i tidningen, men skicka med ditt namn för jag som gör tidningen behöver veta vem som yttrar sig. L ommaryds-bladets redaktion kan glädja sig åt att vi växer på Facebook. För närvarande har vi 45 gillningar, vilket vi är glada åt. Men det kan bli fler! Gå in och gilla Lommaryds-Bladet du också om du inte redan har gjort det. Förutom att du kan se blandade inlägg, bilder och liknande direkt i ditt nyhetsflöde lägger vi även i mån av tid ut evenemangstips löpande. Dessutom är vi nyfikna på om det finns intresse bland er läsare för en webbupplaga av Lommaryds-Bladet som uppdateras kontinuerligt, d.v.s. nytt material och nya artiklar läggs ut direkt som det har färdigställts. Eller är det bättre att vi fortsätter att lägga krutet på papperstidningen? Inom kort kommer vi att öppna en omröstning i frågan på vår Facebooksida. Däremot kommer vi att låta omröstningen på / vila tills vidare. R edan nu finns flera idéer till marsnumret. Dyra överföringsledningar för avlopp och likaledes kostsamma tvångsanslutningar till kommunalt avlopp är en het potatis för många boende på landsbygden. Vi vill höra dina synpunkter! Hur ska kommunerna lösa problemet på ett ekonomiskt och tekniskt hållbart sätt? Eller ska staten Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Vad är bra med att bo i Lommaryds socken? Utgivningsplan 2013 Manusstopp Utgivning Nummer 1 22 februari 8 mars Nummer 2 17 maj 31 maj Nummer 3 6 september 20 september Nummer 4 29 november 13 december ta ett större ansvar istället för att peka åt kommuner och fastighetsägare? Vad anser du? I det här numret finns som vanligt en del stoff som vi hoppas och tror kan vara underlag för debatt i frågor som berör bygden. Lika tryggt och pålitligt har vi även med Porträttet och rapporteringar från olika evenemang som har försiggått under hösten. Trevlig läsning! Fredrik Brehmer forum Hör av dig! Kanske har du en vänlig granne som du vill uppmärksamma med en ros? Eller reagerar du med glädje eller med ilska på något som du läser här i Bladet eller på något annat? Eller du kanske har en dikt eller ett matrecept eller en fin bild som du vill dela med Lommaryds-Bladets läsare? Skicka det till oss! Du får vara anonym i tidningen om du vill. Mejla till Forum: lommarydsbladet@live.se. Papperspost: Lommaryds-Bladet, c/o Fredrik Brehmer, Sköldseryd, Aneby. Du får skriva under signatur, men Lommaryds- Bladet behöver ditt namn och telefonnummer. Vi förbehåller oss rätten att avböja publicering eller korta ned texter som publiceras. Lommaryds-Bladet Lommaryds-Bladet utkommer med 4 nummer under Upplaga: ca 350 ex. Utdelas som gratistidning till hushållen på Lommaryds sockens landsbygd (postnummer ). Samordnare och ansvarig utgivare: Fredrik Brehmer, Adress: Lommaryds-Bladet, c/o Fredrik Brehmer, Sköldseryd, Aneby E-post: lommarydsbladet@live.se Internet: alt. Tidningen finns tillgänglig som PDF två dagar efter papperstidningens utdelning. Prenumeration, utdelning och annonser: Gertrud Nygren, Annonsprislista finns även på alt. Prenumeration (utanför utdelningsområdet): 100 kr/helår (4 nr). Bankgiro: Betalningsmottagare: Lommaryds- Bladet / Hullaryds samhällsförening Kom ihåg att ange ditt namn och din adress i samband med inbetalning. Utges av Hullaryds samhällsförening

3 forum Planeras en nedläggning av förskolan? Lommaryds-Bladet nr 4 december För en tid sedan var jag med som objuden gäst på en visning av Lommaryds skola. Denna utfördes på ett föredömligt sätt av enhetschefen Marianne Cederqvist på kommunens tekniska enhet. Hennes uppdrag härrörde från kommunalrådet Lars- Erik Fälth och kommunchefen Veronica Åberg. Visningen skedde på begäran av vår gamle socialchef Per-Magnus Svensson och Teija Jyrinki Kärkkäinen från Brunnsgårdens behandlingshem. De två sistnämnda ville inte avslöja vad de hade för syfte med sitt besök. En ej för kvalificerad gissning torde vara att någon form av behandlingsverksamhet planeras. Då inställer sig frågan om en sådan verksamhet är positiv för Lommarydsbygden eller kanske rent av är till nackdel för dess sunda utveckling. Till att börja med kan konstateras att om dessa planer skulle realiseras, är förskolans saga all. Svenssons och Kärkkäinens tilltänkta verksamhet kan omöjligen bedrivas parallellt med tillsynen av våra barn. Det ligger vidare i sakens natur att en sådan verksamhet inte är problemfri. Detta har framgått av den kritik som riktats mot ovan nämnda behandlingshem under året. Till exempel ägde ett mordförsök rum där under den sistlidna sommaren. Det är således stor risk för att en död hand läggs över en stor del av Lommaryds socken, eftersom eventuella ansvarsfulla inflyttare knappast vill ha en sådan verksamhet till granne. Fastighetspriserna lär därmed påverkas negativt. Hur har vi då hamnat här? Turerna kring Lommaryds förskola har varit många. Förslaget till nedläggning av förskolan var synnerligen dåligt underbyggt redan när det framfördes första gången och är det även nu. Den negativa inställning mot förskolan från ledande politiker i Aneby visar sig även i nu aktuellt förslag till översiktsplan, där man förslår att en annan användning av skolbyggnaderna i Lommaryd bör utredas. Redan i maj i år fick jag genom mitt eget parti kunskap om att det endast skulle vara fem barn i Lommaryd hösten Följdfrågorna var hur vi skulle ställa oss till nedläggning av förskolan och eventuell försäljning av skolbyggnaderna. Samma frågeställning och samma uppgifter dök upp i september i år. Vem som kontaktat Moderaternas företrädare och lämnat dessa uppgifter har anmärkningsvärt nog varit omöjligt att utreda. En kvalificerad gissning är dock att barn- och utbildningsutskottets ordförande Robert Jansson har haft ett finger med i spelet. Samme Jansson uttalade vid stormötet i Lommaryds förskola hösten 2009 att de som bosatt sig i Säljs ut? Insändarskribenten oroas av att ledande företrädare i kommunen i smyg förbereder utförsäljning av fastigheten som Lommaryds förskola inryms i. Bild: Margareta Ljunggren (arkiv) Aneby tätort förväntar sig att ha nära till förskola, medan boende utanför tätorten enligt hans uppfattning inte kunde förvänta sig att ha kommunal service till granne. Varifrån får man då dessa uppgifter om endast fem barn i Lommaryd? Jo, det är de barn som redan går i förskolan och som inte blivit så gamla att de skall flytta till förskoleklass i augusti nästa år. Man har inte räknat med att det kan börja några nya barn och ej ens besvärat sig med att ta reda på underlaget i socknen. Detta är särskilt anmärkningsvärt då många nya Lommarydsbor fötts de senaste åren och som kan vara i behov av förskoleplats hösten Genom olika kontakter har jag själv kunnat utreda att det till ovan nämnd tidpunkt skulle kunna finnas barn i behov av plats i förskolan. Att fatta ett så långtgående beslut som nedläggning av en förskola på grundval av fembarnsstatistiken är omdömeslöst och gränsar till straffbar oaktsamhet. Ej heller har man besvärat sig med att söka utreda konsekvenserna av en nedläggning för hela bygden. Vad Lommaryds förskola behöver för en sund utveckling är arbetsro. Detta är omöjligt att uppnå om rykten beträffande eventuell nedläggning och försäljning ständigt skall störa denna. Man bör även ha i åtanke att vad generationer kämpat för och byggt upp inte skall få förstöras med ett penndrag av personer som saknar såväl kunskap som känsla för bygden och dess traditioner. För egen del är min position kristallklar. Jag kommer med alla till buds stående medel bekämpa såväl nedläggning av förskolan som försäljning av den aktuella fastigheten såväl i som utom fullmäktige! Gustaf Ljunggren fullmäktigeledamot (M)

4 4 nyheter Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Kreosot i kraftledningsstolpar medför nya protester ANEBY Beslutet om Sydvästlänken är taget. Samtidigt fortsätter föreningen Elgen med Carl Hermelin i Degla i spetsen sin kamp mot byggandet. Man protesterar skarpt mot Svenska kraftnäts avsikt att använda det miljöfarliga ämnet kreosot, vilket man kallar olagligt och enligt Carl Hermelin är man beredd att gå vidare till EUdomstolen om det behövs. B yg g an de t a v e n n y 400- kilovoltsledning, den så kallade Sydvästlänken, som ska säkra elförsörjningen för södra Sverige har redan börjat. I augusti togs det första spadtaget av Svenska Kraftnäts generaldirektör Mikael Odenberg. Det skedde nära Ljungby. Vårt område kommer att beröras av kraftledningens norra gren, sträckan Hallsberg Barkeryd. Den befintliga ledningen som löper strax väster om Frinnaryd, förbi bland annat Nobynäs och Hökhult och vidare strax öster om Bälaryd, kommer att monteras ned och ge plats åt den nya ledningen i den gata som redan finns. Trots det behöver ledningsgatan breddas med cirka tio meter, från nuvarande 34 meter till 44 meter. Skarp protest Föreningen Elgen är en sammanslutning av bland annat markägare. Man har lika länge som det har funnits planer på en ny kraftledning motsatt sig att den byggs som en luftledning. Värdefull jordbruksmark måste lösas in och en luftledning ger också ökade hälsorisker, är ett par argument som man har framfört. Enligt Svenska Kraftnät är det inte möjligt med en markkabel på så långa sträckor. En luftburen växelströmsledning är också nödvändig för anslutning till vindkraft. Sedan det dessutom blev känt att Svenska Kraftnät avser att använda sliprar, som är impregnerade med det miljöfarliga ämnet kreosot, till de fundament som stolparna vilar på, har protesterna fått ett nytt fokus. Många brunnar Carl Hermelin har reagerat skarpt och vänt sig till näringsdepartementet för att få svar på om den dispens som krävs verkligen är godkänd i miljökonsekvensbeskrivningen i enlighet med miljöbalken. Jag väntar fortfarande på svar från regeringen, säger Carl Hermelin. Om man så gräver ner en enda sliper begår man ett miljöbrott om man inte har dispens. Det som oroar Carl Hermelin är att gifterna från kreosotet riskerar att frigöras och då åsamka skada för både människor och djur. Och det handlar om stora mängder av det cancerframkallande ämnet. Det finns många dricksvattenbrunnar nära den tänkta ledningen. Hur ska vi se på det? Det är oerhört cyniskt tänkt, menar Hermelin. Om inte regeringen tar upp ärendet till prövning är Carl Hermelin beredd att gå vidare till Europadomstolen. Ska kontakta Lantmäteriet Jag tror inte att EU-domstolen kan ändra beslutet, men de kan klandra den svenska regeringen, säger Hermelin. I EU-förordningen står det att den som bryter mot de här bestämmelserna ska straffas hårt och skoningslöst. Hermelin ifrågasätter även valet av stolpar. Av kostnadsskäl avser Svenska Kraftnät att bygga Sydvästlänken med portalstolpar. Så kallade julgransstolpar, eller kompaktstolpar, kräver större fundament per stolpe, men fordrar i gengäld inte en lika bred gata. Får man bygga med portalstolpar om man kan bygga med kompaktstolpar? frågar han sig. Enligt en artikel i Tranås Tidning den 13 november kommer Carl Hermelin att i nästa steg kontakta Lantmäteriet och hoppas därigenom på en ny möjlighet att kreosotet stoppas. Kan inte överklaga Tidigare har också Aneby kommun och andra berörda kommuner protesterat mot uppförandet av en ny luftledning. Men i och med att beslut om byggstart är fattat kan man från kommunalt håll inte göra något mer för att förhindra eller förhala processen. Så vitt jag vet är beslutet fattat och vi kan inte överklaga det. Bara om beslutet inte skulle ha tillkommit i laga ordning kan det prövas igen, men inte ärendet i sak. Någonstans handlar det om att gilla läget, konstaterar kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Fälth. Efter årsskiftet sker byggstart av Sydvästlänkens norra gren mellan Hallsberg och Barkeryd. Svenska Kraftnät räknar med att ledningen ska vara klar i januari Fredrik Brehmer

5 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Stenbron i Hullaryd äntligen återställd HULLARYD Efter åratal av påtryckningar från Hullaryds samhällsförening till olika instanser har äntligen restaureringen av den gamla stenvalvsbron utförts. De tre bortersta stenpelarna mot Gästgiverigatan som låg i slänten, har rests och den sten som saknades i själva valvet och hittats i ån, sitter nu på plats. Raden av stenpelarna har rättats upp och är dubbade i ett underlag av flata stenar. Framför pelarna grävdes ett dike och i pelarna har armeringsjärn kilats in. Även utanför pelarna lades en rad armeringsjärn. Sedan göts betong på både utsidan och insidan. Det hela avslutades med att fästa järnräcket som förut svajade mellan stenpelarna och att lägga asfalt. Flera valvbroar Det var Jörgen Carlsson från företaget Svevia som utförde arbetet. Under de senaste åren har han lagt om omkring fem valvbroar i Jönköpings och Kronobergs län. Det största arbetet han har utfört låg utanför Värnamo. Det var ett gammalt bruk som heter Marieholm där det låg flera stenlagda dammar på rad, berättar Jörgen. Det var 4 meter höga murar. Först fotograferade vi murarna och sen plockade vi ner sten för sten och märkte alla stenar. Det tog tre månader. Ett annat stort arbete som han har varit med om var för SJ:s räkning vid Stensjön. Det var 4 konor (uppförsbackar) där tåget går över vägen med mycket fint huggna valv, avslutar Jörgen Carlsson. 5 Lång startsträcka Många tjänstemän har under årens lopp varit i Hullaryd för att besiktiga den gamla stenvalvsbron. Det har varit tjänstemän från Vägverket, Länsstyrelsen, Länstrafiken och kommunen som mumlat om olika åtgärder för bron. Men myndigheters kvarnar mal långsamt. År 2007 kontaktade kommunens planarkitekt Anders Adolfsson Länsstyrelsens enhet för kultur och miljö som kom och besiktiga bron (se artikel i Lommaryds-Bladet nr ). Den tjänstemannen konstaterade att hela valvbron måste plockas ner sten för sten och sättas på upp igen. Det skulle innebära stora kostnader och det fanns inga pengar avsatta för det. Inte för bussar År 2011 togs ny kontakt av Anders Adolfsson med kultur- och miljöenheten som letade fram en gammal offert på restaurering av bron. Enligt deras utsago fanns det bara två företag i södra Sverige som kunde utföra detta gamla hantverk. Nu visade det sig att det inte var så komplicerat. Efter grävmaskinens arbete, arbetade Jörgen Carlsson ensam i ca 14 dagar. Nu annonserar en skylt att endast 2 tons fordon får passera över bron. Enligt hans rekommendationer ska inga bussar kunna passera. Där står röda konor på båda sidor så passagen är trång. Text och bild Ingrid Persson Äntligen! Efter åratal av påstötningar från Hullaryds samhällsförening är den gamla stenvalvsbron restaurerad.

6 nyheter 6 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Hullaryd får ny busslinje ANEBY En förlängning av busslinje 123 fram till Hullaryd kommer att ske från den 9 december. Någon utökning av Östgötapendeln att tala om lär det däremot inte bli. Kommunen har hoppats på fler turer, men ansökan har överklagats av andra tågoperatörer. Jönköpings länstrafik har som mål att öka resandet och kundnöjdheten fram till Resandet ska öka med 60 procent till sammanlagt 25 miljoner resor borträknat skolkortsresor. Kundnöjdheten ska under samma period öka till 80 procent avseende resenärer i allmän trafik som är nöjda eller mycket nöjda. Det är länstrafikbolagets mål enligt det gällande regionala trafikförsörjningsprogrammet. För vårt närområdes del är den största nyheten förbättrade förbindelser till Jönköping i och med att linje 123 som tidigare haft Vireda som slutmål förlängs till Hullaryd. Det sker från och med den 9 december, då nya tidtabeller börjar gälla. En förändring som har varit önskad länge från både boende och från kommunalt håll. Har påpekat länge Det blir en förbättring och vi har länge påpekat för Länstrafiken den vita fläcken mellan Vireda och Hullaryd, kommenterar kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Fälth. Redan 6.35 på morgonen kommer det att gå en buss från Hullaryd som är i Huskvarna Sista turen är tillbaka i Hullaryd Men Fälth betonar att det är viktigt att turerna nyttjas av resenärer för att de ska finnas kvar på sikt. Vi kan framföra vilka synpunkter som helst till Länstrafiken, men finns det inga resande så läggs turerna ned, så enkelt är det, säger han. Längre fram mot våren är också förbättringar i pendeltågstrafiken att vänta. Då ska stolpbytet på sträckan Nässjö Tranås vara färdigställt. Det innebär att Östgötapendeln, som har varit starkt begränsad sedan förra sommaren, kommer att komma igång med fler turer i månadsskiftet mars april, enligt Länstrafiken. Emellertid kommer begränsningar att istället drabba från Tranås och norrut, då banarbetet drar vidare. Kanonbra Ordinarie trafik på Östgötapendeln innebär för Anebys del turer en gång per timme i vardera riktningen. Trängseln på södra stambanan är stor och något utökande av turerna är inte i sikte. Den trafiken vi har är kanonbra. Kan vi behålla det får vi vara nöjda, säger Lars-Erik Fälth. En liknande uppfattning har samhällsbyggnadschefen Michael Wirestam. Buss till Jönköping. Hullaryd får tillgång till direktturer med buss till Jönköping från och med december. I och med det täpps det tidigare gapet på sträckan Hullaryd Vireda till, som åter börjar trafikeras av bussar.

7 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Det lär inte bli något utökande, så det är troligt att man kommer att satsa mer på bussarna. Vi förutsätter att vi på sikt kommer ha timmestrafik på vardagar och även kvällsturer finns på vår önskelista. Helgtrafiken blir något glesare men helt klart ganska omfattande. Mycket hänger på tillgång till tåg, skriver Länstrafiken i ett e- postmeddelande till Lommaryds- Bladet. Bättre kompletteringstrafik En annan förändring från den 9 december är en busstur som kommer att gå från Jönköping till Tranås via Aneby på nätter mot söndag. För linje 160 som går mellan Aneby och Tranås via Hullaryd, blir dock läget praktiskt taget oförändrat. Enligt Länstrafiken är resandet på linjen relativt blygsamt och uppgår till cirka 1500 påstigande per månad. Några kvälls- eller helgturer är inte planerade. Däremot blir det på sikt utökade möjligheter att använda kompletteringstrafiken. Vi håller på och tittar på en modell där trafiken inte är knuten till vissa dagar. Det innebär att det kommer att bli bättre möjligheter för boende på landsbygden att åka när det passar, berättar Lars-Erik Fälth. Det man sneglar på är den s.k. Sävsjömodellen där landsbygdsbor kan beställa taxi till reducerad taxa fram till närmaste busslinje oavsett dag. Fälth uttalar också självkritik mot den dåliga informationen kring 7 kompletteringstrafiken. Både vi och Länstrafiken borde informera mer om det. Kunskapen är tydligen dålig ute i bygderna och det är synd. Sammantaget uttrycker sig Lars- Erik Fälth positivt om kommande förändringar i kollektivtrafiken, som innebär att Aneby blir en starkare knutpunkt för bussar och tåg. Det blir fler dubbelturer med både Eksjö, Tranås, Nässjö och Jönköping. Vi kommer att få en jättebra trafik. Text och bild Fredrik Brehmer Hallå där, Fredrik Ström... tränare för Lommaryds IF:s A-lag i fotboll som för första gången i klubbens historia nådde kval till division fyra. Hur känns det efter den här säsongen? Vi har aldrig spelat så här högt upp, så det känns fantastiskt. Vi har varit så otroligt många på träningarna. Att vi inte klarade kvalet får man acceptera. Jag hoppas att alla stannar kvar i laget och att vi kan bygga vidare på det här spelet. Kunde ni förutse att det skulle gå så pass bra? Vi var ju nykomlingar i serien, men vi tänkte att det här laget skulle kunna gå bra och diskuterade mycket kring det. F r e d r i k Ström. Bild: arkiv Vad ligger bakom lagets framgångar? Vi hade ett väldigt lyckat träningsläger i våras innan serien började. Man behöver inte åka så långt för att ha ett träningsläger, utan det viktiga är att man övar vissa saker och att man sammansvetsar laget. Vi åkte till Örserum och sov över i en gymnastiksal. Vi lagade mat tillsammans, spelade bordshockey, hade lerduveskytte och frågesport. Vi vill att alla ska känna sig delaktiga, för det är ett lagbygge och det arbetet har gett resultat. Dessutom kompletterar Martin och jag varandra väldigt bra som tränare. Vad händer inför nästa säsong? Jag är kvar ett år till som tränare tillsammans med Martin Widell samt Stefan Gustavsson som är lagledare. Men andra klubbar rycker i våra spelare och vill knyta till sig dem. Så det är positivt att vi har uppfostrat dem. Flera av dem har spelat i Lommaryd hela tiden och jag har själv följt dem sedan de var sju år. Vi hoppas att de tycker att det har varit kul och att de kan utvecklas och ta ett steg till. Är det några nyförvärv på gång? Det är inget klart ännu, men om vi kan få hit andra spelare så ser vi helst att de har anknytning till föreningen. Det är viktigt att man spelar med både hjärta och hjärna. Vi vill gärna få tillbaka killar som spelat hos oss tidigare. Dessutom är det roligt att vi har haft mycket publik. Trots långa resor till bland annat Gunnebo utanför Västervik har vi alltid haft med oss publik även på bortamatcher. Och vi hälsar alla hjärtligt välkomna till Norrvalla för att se oss spela under nästa säsong. Fredrik Brehmer

8 8 nyheter Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Församlingshemmet tema på berättarkafé LOMMARYD Man brukar tala om att verksamhet kan växa som ringar på vattnet. Den beskrivningen passar bra in på den nystart av verksamhet som skett i Lommaryds församlingshem under Det senaste tillskottet av aktiviteter var det berättarcafé som gick av stapeln den 18 november. Initiativtagare var Ingrid Persson, som tidigare arrangerat berättarcaféer i Thelegården. I ett tidigare sammanhang hade frågan om församlingshemmets historia varit på tapeten och Ingrid Persson hade konstaterat att det inte fanns så mycket nedtecknat på denna punkt. Ingrid tog sig dock an uppgiften och kunde under caféeftermiddagen berätta hur byggnaden tidigare använts. Till sin hjälp hade hon såväl personer som bott i huset tidigare som släktingar till personer som arbetat i församlingen. Nyfikenhet väcktes Själv beskrev Ingrid projektet så här: Rätt som det var hade min nyfikenhet väckts och jag skulle titta efter vad som stod i bygdeboken om församlingshemmet. Det var i kapitlet om socknens skolor, men där stod nästan ingenting. Då kom jag att tänka på två pojkar som jag visste hade växt upp i Lommaryd Börje och Rolf Karlsson. De måste väl veta något om församlingshemmet. Så jag gjorde som när jag sammanställde bygdeboken. Jag ringde upp och började med Börje. Det var en lyckoträff. Börje hänvisade mig till den ena efter den andra som hade bott i församlingshemmet. Ingrids efterforskningar gav resultat och hon hade mycket att berätta: Församlingshemmet var Lommaryds sockens första skolhus. Enligt 1686 års kyrkolag skulle klockaren bedriva barnaundervisning och leda församlingssången. Det var innan kyrkorgelns tid. Den första barnaläraren som jag stött på hette Lindsten. Han gavs 1781 rätt att flytta in i sockenkammaren. Så det fanns alltså ett litet hus. Någonstans måste sockenstämman hålla till när de höll sina viktiga möten. I mitten av 1800-talet fick barnaläraren en ny uppgift och det var vaccination mot smittkoppor. Detta ledde till att barnaskarorna växte. Nya kommunallagar Fram till 1862 var sockenstämman det beslutande kommunala organet på landsbygden. Därefter ändrades kommunallagarna och makten delades på två dels kyrkostämman och dels sockenstämman. Kyrkostämman fick bara bestämma i frågor som rörde sig om fattigvården, prästgårdar, kyrkorna och skolväsendet. År 1824 byggdes församlingshemmet och den lilla sockenstugan såldes och flyttades. Då bestod församlingshemmet av en våning. Vid den här tiden var barnalärarna ambulerande och höll undervisning både i sockenkammaren och ute i byarna. Skolåret var då indelat i tre terminer. Med tiden blev dock barnaskarorna större och större tack vare vaccinationen och sockenstugan blev för trång. Då infördes varannandagsläsning. År 1842 kom lagen om en obligatorisk folkskola efter heta debatter mellan två olika förslag. Ett förslag var att landsbygdens skolor skulle undervisa enbart i läsning och skrivning och någon räkning. Byggdes ut Det blev slutligen en kompromiss så att skolan kunde bli både det ena och det andra dvs. allt efter kyrkokommunens förmåga. Barnaskarorna fortsatte att växa. Så år 1850 byggdes en andra våning på församlingshemmet och en utbyggnad för trapporna upp till andra våningen. På första våningen till vänster fanns småskolan och sockenkammaren till höger. Innan för sockenkammaren låg Berättarkafé. Ingrid Persson berättade för intresserade åhörare om Lommaryds församlingshems historia.

9 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 småskolelärarinnans bostad om ett rum och kök. På andra våningen höll storskolan till med storskolelärarens bostad. År 1846 anställdes den första utexaminerade barnaläraren. Den enda läseboken som då fanns var Nya testamentet. Men så kom den driftigaste av alla ambulerande lärare som verkat i socknen nämligen C F Johansson, som kom till Lommaryd Han såg till att skaffa nytt material, läseböcker, skrivhäften och annat. Han öppnade också ett bibliotek. Många uppdrag Med tiden blev han den starke mannen med åtskilliga uppdrag, förutom sin lärartjänst. Han bodde till en början i lärarbostaden på övre våningen. Hans dotter Ingrid blev så småningom småskolelärarinna. Man kan berätta mycket om C F. Det var han och hans bror som framställde den s.k. Lommarydsstolen. Det var också han som stakade ut platsen där kyrktornet till den nya kyrkan skulle byggas. C F efterträddes av läraren och kantorn Josef Höge som då övertog bostaden tillsammans med sin hustru. Då hade C F byggt sig ett eget hus det röda som står bredvid skolan. Där skötte han också Lommaryds poststation. Med tiden blev ju även den här första skolan i Lommaryds socken otidsenlig. Från år 1914 avsattes medel för att bygga en ny skola och en lärarbostad. År 1933 ägde den högtidliga invigningen rum av den nya skolan och en separat lärarbostad. Några av de elever som då gick i storskolan har berättat för mig om hur glada de var att få börja i den nya skolan. De hjälpte till att flytta. De tog allt vad de kunde bära och gick tvärs över vägen. Blev bostäder Men vad skulle hända med församlingshemmet? Jo, det blev bostäder. Väggar flyttades och nya väggar sattes upp. Det blev lägenheter som gav plats åt flera familjer. Vedspisar installerades både uppe och nere. Uppe på tredje vind fanns det på gavlarna två mindre rum. Under andra världskriget bodde barn med sina familjer i församlingshemmet. Utanför och rumt omkring huset myllrade det av ungar. Från gårdarna runt omkring kom de för att leka. Den sista som bodde i församlingshemmet var Ebba Ragvald med mannen Harry och dottern Lotta. Det var Ebba som skötte skolbespisningen. År 1964 var det dags för nästa ombyggnad då huset blev församlingshem. Delade upp sysslorna Ingrid Persson fortsatte med att berätta om gamla tiders ordning då det behövdes personer som skötte ringningen det var klockarefar och som trampade orgeln och grävde gravar. Det var tre olika yrken, men det kunde bli lite hur som helst. Ibland kom ringaren för sent för att ringa in gudstjänsten ibland kom han inte alls. Därför delade man upp sysslorna bland tre olika personer och la upp en turordning. Sedan blev det kyrkvaktmästarens uppgifter. Gilla Lommaryds-Bladet på Facebook! 9 På plats på berättarcafét fanns Ingrids man Kenneth Persson och Börje Karlsson som kunde berätta hur de hjälpt sina fäder med att trampa orgeln, ringa i klockorna och gräva gravar. Kenneths far arbetade i Frinnaryds kyrka och Börjes i Lommaryd. Därefter delade många av besökarna med sig av sina minnesbilder från Lommaryd förr i tiden i allmänhet och minnen från församlingshemmet i synnerhet. Det berättades om den gången när det brann i församlingshemmet och vilka lekar barnen lekte med mycket mera. Historierna ville aldrig ta slut och innan kvällen var till ända hade tankar fötts på nya berättarcaféer med andra teman. Håkan Nygren spelade in det berättarcafé som nu gick av stapeln på video, så att berättelserna finns bevarade för framtiden. Text Margareta Ljunggren Ingrid Persson Bild Margareta Ljunggren Du vet väl om att Lommaryds- Bladet har en sida på Facebook? Gilla oss så ser du nya inlägg från oss i ditt nyhetsflöde. Du har också möjlighet att skriva kommentarer och lämna synpunkter. Även du som saknar Facebook-konto kan läsa vår logg:

10 10 nyheter Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Nostalgihörna nyhet på torgdag HULLARYD Torgdagen i Hullaryd håller ställningarna. Även i år var arrangemanget välbesökt och en given träffpunkt för ortsbor och tillresta. Här fanns förstås också allehanda lokala hantverks- och jordbruksprodukter till salu. Hullaryds samhällsförening har arrangerat Hullaryds torg i modern tappning sedan slutet av 1990-talet. I år fanns tjugotalet försäljare på plats, övervägande delen från Aneby kommun, men även några från grannkommunerna. Bland varor som kunde inhandlas fanns potatis, morötter, ägg, ost, surdegsbröd, charkvaror, hantverk, gröna växter och hudvårdsprodukter. De nostalgiskt motorintresserade kunde gotta sig i nostalgihörnan på andra sidan ån. Där stod gamla veteranfordon, främst traktorer och mopeder från 50-, 60- och 70-talen uppradade, alla i gott skick och fullt brukbara, liksom även en mindre sportbil av märket Austin-Healey Sprite. Historieentusiaster hade också chansen att följa med Ingrid Persson på en guidad till det forna tingshusets häkte. För personer med hungriga magar fanns både fika i den gamla brandstationen och varmkorv att tillgå. Mötesplats. Hullaryds torg är en mötesplats för alla åldrar. Från vänster Inger Svensson, Helena Johansson samt Hasse Ström som hade mycket att berätta om forna tiders torgdagar. Gertrud Nygren i samhällsföreningen var nöjd med dagen. Jag är förvånad att det håller så pass. Det är fantastiskt att folk kommer så långt ifrån, men det har varit god uppslutning även på nära håll. Lotterna var en magnet och tog slut för tidigt, på bara lite mer än en timme. Text och bild Fredrik Brehmer Nyhet. Nostalgihörnan var ett nytt inslag på årets torgdag och lockade många motorintresserade besökare som bland annat hade möjligheten att beskåda en en sportvagn av märket Austin-Healey Sprite.

11 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Fler begravningar i Thelegården HULLARYD Thelegården i Hullaryd blir alltmer efterfrågad som lokal för borgerliga begravningar. Även om antalet sådana begravningar i kommunen är relativt litet, bekräftas uppgången i statistiken av kommunens begravningsombud Birgit Ekstedt- Karlsson. Om en avliden person inte har varit medlem i någon kyrka eller av andra skäl har önskat att inte få sin begravningsceremoni i en religiös lokal, är Svenska kyrkan skyldiga att erbjuda en annan lokal för begravningen. Gertrud Nygren som ansvarar för Thelegårdens uthyrningar har märkt av en stadig ökning av begravningar. Vi har hyrt ut i några år allt sedan den nuvarande lagen kom. Hittills i år har vi haft fem begravningar. Så mycket som vi har nu har vi inte haft innan, konstataterar hon. 11 Tillvarata intressen Svenska kyrkan är fortfarande huvudman för alla begravningar i Sverige (med undantag för Stockholms och Tranås kommuner), både för sina egna medlemmar och övriga. Den obligatoriska begravningsavgiften betalas via skattsedeln till Svenska kyrkan. Birgit Ekstedt-Karlsson är förordnad som kommunalt begravningsombud sedan cirka fem år. Hennes uppgift är att tillvarata intressen hos de kommuninvånare som inte är medlemmar i Svenska kyrkan. Vi har inte så många borgerliga begravningar i kommunen, säger hon och menar att det därför räcker med ett fåtal ceremonier för att ökningen ska upplevas som stor procentuellt sett. Min roll är att se till att inga oskäliga avgifter tas ut och att kyrkan uppfyller sitt åtagande. Men man ska veta när man går ur Svenska kyrkan att det kan bli en obehaglig överraskning för de anhöriga. Om de anhöriga vill ha en kyrklig begravning måste man då betala för kyrkorummet om den avlidna personen inte har varit medlem i kyrkan. Birgit Ekstedt-Karlsson konstaterar att friheten att utforma en begravningsakt enligt den avlidna personens eller de anhörigas önskemål har ökat de senaste åren. Inte lika strikt Jag har hört om borgerliga begravningar som de anhöriga har upplevt som väldigt positiva. Jag hör också från begravningsentreprenörerna att det är stor skillnad i dagens läge mot hur det var förr. Det är inte lika strikt längre. Är folk medvetna om vilka möjligheter och rättigheter de har när det gäller deras begravning? Folk är kanske inte så upplysta. Man skjuter gärna tankarna kring död och begravning framför sig, säger Birgit Ekstedt-Karlsson. Gertrud Nygren tror att Thelegården kommer att hyras ut allt oftare till begravningar. Det blir mer och mer känt och alltfler människor går ur kyrkan. Jag tror att det blir fler borgerliga begravningar även här i framtiden. Fredrik Brehmer Alternativ lokal. Thelegården hyrs ut allt oftare till borgerliga begravningar. Bild: arkiv

12 porträttet 12 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Anita tar parti för de äldre och svaga Anita Walfridsson är känd för många anebybor som mångårig innehavare till damkonfektionsbutiken Anni-Bris. För några år sedan sålde hon emellertid affären som hon framgångsrikt hade arbetat upp under mer än tre decennier. Under senare år har hon blivit alltmer engagerad i att tillvarata äldre, svaga och utsatta människors intressen i samhället. Välkänd profil. Anita Walfridsson var under mer än trettio år innehavare till damklädesbutiken Anni-Bris. Anita Walfridsson är en genuin anebybo. Hon växte upp mitt inne i centrum, på första våningen i det dåvarande så kallade kyrkvärdahuset där Pingstkyrkan ligger idag. På tomten intill, där torget ligger numera, hade Hags sin första fabrik i en lång länga. Anitas far, med efternamnet Andersson, var en av grundarna till den framgångsrika parkleksakstillverkaren och den som följaktligen utgjorde A:et i firmanamnet. Verkstaden låg på bottenvåningen i längan och på övervåningen hade man kontoret. Jag började jobba där vid tio, tolv års ålder, berättar Anita. Jag fick hjälpa till med att plocka ihop varukataloger som skulle skickas ut till kunder. Sprang gråtande hem I de tidiga tonåren var Anitas dröm att utbilda sig till antingen sjuksköterska eller skolkökslärarinna. Men de planerna fick ett bryskt slut. Jag drabbades av allergi och fick eksem och utslag. Läkaren som jag kom till sa att de planerna bara var att glömma. Jag sprang gråtande hem därifrån, minns Anita. Istället fick hon så småningom jobb på Försäkringskassans kontor i Jönköping, där hon jobbade med pensioner. Därigenom kom hon mycket i kontakt med gamla människor. Som ung kvinna var det ibland svårt att få kundernas förtroende. Anita minns speciellt en sådan tilldragelse. Jag jobbade tillsammans med en äldre dam. Själv var jag bara arton år. Vid ett tillfälle kom det in en äldre man på kontoret. Jag vill prata med en karl, sa han. Det finns ingen här, svarade jag. Då blev han irriterad och sa: Då vill jag prata med en äldre kvinna. Min kollega var upptagen med annat just då, men som tur var löste det sig i alla fall. Ingen legitimation Arbetet innebar också att ibland åka på hembesök, bland annat för att kontrollera rättigheten till bostadsbidrag. På den tiden, på sextiotalet, fanns inga id-handlingar som visade vem jag var, konstaterar Anita. Efter att Anita gift sig bar flyttlasset till Tranås, men tiden där blev inte långvarig. Anitas man som var uppvuxen på landet trivdes inte i stan flyttade paret in i hans föräldrahem i Vittaryd, där Anita fortfarande bor kvar. Några år senare, närmare bestämt 1973, inleddes en lång epok i Anitas liv. Hennes man jobbade som revisor i Tranås och hade uppdrag åt en klädbutik. Tillsammans med paret som ägde butiken startade de upp en ny damklädesbutik i Aneby, Anni- Bris. Det fanns ett tomrum att fylla i och med att en tidigare affär i branschen, det anrika Flugeby, nyligen lagts ned. Strax väster om järnvägsviadukten, i det röda tegelhuset mellan Jönköpingsvägen och Parkgatan, hittade de en lämplig lokal som var ledig. Ringde till tv Efter några år blev Anita och hennes man ensamma innehavare av Anni-Bris som Anita drev tillsammans med tre, fyra anställda. En bit in på nittiotalet ringde Anita till TV4:s lokala kanal i Jönköping och frågade om hon kunde få hålla med kläder till dem som läste nyheterna, ett förslag som de ansvariga på kanalen nappade på. Det blev startskottet för en fördubblad kundtillströmning till butiken i Aneby. Jag hade med mig en färganalytiker och gjorde färganalyser. Det är viktigt att vara noga med färger i tv för att ansiktet ska komma till sin rätt. Och i övrigt hur man är klädd, till exempel att man inte har för vida ärmar. Det var en lärorik tid, konstaterar Anita. Färger stämmer inte alltid överens med hur de ser ut i tv-rutan. Till exempel en kavaj som var grön

13 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 såg istället brun ut i tv. Vi åkte dit med kläder några gånger om året och de fick prova ut vad de ville ha. Att klä kanalens lokala nyhetsmedarbetare blev också inledningen på en period med en hel del annonsering i samma kanal. Uppenbarligen nådde sändningarna ända till Hjo på andra sidan Vättern, då det kom minibussar med kunder därifrån till Aneby. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att reklamen hade en sådan genomslagskraft, säger Anita. Vi spelade in våra filmer lokalt och anlitade vanliga personer här i Aneby som modeller. Blev igenkänd Även Anita själv syntes i reklamen och blev igenkänd vida omkring. Reklamens genomslagskraft visade sig inte minst vid ett tillfälle då Anita besökte en stad på västkusten och en man kom fram till henne och frågade: Visst är det du som är i tvreklamen? Anita stöttade lokala föreningar genom att låta dem arrangera modevisningar. Föreningarna fick själva behålla alla intäkter, samtidigt som visningarna gav reklam åt Anitas rörelse. En vinna-vinna-affär. Modevisningarna lockade mycket folk. Vi var nästan som en ambulerande modeagentur, säger Anita. Under lång tid var Anita samtidigt ordförande i köpmannaföreningen. Föreningen hade egen ekonomi och köpte in vimplar och flaggor som hängdes upp över Köpmangatan. Jag minns att jag under en semesterledighet under våren en gång tvättade och lagade flaggorna. Den gamla julbelysningen köpte vi in redan på sjuttiotalet. Personlig assistent För sex år sedan sålde Anita sitt företag för att arbeta med andra saker. Under ett par år jobbade hon som näringslivssekreterare i kommunen, vilket innebar arbete med att bland annat underlätta för befintliga företag och stötta vid nyetableringar. Idag ägnar Anita sin tid åt det hon brinner för, att hjälpa äldre och funktionshindrade och vara en talesperson för de svaga i samhället. Hon har en halvtidstjänst som personlig assistent och arbetar ideellt med att läsa för dementa personer på Antuna. Det jag läser för dem är lättläst Trädgårdsintresse. I vanliga fall gillar Anita att vara ute och arbete i sin trädgård eller med att röja i skogen. En kulen novemberdag får det räcka med en kort promenad. Anita Walfridsson 13 porträttet Ålder: 67 Bor: Vittaryd Familj: döttrarna Sofie, Cecilia, Ida och Emilie samt sju barnbarn. Gör: arbetar som personlig assistent, är engagerad i projektet Läskraft, är ledare för studiecirkel om afasi, är politiker Senast lästa bok: Fortfarande Alice av Lisa Genova Senast sedda film: Cockpit med barnbarnen på bio i Jönköping Gör i framtiden: kommer att fortsätta vara ett stöd för äldre människor speciallitteratur. Ibland spelar vi musik som de kan tralla till eller så spelar vi spel. Vi har till exempel ett spel där man ska para ihop ordspråk. Musiken och spelen hjälper dem att komma ihåg! säger Anita. I Eksjö är Anita engagerad i en afasigrupp genom Studieförbundet Vuxenskolan. Trots att det är personer som inte längre har någon talförmåga kan de ändå sångtexter. Planer finns på att försöka starta en liknande grupp också i Aneby. Kunde peka Vi har roligt, säger Anita. Det finns inga krav och ingen behöver bevisa något för någon annan. Anita berättar om en man som en gång hade ställt en jordglob på bordet när Anita kom in till honom. Mannen som tidigare varit FN-soldat kunde inte längre tala, men kunde ändå peka på de platser där han hade fortsättning på nästa sida

14 nyheter 14 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Bygdefilmer och sång på trivselafton HULLARYD Gamla filmer från bygden visades i Thelegården när Föreningen Hembygden hade sin årliga trivselafton i oktober. Intresset föreföll vara stort, då stora samlingssalen var i det närmaste fullsatt av åskådare. Inledningsvis sjöng en förstärkt barnkör från Lommaryd några kända sånger, däribland Ring ring, Blommig falukorv och Leende guldbruna ögon, ackompanjerad av Claes Ljungdahl. Därefter tog filmvisningen vid, och samtliga filmer som visades denna kväll var filmer från 60- och 70-talen. Numera är de gamla smalfilmerna fortsättning från föregående sida haft FN-tjänst. Mycket av den sociala verksamheten får hjälp av föreningar. Det är bra om det kan höja livskvaliteten. Ensamheten är så stor för äldre många gånger, så en stund av gemenskap betyder mycket. Men det är väldigt bra äldrevård här i Aneby. Här kommer man oftare ut än i storstäderna. Det är viktigt med ljus och luft, menar Anita och beskriver utegården på den nya demensavdelningen på Antuna, där vårdtagarna kan gå ut och in utan att kopierade till betydligt behändigare dvd-skivor. Dvd-skivorna har i sin tur kopierats i flera exemplar och originalen förvaras i bergrum. Kvar på museum Besökarna fick först se en film om den sista skomakaren Salomon Andersson i Bälaryd som var verksam fram till början av 1980-talet. Alla sakerna från skomakarverkstaden finns kvar på hembygdsmuseet i Bälaryd. Det står till och med tre par skor där som aldrig har blivit hämtade, damskor tror jag, berättade Rune Svärd. Vidare fick publiken se hur det såg ut på Lommaryds höstmarknad Kända melodier. Lisen, Emma, Hedda, Pauline och Stina inledde trivselkvällen med att sjunga några kända melodier. personal är med. Insats för medmänniskor Politiken är också en del av Anitas liv. Hon har under pågående mandatperiod fått hoppa in i sociala utskottet och är även ledamot i kommunstyrelsen. Om jag kan göra en insats för mina medmänniskor så är jag gärna politiker. Det är en förmån! Hon brinner också för miljön och inser att vi måste göra något åt utsläppen. Utökad tågtrafik och stickspår för industrierna i Aneby är något som Anita hade velat se. Gamla metoder. Åskådarna fick se filmer som bland annat visade gamla jordbruksmetoder. Efter det följde ett flertal filmer som visade gamla jordbruksmetoder, såsom mejning och upptagning av råg i Noby, slagtröskning i Hullaryd och gärdsgårdshägning i Ralingsås. Glimtar från Stjärneborg visades också, däribland museet och det numera sedan länge rivna stationshuset. Ett annat inslag var filmen Så var det då av Knut Sjöström från Tranås, som våren 1961 filmade en av de allra sista skoldagarna i Noby innan skolan las ner. Jag tycker att det var jättetrevligt med så mycket folk och med barnen som sjöng, sa Göran Sigridsson i Föreningen Hembygdens styrelse. Trivselafton arrangerades i samarbete mellan Föreningen Hembygden och Hullaryds samhällsförening. Tet och bild Fredrik Brehmer Men det är mina högst personliga åsikter. Men vi måste börja tänka om. Hon anser det viktigt att röra på sig så att kroppen får motion. Något som hon själv gärna gör genom att arbeta i trädgården eller i skogen med slyröjning. Just nu är det senhöst, vilket Anita uppskattar. Det är så skönt att det är lugnt. Man får gå i ide lite och koppla av och njuta. Man kan tända en brasa och sätta sig och läsa en bok. Det är härligt! Text och bild Fredrik Brehmer

15 kennys kåseri En fläskig jul i Hullaryd Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 I alla tider har kvinnor bara trånat efter min kropp. Jag har varit ett hett sexobjekt och det har inte varit roligt alla gånger. Ja, ska sanningen fram var jag aldrig ifred. Numera tror jag dock inte att det är i min kropp som får kvinnorna i extas. Sedan den 24 december i fjol har jag nämligen Sveriges i särklass fetaste plånbok. Det trodde ni inte. Låt mig fortsätta så här: Jag är en stor älskare av bacon. Och för att få rätt sälta på julskinkan föreslog jag att densamma skulle lindas in i bacon. Blicken som levererades av Elsa-Lill där uppe i Hullaryd var inte att leka med. Förstod att det inte var lönt att protestera eftersom det är där hon bestämmer. Också. Men hennes son och svärdotter har åtagit sig livsuppgiften att uppmuntra mitt intresse för just denna livets krydda. F ör ett par år sedan var de i San Fransisco och köpte där The Bacon Cookbook, en bibel, skriven av konnässören James Villa, som jag haft ofantlig nytta av. Till exempel när jag tillagat mina kaliforniska baconmuffins. När jag fyllde år förra sommaren gav de mig en present som heter duga 2,1 kilo fet och fin bacon. Jag var i sjunde himmelen. Så kom då julafton där uppe i Casa Rosada med tomte och tillhörande klapputdelning. Det första paket jag öppnade visade sig innehålla en produkt som ingen riktig karl kan leva utan. Baconflavored tandkräm. Den använde jag häromveckan med förtjusning när jag var gräsänkling. Klapputdelningen fortsatte och Kenny Lindquist 15 mitt nästa glädjerus kom i form av en burk Bacon drink tabs. Det handlar alltså om brustabletter med smak av piggham. I detta läge utbrast Elsa-Lill: Jag är gift med ett kapitalistsvin. Sista julklappen hamnade i mitt knä. Jag vecklade sakta av pappret och såg något rött och vitt glimta till. Det var en modedesignad plånbok. Utformad likt baconskivor prydligt lagrade på varandra. Min lycka var total. Nu har det plötsligt blivit kul att gå och handla. Tänk er känslan att få dänga den i disken! Sveriges fetaste plånbok. HULLARYDS HANDELSTRÄDGÅRD Julstjärnor Amaryllis Julgrupper Azaleor Stort sortiment av prydnader, ljus och ytterkrukor inför julen!

16 reportage 16 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Möte med en hundraåring Karin Axelsson är en person med huvudet på skaft men med dåliga ben. Född i september 1912 har hennes födelsedag firats i höst. Det var stort kalas med barn, barnbarn och barnbarns barn samt speciellt inbjudna. Drygt 30 personer fick äran att hylla henne där hon satt i högsätet i Thelegården. Uppvaktningen bestod förstås av blommor, blommor och åter blommor, men också telegram från Karl- Gustav och Silvia och från Landshövdingen! Karin kunde själv läsa telegrammen utan glasögon! Vid ett senare tillfälle när jag hälsade på henne i bostaden kommenterade hon med ett litet leende: Inte trodde jag att jag var en sån kändis. Och inte trodde jag att jag skulle få uppleva min hundraårsdag! Fast en doktor i Jönköping, jag minns inte vad han hette, han sa att jag ska leva tills jag blir 104 år! Den som lever får se, säger hon med glimten i ögat. Hur mycket kan man egentligen minnas från sin barndom vid så hög ålder och vid så många omställningar i livet med alla glädjeämnen och sorger och alla tekniska nyheterna som uppstått genom åren? Gott minne När Karin var åtta månader flyttade familjen från Marbäck till ett rött litet hus vid Frinnaryds Norrgård som ligger strax intill kyrkan. Därifrån har hon minnen från tidig barndom. Hon minns en dag i tvåårsåldern när kyrkklockorna plötsligt började ringa på en vardag och det ringde hela dagen. Av de vuxnas beteende förstod hon att det var något farligt som hänt. Det var 1914 när 1:a världskriget bröt ut. Pappa försvann nånstans med alla andra karlar. De var tvungna att vakta järnvägsbron. När Karins kusiner var och hälsade på, tyckte de att hon bodde precis i framkanten av världen när de hade tåg och allt. Men sen dess har utvecklingen gått allt snabbare och snabbare och nu kan man beställa biljett till månen om man är extra äventyrlig av sig och har en stor förmögenhet. Ja inte skulle jag vilja åka till månen, jag har det bra här i Hullaryd, konstaterar hon. Ett annat minne som etsats sig fast hos henne är när elektriciteten kom till Frinnaryd. Min far var väldigt duktig till att ställa det för oss. Han hade gjort allt klart från linjen och så tändes den första lampan över köksbordet. Det blev ljust som på dagen, tyckte vi. Tre systrar, tre bröder År 1936 gifte hon sig med Eidor Axelsson från Brånarp, nära gränsen till Linderås. Så steget var inte så långt. Men långt nog, eftersom det var att ta sig fram till fots. Några lyckligt lottade hade förstås cykel. Det var bra. Med den kunde man komma långt under en dag. Karin hade två systrar och de tre flickorna gifte sig med tre pojkar från Brånarp. Men innan hon gifte sig hade hon sett sig om i världen och lärt sig en hel del med olika arbeten i bland annat Jönköping och i Linköping. I Hästeryd och på Degla, som då ägdes av Hjalmar Hultner, lärde hon sig finare skick att passa upp vid bordet och servera. Vid den här tiden var det rätt vanligt att de större gårdarna hade pensionat på somrarna dåtidens Bo på lantgård. Karin Axelsson har haft 100- årskalas. Bland de uppvaktande var Gösta Carlström som prydde henne med en blomsterkrans. Arrenderade mitt i byn Färden för paret gick sen vidare till Hullaryd där de arrenderade en gård mitt i byn. Där såg deras fem barn dagens ljus tre pojkar och två flickor. Vi trivdes väldigt bra i Hullaryd och hade många vänner. Men under 2:a världskriget blev det svårt. Eidor var inkallad nere i Skåne

17 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 och i Blekinge och jag fick ställa det för oss med djur och allt. Det gick väl på något sätt, nämner Karin. Allt fick gå. En del komiska minnen har hon ändå från den tiden. Det rådde brist på det mesta och det var ransoneringar på allt. Det kom ut kontrollanter för att se hur många grisar som föddes upp så det inte skulle gå att sälja något vid sidan av. Så en del bönder försökte gömma undan sina djur. Det var en del stadsbor kom ut på nätterna för att försöka köpa lite kött och smör. Flytta bakåt i tiden År 1949 köpte paret gården i Borrarp, mitt emellan Ulgestorp och Väggen. Gården som stått tom i många år var ordentligt nedgången både i bostaden och övriga byggnader. Det var som att flytta 50 år bakåt i tiden, berättar Karin. Sån skillnad att flytta ut från byn och komma dit till mörker och inga grannar inom synhåll. Vi hade ingen ström och vi fick lysa oss med karbidlampor i ladugården. Men efter några år var det jag som kallade ihop gubba från Ulgestorp och från de två gårdarna Väggen. Jag bjöd dit Hultner som hade kraftstationen vid Munkakvarn. Jag kände ju honom. Så sen blev det ljus i mörkret. En annan välsignad uppfinning var telefonen. Vi hade linjen ihop med Ulgestorp och Väggen. När det kom samtal från telefonstation i Hullaryd, ringdes en signal om det var till Ulgestorp, två om det var till oss och tre signaler till Väggen. Det bästa var att vi kunde ju ringa till varandra även när det var stängt i Hullaryd, konstaterar Karin med ett leende. Tillbaka till Hullaryd År 1971 överlät Eidor och Karin gården till den näst yngste sonen. Men det strävsamma paret fortsatte att hjälpa till, var och en på sitt sätt. År 1990 gick Eidor bort. Sedan dess har Karin ensam kämpat vidare. Det är klart att det är väldigt sorgligt, men ensam är jag inte. Jag har ju mina barn som hälsar på. Och min äldste pojke sköter om mina räkningar och alla papper. Sen har jag ju hemtjänsten med alla gulliga flickor som 17 kommer hit och hjälper mig. Hade jag inte det, skulle jag inte ha kunnat leva här. Men, tillägger hon med en suck, det är klart att det är många långa ensamma stunder. Vid köksbordet, på andra våningen i före detta Mejeriet, sitter Karin för det mesta. Därifrån har hon god utsikt över byn med Thelegården i topp. Genom åren har hon ändå kunnat sysselsätta sig att lägga stora pussel med små små bitar är en hobby och att sticka små tomtar till syföreningens auktioner är en annan. Tills helt nyligen läste hon mycket och det utan glasögon! Med sitt goda huvud har hon hållit sig a jour genom radion och teven och framför allt, genom att läsa. Teven är bra, men radion är bäst, konstaterar Karin som genom alla år varit en flitig radiolyssnare. Avslutningsvis kan sägas att hon med sitt goda minne och sin berättarglädje har varit en god muntlig källa vid framställningen av bygdeboken om Lommaryds socken. Text och bild Ingrid Persson

18 BARNSIDAN 18 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 Nu när det börjar bli kallare letar alla småfåglar som stannat kvar efter mat. Här kommer tips på hur Du enkelt kan göra en egen fågelmatare och samtidigt hjälpa till att tömma skafferiet på gamla gryn m.m. Fågelmatare Smält margarin (inte flytande) och eventuellt lite cocosfett. Rör i havregryn och andra gryn du vill bli av med. Det ska bli en tjock gröt. Blanda i vad du har, nötter, mandel, russin, lite sirap, cocos, ostbitar kort sagt sådant som innehåller mycket energi. Det går även bra att blanda i vanliga fågelfrön. Häll upp smeten i ursköljd mjölkkartong. Låt stelna eller frysa. Skär ur fönster och vik gärna ut nederdelen så att fåglarna har något att sitta på. Häng upp i ett snöre eller ståltråd. Mycket uppskattat av småfåglarna!!! Idé och bild: P4 Dalarna, Gomorron Dalarna Kottetomte I Lommaryd har alla nära till skogen. Plocka några tallkottar och gör söta tomtar till granen! Du behöver: En torr tallkotte, Rött garn, En liten flirtkula, Färgpennor, Klister, Bommulstuss, Röd filt Gör så här: Om du inte redan har torra kottar så gå ut och plocka ett par stycken under närmsta tall och låt dem torka inomhus någon dag innan du gör tomtar av dem. Klistra fast flirtkulan på toppen av kotten. Använd en rejäl klick klister så att kulan inte lossnar. Låt klistret torka. Klipp till en fyrkantig bit röd filt till tomtens luva. Gör fyrkanten en centimeter bredare än vad flirtkulan är runtom. Om du inte har filt så går det bra med en bit rött bomullustyg också. Eller rött silkespapper. Stryk en smal remsa klister på ena kanten av filtbiten och klistra ihop den som en rulle så att kanterna går en centimeter omlott. Rullen ska passa att sätta fast runt flirtkulan som en luva. Stryk klister på ovansidan av flirtkulan och klistra fast luvan på flirtkulan. Knyt fast en bit garn runt toppen på luvan så att den får en tofs upptill. Ta en lång garnbit så att du kan knyta ihop resten av garnet till en hängare. Rita ögon och näsa på flirtkulan och klistra fast en bit av en bomullstuss som skägg. Nu är din kottetomte klar! Lycka till!!! Idé och bild: Sveriges Radio God Jul och Gott Nytt År önskar Pauline och Stina Ljunggren

19 Lommaryds-Bladet nr 4 december 2012 återblick Raggiga rånare om vargens härjningar I juli månad 1833 rev vargarna ihjäl ovannämnde Johannes Nyströms enda ko. Vargarna var under gångna tider ett otyg och en plåga i våra bygder. Somliga sockenbor förbannade väl bestarna och försökte hämnas. Men andra tog kanske till den gamla bönen mot odjur i skogen: Vi arme syndare bekänna vår misshandel för tig, at wi genom tina nåde-gåfwors missbruk dragit ditt wredes ris öfver oss, enkannerligen the skadlige villdiuren i landene, som kreaturen bedröfveligen förderfva, ihjälrifva och utdöda. Vi bedje tig af ångerfulla och botfärdiga hjertan, at tu värdigas thetta svåra syndastraffet mildeligen mildra och afwända, samt oss tine fattiga barn, tillika med kreaturen, som nådeligen oss af tine mildhet hand äro förlänte till kläder och föda, genom tin faderliga godhet, nåd och barmhertighet välsigna och bevara. (Ur en bönbok, tryckt Bönen fanns också i 1695 års psalmbok.) Sockenmännen gjorde vad de kunde för att få bukt med odjuren. År 1801 anhölls hos Höga Välloflige Häradshöfdinge-Ämbetet att få anställa skallgång för vargars utrotande. Till överskallfogde valdes detta år Qvartermästaren Carl Canth på Degila och till underskallfogdar följande: för Kliaryds rote Jöns Larsson i Breafall, för Hullaryds rote Jonas Svensson i Norrby Mellgård, för Härjestads rote Johannes Svensson i Härjestad och för Hvittaryds rote Sven Pettersson i Södra Ralingsås Mellgård. E nligt sockenstämmoprotokoll beslutades nämnda år följande: Ingen olydnad, otidighet eller studskhet mot skallfogde får förekomma. Sker sådan pligte den skyldige genast 24 skilling Banco samt ersätter den skada, som genom hans förvållande tima kan. De vanliga två trumslagare i Uljestorp och Södra Ralingsås böra hålla sig färdiga med sina skalltrummor och hvar och en derutöfver md duktige nät, 4 famnar af hvarje helt hemman, på utsatt tid och ställe infinna sig. Efter qvartermästaren Canth valdes gästgivaren Gustaf Zackrisson i Hullaryd till överskallfogde, och iett protokoll från 1818 står följande: Till Öfverskallfogde efter Gustaf Zackrisson i Hullaryd valdes sockenmannen Sven Persson i Hult. Detta år valdes 8 skallfogdar i Kliaryds, 4 i Härjestads, 4 i Hullaryds och 4 i Hvittaryds rote. Och vidare bestämdes följande: Den skallfogde som åsidosätter att med skick och ordning fullgöra sin tjänst pligte 4 Riksd. Banco, och hvar och en annan till skallgång skyldig och utbodad, som antingen uteblifver eller vid första tillsägelsen icke lyder och utför Skallfogdens order eller och på ett eller annat sätt förser sig med fylleri eller okynne eller vållar oreda skall utan all gensägelse böta 2 Riksd. Banco. Rotmästaren utpantar böter, som samlas till en skadeståndskassa. Samma år som vargarna rev den förut nämnde Johannes Nyströms ko, alltså 1833, protokollfördes följande: På Öfverskallfofgden Johannes Månssons i Elgön begäran hade sockenmännen genom kungörelse, uppläst från predikstolen, blifvit kallade att i Sockenstugan sammanträda för att öfverväga om nödiga anstalter till vargars utdödande eller förjagande från socknens område, sedan dessa djur hoptals på flere ställen inom socknen visat sig och fattades följande beslut: Jämte den redan varande Öfverskallfogden utvaldes och tillsattes även Johannes Larsson i Sköldseryd. 19 Ö verskallfogdarna skulle noga bestämma i sina skriftliga order, vilka jaktmedel som skulle användas, t.ex. jaktnät, skjutgevär, spjut och pikar. Underskallfogdarna, som nu var 9, skulle medföra förteckning över allt man hade med sig vid skallgång. Sockenmännen var pliktiga att lyda order och uppbudningar till skallgång. För att i någon mån hjälpa dem som på grund av vargarnas framfart förlorat kreatur, bestämdes detta år följande: Församlingen öfverenskom enhälligt om en viss skadeersättning för dem inom socknen, fattigare eller rikare, af hvad stånd som helst, hvilka förlora boskapsdjur genom vargars förvållande, och bestämdes ersättning för fäkreatur från 1 3 år ålder till 5 riksd. Riksgäld, för ungnöt öfver 3 år äfvensom kor till 10 riksd. riksg. D e s s a b e l o p p g ä l l d e f ö r slaktetiden eller höten. På sommaren värderades djuren något högre. Enligt samma protokoll skulle tvenne opartiske män värdera de av vargar rivna djuren. Om något kött av det ihjälrivna djuret kunde användas, värderades detta kött till en viss summa, och denna summa drogs ifrån ovannämnda ersättningsbelopp. Johannes Nyström fick 14 Riksd. riksg. I ersättning för sin rivna ko, ty intet däraf kunde användas. Vid midsommar 1833 revs en ko för Nils Hansson i St. Dammen under Sköldseryd. Det användbara köttet värderades till 4 riksd. riksg. men ändå erhöll Nils Hansson 10 riksd. dito mynt för sin förlorade ko. För att få penningar till utbetalningarna för rivna nötkreatur, bestämde stämman att hemmansägare och åboer skulle lägga 1 skilling banco för var kreatur, som de ägde, undantagandes årskalvar. Vägrade någon att betala denna skatt, blev han senare dömd att betala dubbelt belopp såsom förr vanligt varit. Ur G A Engström: Grunder att minnas, utgiven av Föreningen Hembygden i Lommaryd 1966.

20 evenemang Evenemang Datum Tid Arrangör Öppet i krukmakeriet Idelunds salonger håller öppet för försäljning av keramik. Konsert Mörlids och Sandwalls årliga konsert i Lommaryd. Ekumenisk konsert med insamling till Erikshjälpen. Gudstjänst Familjegudstjänst och uppsättning av julkrubban i kyrkan med barntimmebarnen. Utdelning av Barnens bibel, medverkan av barnkören. Avslutningsfest för barntimmebarn med dans kring granen och tomtebesök. Mässa Julnattsmässa i Lommaryd med inledningsvis släckt kyrka, medverkan av Novakören. Glöggservering efter mässan. Konsert Tindra Stjärna! Konsert med ABC-kören och solister. Knutsdans Knutdans vid Thelegården. Kaffeservering, sång och musik. Gudstjänst Ekumenisk nattvardsgudstjänst som avslutning på den ekumeniska böneveckan. Gudstjänst Gudstjänst med doptema (kyndelsmässodagen). Gudstjänst Alla hjärtans dags-gudstjänst dec Lommaryds-Bladet nr 4 december dec Svenska kyrkan 23 dec Svenska kyrkan 24 dec Svenska kyrkan 5 jan Svenska kyrkan 13 jan Hullaryds samhällsförening 20 jan (prel.) 3 feb (prel.) 17 feb (prel.) Idelunds salonger Svenska kyrkan Svenska kyrkan Svenska kyrkan Anmäl evenemang till Christina Gustafsson, , cinna.stenstorp@hotmail.com. Evenemang som anmäls via hullaryd.se / lommaryd.se publiceras också här. I nästa nummer publiceras evenemang som äger rum under perioden 9 mars 31 maj. Reservation för fel och ändringar. Under rubriken Händelser vid Torg och Ting rapporterade Lommaryds- Bladet från höstens torgdag i Hullaryd. Det här året framfördes bygdespelet med ovan nämnda namn för första gången. Besökarna fick bland annat se Inglis Wilzén i rollen som Greta i Svältebo uti Bälaryds socken, Gustaf Ljunggren som häradsdomaren, Ulf Lundberg som klockaren från Fiffleryd och Kurt Mauritzon för 10 år sen som kronobetjänt. Dessutom uppträdde anebytroppen av Smålands Husarer med en ståtlig uppvisning. Bygdespelet framfördes senast Aneby kommun ville förbättra sin information till kommuninvånarna. I informationsbladet Aneby-Nytt efterlyste man därför idéer och förslag till förbättringar. Man ville skapa bättre möjligheter till dialog och även lyfta fram de olika kommundelarna bättre. Sedan flera år tillbaka fanns framgångsrika bygdetidningar som Lommaryds-Bladet och Bälarydsbladet som gavs ut på ideell basis av respektive ortsbor. Theres Eklund i Vireda hade utsetts till Veckans massör av Radio Jönköping. Hon blev totalt överraskad när hon ringdes upp och hörde en fanfar i luren, samtidigt som samtalet gick ut i direktsändning i radion. Nästa nummer utkommer 8 mars. Manusstopp 22 februari.