Vi steg upp tidigt denna morgon,

Transkript

1 Reseskildring Tre Pitebors öden och äventyr i Sydamerika del 2 Text: Ola Sjödin. Foto: Stefan Bergmark, Daniel Karlsson och Ola Sjödin Vi steg upp tidigt denna morgon, åt frukost, repeterade fisknamn i Felipes fiskrum, packade bilen och gav oss så slutligen iväg norrut. En riktigt lång biltur väntade innan vi skulle nå den första etappen, staden Salto 58 mil bort, vid gränsen mot Argentina. Resan gick utan missöden och vi började med ett besök hos Helens föräldrar där vi bjöds på ännu en otroligt god middag. Efter en kväll med trevligt småprat om ciklider, hockey, fotboll och annat som vi tyckte behövde avhandlas, skjutsade Felipe och Alejandro oss till vårt boende. Vi fick bo i ett jättemysigt hotell ett par kilometer bort och precis när vi hade sagt adjö till dem knackade det på dörren. Det var Alejandro som hade hittat en riktigt maffig padda som han släppte in till oss. Det var den största padda i vilt tillstånd som jag någonsin hade sett. Först trodde jag att det var en agapadda, Bufo marinus, men vi fick snart berättat för oss att det var en Chaunus schneideri, Schneiders padda eller rokokopadda. Efter att ha fotat den ur alla möjliga och omöjliga vinklar släppte vi ut den i hotellets trädgård igen och såg till att hinna med lite sömn innan morgondagens fiske. Dagen därpå inleddes med ett besök i stadens termiska bad, en rekreationsbadanläggning där vattnet värmdes av varma källor. Efter denna förträffliga start på dagen åkte vi sedan tillbaka till Helens föräldrar, där vi bjöds på en fyrarätters lunch (jepp, fyra rätter!). Mätta och synnerligen belåtna begav vi oss sedan iväg till en spännande fiskeplats. Målet för dagen var ett litet vattendrag som Felipe sade kallades Revoltijo. Det låg två mil från staden Salto så bilresan dit gick snabbt, även om vägen stundtals var lite knölig. Det var 33 grader i skuggan och fullständigt vindstilla. För att vi skulle klara värmen bättre visade Felipe oss en effektiv metod att kyla ner sig på. Man blöter ner en tröja i vattnet och trär den på huvudet som en mössa, om det är en långärmad tröja kan man dessutom knyta ärmarna bakom nacken så sitter den bra. Om man tycker att det känns varmt kan man helt enkelt blöta ner den igen. Det visade sig vara ett mycket bra fångstställe som vi kommit till och vi fick många intressanta saker i håvarna. Vi fick bland annat ett dussin Crenicichla saxatilis Salto på fem till sju centimeter, ett par C. scotti på cirka femton centimeter, ett trettiotal Pseudocorynopoma doriae (tetra), olika grenmalar, Australoheros scitulus Revoltijo, Ancistrus sp., några Hoplias och några riktigt maffiga stora gäddciklider. En stor C. saxatilis på cirka tjugo centimeter och en C. scotti som var en bit över trettio centimeter! Vi släppte dock tillbaka de stora gäddorna och en Paddan Crenicichla scotti Ciklidbladet 2/ Årgång 42 17

2 hel del annat (div. tetror, små Hoplias, Corydoras, kräftor, räkor, sniglar och småkrabbor). En sak jag reflekterade över var den stora mängden olika kräftdjur som levde i floden. En reflektion jag senare har gjort är att ciklider från dessa ställen förmodligen äter en betydande del sådana djur. Nyligen läste jag dessutom en artikel i Tropical Fish Hobbyist om gäddcikliders kostvanor. Där stod det att C. lepidota i Ecuador, en art som är mycket närstående C. saxatilis Salto, främst äter vatteninsekter och kräftdjur och att de till väldigt liten del äter fisk. När man närmare studerar deras kroppsform och hur mina akvarieboende C. saxatilis Salto beter sig när de skall äta fisk så är det lätt att se att de är ganska klumpiga fiskjägare. Visserligen äter de gärna småfisk, men de är ganska klantiga när de skall fånga dem. Efter att ha åkt tillbaka och packat resultatet av dagens fiskafänge var vi ganska möra i kroppen. Fisket och värmen hade gått hårt åt oss klena vinterbleka nordbor. Vi sammanfattade allt vi hade sett hittills, planerade lite för framtida fiskefångster och lärde oss mer om det lokala beståndet ur familjen Cervecae, där vår favorit slutligen blev den endemiska Pilsen sp. Grande Salto. Dagen därpå packade vi bilen och åkte vidare mot den fångstplats som Stefan och Danne hade sett fram mest mot Villa Constitutión. Det var där, och förmodligen bara där, som vi skulle kunna fånga Cichlasoma dimerus, Gymnogeophagus balzanii och G. australis. Mina förhoppningar stod till mitt nyvaknade intresse för gäddciklider och min nya kärlek Crenicichla vittata. Vi åkte en bra stund innan vi kom fram till målet. När vi kom fram blev Felipe och Alejandro en smula chockade. Sedan Felipe var där för bara någon vecka sedan hade vattnet sjunkit undan något enormt och det var knappt att det gick att känna igen platsen utifrån de biotopbilder som vi hade sett på nätet. Villa Constitutión är en vik som sitter ihop med den stora floden Rio Uruguay. När så mycket vatten sjunker undan finns det en uppenbar risk att fiskarna drar sig bort från viken och ut i den stora floden, där det inte går att fånga dem. Nåväl, vi provade i alla fall men lyckan stod oss inte bi denna gång. I våra handnät fick vi en del Corydoras paleateus men resten av fiskarna vi fick fångades i Felipes och Alejandros not. Av det som fångades fick vi dock en glimt av vad viken har att bjuda på. De fick ett stort vackert par av G. balzanii, en stor singelhane av G. australis (som vi släppte), två C. vittata varav en i lämplig storlek (sju centimeter) och en bamsing på drygt trettio centimeter. Även den fick vi fota och sedan släppa då vi inte skulle kunna transportera en så lång fisk hem till Sverige. I noten fanns det även tio små G. australis, två små G. balzanii och en mängd olika tetror som vi svenskar aldrig hade sett förut. Tre arter ur släktet Leporinus och av dem tog vi hand om några Leporinus obtusidens. Dessa tetror tog jag hem och de simmar nu i mitt vardagsrum. Det var först när jag kom hem som jag hittade dem på Fishbase och såg att de kan bli sjuttiosex centimeter långa och väga nästan sex kilo! Vi fick även se några fantastiska rovtetror som exempelvis Acestrorhynchus pantaneiro och Rhaphiodon vulpinus. Felipe tog hand om en stor A. pantaneiro som showfisk och Danne tog en liten som var runt tolv centimeter. R. vulpinus var allt för ömtåliga för att transporteras och verkade dö av stress innan vi hann ta dem ur noten. Två pirayor hade även hittat in i noten. De pirayor vi såg där var otroligt vackra med silverglänsande kropp och gulaktigt bukparti. Man såg tydliga spår av pirayabett på de fiskar vi fångade i norra Uruguay. Knappt någon av dem hade oskadade fenor. Trots alla spännande fiskar var vi faktiskt lite slokörade. Fyra G. balzanii, några ytterst små G. australis, en C. vittata och ingen Cichlasoma dimerus. Det var inte riktigt så vi hade hoppats att dagens fiskafänge skulle sluta. Det var ändå ett mycket lärorikt besök. Jag tycker att vi fick en bra inblick i hur en sådan här biotop ser ut och vilka fiskar som lever där tillsammans. Vi gjorde ett nytt försök i en liten damm ett par hundra meter därifrån. Det var egentligen en isolerad del av en liten bäck som har förbindelse med viken när det är högvatten. Det gav ganska bra utdelning och vi fick faktiskt några C. dimerus plus flera jättefina Corydoras paleateus och ganska många blodfenstetror, Aphyocharax anisitsi. Dessutom fick vi våra första apistos, Apistogramma commbrae. Jag tog även tillvara en klump med snäckrom som jag tänkte försöka kläcka där hemma. Dagens sista stopp gjorde vi ett par mil längre norrut. Det var en grund bäck med stenbotten och där stannade vi ganska länge. Här skulle vi bland annat vända på stenar och försöka hitta L-malar (harneskmalar, Loricariidae). Felipe berättade att det fanns ganska stora möjligheter att vi skulle stöta på en liten orm som levde där. Strax därefter hittade Danne mycket riktigt en väldigt vacker och aggressiv liten orm i vattnet, en vattensnok vars vetenskapliga namn är Helicops carinicauda. Det var precis den art som Felipe nyss hade pratat om. Vi fotade ormen och lät den sedan simma iväg nedströms. Vi hittade ganska många olika arter här, bland annat två små oidentifierade Plecos, pirayor, blodfenstetror, ålliknande malar (Heptaterus mustelinus), fler Pseudocorynopoma doridae, några Oligosarchus sp. (rovtetra), C.dimerus, Crenicichla saxatilis, Australoheros sp. red breast och en för oss ny Gymnogeophagusart, Gymnogeophagus sp. high fin. Det är en Gymno med ganska svaga färger, men med mycket stora och vackra fenor som de ofta spärrar ut väldigt tydligt. Ett bestående intryck jag fick var hur små stim tetrorna bildade. Jag hade en föreställning att små tetror i naturen skulle bilda enorma stim med hundratals individer i varje stim. Våra erfarenheter under denna resa blev att de simmade runt i små stim med bara 5-15 individer. När vi vadade runt i vattnet såg vi mängder med olika sådana små tetrastim. Dessa stim kunde sedan möta ett annat stim och några individer bytte då stim och simmade sedan vidare med det nya stimmet. Jag behöver hädanefter inte ha dåligt samvete över mina serpaetetror får leva i ett stim med bara tjugo fiskar. Efter dagens fångst passade vi på att byta vatten i alla påsar, breathingbags, baljor och hinkar. Under hela fångstresan ägnade vi mycket tid åt detta. Så fort vi fick möjlighet bytte vi vatten och sköljde ur transportkärlen. Felipe berättade att vattenvärdena var de samma överallt i landet och att vi utan risk kunde byta stora vattenvolymer så ofta vi fick möjlighet. Vi hade med oss enkel mätutrustning och det visade sig stämma bra, ph låg på runt 6,8 och KH på ungefär 5. När vi var klara med detta fortsatte vi till Bella Union längst i norr utmed den argentinska gränsen. Vi åt en sen middag med utsikt över Rio Uruguay och med Argentina på den andra sidan. Vi passade på att prova att äta Chivito, lokal snabbmat som smakade förträffligt. Uruguay är en väldigt stor producent av nötkött och det märks verkligen på matsedeln. Varje portion består av en, för oss svenskar, oproportionerligt stor andel kött. Då köttet dessutom kommer från rena köttraser som går fritt och äter en blandad kost av vilda växter så blir det av väldigt god kvalité. När man skriver om en resa till Uruguay är det ofrånkomligt att 18 Ciklidbladet 2/ Årgång 42

3 Cichlasoma dimerus Ett av de intressanta kräftdjuren vid Revoltijo. Gymnogeophagus australis, hane En ung Crenicichla saxatilis,salto. Gymnogeophagus balzanii, hane Den uttorkade viken vid Bella Union. G. balzanii, hona Ciklidbladet 2/ Årgång 42 19

4 Acestrorhynchus pantaneiro En snäcka som vi fann vid nästan varje fångsställe. Alejandro, Danne, Felipe och Ola drar not vid Bella Union. Felipes Cheva som tog oss runt nästan hela landet. Apistogramma commbrae Leporinus obtusidens Detta är vad som händer om man hamnar i samma not som hungriga pirayor. Nyfångad Corydoras 20 Ciklidbladet 2/ Årgång 42

5 nämna alla dessa hundar. Överallt finns det hundar i massor, men det är oftast inte herrelösa hundar som i vissa andra länder utan det finns i regel en ägare till varje hund. Det var en väldigt kontaktsökande liten hund som kom fram till oss vid restaurangen. Det var en liten pudel, förmodligen det södra halvklotets skitigaste lilla pudel dessutom. Restaurangpersonalen berättade att den saknade ägare och att den hade hållit sig runt restaurangen den senaste tiden. Felipe och Alejandro blev så förtjusta i den att de helt enkelt adopterade den. Hux flux var vi nu sex stycken resenärer i sällskapet! Räka vid Revoltijo. I den sista och avslutande delen får ni läsa om när vi fångar stora L-malar, fiskehistorier om jättelika skedmalar och när vi metar Crenicichla celidochilus och C. missionera vid den brasilianska gränsen. Premierade artikelförfattare Stefan inspekterar fångsten vid Revoltijo. Ciklidbladet är en medlemstidskrift, vilket betyder att medlemmarna själva skriver största delen av artiklarna i tidskriften. Som ett litet tack till alla som skrivit och samtidigt en sporre till alla medlemmar att skriva artiklar och fotografera sina akvarier och ciklider premierade styrelsen vid Ciklidstämman i Fjärilshuset i Stockholm två medlemmar som varit extra flitiga och skrivit artiklar till Ciklidbladet. Stora Bokpriset (ett presentkort på valfri bok ur NCS sortiment) tillföll Göran Åstebro för två intressanta artiklar om Tropheus respektive Kopparförgiftning. Lilla Bokpriset (ett presentkort på valfri bok ur Back to Natureserien) tillföll Wilhelm Lubkowitz för ett antal översättningar och kortare artiklar. Samtidigt riktar styrelsen ett stort tack också till alla andra som under året har bidragit med artiklar och/ eller fotografier till Ciklidbladet och hemsidan och vi hoppas, att medlemmarna inspireras att skriva och fotografera även framgent. Pseudocorynopoma doridae Rovtetra - Rhaphiodon vulpinus Ciklidbladet 2/ Årgång 42 21