UTAN ÄKTHET INGET TROVÄRDIGT SKÅDESPELERI RÄTTVIS SPECIALARE VÄRNAMO OCH NYDALA - FRYELE. sid ALLAN SVENSSON: I SAMARBETE MED AMOSMAGASIN

Transkript

1 GRUPPFÖRSÄNDELSE TILL HUSHÅLL VÄRNAMO OCH NYDALA - FRYELE I SAMARBETE MED AMOSMAGASIN RÄTTVIS SPECIALARE sid ALLAN SVENSSON: UTAN ÄKTHET INGET TROVÄRDIGT SKÅDESPELERI

2 2 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO ÄKTA MÄNNISKOR EN AV BIBELNS TEXTER som ofta används lite vårdslöst i folks medvetande är berättelsen om Adam och Eva i Paradiset. I den underbara trädgården lever de nakna inför varandra och inför Gud. De har gott om mat, klimatet är härligt, och livet är riktigt, riktigt gott. Så kommer ormen slingrande på marken och uppmanar de båda människorna att äta av den frukt som Gud sagt att de inte skall äta. Och Adam och Eva lyder ormen och plötsligt rasar hela den goda verkligheten ihop. Adam och Eva inser plötsligt att de är nakna och de börjar skämmas inför varandra och skylla ifrån sig och ljuga. Från den stunden är livet förvandlat från ett sant och äkta liv till en ständig föreställning. Varje människa blir till en statist som försöker spela sin roll i världens vimmel. Sju miljarder människor försöker finna sin plats, sin roll i världens skådespel. Och konkurrensen är stenhård. I filmen Vuxna människor (från 1989) åker Felix Herngren ned för en rulltrappa och reflekterar över sitt liv. I sitt inre ekar frågan: När skall de andra upptäcka att jag är en bluff? församlingen skall vara lite som paradiset vi får öva paradisiskt liv där nakenheten, svagheten och ofullkomligheten inte spelar någon roll men där äktheten är viktig. I paradiset är jag som jag är med mina styrkor och svagheter du är som du är med dina styrkor och svagheter och det är så det skall vara. Mitt ibland oss finns Gud han som alltid ser bakom alla masker och repliker. Han läker våra sår, lagar våra relationer, ger styrka åt det svaga och låter det starka bli till välsignelse. Gud visade vägen då han lät sig födas mitt ibland oss som ett naket barn. Det lilla barnet kan inte mycket i denna världen men en sak kan det mycket väl känna igen äkthet och sanning. Kärleken går inte att dölja bakom masker och repliker. PÄR-MAGNUS MÖLLER, KYRKOHERDE Utges av Svenska kyrkan Värnamo Församlingsexpeditionen är öppen vardagar Lunch Telefon: Fax: E-post: varnamo.pastorat@svenskakyrkan.se Besöksadress: Kyrkogatan 17, Värnamo Postadress: Box 624, Värnamo Svenska kyrkan i Värnamo består av Värnamo och Nydala-Fryele församlingar Ansvarig utgivare : Pär-Magnus Möller JAGTRORATTALLAmänniskor någon gång i livet ställs inför den upplevelsen en upplevelse av en slags djup ensamhet som innebär att jag inser att jag aldrig fullt ut vågar vara den jag är eftersom jag då vet att jag inte kommer att bli accepterad för den jag är. Så fortsätter vi våra skådespel och forstätter undra: Vem är jag egentligen bortom mina masker och repliker? Min dröm är att församlingen mer och mer skall få vara ett ställe för sanningen ett ställe där man får vara fri, just sådan man är. Ett ställe där maskerna och rollerna läggs av och vi får öva det äkta livet, det sanna livet. Ibland tror människor att församlingen är till för människor som är starka, duktiga och frimodiga. Och ibland har vi byggt församlingar just på det sättet fullt med rediga, duktiga människor som gör storverk och visar på styrka och framgång. Det är inte en sådan församling jag vill leva i jag vill leva i en församling där svagheten, nakenheten och ofullkomligheten står i centrum. Det är först när vi vågar vara svaga som Jesus syns mitt ibland oss. Jag tänker att FOTO: SONJA HYLTÉN Omslagfoto: Ingemar Petersson Produktion: Berling Press Tryck: V-TAB Örebro 2012 Var så god Denna tidning är producerad av Svenska kyrkan i Värnamo, Fryele och Nydala i samarbete med Amosmagasin. Till er som inte vill ha tidningen ber vi er att lägga den i pappersåtervinningen. Men först av allt ta er tid med den tidning ni just fått i handen. Stanna upp, läs och tänk över vad som är viktigt för dig. EN NY TIDNINGAR FÖR VÅRA FÖRSAMLINGAR SEDAN UNGEFÄR ETT ÅR har Värnamo pastorat skickat ut tidningen Amos med en lokalt producerad bilaga. En del har missat att den lokala bilagan, vårt så kallade församlingsblad, har funnits inne i Amostidningen och vi har funderat på hur vi skulle tydligare visa att tidningen är ett utskick från Svenska kyrkan i Värnamo. Nu har vi fått möjligheten att göra en tidning av de två. I den tidning som du håller i din hand finns både delar av rikstidningen Amos och vårt lokalt producerade material. Vi som arbetar med tidningen hoppas att tidningen på detta sätt skall upplevas mer som en helhet där vi kan blanda stort och smått, internationellt, nationellt och lokalt. Tycker du det skulle vara roligt att vara med och arbeta med vår tidning är du välkommen att höra av dig. Vi har två redaktionsråd ett som spånar idéer och tänker tidning tillsammans och ett litet mindre redaktionsråd som sätter ihop allt materialet. Låter det inspirerande att vara med och tänka, skriva eller fotografera så hör av dig till Jenny Arvidsson ( eller jenny.arvidsson@svenskakyrkan.se) PÄR-MAGNUS MÖLLER

3 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO 3 Vad är det då som förändrats? Enkelt skulle man kunna säga: Livets djupaste villkor. Tänk själv: Genom att Jesus föddes som människa vet vi vad Gud vill med våra liv. Vi vet att vi är älskade av Gud, vi vet att det finns en väg till himlen, vi vet att vi kan få förlåtelse när vi misslyckas i våra liv, vi vet att det onda inte har sista ordet här i världen, vi vet att vi kan få växa till och bli en hela människor, vet vi att kampen för sanning och rättvisa i världen kommer att vinnas, vi vet att ingen är ensam och osedd för vi vandrar alla inför Guds ansikte. Livets djupaste villkor är genom Jesu födelse totalt förändrade. SVÅRT ATT SE LJUSET FRÅN KRUBBAN VAR INTE RÄDDA! säger ängeln till de förskräckta herdarna ute på ängen. Ja, det är lätt för änglarna att säga. Jag menar, änglarna ser ju så mycket mer än vi, de ser himmelska ting och jordiska. Vi ser bara jordiska. När vi tittar på barnet i krubban ser vi egentligen bara ett barn. Ett barn är visst underbart i sig och man skulle kunna skriva oändliga poem och sånger om fenomenet barnet och det har det gjorts också. Men med det barnet som vi finner i Betlehems krubba är det något än mer fantastiskt än att det bara är ett barn. Änglarna ser det men vi ser det inte med våra vanliga ögon men vi kan ana det med det som de gamle och vise kallar trons ögon trons ögon ser sådant som annars bara änglaögon ser. När vi med trons ögon ser barnet i krubban, ser vi att barnet inte är vilket barn som helst. Barnet är Gud. Från evighetens himmel har Gud stigit ned till denna värld och blivit människa. Barnet i krubban är gudomligt. Nu skulle förvisso många föräldrar nog påstå att sina barn var gudomliga i alla fall när de sover. Men Jesu liv, hans död och uppståndelse visar på att Jesus är den som kyrkan bekänner att han är Guds egen son Gud själv. Detta barn är den Gud som har makten över himmel och jord, liv och död. Inget liknande har någonsin hänt. EFTERSOM DETTA BARN, som är Gud, har fötts har livet radikalt förändrats ja, så stor är denna händelse att alla klockor och alla kalendrar nollställdes på julnatten. I den största delen av världen räknar man alla händelser utifrån just Jesu födelse. I VÅR SÖNDERSTRESSADE värld har vi dock väldigt svårt att upptäcka detta. Barnet i krubban blir lätt till en diffus juldekoration, knappt synbar för alla blinkande tomtar och ljusslingor. Den som vill lära sig se livet med trons ögon behöver nämligen tid och möjlighet till eftertanke. Det behövs att man prioriterar tiden till att öva trons ögon, att skärpa blicken och den tiden får vi inte den måste vi ta. Och det vågar vi sällan! I staden finns många bilar och många ljus och mycket ljud. När det är stjärnklart ute ser man några små diffusa blinkande stjärnor inte så märkvärdigt eller sevärt och inget man tänker på. Därför minns jag en gång när jag var på ett scoutläger långt ute på landet. Det var ett nyårsläger och det var grader kallt. Vattnet hade frusit inne i huset och det var sent på kvällen. Jag fick i uppgift att gå till pumphuset och se om det fanns vatten där. Pumphuset låg mitt ute på en äng. Jag tog spannen och gick ut. När jag stod där mitt på ängen öppnade sig stjärnhimmelen för mig. Himlavalvet var så svart som jag aldrig sett det och stjärnorna sken så starkt att jag nästan kände mig bländad. Det var en underbar upplevelse och jag minns att jag stod där en lång stund och kände inte ens av kylan. DET MÄRKLIGA ÄR att staden ligger under samma stjärnhimmel som jag såg denna natt, men alla stadens ljus och ljud får stjärnornas verkliga glans att mattas och bli ointressant. På samma sätt är det med ljuset från krubban. Vi har svårt att se det ljuset i denna tid då vi bländas och förvirras av alla bilder och budskap vi omger oss med. Vi ser inte ljuset från krubban eftersom vi är bländade av alla de konstgjorda ljus vi omges av. Vi behöver ibland befria oss från den ytlighetens kultur vi lever i för att öva oss se djupare in i evigheten, se med trons ögon på livet, se med trons ögon på barnet i krubban, se med trons ögon på Gud. Vi behöver detta seende för att vi skall få rätt perspektiv på livet; På varför vi finns till, vad vi strävar efter, hur vi skall prioritera Vi behöver detta seende för att vi skall kunna bli läkta och hela människor och inte minst hur vi skall finna vägen tillbaka till det äkta liv vi alla känner att vi mist någonstans under resans gång. PÄR-MAGNUS MÖLLER

4 4 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO FOTO: ANN-MARI WIBERG Natalia och Emma, som går första året på gymnasiet, pratar om äkthet, familjen och framtiden.

5 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO 5 ÄKTHET NATALIA OCH EMMA LEVER I UPPTÄCKTEN Vi möter dem en dag efter skolan. Medan ljuset ännu är, fångar vi bilderna och drar oss sedan inåt i värmen, till de sköna fåtöljerna i Församlingshemmets bibliotek. Där får vi lyssna till dem, om tonårslivet, från brokiga vägar till livsstilen i Värnamo växten som från innersidans äkthet blir en spännande resa. NATALIA BARSANI är född i Polen, i en liten stad mot nordtyska gränsen. Därifrån kommer hennes Mamma, lärare med polska och litteratur i sina ämnen. Hennes Pappa kommer från Irak, Kurdistan, och utbildade sig till läkare i Polen. När Natalia var fyra år kom de till Sverige. En lillasyster ingår också i familjen. Emma föddes i Sverige. Hennes föräldrar kom från Bosnien under kriget. De kom med sitt första barn, som är handikappat och upptar mycket av Mammas tid för daglig omsorg. Emmas Pappa arbetar på industri. Emma har också en yngre bror. Så ser familjebilderna ut för de två tjejerna. En brokig blandning ifråga om kultur, mentalitet och levnadssätt. Man kan tycka vägen skulle vara svår att finna äktheten i livet. Är det så? Brokighetens familjer Jag och min familj är väldigt öppna, säger Natalia. Vi tycker om att upptäcka och lära oss mer. Det är mest min Mamma, som är katolik från början, som har lärt oss om olika seder och traditioner. Nu går hon mest till Arken och Johannes-kyrkan ibland. Pappa respekterar mycket sin bakgrund och sina föräldrars tro, islam, och sederna därifrån. Vi brukar fira det kurdiska nyåret. Men han är inte själv troende. Och Emma berättar. Vi har en mild grad av islam. För mina morföräldrar betyder det mer. Vi firar traditioner, som Bajram två gånger om året. Och vi har jultraditioner. Det viktigaste är familjen, att höra samman som familj, spendera tid tillsammans, ha mysigt, en chans att träffas, god mat, julklappar, spela spel, understryker Emma och berättar om hur mycket familjen betyder. Teaterträning skapar perspektiv Natalia och Emma har varit bästisar sedan sjätte klass på Gröndalsskolan. De har båda gått den Estetiska linjen med dans och drama. Det har varit intressant med tanke på vad just den äkta personen är, privat och som en roll att spela. De berättar. Att göra sig själv till någon annan är svårt. Man måste vara sig själv för att rollen ska upplevas äkta. Man måste lära känna karaktären av den man ska spela. Att lära känna kroppsspråket. Att bli det nya jaget. Man måste älska det. Kommentarerna haglar. Dramat passar väl in med Natalias stora intresse för kläder och mode, men än mer för en av skaparna bakom, Coco Chanel, hennes tänkande och revolutionerande stil. Natalia och Emma gör radio, Young People på FM 98,1. Falsk eller genuin Nu är de sexton år och har just börjat på Finn-vedens Gymnasium, Naturvetenskapsprogram-met. Några månader i den nya miljön, med nya kamrater. Här ska personligheten växa vidare. Det drar, att lämna ett kapitel som barn bakom sig, säger Natalia. Det är just under de här åren på gymnasiet man ska bli vuxen, betonar Emma. När vi i detta passus kommer in på vad just äkthet är, så betonar de båda att det är inte ett ord man använder så ofta. Däremot motsatsen: falskhet. Det ingår i vardagssnacket. Falskhet märker man när någon beter sig olika i olika situationer, inte är sann mot sig själv. Eller falsk när man FOTO: ANN-MARI WIBERG är på ett annat sätt bakom ryggen på någon annan. Kanske är det så att äktheten finns där som luften man andas. Det naturliga, självklara, talar man inte om. Det är avsaknaden som väcker reaktioner. Att vara genuin, är att samlingsord som kommer fram i samtalet. Så drar vi ihop med en blick på framtiden. Att göra mitt bästa, så länge jag kan säga så är jag nöjd, säger Emma. Vad är ens bästa? Så fortsätter Natalia att sätta höga mål. Den spännande resan med äktheten som viktig ingrediens pågår. ANN-MARI WIBERG

6 6 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO ÄKTHET TEXT OCH FOTO: ANN-MARI WIBERG VAD ÄR ÄKTA FÖR DIG? Yasmine Chahrour Vara ärlig, vara sig själv. Stå för det man tror på. Att inte vara falsk, inte gå bakom ryggen. Ivana Puljic Vi har haft prov på det i samhällskunskap vi har talat om äkta källor, att den kunskap man söker verkligen stämmer och är sann. MIMMI LIND UNGDOMSDIAKON Mimmi Lind rör sig bland ungdomar till stor del. FOTO: ANN-MARI WIBERG Vad säger du om ordet äkta? Man hör det inte så ofta, men man har respekt för det, Det upplevs som något rent, fint och genomtänkt. Ariana Heljic Någon som kör sitt eget race, funnit sin väg, sin stil.struntar i vad alla andra tycker. Niklas Bruce Det handlar om vänskap, en kompis att alltid lita på. En som aldrig på något sätt skulle svika. Fanny Ahlkvist Det är något som man kan röra vid, ett föremål och det känns äkta. Är det något man bara är eller blir man det? Man blir det man gör, är ett begrepp som är vanligt bland unga idag. Hinder för äkthet? Rädsla. Man är rädd för andras åsikter. Man är rädd för att göra bort sig. Rädd för att sticka ut på ett felaktigt sätt och man söker i stället konformiteten. Eller man lever i sin anonymitet, till exempel att hitta de egna intressegrupperna på Facebook. Ardian Gecaj Ett varumärke som är äkta, inte något plagierat. Maj Rindefjäll Att vara sann mot sig själv, att alltid vara sig själv, oberoende av vad andra tycker och tänker. Rilind Shabanaj Äkta? Det handlar om familjen, kärleken och relationer. Någon nyckel till äkthet? Att bottna i sig själv, som innebär att man bygger en bra självkänsla, våga vara det man är och veta att man duger som man är, vilket skapar självförtroende för det man gör. ANN-MARI WIBERG

7 ANNONS

8 8 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO ORD SOM ÄR FYLLDA AV Mina första barndomsminnen är från treårsåldern. Det är när jag besökte min storebror på lekis. När jag pratar med andra har jag märkt att det är likadant för de allra flesta, det vill säga att de tidigaste minnena är från runt 3 års ålder. PÅ SENARE TID HAR JAG förstått att det finns en anledning till att det är så. Vi behöver tydligen ett språk för att kunna minnas. Innan vi har fått ord att sätt på det vi upplevt har vi inga minnen. Åtminstone inga minnen som är åtkomliga för vårt medvetande. En del traumatiska minnen (tidiga eller sena) som vi inte förmår uttrycka i ord kan sätta sig i kroppen på olika sätt. Utan att veta att det är så har ändå många kulturer utvecklat (av erfarenhet) ett sätt att hantera förluster och smärtsamma erfarenheter som går ut på att berätta och berätta igen. Köerna kan vara långa till en änka eller änkling som gång på gång får berätta om vad som hänt och om det liv som de levat tillsammans. Det som sägs i de sammanhangen är inga tomma ord utan orden är fulla av känslor och erfarenheter. Jag har också fått lära mig att vi inte minns det som hände utan vi minns så som vi berättar. Om vi till exempel berättar att vi var oskyldiga så kommer vi till sist att minnas av att vi var oskyldiga, oavsett om vi var det eller inte. Vi kan på det sättet ljuga så att vi tror oss själva. Därför är jag lite osäker på om jag verkligen minns den där händelsen på storebrors lekis eller om jag enbart tror att jag minns eftersom jag har sett bilder och hört berättas om besöket. ATT ORD PÅ DETTA sätt har en förmåga att påverka oss är en gammal erfarenhet. Det heter ju att pennan är mäktigare än svärdet. För tvåtusen år sedan skrevs det också i Bibeln att Guds Ord är skarpare än något tveeggat svärd och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. De ord vi säger till varandra (och till oss själva) kan därför både hjälpa och skada. Uppmaningarna i Bibeln, i det vi kallar för GUDS ord, är därför många om att undvika tomma ord (Låt ingen lura er med tomma ord, Ef 5:6, När ni ber skall ni inte rabbla tomma ord som hedningarna, Matt 6:7, Låt oss inte älska med tomma ord utan med kärlek och sanning, 1 Joh 3:18). Istället uppmanas vi att tala ord som är fyllda av liv. Förebilden är Guds eget ord (De överväldigades eftersom det låg makt i hans ord. De ord jag har talat till er är ande och liv. När dina ord öppnar sig ger de ljus, åt de oerfarna ger de förstånd). JAGÄRTACKSAMFÖRvår Gudstjänst bärs av ord och symboler som människors erfarenhet under många hundra år har sagt är fulla av Ande och liv. Tomma ord och tomma symboler är vår tid fulla av. Ord och bilder kan vara politiskt korrekta men utan liv, utan innehåll. Tomma ord och tomma symboler tror jag man känner igen främst genom att ingen blir upprörd. Ingen blir upprörd av de tomma orden därför att de är just tomma. Det finns inget att bli upprörd över. Därför kan de tomma orden inte heller vara bärare av viktiga minnen och erfarenheter. Jag hoppas att Kyrkan, Gudstjänsten, Predikan och Bibeln kommer fortsätta att göra människor upprörda, därför att vi vill att det skall vara ord fyllda av liv. Ord som är skarpare än ett tveeggat svärd och som blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Paulus säger i 1 Kor 1:17 att han inte vill förkunna med en vältalares vishet för det skulle göra Kristi kors till tomma ord. PÅ SAMMA SÄTT vill vi att våra gudstjänster och möten skall vara värda att minnas därför att de innehåller Ande och Liv, inte tomma ord. Varje Gudstjänst vill vi skall vara en berättelse fylld av Ande och Liv. En berättelse om en erfarenhet som är viktig. Ett minne värt att dela. ANDERS HALLBERG

9 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO 9 LIV FOTO: ANN-MARIE WIBERG Gud och Hen Är det viktigt eller inte att känna tillhörighet till sitt kön? Sedan lång tid har det funnits ett samtal kring frågan om könet är socialt betingat eller biologiskt betingat. Åsikterna är många. Man har olika grunder för sina resonemang, en del är politiska, andra ideologiska, en del pragmatiska och en del är djupt känslomässigt grundade. Är könsskillnader farliga eller berikande? Finns människan i sig eller finns det bara människor som är män eller kvinnor? Ordet Hen har blivit ett slagträ i debatten. För en del har ordet blivit ett politiskt ord för andra ett ord som kan berika det svenska språket. Lars Alkner skrev i en krönika i Värnamo Nyheter om ordet Hens användningsområde inom journalistiken och i en bisats undrade han om inte ordet också kunde vara bra när man skulle tala om Gud som ju varken är man eller kvinna. När jag bad honom skriva något kort om sina tankar i vår tidning undrade han skämtsamt om man inte också skulle kunna dra in den onde i debatten Hen Håle, var hans förslag! PÄR-MAGNUS MÖLLER Kan man kalla Gud för hen? VAR OCH EN FÅR själv definiera den gud hen tror på. Det går inte att tvinga på en gudsföreställning på någon annan, då är det inte religionsfrihet. Men om kristendomens Gud definieras som bortom kön, borde rimligtvis Gud kunna kallas för hen. För mig är inte hen ett politiskt eller religiöst ord. Det är ett praktiskt ord som fyller en språklig lucka. Hen ska inte ersätta hon och han, utan vara ett komplement. LARS ALKNER VI LEVER I EN TID som på en gång stärker och försvagar individen. Individen blir mer självständig samtidigt som hens identitet försvagas, ibland till könslöshet. Jag är inte emot att skriva hen i stället för han/henne. Det kan till och med i vissa sammanhang vara praktiskt. Men jag tror samtidigt att vi behöver stärka könsidentiteten. Det är viktigt att få vara man och kvinna. Och att kalla Gud för hen därför att vår Fader saknar kön är att missbruka Herrens namn. Det är helt förkastligt. HÅKAN SUNNLIDEN

10 10 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO jultraditioner Svensk jul handlar om att fira sitt hem och äta mängder med mat. Theodor Kallifatides minns första mötet med julbordet. Jag tyckte det var barbariskt Denna sida är ett samarbete med tidningen FÖRSTA JULEN I SVERIGE för 48 år sedan tillbringade författaren Theodor Kallifatides i sällskap med en hund. Ingen hade berättat för honom att affärerna höll helgstängt på den tiden och på andra dagen tog maten slut. Så de fick dela på hundmaten, jycken och han. Det var en svältens jul. Och jag insåg att det här med julen fungerar på ett helt annat sätt i Sverige än i Grekland. Man firar förvisso Jesu födelse även här, men i än högre grad firar man sitt hem. Alla människor samlas hemma. Att jag var ensam gjorde naturligtvis kontrasten än större. Det totala svenska ceremonielet kring julen började Theodor uppleva först när han träffade sin blivande hustru Gunilla. Allt detta eviga städande, bakande och den enorma mängd mat man förväntas häva i sig. Jag tyckte det var helt barbariskt, säger han. Det mesta av maten var mig helt främmande, framför allt för att så mycket, inklusive brödet, var sött. Det räckte med väldigt lite för att jag skulle känna mig mätt. Därtill kom drickandet som är ett kapitel för sig. Att under en och samma måltid dricka upp till sex olika sorters alkohol var helt främmande för mig. RITER ÄR TILL för att skapa ordning i våra liv och hålla kaos på armlängds avstånd. Riten innebär en trygghet. Att riter är viktiga står bortom allt tvivel även om vissa ifrågasätter dem, säger Theodor Kallifatides. Häromdagen fick han ett brev från en av sina läsare som inte tyckte det var meningsfullt att Theodor skrev om hur han gick in i en kyrka och tände ett ljus för sina döda. Han kan ju ändå inte väcka upp dem. Jag tycker att han missar poängen. Jag kan visserligen inte köpa en ny kavaj till min gamla pappa, men jag kan tända ett ljus för honom och på så sätt ge lite lindring för dem som är borta. Så underskatta inte riterna. Det är kolossalt fel. Hur viktiga är då riterna för att förstå och anamma en främmande kultur? De är enormt viktiga, för om du ska kunna etablera dig i det nya landet så kan du inte stå utanför allt det som betyder något för människorna som bor och lever där. MEN RITER KAN se olika ut. Theodor berättar om grekiska vänner som anpassat sig till Sverige på olika sätt. Jag känner folk som träffas och fiskar tillsammans och det har blivit en ingång för dem till samhället. Och även om man inte känner för att delta kan man inte hur länge som helst stå utanför och betrakta alla främmande och konstiga företeelser, för till sist blir det jag som är konstig, hävdar han. Man måste faktiskt förstå majstången och respektera den. Nu finns det ju många andra riter än julens och i vårt land är påsk, midsommar och födelsedagar högtider som ofta följer samma mönster. En av de finaste ceremonierna i Sverige är allhelgonahelgen med alla levande ljus och massvandringar till kyrkogårdar för att minnas och hedra sina döda. Den riten har vi inte i Grek - land. Den representerar både ett behov och ett tillfälle för rannsakan. Man står där inför en grav och kan inte låta bli att tänka efter. Det är en mycket vacker stund. Sen finns det andra svenska riter Theodor har Att riter är viktiga står bortom allt tvivel även om vissa ifrågasätter dem. svårare att förstå. Till exempel den att hålla tal i tid och otid. Rätt ofta har jag önskat att vissa tal aldrig hade hållits, säger han. GÖRAN TONSTRÖM Theodor Kallifatides om julens måsten KLAPPARNA Jag har accepterat julklappsterrorn, om än motvilligt. Jag köper julklappar, kanske inte så hängivet, men barn och barnbarn får något. MATEN Jag har i viss mån vant mig vid ätandet även om blotta åsynen av julbordet gör mig mätt. GRANEN Julgran hade jag aldrig sett innan jag kom hit för 48 år sen. Men jag tyckte mycket om doften. SNAPSARNA Vid drickandet har jag inte vant mig. Jag kan dricka max en snaps och en öl; that s it. STÄDNINGEN Städningshysterin. Den terroriserar oss alla! SAMVARON Jag har inte accepterat att vi varje år till varje pris ska samlas på samma sätt. Jag tycker att vi belastar varandra med den obligatoriska närvaron. KALLE ANKA Kalle Anka fortsätter att vara en gåta för mig. Den där kacklande fågeln går mig på nerverna. FOTO: LARS RINDESKOG

11 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO 11 ANNONS Köp ett julkort Skänk ett mirakel! PRIS: 99:- MIRAKELTRÄDET MORINGA GER VITAMIN ÄN LSIN A IUM ÄN MJÖLK ALIUM ÄN BANAN ÄN SP NAT Foto: Å sa D en Under tre år ska vi odla moringa-träd i 93 byar i Mali, vilket ger näring åt barn mellan 0-5 år. Köp ett julkort, som en julklapp och stöd vår satsning! Varje sålt julkort betyder ett odlat träd och ett steg mot att minska barnadödligheten. Beställ på Första julen här delade Teodor Kallifatides med en hund och dess mat. FOTO: CARL JOHAN ERIKSON

12 12 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO RÄTTVISA JULGÅVOR I Ett bra sätt att hjälpa andra JAG TRÄFFAR CHARLOTTA SCHLEGEL när hon packar upp och prissätter varor i Sackeusboden. Hon är snabb med lådorna och utstrålar både glädje och engagemang när hon berättar om hur det hela började för över 15 år sedan. Hon hade nyss flyttat till Värnamo och börjat gå i S:t Johannes kyrka när ett brev damp ner i brevlådan. Det var en inbjudan till en informationsträff kring rättvisemärkt i Värnamo kyrkliga samfällighet. Eftersom Charlotta redan innan hon flyttade till Värnamo nosat lite på rättvisemärkt blev hon glad när hon fick brevet. Hon gick på informationsträffen och sedan dess har hon varit en medlem i Sackeusgruppen. Charlotta tycker att detta är ett bra sätt att hjälpa andra. En aktiv handling för en medmänniska. Och nu till jul tycker hon att det känns extra angeläget att köpa rättvisa julklappar till barnen. Det rimmar illa att till barn köpa presenter som är tillverkade under förfärliga förhållanden av barn. I stället kan man köpa presenter som är tillverkade av människor som fått skäligt betalt och som är stolta över sitt hantverk. JENNY ARVIDSSON Charlotta Schlegel är med i Sackeusgruppen som ansvarar för världsbutiken i Värnamo församlingshem. Rättvis diplomering Elefant från Sri Lanka tillverkad av naturgummi. Flera djur finns att köpa i Sackeusboden. Sackeusgruppen Sackeusboden sköts av frivilliga som kallar sig Sackeusgruppen. Du är varmt välkommen att delta på mötena! Nästa möte är den 15 januari klockan i Värnamo församlingshem då vi får veta mer om två fairtradeföretag i Nepal. Vill du veta mer om Sackeusgruppen? Ring oss för kontaktuppgifter eller gå in på Nu är Värnamo kyrkliga samfällighet diplomerad till Kyrka för Fairtrade! DEN 18 OKTOBER, på själva Fairtradefikadagen, fick samfälligheten äntligen sina diplom. Ett var för de tre församlingarna Värnamo, Nydala och Fryele. Det enda som saknades när samfälligheten ansökte om att få bli en kyrka för Fairtrade var ett dokumenterat medverkande i Fairtrade Challenge som går av stapeln varje år i oktober. Därför passade det så bra att utföra själva diplomeringen i samband med ett Fairtradefika. I och med det uppfyllde samfälligheten alla krav som ställs för att få diplomeras. De inbjudna bjöds på rättvisemärkt kaffe, te och juice samt en mängd andra godsaker från Sackeusboden. Elisabet Persson från Kinna församling berättade om Fairtrade och delade ut diplomen. Elsie Håkansson, ordförande i Värnamo kyrkoråd, höll ett tacktal och berättade om vårt arbete i samfälligheten. Mats Hellman, miljögruppen, uppmanade oss alla att fråga efter rättvisemärkta produkter i butikerna, konsumentmakt. Två reportrar från Värnamo Nyheter var på plats och dokumenterade och fick också provsmaka lite rättvisemärkta produkter. JENNY ARVIDSSON

13 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO 13 SACKEUSBODEN FOTO: JENNY ARVIDSSON Kyrka för Fairtrade Kyrka för Fairtrade är en diplomering som uppmuntrar församlingar i deras arbete med etisk konsumtion och rättvis handel. Projektet är samtidigt ett verktyg för individer och grupper i kyrkor och församlingar som vill göra världen lite mer rättvis. För att bli diplomerad ska en församling besluta sig för att uppfylla ett antal kriterier som tagits fram gemensamt av kyrkor och samfund, Sveriges Kristna Råd och Föreningen för Fairtrade Sverige. Fairtrade Fairtrade är en oberoende produktmärkning som skapar förutsättningar för odlare och anställda i utvecklingsländer att förbättra sina arbets- och levnadsvillkor. När du som konsument väljer Fairtrade-märkta produkter bidrar du till att odlare och anställda får förbättrade ekonomiska villkor, genom kriterier för högre löner och ett minimipris som överstiger produktionskostnaden. Fairtrade handlar inte bara om att få en bättre ekonomisk situation. Kriterierna främjar också demokratin, organisationsrätten samt miljöhänsyn i produktionen. Barnarbete och diskriminering motverkas. Ingegerd Berglund handlar gärna i Sackeusboden och hon slår gärna ett extra slag för de sura mössen från Aroma. FOTO: JENNY ARVIDSSON Resurser ska bli nyttjade på rätt vis Elsie Håkansson, Ingemar Petersson och Pär-Magnus Möller fick ta emot diplomen Kyrka för Fairtrade på självaste Fairtradefikadagen. INGEGERD BERGLUND flyttade till Värnamo på 80-talet och blev snart en aktiv del i församlingen. I en skrubb i Värnamo församlingshem hittade hon lite textilier, korgar och andra föremål med exotiskt utseende. Hon fick reda på att Värnamo församling haft en vikarierande församlingsassistent vid namn Anna-Lena Westerlund som tagit hem varor från en u-landsbod till församlingshemmet. Och nu hade de blivit undanstoppade. Ingegerd, som inte tycker om att se något gå till spillo, plockade fram sakerna och tillsammans med Inga-Britt Johansson ordnade de med lite försäljning. Ingegerd berättar om två personer som hon tyckt varit avgörande för att Sackeusboden skulle bli verklighet. Den första är Iréne Johansson som verkligen satte fart på verksamheten och den andre är Ingemar Petersson som hela tiden stöttat verksamheten som samfällighetens ekonom. I början när de skulle sälja varor på marknaderna så fick de alltid förklara vad rättvisemärkt är för något. Nu finns en större medvetenhet hos befolkningen. Ingegerd är engagerad i de här frågorna för hon tycker att resurser ska bli nyttjade på rätt vis. Alla har rätt till skälig ersättning! JENNY ARVIDSSON

14 14 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO FOTO: MATS BÄCKER ÄKTHET ÄR GRUNDB Allan lever sig in i rollen som Jan Stenbeck i föreställningen Fursten på Uppsala stadsteater.

15 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO 15 ULTEN I ALLT SKÅDESPELERI! Ett litet samtal med Allan Svensson om honom själv och om äkthet. Din bakgrund Allan. Du föddes i Stockholm? Ja, just det och när jag var tre och ett halvt år flyttade vi till Jönköping eftersom min pappa Rune skulle börja på lärarseminariet där. Så fick pappa efter examen en tjänst i Tidaholm i Västergötland. Efter några år där så blev det den lilla byn Daretorp på landet utanför Tidaholm. Åren i Daretorp ser jag nog som de lyckligaste barndomsåren. Högstadietiden tillbringade jag i Tranemo dit familjen flyttat och började sedan på gymnasiet i Ulricehamn. Eftersom jag ville bli läkare så gick jag naturvetenskaplig linje. Men där var det så mycket matte, vilket inte är mitt favoritämne, så i samband med flytten till Värnamo 1968 bytte jag till samhällsvetenskaplig linje. Var det din första kontakt med Värnamo? Nä verkligen inte, min mamma Doris är uppvuxen på en gård utanför Horda och mormor och mina morbröder bodde i Värnamo. Därför har jag så länge jag kan minnas under hela min uppväxt ofta varit i Värnamo. Det här med teater och skådespeleri när började det? Jag var redan som ganska ung mycket intresserad av film och olika skådespelare och brukade klippa ut och spara tidningarnas filmrecensioner. Men att det skulle vara något som jag skulle syssla med yrkesmässigt det fanns inte i mitt medvetande. Så vad hände? Ja vi, du och jag hade ju fått uppdraget att sätta upp KS årliga julspex på skolan. När jag där på den scenen upptäckte att jag kunde engagera och nå en publik då föddes tanken att det här kanske är något för mig. Då bestämde jag mig och sökte efter studentexamen till Skara skolscen, en gammal anrik teaterskola och där gick jag ett år. Därefter blev det så småningom den treåriga utbildningen på scenskolan i Göteborg till Sedan började du jobba på Svenska teatern i Åbo Finland? Ja, just det men vid ungefär samma tid hade jag fått en roll i SVT:s stora satsning Hedebyborna efter Sven Delblancs romansvit. Där fick jag möta och lära mig mycket av många gamla kända skådespelare som Tor Isedal, er Myhrberg, Ingvar Kjellson m.fl. På den tiden fanns det ju bara två tv kanaler så serien, som var mycket bra, fick ett mycket stort publikt och medialt genomslag. På rekommendationer av Per Myhrberg fick jag sedan anställning på Stockholms stadsteater. Där var jag kvar till 1997 då hade jag 1995 bearbetat och regisserat en uppsättning av Det susar i säven med bl.a. Peter Harryson och Ingvar Hirdwall. Det blev en stor succé som gick för fulla hus i två år men när tv ville köpa föreställningen så ställde då-varande chefen på Stockholms stadsteater Peter Wahlqvist så stora och orimliga ekonomiska krav på svt så man drog sig ur. Detta gjorde naturligtvis mig mycket upprörd och rent ut sagt förbannad så jag sa upp mig från teatern och lovade mig själv att aldrig mer sätta min fot där. Så du blev frilans? Ja, precis. Sedan dess har du jobbat på många olika teatrar som t.ex. Dramaten, Malmö stadsteater, Oskarsteatern, ett flertal andra privata teatrar och en hel del filmjobb, och sist men inte minst Svensson- Svensson. Ja, det är nog den roll och det jobb som har varit roligast att göra. Inte minst för att det blev en sådan succé och det är alltid roligt att spela komedi och att dessutom göra det mot Susanne som jag kände sedan scenskolan gjorde det ju inte mindre roligt.

16 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO F OTO : P R I VAT 16 ÄKTHET ÄR GRUNDBULTEN I ALLT SKÅDESPELERI! Att man blir skådespelare är det för att man tycker om att vara i centrum? Nej, jag hatar att vara i centrum och känner mig mycket obekväm av att få allt ljus på mig som privat person. Att däremot i en roll fängsla, engagera och nå en publik det gillar jag. Om det bara handlar om att visa upp mig själv ja då kunde jag ju lika väl bli strippa eller något annat spektakulärt för att hamna i centrum. Hur viktigt är äkthet i ditt yrke? Så viktigt att jag skulle vilja säga att det är grundbulten i allt skådespeleri. Utan äkthet inget trovärdigt skådespeleri. Då blir det bara teatraliskt över spel. Jag måste ju förstå rollen. Ska jag spela någon som är elak så kan jag ju inte bara låta elak och se elak ut. Vad är det som driver rollfiguren? Vad vill han, hur tänker han, varför är han elak? Gör man inte det så blir det bara tillgjort. Hur skulle du beskriva äkthet rent allmänt? Ja, det är när jag känner att här finns ingen dold agenda. Det finns så att säga inget som lurar runt hörnet. Inget hemligt, ingen räv bakom örat. Tack så mycket Allan och så avslutningsvis vad jobbar du med just nu? Jag är faktiskt tillbaka på Stockholms stadsteater på initiativ av teaterchefen Benny Fredriksson och har blivet varmt mottagen där. Känner mig verkligen välkommen. Men i höst jobbar jag i Malmö i en uppsättning på Nöjesteatern fram till i början av nästa år. Pjäsen heter Mysteriet Myrna Vep och är en skräckkomedi baserad på Alfred Hitchcocks klassiska film Rebecca. Sofie Lindberg och jag spelar pjäsens alla åtta roller, fyra var, två män och två kvinnor. Så det blir en utmaning. THOMAS SANDÉN De bästa bokklapparna hittar du på verbumforlag.se Täppt i näsan? Bihåleproblem? Pollenallergi? Förkyld? Rekommenderas av öron-, näsa- och halsläkare Säljs via tel och på Ange kampanjkod amos1210 EXP URPDQ YHU gjrqd E M 150:- 129:- Salt ljummet vatten nässköljning näsan töms W /DUVVRQ 6ROYHLJ %HUJTYLV Beställ på verbumforlag.se

17 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO 17 Bullerbyn med trampminor. Karzan Kader gör film om två kurdiska pojkar som flyr till Amerika. ATTFÅENOSCARför kortfilmen man gjort som elevarbete måste vara antingen drömmen eller mardrömmen, för hur toppar man den framgången? Men svenske regikometen Karzan Kader låter sig inte förskräckas. Nu är han bioaktuell med en långfilm på samma tema som kortfilmen. En berättelse om två pojkar på flykt från irakiska Kurdistan. Det handlar om barn som kämpar för sin överlevnad men som samtidigt spanar på tjejer, leker och håller sina drömmar levande. Som Bullerbyn med trampminor varma mänskliga relationer, påhittiga och modiga ungar fast i en värld helt utan födelsedagstårtor och krockkuddar. Filmen heter Bekas, ett ord som inte har någon motsvarighet på svenska. Det är ett väldigt starkt ord i Kurdistan. Den som är bekas har ingen familj, inga släktingar att vända sig till. Många blev tyvärr bekas under kriget. Och om pojkarna i filmen förlorar varandra är de bekas, säger regissören Karzan Kader. Bröderna Zana och Danas föräldrar har dödats av Saddam Hussein. Pojkarnas plan är att ta sig till USA för att hämta Superman, hjälten som ska rädda Kurdistan och nita alla elaka vuxna. Själv ville jag åka till Amerika och prata med Rambo. Jag hade en lista med alla soldater som varit dumma mot mig, säger Karzan Kader och småler. Han var sex sju år när Saddam Kan åsnan visa vägen till Superman? Regissören Karzan Kader tillsammans med pojkarna som spelar Zana och Dana i filmen Bekas. Hussein 1988 genomförde sitt beryktade folkmord på kurderna. Karzan flydde tillsammans med sina syskon och föräldrar till Iran, som öppnat gränsen för kurder på flykt. Mycket i filmen är hämtat från hans liv, inte minst skräcken vid gränskontrollerna och den starka relationen mellan två bröder. Förföljelsen av kurderna i Irak har han mycket starka minnen av: Varje dag fick jag stryk av soldater på vägen till skolan. De kunde stå tio femton stycken och tvinga mig att stanna och putsa deras skor. Jag fick ta av mig tröjan och använda den. Vid skolan stod en soldat och gav mig stryk för att jag var försenad. I klassrummet fick vi kurder stryk om vi inte uttalade arabiska rätt. Det är rätt mycket stryk i filmen också? Jo, men det är vänliga smällar. FOTO: SAMAN JALAL Denna sida är ett samarbete med tidningen Det finns en värme i filmen som jag inte ville förstöra. Mitt budskap blir tydligare om man skippar det värsta våldet. RELIGIONEN ÄR ständigt närvarande i Zanas och Danas liv. De går till moskén och ber tillsammans med alla farbröderna. Efteråt framför de sina speciella önskemål till Gud om var sitt pass och en miljon dollar. Karzan Kader menar att det finns gränser för vad man kan be Gud om men vill ha fram att drömmar är värda att kämpa för och att Gud är värd att hoppas på. För mig har Gud varit en så stor del i mitt liv, och jag började från noll. Jag hade en stark känsla redan som liten unge när jag såg en film att det fanns en massa saker som jag hade gjort annorlunda. När jag kom till Sverige fick jag höra att en svartskalle inte kunde bli filmregissör och komma in på Dramatiska institutet. Men det är aldrig omöjligt. Man måste bara kämpa! Och då menar jag kampen hos den som håller på att drunkna. Det fanns många praktiska svårigheter med filminspelningen i Kurdi - stan som delvis krockade i tid med den arabiska våren. Men vissa saker löste sig som genom ett trollslag. Karzan Kader ville hitta rätt man att spela hans älskade morfar. Det gjorde han också. Kan du fatta att han fanns där, med den rösten, i rätt ålder, blind på riktigt, djupt religiös och med en egen radiobutik? BRITA HÄLL BOKTIPS Själavård i vår tid Själavård kan idag betyda så mycket: från traditionell själavård, som ges av kyrkans vigda tjänare i eller utanför sakristia och tjänsterum. Begreppet har vidgats och inrymmer nu många dimensioner av vad det är att följas åt på vägen. I mogna församlingar, i förtroendefulla relationer, men också i bibelskolor och kurser, kan detta bli ett rikt spektrum av uppmuntran, vägledning, undervisning, krisbearbetning och förbön. Bertil Hanberger, tidigare kyrkoherde i Bollebygd, men också Lukasterapeut och verksam vid Kyrkans Själavårdscentrum i Göteborgs stift, har skrivit en intressant bok där han samlat sin erfarenhet som själavårdare under rubriken Livsnöden och livsnåden (GAudete förlag 2012). Med utgångspunkt i liknelsen om den förlorade sonen lägger han en modern tolkning av ett äldre kristet själavårdsmönster, den så kallade Nådens ordning, på vår egen samtid och får så en rikedom av uppslag för förståelsen av människans utsatthet, men också om hur Gud möter vilsna människor idag. Ur denna mångfald och visdom kan varje resenär för egen och andras del få stoff till fortsatt fördjupning på trons väg, var hon eller han än befinner sig. Det är inte en bok för den helt oinvigde eller för sträckläsning, men för aktivt lyssnande och understrykningar! Den går också lätt att använda som studiecirkelbok, eftersom den är försedd med frågor för 10 sammankomster. ERIK WIBERG

18 18 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO FOTO: CHARLOTTE GRANROT FRENBERG Projektledare för till tro tillsätts Nu intensifieras arbetet med till tro. En projektledare som ska stötta församlingarna i arbetet med konceptet ska tillsättas. Elsie Håkansson och Pär-Magnus Möller ser många fördelar med att arbeta med till tro-konceptet. Värnamo i täten Stärkt gemenskap, ett gemensamt mål och en hjälp i att fokusera på rätt saker. Det är något av vad arbetet med till tro har inneburit i Värnamo pastorat så här långt. ARBETET MED VÄXJÖ STIFTS koncept till tro går nu in i en ny fas och kommer att intensifieras under 2013 och Det nya är att en tvåårig projektanställning ska tillsättas till årsskiftet och att organisationen ska göras smidigare. Det beslutade stiftsstyrelsen vid sitt sammanträde den 20 september. Projektledaren kommer att finnas till för församlingarna och leda ett församlingsutvecklingsprojekt inom ramen för till tro församlingar kommer under våren att erbjudas möjlighet att gå in i projektet. Med den här tjänsten vill vi på ett tydligare och mer konkret sätt finnas som stöd för församlingarna i deras arbete med till tro, berättar Erik Sidenvall, som är chef för stiftskansliets församlingsenhet. Organisationen för till tro har också setts över och kommer att göras smidigare. Processgruppen upphör under hösten och styrgruppen blir mindre. Arbetet med till tro har pågått under snart två år. Konceptet har bland annats introducerats lokalt genom utbildningar och församlingsbesök av stiftskansliets medarbetare. Arbetet har också speglats i temanummer av Växjö stifts tidning Missivet. Konceptet syftar till att stärka och utveckla Växjö stift och dess församlingar. Genom till tro ska det kristna tron lyftas och livskraftiga och tilltalande gemenskaper som bär för framtiden skapas. CHARLOTTE GRANROT FRENBERG ETT AV DE PASTORAT som kommit längst i arbetet med till tro är Värnamo. Konceptet lanserades i precis rätt tid, då pastoratet för två år sedan låg i startgroparna för ett församlingsutvecklingsprojekt. Till tros fokusområden passade som handen i handsken och sedan dess har pastoratet på olika sätt fördjupat sig i konceptet. Jag tror att alla i pastoratet vet vad till tro är i dag. Det är ett samtal som pågår ständigt i alla våra sammanhang, berättar kyrkoherde Pär-Magnus Möller. Till tro har varit tema för ett antal församlingsdagar, arbetslaget har fördjupat sig i frågorna tillsammans och samtliga grupper har samtalat utifrån konceptet. Det har också förändrat kyrkorådets arbetssätt radikalt. Numera inleds varje sammanträde med ett bibelstudium inom ramen för till tro. Det är mycket roligare nu och mer samtal. Det handlar inte längre så mycket om enbart formella beslut utan också om att vårda livet i församlingen, säger Elsie Håkansson, som är ordförande i Värnamo församlings kyrkoråd. Konceptet har också stärkt gemenskapen i pastoratet. Det finns tre gudstjänstfirande gemenskaper i staden och det är lätt att det bildas olika öar. Genom att vi arbetar tillsammans med till tro får vi tillfälle att mötas över gränserna, säger Elsie Håkansson. ARBETET MED TILL TRO är tänkt att fortsätta under lång tid framöver. Det är inte ett projekt, utan ett sätt att tänka kring församlingen. Ett fokusområde per år kommer att introduceras och pastoratet har nyligen börjat fördjupa sig i fokusområdet Bygga levande gemenskaper. Till varje fokusområde produceras en film som ska fungera som introduktion till samtal. Pär-Magnus Möller ser också till tro som ett verktyg för Svenska kyrkan att hitta sin identitet. Han liknar Svenska kyrkan vid en tonåring, som efter tretton års frihet från staten genomgår en identitetskris och behöver lära sig att stå på egna ben. Till tro är en god hjälp i det arbetet och hjälper till att fokusera på rätt saker, säger Pär-Magnus. CHARLOTTE GRANROT FRENBERG

19 ANNONS Vill du bli min Skyddsängel? utsatta barnen i Sydafrika. Ge de övergivna barnen ett hem, en familj och en framtid. Att förlora sina föräldrar är nog den värsta tragedi ett barn kan råka ut för. Samtidigt blir det ibland även en rent praktisk kris: var ska jag bo? hur får jag mat? vem bryr sig om mig? Läkarmissionen har arbetat med att hjälpa utsatta barn runt om i världen i över femtio år. Vi har kommit till insikt om att det bästa för ett barn som har blivit föräldralöst, är att få växa upp i en vanlig familj. Som faktiskt kan se ut nästan hur som helst, bara barnet får uppleva kärlek och trygghet där. Vi har varit med och startat ett helt nytt sätt att hjälpa utsatta barn i Sydafrika. Resultaten är så fantastiskt bra, att vi nu Vill du bli en Skyddsängel för övergivna och föräldralösa barn? fått en ny familj. Kan det bli mer meningsfullt än så? Tack för din insats. Läs mer på Sätt in din gåva på Skriv skyddsängel på talongen. Eller SMS:a ÄNGEL100 till så skänker du 100 kronor. firas att det var 500 år 2017 sedan Martin Luther spikade upp sina teser på kyrkporten i Wittenberg. Men redan nu firas Lutherdecenniet Luther år reformation. I Sachsen-Anhalt kan du vara med och upptäcka reformationshistoriens händelsecentrum i bland annat Wittenberg och Eisleben. Slottskyrkan i Wittenberg, där Luther spikade upp sina teser på porten, lockar årligen många turister. RESOR I MARTIN LUTHERS FOTSPÅR MED BESÖK AV NORDENS TOSCANA Avgångar 28/4, 4/5, 2/ från Stockholm 7 dagar Åk i Luthers fotspår och besök Tysklands vackra vinområden och charmiga städer. I programmet ingår även en vistelse i Sangerhausen, som har världens största samling av rosor. Pris: fr kr Boka en grupp om minst 10 personer före den 24 mars 2013 och få 10 % i rabatt / person. Besök eller ring oss på

20 20 SVENSKA KYRKAN VÄRNAMO volontärarbete. Allt fler vill hjälpa. För andras skull och för sin egen. Anna Dahlin åkte till Ghana och kom hem med ett nytt perspektiv. TEXT: GÖRAN TONSTRÖM Denna sida är ett samarbete med tidningen Hjälpa andra känns gott ALLT FLER SÖKER efter möjligheter att hjälpa. Att ställa sig själva, sina kunskaper och erfarenheter till förfogande i andras tjänst. Anna Dahlin var 17 år när hon förra hösten åkte till Ghana för att jobba på barnhem. Hon hade hört kamrater berätta om volontärverksamhet. Jag har alltid varit intresserad av barn och hade i bakhuvudet att det kunde bli ett projektarbete 100 poäng på gymnasiet, säger hon. Sedan ville jag ju gärna se något annat också. Annas mamma är jurist och har sysslat mycket med immigrationsmål med Afrika söder om Sahara som specialområde. Så jag visste genom henne att det behövs insatser där nere. Fast jag hade knappast någon aning om vad som väntade. Man ska lyckas och komma så långt. Men att ha gjort något annat i sitt liv känns helt fantastiskt. ÄNDA SEDAN HON var liten har Anna varit sparsam och hon hade fått ihop en hygglig slant som hon ville använda till något viktigt. Hon googlade och fann en volontärorganisation med kontakter över hela världen. Det är en resebyrå som hjälper till med kontakter, visum, uppehälle och allt man behöver. Egentligen är det nöjesresor, ett slags ny turism, säger Anna som ändå tyckte det var bra att kunna besöka ett kontor i Sverige och prata med folk som själva varit ute och hade erfarenhet av volontärarbete. Att komma till Ghana kändes overkligt. Det var i början av november, mitt i natten kom hon fram och termometern visade 31 grader. Det fanns flera volontärer på barnhemmet där Anna hamnade, men hon var yngst så det blev hennes uppgift att ta hand om de minsta barnen, de under fem år. Minstingen som var elva månader tog sina första steg tillsammans med mig, berättar hon. Fast egentligen gjorde vi inte så mycket, de var ju så små. Men även om det inte var så mycket aktivt arbete, var hon utmattad om kvällen och somnade redan vid sjutiden. BARNEN BLEV OFTA sjuka och fick malariaanfall. Anna var med och gav dem medicin, men det kom hela tiden nya anfall. Första gången var det lille George. Han kom inte upp på morgonen utan låg kvar i sängen och var jättevarm. Jag hade aldrig hållit i ett barn med hög feber tidigare och det kändes konstigt att han var så knallhet. Anna satt en hel dag med honom i knät. Hans tvillingsyster Georgina, som annars var väldigt vild, satt bredvid dem hela tiden och viftade undan flugor från Georges ögon. Maktlösheten, att inget kunna göra utom att trösta, var jobbig. Efter ett tag insåg jag att han faktiskt kunde dö, att det var en möjlighet och att sånt händer. Det var tufft. Så småningom piggnade han till och var snart på benen igen, men sen var det nån annan som blev sjuk och så där höll det på. Barnen ville ständigt ha uppmärksamhet, men det var svårt att bygga upp ett riktigt förtroende till dem för de visste ju att volontärerna snart skulle försvinna. FOTO: MIKAEL M JOHANSSON Evelyn som var tio år tittade på mig när jag skulle åka och sa: Alla bara åker. Ingen stannar kvar. Sen gick hon argt därifrån. Och det var ju sant. De kände sig svikna. Jag skrev i min dagbok på hemvägen, att jag hoppades att jag ändå låg på plus. Visst, jag gjorde gott för barnen och under tre veckor kunde jag ge de där extra kramarna. Men jag träffade en svensk barnmorska som använde hela sin semester för att åka till Afrika och jobba ideellt. Det är ju en helt annan slags volontärism. ANNA HAR FUNDERAT mycket över sin resa och känner att hon framför allt uträttat något bra för sig själv och för framtiden. Erfarenheten sitter i bakhuvudet och även om jag börjar plugga till hösten kommer jag säkert att vara intresserad av att åka tillbaka nån gång. Jag har gjort någonting gott för mig själv som också lett till något gott för andra. En sån här resa gör att man börjar fundera över sånt man annars tar för självklart, tycker Anna. Jag ville verkligen inte vara den där jobbiga hon-som-har-varit-i-afrika-stereotypen, när jag kom hem. Men kontrasterna var starka och det gav mig perspektiv även på livet här hemma. Som att gnälla på skolmaten till exempel. Just nu är det ju en sån kultur att folk ska slå igenom och bli ekonomiskt oberoende på sina bloggar när de är 18 år. Man ska lyckas och komma så långt. Men att ha gjort något annat i sitt liv känns helt fantastiskt.