Centralbankens oberoende och inflationen

Transkript

1 NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala Universie Uppsas forsäningskurs D V 2005 Förfaare: Dominik Johansson Handledare: Doc. Chrisian Nilsson Cenralbankens oberoende och inflaionen Uppsala

2 Absrac Flera ekonomiska sudier har genom åren genomförs med syfe a undersöka om de föreligger en koppling mellan cenralbankernas oberoende och prissegringsaken. Tack vare nobelprisagare Kydland&Prescos och andra ekonomers arbee kring idsinkonsisensproblemaiken har regeringar i e fleral länder val a låa sina cenralbanker bli mer oberoende och uifrån givna riklinjer bedriva en självsändig penningpoliik. Uppsasen beskriver hur den makroekonomiska eorin ser på sambande mellan CB:s oberoende och inflaionsuvecklingen i e land. Uifrån resulae av de idigare sudierna i ämne sam av den egna undersökningen kan konsaeras a e öka cenralbanksoberoende sänker och sabiliserar inflaionsnivån i ekonomin. De framgick däremo ine a e öka cenralbanksoberoende skulle kunna öka risken för sörre variaioner i de reala variablerna såsom arbeslöshe m.fl. Nyckelord: inflaion, idsinkonsisens, Barro-Gordon modellen 1

3 Innehållsföreckning Sida 1. Inledning Bakgrund och problemformulering Syfe Meod Avgränsningar i den empiriska analysen 5 2. Teori Inflaionuveckling i e hisorisk perspekiv Ekonomiska konsekvenser av en hög inflaionsnivå Tidsinkonsisens i penningpoliiken Presenaion av Barro-Gordon modellen Trovärdighesprobleme Empirisk kunskap A mäa cenralbankens oberoende Inflaionen i empirin Egen empirisk sudie Sammanfaning Lieraurföreckning 31 2

4 1. Inledning 1.1 Bakgrund och problemformulering Under de senase åren har cenralbankerna i många länder precis som den svenska Riksbanken, val a bedriva en allmer självsändig penningpoliik. Under slue av och början av 1990-ale har cenralbankerna i bl.a. Nya Zeeland, Chile, Mexiko, Argenina, Spanien, Sorbriannien blivi mer självsändiga i förhållande ill regeringen. Enlig flera ekonomer kan denna uveckling ses som e uryck för a cenralbankens uppdrag a säkersälla e sabil och effekiv bealningsväsende ånyo berakas som cenral efer a negligeras under flera decennier. Flera ekonomiska sudier har genom åren genomförs med syfe a undersöka om de verkligen föreligger en koppling mellan cenralbankernas oberoende och prissegringsaken. Leder självsändigare cenralbanker ill en lägre inflaionsnivå? Vad säger den ekonomiska eorin? Erfarenheerna visar a de länder som har genomför en långgående delegering av penningpoliiken har haf en långsammare inflaionsuveckling än jämförbara länder. Delegeringen av penningpoliiken ill en inom givna ramar självsändig cenralbank bygger på insiken a de kan finnas moiv för ekonomisk-poliiska beslusfaare a korsikig föra en expansiv poliik som ine är förenlig med en balanserad prisuveckling. A en sådan freselse föreligger söds av erfarenheerna från och 1980-ale i många länder, ine mins i Sverige och följden kan bli a de ekonomiska akörerna börjar vivla på a sasmakerna verkligen efersrävar långsikig prissabilie. Dea driver i sin ur upp inflaionsförvänningarna. 1 Apel&Vioi konsaerar bl.a. a sluresulae kan bli a inflaionen varakig hamnar på en hög nivå och a en inflaionsbias uppkommer, uan a dea har resulera i några förbäringar i den reala ekonomin. Vidare konsaeras i arikeln a genom a delegera penningpoliiken ill cenralbank med en självsändig sällning och med uppgif a försvara penningvärde, ökas 1 Apel M, Vioi S. Varför är de bra med en självsändig Cenralbank? ; Pennig och Valuapoliik 2/1998 3

5 rovärdigheen för penningpoliiken och de så kallade idsinkonsisensprobleme undviks. Resonemange bygger på en banbryande uppäck gjord av ekonomerna Kydland och Presco vilka 1977 presenerade sina eorier kring idsinkonsisens i penningpoliiken och dess inverkan på inflaionen. Calmfors, Persson och Krusell (2004), skriver a K&P:s bidrag ill den makroekonomiska forskningen har ge en generell förklaring ill idigare ekonomisk-poliiska misslyckanden och le ill en bäre försåelse av hur man kan uforma lämpliga ekonomisk-poliiska insiuioner. Reformerna av cenralbanker och penningpoliikens uppläggning i e sor anal länder, från slue av 1980-ale och framå, har vari sark inspirerade av den forskning som följ på Kydland och Prescos bidrag. Deras bidrag ill den ekonomiska forskningen belönades 2004 med Riksbankens Ekonomipris ill Alfred Nobels minne. 1.2 Syfe Syfe med uppsasen är a undersöka hur den makroekonomiska eorin förklarar sambande mellan CB:s oberoende och inflaionsuvecklingen i e land. Vilken empirisk kunskap har vi om de sambande? Jag kommer också a diskuera varför rovärdighe är vikig i sammanhange. 1.3 Meod Uppsasen är huvudsakligen en eorisudie kring självsändiga cenralbankers inflaionspåverkan. I eoriavsnie ämnar jag bland anna a redogöra för den modell som är cenral i sammanhange. I empiriavsnie kommer jag a presenera en empirisk sudie som undersök om de föreligger någon koppling mellan cenralbankens grad av självsändighe och inflaionsnivån för olika länder. Med hjälp av Excel esimeras sedan sambande. Sluligen genomförs en egen enklare empirisk sudie vars syfe är a undersöka om de verkligen skedde 4

6 någon förändring i inflaionsnivån och inflaionsvariansen i några uvalda länder när cenralbanken blev mer auonom. Jag esar även om den ökade cenralbankssjälvsändigheen leder ill sörre variaioner i arbeslösheen. 1.4 Avgränsningar i den empiriska analysen Undersökningsperioden avgränsas bakå ill 1970, efersom sam 1980-ale känneecknades av höga pris- och lönesegringar run om i världen. Många ekonomier hade då sora svårigheer a hålla en sabil inflaionsnivå. Under slue av och början av 1990-ale genomförde e fleral länder förändringar av sin penningpoliik vilke innebar a cenralbankerna blev mer självsändiga. 2 Därför anser jag de inressan a undersöka hur inflaionsuvecklingen i Sorbriannien och Nya Zeeland påverkades av a deras cenralbanker blev självsändigare. Konrollgruppen ugörs av Tyskland och Schweiz. Efersom cenralbankerna i Tyskland och Schweiz har en lång radiion av oberoende och har haf en sark och rovärdig sällning bland allmänheen i respekive land, kan de allså användas som jämförelsenorm för uvecklingen i Nya Zeeland och Sorbriannien, där regeringarna ge CB sörre självsändighe vid slue av respekive i början av 1990-ale. 2. Teori 2.1 Inflaionsuveckling i e hisorisk perspekiv Under slue av och början av 1970-ale seg inflaionen krafig i sor se hela väsvärlden. Inflaionen förblev hög ända fram ill slue av 1980-ale. Huvudorsaken ill denna uveckling har framförall illskrivis oljeprischockerna. De 2 Cukierman A, Cenral Bank independance and moneary conrol ; The Economic Journal, Vol. 104, (Nov. 1994) 5

7 flesa ekonomerna är dock ense om a den höga inflaionsaken även måse ha bero på andra fakorer. I e hisorisk perspekiv framsod inflaionsaken under denna period som ovanlig hög. Bara i Sverige uppgick inflaionen ill dryg 8 procen per år mellan , a jämföra med cirka 3 procen per år mellan Inressan a noera i dea sammanhang är också a den beydlig högre prissegringsaken under ale ine avspeglades i en högre illväx. Tvärom började illväxen maas av över sora delar av väsvärlden i början av 1970-ale, någo som främs förknippades med en svagare produkiviesuveckling än under de närmas föregående decennierna. Denna händelseuveckling resulerade i en sagflaion, dvs. samidig arbeslöshe och inflaion. Även om orsaken ill den inernaionella avmaningen forfarande är omvisad har man idag en ganska god bild av de fakorer som förklarar varför inflaionen under så lång id blev så hög. En vikig del av förklaringen ligger i cenralbankernas agerande och penningpoliikens uppgifer Ekonomiska konsekvenser av en hög inflaionsnivå I dea avsni har jag för avsik a redogöra för de samhällsekonomiska kosnader en allför hög inflaion kan anas medföra. Många sudier har gjors i ämne och så go som alla ekonomer är eniga om a inflaionen bör hållas på en låg och konsan nivå för a lägga grunden för en balanserad ekonomisk uveckling. De vikigase samhällsekonomiska kosnaderna förknippade med en allför hög prissegringsak är: 4 I ak med a inflaionsaken siger ökar kosnaden för a hålla likvidie. Hushåll och föreag kommer därför a hålla mindre likvida medel. Dea ökar ransakionskosnaderna i ekonomin. I länder med hyperinflaion vingas allmänheen ill så go som dagliga bankbesök för a a u dagsbehove av 3 Apel M, Vioi S. Varför är de bra med en självsändig Cenralbank? ; Penning och Valuapoliik 2/ EMU-uredningen, SOU 1996:158 6

8 pengar. Dea fenomen brukar av ekonomerna kallas som skosulekosnader. Denna kosad är knappas påaglig vid målig inflaionsak. En hög inflaionsak är kossam för producenerna och andra näringsidkare efersom de är vungna a ofa ändra sina priser för a anpassa sin verksamhe ill prisuvecklingen i ekonomin. Här kan även nämnas kosnader förknippade med annonsering, omförhandlingar med kunder ec. Vid målig inflaion är dessa kosnader dock ine särskil sora. En högre inflaionsak leder även ill högre variabilie i relaivpriser vid såväl förusedd som oförusedd inflaion. Dea enderar i sin ur a leda ill a ekonomiska beslu kan komma a faas på grundval av felakiga relaivpriser med snedvridningar av resursallokeringen som följd. En högre inflaionsak är förknippad med sor osäkerhe ine bara om relaivpriser uan även ifråga om inveseringar i ekonomin. En hög inflaion ökar framförall växelkursrisken för uländska inveserare. De som också bidrar ill en lägre inveseringsnivå är de höga ränorna som gör de kossam a låna ill inveseringarna och således yerligare försämrar inveseringsklimae i lande. De är också möjlig a inflaionen kan påverka den ekonomiska illväxen. Under senare år har de gjors en sor mängd empiriska undersökningar av hur den ekonomiska illväxen samvarierar med inflaionen. Många av dessa undersökningar finner e negaiv samband mellan illväx och inflaion, vilke kan olkas som a inflaionen sänker illväxen. Orsaksrikningen är dock ine självklar, efersom de mekanismer genom vilka inflaionen inverkar på illväxen ine kan anses klarlagda. Orsaken ill de negaiva sambande kan finnas i andra underliggande fakorer av ekonomisk, social och poliisk naur, som påverkar både inflaionen och illväxen. 5 5 Romer, D. (1996), The Coss of Inflaion, In Advanced Macroeconomics, McGraw-Hill,

9 Hög inflaion kan också leda ill förmögenhesomfördelningar. E exempel är omfördelning i Sverige under 1970-ales höga inflaion från skaebealare och sparare ill ägare av bosadsräer och egna hem ill följd av de dåvarande avdragsreglerna i skaesyseme, de låga eller negaiva ränorna och den reala beskaningen av realisaionsvinser på fasigheer Tidsinkonsisens i penningpoliiken Vilka är drivkraferna bakom en hög och ihållande inflaion? I slue av 1950-ale och början av 1960-ale eablerades uppfaningen - sammanfaad i den så kallade Phillips-kurvan a de var möjlig för den ekonomiska poliiken a varakig pressa ned arbeslösheen ill prise av högre inflaion. Flera forskare kom dock a ifrågasäa denna syn under senare delen av 1960-ale och början av 1970-ale. Milon Friedman (ekonomiprisagare 1976) och Edmund Phelps visade då a de finns en långsikig jämviksnivå för arbeslösheen som är oberoende av inflaionsaken. De går bara a korsikig minska arbeslösheen under denna jämviksnivå genom inflaion. På längre sik anpassar sig inflaionsförvänningarna, och därmed löneökningarna, ill den fakiska inflaionen, vilke för arbeslösheen illbaka ill dess jämviksnivå. 7 I arikeln från 1977, Rules Raher han Discreion: The Inconsisency of Opimal Plans, uvidgade Kydland och Presco eorin för ekonomisk poliik. De visade bl.a. a ekonomisk-poliiska beslusfaare som ine binder sig för en förhandsbesämd poliik ofa kommer a föra en poliik som leder ill hög inflaion, ros a de egenligen efersrävar låg inflaion. De såg dea som e exempel på e generell problem för de flesa yper av ekonomisk poliik: idsinkonsisensprobleme. Dea begrepp har sedan dess kommi a spela en cenral roll i forskning om och uformning av ekonomisk poliik belönades deras arbee kring idsinkonsisensproblemaiken sam konjunkuruvecklingen med Ekonomiprise ill Alfred Nobels minne. 6 EMU-uredningen, SOU 1996:158 7 Föreläsningsaneckningar i B-Makro V

10 Innebörden av idsinkonsisensprobleme är följande: den poliik som i förhand, när den kan påverka hushålls- och föreagsförvänningar, framsår som den bäsa för de ekonomisk-poliiska beslusfaarna kommer ofa ine a göra de i eferhand (när förvänningarna redan besäms och påverka beeende). Beslusfaarna kommer därför a revidera sin poliik och i sluändan föra en sämre poliik än om de haf mindre handlingsfrihe. Dea beror ine på a de kan vägledas av andra mål än medborgarna i övrig uan på a de ekonomiskpoliiska beslusprobleme ser olika u vid olika idpunker. Penningpoliik och inflaionsbekämpning är de mes uppmärksammade exemple på idsinkonsisensproblem. Anag a cenralbanken/sasmakerna efersrävar en viss inflaionsak och deklarerar e prissabiliesmål förenlig med denna inflaionsak. Allmänheens inflaionsförvänningar anpassas då ill denna norm. Efersom de på kor sik finns e samband mellan akiviesnivån i ekonomin och inflaionen kan ekonomisk-poliiska beslusfaare fresas a illfällig simulera ekonomin och sänka arbeslösheen genom e skapa en oväna hög inflaion. Allmänheen kommer emellerid a inse a policymakarna har fresas av a korsikig simulera ekonomin på dea sä. Om hushåll och föreag är raionella kommer de därför a redan från början anpassa sina inflaionsförvänningar ill dea fakum och grunda sina pris- och löneanspråk på en högre inflaion än de deklarerade inflaionsmåle. För a förhindra a dea slår igenom i en minskad ekonomisk akivie och ökad arbeslöshe, överger den moneära aukorieen inflaionsmåle och för en ackommoderande poliik som innebär a allmänheens höga inflaionsförvänningar uppfylls. Kydland och Prescos analys visar a följden kan bli a inflaionen varakig hamnar på en högre nivå än den av samhälle efersrävade en inflaionsbias 8 uppkommer uan a produkion och sysselsäning i sluändan höjs. Den uppkomna jämviken är ineffekiv för samhälle efersom den inflaionsbias som uppkommer ine har några posiiva konsekvenser för ekonomin, dvs. på produkion och arbeslöshe. 9 8 En omoivera hög inflaion uan a arbeslösheen eller produkionen påverkas 9 Apel M, Vioi S. Varför är de bra med en självsändig Cenralbank? ; Pennig och Valuapoliik 2/1998 9

11 Kydland och Prescos analys av idsinkoninensprobleme kan illämpas på många områden av ekonomisk poliik. Framförall kom deras eorier a iniiera en omfaande forskning om jus penningpoliiken och kring möjligheerna a sänka och sabilisera inflaionen. 10 Ekonomerna Barro och Gordon vidareuvecklade eorin I arikeln A posiive heory of moneary policy in a naural rae model ger de en beskrivning av probleme med idsinkonsisens i en opimal moneär policy. Även deras konklusion var a om de penningpoliiska beslusfaarna saknar rovärdighe uppsår inflaionsbias. De visade samidig a modellen fakisk ill sor del kunde förklara den sagflaion som så många länder upplevde under 1970-ale. Dessa slusaser har haf sor beydelse för uformande av penningpoliiska reformer som genomförs i.ex. Nya Zeeland och Sorbriannien i slue av respekive i början av 1990-ale, genom a ge cenralbanken ökad självsändighe med prissabilie som primär mål. Dea mål skulle resulera i en ökad penningpoliisk rovärdighe, en sabilisering av prissegringsaken och e upprähållande av en låg inflaionsnivå. 11 I följande kapiel preseneras Barro-Gordon modellen och dess förusäningar mer i dealj. 2.4 Presenaion av Barro-Gordon modellen 12 Modellen ugår från följande förusäningar: Nominella löner besäms en period i förväg Lönesäarna har reallön i sin målfunkion Föreagen befinner sig allid på eferfrågekurvan för arbeskraf, dvs all anna lika, faller sysselsäningen när inflaionen är oväna hög. Således besäms produkionsnivån hel av föreagens eferfrågan på arbeskraf 10 Ibid 11 Calmfors, L., Persson, T., Krusell, P., Konjunkurer och ekonomisk poliik, Ekonomisk Deba nr 8, Obsfeld M., Rogoff K., Foundaions of Inernaional Macroeconomics ; 1996 Massachuses Insiue of Technology Föreläsningsaneckningar i D-Makro H

12 Ovansående förusäningarna fångas upp av följande ekvaion: 1 W 1 Y = Y Z (1) P där Y beecknar produkionsnivån i period, Y den naurliga produkionsnivån, W reallönen i period, P Z ubudschocker, ( Z =NF sam E(Z )=0 ) Man kan se a en högre naurlig produkionsnivå Y, resulerar i en högre fakisk Y. En högre reallön innebär a föreagen finner de opimal a minska anale ansällda och därför faller produkionen. För a förenkla analysen logarimeras ekvaion (1). Små boksäver represenerar variablerna på logarimisk form: y = y ( w p ) z (2) Om lönagarna acceperar en lön som resulerar i a den förvänade produkionen hamnar på den naurliga jämviksnivån, kommer den nominella lönen för iden besämd i perioden -1 saisfera: = p (3) w E 1 För enkelheens skull förusäs CB ange inflaionsnivån direk (egenligen är de frågan om a CB anger en ränenivå eller illväxaken i sin penningpoliik, men a inkludera dea i modellen skulle försvåra analysen avsevär). Denna inflaion definieras enlig följande: π p p (4) 1 11

13 De cenrala målen för cenralbanken är sysselsäningen/produkionen sam inflaionen. CB anas sräva efer a uppnå noll inflaion och en produkionsnivå y (. Vidare anas CB minimera flukuaionerna kring dessa värden. Dea innebär a man kan skriva CBs kosnadsfunkion enlig följande. L = 2 2 ( y y ) + λπ ( (5) λ mäer den relaiva viken som CB lägger vid produkionssabilisering (sysselsäningssabilisering) relaiv inflaionssabilisering. Om: y ( y = k > 0 (6) visar a de finns en posiiv avvikelse mellan cenralbankens produkionsmål y ( och jämviksprodukionen y. E sådan gap kan uppså ex. på grund av a cenralbanken usäs för poliiska påryckningar a uppnå en högre oupu. En annan förklaring är a fackföreningarna ine ar hänsyn ill de som sår uanför arbeskrafen (sk. ousiders) vilke kommer a försvåra för penningpoliiska beslusfaarna a få ned jämviksarbeslösheen. För a lösa cenralbankens kosnadsminimeringsproblem är de nödvändig a skriva om dess målfunkion. Genom a säa ekvaionerna (2),(3)och (6) i ekvaion (5) erhålls följande uryck: L = (7) 2 2 ( p E 1 p z k) + λπ Enlig ekvaion (4) är π p p 1 vilke allså innebär a π (8) e = E 1π = E 1 p p 1 12

14 Genom a säa in dea uryck i kosnadsminimeringsfunkionen erhålls: L = (9) e 2 2 ( π π z k) + λπ Om k>0 innebär de a CB sår inför e konsekvensproblem. Cenralbanken skulle på e illförlilig sä vilja illkännage en nollinflaionnorm. Men om akörerna skulle säa illro ill denna norm, skulle de i näsa seg vara opimal för CB a avvika från sin egna norm och inflaera. Dea skulle således korsikig höja produkion och sysselsäning. Raionella akörer är medvena om de möjliga ufall och förvänar sig följakligen ine nollinflaion. Man kan också se dea formell. CB anas minimera funkionen L : min L = ( λπ (10) e 2 π π z k) + 2 dl dπ e ( π π z k) + 2λπ 0 = 2 = (11) dea leder ill a CBs reakionsfunkion ges av: π = e k + π + z 1+ λ (12) Den inflaion som väljs av cenralbanken är allså en funkion av inflaionsförvänningarna, k, λ sam ubudschocken z. Cenralbanken ar hänsyn ill förekomsen av ubudschocken z efersom CB är ue efer a minimera flukuaioner i produkionen och sabilisera inflaionen. Sabiliseringsågärderna baseras bl.a. på värde av λ som mäer den relaiva viken som CB lägger vid produkionssabilisering relaiv inflaionssabilisering. 13

15 Då akörernas inflaionsförvänningar är raionella och löneförhandlarna är medvena om a inflaionen besäms uifrån ekvaion (12) blir den förvänade e inflaionen π : e π e k + π + z E 1π = E 1 (13) 1+ λ = Efersom z är normalfördela med medelvärde och förvänan lika med noll (se sidan 11), blir således: e k π = (14) λ Genom a säa in (14) i (12) erhålls jämviksinflaionen: k z π = + λ 1+ λ (15) k Vi ser a i jämvik finns en inflaionsbias av sorleken, vilke är den λ inflaionsbias som uppsår som e resula av de sk idsinkonsisens-probleme. Denna inflaion har ingen effek på sysselsäningen/produkionen i ekonomin efersom den är full förvänad av akörerna på marknaden. Efersom z i genomsni är noll kommer således inflaionen i genomsni a översiga den målsaa inflaionen med ermen k/λ. Denna jämvik är samhällsekonomisk ineffekiv när akörerna handlar raionell, dvs förvänar sig a CB kan avvika från den opimala inflaionsnivån, då de innebär en högre inflaion än nödvändig uan a den reala ekonomin påverkas. 14

16 Man kan även olka de ovan beskrivna minimeringsprobleme i ermer av marginella nyan och marginella kosnader. Som redan sags, uppsår en inflaionsbias efersom CB har möjligheen a avvika från den idigare annonserade policyn. Resonemange kan illusreras maemaisk genom a åer använda ekvaion (11): dl dπ e ( π π z k) + 2λπ 0 = 2 = Försa ermen kan olkas som (minus) marginella nyan av en högre inflaion och den andra ermen som marginella kosnaden för en högre inflaion. Vi anar vidare a π = π e = 0 och borser från ubudschocker. Effeken av en marginell ökning av inflaionen blir då: e ( z k) = 2 0 MB = 2 π k > (16) π MC = 2 λπ = 0 (17) MB > MC Den marginella nyan översiger således den marginella kosnaden och noll inflaion kan allså ej infinna sig i jämvik. I en idskonsisen jämvik måse gälla e a marginella nyan = marginella kosnaden vilke i sin ur förusäer a π = π Trovärdighesprobleme Kydland och Prescos forskning sam senare forskningens arbeen kring rovärdighesprobleme har vari cenrala för a bäre förså den 13 Obsfeld M., Rogoff K., Foundaions of Inernaional Macroeconomics ; 1996 Massachuses Insiue of Technology Föreläsningsaneckningar i D-Makro H

17 makroekonomiska uvecklingen. Deras slusaser har få många regeringar a inse a en delegering av penningpoliiken ill en självsändig cenralbank är e vikig försa seg mo en lägre och sabilare inflaionsuveckling. De förslag och evenuella lösningar som preseneras under åren ugår ifrån a penningpoliiska beslusfaare har inciamen a korsikig avvika från uppsaa ekonomiska mål. De fresas a simulera ekonomin uan långsikiga reala förbäringar i produkion eller sysselsäning men med inflaionsbias som följd. Denna uveckling medför bl.a. effekiviesförluser och även lägre illväx. 14 En försa lösning på inflaions- och rovärdighesprobleme föreslogs av Rogoff (1985). Hans anke i arikeln The opimal degree of commimen o an inermediae moneary arge var a cenralbanksledningen bör vara mer konservaiv än regeringen och samhälle ifråga om inflaionen. Den skall samidig göras friare från regeringens poeniella målkonfliker. På så sä kan cenralbankens srävan efer lägre och sabilare inflaionsuveckling bli mer rovärdig. Calmfors (1999) skriver a CB skall bekymra sig om avvikelser från både inflaions- och sysselsäningsmål, men den ska fäsa relaiv sörre vik vid inflaionsmåle än regeringen. Inflaionsbiasen minskar därmed vilke är samhällsekonomisk gynnsam. Prise för dea är dock a sysselsäningen och produkionen sabiliseras mindre; den blir mer volail vid konjunkursörningar. Men den samhällsekonomiska vinsen av lägre inflaion och sabilie ofas blir sörre än förlusen ill följd av ex. sörre sysselsänings- och produkionsvariaioner. 15 Enlig Rogoff skulle den opimala lösningen vara a ha en cenralbanksledning som är lagom konservaiv, dvs. a den värderar inflaionssabilieen hög men ine överdrive hög. Dea skulle medföra a de samhällsekonomiska ufalle av lägre inflaion skulle bli ännu bäre än i de försa falle. 14 Apel M, Vioi S. Varför är de bra med en självsändig Cenralbank? ; Pennig och Valuapoliik 2/ Ibid 16

18 Nedan illusreras Rogoffs ankegång maemaisk. 16 A CB umärks av sörre inflaionsobenägenhe represeneras av CB λ > λ. Förlusfunkionen kommer nu allså a bli följande: L CB = π z k + (18) e 2 CB 2 ( π ) λ π Som idigare ges lösningen ill minimeringsprobleme av: k λ k λ π e = och π CB = + CB CB z 1+ λ (19) Man bör dock observera vå väsenliga skillnader jämför med den generella lösningen. Den förvänade inflaionen är lägre med en konservaiv cenralbank sam a CB nu är mindre inresserad av sabiliseringsågärder vid evenuella ubudssörningar i ekonomin. Förklaringen är a cenralbankens huvuduppgif är upprähållande av en låg inflaionsnivå, och denna vilja a prioriera låg inflaion skulle allså kunna resulera i mer frekvena konjunkursvängningar som följd. Enlig Rogoff är de eoreisk full möjlig a räkna u den opimala nivån på λ vid en konservaiv CB. I prakiken är de dock svårare än man ror. I arikeln visar han a den opimala cenralbanken bör uppvisa λ < λ CB <. Med andra ord måse man göra en avvägning mellan hög rovärdighe och flexibilie. Resonemange kan illusreras med e exempel: Ana a ekonomin räffas av en ubudschock i form av en krafig höjning av oljeprise. En inflaionsobenägen cenralbank kommer då a vilja moverka poeniella prissegringar genom ränehöjningar. På så sä dämpas akiviesnivån i ekonomin. Ränehöjningar från cenralbankens sida kommer a leda ill yerligare en dämpning av akiviesnivån i ekonomin som oljeprishöjningen redan givi upphov ill. Cenralbankens operaioner resulerar i en sabilisering av inflaionen dock ill prise av en mer volail produkion. Denna 16 Obsfeld M., Rogoff K., Foundaions of Inernaional Macroeconomics ; 1996 Massachuses Insiue of Technology Föreläsningsaneckningar i D-Makro H

19 mosäning mellan inflaionssabilie sam sabilie i produkionen brukar beecknas som e ubyesförhållande mellan rovärdighe och flexibilie. 17 E anna sä för a komma illräa med rovärdighesproblemaiken diskuerades bl.a. av ekonomerna Walsh (1995) och Persson&Tabellini (1993). I sina ariklar föreslår de lämpligen uppräande av så kallade konrak mellan regering å ena sidan och cenralbanksledningen å andra. 18 Enlig dea konrak delegeras poliiken ill cenralbanken, men de innehåller också inciamen för a de mål som formuleras ska uppfyllas, dvs. cenralbansledningen kan belönas/besraffas för en hög/låg grad av måluppfyllelse. Enlig SOU (1996:158) kan man under vissa eoreiska anaganden visa a om belöningen blir sörre ju lägre inflaionen är (eller besraffningen sörre ju högre inflaionen är), kommer penningpoliiken a föras på e sä som både eliminerar inflaionsendenserna och leder ill önskad sabilisering av ekonomin vid sörningar. Apel&Vioi (2/1998) menar a efersom cenralbanken väger in dessa argumen när den faar sina penningpoliiska beslu, kan inflaionsbiasen minskas avsevär eller elimineras hel. För a illusrera den eoreiska framsällningen kring konraksmeoden, presenerar förfaarna ill SOU (1996:158) e inressan exempel från Nya Zeeland. Enlig dea slus de e aval mellan finansminisern och cenralbankschefen som preciserar e målinervall för inflaionen. Cenralbankschefen besluar ensam om hur penningpoliiken ska uformas för a uppnå målen, men han kan avsäas om han misslyckas. Vidare skriver de a de föreligger yerligare e inciamen för a låg inflaion skapas. Med dea menas a cenralbankens budge (däribland ledningens lön) fassälls i nominella ermer för varje femårsperiod; hög inflaion innebär mindre resurser för banken. Dessuom är cenralbanken skyldig a mins vå gånger per år publicera uvärderingar av sin poliik. Enlig SOU (1996:158) kan de uppkomma e problem med konraksmeoden. Idén med delegering av penningpoliiken ill en självsändig cenralbank bygger på a man vill undvika den freselse som kan finnas för en regering a illåa inflaion. De skulle därför kunna förefalla mosägelsefull a de är samma regering som skulle uvärdera hur väl cenralbanksledningen uppfyll sina uppgifer. I syfe a 17 Apel M, Vioi S. Varför är de bra med en självsändig Cenralbank? ; Pennig och Valuapoliik 2/ Cukierman A, Cenral Bank independance and moneary conrol ; The Economic Journal, Vol. 104, (Nov. 1994) 18

20 minska risken för dea är de vikig a de ursprungliga avale på e ydlig sä beskriver de krierier som ska gälla för ex. cenralbankschefens avskedande. De lämpligase vore de kanske enlig dem a beslu om dea ine ogs av regering uan av en särskil insans med ydliga insrukioner. 3. Empirisk kunskap Under senare år har de bedrivis en omfaande empirisk forskning om sambande mellan cenralbankens självsändighe och inflaionen. De förefaller klar a de i varje fall för OECD-länderna finns e ydlig negaiv samband mellan graden av självsändighe för cenralbanken och inflaionen, dvs. länder med mer auonoma cenralbanker ycks uppvisa lägre inflaion. Jag kommer a inleda med e avsni som behandlar idenifieringen av cenralbankens självsändighe och hur man kan mäa den. Vidare kommer jag a resonera mer ingående kring kopplingen mellan cenralbankernas ökade auonomie och inflaionsnivåerna i OECD-länderna, på basis av den forskning som bedrivis inom inernaionell makroekonomi. Jag uför även en analys av om ökad cenralbankssjälvsändighe i Nya Zeeland och Sorbriannien verkligen resulera i en lägre inflaionsnivå och minska inflaionsvolailie. 3.1 A mäa cenralbankens oberoende De cenrala probleme när man skall uppskaa graden av självsändighe hos en cenralbank är hur själva mäningen i olika länder skall gå ill. De finns en del forskning och sudier kring problemaiken och en sammansällning av resulaen kommer a preseneras i dea kapiel. 19

21 Tabell 1 illusrerar e oberoende-index presenera i en arikel av Alesina&Summers (1993). De har sammansäll index framagna i idigare sudier över cenralbankssjälvsändighe sam även uarbea e ege index. Kolumnen BP represenerar e fyragradig index över CBs oberoende för 12 uvalda länder för perioden uarbea av Bade&Parkin (1982). Denna skala baseras på CBs så kallade poliiska oberoende. Deras sudie uvecklades vidare av Alesina (1988) som inkluderar yerligare 4 länder i undersökningsgruppen. De finns en mängd variabler som sägs mäa graden av de poliiska oberoende och bland dessa märks: konroll över penningpoliiska beslu, mandaperiodernas längd och möjligheerna a avsäa cenralbanksledningen, förbud för myndigheer a ge insrukioner sam för cenralbanksledningen a a emo insrukioner. E oberoende är formulera i förhållande ill eller från någo. Beräffande cenralbankens oberoende gäller a valda poliiker ska ha svår a påverka banken i sina beslu. Dea gäller främs beslu på kor sik. 19 Kolumnen GMT åerger e självsändighesindex uveckla 1991 av Grilli, Masciandaro och Tabellini. Förfaarna mäe graden av cenralbankens oberoende på e liknande sä som de idigare nämnda, men nu läggs även en variabel som fångar upp graden av CBs ekonomiska självsändighe ill. Den ekonomiska självsändigheen definieras som CBs förmåga a använda penningpoliiska insrumen uan resrikioner. Alesina&Summers (1993) ransformerar därefer värdena i kolumn GMT ill jämförbara värden från kolumn BP. De nya index åerges i kolumn re (se ransformaionsbeskrivning under abellen). Den sisa och fjärde kolumnen är e medelvärde av index från kolumnerna 1 och 3. De högsa värde mosvarar högs grad av oberoende för cenralbanken. De är jus de medelindex som används av Alesina&Summers i deras forsaa empiriska undersökningen i arikeln. Deras slusaser kommer a preseneras i näsa avsni. 19 Riksbanken och demokrain av Göran von Sydow ; 20

22 Land BP 1 GMT 2 Transformering från GMT ill BP 3 Medelvärde GMT, BP 4 Ausralien Belgien Canada ,5 Danmark ,5 Frankrike Tyskland Ialien 1, ,75 Japan ,5 Nederländerna ,5 Norge Nya Zeeland Spanien ,5 Sverige Schweiz Sorbriannien USA ,5 Tabell 1. Cenralbankernas oberoendeindex Källa: Alesina, A., Summers, L., (5/1993) 1) De ursprungliga index som uarbeades av Bade&Parkin (1982) och uvidgades senare av Alesina (1988) 2) Summan av den ekonomiska och poliiska självsändighesindex uarbead av Grill, Masciandaro och Tabelini (1991) 3) Transformaion från GMT ill BP enlig följande: GMT index (i) ransformaion i>11 4 7<i <i 7 2 i 4 1 Där 4 mosvarar den högsa graden av oberoende 4) Medelvärde av kolumnerna (1) och (3) 3.2 Inflaionen i empirin Kydland och Prescos diskuerade redan i sin arikel 1977 möjligheen för regeringar a syra penningpoliiken med långsikiga regler som de är svåra a avvika ifrån. En nackdel med sådana regler är emellerid a de ibland kan inskränka den ekonomiskpoliiska flexibilieen när konjunkursörningar inräffar. Senare forskning, bl.a. av Barro-Gordon m.fl har därför kommi a inrika sig på insiuionella reformer som förändrar formerna för beslusfaande. De råder consensus i dag om a delegering av penningpoliiken ill en cenralbank med sor självsändighe kan vara en bra meod a minska risken a allför korsikiga hänsyn i penningpoliiken ska leda ill en 21

23 genomsnilig hög inflaion. De ekonomer som ägna sig å probleme är eniga om a en cenralbank med e rovärdig inflaionsmål som i möjligase mån sammanfaller med den av allmänheen önskade inflaionsnivån är lösningen på probleme med inflaionsbias. 20 Lå oss nu se vilke söd empiriska sudier ger för slusasen a en självsändig cenralbank ger förusäningar för en gynnsam makroekonomisk uveckling. Jag väljer a presenera en sudie genomförd av Alesina&Summers I denna undersöks i vilken mån självsändigheen hos cenralbanker i e anal OECD-länder påverkar några cenrala makroekonomiska variabler såsom inflaion, sysselsäning ec. Diagram 1 är häma från deras sudie Cenral Bank Independance and Macroeconomic Performance: Some Comparaive Evidence. Undersökningsperioden sräcker sig mellan och omfaar 16 OECDländer. X-axeln åerger graden av cenralbankernas självsändighe mä på en 4- gradig skala, där 4 anger den högsa självsändigheen. Y-axeln represenerar den genomsniliga inflaionsnivån i respekive land under den akuella perioden. I föregående avsni förklaras i dealj hur framagande av självsändighesskalan gå ill. Om den eoreiska referensramen sämmer, skall sambande mellan graden av cenralbankens självsändighe och inflaionsnivån vara negaiv. 20 Calmfors, L., ECB, penningpoliiken och demokrain Ekonomisk Deba 1999, årg 27, nr 1 22

24 Genomsnilig inflaion NZ Spa ITA UK AUS DEN FRA/NOR/SWE Bel Jap Can Ne y = -1,6356x + 9,4402 (=-5,89 R 2 = 0, CBs självsändighesindex USA Swiss Ger Diagram 1: Graden av cenralbankernas självsändighe vs. genomsnilig inflaion Källa: Alesina, A., Summers, L., (5/1993) Regressionsanalysen uförd i Excel Som framgår av figuren går de a se en ydlig negaiv rend mellan de undersöka variablerna. Slusasen bekräfas dessuom av regressionsanalysen där koefficienen -1,6356 är signifikan skild från noll (-värde: -5,89; signifikansnivån 95%). R 2 = 0,72 yder även på e sark samband mellan de undersöka variablerna. En ökad grad av självsändighe ycks allså verkligen leda ill en lägre genomsnilig inflaion. Kydland&Prescos och Barro-Gordons slusaser beräffande inflaionsbias, och e införande av ågärder vars syfe skulle vara a öka rovärdigheen för penningpoliiken och således minska den omoivera höga inflaionen i ekonomin, verkar ha söd i empirin. Alesina&Summers (1993) undersöker också sambande mellan variansen i inflaionen vs självsändighesindex. Enlig den ekonomiska eorin skulle en idsinkonsisen penningpoliik ine enbar leda ill höga inflaionsnivåer uan även öka variabilieen i denna. Diagram 2 åerger de erhållna sambande. 23

25 40 Inflaionsvarians NZ SPA ITA UK AUS/FRA SWE NOR BEL JAP CAN DEN NET y = -6,931x + 32,609 (=-3,77) R 2 = 0,504 USA Swiss GER CBs oberoendeindex Diagram 2: Graden av cenralbankernas självsändighe vs inflaionsvariansen. Källa: Alesina, A., Summers, L., (5/1993) Regressionsanalysen uförd i Excel Även i dea fall bekräfas hypoesen a de föreligger en negaiv korrelaion mellan graden av CBs självsändighe och inflaionsvariansen. Koefficienen framför x är även i dea fall saisisk skilld från noll (-värde: -3,77; signifikansnivå 95%). Korrelaionskoefficienen, R 2 =0,50, ycks vara någo lägre än i falle med inflaionsnivån, men ine deso mindre yder renden på e negaiv samband mellan de undersöka variablerna. Förfaarna esar även variabler som sysselsäning, illväx, produkion ec mo självsändighesindex, för a se om en evenuell delegering av penningpoliiken ill en självsändigare cenralbank skulle resulera i en negaiv påverkan av de reala fakorerna i ekonomin (ex. en lägre illväx eller sysselsäning). Enlig argumenaionen framförd av Rogoff (1985), skulle de nämligen eoreisk se kunna finnas en risk för a en konservaiv cenralbank ine möer evenuella sörningar i dessa variabler; viljan hos CB a prioriera låg inflaion, skulle allså kunna resulera i mer frekvena konjunkursvängningar som följd. Sudien ger inga indikaioner på a graden av oberoende har någo samband med vare sig nivån eller variabilieen i 24

26 reala variabler. Enlig SOU 1996:158, kan e dylik resula yckas någo förvånande mo bakgrund av a målkonflik mellan rovärdighe och flexibilie ugjor en ugångspunk för den eoreiska diskussionen. Enlig uredningen skulle en möjlig förklaring ill resulae skulle kunna vara a mer auonoma cenralbanker med sörre rovärdighe för en ani-inflaionspoliik, i själva verke har sörre urymme för a bedriva en akiv sabiliseringspoliik i krislägen än mindre auonoma sådana. Konkrea exempel på dea under senare år kan hämas från bl.a. Bundesbank i Tyskland och Federal Reserve i USA, som under lågkonjunkurer under ex ale kunde föra en beydlig mer expansiv penningpoliik med låga korränor än vad Riksbanken i Sverige gjorde. Diagram 3 åerger de resula Alesina&Summers (1993) erhöll när de esade självsändighes-index mo den genomsniliga arbeslösheen för perioden y = -0,1911x + 5,3056 (-0,21) R2 0, Bel genomsnilig arbeslöshe % Ia UK Aus Fra Can Den Ne NOR/SWE JAP USA Ger oberoende index Diagram 3: Genomsnilig arbeslöshe vs självsändighesindex Källa: Alesina, A., Summers, L., (5/1993) Regressionsanalysen uförd i Excel Regresionsanalysen bekräfar förfaarnas slusaser a de ine ycks finnas någo samband mellan graden av cenralbankens självsändighe och den genomsniliga arbeslöshesnivån. X-koefficienen är klar insignifikan skild från noll. 25

27 3.3 Egen empirisk sudie Denna analys syfar ill a fördjupa insiken om de negaiva förhållande mellan cenralbankens oberoende och inflaionen. Jag har val a jämföra inflaionsuvecklingen för Sorbriannien, Tyskland, Nya Zeeland och Schweiz för perioden Anledningen ill a dessa länder vals u för sudien moiveras huvudsakligen med a de represenerar olika erfarenheer ifråga om inflaionsbekämpning. Cenralbankerna i Tyskland och Schweiz har en lång radiion av oberoende och innehar en sark och rovärdig sällning. De kommer a fungera som en jämförelsenorm för uvecklingen i Nya Zeeland och Sorbriannien, där regeringarna ge CB sörre självsändighe förs vid slue av och början av 1990-ale godkände den briiska regeringen en lag enlig vilken cenralbanken skulle få en all sörre självsändighe ifråga om penningpoliiken. Cenralbanken i Nya Zeeland fick sin självsändighe 1989; dea år underecknade nämligen de Nya Zeeländska parlamene e lagförslag vars syfe var a öka rovärdigheen i penningpoliiken och göra cenralbanken oberoende från regeringen och poliiska inressen. 21 Den daa som används i sudien är hämad från IMF:s The World Economic Oulook Daabase från april Diagram 4 åerger inflaionsuvecklingen för dessa länder under perioden Nya Zeeland Tyskland Schweiz Sorbriannien Diagram 4: Årlig inflaion Källa: Egen bearbening i Excel av daa från IMF:s The World Economic Oulook Daabase från april Walsh, C., Moneary Theory an Policy 2 nd ediion ; The MIT Press Cambridge,

28 Tyskland och Schweiz sår enlig diagramme för den mes sabila inflaionsuvecklingen. Inflaionsnivån i dessa länder förefaller vara beydlig lägre under hela undersökningsperioden än i de vå andra länderna. Den eoreiska referensramen som säger a länder med en lång erfarenhe av självsändiga och rovärdiga cenralbanker leder ill en lägre inflaion bekräfas i falle Tyskland och Schweiz. Sorbriannien och Nya Zeelands inflaion umärks av sora variaioner under och 1980-ale. I Nya Zeeland har inflaionen öka krafig efer 1982 för a run 1984 börja sjunka och sabiliseras kring de Tyska och Schweiziska nivåerna. Den Nya Zeeländska cenralbanken fick en ökad självsändighe 1989 och från slue av ale har dess inflaion vari beydlig lägre. Dea fakum alar för Barro-Gordon modellen som menar a inflaionen blir lägre efersom en självsändig cenralbank minskar inflaionsbias. Visserligen börjar inflaionen i Nya Zeeland gå ner några år innan 1989, men de skulle kunna ex. förklaras med allmänheens reviderade inflaionsförvänningar kring ekonomin sam insiken om a cenralbanken är på väg a bli oberoende och uveckla en sark inflaionsobenägenhe i framiden. Inflaionsuvecklingen i Sorbriannien mellan sammanfaller i hög usräckning men inflaionsuvecklingen i Nya Zeeland. Därefer fram ill 1991 håller den sig på en sabil nivå kring 5 procen för a sedan yerligare sjunka ill mycke låga nivåer kring 3 procen. Som beskrivis idigare fick cenralbanken i Sorbriannien öka självsändighe 1993 men roligen har den lång innan lyckas bygga upp e ryke om a den verkar för en låg inflaion och på så sä öka sin rovärdighe och undgå inflaionsbias. Vidare esas även inflaionsvariansen. Beräkningarna uförs i Excel och baseras på daamaeriale från World Economic Oulook Resulae av beräkningarna framgår av abell 2: 27

29 Land Period Varians Inflaion Varians Inflaion Nya Zeeland 37,89 11,68 1,39 2,4 1 Tyskland 4,19 3,87 1,79 2,09 Schweiz 6,96 4,20 3,52 2, Sorbriannien Tyskland Schweiz 30,32 8,96 3,60 3,88 5,98 4,27 0,31 1,63 0,30 1,43 0,79 1,08 Tabell 2 Varians och inflaionsuveckling för Nya Zeeland, Sorbriannien, Tyskland och Schweiz Källa: Egen bearbening i Excel av daa från IMF:s The World Economic Oulook Daabase från april 2003 Som framgår av abellen har inflaionsvariansen sjunki avsevär mer i Sorbriannien och Nya Zeeland än i konrollgruppen efer de a cenralbankerna blivi självsändiga. Även i denna undersökning bekräfas eorin a en delegering av penningpoliiken ill en självsändig cenralbank sabiliserar inflaionsuvecklingen. Den minskade variaionen för inflaionen är ju bra ur samhällsekonomisk synvinkel flukuaioner är enlig den makroekonomiska forskningen kossamma för ekonomin. Som e sisa seg i sudien esas även variansuvecklingen för den genomsniliga arbeslösheen. Enlig argumenaionen framförd av Rogoff (1985), skulle de eoreisk se kunna finnas en risk för a en oberoende cenralbank med en konservaiv ledning ifråga om inflaionen, ine möer evenuella sörningar i de reala variablerna såsom illväx, sysselsäning, produkion ec. Den sarkare viljan hos CB a prioriera låg inflaion, skulle allså kunna resulera i mer frekvena variaioner i de reala variablerna. Alesina &Summers (1993) fann inge samband mellan oberoendeindex och vare sig real BNP-illväx eller arbeslöshe. Lå oss nu se hur uvecklingen ser u för de akuella länderna mellan Daamaeriale är häma från OECD:s Economic Oulook april 2005, och den saisiska bearbeningen uförd i Excel. Resulae framgår av abell 3: 28

30 Land Period Varians Medel u%/år Varians Medel u%/år Nya Zeeland 4,87 2,52 3,84 6,96 Tyskland Schweiz 5,31 3,29 0,92 0,39 1,95 7,64 0,10 3, Sorbriannien Tyskland Schweiz 11,56 6,44 5,55 3,72 0,87 0,71 2,66 6,71 0,49 8,29 0,33 3,39 Tabell 3 Genomsnilig arbeslöshesuveckling för Nya Zeeland, Sorbriannien, Tyskland och Schweiz Källa: Egen bearbening av daa från OECD:s Economic Oulook, april 2005 De erhållna resulaen från abell 3 förefaller bekräfa A&S slusaser om a de ine föreligger någo samband mellan e öka cenralbanksoberoende och den genomsniliga arbeslösheen. Visserligen har arbeslöshesnivåerna sigi i samliga undersöka länderna under och 2000-ale, men dea fenomen kunde enlig förfaarna ine enbar illskrivas den ökade cenralbankssjälvsändigheen. Vidare kan konsaeras a e öka cenralbanksoberoende ine nödvändigvis leder ill sörre variaioner i de reala variablerna (i de här falle arbeslösheen). Variansen i arbeslösheen för samliga länder har snarare minska än öka. Mes förefaller den ha minska i Sorbriannien från 11,56 under perioden , ill 2,66 för perioden Resulae yder på a cenralbankerna för en lagom konservaiv inflaionspoliik som ine avspeglar sig negaiv på i dea fall den procenuella arbeslöshesuvecklingen. 29

31 4. Sammanfaning Tack vare Kydland&Prescos och andra ekonomers arbee kring idsinkonsisensproblemaiken har regeringar i e fleral länder val a låa sina cenralbanker bli mer oberoende och uifrån givna riklinjer bedriva en självsändig penningpoliik. E fas penningvärde är en grundförusäning för e väl fungerande bealningsväsende. För a öka cenralbankens självsändighe kan ex. en Rogoff-konservaiv cenralbanksledning illsäas som värderar inflaionen högre än vad samhälle gör. Genom a ha en inflaionsobenägen cenralbank kan en sörre prissabilie uppnås vilke i sin ur minskar risken för uppkomsen av inflaionsbias. En ekonomisk uveckling som känneecknas av en låg och sabil inflaionsnivå inger förroende hos allmänheen a den penningpoliik som cenralbanken för är rovärdig och rikig. De eoreiska förusägelserna om a självsändiga cenralbanker är förenliga med låg inflaion har sark söd även i empirin. Många sudier har funni en sark negaiv samvariaion mellan inflaion och cenralbankens självsändighe. Däremo kunde inge samband mellan sysselsäningens och produkionens genomsniliga nivå och cenralbankens självsändighe påvisas. Slusasen bekräfades också av den egna sudien. Ren generell kan nu konsaeras a länder som Tyskland och Schweiz med en lång erfarenhe av självsändiga cenralbanker och rovärdig penningpoliik, verkligen uppvisar en låg och sabil inflaionsuveckling. Dea ligger i linje med den ekonomiska eorin och forskningen som påbörjas av nobleprisagarna Kydland&Presco. Den djup roade aversionen hos yska och schweiziska cenralbanker mo inflaionen sam den effekiva förmågan a hanera poeniella chocker i ekonomin, borgar för en god ekonomisk uveckling med lien inflaionsbias. Även länder som Nya Zeeland och Sorbriannien, med en hisoria av sor osäkerhe kring sin penningpoliik och höga inflaionsflukuaioner genom åren, kan jäna på a skilja sin cenralbank från de poliiska beslusfaare och göra den mer självsändig. En dylik ågärd resulerar nämligen dels i en ökad rovärdighe för cenralbanken och dess operaioner på marknaden, men framförall i en minskning av inflaionsbias och en sörre illro bland allmänheen ill en posiiv uveckling för ekonomin. En låg och sabil inflaionsuveckling i lande gynnar ju illväxen på sik och minskar osäkerheen kring framiden. 30

32 Lieraurföreckning Publicerade Källor Alesina, Albero. Macroeconomics and Poliics, In NBER Macroeconomics Annual, edied by Sanley Fischer, sid 17-52, Cambridge, Mass: MIT Press, 1988 Alesina, A och Gai, R., (1995) Independan Cenral Banks Low Inflaion a no Cos?, American Economic Review, Papers and Proceedings, Alesina, A., och Summers, L., H., (maj 1993), Cenral Bank Independance and Macroeconomic Performance: Some Comparaive Evidence, Journal of Money, Credi and Banking, Vol. 25 nr 2, Apel, M., Vioi, S., Varför är de bra med en självsändig Cenralbank? ; Pennig och Valuapoliik 2/1998 Bergsröm, V., Självsändiga Cenralbanker i Demokraier, Penning och Valuapoliik, 1/2001 Barro, R., J., och Gordon, D., B,. (aug 1983), A Posiive Theory of Moneary Policy in a Naural Rae Model, The Journal of Poliical Economy, Vol. 91 nr. 4, Calmfors, L., ECB, penningpoliiken och demokrain Ekonomisk Deba 1999, årg 27, nr 1 Calmfors, L., Persson, T., Krusell, P., Konjunkurer och ekonomisk penningpoliik ; Ekonomisk Deba 2004, årg 32, nr 8 Cukierman, A., (nov 1994) Cenral Bank Independance and Moneary Conrol, The Economic Journal, Vol. 104 nr. 427, Grilli, V., D., och Tabellini, G., (ok 1991) Poliical and Moneary Insiuions in Public Finance Policies in he Indusrial Counries, Economic Policy 13, Krugman, P., Obsfeld, M., Inernaional Economics. Theory and Policy 5 h Ediion, Addison-Wesley Publishing Company 2000 Obsfeld M., Rogoff, K., Foundaions of Inernaional Macroeconomics, 1996 Massachusses Insiue of Technology Rogoff,K., (1985), The Opimal Degree of Commimen o an Inermediae Moneary Targe, Quaerly Journal of Economics 100,

33 Romer, D. (1996), The Coss of Inflaion, In Advanced Macroeconomics, McGraw-Hill, Walsh, C., 1995), Opimal Conracs for Cenral Bankers, American Economic Review, Walsh, C., (2003), Moneary Theory and Policy 2 nd Ediion, The MIT Press Cambridge 2003 Elekroniska Källor SOU 1996:158 hp:// Daabaser The World Economic Oulook, April The Economic Oulook, vol 2004 hp://oberon.sourceoecd.org/vl= /cl=28/nw=1/rpsv/ij/oecdsas/ /v115n1/s1/p Övriga Källor Föreläsningsaneckningar i Inernaionell Makroekonomi, D-nivå, H

34 33