Regionkommun Svealand. Utredning av ansökningar från landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län

Storlek: px
Starta visningen från sidan:

Download "Regionkommun Svealand. Utredning av ansökningar från landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län"

Transkript

1 Regionkommun Svealand Utredning av ansökningar från landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län

2 Regionkommun Svealand Utredning av ansökningar från landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län Landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län har ansökt hos regeringen om att få bilda en regionkommun i linje med Ansvarskommitténs förslag. 1 Bildande av en regionkommun som omfattar fler än ett län medför en förändrad läns- och landstingsindelning och ska enligt indelningslagen 2 utredas av Kammarkollegiet. Regeringen har därför överlämnat ansökningarna till Kammarkollegiet för prövning i enligt indelningslagen. 3 Kammarkollegiet har uppdragit åt Sweco Eurofutures att även utreda överensstämmelsen med de kriterier Ansvarskommittén föreslagit ska gälla för bildande av en regionkommun. Indelningslagens villkor för ändringar i landstingsindelningen är att en ändring i den landstingskommunala indelningen får ske endast om ändringen kan antas medföra bestående fördel för en landstingskommun eller en del av en landstingskommun eller andra fördelar från allmän synpunkt. Kammarkollegiet har uppdragit åt Sweco Eurofutures AB att genomföra en utredning, som innefattar att redovisa konsekvenserna av sökt indelningsändring och att ta fram en skiss till ekonomisk reglering. Utgångspunkter för arbetet är gällande lagstiftning och praxis, Ansvarskommitténs intentioner och förslag, samt den av regeringen i januari 2009 aviserade permanentningen av regionförsöken. Utredningen har genomförts under sommaren 2009 av seniorkonsulterna Göran Hallin, Micael Sandberg, Ulf Johansson, Peter Sandén, Ulf Wetterberg, Lars Häggmark och konsulterna Stefan Wing och Kajsa Forsberg, samt Björn Ericsson (TEMNUS AB) och Johan Danielson (The Story Lab AB). Ett särskilt tack riktas till de företrädare för berörda landsting, kommuner, regionförbund m fl som på olika sätt bidragit med att ta fram underlag under utredningsarbetet. Stockholm den 15 september 2009 Ulf Johansson Sweco Eurofutures AB SOU 2007:10, Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (Ansvarskommittén) Lag (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting Regeringsbeslut

3 2

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTANDE ANALYS OM ANSÖKAN REGIONKOMMUN SVEALANDS ÖVERENSSTÄMMELSE MED KRITERIERNA BEFOLKNINGSUNDERLAG DEMOKRATI REGIONAL UTVECKLING OCH FUNKTIONALITET VERKSAMHET EKONOMI INLEDNING INLÄMNADE ANSÖKNINGAR OM BILDANDE AV REGIONKOMMUN UTGÅNGSPUNKTER FÖR UTREDNINGENS ANALYSER UPPDRAGET KAMMARKOLLEGIETS UPPDRAG INDELNINGSLAGENS UTGÅNGSPUNKTER SJUKVÅRDENS ORGANISERING OCH EKONOMI NÄRINGSGEOGRAFISKA SAMBAND BEFOLKNINGS- OCH SKATTEUNDERLAG ANNAN SAMHÄLLSSERVICE OCH KULTUR BÄTTRE VILLKOR FÖR DEMOKRATIN HÄNSYN TILL LANDSTINGETS OCH BEFOLKNINGENS INSTÄLLNING ANSVARSKOMMITTÉNS UTGÅNGSPUNKTER OCH KRITERIER STORLEKSKRITERIUM STRUKTURKRITERIER SAMORDNINGSKRITERIUM METOD OCH GENOMFÖRANDE UNDERLAGSMATERIAL GENOMFÖRANDE REGIONKOMMUN SVEALAND REGIONKOMMUNENS GEOGRAFI GRUNDLÄGGANDE FAKTA OM REGIONKOMMUN SVEALAND BEFOLKNING DEMOGRAFI ARBETSMARKNAD INKOMST SAMMANFATTANDE ANALYS DEMOKRATINS VILLKOR DET KOMMUNALA UPPDRAGET LEGITIMITET DEN REPRESENTATIVA DEMOKRATIN VILLKOREN FÖR DET POLITISKA ARBETET FÖRTROENDE IDENTITET

5 6.3.1 DEN REGIONALA IDENTITETENS BETYDELSE IDENTITETENS OLIKA PERSPEKTIV OM NATIONELL OCH REGIONAL IDENTITET SVEALANDS HISTORISKA SAMBAND NUVARANDE SAMARBETEN MEDIAS PÅVERKAN PÅ DEN REGIONALA IDENTITETEN SAMMANFATTANDE ANALYS REGIONAL UTVECKLING OCH FUNKTIONALITET UTGÅNGSPUNKTER NÄRINGSLIVET STRUKTUR OCH DYNAMIK ARBETSMARKNADSREGIONERNA INFRASTRUKTUR OCH KOMMUNIKATIONER UNIVERSITET, FORSKNING OCH UTVECKLING FUNKTIONALITET OCH STATENS GEOGRAFI INFRASTRUKTURMYNDIGHETERNA UTVECKLINGSMYNDIGHETERNA ARBETSMARKNADSMYNDIGHETERNA TRYGGHETSMYNDIGHETERNA SAMMANFATTNING REGIONERNA OCH DEN STATLIGA INDELNINGEN SAMMANFATTANDE ANALYS VERKSAMHET OCH EKONOMI ORGANISATION, GEOGRAFIER OCH SAMVERKANSMÖNSTER LANDSTINGET DALARNA LANDSTINGET GÄVLEBORG LANDSTINGET I UPPSALA LÄN SAMVERKAN GEOGRAFINS BETYDELSE HÄLSO- OCH SJUKVÅRD PRIMÄRVÅRD OCH FOLKTANDVÅRD NÄR- OCH LÄNSSJUKVÅRD HÖGSPECIALISERAD VÅRD MODELLER OCH MÖNSTER KUNSKAPSFÖRSÖRJNING SJUKVÅRDENS EKONOMI ÖVRIG VERKSAMHET INFRASTRUKTUR OCH KOLLEKTIVTRAFIK KULTUR OCH UTBILDNING REGIONAL UTVECKLING EKONOMI PÅ REGIONNIVÅ SKISS TILL EKONOMISK REGLERING SAMMANFATTANDE ANALYS REFERENSER OCH BILAGOR BILAGA 1: ARBETSMARKNADSREGIONER 2030 OCH LÄN BILAGA 2: LANDETS SJUKVÅRDSREGIONER

6 1. SAMMANFATTANDE ANALYS I detta kapitel sammanfattas hur regionkommun Svealand omfattande Dalarna, Gävleborg och Uppsala län överensstämmer med indelningslagens utgångspunkter och Ansvarskommitténs grundkriterier. 1.1 Om ansökan Denna utredning behandlar ansökan om bildande av en regionkommun i Svealand, omfattande de tre länen Dalarna, Gävleborg och Uppsala. Det framgår av inlämnat material till Kammarkollegiet att även andra landsting inom den nuvarande sjukvårdsregionen initialt deltog i en diskussion om att lämna in en gemensam ansökan men de har av olika skäl avstått. Det pågår samtidigt ett förberedelsearbete för bildande av regionkommun i nio tematiska arbetsgrupper där förutom de tre länen även landstinget och Regionförbundet i Örebro län deltar. I enlighet med vårt uppdrag är dock denna utredning avgränsad till att omfatta enbart de län som formellt lämnat in en ansökan om att få bilda regionkommun. Uppdraget har inte omfattat att föreslå andra geografiska indelningar för en eller flera regionkommuner i Svealand eller Mälardalen. I uppdraget har heller inte ingått att värdera ansökningarna utifrån ett nationellt helhetsperspektiv, dvs. att i alla hänseenden ta hänsyn till den ansökta geografins samstämmighet med angränsande län. Ett indelningsbeslut som berör Svealand, södra Norrland (Gävleborg) och Mälardalen har flera dimensioner. För det första är frågan om Svealand och Mälardalen ska utgöra en, två eller flera regionkommuner. För det andra var gränsen mellan dessa regionkommuner i så fall bör dras. Då är inte minst hanteringen av Stockholm med sin funktionella arbetsmarknadsregion som sträcker sig långt utanför länet en komplicerad fråga. En tredje dimension handlar om maktbalans. Hur stor kan en regionkommun tillåtas bli? Ansvarskommittén angav 2 miljoner invånare som den övre gränsen. Den nu aktuella indelningsändringen är således en del av ett regionpussel för Svealand och Mälardalen. Men den påverkar också angränsande delar av landet. Utredningsarbetet är dock som ovan nämnts avgränsat till att gälla enbart den ansökta indelningsändringen och har således varken omfattat att gå utanför lagda ansökningars territorium, att bedöma konsekvenserna för helheten eller att peka på andra möjliga alternativ. Något som för övrigt den korta utredningstiden inte medgivit. I det följande bedöms ovanstående ansökningar utifrån indelningslagens respektive Ansvarskommitténs kriterier. Som framgår av kapitel 2 har indelningslagens och Ansvarskommitténs kriterier sorterats och sammanställts för att i den mån de överensstämmer med varandra undvika att hantera dem parallellt. Den sammanfattande analysen är disponerad på ett likartat sätt. Kriterierna beskrivs närmare i kapitel 3 i denna rapport. 5

7 1.2 Regionkommun Svealands överensstämmelse med kriterierna Befolkningsunderlag Indelningslagen En indelningsändrings inverkan på landstingskommunal service och kommunalekonomiska frågor, såsom förvaltningskostnader och den landstingskommunala utdebiteringen, ska beaktas. I detta avseende är också befolkningsunderlaget, inklusive den förväntade befolkningsutvecklingen och demografiska förhållanden, en viktig faktor. Ansvarskommittén *) Riktvärdet för en regionkommuns befolkning bör vara mellan en och två miljoner invånare och inte utan starka skäl understiga en halv miljon invånare. Bakomliggande resonemang Befolkningsutvecklingen i Sverige har i stort präglats av samma mönster under hela efterkrigstiden, med en fortgående koncentration av befolkningen till större städer på bekostnad av glesbygd, landsbygd och mindre tätorter. I synnerhet under de senaste åren har många kommuner präglats av befolkningsminskningar. En kraftig förskjutning har inträffat mot större städer i södra Sverige och längs Norrlandskusten. Stora delar av Småland, Dalsland, Värmland, Bergslagen och hela Norrlands inland har upplevt en ökad avfolkningstakt. Denna generella bild av befolkningsutvecklingen i Sverige märks tydligt i denna del av landet. De större universitets- och högskolestäderna i Mälardalen samt Uppsala dominerar befolkningsutvecklingen, medan stora delar av Gävleborg och Dalarna präglas av successiv avfolkning. Utvecklingen är till stor del beroende av relationen till Stockholm och tillväxten avtar med avståndet till huvudstaden. Uppsala är förvisso en stark tillväxtnod, men inte en tillräckligt stark kärna för att sprida tillväxten vidare hela länet. Ett faktum som i än högre grad gäller Falun-Borlänge och Gävle. Nettoflyttströmmarna inom de tre länen går i hög grad till residensstäderna genom högskolerekryteringen, samt mellan länen främst mot Stockholm-Uppsala området. Det är endast Uppsala län som har ett överskott i flyttströmmarna gentemot övriga landet. De båda andra länen uppvisat negativa tal flertalet år under de senaste decennierna. Sammantaget ger detta en utveckling där Uppsala visat stark tillväxt, medan Gävleborg och Dalarna haft en svagt negativ utveckling under de senaste decennierna. Ur ett regionkommunperspektiv är Uppsalas befolkningstillväxt emellertid så stark att den kompenserar för Gävleborg och Dalarnas svagare utveckling. Bedömning av hur kriterierna uppfylls Regionkommun Svealand uppfyller Ansvarskommitténs befolkningskriterium. Den föreslagna regionkommunen hade den 31/ en befolkning på invånare. Våra analyser och den linjära trenden pekar på att befolkningen kommer att öka under de närmaste åren med en regionbefolkning som kan förvän- 6

8 tas överstiga invånare i perspektivet 2030, men inte nå upp till Ansvarskommitténs riktvärde på en till två miljoner invånare Demokrati Kriterier Indelningslagen *) Förbättrade förutsättningar och villkor för den kommunala demokratin kan motivera en indelningsändring. Ansvarskommittén Län och regionkommuner bör så långt som möjligt avgränsas så att medborgarna kan känna anknytning dit. Bakomliggande resonemang Demokratins villkor bestäms av en rad olika faktorer. Denna utredning fokuserar framförallt på legitimitet, representativitet, samt förutsättningarna för att delta i det politiska arbetet. Forskning vid bland annat Göteborgs Universitet pekar på att en regionkommuns legitimitet huvudsakligen kommer att bestämmas av dess förmåga att effektivt leverera kvalitativa välfärdstjänster. Upplever medborgare och företag att de får de tjänster de förväntar sig och till en kostnad (i tid eller pengar) de anser rimlig kommer regionkommunens legitimitet att vara högre än i en regionkommun som upplevs ineffektiv i dessa avseenden. Den kommunala demokratin bygger på modellen om representativ demokrati. Medborgarna ger vart fjärde år mandat åt förtroendevalda att fatta de beslut som krävs för den gemensamma nyttan. Det ställer i sin tur särskilda krav på att medborgarna ges insyn i hur besluten tas och möjlighet att delta i det offentliga samtalet om de viktiga verksamhets- och framtidsfrågor som berör dem i vardagen. Vid bildandet av en regionkommun, som inte enbart omfattar ett stort befolkningsunderlag utan även en stor geografi, är frågan om hur representativiteten påverkas en av kärnfrågorna. Förutsättningarna för att delta i det politiska arbetet är en viktig del av demokratins villkor. Om vissa grupper medborgare av något skäl är uteslutna från att delta i det politiska arbetet riskerar ett demokratiskt underskott att uppstå. Här är geografin en faktor, då stora avstånd gör det svårare att rent praktiskt delta i fysiska möten. Kriteriet om anknytning har också flera olika utgångspunkter. Landskapen spelar fortfarande en stor roll för många människors identitet, liksom om ett område har en gemensam ekonomisk historia. Men här spelar även nutida samverkansmönster en roll liksom olika samhällsverksamheters indelning, som t.ex. etermedias spridningsområden. Ansvarskommittén menade att det är en styrka om läns- och regionindelningen kan grundas i en gemensam identitet eftersom politiska beslut kräver legitimitet och förankring. Samtidigt underströk kommittén att den regionala identitetens betydelse 7

9 inte ska överdrivas, då det varken är möjligt eller önskvärt att bygga starkt identitetsbaserade regioner i Sverige. 4 Bedömning av hur kriterierna uppfylls Framtida regionkommuners legitimitet avgörs av deras förmåga att effektivt leverera kvalitativa välfärdstjänster. Det innebär att verksamhetens förutsättningar och en regionkommuns förmåga att axla det regionala utvecklingsansvaret är viktiga faktorer. Då det inte går att förutsäga hur verksamheten kommer att bedrivas saknas grund för att bedöma regionkommun Svealand utifrån indelningslagens kriterium i detta avseende. Det faktum att Uppsala län är skiljt från Stockholms län och delar upp en i stor utsträckning gemensam arbetsmarknad är i detta sammanhang problematiskt. Dels kompliceras vardagen för ett stort antal människor som bor i Uppsala län och arbetar i Stockholm när de ska besöka t ex folktandvården eller annan samhällsservice dagtid. Likaså har de boende i Uppsala län inget inflytande över kollektivtrafiken i Stockholms län som många av dem är beroende av, t.ex. i Håbo kommun. Regionkommun Svealand förbättrar inte denna situation och riskerar därmed att få ett legitimitetsproblem. Representativiteten i den förslagna regionkommunen kommer att vara lägre räknat i antal uppdrag eller förtroendevalda jämfört med i dagens landsting. Men representativiteten kommer inte att bli lägre än i t ex Västra Götalandsregionen eller Region Skåne. För att säkra att hela regionkommunen upplever sig representerad är ökade geografiska avstånd en utmaning. Det finns en risk att villkoren riskerar att försämras vad avser möjligheterna att delta i det politiska arbetet i region Svealand jämfört med i dagens landsting. Sammantaget bedömer vi att region Svealand uppfyller indelningslagens demokratikriterium utifrån begreppet representativitet men samtidigt rymmer ett potentiellt legitimitetsproblem. De gamla landskapen spelar fortfarande en tydlig roll för medborgarnas identitet. Regionkommun Svealand omfattar fyra landskap och kan således utifrån detta perspektiv inte betraktas som en region med en stark gemensam identitet. De historiska, ekonomiska sambanden mellan de tre länen visar att det handlar om en geografi med djupa historiska rötter, där stor del av den nationella makten har varit samlad. Jordbruket har dominerat i söder, malmen, gruvorna och skogen i norr. Uppsalas regionala identitet är dominerad och delvis utslätad av närheten till huvudstaden, och länet är främst orienterat söderut mot Mälaren. Dalarna har en stark men splittrad identitet, präglad av självständighet med starka kopplingar mot Bergslagen och något svagare mot Gävle. Gävleborg har präglats av malm, skog och kust. Tre kulturella och sociala världar för sig där man geografiskt orienterat sig i första hand söderut och österut mot världen. 4 SOU 2007:10, sidan 287 8

10 Det är således svårt att se att de historiska, ekonomiska sambanden indikerar en gemensam identitet för de tre länen att bygga på. Dalarna och Gävleborg har betydligt fler beröringspunkter och historiska funktionella samband med varandra än med Uppsala. I norra Uppland finns dock tydliga kopplingar norrut. Om vi tittar på nutida samverkansmönster är det svårt att hitta sådana som omfattar enbart de tre länen. Då länen samarbetar så är samarbetet antingen bilateralt eller med även andra län involverade. Det går därför inte att finna stöd för en gemensam identitet i den tilltänkta Svealandsregionen i nuvarande samarbeten. Etermediernas sändningsområden spelar en väsentlig roll för tillhörigheten. De bidrar till att skapa en föreställd, gemensam identitet hos medborgarna. Utvecklingen inom media går mot en ytterligare geografisk fragmentering. Till denna geografiska fragmentering kan läggas att den yngre generationen i mycket liten utsträckning följer de regionala etermediernas sändningar. Det finns därför mycket lite som talar för att etermedierna kommer att stödja uppbyggandet av en regional identitet för Svealandsregionen eftersom den redan idag täcks av två till fem sändningsområden. Regionkommun Svealand bör således snarare betraktas som en administrativ region än en region byggd på en gemensam identitet. De regionala identiteterna är, möjligen med undantag av Dalarna, svaga och då inga områden med tydlig identitet bryts upp bedöms regionkommun Svealand uppfylla kriteriet. 9

11 1.2.3 Regional utveckling och funktionalitet Indelningslagen Ansvarskommittén De näringsgeografiska frågorna har en stor betydelse vid en indelningsändring. Den regionala utvecklingen av arbetsmarknad och service kan t ex tänkas ställa krav på ändringar i den landstingskommunala indelningen. Det gäller t.ex. tätortsstruktur, avståndsförhållanden, arbetsmarknad, sysselsättning, bostäder och kollektivtrafik. Arbetsmarknadsregionerna, så som de beräknas se ut 2030, utgör byggstenar i läns- och regionkommunindelningen och bör inte delas, annat än om mycket starka skäl föreligger. Varje regionkommun ska ha minst ett universitet med betydande fasta forskningsresurser. Statliga sektorsmyndigheter med regionindelning ska som regel en följa den nya, gemensamma läns- och regionkommunindelningen. Bakomliggande resonemang I såväl indelningslagen som i Ansvarskommitténs förslag finns ett antal frågor som berör den regionala utvecklingen och regionens funktionalitet. Dessa frågor behandlas mer allmänt i indelningslagen. Ansvarskommittén är mer precis i sina kriterier och slår fast att de nya regionerna inte bör dela framväxande arbetsmarknadsregioner, att varje regionkommun skall ha minst ett universitet samt att regionindelningen bör stödja utvecklingen av harmonierande gränser för regionkommuner och statliga läns- och sektorsmyndigheter. När det gäller näringslivet i Svealand är det svårt att identifiera några stora skillnader i näringslivets struktur och dynamik mellan Gävleborg och Dalarna. Däremot är skillnaderna ovanligt stora om vi jämför Uppsala län med de två andra. Här är det framför allt skillnaderna i de totala nivåerna för offentlig förvaltning respektive industri som är slående. Om vi ser på arbetsmarknaderna återspeglas även här den näringsgeografiska skiljelinjen mellan Gävleborg och Dalarna å ena sidan och Uppsala å andra sidan i en skillnad i hur arbetsmarknadsregionerna historiskt har utvecklats. Ansvarskommitténs kriterium om att inte dela framtida arbetsmarknadsregioner måste tolkas som att man vid en indelning i nya regionkommuner så långt möjligt bör undvika att dela sammanhållna lokala arbetsmarknadsregioner. Det är då de förväntade arbetsmarknadsregionerna år 2030 som avses. En ny region enligt Svealands ansökan skulle 2030 innebära en relativt betydande delning av sådana arbetsmarknadsregioner. För det första ingår redan idag hela Uppsala län utom Älvkarleby kommun som en del i Stockholms arbetsmarknadsregion. För det andra omfattar idag Ludvika arbetsmarknadsregion Ljusnarsbergs kommun i Örebro län. Någon förändring i dessa avseenden väntas inte till Däremot skulle förslaget om en Svealandsregion enligt ansökan innebära att Gävles arbetsmarknadsregion inte längre skulle delas av en regiongräns mellan Älvkarleby och Gävle kommuner. Transportinfrastrukturen i Svealand tydliggör vissa av de samband som finns i den föreslagna regionen. De investeringsprojekt som planeras och genomförs för när- 10

12 varande kommer ytterligare att förstärka dessa samband. Exempel på dessa är vägoch järnvägsförbindelserna Uppsala Gävle - Sundsvall, Dalabanan, samt vägtrafikstråken från Dalarna, som går via Västmanland. Det finns vad man skulle kunna beteckna som en felande länk i region Svealands transportsystem då vägsambanden mellan Dalarna och Stockholm via Västmanland saknas i sammanhanget. Betydelsen av universitet och FoU berörs i Ansvarskommitténs förslag. I de tre länen finns fyra universitet och högskolor med forskningsresurser Högskolan i Gävle, Högskolan Dalarna, Uppsala Universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Den regionala funktionaliteten handlar också om förhållandet mellan regionerna och andra samhällsaktörers regionala indelningar. Ansvarskommittén betonar framför allt betydelsen av att den regionala och den statliga organisationen samordnas. Utgångspunkten är att den statliga länsindelningen ska anpassas till regionkommunindelningen och att statliga myndigheter med en regional indelning bör anpassas till densamma. En sådan samordning försvåras om de nya regionerna blir allt för små. Bedömning av hur kriterierna uppfylls Näringslivets struktur och dynamik kan ha effekter på förutsättningarna för regional utveckling även om det inte är ett tydligt uttryckt kriterium. Någon självklar slutsats kan dock inte dras av detta, dvs. om det är bättre med en region som är näringsgeografiskt lika eller en som är mer diversifierad. När det gäller kriteriet om arbetsmarknadsregionerna så konstaterar vi att ansökan inte bidrar till att uppfylla ansvarskommitténs kriterium. Den fortsatta delningen av Stockholms arbetsmarknadsregion mellan Håbo och Knivsta kommuner och Stockholms län är det tyngsta skälet för denna bedömning. Beträffande infrastruktur och kommunikationer är dessa två viktiga inslag i regional utveckling och funktionalitet. Vi har pekat på den struktur som råder i Svealand idag där inte minst Västmanland utgör en viktig komponent i den infrastruktur som har betydelse för de tre berörda länen. Det är dock svårt att dra definitiva slutsatser utifrån vare sig indelningslagens eller Ansvarskommitténs kriterier. Slutsatsen blir närmast att region Svealand kan anses vara förenlig med en regionbildning enligt indelningslagen. Beträffande universitet och FoU är det vår bedömning att region Svealand utan problem kan anses uppfylla Ansvarskommitténs kriterium om minst ett universitet med betydande FoU-resurser. Så är också fallet om vi slutligen ser på funktionalitet och statens administrativa geografi. Ansökan bidrar till att uppfylla Ansvarskommitténs kriterium. 11

13 1.2.4 Verksamhet Kriterier Indelningslagen En indelningsändrings inverkan på den landstingskommunala servicen och förutsättningarna för att bedriva den landstingskommunala verksamheten ska beaktas. Fördelar med en indelningsändring kan vara exempelvis att landstingsgränsen kommer att dras på ett sätt som underlättar den landstingskommunala verksamheten. Den fördel som en indelningsändring skulle medföra för ett landsting måste alltid vägas mot de effekter som ändringen kan ha för ett annat landsting. Ansvarskommittén Varje regionkommun bör ha ett eget regionsjukhus eller, om så inte är möjligt, etablera ett institutionaliserat samarbete med en regionkommun som har det. En indelningsändring kan medföra sådana fördelar från allmän synpunkt som inte direkt anknyter till landstingskommunala förhållanden men som ändå kan utgöra skäl för ändring i indelningen. Det kan vara fråga om invånarnas närhet till landstingskommunal eller annan service, deras tillgång till kommunikationer, utbildning, kulturutbud osv. Bakomliggande resonemang Landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala bildar Uppsala Örebro sjukvårdsregion tillsammans med landstingen i Västmanland, Örebro, Värmland och Södermanland en av landets sex sjukvårdsregioner. Regionsjukhus är Akademiska sjukhuset i Uppsala och Universitetssjukhuset i Örebro. Dessa sju landsting har sedan många år en nära samverkan kring den högspecialiserade vården. Denna samverkan omfattar även en andra delar av hälso- och sjukvården. Sett från hälso- och sjukvårdens utgångspunkt är nyckelfrågan vid en bedömning av regionkommun Svealand hur en förändrad administrativ indelning kan komma att påverka den högspecialiserade vården eller rättare sagt förutsättningarna för verksamheten vid Akademiska sjukhuset respektive Universitetssjukhuset i Örebro. Genom sin roll inom kunskapsförsörjning och forskning och med sin högkvalificerade vård är Akademiska sjukhuset ett nav i hela sjukvårdsregionens hälso- och sjukvårdssystem. Akademiska sjukhuset är även en mycket viktig komponent i den statliga högre utbildningens verksamhet i Uppsala län och spelar som aktör i utbildningsväsendet en stor roll, inte enbart för de tre landstingens personalförsörjning utan för hela sjukvårdsregionen. Sammantaget ser vi en bild av ett väl utbyggt men också i många avseenden sammanvävt och länsöverskridande nät av resurser för kunskapsförsörjning och ut- 12

14 veckling av hälso- och sjukvården som inte omfattar enbart de tre länen utan i många avseenden hela den nuvarande sjukvårdsregionen. Vid sidan av vårdsektorn bedriver de tre landstingen och kommunalförbund (regionala samverkansorgan) en rad andra verksamheter av betydelse för regionens invånare. Det rör trafik, kultur, vissa utbildningsinsatser, regional utveckling och näringslivsfrågor mm. En samlad bild av verksamhet och samverkan kring regionala utvecklingsfrågor visar att det finns en rad initiativ som redan idag går över länsgränserna, men sällan omfattar enbart de tre länen. Även om samverkan förekommer är bilden således mycket fragmenterad. Många samarbeten omfattar angränsande län i Mälardalen. Bedömning av hur kriterierna uppfylls Kriteriet om regionsjukhus uppfylls i regionkommun Svealand genom Akademiska sjukhuset i Uppsala. Den nya regionkommunen innebär att dagens strukturer stärks tre landsting blir ett. Sett ur ett verksamhetsperspektiv rymmer dock Regionkommun Svealand en problematik. De tre landstingen tillsammans räcker dock inte för att skapa ett tillräckligt patientunderlag och därmed finansiell bas för Akademiska sjukhuset. Den långsiktiga verksamheten vid regionsjukhuset blir därmed beroende av att övriga landsting i Uppsala Örebro sjukvårdsregion fortsätter att teckna avtal med regionkommun Svealand. Om så inte sker riskerar såväl etablerade kunskaps- som vårdkedjor att spricka upp. Detta skulle medföra inte bara konsekvenser för verksamheten vid Akademiska sjukhuset och länssjukvården i en ny regionkommun utan kan också innebära allvarliga konsekvenser för den statligt finansierade utbildningen och forskningen vid Uppsala Universitet. Det torde även uppstå konsekvenser för Universitetssjukhuset i Örebro och Örebro Universitet om inte den samlade kritiska massan i nuvarande sjukvårdsregion kan behållas. Frågan hur effekterna på verksamheten ska bedömas hänger även samman med de vägval som gäller Stockholms läns landstings relationer till grannlandstingen i Mälardalen. En avgörande fråga för den framtida hälso- och sjukvårdsstrukturen i Mälardalen är om en regionkommun där Stockholm och dess grannlän ingår är tänkbar på sikt. Ytterligare en faktor är huruvida förhållandet mellan Karolinska universitetssjukhuset och Akademiska sjukhuset kommer att präglas mer av konkurrens än av nära samarbete. Här kommer de politiska vägvalen både nationellt och regionalt att spela en viktig roll. Inte minst har vägvalen i Stockholm, Västmanland och Sörmland stor betydelse för regionkommun Svealand. Pusslet är därmed komplicerat och nyckelfrågan är hur grannlänen väljer att agera "solidariskt" med dagens sjukvårdsregion eller som "kund" hos den som erbjuder högspecialiserad vård till lägsta pris. Från indelningslagens utgångspunkt kan å ena sidan hävdas att förutsättningarna för att bedriva den landstingskommunala verksamheten inte försämras jämfört med idag. Å andra sidan uppstår heller såvitt kan bedömas inga egentliga fördelar genom den föreslagna indelningsändringen. 13

15 Sammanfattningsvis bedömer vi att förutsättningarna för hälso- och sjukvårdsverksamheten utifrån indelningslagens kriterium varken försämras eller förbättras jämfört med idag, men att regionkommunen blir för liten för att på egen hand skapa det underlag som krävs för den högspecialiserade vården vid Akademiska sjukhuset. När det gäller indelningslagens kriterium om annan samhällsservice och kultur är framförallt en samstämmighet mellan de verksamheter som ska bedrivas och de funktionella arbetsmarknadsregionerna viktig för hur väl kriteriet uppfylls. Skälet till detta är att verksamheterna riktar sig till människor och företag i deras vardagsgeografi som i de flesta avseenden bestäms av den funktionella regionens utbredning. En delning av Stockholm-Uppsala arbetsmarknadsregion är då inte en helt optimal lösning. I vissa avseenden, främst beträffande infrastruktur, kollektivtrafik, medfinansiering av olika utvecklingsinsatser, men även avseende större institutioner som teatrar eller museer, är en regionkommuns förutsättningar att planera, finansiera och driva verksamheten i samspel med stat och andra aktörer viktigt vid en bedömning av hur väl kriteriet uppfylls. Regionkommun Svealand kan bli en starkare aktör inom infrastrukturområdet än dagens tre län om man lyckas samordna planering och resurser. För detta krävs utöver en inomregional prioritering av vilka stråk som är viktigast även en samordnad prioritering med de angränsande länen i Mälardalen. Här blir framförallt den fortsatta uppdelningen av Stockholms arbetsmarknadsregion ett problem. Regionens medborgare får därmed ett sämre inflytande i dessa för deras vardag mycket viktiga frågor. Även inom kulturområdet skulle bildandet av regionkommun Svealand kunna medföra förbättrade förutsättningar. För att långsiktigt säkra kulturens utvecklingsmöjligheter och finansiering är samverkan och samspel med andra politikområden och med regionens näringsliv av ökande betydelse. Och precis som inom andra utvecklingsområden blir då regionens ekonomiska och personella resurser en viktig faktor. Om den statliga kulturutredningens förslag genomförs kommer regionernas roll och inflytande att öka. För att axla detta nya ansvar på ett fullgott sätt kommer inte dagens tre landsting att vara tillräckligt stora. Sammanfattningsvis bedömer vi att region Svealand uppfyller kriteriet annan samhällsservice och kultur. Det är dock problematiskt att Stockholms arbetsmarknadsregion förblir delad, vilket innebär att förutsättningarna att stärka redan viktiga funktionella sambanden inte förbättras. 14

16 1.2.5 Ekonomi Kriterier Indelningslagen *) En indelningsändrings inverkan på landstingskommunal service och kommunalekonomiska frågor, såsom förvaltningskostnader och den landstingskommunala utdebiteringen, ska beaktas. Ansvarskommittén **) *) Kommentar: Indelningslagen saknar specifika kriterier men anger att långsiktigt förbättrade förutsättningar för verksamheten är en viktig faktor. **) Kommentar: Ansvarskommittén ställer inga specifika krav på en regionkommuns ekonomi. En av kommitténs utgångspunkter är dock att de utmaningar som offentlig sektor står inför kräver starkare och större regioner. Bakomliggande resonemang Enligt kommentarerna till indelningslagen är en förutsättning för en regionbildning genom en större indelningsändring bl a att förändringarna beträffande landstingens ekonomi är acceptabla. Nästan vartannat landsting redovisade ett underskott år 2008 däribland Landstinget Dalarna och Landstinget Gävleborg. Landstinget i Uppsala län redovisade ett överskott. För år 2009 pekar de tidiga prognoserna på underskott för de tre landstingen på sammanlagt 458 mkr. Den egna skattekraften för Landstinget i Uppsala län ligger år 2008 i nivå med rikets medan landstingen i Dalarna och Gävleborg har klart lägre skattekraft än riket. Inkomstutjämningen i skatteutjämningssystemet utjämnar en stor del av denna skillnad i skattekraft. Sjukvården utgör den helt dominerande delen av regioners och landstings verksamhet. Hälso- och sjukvårdens (exkl tandvård) andel av de totala nettokostnaderna uppgår till ungefär 90 % av de totala nettokostnaderna. Därför hänger frågan om att klara landstingens/regionernas ekonomi nära samman med finansieringen av sjukvården. Nettokostnaden i kr per invånare för hälso- och sjukvården är högre i Landstinget Gävleborg och Landstinget Dalarna men lägre i Landstinget i Uppsala län än i riket. Via kostnadsutjämningen i skatteutjämningssystemet lämnas dock kompensation för ålder, socioekonomi och geografi som till stor del utjämnar skillnaden mellan de tre landstingen och mot riket. Om hela pensionsåtagandet beaktas är det ekonomiska läget bekymmersamt på sikt för flertalet landsting/regioner och många kommuner. På regionnivå uppgår soliditeten inkl hela pensionsskulden år 2008 till -88,6 %, vilket är en förbättring med 0,6 procentenheter sedan år Landstinget Dalarna sticker ut med en negativ soliditet på 155,2 % år Alla tre landstingen har en utmaning under kommande år med att bedriva en effektiv verksamhet samtidigt som gjorda pensionsåtaganden finansieras och en rimlig utdebitering bibehålls. År 2009 har Uppsala läns landsting en utdebitering som understiger rikets (10,37 kr) medan övriga två landsting ligger över riksgenomsnittet på 10,80 kr. För att få 15

17 lika stora skatteintäkter som landstingen tillsammans har skulle skattesatsen i regionen behöva sättas till 10,69 kr. Bedömning av hur kriterierna uppfylls Det ekonomiska läget är kärvt i många landsting. Detta gäller även i Landstinget Dalarna och Landstinget Gävleborg och i viss utsträckning även Landstinget i Uppsala län. Sammanfattningsvis anser vi att indelningslagens kriterium uppfylls. Etablerandet av Svealandsregionen kan innebära en nystart i strävandena att åstadkomma en ekonomisk balans på kort och lång sikt. I en större region finns troligen större möjligheter till skalfördelar inom den specialiserade vården genom samplanering och bättre arbetsfördelning mellan olika vårdenheter. 16

18 2. INLEDNING 2.1 Inlämnade ansökningar om bildande av regionkommun Landstingen i Dalarna, Gävleborg och Dalarna har hösten 2008 i olika skrivelser till regeringen ansökt om att få bilda regionkommun Svealand. 2.2 Utgångspunkter för utredningens analyser Denna utredning syftar till att belysa hur bildande av en regionkommun med ovan redovisade geografiska avgränsning överensstämmer med de kriterier som uppställs i indelningslagen respektive Ansvarskommitténs slutbetänkande. Utredningen syftar också till att översiktligt belysa hur de ekonomiska förutsättningarna kan komma att påverkas vid den föreslagna förändringen, samt vilka frågor som bör omfattas av en kommande ekonomisk reglering. Då det vid uppdragets genomförande varit oklart om vilken geografi som blir den slutliga har Kammarkollegiet bedömt att ett slutligt förslag till ekonomisk reglering av resurs- och effektivitetsskäl kan vänta i avvaktan på ett slutligt ställningstagande. Totalt handlar denna utredning om att belysa ett femtontal, delvis överlappande kriterier. Ansvarskommitténs kriterier Indelningslagens kriterier Ekonomiska kriterier Statens organisation Befolknings- och skatteunderlag Landstingens ekonomiska läge Storlek (befolkningsunderlag) Regionsjukhus Universitet (inklusive FoUresurser) Sammanhållna arbetsmarknadsregioner Sjukvårdens organisering och ekonomi Näringsgeografiska samband Annan samhällsservice och kultur Bättre villkor för demokratin Identitet (anknytning) Med tanke på uppdragets pressade tidsram har Sweco Eurofutures efter samråd med Kammarkollegiet valt att gruppera kriterierna under fyra huvudrubriker för att effektivisera uppdragets genomförande och bidra till att undvika dubbelarbete. Det är vår förhoppning att en sådan gruppering gör slutresultatet mer användbart för den politiska bedömning som följer under hösten Efter omgruppering ser utgångspunkterna för de analyser som redovisas i denna utredning ut enligt följande: 17

19 BEDÖMINGSASPEKT/KRITERIUM KRAVSTÄLLARE 1) AK IL EK 1. Befolknings- och skatteunderlag 1.1 Befolkningsstorlek X X X 1.2 Demografi X X 1.3 Inkomster X X 2. Verksamhet 2.1 Nyckeltal för landstingens verksamheter X 2.2 Sjukvårdens organisering och ekonomi X X 2.3 Landstingens ekonomi X X 2.4 Skiss till ekonomisk reglering X X 3. Demokrati 3.1 Identitet och tillhörighet X X 3.2 Demokratins villkor X 4. Regional funktionalitet 4.1 Överensstämmelse med statens indelning X 4.2 Effekter för annan (landstings-)kommunal service X X 4.3 Harmoni med arbetsmarknadsregionernas utveckling X X 4.4 Högre utbildning och regionala FoU-resurser X 1) AK= Ansvarskommittén, IL= Indelningslagen, EK= Ekonomiska förhållanden 18

20 3. UPPDRAGET 3.1 Kammarkollegiets uppdrag En ändrad landstingsindelning är direkt kopplad till en ändrad länsindelning eftersom landstingens geografiska avgränsning är direkt kopplad till länsindelningen genom 1 kap. 2 kommunallagen. 5 Där stadgas att varje landsting omfattar ett län om inte något annat är särskilt föreskrivet. Bildande av en regionkommun som omfattar fler än ett län medför med automatik en förändrad landstingsindelning. Sådana ändringar ska enligt indelningslagen utredas av Kammarkollegiet. Regeringen har därför överlämnat de ansökningar om bildande av regionkommun som omfattar fler än ett län till Kammarkollegiet för prövning. 6 Kammarkollegiet har beslutat att utredningen även ska belysa de inlämnade ansökningarnas överensstämmelse med de kriterier Ansvarskommittén föreslagit ska gälla för bildande av en regionkommun. Kammarkollegiet har även beslutat att denna utredning endast översiktligt ska belysa frågor kopplade till ekonomisk reglering och systemet för kommunalekonomisk utjämning. Regeringen har den 16 juni 2009 beslutat om utredningsdirektiv för en översyn av statlig regional förvaltning m m. 7 Av direktiven framgår att utredaren ska redogöra för och vid behov ge förslag på eventuella följdändringar i systemet för kommunalekonomisk utjämning. 3.2 Indelningslagens utgångspunkter Bestämmelser om ändringar i landstingsindelningen finns i andra kapitlet i lagen (1979:411) 8 om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting. Där framgår att en ändring i landstingsindelningen får ske endast om ändringen kan antas medföra bestående fördel för ett landsting eller en del av ett landsting eller andra fördelar från allmän synpunkt. För att utgöra skäl för en indelningsändring måste uppkomna fördelar antas bli bestående och medföra en lösning under överskådlig framtid av de aktuella problemen. Indelningslagen anger inga ytterligare, mer specifika kriterier för prövningen av en indelningsändring. Det innebär att utredningen av en indelningsändring handlar om en skälighetsbedömning där olika intressen vägs mot varandra och belyser alla omständigheter som talar för eller mot en indelningsändring. Vilka skäl för indelningsändring som måste finnas och hur tungt de ska väga i förhållande till eventuella skäl mot en ändring blir således en fråga om praxis. Vi kan dock hämta visst stöd i förarbetena till indelningslagen. Där anges ett antal faktorer som bör beaktas. 9 5 (1991:900) 6 Regeringsbeslut Dir 2009:62 8 Lagen omtryckt 1988:198 9 Prop. 1978/79:157 19

21 3.2.1 Sjukvårdens organisering och ekonomi En indelningsändrings inverkan på den landstingskommunala servicen och förutsättningarna för att bedriva den landstingskommunala verksamheten ska beaktas. Fördelar med en indelningsändring kan vara exempelvis att landstingsgränsen kommer att dras på ett sätt som underlättar den landstingskommunala verksamheten. Den fördel som en indelningsändring skulle medföra för ett landsting måste alltid vägas mot de effekter som ändringen kan ha för ett annat landsting. Om landstingen i sådana fall är överens om indelningsändringen, och några olägenheter inte väntas uppkomma från allmän synpunkt, behöver kraven på styrkan hos de skäl som anförs för indelningsändringen enligt förarbetena inte sättas särskilt högt Näringsgeografiska samband En större indelningsändring av det slag som nu är aktuellt motiveras av flera skäl. De näringsgeografiska frågorna har en stor betydelse. Den regionala utvecklingen av arbetsmarknad och service kan t ex tänkas ställa krav på ändringar i den landstingskommunala indelningen. Det gäller t.ex. tätortsstruktur, avståndsförhållanden, arbetsmarknad, sysselsättning, bostäder och kollektivtrafik Befolknings- och skatteunderlag Indelningsändringens inverkan på landstingskommunal service och kommunalekonomiska frågor, såsom förvaltningskostnader och landstingsskatt, ska beaktas. I detta avseende är också befolkningsunderlaget, inklusive den förväntade befolkningsutvecklingen och demografiska förhållanden, en viktig faktor Annan samhällsservice och kultur En indelningsändring kan medföra sådana fördelar från allmän synpunkt som inte direkt anknyter till landstingskommunala förhållanden men som ändå kan utgöra skäl för ändring i indelningen. Det kan vara fråga om invånarnas närhet till landstingskommunal eller annan service, deras tillgång till kommunikationer, utbildning, kulturutbud osv. Ändringar av gränsdragningen kan även medföra att fördelar uppnås inte bara för de berörda landstingen utan även för den statliga verksamheten en frågeställning som aktualiseras vid bildandet av en regionkommun Bättre villkor för demokratin Förbättrade förutsättningar och villkor för den kommunala demokratin kan motivera en indelningsändring. Kommunaldemokratiska frågor, som t ex förändringar i antalet förtroendevalda och alternativa former för medborgarinflytande genom lokala organ, är faktorer i bedömningen. Frågor som representativitet, identitet och tillhörighet hör hemma under denna frågeställning Hänsyn till landstingets och befolkningens inställning Generellt gäller att vid prövning av en indelningsändring ska särskild hänsyn tas till önskemål och synpunkter från den eller de kommuner som närmast berörs av ändringen. Vid ändringar i landstingsindelningen finns det i indelningslagen inga bestämmelser om att särskild hänsyn ska tas till befolkningens uppfattning. 20

22 Kammarkollegiet har beslutat att Sweco Eurofutures i sitt utredningsarbete inte ska efterhöra befolkningens uppfattning. 3.3 Ansvarskommitténs utgångspunkter och kriterier Ansvarskommittén redovisade en rad olika utgångspunkter för att föreslå en ny regional samhällsorganisation nivå. En utgångspunkt var att under de senaste decennierna har stegvisa förändringar av den regionala samhällsorganisationen övervägts eller beslutats utan inbördes samordning. Detta har i sin tur medfört att den regionala samhällsorganisationen ger ett svagt och splittrat intryck, vilket leder till en rad olika problem. Kommittén slog också fast att en stor del av den offentliga verksamheten även i framtiden bör organiseras på regional nivå, som uppgifter med anknytning till regional utveckling, hälso- och sjukvård, samt samordning av statliga verksamheter. Ansvarskommitténs förslag om ett sammanhållet regionalt utvecklingsuppdrag och ett ökat territoriellt perspektiv i staten syftade till att komma till rätta med de problemen som uppstår med ett stort antal aktörer med oklara och ofta överlappande ansvarsområden och en regionindelning som skiftar från sektor till sektor. Ansvarskommittén anlade ett framtidsperspektiv när den föreslog en förändrad regional samhällsorganisation. Det handlade inte bara om att lösa dagens problem, utan framför allt förmåga att hantera de utmaningar kan förutspås om år. Kommittén bedömde att detta förutsätter en ny regional geografi, med väsentligt färre och mer jämnstora län och regionkommuner än i dag och med en gemensam indelning för alla delar av den regionala samhällsorganisationen som även som regel ska följas av alla statliga myndigheter. Ansvarskommittén ansåg att en ny läns- och regionkommunindelning bör utformas efter ett storlekskriterium, fyra strukturkriterier och ett samordningskriterium Storlekskriterium 1. Riktvärdet för en regionkommuns befolkning bör vara mellan en och två miljoner invånare och inte utan starka skäl understiga en halv miljon invånare. Kommittén hade tre huvudskäl till varför de regionala enheterna för hälso- och sjukvård, regional utveckling och statlig verksamhet ska ha en viss minimistorlek och vara mer jämnstora än i dag. Dagens landsting har en alltför skiftande storlek och är genomgående för små för de krav som kommer att ställas på hälso- och sjukvården framöver inte minst vad gäller kunskapsbildning och kunskapsspridning. Från regional utvecklingssynpunkt är det angeläget att varje regionkommun är tillräckligt stor och har tillräckliga utvecklingsresurser för att vara internationellt konkurrenskraftig och kunna bära ett självständigt utvecklingspolitiskt ansvar. Samtidigt underströk kommittén att det är viktigt att avstånden inte omöjliggör tillgänglighet och en gemensam utvecklingsagenda. Då dagens länsindelning inte är ändamålsenlig har de statliga myndigheternas regionindelning redan lämnat eller är på väg att lämna dagens län. Behovet av ett territoriellt perspektiv i staten med en direkt dialog mellan 21

23 regeringen och de enskilda länsstyrelserna pekar entydigt i riktning mot väsentligt färre län Strukturkriterier 2. Varje regionkommun bör ha ett eget regionsjukhus eller, om så inte är möjligt, etablera ett institutionaliserat samarbete med en regionkommun som har det. Ansvarskommittén anförde särskilt att; Den nya läns- och regionkommunindelningen bör anpassas efter de specifika strukturer, som inte utan stora kostnader kan förflyttas eller kompletteras. En sådan struktur är landets åtta regionsjukhus, som är avgörande för kunskapsbildningen och kunskapsspridningen inom hälso- och sjukvården. De spelar också en central roll för de regionala kunskapscentra som Ansvarskommittén föreslog. 10 Med ett eget regionsjukhus kan respektive regionkommun enligt kommitténs bedömning svara för 99 procent av regioninvånarnas vårdbehov och bättre utveckla den egna vårdstrukturen. Såväl medicinsk kvalitet som kostnadsskäl talade enligt kommittén starkt för att högspecialiserad vård koncentreras till ett fåtal sjukhus och att antalet regionsjukhus inte bör öka. 3. Varje regionkommun ska ha minst ett universitet med betydande fasta forskningsresurser. 4. Arbetsmarknadsregionerna, så som de beräknas se ut 2030, utgör byggstenar i läns- och regionkommunindelningen och bör inte delas, annat än om mycket starka skäl föreligger. Ansvarskommittén menade att nyckeltillgångar i arbetet för hållbar utveckling och tillväxt är universitet och högskolor med betydande fasta forskningsresurser och arbetsmarknadsregioner, som är tillräckligt stora och dynamiska för att växa av egen kraft. Indelningen i arbetsmarknadsregioner ger ett mått på människors rörelsemönster och är därför naturliga byggstenar i planering av såväl trafik, infrastruktur och annan markanvändning som utbildning, vård och annan samhällsservice. Läns- och regionkommunindelningen bör inte utan starka skäl dela befintliga eller förväntade arbetsmarknadsregioner. 11 Däremot kan ett län eller en regionkommun med fördel bestå av flera arbetsmarknadsregioner och måste också göra det i glesare befolkade delar av landet. 5. Län och regionkommuner bör så långt som möjligt avgränsas så att medborgarna kan känna anknytning dit. Ansvarskommittén menade att det är en styrka om läns- och regionindelningen kan grundas i en gemensam identitet eftersom politiska beslut kräver legitimitet och för Se SOU 2007:10, Kapitel 4 (Hälso- och sjukvården) Ansvarskommittén utgick här från Nuteks rapport (2006:18) Framtidens arbetsmarknadsregioner 22

24 ankring. Samtidigt underströk kommittén att den regionala identitetens betydelse inte ska överdrivas, då det varken är möjligt eller önskvärt att bygga starkt identitetsbaserade regioner i Sverige. Ansvarskommittén valde istället att peka på storregionala samverkansmönster som redan vuxit fram inom olika samhällsområden. En samverkan som ofta har en stor faktisk betydelse för möjligheterna att samlas kring en gemensam politisk agenda och mobilisera utvecklingskraft och resurser Samordningskriterium 6. Statliga sektorsmyndigheter med regionindelning ska som regel en följa den nya, gemensamma läns- och regionkommunindelningen Ansvarskommittén anförde att det finns ett starkt behov av en gemensam regionindelning inom staten och mellan staten och den kommunala sektorn. Länsindelningen bör därför överensstämma med regionkommunindelningen och sektormyndigheter med regionindelning bör följa länsindelningen i sin inre organisation. Det skulle öka överskådligheten för medborgaren och är enligt kommittén en förutsättning för samverkan inom samhällsorganisationen och för ett tvärsektoriellt arbetssätt. Detta kriterium har inte analyserats närmare i denna utredning, då det inte är en förutsättning utan snarare en följd av bildandet av en ny regionkommun i enligt med inlämnad ansökan. Vi har därför valt att enbart konstatera i vilka avseenden statens regionala organisation överensstämmer med den geografi som anges i ansökan om bildande av regionkommun. Regeringen har i juni 2009 fastlagt direktiv för en utredning kring en översyn av den statliga regionala förvaltningen. 12 Utredningsdirektiven tar avstamp från Ansvarskommitténs slutbetänkande och utredningen ska ge förslag på hur den statliga regionala förvaltningens utformning kan bli tydligare, mer samordnad och ändamålsenlig. För att möjliggöra eventuella ändringar i landstingsindelningen ska utredaren lämna förslag på en lag om indelningsdelegerade för landsting. Utredaren ska även lämna förslag på eventuella följdändringar i olika författningar som översynen och eventuella läns- och landstingssammanläggningar ger upphov till och belysa eventuella behov av förändringar i det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Uppdraget ska redovisas senast den 15 december Metod och genomförande Underlagsmaterial Denna utredning bygger som tidigare nämnts på inlämnade ansökningar från berörda landsting. Flera kommuner har i skrivelser gjort uttalanden utifrån sitt perspektiv. Under arbetets gång har det uppstått behov av att komplettera underlagsmaterialet på en rad sakområden. Då förberedelsearbetet i de tre landstingen fortfarande är i startskedet har insatsen för att fylla luckor varit omfattande och huvudsakligen gjorts genom insamling av fakta och analys från olika källor, från landstingens egna årsbokslut och verksamhetsberättelser till nationella databaser och rapporter. 12 Dir. 2009:62, Översyn av statlig regional förvaltning m.m. 23

25 Landstingen har också varit behjälpliga och vid förfrågningar från Kammarkollegiet eller projektteamet och gjort särskilda insatser, t.ex. avseende ekonomiska nyckeltal, som stöd för utredningsarbetet Genomförande Utredningsarbetet har genomförts under perioden juni till september Arbetet har omfattat tre delar, där den inledande fasen huvudsakligen utgjordes av en omfattande kvantitativ analys. Syftet var att utifrån inledningslagens och Ansvarskommitténs kriterier, samt ekonomiska nyckeltal identifiera eventuella behov av kompletteringar i landstingens och kommunernas underlagsmaterial. Under denna fas skickades också en begäran om kompletteringar ut till de berörda landstingen. Ett omfattande arbete genomfördes även för att sammanställa fakta och simulera olika framskrivningar på regionkommunnivå. I fas två har en kvalitativ analys gjorts, där ansökningarna har bedömts framförallt ur tre synvinklar hur de uppfyller indelningslagens formella krav, deras överensstämmelse med ansvarskommitténs förslag och grunder, samt de kommunalekonomiska konsekvenserna av en ändrad indelning. För att kvalitetssäkra vår analys genomfördes bl. a. den 28 juli 2009 ett möte med tjänstemannaledningarna i de tre berörda landstingen. Löpande under arbetets gång har avstämningsmöten genomförts med Kammarkollegiet. För att så långt möjligt säkra fakta har kontakter vid flera tillfällen tagits med olika sektorsföreträdare inom landstingen. I den avslutande sammanfattande analysen har fakta och analys bedömts utifrån ett helhetsperspektiv, inklusive att i den mån det varit relevant korrelera de olika bedömningskriterierna med varandra. Delar av projektteamet eller teamet gemensamt har genomfört ett antal möten där resonemang förts med fokus på hur kriterierna uppfylls, relevans och konsekvenser. I denna fas har också särskild omsorg lagts vid att göra jämförelser med erfarenheterna från Västra Götalandsregionen och Region Skåne, samt forskningsrön från bl. a. Göteborgs Universitet och SOMinstitutet. Uppdraget har varit tydligt avgränsat det har enbart omfattat de inlämnade ansökningarna. Det innebär att utredningens resonemang i vissa avseenden kan uppfattas utelämna uppenbara alternativa lösningar eller konsekvenser involverande angränsande län, alternativa geografier osv. Det bör därför understrykas att uppdraget inte har varit att göra en ny Ansvarsutredning utan att så långt möjligt strikt bedöma inlämnade ansökningars överensstämmelse med indelningslagens och Ansvarskommitténs kriterier. Den korta utredningstiden hade för övrigt inte medgivit den typen av utvidgade resonemang och analyser. En utmaning har varit att ur det omfattande material som tagits fram och studerats under arbetets gång så långt möjligt dra ut ett koncentrerat av beskrivningar och analys. Detta med en ambition att underlätta för läsaren att ta till sig utredningens resultat utan att helt utelämna för vår bedömning nödvändiga bakgrundsresonemang. Av detta skäl har en särskild rapportbilaga tagits fram för den som vill fördjupa sig ytterligare. 24

26 4. REGIONKOMMUN SVEALAND I detta kapitel redovisas några grundfakta avseende regionkommun Svealand. 4.1 Regionkommunens geografi Kartan nedan visar regionkommunen Svealands utbredning enligt inlämnade ansökningar, samt dagens residensstäder. Bild 4.1: Regionkommunen Svealand, samt dagens residensstäder 25

27 4.2 Grundläggande fakta om regionkommun Svealand Befolkning 2008: Regionkommun Svealand Befolkningsstorlek Andel av Sveriges befolkning (%) Geografi: 9,5 Antal kommuner 33 Landareal (km 2 ) *) Andel av Sveriges areal (%) 13,3 Befolkningstäthet (invånare/km 2 ) Näringsgeografi: 16,1 Antal arbetstillfällen Antal funktionella regioner (FA) 2009 Antal funktionella regioner 2030 Högre utbildning: 9 (plus stora delar av FA-Ludvika och **) FA-Stockholm) 7 ***) (plus stora delar av FA-Ludvika och FA-Stockholm) Universitet/högskolor: 4 *) **) ***) (Uppsala universitet, Sveriges Lantbruksuniversitet, Högskolan i Gävle samt Johannelunds teologiska högskola) Kommentar: Landarealen för regionkommunerna är approximativ. Kommentar: Den del av FA Ludvika som utgörs av Ljusnarsbergs kommun hamnar utanför regionkommunen. Den del av FA-Stockholm som utgörs av kommunerna Enköping, Håbo, Knivsta, Uppsala, Östhammar och Tierp hamnar också utanför regionkommunen. Kommentar: Antalet hela arbetsmarknadsregioner inom regionkommunen minskar från nio till sju då Hudiksvall och Ljusdal bedöms bilda FA Hudiksvall-Ljusdal och Avesta bedöms gå in i FA Falun-Borlänge. 26

28 5. BEFOLKNING Detta kapitel beskriver befolkningsunderlaget och befolkningsstrukturen med förändringstendenser och utblick mot 2030 vad avser folkmängd i den föreslagna regionkommunen. Vidare beskrivs näringsgeografiska förhållanden, samband och konkurrenskraft, samt de funktionella arbetsmarknadsregionernas utbredning och utveckling med utblick mot år Demografi Befolkningsutvecklingen i Sverige har i stort präglats av samma mönster under hela efterkrigstiden, med en fortgående koncentration av befolkningen till större städer på bekostnad av glesbygd, landsbygd och mindre tätorter. I synnerhet under de senaste åren har många kommuner präglats av befolkningsminskningar. En kraftig förskjutning mot större städer i södra Sverige och längs Norrlandskusten har inträffat, och stora delar av Småland, Dalsland, Värmland, Bergslagen och hela Norrlands inland har upplevt en ökad avfolkningstakt. Till skillnad från flyttströmmarna på och 1970-talet har de senaste decenniernas mellanregionala omflyttning inte primärt varit driven av skillnader i försörjningsmöjligheter. Inkomstförsäkringssystemet har, åtminstone fram till de senaste årens regeländringar, medfört att möjligheterna att stanna på hemorten trots brist på arbete ökat, samtidigt som regionalpolitiken under de senaste årtiondena inte varit inriktad på regional omflyttning utan snarast tvärtom. Istället förklaras den ökade omflyttningen på senare år i huvudsak av ungdomars flytt till studier. Det handlar då inte bara om den kraftiga utbyggnaden av universitet och högskola utan även att gymnasiestuderande i större utsträckning börjat söka sig till andra utbildningsorter än hemorten. Regionaliseringen av högskolan har i det här sammanhanget bidragit till skapandet av regionala tillväxtpoler och troligtvis dämpat centraliseringen till storstadslänen. I stort sett alla högskoleorter har uppvisat en positiv och många gånger kraftig befolkningstillväxt sedan 1990-talet. Långsiktigt förväntas utvecklingen fortsätta följa denna successiva koncentrationstendens. Enligt Långtidsutredningen 13 kommer storstadskoncentrationen avseende befolkning, sysselsättning och ekonomi att fortsätta. De kontorsbaserade näringarna dominerar utvecklingen och de stora, täta städerna har de mest gynnsamma förhållanden att skapa förutsättning för den interaktion mellan människor som dagens ekonomi till stor del består i. De stora städernas lockelse handlar emellertid inte bara om arbetstillfällen och karriärmöjligheter. Det handlar i minst lika stor grad om att individer, i synnerhet de unga som står för merparten av flyttningarna inom landet, dras till den smältdegel av människor, intryck och möjligheter som storstaden erbjuder. Regionförstoring, dvs. pendling över allt större avstånd, sprider tillväxten i de största stadsregionerna, men i de mindre tenderar regionkärnan att växa genom inflyttning från omlandet. 13 (SOU 2004:19) 27

29 Tätortsbefolkning Befolkningsutveckling Per kommun samt tätort Grönt = växande kommun/tätort Gult = stabil kommun/tätort Rött = krympande kommun/tätort Figur 5.1: Befolkningsutveckling per kommun och tätort. Källa: SCB. Denna generella bild av befolkningsutvecklingen i Sverige märks tydligt i Svealand. De större universitets- och högskolestäderna i Mälardalen samt Uppsala dominerar befolkningsutvecklingen, medan stora delar av Gävleborg och Dalarna präglas av successiv avfolkning. Utvecklingen sker till stor del i relation till Stockholm, där tillväxten avtar med avståndet till huvudstaden. Uppsala är, i likhet med Västerås, Örebro och Eskilstuna, inte tillräckligt stark kärna för att sprida tillväxten vidare till kringliggande kommuner. Ett faktum som i än högre grad gäller Falun-Borlänge och Gävle. Nettoflyttströmmarna inom länen går i hög grad till residensstäderna genom högskolerekryteringen, samt mellan länen främst mot Stockholm-Uppsala området såväl före som efter avslutade akademiska studier. Av Uppsala, Dalarna och Gävleborg är det endast Uppsala som har ett överskott i flyttströmmarna gentemot övriga landet, medan de båda andra länen uppvisat negativa tal flertalet år under de senaste decennierna. Nettoutflyttningen av individer i ung ålder har i Dalarna och Gävleborg återverkat på befolkningen i produktiv och familjebildande ålder, med krympande födelsetal och barnkullar som följd. Något som gett en åldrande befolkning och dödstal som överstiger födslarna. Invandringen, främst mottagandet av flyktingar, har dock i betydande utsträckning dämpat den befolkningsmässiga nedgången, med tydliga toppar under 1990-talets och 2000-talets konfliktdrivna flyktingstillströmning till landet. Även i Uppsala har invandraröverskottet stått för en stor del av befolkningsökningen, men flyttnettot mot övriga landet samt födelsenettot har gett likvärdiga bidrag. 28

30 Uppsala Dalarna Gävleborg Tabell 5.1: Befolkningsutveckling, bakomliggande ändringskomponenter. Källa: SCB. Sammantaget ger detta en utveckling där Uppsala visat stark tillväxt, medan Gävleborg och Dalarna haft en svagt negativ utveckling på såväl, fem som tio och tjugo års sikt. Uppsalas tillväxt är emellertid så stark att den kompenserar för Gävleborg och Dalarnas svagare utveckling, så att den gemensamma regionkommunen Svealand får positivt värde vad gäller befolkningsutvecklingen. I jämförelse med riket är utvecklingen dock något svagare i regionalternativet Svealand, som dock närmat sig på senare år och för den senaste femårsperioden nästan uppvisar likvärdig befolkningstillväxt som riket. 29

31 Folkmängd Åldersfördelning Befolkningstrend, årlig ändring 31/ år år 65+ år 5 år 10 år 20 år Uppsala ,2% 60,2% 15,6% 1,73% 1,17% 1,15% Dalarna ,9% 56,4% 20,7% -0,05% -0,25% -0,15% Gävleborg ,5% 57,0% 20,5% -0,07% -0,23% -0,20% Svealand ,3% 58,0% 18,7% 0,58% 0,26% 0,28% Riket ,6% 58,6% 17,8% 0,62% 0,45% 0,45% Tabell 5.2: Folkmängd, åldersfördelning och trend. Källa: SCB. Sett till åldersfördelningen har Uppsala en tydlig övervikt på individer i ung (0-19 år) och produktiv ålder (20-64 år) samt en lägre andel i hög ålder (65+) i jämförelse med såväl Dalarna och Gävleborg som riket. Dalarna och Gävleborg har en tämligen likartad profil med något högre andelar äldre än riksgenomsnittet. Sammantaget innebär detta att regionalternativet Svealand hamnar mycket nära rikets åldersprofil. I likhet med riket har därtill kvoten mellan unga och äldre planat ut på senare år, på en nivå där inflödet till gruppen individer i produktiv ålder i regionalternativet Svealand är ca 30 procent större än utflödet ungefär samma nivå som i riket. 60% Befolkning år 2, år / 65+ år 59% 2,0 58% 57% Svealand Riket 1,5 1,0 56% 0,5 Figur 5.2: Utveckling av befolkningen i produktiv ålder samt in-/utflöde. Källa: SCB. Detta innebär att Svealand som regionkommun över tid visar en stabil befolkningstillväxt som med råge klarar det som Ansvarskommittén såg som en kritisk gräns vad gäller folkmängd minst invånare. Den linjära trenden pekar på en regionbefolkning som kan förväntas överstiga invånare i perspektivet 2030, dvs. något under de en till två miljoner invånare Ansvarskommittén såg som önskvärt befolkningsunderlag för en regionkommun. 30

32 Folkmängd Svealand Önskvärt enligt Ansvarskommittén: 1-2 miljoner Kritisk gräns enligt Ansvarskommittén Figur 5.3: Regionalternativets befolkningstrend. Källa: SCB. Den inomregionala fördelningen av befolkningsresursen kommer i Svealandsalternativet att präglas av förhållandevis god balans mellan de tre ingående länen, men likväl en stark tyngdpunkt i den sydöstra delen. Den norra och västra delen präglas av glesbygd och få större tätorter, vilket får dem att framstå som utpräglad periferi i Svealandsalternativet. Avstånden är emellertid inte längre än att merparten av regioninvånarna kan nå godtycklig punkt i regionen inom en dagsresa. De dominerande städerna, Uppsala, Gävle, Falun och Borlänge utgör viktiga stödjepunkter, med ett tidsavstånd dem emellan begränsat till i genomsnitt en dryg timme. Interaktionsmöjligheterna på dagsbas framstår därmed som tämligen goda. Tätortsbefolkning Svealand Befolkningsutveckling Per tätort Grönt = växande tätort Gult = stabil tätort Rött = krympande tätort Figur 5.4: Befolkningens fördelning på tätorter. Källa: SCB. Befolkningstätheten skiljer sig emellertid kraftigt åt mellan de ingående länen, där Uppsala vida överstiger riksgenomsnittet, medan Gävleborg och framför allt Dalar- 31

33 na ligger kraftigt under rikets 23 invånare per kvadratkilometer. Jämfört med dagens län ligger regionalternativet Svealand betydligt under Uppsala i täthet, men på ungefär samma nivå som Gävleborg och klart över Dalarna. Riket Svealand Gävleborg Dalarna Uppsala Befolkningstäthet Inv per kvadratkm Tabell 5.3: Befolkningstäthet. Källa: SCB. 5.2 Arbetsmarknad Som framgått av föregående avsnitt har de större städerna såväl en strukturell som individuell attraktionskraft på framför allt ungdomar och yngre vuxna, som står för merparten av flyttningarna inom landet. Många mindre orter och kommuner i Sverige har, även trots ett många gånger starkt näringsliv, svårt att behålla sin befolkning. Något som långsiktigt får effekter på såväl den lokala ekonomin som produktionspotentialen, då individer står för den efterfrågan som stimulerar lokala näringar och då individers kunskap, engagemang och kreativitet är den mest väsentliga produktionsfaktorn i den moderna ekonomin. I kombination med en ökad rörlighet i samhället, där bilburet handlande i stora köpcentra är ett av många uttryck, har det även inneburit en koncentration av köpkraft till de stora befolkningskoncentrationerna med näromgivning. Utbudet av offentliga välfärdstjänster följer samma logik, med en successiv storleksrationalisering av vård, skola och omsorg till större serviceenheter lokaliserade till större centralorter. I stort sett alla ekonomiska aktiviteter uppvisar i varierande grad en sådan koncentrationstendens. Nio av tio nytillkomna arbetstillfällen har sedan mitten av 1990-talet vuxit fram i landets fem största arbetsmarknadsregioner. Jobbtillväxten förväntas enligt Långtidsutredningen fortsatt bli starkt polariserad till i första hand de tre storstadsregionerna, som därmed kraftigt ökar sina andelar av den totala sysselsättningen i landet. Även globalt sett sker en koncentration av världsekonomin till snabbt väx- 32

34 ande urbana megaekonomier. Konkurrenskraft har allt mer kommit att förknippas med skal- och breddfördelar på funktionell regional nivå, i Sverige till stor del korrelerat med befolkningsunderlaget i pendlingsregionerna. Strukturellt sker en successiv omorientering mot tjänstebetonade verksamheter inte minst kontorsnäringar och den lokalmarknadsdrivna tillväxten ökar i betydelse, inte minst i de större stadsregionerna. Samtidigt har även utrikeshandeln en kraftigt stigande trend till följd av globaliseringen av ekonomin och avregleringar på världsmarknaden. I denna utveckling har Uppsala, Gävleborg och Dalarna ett mycket ojämnt styrkeförhållande. Uppsala är klart starkast, med en sysselsättningsutveckling som vida överstigit rikets allt sedan krisen på 1990-talet. Dalarna och framför allt Gävleborg har däremot haft en utveckling klart sämre än rikets. Skillnaderna är delvis orsakade av variationerna i befolkningsutveckling, såsom beskriven i föregående avsnitt. En krympande befolkning innebär som regel en minskande sysselsättning, allt annat lika. Om man istället ser till förvärvskvoten hur stor del av befolkningen som förvärvsarbetar framträder en annan bild. Uppsala ligger här klart lägst av de tre länen mycket beroende på en hög andel studenter men även Gävleborg och Dalarna ligger under riksgenomsnittet, och därmed även region Svealand. Arbetslöshetssiffrorna för 2008 indikerar därtill ett något större matchningsproblem på arbetsmarknaden, förutom i Dalarna som hade samma arbetslöshet som riksgenomsnittet. Region Svealand kommer därmed att präglas av en hög andel studenter, en arbetslöshet över riksgenomsnittet och en förhållandevis svag sysselsättningsintensitet i befolkningen Sysselsättningsutveckling Indexerad, 1990=100 Uppsala Dalarna Gävleborg Svealand Riket 0,53 0,51 0,49 0,47 0,45 0,43 0,41 0,39 0,37 0,35 Förvärvskvot Uppsala Dalarna Gävleborg Svealand Riket Figur 5.5: Sysselsättningsutveckling och förvärvskvot. Källa: SCB. Arbetstillfällen Andel i konkurrensutsatt Arbetslösa, bef år 2007 sektor AKU 2008 Uppsala % 7,1% Dalarna % 6,2% Gävleborg % 6,7% Svealand % 6,7% Riket % 6,2% Tabell 5:4: Arbetstillfällen, sektorsfördelning och arbetslöshet. Källa: SCB. 33

35 Inkomst Endast Dalarna ligger på jämbördig nivå som riksgenomsnittet vad gäller BRP per sysselsatt, medan Uppsala och Gävleborg ligger något under. Sett till löneandelen av förädlingsvärdet ligger samtliga län under riksgenomsnittet, dvs. löntagarna i regionalternativet Svealand har något sämre löner än genomsnittssvensken. Även sett till produktionsvärdet per invånare understiger samtliga län riksgenomsnittet, framför allt Uppsala och Gävleborg medan Dalarna ligger något högre. Trots detta är medelinkomsten i den vuxna befolkningen på jämbördig nivå strax under riksgenomsnittet i Dalarna och Gävleborg, medan Uppsala ligger på en klart högre nivå. Något som har att göra med att måttet medelinkomst även inkluderar transfereringar genom inkomst- och socialförsäkringssystemen samt pensionsinkomster. Skillnaderna i produktivitet/intjäningsförmåga mellan de tre ingående länen är i flera avseenden betydande, men ändå inte större än att nyckeltalen för region Svealand hamnar inom +/- 10 procent jämfört med de tre ingående länens värden. I alla avseenden utom medelinkomst kommer regionen att ligga under riksgenomsnittet. Den regionala försörjningsförmågan är således något svagare än rikets, sett till produktionsvärde per sysselsatt eller per invånare. Regionens ekonomi påverkas emellertid även av transfereringar och medelinkomsten i befolkningen 20 år eller äldre kan för regionalternativet Svealand förutses ligga något över riksgenomsnittet. Skillnader i de ekonomiska förutsättningarna med avseende på skattekraften utreds närmare i ett särskilt kapitel av denna utredning BRP per sysselsatt löpande priser (tkr) Uppsala Dalarna Gävleborg Riket Löner per sysselsatt (tkr) BRP per invånare löpande priser (tkr) Uppsala Dalarna Gävleborg Riket Medelinkomst Bef 20+ (tkr) Figur 5.6: Inkomstrelaterade nyckeltal. Källa: SCB 34

36 5.4 Sammanfattande analys Befolkningsmässigt uppfyller regionalternativet Svealand Ansvarskommitténs storlekskriterium med avseende på kritisk gräns. Regionkommunen når sannolikt dock inte upp till det Ansvarskommittén anger som önskvärd storlek i perspektivet 2030, men möjligtvis i perspektivet Branschstrukturellt är situationen något mer svårbedömd. Alternativet innebär förvisso storleks- och diversifieringsmässiga fördelar i förhållande till dagens strukturer, till fördel för robustheten i den regionala ekonomin. Avstånden är därtill inte längre än att det åtminstone teoretiskt torde vara möjligt för de tre dominerande pendlingsregionerna att bilda gemensam arbetsmarknad, till fördel vid konjunktursvängningar. Vad gäller prioriteringar i regionala tillväxtfrågor finns argument som talar för vissa svårigheter i att skapa samsyn kring frågor rörande kompetens, FoU, infrastruktur med mera. Även den inomregionala fördelningen av kvalificerad offentlig verksamhet inom högre utbildning och sjukvård kan antas stöta på svåra avvägningar mellan å ena sidan behovet av koncentration för att uppnå hög kvalitet och kostnadseffektivitet och å andra sidan behovet av decentralisering för att möjliggöra inomregional balans och utveckling även i andra delar än den sydöstra. Inkomstmässigt är skillnaderna i produktivitet/intjäningsförmåga i de flesta avseenden betydande, men ändå inte större än att nyckeltalen för region Svealand hamnar inom +/- 10 procent jämfört med delområdenas värden. I alla avseenden utom medelinkomst kommer regionen att ligga under riksgenomsnittet. Den regionala försörjningsförmågan är således något svagare än rikets, sett till produktionsvärde per sysselsatt eller per invånare. Regionens ekonomi påverkas emellertid även av transfereringar genom nämnda transfereringssystem, där medelinkomsten i befolkningen 20 år eller äldre kan förutses ligga något över riksgenomsnittet. 35

37 6. DEMOKRATINS VILLKOR 6.1 Det kommunala uppdraget En genomlysning av de demokratiska förutsättningarna vid bildandet av en regionkommun i Svealand berör en rad olika frågeställningar. En fråga är hur möjligheterna till och formerna för styrning och ledning av verksamheten kan komma att påverkas. En annan handlar om medborgarnas möjligheter till insyn i verksamheten och den därtill kopplade frågan möjligheterna att utkräva ansvar för hur uppdraget sköts. Till de demokratiska förutsättningarna hör även frågor som likställighet, representativitet och förtroende. Oavsett vilken av aspekterna som bedöms är det landstings-/regionkommunala uppdraget utgångspunkten för vår analys, dvs. ansvaret för en rad samhällsuppgifter som är viktiga i medborgares och företags vardag. Vi har valt att spegla hur en framtida regionkommunbildning kan tänkas påverka demokratins villkor enligt två huvudaspekter; Legitimitet, där den representativa demokratin, geografisk förankring, villkoren för det politiska arbetet, samt medborgarnas förtroende är våra utgångspunkter Identitet, där förutsättningarna för befolkningen att känna anknytning till en den tänkta regionkommunen är utgångspunkten. 6.2 Legitimitet Det är väl känt att medborgarnas kunskap om landstingen och deras politiker är sämre än för den primärkommunala nivån. Intresset för landstingsvalet är också generellt lägre än för kommun- och riksdagsvalen. Detta trots att upprepade mätningar visar att hälso- och sjukvårdsfrågorna, som ju de facto till helt övervägande del är ett lokalt och regionalt politiskt ansvarsområde, anses vara de mest angelägna samhällsfrågorna bland landets invånare. 14 Senare års forskning från bland annat Göteborgs Universitet och SOM-institutet pekar på att medborgarnas uppfattning om den service som levereras från det offentliga i hög grad påverkar deras syn på demokratins funktionssätt. De som uppfattar att landstinget eller en framtida regionkommun levererar välfärdstjänster av en hög och likvärdig kvalitet kommer att ha en mer positiv syn demokratins funktionssätt på regional nivå än de som upplever att tjänsterna haren låg kvalitet eller inte är likvärdiga. Således talar mycket för att huruvida en framtida regionkommun kommer att ha förutsättningar att bedriva en effektiv och av medborgarna uppskattad verksamhet kommer att ha en avgörande betydelse för en framtida regionkommuns demokratiska legitimitet och funktionssätt. I ett samhälle som det svenska, med i BNP-termer mätt världens största offentliga sektor, är en mycket stor andel av medborgarna beroende av offentliga välfärds- 14 Se t ex L Nilsson (red) m fl Medborgarna, regionen och flernivådemokratin (Göteborgs Universitet, 2008) 36

38 tjänster. När allt fler människor blir brukare förändras relationen till och synen på det politiska systemet. I det som forskarna kallar servicedemokratin betonas snarare politikens resultat än vem som är politisk företrädare. 15 SOM-institutets undersökningar bekräftar detta. Därmed formas medborgarnas bedömning av det politiska systemets funktionssätt i högre grad av hur de uppfattar den verksamhet som landstinget/ regionen bedriver och den service som levereras än av behovet av närhet till enskilda politiker eller förståelse för hur en regionkommuns politiska system är uppbyggt. Man kan t o m gå längre och hävda att frågan om hur väl kända de regionala företrädarna och regionkommunen är blir mindre relevant i varje fall ur medborgarens vardagsperspektiv. En bedömning av framtida regionkommuners legitimitet och deras folkvaldas förankring bör rimligen ta hänsyn till detta faktum. En fråga för denna utredning gäller huruvida legitimiteten kan komma att påverkas vid bildandet av en regionkommun Svealand. Som framkommit ovan pekar mycket på att svaret kommer att ges av hur väl verksamheten kommer att fungera. Det innebär att förutsättningarna för att bedriva en effektiv verksamhet är en viktig parameter, en fråga som i denna utredning belyses i ett särskilt kapitel. Erfarenheterna från Västra Götaland och Skåne visar att det tar tid att bygga upp legitimitet för en ny regional organisation. I fallet Västra Götaland ser det tio år efter regionens bildande ut som att regionen och dess arbete nu sakta börjar få en ökad legitimitet och ett ökat förtroende bland befolkningen. Även i detta avseende spelar verksamhetens resultat en stor roll. I Västra Götaland startade man med ett kraftigt ekonomiskt underskott och en politisk kalabalik något som tydligt avspeglade sig i medborgarnas syn på regionen. Det var först när verksamheten började fungera bättre som medborgarnas syn på regionen och den regionala demokratin blev betydligt mer positiv Den representativa de mokratin Den kommunala demokratin bygger på modellen om representativ demokrati. Det innebär att medborgarna vart fjärde år i allmänna val ger mandat åt förtroendevalda att företräda och fatta de beslut som krävs för den gemensamma nyttan. Det ställer i sin tur särskilda krav på att medborgarna ges insyn i hur besluten tas och möjlighet att delta i det offentliga samtalet om de viktiga verksamhets- och framtidsfrågor som berör dem i vardagen. Vid bildandet av en regionkommun, som inte enbart omfattar ett stort befolkningsunderlag utan även en större geografi än dagens tre landsting är frågan om hur representativiteten påverkas en av kärnfrågorna. Genom en enkel, matematisk jämförelse, kan vi se hur många invånare som varje ledamot i landstings-/regionfullmäktige representerar vi kan kalla det ett mått på det politiska systemets matematiska räckvidd visavi den befolkning man företräder. Men en sådan jämförelse räcker knappast för att bedöma förändringar av det 15 På temat servicedemokrati se bl a Jörgen Westerståhls artiklar i DN och GP på temat servicedemokrati (1956, 1995) och M P Richard Lokalt medborgarskap i Sverige (CEFOS 2000) 16 Johansson F, Uppfattningen om regionen stabiliseras (Göteborgs Universitet, 2006), Nilsson L m fl, Det våras för regionen (SOM-institutet, 2006) 37

39 politiska systemets representativitet i en tänkt regionkommun jämfört med läget idag. I sina beredningar eller nämnder engagerar alla berörda landsting betydligt fler förtroendevalda och därför ger antalet förtroendevalda totalt troligen en mer rättvisande bild av representativiteten. Mest avgörande för den politiska representativiteten i en ny geografisk konstellation blir dock, som tidigare nämnts, enligt vår bedömning inte antalet förtroendevalda per invånare utan det politiska systemets funktion och arbetssätt. Till det politiska systemets representativitet hör även frågan om förmågan att rekrytera dugliga personer till en regionkommuns olika förtroendeposter. Då vi kan utgå ifrån att antalet politiska poster i en regionkommun inte blir fler utan med stor sannolikhet färre i relation till antalet invånare aktualiseras inte den problemställning som är vanlig vid kommundelningar, där det politiska systemets förmåga att rekrytera fler människor, som ska ta nya förtroendeuppdrag är huvudfrågan. Tvärtom torde enligt vår bedömning det politiska systemets förutsättningar att rekrytera dugliga och engagerade politiker vid bildandet av regionkommun förbättras. Inte enbart för att upptagningsområdet blir större utan kanske i ännu högre grad beroende på att uppgifterna vidgas och blir mer intressanta. I landstinget Dalarna har fullmäktige under nuvarande mandatperiod 83 ledamöter fördelade på åtta partier. Det innebär 1 mandat per invånare. Landstingsstyrelsens 15 ledamöter representerar vardera drygt invånare. I Gävleborgs läns landsting har fullmäktige under nuvarande mandatperiod 75 ledamöter fördelade på 8 partier. Det innebär 1 mandat per invånare. Landstingsstyrelsens 13 ledamöter representerar vardera drygt invånare. Fullmäktige i Uppsala läns landsting har under nuvarande mandatperiod 71 ledamöter fördelade på 7 partier. 17 Det innebär 1 mandat per invånare. Landstingsstyrelsens 15 ledamöter representerar vardera drygt invånare. Sammantaget finns således i de fyra landstingen under nuvarande mandatperiod 229 fullmäktigeledamöter. I två av landstingens fullmäktige finns det ett sjukvårdsparti, kanske ett uttryck för att det finns inomregionala spänningar och yttringar kring hälso- och sjukvårdens verksamhet och organisation. Dalarna Gävleborg Uppsala Totalt Ledamöter i fullmäktige Invånare per ledamot Landstinget i Uppsala län med sina invånare (2008) har enligt kommunallagen passerat gränsen för att ha minst 101 ledamöter 38

40 Som referenspunkter avseende hur representativiteten i en framtida regionkommun kan vi dels utgå från kommunallagen och dels från Region Skåne och Västra Götalandsregionen. I kommunallagen (5 kap 1 ) 18 stadgas om antalet ledamöter i landstingsfullmäktige. Såväl Region Skåne som Västra Götalandsregionen valt att ha en fullmäktigerepresentation som är väsentligt högre än kommunallagens krav (i båda fallen 149 ledamöter eller 48 % fler än lagen stipulerar). Det torde vara svårt att hävda att de demokratiska förutsättningarna skulle vara sämre i dessa län än i övriga delar av Sverige, varför vi bör kunna använda dem som godtagbar norm. Om den representativitet som kommunallagen kräver för en framtida regionkommun blir minst lika hög som representativiteten i redan etablerade Region Skåne eller Västra Götalandsregionen kan man således anse den vara acceptabel. Översätter vi Region Skåne och Västra Götaland samt kommunallagens krav till en ny regionkommun i Svealand och med reservation för att beräkningarna är högst teoretiska skulle det innebära följande för en ny regionkommuns fullmäktige: Region Svealand Ledamöter i landstingsfullmäktige idag 229 Ledamöter i fullmäktige baserat på invånare enl. Västra Götaland (VG)/Skåne 84 / 108 Ledamöter i region Svealands fullmäktige enligt modell VG/Skåne *) 149 Ledamöter i region Svealand enligt kommunallagens krav 101 Inv. per ledamot i region Svealand idag Inv. per ledamot i VG/Skåne Inv. per ledamot i regionkommun Svealand enligt modell VG/Skåne *) Med modell VG/Skåne menas här den överrepresentation man där valt att ha Om vi, som ovan, utgår från utfallet efter 2006 års landstingsval ser vi att ett framtida regionfullmäktige i Region Svealand kommer att ha en representation (räknat som ledamot per invånare), som är lägre än idag men betydligt högre än i Västra Götaland eller Skåne. Region Skåne och Västra Götalandsregionen har valt att organisera sitt politiska arbete på olika sätt. Men i båda fallen har man förutom regionfullmäktige en rad olika nämnder särskilda ansvarsområden. Med utgångspunkt från erfarenheterna från Skåne och Västra Götaland, torde en regionkommun, som omfattar de tre länen, få knappt politiska uppdrag. Det innebär ett minskat antal förtroendeuppdrag. 18 Kommunallagen (1991:900) stadgar: Upp till inv. = minst 31 ledamöter, > inv. = minst 51 ledamöter, > invånare = minst 71 ledamöter, samt >30000 invånare = minst 101 ledamöter 39

41 6.2.2 Villkoren för det politiska arbetet Ett problem vid bildandet av geografiskt stora administrativa enheter av den typ som nu är aktuellt är den geografiska förankringen men också en rad praktiska frågor, som t ex möjligheterna att träffas fysiskt inom partigrupper och i samband med olika möten. Med en kraftigt ökad area och ett bibehållna, traditionella mötesformer innebär det att tiden för resande ökar kraftigt. Detta kan i sin tur påverka mötesfrekvensen (något som i och för sig kan vara såväl en positiv som en negativ effekt). I en mer utspridd geografi ställs denna fråga på sin spets och en del av lösningen är att införa och utöka användandet av redan etablerade former för möten på distans via Internet eller annan kanal. Inom näringslivet är detta sedan länge en mycket vanlig mötesform. I norra Sverige har man redan stor vana från detta arbetssätt och är i många avseenden ett föredöme för andra landsting och organisationer. Region Svealand skulle kunna dra nytta av dessa erfarenheter. Möjligheten att förena t ex livet som småbarnsförälder och politiker i ett framtida regionfullmäktige avgörs i många avseenden av praktiska frågor som resor och frånvaro från hemmet. För att kompensera de ökade avstånden och skapa rimliga villkor för det politiska arbetet i region Svealand krävs enligt vår mening en ökad användning av nya media och mötesformer. En inte helt oväsentlig positiv bieffekt blir dessutom en minskad miljöbelastning. Vi bedömer dock inte att förutsättningarna blir väsentligt sämre än idag. De bestäms snarare av hur man väljer att organisera det politiska arbetet Förtroende Frågan om legitimitet kan även belysas utifrån förtroende för samhällsinstitutionerna och det politiska systemet. SOM -institutet 19, som sedan mitten av 1980-talet mäter årligen det svenska folkets förtroende för ett stort antal samhällsinstitutioner, har under senare år konstaterat att förtroendet för samhällsinstitutionerna minskar. Många undersökningar har visat att de svenska medborgarna har ett högt samhällsförtroende. Utgångspunkten för SOM-undersökningarna är att institutionsförtroende står för ett förhållningssätt till samhället. I snitt har var femte svarande i SOM-institutets undersökningar ett relativt högt förtroende i fråga om nästan samtliga undersökta institutioner och endast en mindre andel har överlag lågt samhällsförtroende (Holmberg och Weibull, 2004). Men det är svårt att värdera vad begreppet samhällsförtroende betyder. Normalt borde det rimligen betraktas som en positiv tillgång för ett samhälle om dess medborgare har förtroende för de centrala institutionerna (Rothstein, 2003). Samtidigt är högt förtroende inte bra om institutionerna inte fungerar på avsett sätt (jfr Weibull och Börjesson, 1995; jfr Holmberg och Weibull, 1997). SOM-institutets forskare menar att det förtroende en samhällsinstitution åtnjuter inte nödvändigtvis är en följd av hur den sköter sitt fögderi. I lika hög, och i vissa fall i ännu högre grad handlar det om människors förväntan på institutionen och den funktion den anses fullgöra. Bedömarens ideologiska position har således betydelse 19 Denna text är hämtad från Du stora nya värld, SOM institutet (2008) 40

42 för vilket förtroende en verksamhet tillmäts, oavsett hur bra eller dåligt den fungerar (jfr Holmberg och Weibull, 2004). Det är också uppenbart att enstaka händelser snabbt kan påverka förtroendet i en värld där dagshändelser inte bara sätter agendan för debatten men också påverkar befolkningens politiska preferenser. 20 Händelseutvecklingen i Västra Götalandsregionen under dess första år och befolkningens syn på regionen är ett exempel på detta. 6.3 Identitet Den regionala identitetens betydelse Identitet är ett svårdefinierat, komplext och flyktigt begrepp. Ansvarskommittén betonade att de nya regionkommunerna så långt möjligt bör grundas i en gemensam identitet eftersom politiska beslut kräver legitimitet och förankring. Om invånarna har en stark geografisk anknytning till regionkommunen så finns en känsla av gemenskap som gör det lättare att mobilisera resurser och fatta viktiga politiska beslut. Indelningslagen har ett liknande resonemang där bättre villkor för demokratin betonas vilket öppnar för frågan om identitet och tillhörighet. Ansvarskommittén konstaterade samtidigt att den regionala identiteten är svag i många delar av landet, inte konstant och oftare knuten till landskapet än till länet. Därtill att identiteten är grundad på annat än en plats såsom kön, ålder och generation, profession, politisk, religiös och etnisk hemvist med väl så stor betydelse som den geografiskt bundna identiteten Identitetens olika perspektiv Frågan om anknytning och identitet är som sagt komplex och har många dimensioner. Den individuella identiteten har att göra med vårt jag, där vår identitet skapas av vår självbild. Den är subjektiv och går inte att mäta. Den är inte statisk och påverkas av vår omvärld. Vår identitet har en mängd samtidiga och överlappande kopplingar. Nästa dimension handlar om identitetens relation till gruppen. Att tillhöra en grupp ger oss gemenskap, bekräftelse och trygghet. Här finns två viktiga drivkrafter, frivillig identifikation kontra fruktan och yttre tryck. Den identitet som avses i Ansvarskommitténs resonemang och indelningslagen handlar dock huvudsakligen om fyra andra dimensioner av identitetsbegreppet. Den första dimensionen är den gemensamma, kollektiva identiteten som den utvecklas i olika grupper, där gruppens självbild knyts till en kultur och ett kollektivt minne. Minnen som man inte själv upplevt spelar stor roll och identiteten är därför i många avseenden snarare föreställd än sann. Den gemensamma identiteten förmedlas via berättande, genom musik, dans, sedvänjor. Språk och dialekt är viktiga inslag. 20 Källa: Verkligheten som agendasättare, J Martinsson, SOM-rapport 32 Demokratitrender (2003) 41

43 Den andra dimensionen handlar om identitetens relation till tiden och historien. Vår historia är en del av vår identitet. Därför blir den gemensamma historien, traditioner, symboler, monument och myter viktiga som markörer. Den tredje dimensionen är identitetens relation till geografin. Vi har alla en relation till olika geografiska platser som bygger upp vår identitet. I en allt större vardagsgeografi blir identiteten i ökad grad mer komplex och överlappande; vi är samtidigt hallänning, svensk och europé. Den fjärde dimensionen handlar om vårt behov att avgränsa identitetens gränsdragande komponent. Identitet skapar med nödvändighet en gränsdragning mot andra (identiteter) jag och du eller vi och de. Det finns ett starkt avskiljande moment inbyggt i identitetens natur vilket kan leda till exkluderande och fördomar mot andra. Detta är säkerligen ett skäl till varför Ansvarskommittén underströk att det inte är önskvärt att bygga starka regionala identiteter i Sverige Om nationell och regional identitet Litteraturen är full av tankeväckande resonemang om nationers uppkomst, utveckling och förfall samt nationell identitet. Det finns betydligt mindre skrivet om regioner och regional identitet men det finns många paralleller dem emellan. Regioner och regionbildningar kan liksom nationer vara byggda ovanifrån eller underifrån. Om de är konstruerade ovanifrån, av staten, är de administrativa regioner och det har skett via en regionalisering. Deras identitet är ofta svagare men inte sällan mer inkluderande och öppen utåt. En region som skapats underifrån är en identitetsregion och drivkraften har varit regionalism eller nyregionalism. Identiteten bygger på en kulturell eller etnisk identitet som ofta är starkare men med en risk att vara mer sluten utåt. Identiteten stärks generellt av kriser och yttre hot. Men den regionala identiteten kan också stärkas av historiska band, ett fördjupat samarbete och/eller genom att skapa en gemensam berättelse. Här finns många intressanta erfarenheter och lärdomar att dra från studier gjorda av SOM-institutet, Lunds Universitet och andra forskningsmiljöer kring regionförsöken i Skåne och Västra Götaland. Skåne är en identitetsregion, där den regionala identiteten är stark och stigande. En del politiker vill till och med tona ned den för risken med separatism. Västra Götaland är ett exempel på en administrativ region, med en relativt splittrad eller svag regional identitet där det är svårt och tar lång tid att åstadkomma en förändring. I den tidigare relaterade norrländska regionstudien ställdes frågor om hemhörighet och samhörighet i de fyra nordligaste länen. Man fick i princip samma resultat som SOM-institutet identiteten är starkast knuten till orten och svagare för större geografier. Såväl SOM-institutets mätningar som den norrländska regionstudien väcker också frågor om hur identitet egentligen ska definieras och mätas överhuvudtaget. 42

44 6.3.4 Svealands historiska samband Försörjningen, dvs. en regions ekonomiska historia, bestämmer och utvecklar platser för boende, produktion och till stor del den gemensamma historien, dess berättelser och myter. Därigenom knyts och stärks identiteten till tiden, historien och till platsen. Här formas också en hel del av den gränsskiljande komponenten i vår kollektiva identitet. Därför har vi valt att utgå ifrån från landskapens historia och hämtat inspiration från de resonemang som förs i Anders Johnsons nyligen utkomna bok om Sveriges näringslivshistoria Fånga platsen 21. Alternativet Svealandsom består av Uppsala, Gävleborg och Dalarnas län och deras ekonomiska historia från ca medeltid till 1900-talet följer inte länsgränser utan snarare de traditionsbärande landskapen och andra ekonomiskt funktionella geografier. Uppland karaktäriseras av sina historiska rötter kopplat till den politiska, religiösa och akademiska makten i landet. Det är ett landskap med tre helt olika ekonomiska förutsättningar och kultur I den södra delen med stora jordbruk, samt det akademiska och traditionstyngda Uppsala. Området är orienterat söderut mot huvudstaden Stockholm och Mälaren. I den östra delen finner vi Roslagen, med sin småskalighet och mångsidighet i många avseenden relativt isolerat. Den nordöstra delen slutligen med sina bruksorter och skogen är huvudsakligen orienterad mot norr och nordväst men där tycks skogen och den administrativa länsgränsen ha varit effektiva hinder. De tre delarnas ekonomiska historia skapar delvis helt olika förutsättningar för den regionala identiteten. Skillnaderna är stora kulturellt, socialt och ekonomiskt dem emellan och de är orienterade åt olika håll. Dalarna karaktäriseras av sina historiska rötter till skogen, jordbruket och malmen. Här finns en sedan länge stark identitet med en historia fylld av självständighet och uppror med eller mot makten. Även detta till synes homogena landskap har dock tre olika ekonomiska förutsättningar, kulturer och dialekter. I den nordvästra delen finner vi små jordbruk, skog och början till fjällkaraktär. Här är avstånden stora och området är isolerat och delvis orienterat mot Norge. Det centrala Dalarna karaktäriseras av sitt jordbruk, byarna, turismen och handel. Orientering är huvudsakligen mot söder och öster. Slutligen den sydöstra delen, som är orienterad söderut mot Bergslagen och Mälaren samt österut mot Gävle. Dalarna ekonomiska historia har varit tredelad geografiskt sett med stora skillnader kulturellt och socialt. Landskapet är orienterat åt olika håll, men trots detta finns en tydlig gemensam regional identitet. Gästrike- och Hälsingeregionen innefattar här Gävleborgs län med förlängning över Härjedalen. Det är en region som karaktäriseras av sitt läge som gränsland mellan södra och norra Sverige, där skogen och malmen dominerat försörjningen kompletterat med jordbruk och handel vid kusten. Liksom de Uppsala och Dalarna har även denna region tre delområden med olika ekonomiska förutsättningar och kul- 21 Fånga platsen, Anders Johnson (SNS förlag 2008) 43

45 turer. I den södra delen har malmen och järnhanteringen har styrt utvecklingen och området är orienterat mot Dalarna och Bergslagen. Kustlandet med sin handel, jordbruk, hantverk och fiske, där Gävle är unikt med sin stora sjöfart och utrikeshandel. Orienteringen är tydligt utåt mot världen och längs med kusten. I regionens inland har vattendragen, flottning, skogshantering och träförädling satt prägeln och givit en tydlig orientering ned mot kusten. Denna regions förutsättningar och ekonomiska historia har präglats av malm, skog och kust. Tre kulturella och sociala världar för sig där man geografiskt orienterat sig i första hand söderut och österut mot världen. Den regionala identiteten är splittrad med stora befolkningsförändringar genom tiderna. De historiska, ekonomiska sambanden mellan de tre länen i Svealandsregionen visar att det handlar om en geografi med djupa historiska rötter, där stor del av den nationella makten har varit samlad, där jordbruket dominerat i söder och malmen, gruvorna och skogen i norr. Uppsalas regionala identitet är domineras och slätas delvis ut av närheten till huvudstaden Stockholm. Denna del av regionen är, främst orienterad söderut mot Mälaren. Dalarna har en stark men samtidigt delvis splittrad identitet, präglad av självständighet med starka kopplingar mot Bergslagen och något svagare sådana mot Gävle. Skogen och malmen men även en stor utrikeshandel har dominerat landskapet. Identiteten är splittrad och orienteringen främst mot Bergslagen och österut. Det är svårt att anse att de historiska, ekonomiska sambanden indikerar en gemensam identitet bakåt i tiden för de tre länen att bygga på. Dalarna och Gävle har betydligt fler beröringspunkter och historiska funktionella samband mellan varandra än med Uppsala Nuvarande samarbeten En regional identitet bygger inte enbart på historiska, ekonomiska samband utan kan även kopplas till nuvarande samarbeten och nätverk. Av denna rapports övriga kapitel framgår att det förekommer samarbeten inom en rad olika områden. I ett senare kapitel redovisas olika samarbeten inom sjukvården, utvecklingsfrågor, kollektivtrafik, transportinfrastrukturplanering, EU:s strukturfondsområden, kulturutbudet, internationellt samarbete, med flera. Vi har inte funnit ett enda områden där de tre länen ett unikt gemensamt samarbete, dvs. där enbart de tre länen ensamma ingår. De få gånger de har ett gemensamt samarbete så är flera andra län med i samarbetet, som inom hälso- och sjukvården. Inte ens i arbetet med att förbereda en regionkommun samarbetar de ensamma i de arbetsgrupper som gör det arbetet deltar även Örebro. Vi har därför svårt att se att det nuvarande gemensamma samarbetet har utvecklat eller är på väg att utveckla en gemensam regional identitet för Svealandsregionen. 44

46 6.3.6 Medias påverkan på den regionala identiteten Ansvarskommittén och dess underlagsrapporter lyfter fram medias täcknings- eller sändningsområden som en möjlig variabel för att bedöma den regionala identiteten. Utgångspunkten är att om lokal eller regional media ger en viss geografisk täckning kommer invånarna där präglas av och kan föreställa sig motsvarande kollektiva identitet. Här betonas främst regional-tv och regional/lokal radio, d v s etermedias genomslag. Ser vi till de tre dominanterna, SVT, SR och TV 4 så ser det ut så här i den tilltänkta regionkommun Svealand idag: Mediakanal SVT SR TV4 Täckningsområden ABC-nytt, Gävledala (som nu delats upp till två separata sändningar, så kallade editerade nyheter, en för Dalarna och en för Gävleborg) SR Uppland, SR Gävleborg, SR Dalarna Stockholm (södra och östra Uppsala), Uppsala (norra Uppsala), Gävle, Hälsingland, Dalarna Vi ser här utan att gå in på detaljer att Svealandregionen täcks av 2-5 sändningsområden. Noterbart är att hela eller stora delar av Uppsala är tillsammans med Stockholm. Gävle och Dalarna har med SVT gått från ett gemensamt sändningsområde till mer tudelat och med TV4 har 3 sändningsområden. Det finns således mycket lite som talar för att etermedierna stöder uppbyggandet av en regional identitet för Svealandsregionen eftersom den täcks av 2-5 sändningsområden. Utvecklingen går snarare i en motsatt riktning. Sändningsområdena blir allt mindre för att folk begär mer lokala nyheter vilket också gör nyheterna mer trovärdiga ur sändarsynpunkt. Utvecklad mobil teknik stärker trenden mot allt mindre täckningsområden och därmed fler lokala nyhetssändningar i hela landet. Skåne har dock en gemensam SVT sändning. SVT:s Västnytt, som täcker Västra Götaland och Halland har nu börjat med Hallandsnytt. Ser man till TV4 så finns två sändningsområden i Skåne och fyra i Västra Götaland. Samma trend mot mindre sändningsområden kan konstateras i de lokala/regionala tidningarnas webb-tv sändningar. På en mediemarknad där annonsintäkterna styr är lokala nyheter på en allt mindre geografisk yta uppenbarligen en bra affär. 45

47 6.4 Sammanfattande analys Demokratins villkor En regionkommuns legitimitet kommer i allt väsentligt att bestämmas av dess leverans, dvs. förmågan att effektivt leverera kvalitativa välfärdstjänster till regionens medborgare. Upplever medborgarna att de får de tjänster de förväntar sig och till en kostnad (i tid eller pengar) de anser rimlig kommer regionkommun Svealands legitimitet att vara högre än i en regionkommun som upplevs ineffektiv i dessa avseenden. Det gör det i sin tur svårt att precist bedöma regionkommun Svealand utifrån någon slags matematisk formel, där t ex fler politiker per capita ger mer legitimitet än färre. Det kan hävdas att med en ökad frihet för individen genom vårdval m m kommer landstingens gränser inte att spela så stor roll i framtiden. Samtidigt vet vi att de flesta individer inte väljer sin sjukvård utan har en ur kundsynpunkt svag position. Här är det troligt att en uppdelning av människors, företags och offentliga verksamheters etablerade vardagsgeografi sannolikt inte kommer att bidra till att öka en regionkommuns legitimitet. Det kan ur legitimitetssynpunkt tala emot att skilja delar av Uppland från Stockholm. Beträffande representativitet kommer regionkommunen att uppvisa en lägre sådan räknat i antal uppdrag eller förtroendevalda jämfört med idag. Våra beräkningar och det underlagsmaterial vi studerat visar att representativiteten inte i något fall blir lägre än Västra Götalandsregionen eller Region Skåne (eller för den delen i t ex Stockholms läns landsting), varför vi menar att kriteriet i detta avseende uppfylls. Ökade avstånd kommer att ställa stora krav på arbetsformer och de politiska partiernas rekrytering till regionkommunens förtroendeuppdrag för att säkra att hela regionkommunen upplever sig representerad. Men geografin blir väsentligt större än idag och då måste möjligheterna för medborgarna att delta i det politiska samtalet och kunna nå sina förtroendevalda ägnas särskild uppmärksamhet för att inte demokratins villkor ska försämras. Villkoren för det politiska arbetet är en viktig del av demokratins villkor. Om vissa grupper av något skäl är uteslutna från att delta i det politiska arbetet uppstår ett demokratiskt underskott. Här är geografin en faktor, då stora avstånd gör det svårare att rent praktiskt delta i fysiska möten. Sammantaget måste tas i beaktande att den samlade arealen för region Svealand blir betydligt mindre än dagens Norrbottens eller Västerbottens län. Analogt med resonemangen ovan blir därmed bedömningen att demokratins villkor inte förändras på ett sätt som kan anses oacceptabelt och att kriteriet uppfylls. Anknytning Om medborgarna i en framtida regionkommun ska känna tillhörighet och regional identitet bestäms av flera samverkande faktorer. Finns det en gemensam ekonomisk historia som grund så talar erfarenheten för att den regionala identiteten är relativt stark. Likaså om medborgarna har en lång historisk anknytning så att regionen sammanfaller med tidigare landskapsindelning såsom i Region Skåne. 46

48 Ansvarskommittén resonerade att nutida samverkansmönster bör beaktas såsom en form av regionalism som stärker identiteten. Ytterligare en faktor är om nuvarande etermediers spridningsområden sammanfaller med den tilltänkta geografin. Anledningen till att kriteriet om anknytning har lyfts fram utan att därför överdriva den regionala identitetens betydelse är enligt Ansvarskommittén, och med paralleller till Indelningslagen, att en gemensam identitet skapar större legitimitet och förankring. En känsla av gemenskap som gör det lättare att mobilisera resurser och fatta viktiga politiska beslut. Vår genomgång av Svealandsregionens tre läns ekonomiska historia visar Uppsalas regionala identitet domineras av närheten till huvudstaden Stockholm, med en tydlig orientering söderut mot Mälaren. Dalarna har en stark men samtidigt i vissa avseenden splittrad identitet, präglad av självständighet, med kopplingar mot Bergslagen och mot Gävle. Skogen och malmen men även en stor utrikeshandel har dominerat Gästrikland, där identiteten också är splittrad och orienteringen främst mot Bergslagen och österut ut mot världen. Det är således svårt att finna någon indikation på en gemensam identitet bakåt i tiden för de tre länen att bygga på. Dalarna och Gävle har betydligt fler beröringspunkter och historiska funktionella samband sinsemellan än med Uppsala. Nuvarande samverkan i de tre länen talar inte heller för att en gemensam identitet håller på att byggas upp. Inom så gott som alla områden arbetar man var och en för sig, med ett av de andra två länen eller med fler län än de tre. Etermediernas sändningsområden som kan indikera en föreställd gemensam identitet hos medborgarna ger heller inget stöd för en stark regional identitet. Svealandsregionen är således att betrakta som en administrativ region och inte en region byggda på gemensam identitet. Så länge de inomregionala identiteterna inte bryts upp kan regionkommun Svealand anses uppfylla kriteriet. 47

49 7. REGIONAL UTVECKLING OCH FUNKTIONALITET I detta kapitel redovisas hur de alternativa regionkommunerna i norra Sverige förhåller sig i frågor som näringslivets struktur och utveckling, arbetsmarknadernas utveckling, universitets- och högskolefrågan, samt förutsättningarna för samordning med staten och dess sektorsmyndigheters regionala indelning. 7.1 Utgångspunkter I såväl indelningslagen som i Ansvarskommitténs förslag finns ett antal frågor som berör den regionala utvecklingen och regionens funktionalitet. Dessa frågor behandlas mer allmänt i indelningslagen som talar om vad som kan betraktas som skäl för en indelningsändring, t.ex. genom att människor genom indelningsförändringen får en förbättrad tillgång till olika typer av offentlig och privat service. Här sägs även att de näringsgeografiska frågorna skall spela in, så att utvecklingen av arbetsmarknader, kommunikationer etc. som gjort tidigare indelningar obsoleta skulle kunna ses som motiv för förändring. Ansvarskommittén är mer precis i sina kriterier och slår fast att de nya regionerna inte bör dela framväxande arbetsmarknadsregioner, att varje regionkommun skall ha minst ett universitet samt att regionindelningen som regel bör harmoniera med statliga sektorsmyndigheters regionala indelning. Vi har i detta avsnitt valt att ta upp frågor om näringslivets struktur och utveckling, arbetsmarknadernas utveckling och då i synnerhet frågan om de lokala arbetsmarknadsregionernas dynamik, eventuella särskilda regionala strukturfrågor, universitets- och högskolefrågan, samordningen mellan regionerna och de statliga länen samt de övriga sektorsmyndigheternas regionala indelning. 7.2 Näringslivet struktur och dynamik När det gäller näringslivet i denna del av landet kan vi med utgångspunkt i statistiken i figurerna nedan för det första konstatera att det är svårt att på länsnivån identifiera några stora skillnader i näringslivets struktur och dynamik mellan Gävleborgs län och Dalarna län. Däremot är skillnaderna ovanligt stora om vi jämför Uppsala län med de två andra. Här är det framför allt skillnaderna i de totala nivåerna för offentlig förvaltning respektive industri som är slående, där Uppsala län har mer än 40 procent av de sysselsatta inom sektorn offentligt dominerade tjänster, medan motsvarande siffror för Gävleborg och Dalarna stannar vid 34 respektive 35 procent. Industrisysselsättningen i Uppsala län uppgår till cirka 12 procent av det totala antalet sysselsatta medan motsvarande siffra för Gävleborg och Dalarnas är 22 procent. Studerar vi siffrorna mer i detalj så kan vi se att Gävleborg och Dalarna även inom industrinäringen uppvisar stora likheter med varandra med stål- och metallverk, metallvaruindustrin, skogs-/trävaror och pappersindustrin som viktiga branscher i bägge länen. Den mindre industrisektorn i Uppsala har i stor utsträckning en annan sammansättning, med en tydlig dominans för kemi och läkemedel. Även sammansättningen inom offentligt dominerade tjänster varierar mellan å ena sidan Gävleborg och Dalarna och å andra sidan Uppsala län. Framför allt är det syssel- 48

50 sättningen i FoU-institutioner som är dominerande i Uppsala och inte i de övriga länen. Sammantaget gör detta att vi kan tala om ett antal regionala kluster av industrier och tjänster. Ett första sådant kluster är skogs- och trävaruindustrins samt pappersindustrins lokalisering längs kusten, som en del av Norrlandskustens industrikluster. Det kan noteras att detta kluster sträcker sig ner i Uppsala län, genom Stora Ensos anläggning i Skutskär i Älvkarleby kommun. Detta kluster har även en avläggare som följer den norra delen av Bergslagsregionen från Gävleborgs län, över Dalarna, norra delen av Örebro län och bort till Värmland. Bergslagsregionen utgör annars ett andra kluster dominerat av stål- och metallverk och metallvaruindustri. Även detta kluster börjar i de nordliga delarna av Uppsala län i t.ex. Östhammars och Tierps kommuner och sträcker sig över Sandviken, Hofors, Falun, Borlänge, Avesta och vidare ned i Västmanlands och Närke län bort till västra Värmland. Mot dessa traditionella, men fortfarande statistiskt urskiljbara, näringsgeografiska stråk i denna del av landet står framför allt näringslivet i de mer sydliga delarna av Uppsala län. Uppsala kommun med en helt annan näringsstruktur, dominerad av tjänstesektorn och med en liten industrisektor med tydlig riktning mot läkemedel och bioteknik. Även kommunerna Enköping och Håbo i sydvästra delarna av länet har en näringslivsstruktur som tydligt avviker från bergslagsklustren. Dessa breda penseldrag fångar naturligtvis inte hela bilden. Som nämnas kan t.ex. utvecklingen av offentliga tjänster kring de stora statliga verken i Borlänge, turismen i norra och västra delen av Dalarna, livsmedelsindustrin i Gävleborgs län och kraftverksindustrin i såväl Uppsala som Dalarna. Uppsala Offentligt dominerade tjänster 43% 2007 Privat dominerade tjänster 34% 2000 Byggindustri 7% Industri 12% Jord-/skogsbruk 2% 0% 10% 20% 30% 40% 50% Dominerande specialisering 2007: FoU-institutioner Försvar Kemisk industri Läkemedelsindustri Hälso- o sjukvård Dominerande jobbskapare 00-07: Företagstjänster Offentlig förvaltning Byggindustri Kemisk industri Vård/omsorg Handel Dalarna Offentligt dominerade tjänster 35% 2007 Privat dominerade tjänster 32% 2000 Byggindustri 7% Industri 22% Jord-/skogsbruk 3% 0% 10% 20% 30% 40% 50% Dominerande Dominerande specialisering 2007: jobbskapare 00-07: Stål- o metallverk Vård/omsorg Metallvaruindustri Offentlig förvaltning Skogs-/trävaruindustri Byggindustri Pappersindustri Turism Elektro-/teleproduktindustri Gävleborg Offentligt dominerade tjänster 34% 2007 Privat dominerade tjänster 32% 2000 Byggindustri 7% Industri 22% Jord-/skogsbruk 3% 0% 10% 20% 30% 40% 50% Dominerande Dominerande specialisering 2007: jobbskapare 00-07: Stål- o metallverk Vård/omsorg Metallvaruindustri Byggindustri Pappersindustri Företagstjänster Skogs-/trävaruindustri Turism Elektro-/teleproduktindustri Tabell 7.1: Näringsprofil, specialisering och tillväxtbranscher. Källa: SCB 49

51 Det är svårt att se att den näringsgeografiska utvecklingen, i indelningslagens mening, skulle motivera något tydligt manifesterat behov av en förändrad regionindelning. Förvisso kan man identifiera en tendens till en näringsgeografiskt sammanhängande industriell region mellan Dalarna och Gävleborg. Ännu tydligare framträder bilden av att Uppsala län skiljer sig från de övriga två i näringsgeografiskt hänseende, t.ex. genom en avsevärt mindre och annorlunda industrisektor, genom en relativt sett större offentligdominerad tjänstesektor och genom den starka ställningen för FoU-institutioner. Att avgöra om de olika ansökningarna förhåller sig olika till de näringsgeografiska strukturerna är därmed en svår fråga. Vi har tolkat det som att de tydligaste näringsgeografiska sambanden vi kan urskilja är skogs- och trävaruindustrins, ståloch metallverks- och metallvaruindustrins regionala kluster från Gävleborgskusten genom Dalarna och vidare ned mot Värmland. En tydlig skiljelinje går därmed mellan i första hand Dalarna och Gävleborgs län och Uppsala län, särskilt de södra delarna av Uppsala län. Vad detta betyder för slutsatserna är dock inte självklart är det bättre med en region som är näringsgeografiskt lika eller är det bättre med en som är mer diversifierad? Den nya regionen blir således mer diversifierad än de tre ingående länen i sig. Slutsatsen av ovanstående måste bli att indelningslagen åtminstone inte motsäger en regionindelningsreform enligt Svealandsregionens ansökan. 7.3 Arbetsmarknadsregionerna Den näringsgeografiska skiljelinjen mellan Gävleborg och Dalarna å ena sidan och Uppsala å andra sidan återspeglas i en skillnad i hur arbetsmarknadsregionerna historiskt har utvecklats. I södra Sverige har arbetsmarknaderna de senaste fyrtio åren genomgått en stark geografisk omvandling. På knappt fyrtio år har vi gått från 132 till 41 lokala arbetsmarknadsregioner i den södra halvan av landet. Med andra ord har två av tre arbetsmarknadsregioner försvunnit som egna regioner på knappt fyrtio år. Förbättrade kommunikationer och högre löner har möjliggjort för stadigt flera att pendla allt längre. I figuren nedan visas de lokala arbetsmarknadernas antal, utbredning och storlek åren 1970 respektive Tendensen är mycket tydlig. Små arbetsmarknader försvinner och uppgår i de större, som en följd av att allt fler boende här söker sig till de större arbetsmarknadernas bredare utbud. Intressant nog är att Mälardalen, med Uppsala län som ett tydligt exempel, är ett av de områden som starkast drivit fram denna utveckling. 50

52 Figur 7.1 Lokala arbetsmarknadsregioner i södra Sverige 1970 och 2007 Källor: WSP och SCB I den norra delen av landet har arbetsmarknaderna ännu inte omvandlats på samma dramatiska sätt. Två faktorer håller sannolikt tillbaka en sådan utveckling, dels de stora avstånden och dels att de arbetstillfällen som man eventuellt skulle kunna pendla till inte ger en ersättning som är tillräckligt hög för att motivera resan. I norra Sverige fanns det 47 lokala arbetsmarknadsregioner 1970 och idag finns det 34. Det betyder att det i norra Sverige endast är var fjärde region som har försvunnit under fyrtioårsperioden. Gävleborgs län och Dalarna län ingår i detta avseende tydligt i norra Sverige, även om både förutsättningarna för och den faktiska regionförstoringen här har varit något bättre än i de fyra norrlandslänen. Figur 7.2 Lokala arbetsmarknadsregioner i norra Sverige 1970 och

53 Ansvarskommittén är i första hand tydlig med att man med de nya regiongränserna inte skall bryta sönder lokala arbetsmarknadsregioner i två regionkommuner. Kommittén är också tydlig med att det inte är dagens arbetsmarknadsregioner som bör vara utgångspunkten för en sådan bedömning. Istället hänvisar man till den struktur av lokala arbetsmarknadsregioner som förväntas gälla Anledningen till denna precisa angivelse i Ansvarskommitténs kriterier är i första hand att dåvarande myndigheten Nutek 2006 (Nutek R 2006:18) på kommitténs uppdrag genomförde en prognos över utvecklingen av de lokala arbetsmarknadsregionernas utveckling och utbredning fram till detta år. I rapporten pekas på en fortsatt snabb omvandling av de lokala arbetsmarknadsregionerna. Från dagens cirka 75 regioner förväntas vi fram till 2030 ha sett en fortsatt koncentration ned till 54 regioner. Ett viktigt perspektiv i rapporten är att allt fler kommuner kommer att ingå i en arbetsmarknadsregion som har sitt centrum i ett annat län än det kommunen idag ligger i. Sammanlagt förväntas ett trettiotal kommuner som en följd av regionförstoringen komma att ligga i fel län år 2030 om dagens länsgränser behålls. Ansvarskommitténs kriterium om att inte dela framtida arbetsmarknadsregioner måste tolkas som att de nya regionkommunerna bör undvika att dela sammanhållna lokala arbetsmarknadsregioner. I det sammanhanget är det alltså de förväntade arbetsmarknadsregionerna 2030 som avses. En ny region enligt Svealands ansökan skulle 2030 innebära en relativt betydande delning av sådana arbetsmarknadsregioner och en delning av mindre betydelse. För det första skulle hela Uppsala län utom Älvkarleby kommun ingå som en del i Stockholms arbetsmarknadsregion, vilket är fallet redan idag. För det andra skulle Ludvika arbetsmarknadsregion innefatta Ljusnarsbergs kommun i Örebro län, vilket även det redan idag är fallet. Utöver dessa delningar skulle dock förslaget om en Svealandsregion enligt ansökan innebära att Gävles arbetsmarknadsregion inte längre skulle delas av en regiongräns mellan Älvkarleby och Gävle kommuner. Å ena sidan kan man därför hävda att förändringarna gentemot dagens situation överväger åt det positiva genom effekten för Älvkarleby kommun, medan det för övriga fall inte blir någon skillnad jämfört med dagens situation. Å andra sidan måste man ändå poängtera att Ansvarskommitténs kriterier inför nya regionbildningar inte möts av Svealands ansökan. Det stora problemet rör de cirka personer i Uppsala län som dagligen pendlar till något annat län. En mindre del av dessa utgörs av de drygt personer som dagligen pendlar ut från Älvkarleby kommun (av vilka många pendlar till Gävleborgs län). Övriga pendlar i hög grad till angränsande län inom Stockholm arbetsmarknadsregion främst i Stockholms län, men även i Västmanlands län. Detta gör pendlingen mellan Uppsala län och Stockholms län till en av de starkaste pendlingsrelationerna som överskrider dagens län. Pendlingen mellan länen går i allt väsentligt i två stråk 52

54 dels längs E4 och järnvägen mellan Uppsala och Stockholm, dels längs E18 och järnvägen mellan Enköping/Håbo och Stockholm. Innan någon definitiv slutsats kan dras om Svealands ansökans möjligheter att uppfylla kriteriet behöver vi dock först fundera över vad som avses med undantaget om synnerligen starka skäl i ansvarskommitténs formulering. Den bedömning vi har gjort är att dessa starka skäl inte primärt har just med denna fråga att göra. Istället är det en signal om hur detta kriterium ska tolkas och värderas i förhållande till andra kriterier. Finns det, inom ramen för andra kriterier, synnerligen starka skäl så bör det enligt vår tolkning av ansvarskommittén vara möjligt att ändå låta regiongränserna dela upp arbetsmarknadsregionerna. Men detta betyder att det är en diskussion som får föras i det samlade analysavsnittet och inte i anslutning till bedömningen av detta kriterium. Sammanfattningsvis är således bedömningen utifrån kriteriet om sammanhållna lokala arbetsmarknadsregioner att Svealands ansökan om att bilda en regionkommun inte uppfyller kriteriet. 7.4 Infrastruktur och kommunikationer De stora kommunikationsstråken genom de tre Svealandslänen är E4, Väg 68, Väg 70, Väg 80, Väg 55, E18, väg 84 när det gäller vägtrafiken. Järnvägstrafiken sker i två stora stråk och ett antal mindre stråk. När det gäller persontrafiken är det trafiken på stambanan/ostkustbanan (Arlanda/Stockholm Uppsala Gävle Sundsvall/Ånge) som utgör det dominerande stråket. Trafiken på Dalabanan är även den omfattande och förbinder Borlänge med Uppsala Stockholm/Arlanda. Vid sidan av dessa stråk finns persontrafik även norr om Borlänge och mellan Borlänge Falun Gävle. Persontrafik drivs också på sträckningen Fagersta Avesta Storvik Gävle. Dessa senare nämnda stråk trafikeras även av stora volymer gods. Kapaciteterna är idag begränsade i så gott som hela systemet, möjligen med undantag för stambanan mellan Arlanda och Gävle. Flygets har en betydelse framför allt genom Stockholm Arlanda flygplats och tillgängligheten till Arlanda är av strategisk betydelse för denna del av landet. Genom att tågen från såväl stambanan som dalabanan har angöring vid Arlanda Central får tillgängligheten anses god från alla tre länen. Förutom Arlanda finns inga statliga flygplaster i de tre länen. Kommunerna driver dock flygplatser i Borlänge och i Mora. 53

55 Figur 7.3 Infrastrukturen i Uppsala Gävle - Dalaregionen 2009 Källa: Förslag till Nationell plan för transportsystemet , Vägverket, Banverket, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen Flera stora infrastrukturprojekt pågår eller planeras för närvarande. Till dessa hör en uppgradering av såväl ostkustbanan genom Gävleborgs län som Dalabanan mellan Borlänge och Uppsala. I figuren på nästa sida listas alla pågående och planerade större investeringar i infrastrukturen fram till 2021 för Gävleborgs och Dalarna län, enligt förslaget från trafikverkens gemensamma planering. Till denna ska läggas ett antal projekt i Uppsala län. 54

56 Figur 7.4 Investeringsplanering i Dalarna - Gävleborg Källa: Förslag till Nationell plan för transportsystemet , Vägverket, Banverket, Sjöfartsverket, Transportstyrelsen 55

57 Transportstråken genom Svealand tydliggör i någon mån framför allt de samband som finns i den föreslagna regionen. De investeringsprojekt som planeras och genomförs för närvarande kommer ytterligare att förstärka dessa stråk. Det finns dock vad man skulle kunna beteckna för en felande länk i den sökande regionens transportsystem i det att vägsambanden mellan Dalarna och Stockholm via Västmanland saknas i sammanhanget. Att tolka Svealandsregionens ansökan i relation till detta och till i första hand indelningslagens villkor är emellertid inte lätt. Vår bedömning är dock, för att sammanfatta resonemanget, att transportinfrastruktursystemet i huvudsak fungerar och förväntas att fungera på ett sätt som innebär att indelningslagens villkor inte motsäger en regionbildning enligt ansökan. 7.5 Universitet, forskning och utveckling Ansvarskommitténs kriterier Denna fråga berörs främst i Ansvarskommitténs förslag, som lyder: varje regionkommun (bör) ha minst ett universitet med betydande fasta forskningsresurser. Ansvarskommittén är inte riktigt lika tydlig när det gäller motiveringen. I betänkandet sägs att ett universitet är en tydligt utvecklingsdrivande kraft. Betydelsen av tillägget betydande forskningsresurser diskuteras över huvud taget inte i slutbetänkandet. Ansvarskommittén är dessutom väldigt sparsam när det gäller att diskutera motiven till detta kriterium. Ingenstans i slutbetänkandet redogörs för varför man har fäst så pass stor vikt vid kopplingen mellan universiteten och deras lokalisering och de nya regionkommunerna. I några av underlagsrapporterna diskuteras frågan dock lite mer ingående. Det är Sweco Eurofutures bedömning att Ansvarskommittén betonade vikten av att ha ett universitet med betydande forskningsresurser, mot bakgrund av utvecklingen av det som brukar kallas regionala innovationssystem, dvs. en samverkan mellan utbildning, forskning, politik och näringsliv som antas driva på regioners utveckling. Frågan om de regionala innovationssystemen bör därför också ingå i diskussionen om ansökningarna. Diskussionen om regionala innovationssystem knyter an till den senaste tidens forskning om regioners utveckling. I denna forskning diskuteras betydelsen för regionerna av att ha ett utbildnings- och forskningssystem som är anpassat till och samverkande med det regionala näringslivet och den regionala arbetsmarknaden. Forskningen har ofta betonat betydelsen av en regional specialisering för utvecklingen av dynamiska regionala innovationssystem. En sådan specialisering skulle då avspeglas såväl i näringslivet, på arbetsmarknaden och i universiteten och högskolorna. Internationella exempel på sådana regionala innovationssystem som ofta nämns i litteraturen är Silicon Valley/Palo Alto/Stanforduniversitetet utanför San Francisco och Bostonområdet Harward/MIT. Även i Sverige har man refererat till 56

58 mer eller mindre tydliga sådana innovationssystem bl.a. inom läkemedelsindustrin i Uppsala/Stockholm, den högspecialiserade vården i samma regioner och Uppsala Universitet/Karolinska institutet; samt mellan Chalmers Tekniska Högskola och det västsvenska fordonsindustriklustret. Att koppla samman en sådan utveckling med förslaget om nya regionkommuner är dock mer problematiskt. I forskningen finns visserligen stöd för att den offentliga sektorn har flera viktiga roller att spela i utvecklingen av sådana regionala innovationssystem. Däremot finns knappast något stöd för att regionkommuner skulle vara bättre än andra aktörer i detta avseende. Den offentliga sektorn kan teoretiskt vara betydelsefull ur flera perspektiv. Dels skulle regionerna kunna vara viktiga beställare av forsknings- och utvecklingsinsatser t.ex. inom hälso- och sjukvården. Dels kan regionerna via det regionala utvecklingsansvaret utgöra viktiga finansiärer för forskningen vid regionens universitet. Fyra universitet med forskningsresurser I de tre Svealandslänen finns fyra universitet och högskolor med forskningsresurser Högskolan i Gävle, Högskolan Dalarna, Uppsala Universitet och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). I figuren nedan har vi sammanställt några nyckeldata för dessa. Vi har i sammanställningen undantagit SLU, som har sin verksamhet uppdelad på ett stort antal orter utanför regionen. Fakta Uppsala Universitet Högskolan i Gävle Högskolan Dalarna Etablerat år Universitet år Antal studenter Antal helårsprestationer Antal anställda Totala statliga anslag, MSEK Statliga forskningsanslag (andel av totala statliga anslag) 55,6 16,9 11,3 Campusorter Uppsala Gävle Falun, Borlänge Figur 7.5: Universitet och högskolor i Svealandsregionen Vi ser då att Uppsala Universitet vid sidan av SLU är regionens enda universitet med omkring studenter omräknat till dryg helårsprestationer (dvs. antal studenter omräknade till helårsstudenter). Antalet anställda uppgick till över 57

59 Verksamheten är i huvudsak koncentrerad till Uppsala. Detta ger naturligtvis Uppsala Universitet en särställning bland regionens universitet och högskolor. Högskolan i Gävle hade år 2008 drygt studenter, vilket kunde omräknas i helårsprestationer. Högskolan Dalarna hade något fler studenter knappt 9 450, men omräknat i helårsprestationer låg antalet ungefär i nivå med det för Högskolan i Gävle. Högskolan Dalarna bedriver utbildning på två campusorter Falun och Borlänge, medan utbildningen för Högskolan i Gävle i huvudsak är koncentrerad till Gävle. Såväl Högskolan i Gävle som Högskolan Dalarna bedriver forskning. Anslagen till forskning och forskarutbildning varierar dramatiskt mellan de tre. Uppsala Universitet har statliga forskningsanslag om drygt 1,5 mdr kronor vilket motsvarade 56 procent av universitetets totala statliga anslag. Högskolan i Gävle har statliga forskningsanslag om knappt 73 mkr, eller cirka 17 procent av dess totala statliga anslag. Högskolan Dalarna har statliga forskningsanslag om drygt 44 mkr eller drygt 11 procent av de totala statliga anslagen. Noteras ska dock att det till dessa forskningsresurser också ska läggas andra källor till forskningsfinansiering. Alla tre lärosätena har här betydande samarbeten med de omgivande samhällena t.ex. med näringsliv och myndigheter. De fyra lärosätena har delvis olika profilering både vad gäller högre utbildning och forskning. Uppsala Universitet utgör naturligtvis det mest kompletta lärosätet av de fyra, med en stor bredd inom både utbildning och forskning. Högskolan Dalarna har även den en betydande bredd. Forskningen vid Högskolan Dalarna är koncentrerad till följande profilområden: Energiomställning och samhällsprocesser Hälsa, livskvalitet, välfärd Lärande och socialiseringsprocesser Mikrodatanalys och e-infrastruktur Regionala förändringsprocesser Stålformning och ytteknik Profilområdena för Högskolan Dalarna indikerar, som i flera andra mindre högskolors fall, den ursprungliga kopplingen till vård- respektive lärarhögskolor, men här finns också exempel på kopplingar till ett lokalt och regionalt näringsliv. Högskolan i Gävle har också den en bred verksamhet, men har forskningsmässigt valt att identifiera två profilområden bygd miljö och hälsofrämjande arbetsliv. Vi kan notera att det idag finns flera faktorer som talar för en förestående strukturell omvandling av universiteten och högskolorna runtom i Sverige. Många högskolor och universitet är sannolikt för små för att kunna upprätthålla en tillräcklig kvalitet i forskning och undervisning. Kraven på högskolorna kommer sannolikt också att öka. Konkurrensen om såväl personal som studenter kommer att öka. 58

60 En sammanslagning av Högskolan i Kalmar och Universitetet i Växjö pågår redan om kommer att genomföras från den 1 januari 2010 då Linnéuniversitetet bildas. En ny region skulle teoretiskt kunna påverka utvecklingen av de tre lärosätena. Idag svarar regionerna (landstingen och regionförbunden) för en väsentlig del av forskningsfinansieringen vid Högskolan i Gävle respektive Högskolan Dalarna, antingen direkt eller med hjälp av EU:s strukturfonder. Syftet med detta är naturligtvis att bidra till att upprätthålla och utveckla en regional forsknings- och kompetensmiljö samt att bygga upp vad som kan kallas ett regionalt innovationssystem. I en ny region skulle naturligtvis regionens investeringar i dessa högskolor komma att prövas på ett annat sätt. Om vi sammanfattningsvis ser på hur region Svealand uppfyller Ansvarskommitténs kriterier ur ett universitets- och FoU-perspektiv kan vi konstatera att den nya regionen utan problem möter kriteriets krav om minst ett universitet med betydande FoU-resurser. I regionen kommer åtminstone att finnas två större universitet med betydande FoU-resurser Uppsala Universitet och SLU. SLU är visserligen även lokaliserat vid andra orter, men bedömningen är ändå att den del av verksamheten som är lokaliserad till Uppsala i sig bidrar till att möta kriteriet. För de övriga högskolorna kan man diskutera om dessa var för sig kan sägas möta kriteriet, men tillsammans bidrar de till att ytterligare stärka regionens universitets- och FoU-miljöer. Högskolorna i Gävle och Dalarna skulle också bidra till att stärka det regionala innovationssystemet i dessa delar av den nya regionen. Med en gemensam region skulle sannolikt incitamenten öka för ett tätare organisatoriskt samarbete mellan framför allt Uppsala Universitet och högskolorna i Gävle respektive Dalarna. Sammanfattningsvis menar vi att den nya regionen på ett bra sätt möter kraven på universitet och FoU-resurser. 7.6 Funktionalitet och statens geografi Den regionala funktionaliteten handlar också om förhållandet mellan regionerna och andra samhällsaktörers regionala indelningar. I Ansvarskommitténs betänkande betonas framför allt betydelsen av att den regionala och den statliga organisationen samordnas. Utgångspunkten är att den statliga länsindelningen ska anpassas till regionkommunindelningen och att statliga myndigheter med en regional indelning bör anpassas till densamma. Det betyder, vilket konstaterats i kapitel 2 ovan, att den statliga indelningen till stor del bör bli en följd av den regionala. Vi noterar dock att Ansvarskommittén tydligt och på flera ställen ser större och därmed också väsentligen färre län som en förutsättning för en ny statlig roll på den regionala nivån. Förenklat uttryckt handlar det om att förtydliga länsstyrelsens uppgifter som en statens företrädare på den regionala nivån. Detta innebär exempelvis ett tydliggörande av länsstyrelsernas tillsynsuppgifter på en rad olika områden. Kommittén noterar att en effektiv statlig organisation på den regionala nivån förutsätter en fortsatt rationalisering av länsstyrelsernas arbete, vilket i sin tur innebär färre och större län. 59

61 Detta betyder att även om kommitténs förslag är att samordna den statliga organisationen med regionernas så försvåras en sådan samordning om de nya regionerna blir allt för små. I viss mån försvåras sannolikt även reformeringen av den statliga länsindelningen av om de nya regionerna inte följer dagens länsgränser. Den senare frågan är dock troligen av mindre betydelse och dessutom ett problem på kort sikt. Man kan naturligtvis även tänka sig en organisation där en länsstyrelses administrativa geografi omfattar två eller flera regionkommuner. Mot bakgrund av ovanstående resonemang är det svårt att dra några tydliga slutsatser för Svealandsregionens vidkommande. Vi kan ändå konstatera att den föreslagna regionen sannolikt inte skulle innebära någon svårighet vad gäller samordningen med en ny statlig länsorganisation. Ansökan får anses har förutsättningar för att bidra till en önskvärd storleksrationalisering av länsstyrelserna. Ansökan möter heller inga hinder i den mån att den föreslagna regionkommunen skulle innebära någon delning av nu existerande län Infrastrukturmyndigheterna Från den 1 januari 2010 bildas ett nytt Trafikverk, genom en sammanslagning av bl.a. Banverket, Luftfartsverket och Vägverket. I Trafikverksutredningen 22 som ligger till grund för regeringens nyligen fattade beslut om Trafikverket diskuteras kortfattat den föreslagna myndighetens organisation. Utredaren delar den kritik som i olika avseende påtalat de statliga verkens olika regionala indelningar och anger i allmänna ordalag att ett nytt Trafikverk skapar förutsättningar för en gemensam regional organisation. Ser vi till några av de ingående verken konstaterar vi att av Vägverket, Banverket och Luftfartsverket är Vägverket den enda som har en tydlig regional organisation. Vägverket är indelat i nio regioner, Gävleborgs och Dalarnas län ingår i Region Mitt tillsammans med Västernorrlands och Jämtlands län och Uppsala län ingår tillsammans med Västmanlands, Örebro och Södermanlands län i Region Mälardalen. Banverket frångick sin regionindelning i samband med en organisationsförändring 2007 och Luftfartsverket skiljer mellan Stockholmsflygplatserna och övriga flygplatser i sin organisation men har ingen regional indelning i övrigt. Trafikverksutredningen diskuterar dock samspelet mellan den nya myndigheten och regionerna som en viktig aspekt av en förändrad infrastrukturplanering. Således saknas i dagsläget en regional struktur inom infrastrukturverken som en ansökan om nya regionkommuner behöver förhålla sig till. Det som möjligen kan hävdas är att det här liksom när det gäller den statliga länsindelningen sannolikt bör vara frågan om relativt stora och därmed också relativt få regioner. 22 SOU 2009:31 60

62 7.6.2 Utvecklingsmyndigheterna En grupp myndigheter som har ett särskilt ansvar när det gäller regionernas utveckling och tillväxt är vad vi kan kalla utvecklingsmyndigheterna. Till dessa kan vi räkna Tillväxtverket, Vinnova och Almi Företagspartner AB. Almi är delägt av landstingen och de förändringar som där aviseras behandlas därför i denna utredning i kapitlet om landstingens verksamheter. Av de övriga två är det endast Tillväxtverket som delvis har en regional organisation. Tillväxtverket har genom sitt ansvar som förvaltande myndighet för EU:s regionala fond (ERUF) inrättat en regional organisation som följer den s.k. NUTS-2-indelningen. För Svealandsregionen innebär detta att Dalarna och Gävleborgs län ingår i den region som Tillväxtverket kallar Norra Mellansverige medan Uppsala län ingår i den region som kallas Östra Mellansverige. Strukturfonderna (och då särskilt den regionala fonden) är en viktig källa för finansiering av den regionala utvecklingen i särskild Dalarnas och Gävleborgs län. Fonderna är med och bidrar till finansieringen av allt från företagsutveckling till forskning och utveckling vid universiteten i regionerna. För varje strukturfondsregion finns förutom Tillväxtverkets regionkontor även ett s.k. strukturfondspartnerskap bestående av politiskt utsedda ledamöter med uppgiften att prioritera mellan olika investerings- och utvecklingsprojekt. Redan idag skiljer sig således länsstrukturen från de regionala strukturfondsregionerna (med ett undantag Stockholms län). Man kan se flera fördelar med en samordning, samtidigt som man ska man komma ihåg att dagens strukturfondsregioner ligger fast under en period fram till och med år 2013 och att detta därmed inte bör utgöra något hinder för en regional struktur. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att samordningen mot utvecklingsmyndigheternas regionala struktur inte bör vara en stor fråga för regionindelningen. Den samordning vi bedömer som viktig är den med strukturfondernas genomförande, men detta är en struktur som rimligen kan ändras efter Den nu inlämnade ansökan sammanfaller dock således inte med denna struktur i dagsläget Arbetsmarknadsmyndigheterna I olika sammanhang har myndigheterna inom det arbetsmarknadspolitiska området lyfts fram som väsentliga för den regionala utvecklingen. Till dessa myndigheter hör i första hand Arbetsförmedlingen och Svenska ESF-rådet, där den senare är utsedd till förvaltande myndighet bl.a. för genomförandet av EU:s Socialfond i Sverige. För Svenska ESF-rådet gäller att den regionala indelningen sedan 2007 är samordnad med Tillväxtverkets indelning för den regionala fonden. Arbetsförmedlingen är sen 2008 den ansvariga myndigheten för arbetsmarknadspolitikens genomförande i Sverige. Myndigheten har ingen regional indelning. I samband med bildandet av Arbetsförmedlingen lades de tidigare länsarbetsnämnderna ned och hela verksamheten samordnades i en nationell myndighet med lokala kontor i form av förmedlingar. 61

63 När det gäller samordningsmöjligheterna med Svenska ESF-rådet gäller i princip samma kommentarer som för Tillväxtverket ovan. Det torde knappast föreligga någon samordningsproblematik när det gäller regionstrukturen och dessa myndigheters regionala indelningar Trygghetsmyndigheterna Nästa grupp myndigheter skulle kunna kallas för trygghetsmyndigheterna. Hit hör myndigheter som exempelvis Försäkringskassan och Polisen. Myndigheterna har viktiga samhällsbärande funktioner men har inte samma tydliga utvecklingsuppdrag som de ovan diskuterade myndigheterna. Försäkringskassan har, liksom Arbetsförmedlingen, nyligen ändrat sin organisation på ett genomgripande sätt. Även här har man frångått en tidigare regional organisation, baserad på länen, till förmån för en nationell övergripande organisation, kombinerad med lokala utbudspunkter och med nationella servicecentra lokaliserade på olika håll i landet. Polisen är idag indelad i en länsstruktur, där polisen i varje läns utgör en polismyndighet. Givet en bibehållen organisationsstruktur i grunden för Polisen kommer en förändring av polismyndigheterna sannolikt att följa en eventuellt ny länsindelning. Det bedöms därför knappast föreligga någon samordningsproblematik när det gäller regionstrukturen och dessa myndigheters regionala indelningar Sammanfattning regionerna och den statliga indelningen Den enda fråga där vi ser att regionindelningen kan komma att påverka den statliga indelningen är samordningen mellan länen och de nya regionkommunerna. Ansökan från Svealandsregionen får här anses ha förutsättningar att bidra till den storleksrationalisering som sannolikt är att vänta för länsstyrelserna. Ansökan innebär heller inga brott mot nuvarande länsgränser som skulle kunna medföra komplikationer i detta avseende. Det är därför vår bedömning att ansökan här bidrar till att uppfylla Ansvarskommitténs kriterier om samordning. 7.7 Sammanfattande analys Beträffande näringslivets struktur och dynamik är det svårt att hävda att indelningslagen skulle motsäga en regionbildning i linje med ansökan. Det är heller inte ett kriterium som specifikt uttryckts, men som kan ge effekter på förutsättningarna för regional utveckling. När det gäller kriteriet om arbetsmarknadsregionerna så konstaterar vi att ansökan inte bidrar till att uppfylla ansvarskommitténs kriterium. Uppdelningen av Stockholms arbetsmarknadsregion är det tyngsta skälet för denna bedömning. Beträffande infrastruktur och kommunikationer är dessa två viktiga inslag i regional utveckling och funktionalitet. Vi har tidigare i detta kapitel pekat på den struktur som råder i Svealand idag. Det är möjligt att, så som också gjorts i detta kapitel, diskutera effekterna av olika planerade satsningar på trafikinfrastrukturen, men vi bedömer att det är svårt att därur dra definitiva slutsatser utifrån vare sig 62

64 indelningslagens eller Ansvarskommitténs kriterier. Slutsatsen blir alltså att region Svealand kan anses vara förenlig med en regionbildning enligt indelningslagen. Beträffande universitet och FoU anser vi att region Svealand kan anses bidra till att uppfylla ansvarskommitténs kriterium. Så är också fallet om vi slutligen ser på funktionalitet och statens administrativa geografi. Ansökan bidrar till att uppfylla ansvarskommitténs kriteirum. Resonemangen ovan ger vid handen att alternativet Norrland 1 är det som bäst fyller samtliga krav ställda inom detta avsnitt. Även alternativet Norrland 2 får anses uppfylla samtliga kriterier, men medför utifrån Ansvarskommitténs kriterium om minst ett universitet i varje region sannolikt negativa konsekvenser för Jämtlands län att bilda en region som kan möta kriteriet. Av alternativen Norrland 3, Norrland 4 och MittSverige kan inte något av dem uppfylla kriterierna att inte dela upp framtida arbetsmarknadsregioner och kriteriet att skapa förutsättningar för att samordna den statliga indelningen med den regionala. 63

65 8. VERKSAMHET OCH EKONOMI Detta kapitel beskriver landstingens verksamheter och struktur. Därtill görs en genomlysning av sjukvårdens kunskapsförsörjning och ekonomiska förutsättningar, samt etablerade samverkansmönster i den föreslagna regionkommunen. Kapitlet avslutas, efter en genomgång av regionkommunens ekonomi samt en skiss över de frågor som behöver hanteras i en framtida ekonomisk reglering, av en sammanfattande analys. 8.1 Organisation, geografier och samverkansmönster Landstinget Dalarna Landstinget Dalarna har organiserat sitt arbete i åtta förvaltningar under ledning av landstingsdirektören och med stöd av huvudkontorets centrala funktioner. Fem hälso- och sjukvårdsnämnder har geografiskt ansvar. Landstingets samlade personal utgör drygt årsarbetare Landstinget Gävleborg Sedan 2008 har Landstinget Gävleborg organiserat sin verksamhet i fem divisioner med funktionsansvar inom hälso- och sjukvårdsverksamheten, samt åtta enheter för övrig verksamhet. Folktandvården, som också ligger under landstingets ansvar, bedrivs i aktiebolagsform. Landstingets samlade personal utgör nära årsarbetare Landstinget i Uppsala län Landstinget i Uppsala län har nio förvaltningar i en organisation som kan karaktäriseras som blandad, då den dels ligger i linjen under landstingsdirektören, dels under enskilda nämnder. Hälso- och sjukvårdsverksamheten bedrivs verksamheten i sex förvaltningar, varav två för sjukhusen (Akademiska sjukhuset och lasarettet i Enköping). Förutom landstingsdirektörens kansli finns även enheter direkt under tre politiska nämnder (patientnämnd, kultur, varuförsörjning). Landstinget har cirka årsarbetare Samverkan Landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala bildar tillsammans med landstingen i Västmanland, Örebro, Värmland och Sörmland Uppsala Örebro sjukvårdsregion en av landets sex sjukvårdsregioner. Regionsjukhus är Akademiska sjukhuset i Uppsala och Universitetssjukhuset i Örebro. De tre landstingen samverkar med övriga fyra landsting i en rad frågor med inriktning på hälso- och sjukvård. Samtliga sju landsting inom Uppsala-Örebro sjukvårdsregion har även förklarat sig beredda att föra diskussioner om ett fastare regionalt samarbete inom hälso- och sjukvården. 26 En viktig fråga med koppling till 23 Källa: Årsredovisning 2008 (Landstinget Dalarna 2009) 24 Källor: Årsredovisning 2008 (Landstinget Gävleborg 2009) samt landstingets eget informationsmaterial. 25 Källor: Landstinget i Uppsala län, Årsredovisning 2008 (Landstinget i Uppsala län 2009), samt Granskning av landstingets åtgärder avseende personalförsörjning (Revisionsrapport 2008) 26 Källa: UppSnappat nr 4/2008 (Informationsblad från Landstinget i Uppsala län) 64

66 landstingens samverkan har varit ett mer ömsesidigt ansvarstagande för den högspecialiserade vården vid Akademiska sjukhuset och Örebro universitetssjukhus. Uppsala läns landsting samverkar kring regionala utvecklingsfrågor framförallt med Stockholms, Sörmlands, Örebro och Västmanlands län, bl. a. inom ramen för Mälardalsrådet och Trafik i Mälardalen (TIM). Gävleborg och Dalarna samverkar med varandra bl. a. kring Gävle-Dala energikontor. Samverkan beskrivs utförligare senare i detta kapitel Geografins betydelse Sett från hälso- och sjukvårdens utgångspunkt är nyckelfrågan hur en förändrad administrativ uppdelning kan komma att påverka den högspecialiserade vården eller rättare sagt förutsättningarna för att behålla verksamhet vid Akademiska sjukhuset respektive Universitetssjukhuset i Örebro. Sett från regional utvecklingssynpunkt, som var Ansvarskommitténs andra perspektiv, är nyckelfrågan hur dagens funktionella samband påverkas och i vilken mån hänsyn tas till de funktionella arbetsmarknadsregionerna med hänsyn till framtida regionförstoring en fråga som framförallt berör Uppsala län. 8.2 Hälso- och sjukvård Ansvarskommittén belyste behoven av förändringar inom hälso- och sjukvården utifrån fyra utgångspunkter: Statlig styrning; där kommittén föreslog att den statliga styrningen av hälso- och sjukvården renodlas och lade fram ett förslag om ett ramverk för kunskapsstyrning inom sektorn. Kommittén föreslog att regionala kunskapscentrum skapas i varje regionkommun, som ska ha en infrastruktur för hälso- och sjukvårdens kunskapsstyrning, där kunskapsbildning och kunskapsspridning är de huvudsakliga uppgifterna. De regionala kunskapscentra ska verka i den egna regionkommunen i samspel med kommunerna i deras egenskap av hälso- och sjukvårdshuvudmän och privata vårdgivare. 27 Medborgarens position; där kommittén föreslog en samlad patientlagstiftning och en i övrigt stärkt position för patienten. Medborgarens möjlighet att välja väg in i vården skall utökas. Regionkommunerna ska vara skyldiga organisera den öppna hälso- och sjukvården så att alla som är bosatta inom regionkommunen får tillgång till och kan välja en fast läkarkontakt. Valmöjligheten ska inte vara begränsad till läkare med specialistkompetens i allmänmedicin utan även omfatta andra läkare. Huvudmannaskap; där kommittén föreslog att detta skulle utövas av framtida regionkommuner, som bör bli väsentligt färre än dagens landsting och vara förhållandevis jämnstora. Regionkommunerna kan då, enligt kommittén, samla hälso- och sjukvården i resursstarka organisationer med goda förutsättningar att utveckla sjukvårdssystemet. Ansvarskommittén fastlog också att varje regionkommun bör ha ett regionsjukhus, eller ha tillgång till ett regionsjukhus genom ett institutionaliserat samarbete. Angränsande system; där kommittén föreslog en ökad samordning mellan hälso- och sjukvården och de angränsande systemen. Utifrån Ansvarskommitténs utgångspunkter omfattar denna utredning huvudsakligen punkten om huvudmannaskap, men i vissa avseenden också punkten om regionala kunskapscentra. Därtill ska läggas kommitténs allmänna utgångspunkter om ökad effektivitet, hushållning med resurser och likvärdighet. 27 Notera att Ansvarskommittén föreslog att den nuvarande regleringen av sjukvårdsregioner i HSL samtidigt tas bort och förordningen (1982:777) om rikets indelning i regioner för hälso- och sjukvård som berör flera landsting upphör att gälla. Kommittén föreslog även att lagen (1996:1157) om läkemedelskommittéer upphör att gälla. 65

67 Indelningslagen ställer som tidigare nämnts kravet att förändringen ska medföra en bestående fördel. Fördelar med en indelningsändring kan vara exempelvis att landstingsgränsen kommer att dras på ett sätt som underlättar den landstingskommunala verksamheten. Den fördel som en indelningsändring skulle medföra för ett landsting måste alltid vägas mot de effekter som ändringen kan ha för ett annat landsting. I detta innefattas inte enbart de verksamhetsmässiga förutsättningarna, dvs. att leverera en likvärdig och högkvalitativ vård, utan också de ekonomiska villkoren för verksamheten Primärvård och folktandvård Primärvårdsverksamheten utgör en mycket viktig del i hälso- och sjukvårdssystemet och de tre landstingen bedriver en brett utbyggd primärvård. I denna ingår uppgifter som läkarmottagning, distriktssköterskemottagning, mödrahälsovård, barnhälsovård, ungdomsmottagning, rehabilitering, samt hemsjukvård. De tre landstingen har också ett nära samarbete med kommunerna i respektive län kring en rad frågor med koppling till vård, omsorg och folkhälsa. Vid en genomgång av landstingens verksamheter har vi gjort bedömningen att primärvården, som bedrivs lokalt på sammanlagt 109 vårdcentraler 28 i de tre länen, inte kommer att påverkas i nämnvärd utsträckning vid bildandet av regionkommun. Primärvården bygger på fysisk närhet till invånarna och patientströmmarna torde inte påverkas nämnvärt av en ändrad administrativ indelning. Effekter på kunskapsförsörjning och vårdkedjor, som betingas av en förändrad administrativ geografi, kan uppstå även inom primärvården p g a effekter på övriga nivåer av hälso- och sjukvården. I den mån vi bedömt att effekter kan uppstå inom primärvården har vi behandlat dem under avsnitten kring när- och länssjukvård samt högspecialiserad vård nedan. Vi gör en liknande bedömning av en indelningsförändring i Svealand när det gäller folktandvården. Den liknar till sin geografiska karaktär primärvården, dvs. den utförs i huvudsak lokalt och vi anser inte att patientströmmarna kommer att förändras av en förändrad administrativ geografi. I folktandvårdens vårdkedja ingår delar som är beroende av samverkan med andra enheter eller läns- och regionsjukvård såsom tandteknik, specialisttandvård och käkkirurgi. Inom tandvården råder fri etableringsrätt, vilket innebär att det finns ett stort antal privata vårdgivare i samtliga landsting. Inom det tandtekniska området i de tre länen upphandlas en stor av verksamheten av privata leverantörer. I Gävleborg bedrivs folktandvården i ett bolag ägt av landstinget. Vi bedömer således att folktandvården i stort inte påverkas av en förändrad geografi När- och länssjukvård Flertalet landsting har valt att utveckla primärvården genom att tillskapa en s k närsjukvård eller närvård, där primärvården ingår som en del. Närsjukvården inkluderar fler yrkesutövare och kompetenser än primärvården, vilket i sin tur innebär att tillgången till läkare ökas och ytterligare resurser tillförs första linjens sjukvård. Som konstaterats ovan påverkas primärvården inte nämnvärt av regionbildningen. Detta gäller enligt vår bedömning också i huvudsak för närsjukvården. 28 I Gävleborg används termen hälsocentraler 66

68 I Dalarna är Faluns sjukhus länssjukhus. Som framgår av tabellen nedan bedrivs länssjukvård i Dalarna även vid akutsjukhuset i Mora, samt vid närsjukhusen i Avesta, Borlänge, Ludvika och Säter. I Gävleborg bedrivs länssjukvård på sjukhusen i Hudiksvall och Gävle. I länet finns också sjukhus i Ljusdal, samt närsjukhus i Bollnäs, Sandviken och Söderhamn. I Uppsala län är Akademiska sjukhuset länssjukhus för hela länet och ett av sjukvårdsregionens två regionsjukhus. Länssjukvård bedrivs också vid lasarettet i Enköping Totalt bedrivs länssjukvård vid 14 sjukhus i de tre landstingen. Akademiska sjukhuset är störst med sina vårdplatser och årsarbetare. Sjukhusen sysselsätter tillsammans mer än årsarbetare. Det är alltså inte bara verksamheten i sig som är viktig för de berörda länens invånare. Dess omfattning innebär att den spelar en mycket viktig roll som arbetsgivare. Om vi ser närmare på hur invånarna utnyttjar den samlade hälso- och sjukvården i sitt landsting ligger invånarna i Dalarna högst (årligen cirka 7,3 besök) och invånarna i Uppsala lägst (årligen cirka 5,8 besök). Rikssnittet är 6,7 besök, med Stockholm i toppen och Västra Götaland i botten Högspecialiserad vård Den högspecialiserade vården i Uppsala-Örebro sjukvårdsregion bedrivs vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och Universitetssjukhuset i Örebro. Med sina cirka årsarbetare och vårdplatser är Akademiska sjukhuset också en mycket viktig samarbetspartner för Uppsala Universitet, men också för Mälardalens högskola och Örebro Universitet. Totalt omfattar nettokostnaderna för hälso- och sjukvården i de tre landstingen cirka 18 miljarder kr varav nära 2 miljarder utgör regionsjukvård vid Akademiska sjukhuset. De tre landstingens köp och säljmönster ser ut enligt följande: 29 Källa: Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling (SKL 2009) 67

69 Uppsala Gävleborg Dalarna Övriga län i sjukvårdsregionen Totalt Köp av regionvård vid Akademiska sjukhuset 30 Köp av vård från andra n.a. regionsjukhus 31 Köp av vård från privata vårdgivare Försäljning till landsting och kommuner Försäljning till privata vårdgivare Försäljning utanför Sverige Tabell 8.1: Köp och försäljning av sjukvård 2008 (mkr). Procenttalen anger hur stor andel av total regionsjukvård som köps utanför sjukvårdsregionen. Siffran för Uppsala avseende köp av regionsjukvård är indikativ och framräknad på basis de två andra länens köp/invånare. Källor: Årsredovisning Uppsala läns landsting 2008, SKL:s rapport Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling 2008, samt kompletterande uppgifter från landstingen Genom sin roll inom kunskapsförsörjning och forskning och med sin högkvalificerade och kostnadskrävande vård är Akademiska sjukhuset ett nav i hela Svealands hälso- och sjukvårdssystem. Akademiska sjukhuset är även en mycket viktig komponent i de statliga universitetens verksamhet i Uppsala län och spelar som aktör i utbildningsväsendet en stor roll för de tre landstingens personalförsörjning. Den kritiska faktorn för att upprätthålla kvalitet och bredd i den högspecialiserade vården är storlek där patientunderlaget utgör en avgörande faktor. För Akademiska sjukhuset är invånarantalet i de tre länen helt otillräckligt för att kunna upprätthålla tillräcklig bredd och djup i verksamheten. Hela systemet bygger på en förmåga att kunna hantera den högspecialiserade sjukvårdens höga kostnadsnivåer och att i nära samverkan med universitet och andra aktörer kunna bedriva en forsknings- och utvecklingsverksamhet på hög nivå. Därför krävs ett långsiktigt åtagande från de övriga fyra länen i sjukvårdsregionen för att inte Akademiska sjukhusets kritiska massa ska äventyras. Det torde vara av såväl regionalt som riksintresse att så inte sker. Långsiktiga överenskommelser behöver således tecknas mellan sjukvårdshuvudmännen i dagens sjukvårdsregion. Det finns idag är inga garantier för att stabilitet och åtaganden i sjukvårdsregionen består över tid. Skulle t ex en situation uppstå 30 Belopp för Västerbotten beräknat utifrån övriga norrlandstings nyttjande av NUS (befolkningsandel). Källa: Norrlandstingens regionförbund 31 År 2008 utgick rabatter på totalt 30,7 mkr till de fyra landstingen, vilka inte är inräknade i ovanstående belopp. 68

70 där Sörmland eller Västmanland börja upphandla större mängder av sin högspecialiserade vård vid Karolinska sjukhuset eller andra delar av landet skulle det omedelbart få negativa konsekvenser för Akademiska sjukhuset och de offentliga och privata verksamheter som är beroende av dess existens. Därmed skulle också kunskapsförsörjningen i hälso- och sjukvårdssystemet i denna del av Sverige utsättas för stora påfrestningar. Framgångsrik samverkan bygger på förtroende och att samtliga parter är överens och beredda att göra uppoffringar till gagn för helheten. Erfarenheterna visar att mellankommunal samverkan vanligen fungerar bäst inom sektorer där lokalisering av arbetsplatser eller institutioner inte berörs. Mycket tyder även på att det är svårare att få indirekt valda organ att komma fram till tydliga prioriteringsbeslut än vad som gäller för direktvalda fullmäktige. Det blir lätt så att den som vill minst bestämmer, dvs. gränserna för vad som kan åstadkommas sätts av den som är minst angelägen om att effektivisera, förändra eller utveckla verksamheten. Redan idag pågår en diskussion om prissättning och inflytandefrågor inom Uppsala-Örebro sjukvårdsregion. I en krympande ekonomi i kombination med ökade åtaganden kommer samverkan mellan regionkommun Svealand och de övriga landstingen i sjukvårdsregionen att ställas på hårda prov Modeller och mönster Den 1 januari 2010 införs fritt vårdval i Sverige. Detta i kombination med vårdgarantin och medborgarnas ökade tillgång till kunskap om skillnader i vårdens kvalitet (nationella kvalitetsregister och jämförelser) kommer sannolikt att medföra förändrade beteenden från patienterna. Redan idag kräver invånarna en likvärdig vård men troligen kommer ökad valfrihet i kombination med ökad kunskap att öka kraven på att få den bästa tillgängliga vården. Det kommer i sin tur att innebära påfrestningar på de redan hårt ansträngda landstingsekonomierna i de tre landstingen, påfrestningar som i viss mån skulle kunna kompenseras genom ökad effektivisering och samordning. Här menar vi att en regionkommun, även om den inte omfattar samtliga landsting i dagens sjukvårdsregion, troligen skulle ha bättre förutsättningar att möta dessa utmaningar än de enskilda landstingen med nuvarande geografier. Det kan därutöver noteras att inslaget av privata vårdgivare är högre i Gävleborg och Uppsala, där flera av vårdcentralerna drivs i privat regi, än i Dalarna här finns troligen bakomliggande ideologiska skillnader i synen på inslaget av alternativa utförare inom hälso- och sjukvårdssystemet Kunskapsförsörjning Ansvarskommittén pekade på betydelsen av att bygga upp regionala kunskapscentra som stöd för en ökad kunskapsspridning och kunskapsbildning inom hälso- och sjukvårdssystemet. Basen för dessa kunskapscentra skulle vara de samlade FoUresurserna vid regionsjukhusen och lokala FoU-organisationer med målet att integrera klinisk verksamhet med forskning, utveckling och utbildning. Rapporter från Socialstyrelsen och Riksrevisionsverket stöder denna uppfattning. I rapporterna konstateras att dagens huvudmän på regional nivå är för små för att kunna uppnå likartade förutsättningar i hela landet. Ansvarskommittén lämnar uppbyggnaden av 69

71 dessa centra till de regionala huvudmännen, men konstaterar att samspel med kommuner och privata vårdgivare är ett väsentligt inslag för att säkra långsiktig kunskapsbildning och kunskapsförsörjning i hela hälso- och sjukvårdssystemet. Högre utbildning och forskning i de tre länen är väl utbyggd. Förutom den roll som Akademiska sjukhuset, Mälardalens Högskola, Högskolan Dalarna och Sveriges Lantbruksuniversitet spelar som noder i den regionala kunskapsförsörjningen bedriver de fyra landstingen olika typer av forsknings- och utvecklingsverksamhet antingen tillsammans eller inom respektive landsting. Ett exempel på detta är Dalarnas forskningsråd, som är ett forskningsinstitut (stiftelse med landstinget Dalarna som huvudman) med inriktning främst mot offentlig sektor. De tre landstingen har tillsammans med övriga fyra landsting i sjukvårdsregionen sedan länge ett nära samarbete kring kunskapsförmedling. Exempel på detta är specialitetsråd och regionala forsknings- och utbildningsråd. Man använder även telemedicin som ett sätt att föra ut kunskap och kompetens i hela hälso- och sjukvårdssystemet. Inom sjukvårdsregionen finns även olika institutioner för att stödja kunskapsförsörjningen, som ROC (cancersjukdomar), Centrum för hjärtregister och CAMTÖ i Örebro. 32 Uppsala Universitet bedriver utbildning inom hela hälso- och sjukvårdsområdet och har en stor roll för läkarförsörjningen i regionen. Mälardalens högskola och Högskolan Dalarna arrangerar utbildning för sjuksköterskor, barnmorskor, sjukgymnaster m m. Vid Uppsala Universitet bedrivs en omfattande medicinsk forskning i vissa avseenden världsledande. Universitetet är också landets enda farmaceutiska fakultet och spelar en viktig roll som forskningspartner till den s.k. life science industrin. Vid Mälardalens högskola bedrivs forskning inriktad bl a mot vård av äldre, kvinnor och barns hälsa. Högskolan Dalarna forskar bl a kring evidensbaserad vård. En finansiär av forskning och utveckling i de tre länen är EU:s strukturfonder, där Dalarna och Gävleborg under perioden ingår i strukturfondsområdet Norra Mellansverige, medan Uppsala län ingår i strukturfondsområdet Östra Mellansverige. Därtill deltar man i olika utsträckning i forsknings- och utvecklingsprojekt finansierade av EU:s ramprogram eller olika nationella initiativ. De tre landstingen har tillsammans med övriga fyra landsting i sjukvårdsregionen en nära samverkar kring läkarutbildningen vid Uppsala Universitet. I Dalarna har den centrala Utvecklingsenheten samordningsansvar för landstingets olika FoU-insatser. Förutom ovan nämnda Dalarnas forskningsråd har landstinget har också ett nära samarbete med Uppsala Universitet kring Centrum för Klinisk Forskning Dalarna, som arbetar med att stödja den kliniska forskningen inom vårdvetenskap och medicinsk vetenskap inom såväl primärvård som specialistvård. Landstinget bedriver även i samverkan med Karolinska Institutet och Högskolan i Falun verksamhet vid FoU-enheten vid den rättspsykiatriska kliniken i Säter. 32 Källa: PM från Akademiska sjukhuset och Universitetssjukhuset Örebro (2007) 70

72 I Gävleborg samordnas de FoU-verksamheter som bedrivs av landstinget av Centrum för Forskning och Utveckling (CFUG), till vilken Uppsala universitet har förlagt ett Centrum för klinisk forskning (CKF). CFUG arbetar förutom med att stödja och stimulera till forskning och utveckling inom landstingets samtliga förvaltningar också i samverkan med Uppsala universitet och Högskolan i Gävle för att bidra till den regionala utvecklingen. Inom Samhällsmedicin Gävleborg bedriver landstinget utvecklingsarbete kring samhällsmedicin, miljömedicin och folkhälsoarbete. Vid landstinget i Uppsala län finns, förutom den omfattande FoU-verksamhet som är kopplad till Akademiska sjukhuset, FoU-centrum, som är ett tvärprofessionellt utvecklingscentrum för primärvården i Uppsala län. En del av FoU-centrum är FoUenheten, som är primärvårdens avdelning för forskning, utveckling och utbildning. Vid Regionförbundet i Uppsala län finns också en FoU-enhet, men med fokus på den kommunala verksamheten inom vård- och omsorg. Vi finner även en rad andra forskningsinstitutioner och centrumbildningar som utgör delar i det regionala innovationssystemet med stöd av landstingen. Ett exempel är STUNS, som i Uppsala län arbetar med att förbättra samverkan mellan offentlig sektor, utbildning/forskning och näringslivet (Triple Helix). Sammantaget ser vi en bild av ett mycket väl utbyggt och i vissa avseenden sammanvävt och länsöverskridande nät av resurser för kunskapsförsörjning och utveckling av hälso- och sjukvården. Detta omfattar inte enbart de tre länen utan i många avseenden hela den nuvarande sjukvårdsregionen. Det bör i detta sammanhang påpekas att många av de högkvalificerade forskningsinsatser som bedrivs vid Uppsala Universitet inte enbart är beroende av närheten till Akademiska sjukhuset utan till hela Uppsala-Örebro sjukvårdsregions underlag Sjukvårdens ekonomi Sjukvården utgör den helt dominerande delen av regioners och landstings verksamhet. Hälso- och sjukvårdens andel av de totala nettokostnaderna i Svealandsregionen uppgår 2008 till 92 % (riket 89 %). Det finns stora utmaningar när det gäller att finansiera sjukvården under kommande år. En allt större andel äldre i befolkningen ställer ökade krav på sjukvårdens tjänster. Nya och bättre läkemedel kan bota fler samtidigt som många gånger behandlingskostnaden blir hög. Den medicinsktekniska utvecklingen ställer ökade krav på inköp av ny utrustning till vårdcentraler och sjukhus. Men framförallt är det troligen människornas förväntningar på vad en modern sjukvård ska kunna åstadkomma för dem som är kostnadsdrivande. Finansieringen av sjukvårdens kostnader (efter avdrag för interna transaktioner inom och mellan landstingen) sker i huvudsak genom skatteintäkter och statsbidrag (i riket nära 90 %) och genom övriga intäkter drygt 10 % varav patientavgifterna uppgår till ca 2 % -enheter. En bibehållen finansieringsstruktur med 90 % skatte- och bidragsfinansiering innebär vid ökade sjukvårdskostnader ett tryck mot ett 71

73 ökat kommunalt skatteuttag. Detta gäller särskilt om skatteunderlaget har en låg tillväxt och statsbidragen är oförändrade i reala termer. 33 Kan kostnadsutvecklingen inom sjukvården bättre angripas inom en större region jämfört med ett medelstort landsting? Det borde inom den specialiserade vården finnas skalfördelar i en större organisation genom samplanering och bättre arbetsfördelning mellan olika vårdenheter. Samtidigt är det svårt enligt SKL att i Sverige finna ett tydligt samband mellan landstingens invånarantal och nettokostnader. 34 Förmodligen gäller i såväl stora som små sjukvårdsorganisationer att det är det långsiktiga och många gånger mödosamma arbetet för att få ett effektivare resursutnyttjande t ex genom en bättre produktionsplanering och förbättrade arbetsprocesser som ger resultat. Här krävs ledningens engagemang och en framgångsrik kultur som uppmuntrar till ständiga förbättringar. Hälso- och sjukvårdens nettokostnader är år 2008 ungefärligen lika stora i de tre landstingen (ca 6 miljarder kr i varje landsting) i Svealandsregionen. Per invånare har dock landstinget i Uppsala län betydligt lägre nettokostnad än de andra två landstingen. Av tabellen nedan framgår hälso- och sjukvårdens (exkl. tandvård) nettokostnader i respektive landsting respektive i region Svealand. Region Mkr Kr/invånare Mkr Kr/invånare Landstinget Gävleborg Landstinget Dalarna Landstinget i Uppsala län Region Svealand Riket Tabell 8.2: Hälso- och sjukvårdens nettokostnader exkl. tandvård totalt (Mkr) och kr per invånare och år Totalt blir nettokostnaderna för hälso- och sjukvården i regionen ca 18 miljarder kr år 2008 eller kr per invånare. Som jämförelse kan nämnas att nettodriftkostnaderna år 2008 uppgick till 30 miljarder kr i Region Västra Götaland och 23 miljarder kr i Region Skåne. Regionen Svealands andel av de totala nettokostnaderna i riket uppgår till 9,6 % medan befolkningsandelen är 9,5 %. Mellan åren 2007 och 2008 har nettokostnaden per invånare i regionen ökat med 5,1 % vilket är mer än i riket (4,3 %). Landstinget Gävleborg och Landstinget Dalarna har högre nettokostnader per invånare för sjukvården än genomsnittet i riket. Via kostnadsutjämningen i skatteut Källa: Statistik om hälso- och sjukvård samt regional utveckling 2008 (SKL 2009) Källa: Ekonomirapporten, maj 2009 (SKL 2009) 72

74 jämningssystemet lämnas kompensation för ålder, socioekonomi och geografi. Genom denna kompensation minskar skillnaderna mellan landstingen i nettokostnad/invånare. Fortfarande har dock Landstinget i Uppsala län den lägsta nettokostnaden. I tabell 8.3 redovisas nettokostnaderna för hälso- och sjukvården för Svealandsregionen uppdelat på olika områden: Verksamhet Svealand Riket Mkr Kr/inv Kr/inv Primärvård Spec. somatisk vård Spec. psykiatrisk vård Övrig hälso- och sjukvård Politisk verksamhet Läkemedel Summa Tabell 8.3: Nettokostnader (Mkr) för hälso- och sjukvård i Region Svealand år 2008 samt i riket (kr/inv) År 2008 har två av landstingen kostnader för primärvården per invånare som överstiger riksgenomsnittet. Mest satsar Landstinget Gävleborg (4 282 kr/invånare) medan Uppsala läns landsting har en nettokostnad på kr/invånare. Nettokostnaden per invånare i regionen ligger klart över riksgenomsnittet. De totala nettokostnaderna för specialiserad somatisk vård i regionen uppgår 2008 till 9,6 miljarder kr eller kr/invånare. Regionens nettokostnad per invånare ligger klart över riksgenomsnittet. Samma år hade Landstinget Dalarna högst nettokostnad per invånare ( kr/invånare) och Landstinget Uppsala hade den lägsta ( kr/invånare). De totala nettokostnaderna för den specialiserade psykiatriska vården uppgår år 2008 till 1,6 miljarder kr i regionen. Nettokostnaden per invånare ligger i intervallet kr (Landstinget Gävleborg) till kr/invånare (Landstinget i Uppsala län). Regionens nettokostnad/invånare ligger klart under riksgenomsnittet. Den övriga hälso- och sjukvården i regionen har lägre nettokostnader per invånare än riksgenomsnittet beroende på den låga nettokostnaden per invånare i Uppsala län. De totala nettokostnaderna i regionen uppgår till 1,4 miljarder kr. Den totala nettokostnaden för den politiska verksamheten uppgår år 2008 till 116 mkr i regionen. Nettokostnaden per landsting är i intervallet 35 mkr 44 mkr. Landstinget i Uppsala län satsar minst på den politiska verksamheten sett till nettokostnaden per invånare. 73

75 Den totala nettokostnaden i regionen för läkemedel inom läkemedelsförmånen uppgår år 2008 till 2,0 miljarder kr. Nettokostnaden per invånare kr ligger 2 % högre än riket. Landstingens nettokostnad ligger i intervallet kr/invånare (Landstinget i Uppsala län) till kr/invånare (Landstinget Dalarna). 8.3 Övrig verksamhet Vid sidan av vårdsektorn bedriver varje landsting traditionellt en rad andra verksamheter som har betydelse för regionens invånare och som inte lämpar sig att skötas på riksnivån eller ute i kommunerna. Det rör trafik, kultur, näringslivsfrågor mm. I samtliga tre län som berörs av ansökan om en Svealandsregion har dock huvuddelen av ansvar och resurser för sådana frågor till stor del flyttats över till kommunala samverkansorgan enligt lagen om samverkansorgan. 35 Det innebär också att landstingen tillsammans med kommunerna redan har tagit över ett antal regionala utvecklingsuppgifter från staten (länsstyrelserna). Region Dalarna är ett regionalt kommunalförbund för Dalarnas 15 kommuner och landstinget. Sedan årsskiftet 2002/2003 ansvarar Region Dalarna för de traditionella regionala utvecklingsfrågor som tidigare legat på länsstyrelser och landsting. Hit hör t ex stöd till näringslivsutveckling och infrastrukturfrågor, liksom marknadsföringen av länet och turismsamarbetet. I Uppsala län har på motsvarande sätt bildats Regionförbundet Uppsala län, med landstinget och de åtta kommunerna som medlemmar. Regionförbundet arbetar för att länet ska utvecklas genom att bl a: skapa attraktiva boendemiljöer och goda livsvillkor stimulera ett livskraftigt och konkurrenskraftigt näringsliv utveckla relevant kompetens för arbetsmarknaden förbättra infrastrukturen och få en väl fungerande kollektivtrafik synliggöra Uppsala län nationellt och internationellt kraftsamla kring frågor om klimatförändringar och energi Även Region Gävleborg verkar på liknande sätt för att, inom sitt län, på olika sätt profilera regionen och driva den regionala utvecklingen. Regionen är ett kommunalt samverkansorgan mellan länets kommuner och landsting. Viktiga uppgifter är att utarbeta program för länets utveckling, liksom att samordna och samverka med andra aktörer för att genomföra programmet. Vidare beslutar man om hur av statliga projektmedel för regional utveckling ska användas samt upprättar länsplaner för regional infrastruktur. Dessa relativt nya regionförbunds verksamheter finansieras via medlemsavgifter från landsting och kommuner samt med resurser som har förts över från staten. Projektverksamhet finansieras främst genom statliga medel, EU:s strukturfonder samt regionala utvecklingsmedel som överförts från exempelvis landstingen. Uppgifterna omfattar utvecklingsplanering, tillväxtprogram, omvärldsanalys, fördelning 35 Lag om samverkansorgan i länen (2002:34) 74

76 av projektmedel för regional utveckling, infrastrukturfrågor och det samlade ansvaret för det strategiska arbetet. Arbetet berör också Europafrågor och samordning av ägarstyrningen av länets kollektivtrafik. Dessutom finns även andra samarbetsorgan där landstingen eller regionförbunden ingår, som t ex Mälardalsrådet och intresseföreningen Bergslaget. Mälardalsrådet, som är en ideell intresseorganisation, har fokus på att främja utvecklingen av Stockholm Mälarregionen. Rådet har 5 landsting och nästan 60 kommuner som medlemmar. Verksamheten baseras på ett nätverksarbete mellan rådets medlemmar samt näringslivet, universitet/högskolor liksom myndigheter och organisationer i regionen och internationellt. I sammanhanget kan konstateras att Gävleborgs län inte är medlem i detta samarbete, även om det förekommer visst informellt samarbete. Intresseföreningen Bergslaget arbetar för Bergslagens långsiktiga utveckling och företräder vi Bergslagens intressen gentemot myndigheter och organisationer. Föreningen består av 25 kommuner, samt Region Värmland, Region Dalarna, Regionförbundet Örebro län och landstinget i Västmanland Infrastruktur och kollektivtrafik Transporter och transportinfrastruktur är viktiga uppgifter för en framtida regionkommun. Den kommer förutom att liksom dagens landsting och/eller regionförbund att spela en stor roll för investeringar och drift av verksamheter inom det regionala trafiksystemet även att ansvara för såväl planering som prioritering av regionala och statliga resurser. Utvecklingen nationellt pekar på att staten i ökad utsträckning samordnar sig och lägger ut ett större ansvar för trafikslagsövergripande planering på den regionala nivån. Förmåga till samspel inte bara med regionala aktörer utan även med det nya Trafikverket 36 och regeringskansliet kommer att vara nödvändig för att en regionkommun ska kunna vara framgångsrik inom det transportpolitiska området. Uppgifterna på området sköts i de tre länen i allt väsentligt av regionförbunden. Uppgifterna omfattar också hänsyn och anpassning till den internationella och nationella marknaden och till näringslivets stora transportbehov. Flera länstransportplaner revideras f.n. I samband med den nu pågående planeringsomgången för transportinfrastrukturen ( ) tycks det inte som om just de tre ansökarlänen i någon större utsträckning har agerat samlat för att ta fram gemensamma planeringsunderlag för prioriteringar på såväl nationell som regional. De tre redovisar i sina respektive planer kopplingar gentemot angränsande län men arbetet har inte alls skett på samma integrerade sätt som vi ser t ex i norra Sverige. 36 I trafikverksutredningen Effektiva transporter och samhällsbyggande - en ny struktur för sjö, luft, väg och järnväg föreslås att ett Trafikverk bildas, för planering av infrastruktur för alla trafikslag samt för upphandling av drift och underhåll och för nybyggnad av vägar. (SOU 2008/09:31). Regeringen beslöt att det nya Trafikverket ska inleda sin verksamhet under 2010 och vara lokaliserat till Borlänge. 75

77 Mälardalsrådet har i samverkan med bl a berörda länsstyrelser, agerat för att få fram en tydlig målbild och en gemensam prioritering av spår och vägar ( En bättre sits 2030 ). Vissa analyser och material har tagits fram som rör bl a Citybanan samt mer allmänt om arbetspendling inom regionen och hur utbyggda kommunikationer ger kortare restider. Varken Dalarna eller Gävleborg ingår inte i rådet. (Gävle kommun är associerad medlem). Landsting/regioner spelar en viktig roll som huvudmän för kollektivtrafiken men också som nyttjare av sådan trafik i form av s.k. särskild kollektivtrafik (sjukresor, färdtjänst mm). Kollektivtrafikens organisation, produktion och utformning varierar något mellan de tre aktuella länen. Ett genomgående syfte är att tillgodose behovet av och skapa förutsättningar för utveckling, så att den regionala kollektivtrafiken blir ett attraktivt alternativ till andra resmöjligheter för länets befolkning. I samtliga fall finns ambitioner att underlätta bl a arbetspendling och utbildningsresor. Alla tre länen satsar på tåg och busstrafik, samt i viss mån på mindre flygplatser med betydelse för den regionala utvecklingen (exempelvis Dala Airport utanför Borlänge). Ett exempel på insatser över länsgränserna är Upptåget där Uppsala och Gävleborg samverkar kring en nord-sydlig förbindelse. Ett annat exempel är intresseföreningen Tåg i Bergslagen, som är ett samarbete kring kollektivtrafiken mellan de fyra länen i Bergslagen. Ett tredje exempel är X-Tågen, som är en samverkan mellan Gävleborg och Landstinget Västernorrland kring regional tågtrafiken till och från Sundsvall. Denna exempelsamling är ett exempel på att det inte förekommer något samordnat arbete kring kollektivtrafik eller infrastruktur som omfattar de tre länen tillsammans utan oftast något av länen med ett eller flera grannlän. Ägarförhållanden i kollektivtrafiken är likartade och ser ut på följande sätt: I Dalarna har länstrafikbolaget AB Dalatrafik en nyckelroll för att starta och samordna utveckling av kollektivtrafik. Bolaget ägs till 50 % av landstinget och till 50 % av Dalarnas 15 kommuner. Det är Region Dalarna som har i uppgift att bl a utveckla ägarrollen. Dalatrafik är moderbolag i en koncern med dotterbolagen Dalatrafik Service AB och Dalatrafik Bussgods AB. Sedan 2007 har Dalatrafik även ansvaret för den särskilda kollektivtrafiken. Intressebolaget Tåg i Bergslagen ägs till 25 % av Dalatrafik. Inom föreningen Dalabanans intressenter samverkar kommuner, länsstyrelser och regionala organ för att förbättra tågförbindelsen mellan Mora, via Sala och Uppsala till Stockholm. Även i Gävleborg är ansvaret för att beställa och finansiera kollektivtrafik, delat lika mellan landstinget och länets tio kommuner. Aktiebolaget X-Trafik ägs av landstinget och kommunerna gemensamt och har till uppgift att upphandla, planera, samordna och marknadsföra trafiktjänster. Landstinget har även det ekonomiska ansvaret för X-Trafiks administration. Kollektivtrafiken i Uppsala län bedrivs av Upplands Lokaltrafik, som ägs till 50 % av landstinget och till 50 % av kommunerna i länet. I länet präglas kollektivtrafiken till 76

78 stor del av närheten till Stockholm och de många arbetsresor som dagligen sker mellan de två städerna. Som tidigare nämnts bedrivs tågtrafik med Upptåget mellan Gävle och Upplands-Väsby med möjlighet till anslutning vid Arlanda flygplats. Även i detta sammanhang förtjänar de problem som uppstår genom att Stockholms arbetsmarknadsregion är uppdelad och att tiotusentals människor dagligen pendlar över denna gräns att uppmärksammas. Landstinget förfogar alltså inte över en viktig del av den kollektivttrafik som dess medborgare dagligen använder. Landstingen spelar således en viktig roll som huvudmän för kollektivtrafiken men också som nyttjare av sådan trafik i form av s k särskild kollektivtrafik (sjukresor, färdtjänst m m) Kultur och utbildning Landstingen och kommunerna spelar en central roll i det regionala och lokala kulturutbudet. Totalt ligger de tre landstingens samlade kulturutgifter i storleksordningen 200 mkr, där Dalarna satsar mest och Uppsala minst. 37 De tre landstingen bedriver därtill, var för sig eller i samverkan med ett eller flera landsting med stöd av statliga bidrag och EU:s strukturfonder, en rad utvecklingsprojekt och verksamheter inom kulturområdet. Uppsala län landsting bedriver regional kultur- och folkbildningsverksamhet genom sin kulturförvaltning Kultur i länet. Verksamheten omfattar Kulturenheten, Länsbibliotek Uppsala, Wiks folkhögskola och Wiks slott & konferens. Landstinget är också huvudman för Musik i Uppland och Upplandsmuseet. När det gäller Uppsala län kan man konstatera att möjligheterna till konsumtion av kultur till stor del ökar genom närheten till Stockholm. I Gävleborg bedrivs kulturverksamheten under förvaltningen för Tillväxt och Regional Utveckling. Landstinget Gävleborgs kulturverksamhet omfattar en rad olika verksamheter Länsbibliotek Gävleborg, Musik Gävleborg, Konst Gävleborg, Film Gävleborg och Hemslöjd Gävleborg. Inom Institutet för Digitala Konstarter (IDKA), bedrivs samverkan mellan Konst, Film och Musik Gävleborg. Landstinget i Dalarna arbetar med de regionala kulturfrågorna såväl i kulturstiftelser med egna styrelser som i egen regi. Landstinget har tre kulturstiftelser, Musik i Dalarna Dalateatern och Dalarnas museum. Musik i Dalarna har två verksamhetsområden: Dalasinfoniettan och Musik Barn & Ungdom. Dalateatern är sedan 1975 också regionens länsteater. Landstingets egna kulturverksamhet bedrivs inom Film i Dalarna, Länsbibliotek Dalarna och Mentalvårdsmuseet Säter/Gruvhospitalet. Ett årligt återkommande kulturevenemang är Musik vid Siljan. Den korta exposén ovan över kultursatsningarna visar att profileringen i de tre länen varierar även om många verksamheter också är likartade. Om vi tittar på ansvarsfördelningen på utbildningsområdet ser vi också skillnader. Dalarna har sju folkhögskolor varav landstinget Dalarna är huvudman för tre (Fornby, Malung och Mora). Landstinget är också huvudman för ett naturbruksgymnasium och ett 37 Källa: SKL 77

79 musikkonservatorium. I Gävleborg är landstinget huvudman för länets tre folkhögskolor (Bollnäs, Forsa och Västerberg) och ett naturbruksgymnasium. I Uppsala är landstinget huvudman för en folkhögskola (Wiks med filial i Uppsala). Av intresse i det här sammanhanget är bl a lokalisering och specialisering, d.v.s. hur detta kan tänkas stödja den regionala utvecklingen inom ramen för en regionbildning. Några särskilda analyser om samordningsvinster mm på utbildningsområdet har inte presenterats av ansökarlänen. I övrigt berörs såvitt vi kan bedöma inte folkhögskolor och övriga landstingsägda utbildningsenheter av en förändrad regional geografi. Kulturutbudet i de tre länen är till stor del lokalt eller länsanpassat. Det är svårt att se betydande effektiviseringar och samordningsvinster vid förändring till ett större län. Några särskilda analyser i den riktningen har heller inte presenterats av ansökarlänen. Man kan konstatera vissa länsvisa skillnader i ansvarsfördelningen, men dessa är troligen inte av en karaktär att det skulle försvåra en indelningsändring. Vid en belysning av kulturområdet är det på sin plats att kortfattat nämna den statliga kulturutredningen, som lämnade sitt betänkande i februari Utredningen ansåg att den lokala och regionala nivåns roll bör stärkas genom en ökad decentralisering av ansvar och medel. Kulturutredningen lade därför, delvis inspirerad av erfarenheterna från regionförsöken i södra Sverige, fram ett förslag på en portföljmodell för samverkan mellan stat, landsting och kommuner. Den tänkta modellen bygger på att staten lämnar ett samlat bidrag till den regionala nivån som stöd för olika kulturinsatser. Dagens detaljföreskrifter om bidragets användning ersätts av framförhandlade överenskommelser och den närmare fördelningen sker efter regionalt fattade beslut. Modellen bygger på ett samlat statligt agerande i förhållande till den regionala nivån, vilket förutsätter en statlig myndighetsreform inom kulturområdet. Den förutsätter också en tydlig politisk regional nivå med vilken förhandlingar kan föras och överenskommelser tecknas. I den tänkta portföljen föreslås delar av de statliga medel som i dag fördelas av bl.a. Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Nämnden för hemslöjdsfrågor ingå. Kulturutredningen lägger även ett antal förslag som om de genomförs direkt kan komma att påverka en framtida regionkommuns uppgifter: Kulturpolitiken och folkbildningen bör knytas närmare till varandra och administrativa och organisatoriska lösningar som gör att frågor om kultur, folkbildning, livslångt lärande och utbildning kan ses i ett samlat perspektiv bör sökas. För att i högre grad bidra till samhällsutvecklingen bör samspelet mellan de verksamheter som kulturpolitiken ansvarar för och verksamheter inom andra samhällsområden vara en kulturpolitisk huvudstrategi. 38 SOU 2009:16, Betänkande av Kulturutredningen (Kulturdepartementet 2009) 78

80 Företagens Frågor om kulturföretagande och entreprenörskap är en viktig angelägenhet för såväl kulturpolitiken som för näringslivspolitik, arbetsmarknadspolitik, regional tillväxtpolitik och utbildningspolitik Regional utveckling Regionalt utvecklingsarbete i vid mening omfattar att ta tillvara regionens möjligheter och att främja en hållbar regional utveckling inom en rad områden med betydelse för tillväxt och sysselsättning. Detta är ett område med en mångfald av aktörer och finansiärer; landsting och regionförbund, kommuner, staten (departement, verk, länsstyrelser, myndigheter, bolag och stiftelser, universitet och högskolor), EU, samt näringslivet och dess olika organisationer och aktörer. En viktig uppgift för en framtida regionkommun är att utarbeta och ansvara för genomförandet av regionala utvecklingsprogram, ett styrdokument med betydelse för många olika aktörers arbete för en hållbar ekonomisk utveckling. Mer konkret arbetar landstingen/regionförbunden och andra berörda aktörer också med - regionalt näringslivsarbete, inkl. turism och innovationsfrågor - utvecklingsinsatser med stöd av EU:s strukturfonder - kompetens och arbetsmarknadsfrågor - resursallokering och statliga projektstöd för regional utveckling - infrastruktur och kollektivtrafik Mer övergipande verksamheter rör internationellt samarbete och intressebevakning, liksom hållbar utveckling och statistik/analyser. En del av utvecklingsarbetet drivs i form av projekt i samverkan med andra aktörer. De flesta aktörerna har valt att organisera sig länsvis men några arbetar med hela eller delar av Svealand/Mälardalen som arbetsfält. Av utrymmesskäl har vi valt att koncentrera vår redovisning till de senare. Stöd till näringslivsutveckling Huvuddelen av de företag som startar eller vidareutvecklar sin verksamhet gör det med egna resurser eller i kombination med lån på den finansiella marknaden % av företagarna anger i olika undersökningar att de av olika skäl har svårt att hitta riskkapital på marknaden. 39 Mycket pekar också på att det finns tydliga regionala och inomregionala skillnader i tillgång till kapital. 40 Det är här som olika offentliga insatser i form av lån eller riskkapital kan spela en viktig roll. En etablerad organisation för att stimulera näringslivet inte minst småföretag och innovatörer är Almi Företagspartner AB, som har verksamhet i samtliga svenska län och i många fall ett etablerat dotterbolag i resp. residensstad. I alla de tre berörda länen har Almi skilda dotterbolag där landstingen är delägare till 49 procent och 39 Källor: Nyföretagandet i Sverige 2006 och 2007 (ITPS 2008) och T villkor och verklighet 2008 (Nutek2008) 40 Källa: Småföretagandets villkor i gles- och landsbygder (Glesbygdsverket 2006) 79

81 staten äger de övriga 51 procenten (ägarstyrning utövas i vissa fall av regionförbunden). Almis uppdrag är att genom riskfinansiering och därtill hörande rådgivning stödja befintliga och nya företags utveckling. De regionala Almi-bolagen styrs idag av gemensamma ägardirektiv från staten och de regionala ägarna. Den statliga utredningen med uppdrag att göra en översyn av de statliga finansieringsinsatserna för nya, små och medelstora företag presenterades i december Utredningen föreslog att Almi ska få ett bredare uppdrag bli statens ledande aktör för utveckling av affärsidéer, innovationer samt finansiering och utveckling av små och medelstora företag. Man ser även framför sig att Almi konsoliderar successivt sin verksamhet till färre regionala operativa dotterbolag. Utredaren föreslog att en rad nya bolag ska bildas med Almi som kärna (Almi Innovationsbron AB, Almi Startgaranti AB, Almi Invest AB och Almi Norrlandsfonden AB). Om utredningens förslag skulle genomföras får det stor betydelse när det gäller såväl aktörer som roller i det offentliga systemet för näringslivsutveckling i de tre länen. Utredaren har inte förslagit att det regionala delägandet av Almi ska försvinna, vilket innebär att framtida regionkommuner kan komma att bli delägare i en Almiverksamhet med ett betydligt bredare uppdrag och med kraftigt utökade resurser. I Svealand är det framförallt en del av förslaget som har betydelse ur ett regionalt ägarperspektiv Almi Innovationsbron AB, som föreslås få ett nationellt ansvar för utveckling och finansiering av innovationer. Men även förslaget om Almi Norrlandsfonden AB har betydelse, då Gävleborgs län idag ingår i Norrlandsfondens verksamhetsområde men av utredaren inte förelås göra det i framtiden. Norrlandsfonden är en stiftelse med uppgift att främja utvecklingen i de företag som verkar på mer än en lokal marknad. Norrlandsfonden, lånar årligen ut cirka 250 miljoner kronor i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland och Gävleborg och samverkar med banker, riskkapitalbolag, revisorer, länsstyrelser, kommunala näringslivsbolag m fl. Norrlandsfonden har kontor i Luleå och Sundsvall. Samspel och samverkan mellan Norrlandsfonden och Almi har länge varit föremål för översyn. Som framgår ovan, har den senaste av dessa utredningar förslagit att Norrlandsfonden och Almi fusioneras till ett bolag. Innovationsbron, som ägs av Industrifonden och staten, verkar för att stödja kommersialisering av akademisk forskning, näringslivet, offentlig sektor eller enskilda innovatörer och entreprenörer. Innovationsbron verkar i hela landet och stöttar även inkubatorer med driftsfinansiering och erfarenhetsutbyte. Innovationsbrons Region Mitt omfattar förutom de tre länen även Östergötlands, Södermanlands, Stockholms, Örebro Västmanlands, samt Värmlands län och har regionkontor i Uppsala, Stockholm och Linköping. 41 Innovationer och företagande Sveriges framtid (SOU 2008:121) 80

82 Det förekommer också länsöverskridande utvecklingssamarbeten, ofta medfinansierade av EU:s strukturfonder. Ett exempel är SLIM-projektet SLIM - System Ledning Innovativa Miljöer, som är ett projekt i norra Mellansverige med syfte att utveckla klustersamarbeten i Värmland, Dalarna och Gävleborg. Landstingen, kommunerna och länsstyrelserna, arbetar med olika slag av regionala utvecklingsinsatser. För närvarande ligger en stor del av de statliga ekonomiska utvecklingsresurserna för näringslivsstöd på länsstyrelserna (medel och personal som i huvudsak överförs till en regionkommun). Generellt konstaterar vi att de totala resurserna för näringslivsutveckling och innovationer (inkl samtliga aktörer) ökar ju längre norr ut vi går, dvs. de är större i Dalarna än i Uppsala län en kvarstående effekt av den regionalpolitik som under decennier bedrivits i Sverige med målet att utjämna regionala inkomstskillnader i de mest delarna av landet snarare än att stimulera tillväxt i alla delar av landet. Turism och besöksnäring. En näring som traditionellt har rönt särskild stor uppmärksamhet från kommuner och landsting är turist- och besöksnäringen allt oftare benämnd upplevelseindustrin. Skälet som framförs för detta engagemang är att sektorn genom att den berör en rad olika samhällssektorer och näringsgrenar förväntas bidra till ökad sysselsättning, ökade lönesummor/skatteintäkter, vidgad branschbredd, förbättrad eller bibehållen lokal service och ett ökat företagande. Under 2008 beräknades turistnäringens totala omsättning i Sverige uppgå till drygt 244 miljarder kronor och sysselsätta nära årsarbetare. 42 En viktig komponent i marknadsföring av en region är varumärket, dvs vad och hur man marknadsför sig. Med den geografi som nu är aktuell kommer det att vara en utmaning att enas om varumärke och prioriteringar. Dalarna är ett av landets mest besökta landskap med en tydlig nationell och internationell profil. Gävleborg och Uppsala har förvisso intressanta turistiska attraktioner men inte en så tydlig profil som Dalarna. Därtill kommer att de tre länen har egna, regionala turismorganisationer, där såväl organisatorisk hemvist som uppbyggnad skiljer sig åt. I tabellen nedan redovisas ett par nyckeltal för besöksnäringen i de tre länen. Nyckeltal Dalarna Gävleborg Uppsala Riket Gästnätter 2008 Gästnätter per invånare ,6 2,2 2,1 3,5 Tabell 8.4 : Nyckeltal turism, källor SCB och Tillväxtverket Internationellt samarbete Alla tre landstingen har sedan länge utvecklade internationella kontakter och nätverk. Landstinget Dalarna är medlem i Assembly of European Regions (AER), ett europeiskt samarbetsorgan på regionnivå. Region Dalarna har tillsammans med 42 Källa: Årsbokslut för svensk turism och turistnäring 2008 (Tillväxtverket 2009) 81

83 sina motsvarigheter i Örebro och Gävleborgs län ett gemensamt kontor i Bryssel Central Sweden. Landstinget Gävleborgs internationella samarbete omfattar förutom det ovan nämnda Central Sweden även Europa Direkt, som är ett samarbete med EUkommissionens informationskontor för allmänheten i Gävleborg. Landstinget är medlem i AER och organisationen Europas Perifera Maritima Regioner (CPMR), samt i CPMR Baltic Sea Commission. I Uppsala län är det Regionförbundet som har till uppgift att företräda länet i olika internationella sammanslutningar som exempelvis Stockholmsregionens Europakommitté (SEU) med sitt kontor i Bryssel och AER. Gemensamt för de tre länen är medlemskapet i AER. I övrigt har de gjort delvis olika strategiska vägval och arbetar även på olika sätt. Vid bildandet av regionkommunen kommer därför en diskussion behöva föras kring hur den samlade internationella kompetensen kan användas till fördel på nationell och internationell nivå. En bild av verksamhet och samverkan kring vissa regionala utvecklingsfrågor framgår av illustrationen nedan, där vi också lagt in hur delar av staten och näringslivet är organiserat i dessa frågor. Figur 8.1: Exempel på samverkansmönster kring regional utveckling i de tre länen. När de tvärgående markeringarna går utanför de tre landstingen innebär det att samverkan sker med partners utanför den tänkta regionkommun Svealand. 82

84 8.4 Ekonomi på regionnivå Nästan vartannat landsting redovisade ett underskott år 2008 däribland Landstinget Dalarna och Landstinget Gävleborg. Landstinget i Uppsala län redovisade ett överskott. För år 2009 pekar de tidiga prognoserna på underskott för alla tre landstingen på sammanlagt 458 mkr (Landstinget Dalarna -280 mkr, Landstinget Gävleborg -99 mkr och Landstinget i Uppsala län -79 mkr). Detta är en bra illustration av de ekonomiska svårigheter som många landsting nu upplever och som av allt att döma kommer att gälla även under år Förutom hälso- och sjukvården (avsnitt 6.2.5) har landstingen verksamhet inom kollektivtrafiken, tandvården, regional utveckling samt inom kultur- och utbildningsområdet. De totala nettokostnaderna för regionen uppgår år 2008 till 19,4 miljarder kr varav 17,9 miljarder kr avser hälso- och sjukvården (tabell 8.5) Mkr Kr/invånare Mkr Kr/invånare Landstinget Gävleborg Landstinget Dalarna Landstinget i Uppsala län Region Svealand Riket Tabell 8.5: Nettokostnader totalt (Mkr) och kr per invånare år 2007 och år 2008 Per invånare uppgår nettokostnaden i regionen år 2007 till kr och intervallet för samtliga landsting är kr kr. Om hänsyn tas till kostnadsutjämningen i skatteutjämningssystemet blir nettokostnaden högre ( kr) och i intervallet kr (2007 års kostnader och 2008 års skatteutjämning). Verksamhet Region Svealand Riket Mkr Kr/invånare Kr/invånare Regional utveckling Kollektivtrafik Tandvård Tabell 8.6: Nettokostnader (Mkr) i Svealandsregionen år 2008 samt i riket Per invånare satsar regionen år 2008 mindre på regional utveckling än riket 426 kr/invånare jämfört med 525 kr/invånare. Mest satsar Landstinget Dalarna med 507 kr/invånare och minst Landstinget i Uppsala län med 325 kr/invånare. Landstinget Gävleborg har år 2008 för kollektivtrafiken den lägsta nettokostnaden per invånare (390 kr) och Landstinget i Uppsala län den högsta (599 kr). Nettokostnaden i varje län beror också på fördelningen av kostnader mellan kommuner och landsting inom länet. Nettokostnaden i regionen ligger klart under riksgenom- 83

85 snittet men i nivå med många landsting. Anledningen till den höga rikssiffran är främst den höga nettokostnaden i Stockholms läns landsting och regionerna Skåne och Västra Götaland. Landstinget Dalarnas nettokostnad för tandvården uppgick år 2008 till 671 kr/invånare medan Landstinget Gävleborg hade den nettokostnad på 522 kr/invånare. Genom den högre nettokostnaden i Landstinget Dalarna och Landstinget i Uppsala län blir år 2008 nettokostnaden per invånare för regionen (615 kr) högre än i riket (538 kr). I det följande kommenteras några viktiga ekonomiska nyckeltal på landstings- och regionnivå för åren 2007 och I tabell 8.7 redovisas vissa nyckeltal för balansräkningen. Balansräkning, nyckeltal Region Svealand Långfristiga skulder (kr/inv) 11 Eget kapital (kr/inv) Eget kapital minskat med pensionsåtaganden före år 1998 och löneskatt (kr/inv) Soliditet inkl pensionsåtaganden före 1998 och särskild löneskatt (%) Övriga ansvarsförbindelser exkl pensionsåtaganden före år 1998 och löneskatt) (kr/inv) , Tabell 8.7: Nyckeltal avseende balansräkningen för region Svealand år 2008 Det finns en viss spridning mellan landstingen när det gäller storleken på den långfristiga upplåningen. Landstinget Gävleborg hade inga skulder alls vid utgången av år 2008 medan Landstinget Dalarnas långfristiga skulder uppgick till 6 mkr (22 kr/invånare). För alla landsting och för regionen är den långfristiga skuldbördan mycket låg. Storleken på det egna kapitalet på det sätt denna framgår av balansräkningen är av mindre intresse eftersom en stor del av pensionsskulden saknas. Landstinget i Uppsala län har högst eget kapital per invånare medan Landstinget Dalarna har lägst. Tas hänsyn till pensionsåtaganden före år 1998 har alla landstingen negativt eget kapital. På regionnivå uppgår det negativa kapitalet år 2008 till kr/invånare. Det totala pensionsåtagandet för regionen före år 2008 uppgår till 14,7 miljarder kr, vilket nästan motsvarar ett års skatteintäkter (15,6 miljarder kr). Om hela pensionsåtagandet och löneskatten beaktas är det ekonomiska läget bekymmersamt för flertalet landsting/regioner och även många kommuner. Även Re- 84

86 gion Svealand har en utmaning under kommande år med att finansiera gjorda pensionsåtaganden och bibehålla en rimlig utdebitering. Landstinget Dalarna sticker ut bland alla landsting med en negativ soliditet på 155,2 % år Landstinget i Uppsala län har en soliditet samma år på -49,2 %, vilket är en förbättring jämfört med år På regionnivå uppgår soliditeten år 2008 till -88,6 %, vilket är en förbättring med 0,6 procentenheter sedan år Ansvarsförbindelser innebär en risk för landstinget. Gjorda åtaganden är år 2008 högst i Landstinget Dalarna (2 595 kr/invånare) och lägst i Landstinget i Uppsala län (1 416 kr/invånare). På regionnivå uppgår åtagandet till kronor/invånare. I tabell 8.8 visas vissa nyckeltal avseende resultaträkningen för Svealandsregionen. Resultaträkning, nyckeltal Region Svealand Bruttokostnad för verksamheten (kr/inv) Årets resultat / skatteintäkter, generella statsbidrag och utjämning (%) -0,9 Årets resultat, verksamhetens nettokostnader(%) -0,9 Verksamhetens nettokostnader / skatteintäkter, generella statsbidrag och utjämning (%) 99,5 Finansnetto / skatteintäkter, generella statsbidrag och utjämning (%) -1,4 Tabell 8.8: Nyckeltal avseende resultaträkningen för Svealandsregionen år 2008 Landstinget i Uppsala län säljer sjukvård i en betydande omfattning vilket tar sig uttryck i högre bruttokostnader. Bruttokostnaden är år 2008 ca 12 % högre än genomsnittet för övriga landsting i regionen. Två av landstingen hade ett negativt resultat år 2008 medan landstinget i Uppsala län hade ett överskott på 179 mkr eller 2,6 % i relation till skatteintäkter, generella statsbidrag och utjämning. På regionnivå blir nyckeltalet -0,9 %. Med måttet årets resultat i förhållande till nettokostnaderna hade år 2008 Landstinget Gävleborg det sämsta resultatet 2,8 %. För Landstinget Dalarna överstiger år 2008 nettokostnaderna skatteintäkterna, statsbidrag och utjämning med 2,3 % -enheter. För de övriga två landstingen täcker intäkterna nettokostnaderna för verksamheten. Alla landstingen hade år 2008 ett negativt finansnetto där Landstinget Gävleborg hade det sämsta nettot med -228 mkr eller -3,6 % i relation till intäkterna. Den högsta investeringsvolymen har Landstinget i Uppsala län med 651 Mkr år De totala investeringsutgifterna i regionen uppgick år 2008 till mkr, vilket innebär att Landstinget i Uppsala läns andel är 60 % (invånarandel är 37 %). Nyckeltalet Nettoinvesteringar/verksamhetens nettokostnader i procent är 5,6 för Svealandsregionen. 85

87 Landstinget Gävleborg 10,67 10,67 10,87 Landstinget Dalarna 10,89 10,89 10,89 Landstinget i Uppsala län 10,37 10,37 10,37 Riket 10,78 10,73 10,80 Tabell 8.9: Skattesats (kr) för Svealandsregionen och riket åren År 2009 har Uppsala läns landsting en utdebitering som understiger rikets medan övriga två landsting ligger över riksgenomsnittet på 10,80 kr. Tabellen nedan visar vissa nyckeltal avseenden skatteunderlag och skatteutjämning. Nyckeltal Region Svealand Egen skattekraft i % av riket 96 Generella statsbidrag och utjämning (kr/inv) Tabell 8.10: Egen skattekraft och generella statsbidrag och utjämning i Svealandsregionen år 2008 Den egna skattekraften för Landstinget i Uppsala län ligger år 2008 i nivå med rikets medan Landstinget Dalarna har klart lägre med 93 % medan Landstinget Gävleborg har 95 %. Inkomstutjämningen i skatteutjämningssystemet utjämnar en stor del av denna skillnad i skattekraft. På regionnivå uppgår generella statsbidrag och utjämning till kr/invånare. Landstinget Gävleborg erhåller år kr/invånare mer i generella statsbidrag och utjämning jämfört med Landstinget i Uppsala län. Landsting 86 Folkmängd 1/ Uppräknat skatteunderlag 2008 (kr/inv) Andel av medelskattekraften (%) Länsvis skattesats (%) Egen skattesats (%) Uppsala ,6 9,45 10,37 Dalarna ,9 9,32 10,89 Gävleborg ,3 9,73 10,87 Region Svealand ,5 9,50 10,69 Tabell 8.11: Skattemässiga konsekvenser och konsekvenser i inkomstutjämningen av en regionbildning (2008 års skatteunderlag och 2009 års utdebitering) Källor: Landstingen samt kompletterande beräkningar Regionen ska ha samma skattesats för alla invånare i regionen. Även regionens länsvisa skattesats, som ligger till grund för den kommunalekonomiska utjämningen, ska vara lika i hela regionen. Totalt ska den sammanlagda länsvisa skattesatsen för regionen och regionens kommuner uppgå 29,08 kr för varje län. Detta innebär att justeringar måste göras i många kommuners länsvisa skattesatser.

88 Beräkningar utifrån 2008 års skatteunderlag och 2009 års utdebitering visar skattesatsen i regionen bör sättas till 10,69 kr för att få lika stora skatteintäkter som landstingen tillsammans har. Det innebär den sänkning med 20 öre för skattebetalarna i Landstinget Dalarna, en sänkning med 18 öre för Landstinget Gävleborg och en höjning med 32 öre för Uppsala läns landsting. I och med att den länsvisa skattesatsen förändras måste förändringar även göras i kommunernas länsvisa skattesatser som ligger till grund för skatteutjämningen. En länsvis skattesats på 9,50 kr för regionen innebär en höjning med 5 öre för Uppsala läns landsting och för landstinget Dalarna med 18 öre. För Landstinget Gävleborg blir det en sänkning med 23 öre. I samband med regleringen av ansvar och finansiellt gränssnitt mellan kommuner och regionen får särskilda beräkningar göras vilka konsekvenser justeringar av kommunernas länsvisa skattesatser får för kommunernas utdebiteringar. 8.5 Skiss till ekonomisk reglering Inför Kammarkollegiets och regeringens ställningstagande till om nya regioner ska bildas i Svealand har ett omfattande underlag tagits fram. Efter regeringens beslut att medge bildandet av regionen måste förhandlingar omgående inledas mellan berörda landsting och kommuner om olika frågor som är föranledda av indelningsförändringen. I det följande förs en diskussion på principiell nivå om de frågor som kan bli aktuella att reglera i ett avtal i samband med en regionbildning. Erfarenheter finns bl a från de två stora regionbildningar som genomförts i Sverige Västra Götaland och Skåne. Bestämmelser om den ekonomiska regleringen vid en indelningsändring finns i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting. Enligt kommentarerna till indelningslagen ska vissa förutsättningar gälla för att en regionbildning ska ske genom en större indelningsändring. En sådan förutsättning är att förändringarna beträffande landstingens ekonomi och den landstingskommunala verksamheten är acceptabla. Vidare ska det finnas ett tillräckligt befolknings- och skatteunderlag. Endast en huvudform av indelningsförändring är aktuell när det gäller föreliggande regionbildning sammanläggning av landsting. Om bildandet av en ny region följer länsgränserna, vilket är fallet beträffande Region Svealand behövs inget särskilt avtal om ekonomisk reglering mellan berörda landsting. Trots detta kan det vara lämpligt att i avtal mellan berörda landsting och företrädare för den blivande regionen bekräfta vad som ska gälla när det gäller t ex tillgångar och skulder, personal och pensionsåtaganden. Det krävs förhandlingar med berörda kommuner när det gäller gränsdragning av vilka uppgifter som regionen respektive kommunen ska svara för t ex när det gäller hemsjukvård och kollektivtrafik. Det bör i princip vara samma uppgiftsfördelning mellan regionen och samtliga kommuner i den nya regionen. 87

89 Följande frågor bör preciseras i avtal: 1. Gentemot kommuner Verksamheter som regionen ska bedriva Reglering av ansvar och finansiellt gränssnitt mellan kommuner och landsting 2. Mellan landsting Utskiftning av tillgångar och skulder Ansvar och förpliktelser för personal Förpliktelser för tidigare anställda Borgen och andra ansvarsförbindelser Förvaltning av bolag och stiftelser När ett ansvarsområde förs över från en part till en annan (från landstinget till en kommun eller från en kommun till landstinget) görs en skatteväxling. Skatteväxlingen innebär en sänkning av skattesatsen för den part som lämnar en verksamhet och en höjning av skattesatsen för den part som tar över verksamheten. När beslutet om en regionbildning fattats bör en skatteväxling göras för de verksamheter där förändringar sker genom ändrad ansvarsfördelning. Skatteväxlingen sker enklast i de gamla länen för att få ett enhetligt gränssnitt mellan kommunal verksamhet och landstingsverksamhet inför indelningsändringen. Skatteväxlingen är nödvändig för att kunna fastställa utdebiteringen i den nybildade regionen och även för att fastställa den länsvisa skattesatsen för regionen och kommunerna. Landstingen kan inte skatteväxla mot enskilda kommuner utan endast mot kommunkollektivet i respektive län. Vid en skatteväxling påverkas både bidrag och avgifter för kommunerna och landstingen i inkomstutjämningen inom ramen för det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Ett förändrat åtagande ska motsvaras av ett förändrat utfall i inkomstutjämningen. Detta sker genom att den länsvisa skattesatsen förändras. Vid en skatteväxling för t ex kollektivtrafiken är det viktigt att stämma av mot utfallet i delmodellen för kollektivtrafik i kostnadsutjämningssystemet inom det kommunalekonomiska utjämningssystemet. Detta ska göras för att undvika att någon part blir dubbelt kompenserad. I det kommunalekonomiska utjämningssystemet har alla kommuner i ett län en enhetlig länsvis skattesats. Summan av landstingets och kommunernas länsvisa skattesatser ska enligt nu gällande regler vara 29,08 kr. Den ekonomiska regleringen bör vara neutral utifrån ett skattebetalarperspektiv för kommuninvånarna oavsett vilken kommun de bor i. Detta innebär att det ska finnas ett enhetligt gränssnitt vad gäller både verksamhet och finansiering mellan landsting och kommuner. 88

90 För att minska ekonomiska övergångseffekter som troligen uppkommer för enskilda kommuner efter en regionbildning föreligger kan det eventuellt finnas behov av en s k mellankommunal skatteutjämning under några år. Mellankommunal skatteutjämning kan användas för att mildra omfördelningseffekter av ändrat verksamhetsgränssnitt t ex i form av huvudmannaskapsförändringar samt införandet av en enhetlig länsvis skattesats. Utjämningen innebär att några kommuner får bidra till systemet medan andra kommuner erhåller utjämning. Totalt är det ett nollsummespel mellan berörda kommuner. Även bidrag till enskilda kommuner kan komma att aktualiseras under en övergångsperiod. Bidrag kan användas för att motverka höjningar av den kommunala skattesatsen. För att en region ska få använda dessa omfördelningsinstrument vid bildande av en region krävs lagstöd. Vid bildandet av Skåne läns landsting och Västra Götalands läns landsting beslutade riksdagen bl a om rätt för landsting och kommunerna i Skåne län och Västra Götalands län att lämna bidrag till annan kommun. I regeringens utredningsdirektiv (2009:62) om en översyn av statlig regional förvaltning m m får utredaren bl a i uppdrag att analysera hur systemet för kommunalekonomisk utjämning påverkas av en ändrad landstingsindelning. Vidare ska utredaren föreslå de ändringar av utjämningssystemet som föranleds av analysen. Utredaren kan också ta fram ett förslag till lag om möjligheter för landstinget och kommunerna i ett län att i utjämningssyfte kunna lämna bidrag till en annan kommun eller landsting vid förberedandet av landstingssammanläggningar. I direktiven sägs vidare att, inför en eventuellt kommande sammanläggning av landsting, finns behov av en lagstiftning avseende indelningsdelegerade för landsting. Utredaren ska därför lämna förslag om en lag om indelningsdelegerade vid indelningsändringar av landsting. Utredningen ska redovisas senast den 15 december Om nu aktuella regionbildningar ska kunna gälla f r o m år 2011 behöver troligen riksdagen fatta beslut om en tillfällig lag för indelningsdelegerade och om ekonomiska bidrag. 8.6 Sammanfattande analys Regionsjukhus Region Svealand klarar kriteriet om ett regionsjukhus genom gemensamt ägande och drift. Den nya regionkommunen innebär att dagens strukturer stärks tre landsting blir ett. De tre landstingen tillsammans räcker dock inte för att skapa ett tillräckligt patientunderlag och därmed finansiell bas för Akademiska sjukhuset. Den långsiktiga verksamheten vid regionsjukhuset blir därmed beroende av att övriga landsting i Uppsala Örebro sjukvårdsregion fortsätter att teckna avtal med regionkommun Svealand. Om så inte sker riskerar såväl etablerade kunskaps- som vårdkedjor att spricka upp. Detta skulle medföra inte bara konsekvenser för verksamheten vid 89

91 Akademiska sjukhuset och länssjukvården i en ny regionkommun utan kan också innebära allvarliga konsekvenser för den statligt finansierade utbildningen och forskningen vid Uppsala Universitet. Det torde även uppstå konsekvenser för Universitetssjukhuset i Örebro och Örebro Universitet om inte den samlade kritiska massan i nuvarande sjukvårdsregion kan behållas. För Akademiska sjukhuset innebär regionkommun Svealand å ena sidan att tre av dagens landsting i sjukvårdsregionen blir ett att sjukhuset får en bredare formell bas, men å andra sidan att det patientunderlag som krävs riskerar att svikta och därmed hotas på sikt hela verksamheten. Detta är den allvarligaste invändningen avseende kriteriet regionsjukhus. De tre länen räcker inte för att ensamma svara för Akademiska sjukhusets kritiska patientunderlag. Frågan hur kriteriet ska bedömas hänger även samman med de vägval som gäller Stockholms läns landstings relationer till grannlandstingen i Mälardalen. En avgörande fråga för den framtida hälso- och sjukvårdsstrukturen i Mälardalen är om en regionkommun där Stockholm och dess grannlän ingår är tänkbar på sikt. Ytterligare en faktor är huruvida förhållandet mellan Karolinska universitetssjukhuset och Akademiska sjukhuset kommer att präglas mer av konkurrens än av nära samarbete. Här kommer de politiska vägvalen både nationellt och regionalt att spela en viktig roll. Inte minst har vägvalen i Stockholm, Västmanland och Sörmland stor betydelse för regionkommun Svealand. Pusslet är därmed komplicerat och nyckelfrågan är hur grannlänen väljer att agera "solidariskt" med dagens sjukvårdsregion eller som "kund" hos den som erbjuder högspecialiserad vård till lägsta pris. Från indelningslagens utgångspunkt kan å ena sidan hävdas att förutsättningarna för att bedriva den landstingskommunala verksamheten inte försämras jämfört med idag. Å andra sidan uppstår heller såvitt kan bedömas inga egentliga fördelar genom den föreslagna indelningsändringen. Sammanfattningsvis bedömer vi att förutsättningarna för hälso- och sjukvårdsverksamheten utifrån indelningslagens kriterium varken försämras eller förbättras jämfört med idag, men att regionkommunen blir för liten för att på egen hand skapa det underlag som krävs för den högspecialiserade vården vid Akademiska sjukhuset. Kunskapsförsörjning Regionkommunen att ha nära tillgång till universitet och dess FoU-resurser. För Akademiska sjukhuset är samspelet med universiteten av avgörande betydelse. Universitetssjukhuset fungerar också som ett nav i nuvarande sjukvårdsregion för spridningen av forskningsresultat och kunskaper för en successiv utveckling av behandlingsmetoderna i vården. Akademiska sjukhuset har således en nyckelroll för kunskapsspridningen i de tre landstingen idag, men också i övriga delar av sjukvårdsregionen. Därför krävs vid ett bildande av Region Svealand gränsöverskridande samarbeten med länen utanför regionen för att Akademiska sjukhuset ska kunna nå ut till hela den sjukvårdsorganisation som idag omfattas av denna 90

92 kunskapsöverföring. Samspelet med Universitetssjukhuset i Örebro är också en viktig faktor. Utan ett institutionellt samarbete inom ramen för sjukvårdsregionen riskerar det uppbyggda kunskapsförsörjningssystemet att bli mindre effektivt. Här räcker således de tre länen i region Svealand inte till för att ensamma trygga detta system regionen och dess regionsjukhus blir beroende av fortsatta avtal om samarbete med övriga län i dagens sjukvårdsregion. Det bör understrykas att det här inte enbart är en fråga om sjukvårdens verksamhet och organisation utan om universitetens och forskningsinstitutionernas underlag. Sjukvårdens organisering och ekonomi Vår samlade slutsats från hälso- och sjukvårdsverksamhetens utgångspunkt är att flertalet ingående faktorer talar för en regionkommun med en större geografi än det aktuella förslaget. Förvisso förändras inte förutsättningarna jämfört med idag, dvs. avtal om regionsjukvård kan även fortsättningsvis tecknas mellan den nuvarande sjukvårdsregionens samtliga dagens parter. Men långsiktigt torde förutsättningarna vara bättre i en större, gemensam geografi. Då skulle förutsättningarna för effektivitet och produktivitet öka och risken för att någon skulle bryta sig ur samverkan minska. Analogt bör en större region än den nu föreslagna kunna leda till en ytterligare effektivisering av sjukvårdsorganisationen, t.ex. genom ökad specialisering vid de enskilda sjukhusen även i denna del av Sverige. Från verksamhetssynpunkt ser vi därför Region Svealand som en möjlig början på en process mot att sjukvårdshuvudmännen i en ännu större geografi slås samman, snarare än som en permanent lösning. Annan samhällsservice och kultur Utgångspunkterna för vår bedömning av en framtida regionkommuns förutsättningar att axla ett ökat ansvar för regionala utvecklingsinsatser är de uppgifter som enligt Ansvarskommittén ska åvila en regionkommun, samt indelningslagens utgångspunkter. När det gäller kriteriet annan samhällsservice och kultur är framförallt en samstämmighet mellan de verksamheter som ska bedrivas och de funktionella arbetsmarknadsregionerna avgörande för hur väl kriteriet uppfylls. Skälet till detta är att verksamheterna riktar sig till människor och företag i deras vardag i en vardagsgeografi som i de flesta avseenden bestäms av den funktionella regionens utbredning. I detta avseende uppfylls enligt vår bedömning kriteriet i huvuddelen av regionen. Uppdelningen av Stockholms arbetsmarknadsregion innebär ett avsteg även om situationen inte försämras jämfört med idag. Priset för tillgång till Stockholms utbud blir dock högre än det skulle bli i en gemensam regionkommun (med t ex med avseende på dagens taxesystem för kollektivt resande). I vissa avseenden, främst beträffande infrastruktur, kollektivtrafik, medfinansiering av olika utvecklings insatser, men även avseende större institutioner som teatrar eller museer, avgör en framtida regionkommuns förmåga att planera, finansiera och driva verksamheten i samspel med stat och andra aktörer hur väl kriteriet uppfylls. Som vi visat tidigare i detta kapitel är de tre länen inblandade i en rad utvecklingsinsatser över länsgränsen, men det är påfallande svårt att hitta samarbeten som 91

93 omfattar enbart de tre länen. En direktvald församling vars geografi motsvarar de tunga utvecklingssamarbetena och kan möta staten torde ha bättre förutsättningar att spela en tyngre roll i de olika förhandlingar och överenskommelser som numera präglar det regionala utvecklingsarbetet än en indirekt vald församling. Allokering av resurser och nödvändiga prioriteringar underlättas också. Inom kulturområdet skulle bildandet av en regionkommun i Svealand kunna medföra förbättrade förutsättningar. För att långsiktigt säkra kulturens utvecklingsmöjligheter och finansiering är samverkan och samspel med andra politikområden och med regionens näringsliv av ökande betydelse. Och precis som inom andra utvecklingsområden blir då regionens ekonomiska resurser en viktig faktor. Pågående samverkan mellan landstingen är liten och antyder att det finns en stor framtida potential och många utvecklingsmöjligheter. Om den statliga kulturutredningens förslag genomförs kommer regionernas roll och inflytande att öka. För att axla detta nya ansvar på ett fullgott sätt kommer inte något av dagens landsting i Svealand att vara tillräckligt stora. Erfarenheterna från försöksregionerna visar på värdet av en stark egen position (politiskt och finansiellt) vid hantering av stora institutioner och i förhandlingar med staten om kulturpåsen. Ekonomi Nästan vartannat landsting redovisade ett underskott år 2008 däribland Landstinget Dalarna och Landstinget Gävleborg. Landstinget i Uppsala län redovisade ett överskott. För år 2009 pekar de tidiga prognoserna på underskott för de tre landstingen på sammanlagt 458 mkr. Sjukvården utgör den helt dominerande delen av regioners och landstings verksamhet. Hälso- och sjukvårdens (exkl tandvård) andel av de totala nettokostnaderna uppgår till ungefär 90 % av de totala nettokostnaderna. Därför hänger frågan om att klara landstingens/regionernas ekonomi nära samman med finansieringen av sjukvården. Nettokostnaden i kr per invånare för hälso- och sjukvården är högre i Landstinget Gävleborg och Landstinget Dalarna men lägre i Landstinget i Uppsala län än i riket. Via kostnadsutjämningen i skatteutjämningssystemet lämnas dock kompensation för ålder, socioekonomi och geografi som till stor del utjämnar skillnaden mellan de tre landstingen och mot riket. Om hela pensionsåtagandet beaktas är det ekonomiska läget bekymmersamt på sikt för flertalet landsting/regioner och många kommuner. På regionnivå uppgår soliditeten inkl hela pensionsskulden år 2008 till -88,6 %, vilket är en förbättring med 0,6 procentenheter sedan år Landstinget Dalarna sticker ut med en negativ soliditet på 155,2 % år Alla tre landstingen har en utmaning under kommande år med att bedriva en effektiv verksamhet samtidigt som gjorda pensionsåtaganden finansieras och en rimlig utdebitering bibehålls. År 2009 har Uppsala läns landsting en utdebitering som understiger rikets (10,37 kr) medan övriga två landsting ligger över riksgenomsnittet på 10,80 kr. För att få 92

94 lika stora skatteintäkter som landstingen tillsammans har skulle skattesatsen i regionen behöva sättas till 10,69 kr. Sammanfattningsvis kan konstateras att etablerandet av Svealandsregionen kan innebära en nystart i strävandena att åstadkomma en ekonomisk balans på kort och lång sikt. I en större region finns troligen större möjligheter till skalfördelar inom den specialiserade vården genom samplanering och bättre arbetsfördelning mellan olika vårdenheter. 93

95 REFERENSER OCH BILAGOR Bilaga 1: Arbetsmarknadsregioner 2030 och län 2009 Bilaga 2: Rapportbilaga: Landets sjukvårdsregioner Ekonomi region Svealand Identitet Historiska samband Svealand 94

96 BILAGA 1: Arbetsmarknadsregioner 2030 och län 2009 Källa: NUTEK /Tillväxtverket

97 BILAGA 2: Landets sjukvårdsregioner Kartan: Landets sjukvårdsregioner. Källa: Norrlandstingens Regionförbund 96

Regionkommun Svealand. Utredning av ansökningar från landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län

Regionkommun Svealand. Utredning av ansökningar från landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län Regionkommun Svealand Utredning av ansökningar från landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län Regionkommun Svealand Utredning av ansökningar från landstingen i Dalarna, Gävleborg och Uppsala län

Läs mer

Regionkommuner i norra Sverige. Utredning av ansökningar från landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland

Regionkommuner i norra Sverige. Utredning av ansökningar från landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland Regionkommuner i norra Sverige Utredning av ansökningar från landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland Regionkommuner i norra Sverige Utredning av ansökningar från landstingen

Läs mer

Utredning av ansökningar från landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland

Utredning av ansökningar från landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland Kommunstyrelsen 2009-09-28 184 478 Arbets- och personalutskottet 2009-09-28 207 456 Dnr 09.560 10 oktks18 Utredning av ansökningar från landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland

Läs mer

Kommittédirektiv. Tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av statlig regional förvaltning m.m. (Fi 2009:07) Dir. 2010:12

Kommittédirektiv. Tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av statlig regional förvaltning m.m. (Fi 2009:07) Dir. 2010:12 Kommittédirektiv Tilläggsdirektiv till utredningen Översyn av statlig regional förvaltning m.m. (Fi 2009:07) Dir. 2010:12 Beslut vid regeringssammanträde den 11 februari 2010 Sammanfattning av uppdraget

Läs mer

Kommittédirektiv. Tilläggsdirektiv till Indelningskommittén (Fi 2015:09) Dir. 2017:72. Beslut vid regeringssammanträde den 22 juni 2017

Kommittédirektiv. Tilläggsdirektiv till Indelningskommittén (Fi 2015:09) Dir. 2017:72. Beslut vid regeringssammanträde den 22 juni 2017 Kommittédirektiv Tilläggsdirektiv till Indelningskommittén (Fi 2015:09) Dir. 2017:72 Beslut vid regeringssammanträde den 22 juni 2017 Sammanfattning Regeringen beslutade den 2 juli 2015 att ge en kommitté

Läs mer

Regionkommuner i norra Sverige. Rapportbilaga till utredning av ansökningar från landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland

Regionkommuner i norra Sverige. Rapportbilaga till utredning av ansökningar från landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland Regionkommuner i norra Sverige Rapportbilaga till utredning av ansökningar från landstingen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland Regionkommuner i norra Sverige Rapportbilaga till utredning

Läs mer

SAMMANDRAG AV SOU 2016:48 REGIONAL INDELNING TRE NYA LÄN

SAMMANDRAG AV SOU 2016:48 REGIONAL INDELNING TRE NYA LÄN SAMMANDRAG AV SOU 2016:48 REGIONAL INDELNING TRE NYA LÄN Utredningen har haft fyra utgångspunkter för en ny indelning i län och landsting: Jämnstarka län och landsting befolkningens storlek är viktig eftersom

Läs mer

Remissyttrande - Regional indelning - tre nya län

Remissyttrande - Regional indelning - tre nya län Protokollsutdrag 2016-10-12 Kommunstyrelsen KS 2016/328 Kommunstyrelsen 2016-10-12 160 Dnr KS 2016/328 Remissyttrande - Regional indelning - tre nya län Ärendebeskrivning Indelningskommittén har lämnat

Läs mer

Remissvar- Regional indelning tre nya län, SOU 2016:48

Remissvar- Regional indelning tre nya län, SOU 2016:48 Region Jönköpings län Remissvar- Regional indelning tre nya län, SOU 2016:48 Region Jönköpings län (RJL) har getts möjlighet att yttra sig över remissen Regional indelning tre nya län. Regionen har tagit

Läs mer

Förändring av det regionala utvecklingsansvaret i Östergötland

Förändring av det regionala utvecklingsansvaret i Östergötland 1(8) Landstingsstyrelsen Förändring av det regionala utvecklingsansvaret i Östergötland Inledning Regionfrågan har diskuterats under lång tid i Sverige och i Östergötland. I mars 2008 undertecknade partidistrikten

Läs mer

Yttrande från Ludvika kommun angående regional indelning

Yttrande från Ludvika kommun angående regional indelning Kommunstyrelsens stab Åke Sandberg YTTRANDE Datum 2016-09-08 Ert datum Diarienummer KS 2016/ Er referens Fi2016/0258/K Sida 1(4) Kopia till Samtliga nämnder och kommunala bolag Finansdepartementet Yttrande

Läs mer

Sammanträdesdatum Kommunstyrelsen

Sammanträdesdatum Kommunstyrelsen Gagnefs kommun Sammanträdesprotokoll Sammanträdesdatum Sida Kommunstyrelsen 2016-09-20 37 Dnr KS/2016:160/00 Ks 134 Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) yttrande Kommunstyrelsens beslut 1. Anta

Läs mer

Datum Regional indelning; tre nya län - delbetänkande av indelningskommittén (SOU 2016:48) - remiss

Datum Regional indelning; tre nya län - delbetänkande av indelningskommittén (SOU 2016:48) - remiss . Kommunstyrelsen BENGTSFORS KOMMUN SAMMANTRÄDESPROTOKOLL 2016-09-14 12(33) Finansdepartementet KS 220 Dnr KSN 2016-000587 Regional indelning; tre nya län - delbetänkande av indelningskommittén (SOU 2016:48)

Läs mer

Regional indelning tre nya län (SoU 2016:48), diarienr Fi2016/02568/K

Regional indelning tre nya län (SoU 2016:48), diarienr Fi2016/02568/K Dokumenttyp: Yttrande Datum: 2016-09-05 Tjänsteställe: Kansli Mottagare: Kommunstyrelsen Handläggare: Kerstin Söderlund E-postadress: kerstin.soderlund@smedjebacken.se Telefonnr: 0240-660090 Diarienummer:

Läs mer

Remissvar Örebro län

Remissvar Örebro län Remissvar Örebro län Fakta 17 remissinstanser; Regionförbundet, Länsstyrelsen, Landstinget, USÖ Örebro universitet, Örebro, Lekeberg, Karlskoga, Degerfors Hallsberg, Kumla, Laxå, Askersund, Nora, Lindesberg,

Läs mer

Alternativa regionbildningar

Alternativa regionbildningar Alternativa regionbildningar Några utgångspunkter för en i Svealandsområdet Januari 2008 Fredrik Eliasson Agneta Stål 2 Förord Att av dagens befintliga bilda större och regionkommuner är en synnerligen

Läs mer

Sammanfattning. Synpunkter på delbetänkandet. Fördel storstadsregionerna (5)

Sammanfattning. Synpunkter på delbetänkandet. Fördel storstadsregionerna (5) 2016-10-05 1(5) Vårt diarienr: KS.2016.140 Fi2016/02568/K Finansdepartementet 103 33 Stockholm Remissvar Remiss - Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) Gislaveds kommun har getts möjlighet att

Läs mer

Tjänsteutlåtande - Remissyttrande gällande Regional indelning -tre nya län

Tjänsteutlåtande - Remissyttrande gällande Regional indelning -tre nya län 1 (4) Tjänsteutlåtande - Remissyttrande gällande Regional indelning -tre nya län Förslag till beslut beslutar att anta förslag till remissyttrande gällande delbetänkande Regional indelning tre nya län

Läs mer

Regional indelning tre nya län. 9 september 2016

Regional indelning tre nya län. 9 september 2016 Regional indelning tre nya län 9 september 2016 Indelningskommitténs direktiv Utgå ifrån kommungränser och arbetsmarknadsregioner Ansvarskommittén o Sjöstrands utredning Förändring av fördelning av uppgifter

Läs mer

Regionbildningsprocessen. 17 maj 2016

Regionbildningsprocessen. 17 maj 2016 Regionbildningsprocessen 17 maj 2016 En regionreform för att skapa en robust regional samhällsorganisation som kan möta framtidens utmaningar såväl för tillväxt och sysselsättning som hälso- och sjukvård

Läs mer

101 Finansdepartementets remiss om regional indelning, tre nya län (SOU 2016:48)

101 Finansdepartementets remiss om regional indelning, tre nya län (SOU 2016:48) Kommunstyrelsens allmänna utskott Sammanträdesprotokoll Sammanträdesdatum 2016-09-21 6(9) 101 Finansdepartementets remiss om regional indelning, tre nya län (SOU 2016:48) Dnr 2016.0298.913 Sammanfattning

Läs mer

Yttrande över remiss av betänkandet Regional indelning tre nya län, (SOU 2016:48)

Yttrande över remiss av betänkandet Regional indelning tre nya län, (SOU 2016:48) Ert dnr Fi 2016/02568/K Regeringskansliet Finansdepartementet 103 33 Stockholm Yttrande över remiss av betänkandet Regional indelning tre nya län, (SOU 2016:48) Kommunstyrelsen i Piteå kommun beslutade

Läs mer

Ny regional indelning- varför då? Christer Nylén Seniorkonsult

Ny regional indelning- varför då? Christer Nylén Seniorkonsult Ny regional indelning- varför då? Christer Nylén Seniorkonsult Regionfrågan är absolut inte en ny fråga Har utretts många gånger Tre huvudspår Den regionala nivåns ansvar Uppgiftsfördelningen stat-landsting

Läs mer

Remiss Indelningskommitténs betänkande Myndighetsgemensam indelning samverkan på regional nivå (SOU 2018:10)

Remiss Indelningskommitténs betänkande Myndighetsgemensam indelning samverkan på regional nivå (SOU 2018:10) 1 (6) Handläggare: Anette Jansson Tillväxt- och regionplanenämnden Remiss Indelningskommitténs betänkande Myndighetsgemensam indelning samverkan på regional nivå (SOU 2018:10) Ärendebeskrivning Stockholms

Läs mer

Stefan Wallenå Chef sektor ledning 389 Kristofer Svensson Chef sektor samhällsbyggnad 389. Ida Ekeroth. Kommunledningskontoret enligt överenskommelse

Stefan Wallenå Chef sektor ledning 389 Kristofer Svensson Chef sektor samhällsbyggnad 389. Ida Ekeroth. Kommunledningskontoret enligt överenskommelse Sida 1 Beslutande organ Plats och tid Beslutande Stadshuset, sammanträdesrum Torsö, fredagen den 23 september 2016 kl 14:30 15.00 Johan Abrahamsson (M) Ordförande Rune Skogsberg (C) 1:e vice ordförande

Läs mer

Från försöksverksamhet till regionreform

Från försöksverksamhet till regionreform Från försöksverksamhet till regionreform Regionbildning en demokratisk utveckling Innehåll Vad innebär regionalisering Vad har skett i Sverige Erfarenheter Vad har skett i Norrbotten Var står vi nu? Regionfrågan

Läs mer

Svar på remiss från Stockholms läns landsting - Förslag att ansöka om regionbildning i Stockholms län, LS

Svar på remiss från Stockholms läns landsting - Förslag att ansöka om regionbildning i Stockholms län, LS Kommunkansliet Till Kommunstyrelsen Datum 2016-02-09 Dnr KS 2015/0380 Svar på remiss från Stockholms läns landsting - Förslag att ansöka om regionbildning i Stockholms län, LS 2015-0997 Sammanfattning

Läs mer

Yttrande över Ansvarskommitténs slutbetänkande: Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10)

Yttrande över Ansvarskommitténs slutbetänkande: Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft (SOU 2007:10) 1 (5) Landstingsstyrelsens förvaltning Landstingsdirektören Handläggare: Börje Wredén Landstingsstyrelsen Yttrande över Ansvarskommitténs slutbetänkande: Hållbar samhällsorganisation med utvecklingskraft

Läs mer

Sammanfattande redogörelse av genomförda dialoger med länets kommuner om en eventuell regionbildning i Stockholms län.

Sammanfattande redogörelse av genomförda dialoger med länets kommuner om en eventuell regionbildning i Stockholms län. Stockholms läns landsting 1(6) Landstingsstyrelsens förvaltning Landstingsdirektörens stab TJÄNSTEUTLÅTANDE Handläggare: Clara Wahren Regionbildning i Stockholms län Ärendebeskrivning Landstingsstyrelsens

Läs mer

Frågor och svar Region i Örebro län

Frågor och svar Region i Örebro län Projekt Region 2015 Frågor och svar Region i Örebro län Vad är poängen med att bilda en region inom Örebro län? Erfarenheter från tidigare regionbildningar i Sverige visar bland annat på följande positiva

Läs mer

Svar på remiss Regional indelning tre nya län, delbetänkande av Indelningskommittén, SOU 2016:48

Svar på remiss Regional indelning tre nya län, delbetänkande av Indelningskommittén, SOU 2016:48 Handläggare Vårt diarienummer Er beteckning Datum n 1(5) Ann-Katrin Sundelius KS2016/ 2016-09-26 Svar på remiss Regional indelning tre nya län, delbetänkande av Indelningskommittén, SOU 2016:48 Förslag

Läs mer

Indelningskommittén, Fi 2015:09

Indelningskommittén, Fi 2015:09 , Fi 2015:09 En ny indelning av län och landsting Dagens länsindelning Väsentligt färre län och landsting medborgar- och näringslivsperspektiv utgå ifrån kommungränser och arbetsmarknadsregioner Ansvarskommittén

Läs mer

Reservation. Regionförbundet, Förbundsstyrelsen 22 september 2016 Regional indelning tre nya län remissyttrande till Finansdepartementet

Reservation. Regionförbundet, Förbundsstyrelsen 22 september 2016 Regional indelning tre nya län remissyttrande till Finansdepartementet Reservation Regionförbundet, Förbundsstyrelsen 22 september 2016 Regional indelning tre nya län remissyttrande till Finansdepartementet Regeringen gav den s.k. indelningskommittén i uppdrag att se över

Läs mer

Kommunstyrelsen Datum 1 (5) Kommunledningskontoret 2016-10-12 KSKF/2016:423 Demokrati och välfärd Marita Skog 016-710 55 19 Finansdepartementet Remissvar - Delbetänkande av indelningskommittén -Regional

Läs mer

Remissyttrande gällande Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48)

Remissyttrande gällande Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) Sid 1 (3) Remissyttrande Fi 2016/02568/K Dnr 16KS321-7 2016-10-04 Finansdepartementet fi.registrator@regeringskansliet.se Remissyttrande gällande Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) Gävle kommun

Läs mer

Regionfrågan- vad händer nu? 6 december 2016

Regionfrågan- vad händer nu? 6 december 2016 Regionfrågan- vad händer nu? 6 december 2016 Att ro i land en reform så omfattande som regionindelningen kräver en politisk vilja bortom nästa opinionsmätning. I dagens läge är det mer troligt att Jesus

Läs mer

121 Remiss - Regional indelning - tre nya län

121 Remiss - Regional indelning - tre nya län 121 Remiss - Regional indelning - tre nya län Beslut Dnr KS 16/0223 2. överlämnar kommunledningskontorets tjänsteskrivelse med Camilla Jansons (S) m.fl. tillägg, som yttrande över remissen till Finansdepartementet.

Läs mer

Yttrande över betänkandet (SOU 2016:48) Regional indelning tre nya län

Yttrande över betänkandet (SOU 2016:48) Regional indelning tre nya län Tjänsteställe, handläggare Hans Wiklund 2016 10 06 16LS6596 1(8) Regional utvecklingsdirektör Distribution Yttrande över betänkandet (SOU 2016:48) Regional indelning tre nya län Finansdepartementet har

Läs mer

Regionalt utvecklingsansvar i Östergötlands, Kronobergs och Jämtlands län

Regionalt utvecklingsansvar i Östergötlands, Kronobergs och Jämtlands län Konstitutionsutskottets betänkande Regionalt utvecklingsansvar i Östergötlands, Kronobergs och Jämtlands län _ Sammanfattning I betänkandet behandlas regeringens proposition 2013/14:122 Regionalt utvecklingsansvar

Läs mer

Remiss av förslag att ansöka om Regionbildning i Stockholms län

Remiss av förslag att ansöka om Regionbildning i Stockholms län Stockholms lans landsting Landstingsstyrelsen 2015-11-03 LS 2015-0997 Kommunerna i Stockholms län Remiss av förslag att ansöka om Regionbildning i Stockholms län Landstingsfallmäktige har i budgeten för

Läs mer

Nu bildar vi region i Dalarna. Vi samarbetar för regionbildning

Nu bildar vi region i Dalarna. Vi samarbetar för regionbildning P Nu bildar vi region i Dalarna Vi samarbetar för regionbildning Dalarna är redo för en ny regionorganisation Genom att samla kraft och kompetens i en gemensam organisation blir vi starkare och tillsammans

Läs mer

REMISSVAR 1 Jämtland Härjedalen

REMISSVAR 1 Jämtland Härjedalen REMISSVAR 1 Finansdepartementet Kommunenheten 103 33 Stockholm Remissvar Regional indelning Tre nya län SOU 2016:48 (dnr Fi 2016/02568/K) Liberalerna i Jämtland Härjedalen avvisar förslaget att bilda ett

Läs mer

Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48)

Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) YTTRANDE Vårt ärendenr: 2016-10-07 Ert dnr: Sektionen för demokrati och styrning Håkan Brynielsson Finansdepartementet 103 33 STOCKHOLM Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) Sveriges Kommuner

Läs mer

Nu bildar vi region i Dalarna

Nu bildar vi region i Dalarna Nu bildar vi region i Dalarna Den 1 januari 2019 bildar vi region Då förenas Landstinget Dalarna och Region Dalarna i en ny regionorganisation. Sammanslagningen gör att kopplingen mellan hälsa, välfärd

Läs mer

Nu bildar vi nya Region Örebro län

Nu bildar vi nya Region Örebro län Nu bildar vi nya Region Örebro län LJUSNARSBERG HÄLLEFORS Bra ska bli bättre med ny regionorganisation KARLSTAD 50 LINDESBERG NORA KARLSKOGA E18 ÖREBRO DEGERFORS LEKEBERG KUMLA LAXÅ HALLSBERG ASKERSUND

Läs mer

Regional indelning tre nya län (SoU 2016:48)

Regional indelning tre nya län (SoU 2016:48) Annika Strand TJÄNSTESKRIVELSE KS303-16 010 1(6) Yttrande Finansdepartementets remiss om regional indelning tre nya län (SOU 2016:48) Bakgrund Ett delbetänkande från indelningskommittén gällande ny regional

Läs mer

Remissvar Indelningskommitténs betänkande Myndighetsgemensam indelning samverkan på regional nivå (SOU 2018:10)

Remissvar Indelningskommitténs betänkande Myndighetsgemensam indelning samverkan på regional nivå (SOU 2018:10) 2018-08-31 Diarienummer: Ä 2018-515 Finansdepartementet, remissvar Ert Dnr: Fi2018/00966/K Remissvar Indelningskommitténs betänkande Myndighetsgemensam indelning samverkan på regional nivå (SOU 2018:10)

Läs mer

2014-08-28. Vi blir Region Jönköpings län

2014-08-28. Vi blir Region Jönköpings län 2014-08-28 Region Jönköpings län Vi bildar region i Jönköpings län. Det är en resa mot en ny kraftfull och demokratiskt vald organisation med ansvar för hälso- och sjukvård och för regional utveckling

Läs mer

Svar till indelningskommittén

Svar till indelningskommittén 1 Bakgrund Indelningskommitté och samverkansgrupp träffats 21 oktober Kommittén presenterade då sitt arbete. Diskussion om kriterier Skriftlig återkoppling inför nästa möte den 20 december Landstingsstyrelsen

Läs mer

Remiss från Finansdepartementet om regional indelning -tre nya län, statens offentliga utredningar 2016:48

Remiss från Finansdepartementet om regional indelning -tre nya län, statens offentliga utredningar 2016:48 Protokollsutdrag Kommunstyrelsen 2016-09-28 260 Dnr KS 2016/00357 Remiss från Finansdepartementet om regional indelning -tre nya län, statens offentliga utredningar 2016:48 Sammanfattning Regeringen tillsatte

Läs mer

Ärende 8. Remiss om Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå

Ärende 8. Remiss om Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå Ärende 8 Remiss om Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå Tjänsteskrivelse 1 (3) 2018-08-07-11 KS 2018.00189 Kommunstyrelsens ledningskontor Handläggare Hans Bergh-Nilsson Kommunstyrelsen

Läs mer

Yttrande över delbetänkandet Regional indelning tre nya län (SOU 2016:48)

Yttrande över delbetänkandet Regional indelning tre nya län (SOU 2016:48) 1(3) KOMMUNSTYRELSEN Kommunledningsstaben YTTRANDE 2016-09-26 Dnr 2016/185 Marina Tilderlindt Finansdepartementet 054-51 51 34 fi.registrator@regeringskansliet.se marina.tilderlindt@hammaro.se Fi2016/02568/K

Läs mer

Yttrande över Indelningskommitténs delbetänkande Regional indelning tre nya län, SOU 2016:48

Yttrande över Indelningskommitténs delbetänkande Regional indelning tre nya län, SOU 2016:48 1(7) Till Finansdepartementet Regeringskansliet 103 33 Stockholm Yttrande över Indelningskommitténs delbetänkande Regional indelning tre nya län, SOU 2016:48 antaget av styrelsen för Miljöpartiet de gröna

Läs mer

Kriterier för värdering av ägarskap och fördelningsmodell

Kriterier för värdering av ägarskap och fördelningsmodell Projektgruppen för nytt aktieägaravtal 2008-01-25 Kriterier för värdering av ägarskap och fördelningsmodell För att ge ett underlag för en bedömning av för- och nackdelar med alternativa ägarstrukturer;

Läs mer

Remissammanställning: Regionbildning i Stockholms län

Remissammanställning: Regionbildning i Stockholms län 2016-08-16 1 (8) Remissammanställning: Regionbildning i Stockholms län Kommunerna i Stockholms län har fått möjlighet att yttra sig över Stockholms läns landstings intention att skicka in en ansökan om

Läs mer

Regional indelning tre nya län (SoU 2016:48)

Regional indelning tre nya län (SoU 2016:48) Regional indelning tre nya län (SoU 2016:48) Ja till Svealands län och landsting Säters kommuns kommunstyrelses sammanvägda bedömning av Indelningskommitténs förslag om att bilda ett nytt landsting i Svealands

Läs mer

Hälso- och sjukvårdens utveckling i Landstinget Västernorrland

Hälso- och sjukvårdens utveckling i Landstinget Västernorrland Hälso- och sjukvårdens utveckling i Landstinget Västernorrland 2016-09-20 2(7) 1. Inledning Landstinget Västernorrland driver ett omfattande omställningsarbete för att skapa en ekonomi i balans. Men jämte

Läs mer

Norrbotten

Norrbotten Sida 1 av 6 Finansdepartementet Remissyttrande Indelningskommitténs förslag SOU 2016:48 (Finansdepartementet diarienummer Fi2016/02568/K) Centerpartiet i Norrbotten är i grunden positiva till en regionbildning

Läs mer

Kommittédirektiv. Kompetensinsatser gällande ny plan- och bygglag. Dir. 2010:55. Beslut vid regeringssammanträde den 12 maj 2010

Kommittédirektiv. Kompetensinsatser gällande ny plan- och bygglag. Dir. 2010:55. Beslut vid regeringssammanträde den 12 maj 2010 Kommittédirektiv Kompetensinsatser gällande ny plan- och bygglag Dir. 2010:55 Beslut vid regeringssammanträde den 12 maj 2010 Sammanfattning En särskild utredare ska underlätta införandet av en ny planoch

Läs mer

Sammanfattning Bakgrund Regeringen beslutade den 2 mars 2017 att utse en särskild utredare med uppdrag att utifrån en fördjupad analys av förslag i betänkandet Effektiv vård (SOU 2016:2) stödja landstingen,

Läs mer

Starka kommuner utgör basen i den svenska modellen

Starka kommuner utgör basen i den svenska modellen Starka kommuner utgör basen i den svenska modellen Lång tradition av kommunalt självstyre som syftar till att stärka demokratin och göra offentlig verksamhet mer effektiv Kommunerna har betydande ansvarsområden

Läs mer

Indelningskommitténs delbetänkande Regional indelning tre nya län (SOU 2016:48)

Indelningskommitténs delbetänkande Regional indelning tre nya län (SOU 2016:48) 2016-10-06 102-25947-2016 1(5) Regeringskansliet Finansdepartementet fi.registrator@regeringskansliet.se Indelningskommitténs delbetänkande Regional indelning tre nya län (SOU 2016:48) (dnr Fi2016/02568/K)

Läs mer

Regionbildning - sammanfattning av lärandefasen

Regionbildning - sammanfattning av lärandefasen PM 1 (7) 2016-01-27 Regionbildning - sammanfattning av lärandefasen Gemensamma utgångspunkter Arbetet med bildande av regionkommuner i Sverige pågår. Vid ingången av 2015 bildades sex nya. Ytterligare

Läs mer

Erfarenheter från Västra Götalandsregionen

Erfarenheter från Västra Götalandsregionen Erfarenheter från Västra Götalandsregionen Huvudskäl En mindre rörig svensk samhällsapparat och ett mer effektivt beslutsfattande och genomförande av reformer. Uppnå en jämlik och högkvalitativ hälso-

Läs mer

Yttrande över Indelningskommitténs delbetänkande: Regional indelning tre nya län (SOU 2016:48)

Yttrande över Indelningskommitténs delbetänkande: Regional indelning tre nya län (SOU 2016:48) KOMMUNLEDNINGSKONTORET Handläggare Dahlmann Christian Datum 2016-09-12 Diarienummer KSN-2016-1535 Kommunstyrelsen Yttrande över Indelningskommitténs delbetänkande: Regional indelning tre nya län (SOU 2016:48)

Läs mer

Majvor Westberg Jönsson. Pia Embretsén. Caroline Schmidt. Majvor Westberg Jönsson

Majvor Westberg Jönsson. Pia Embretsén. Caroline Schmidt. Majvor Westberg Jönsson Protokoll 1 (8) Plats och tid: A-salen, Guldsmeden, Hudiksvall kl 09.00-12.10 Förtroendevalda: Beslutande: Ej beslutande: Caroline Schmidt (C), ordf, Stefan Bäckström (C) Jonas Holm (M) Håkan Rönström

Läs mer

Regionbildning i Stockholms län Landstingsstyrelsen beslutar dels föreslå landstingsfullmäktige besluta

Regionbildning i Stockholms län Landstingsstyrelsen beslutar dels föreslå landstingsfullmäktige besluta Landstingsstyrelsen Liberalerna, Kristdemokraterna, Centerpartiet Förslag till beslut LS 2015-0997 Ärende 34 Regionbildning i Stockholms län Landstingsstyrelsen beslutar dels föreslå landstingsfullmäktige

Läs mer

Sammanfattande redogörelse av genomförda dialoger med länets kommuner om en eventuell regionbildning i Stockholms län.

Sammanfattande redogörelse av genomförda dialoger med länets kommuner om en eventuell regionbildning i Stockholms län. Stockholms läns landsting 1 (2) Landstingsradsberedningen SKRIVELSE 2016-11-09 LS 2015-0997 Landstingsstyrelsen Regionbildning i Stockholms län Föredragande landstingsråd: Gustav Hemming Ärendebeskrivning

Läs mer

Remiss: Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) Dnr 2016/00443

Remiss: Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) Dnr 2016/00443 KALLELSE Datum 2016-09-28 Kommunstyrelsen Ledamöter Carina Lund (M), Ordförande Liselotte Grahn Elg (M), 1:e vice ordförande Leif Zetterberg (C) Christian Nordberg (MP) Håkan Welin (L) Fred Rydberg (KD)

Läs mer

Statens regionala indelning

Statens regionala indelning 2012-02-21 1 (8) Avdelningen för Ekonomi och styrning Bo Per Larsson Statens regionala indelning Bakgrund Denna PM behandlar statens regionala indelning utifrån kommun- och landstingssektorns perspektiv.

Läs mer

Remiss om Uppdrag att se över och föreslå ändringar i reglerna om landsbygdsutveckling i strandnära läge

Remiss om Uppdrag att se över och föreslå ändringar i reglerna om landsbygdsutveckling i strandnära läge 1 (6) Tillväxt- och regionplaneförvaltningen Handläggare: Karin Willis Tillväxt- och regionplanenämnden Remiss om Uppdrag att se över och föreslå ändringar i reglerna om landsbygdsutveckling i strandnära

Läs mer

Större regioner, Svealandsregionen och Region Gävleborg. regiongavleborg.se

Större regioner, Svealandsregionen och Region Gävleborg. regiongavleborg.se Större regioner, Svealandsregionen och Region Gävleborg Detta har hänt 1634: Axel Oxenstierna lät indela Sverige i jämnstora län med fasta länsgränser 1957: Riksdagens revisorer pekade på att länen inte

Läs mer

Version Gruppens uppdrag var att för området Tillväxt och Innovation

Version Gruppens uppdrag var att för området Tillväxt och Innovation ÖSTERGÖTLAND EN VÄRDESKAPANDE REGION 1. Uppdraget Gruppens uppdrag var att för området Tillväxt och Innovation 2. Arbetet 1. Inventera nuläget (vad är gjort hittills och varför, gällande strategier och

Läs mer

Remissvar: Regional indelning - tre nya län

Remissvar: Regional indelning - tre nya län 1 (5) Finansdepartementet 103 33 Stockholm Remissvar: Regional indelning - tre nya län Ax Amatörkulturens samrådsgrupp översänder härmed sina synpunkter och kommentarer till ovan angivna betänkande (SOU

Läs mer

Norrbotten

Norrbotten Sida 1 av 6 Finansdepartementet Remissyttrande Indelningskommitténs förslag SOU 2016:48 (Finansdepartementet diarienummer Fi2016/02568/K) Centerpartiet i är i grunden positiva till en regionbildning där

Läs mer

Yttrande över SOU (2018:10) Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå

Yttrande över SOU (2018:10) Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå Tjänsteutlåtande 1 (7) 2018-05-17 Yttrande över SOU (2018:10) Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå Förslag till beslut Kommunstyrelsens allmänna utskott föreslår kommunstyrelsen besluta

Läs mer

förändrad regional indelning

förändrad regional indelning Promemoria Finansdepartementet 2008 05 26 Fi2008/4137 Förändrad regional indelning Redovisning av uppdrag att samordna diskussioner om förändrad regional indelning Jan Åke Björklund 2 Förändrad regional

Läs mer

Sammanställning av enkät

Sammanställning av enkät 1. Svarande: Liberalerna:1 Moderaterna: 2 Kristdemokraterna: 2 svar (ett gemensamt dokument) Socialdemokraterna: 1 (meddelar att enkäter ej besvaras) Miljöpartiet: 2 2. Har du en uppfattning om hur storregioner,

Läs mer

Yttrande 1 (5) Datum 2016-01-14

Yttrande 1 (5) Datum 2016-01-14 1 (5) Indelningskommittén fi.indelningskommitten@regeringskansliet.se YTTRANDE ÖVER ARBETET MED NY LÄNS- OCH LANDSTINGSINDELNING Indelningskommittén har ställt två frågor till länsstyrelserna, dels om

Läs mer

YTTRANDE ÖVER REMISS LITE MER LIKA. ÖVERSYN AV KONSTNADSUTJÄMNINGEN FÖR KOMMUNER OCH LANDSTING (SOU 2018:74)

YTTRANDE ÖVER REMISS LITE MER LIKA. ÖVERSYN AV KONSTNADSUTJÄMNINGEN FÖR KOMMUNER OCH LANDSTING (SOU 2018:74) 1 (5) 2019-05-14 RV190300 Er beteckning Fi2018/03212/K Finansdepartementet 103 33 Stockholm fi.remissvaregeringskansliet.se fi.ofa.k.remisseregeringskansliet.se YTTRANDE ÖVER REMISS LITE MER LIKA. ÖVERSYN

Läs mer

Kommunstyrelsens arbetsutskott 2015-06-12 1 (5) Roland Åkesson (C), ordförande Britt-Marie Domeij (M)

Kommunstyrelsens arbetsutskott 2015-06-12 1 (5) Roland Åkesson (C), ordförande Britt-Marie Domeij (M) Sida Kommunstyrelsens arbetsutskott 2015-06-12 1 (5) Plats och tid Kommunhuset den 12 juni 2015 kl. 08.00 10.00 Beslutande Roland Åkesson (C), ordförande Britt-Marie Domeij (M) Lars Hollner (S) Ann Petersson

Läs mer

Pensionsskulder riskerar framtidens sjukvård. En rapport om landstingens pensionsskulder

Pensionsskulder riskerar framtidens sjukvård. En rapport om landstingens pensionsskulder Pensionsskulder riskerar framtidens sjukvård En rapport om landstingens pensionsskulder Olika förutsättningar för respektive landsting Pensionsskulden är den totala skulden för pensioner som landstingen

Läs mer

Framtida arbete med Regionalt utvecklingsprogram (RUP) - när regionkommun bildats i Västmanland

Framtida arbete med Regionalt utvecklingsprogram (RUP) - när regionkommun bildats i Västmanland 1 (9) 1 BAKGRUND 1.1 Förordningen om regionalt tillväxtarbete Detta dokument beskriver hur den framtida regionkommunen i Västmanland kan hantera det styrande strategidokumentet Regionalt utvecklingsprogram

Läs mer

Statliga jobb. till Gävleborg

Statliga jobb. till Gävleborg Statliga jobb till Gävleborg Inledning Varför statliga jobb till Gävleborg? Genom att ingå ett samhällskontrakt vill vi utveckla Gävleborg och hålla ihop Sverige. Den 25 juni 2015 beslutade regeringen

Läs mer

Att bygga region erfarenheter från bildandet av regioner.

Att bygga region erfarenheter från bildandet av regioner. Att bygga region erfarenheter från bildandet av regioner Lisbet.mellgren@skl.se susanne.sahlin@rvn.se Intensivt utredande Regionutredningen (SOU:1992:63) Västsverigeutredningen (SOU:1992:66) Regionberedningen

Läs mer

Sörmland som länsregion Regionstyrelsens konferens

Sörmland som länsregion Regionstyrelsens konferens Sörmland som länsregion Regionstyrelsens konferens 2017-03-30 Cristine Dahlbom Nygren, regiondirektör Regionförbundet Sörmland Catharina Frändberg, biträdande regiondirektör Regionförbundet Sörmland Eva

Läs mer

Kan samverkan förstärka kapaciteten i kommuner och regioner? Stockholm den 25 april 2017 Bo Per Larsson, Intellectum

Kan samverkan förstärka kapaciteten i kommuner och regioner? Stockholm den 25 april 2017 Bo Per Larsson, Intellectum Kan samverkan förstärka kapaciteten i kommuner och regioner? Stockholm den 25 april 2017 Bo Per Larsson, Intellectum Kommunal självstyrelse historiskt samhällskontrakt Kommuner och landsting har en central

Läs mer

Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå

Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå YTTRANDE Vårt ärendenr: 2018-06-15 Sektionen för lokal och regional utveckling Lisbet Mellgren Finansdepartementet 10333 STOCKHOLM Myndighetsgemensam indelning - samverkan på regional nivå Sammanfattning

Läs mer

Protokoll 2016-09-29 Kommunstyrelsen 136 Remiss - Regional indelning - tre nya län Dnr KS 2016-204 En kommitté har på uppdrag från regeringen arbetat fram ett förslag på en ny indelning av län och landsting.

Läs mer

Yttrande över promemorian Förslag till höjd garantinivå i inkomstutjämningen för landstingen

Yttrande över promemorian Förslag till höjd garantinivå i inkomstutjämningen för landstingen Landstingsstyrelsens förvaltning SLL Ekonomi och Finans 1 (5) LS 1101-0013 Landstingsstyrelsen Yttrande över promemorian Förslag till höjd garantinivå i inkomstutjämningen för landstingen Ärendet Stockholms

Läs mer

februari 2012 Företagsamheten 2012 Gotlands län

februari 2012 Företagsamheten 2012 Gotlands län februari 2012 Företagsamheten 2012 Gotlands län Innehåll Inledning... 2 Sammanfattning Gotlands län.... 3 Företagsamheten... 4 Ung företagsamhet... 4 Kvinnors företagsamhet.... 4 Historisk toppnotering

Läs mer

Hälso- och sjukvårdsnämnden

Hälso- och sjukvårdsnämnden Hälso- och sjukvårdsnämnden Gunne Arnesson Lövgren Strateg 044-309 31 33 gunne.arnesson.lovgren@skane.se YTTRANDE Datum 2016-05-20 Dnr 1601244 1 (5) Remissvar avseende Olika vägar till föräldraskap (SOU

Läs mer

Yttrande över betänkandet Träning ger färdighet koncentrera vården för patientens bästa (SOU 2015:98)

Yttrande över betänkandet Träning ger färdighet koncentrera vården för patientens bästa (SOU 2015:98) Planeringsenheten Regionsjukvården TJÄNSTESKRIVELSE Sida 1(2) Datum 2016-04-19 Diarienummer 160042 Landstingsstyrelsen Yttrande över betänkandet Träning ger färdighet koncentrera vården för patientens

Läs mer

Yttrande över remiss om regional indelning - tre nya län. SOU 2016:48 Fi 2016/02568/K

Yttrande över remiss om regional indelning - tre nya län. SOU 2016:48 Fi 2016/02568/K Kommunledningskontoret TJÄNSTESKRIVELSE Datum Diarienummer 2016-10-03 KS 0339/16 Finansdepartementet Yttrande över remiss om regional indelning - tre nya län. SOU 2016:48 Fi 2016/02568/K Allmänt Ljusdals

Läs mer

Agenda 2030 och Sverige: Världens utmaning världens möjlighet SOU 2019:13

Agenda 2030 och Sverige: Världens utmaning världens möjlighet SOU 2019:13 1(5) Miljödepartementet m.remissvar@regeringskansliet.se Gunilla.Blomquist@regeringskansliet.se Agenda 2030 och Sverige: Världens utmaning världens möjlighet SOU 2019:13 (Er beteckning: M2019/00661/S)

Läs mer

Kostnadsutjämning för kommuner och landsting

Kostnadsutjämning för kommuner och landsting Pressmeddelande 1998-12-14 Kommunala utjämningsutredningen (Fi 1995:16) Ordf. Lars-Eric Ericsson Telefon 026-17 13 20 Sekr. Lennart Tingvall Telefon 08-405 1563 Kostnadsutjämning för kommuner och landsting

Läs mer

Kommittédirektiv. Patientens rätt i vården. Dir. 2007:90. Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 2007

Kommittédirektiv. Patientens rätt i vården. Dir. 2007:90. Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 2007 Kommittédirektiv Patientens rätt i vården Dir. 2007:90 Beslut vid regeringssammanträde den 20 juni 2007 Sammanfattning av uppdraget Utredaren skall lämna förslag på hur patientens ställning och inflytande

Läs mer

Remiss Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) - yttrande

Remiss Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) - yttrande 1(13) 138 Dnr 2016/00465 Remiss Regional indelning - tre nya län (SOU 2016:48) - yttrande Kommunstyrelsens beslut Kommunstyrelsen beslutar ställa sig bakom förslaget till ny länsindelning och benämningen

Läs mer

Träning ger värdighet. Koncentrera vården för patientens bästa

Träning ger värdighet. Koncentrera vården för patientens bästa S 2014:11 utredningen om högspecialiserad vård Sammanfattning av regeringens utredning: Träning ger värdighet. Koncentrera vården för patientens bästa Utredningen om högspecialiserad vård har i uppdrag

Läs mer

Region Norrbotten ett bokslut

Region Norrbotten ett bokslut Region Norrbotten ett bokslut Ansvarig minister meddelade i slutet av september att de inte avser godkänna landstingets ansökan att få överta det regionala utvecklingsuppdraget från 2015. Det innebär att

Läs mer