Guld och grus. En rapport från arbetet med folkbildningsprojektet De nio

Transkript

1 Lars-Åke Holmgren Ättersta Sofielund Vingåker juni Guld och grus En rapport från arbetet med folkbildningsprojektet De nio Från och med den 1 juli 2011 bör projektet heta Nio folkbildare vid Åsa folkhögskola Bakgrund Projektet De nio hade sin utgångspunkt i att nio lärare inom loppet av några få år gick i pension från Åsa folkhögskola. Dessa nio lärare hade eller har tillsammans årtionden, för att inte säga århundraden (!) av erfarenheter från folkbildningsarbete. Ämneskunskaperna om matematik, fysik, biologi, kemi, geologi, litteratur, teater, film, historia, religionskunskap, idéoch kulturhistoria, samhällskunskap, psykologi, svenska, engelska och franska språken m fl ämnen har varit mycket god. Utöver detta har flera av de nio varit verksamma som författare, både av skönlitteratur och facklitteratur, skrivit och framfört dramatik, producerat radio för SR och UR, producerat film för SVT och EU, satt upp ett stort antal teaterföreställningar, arbetat med biståndsarbete, både i Sverige och i Afrika, byggt mycket avancerade musikinstrument, arbetat som lärarutbildare och mycket, mycket annat. Uppräkningen går att göra mycket längre. Till detta ska fogas att samtliga har många års erfarenheter som lärare på folkhögskola och som cirkelhandledare i studieförbund. Generationsöverföring Men hur ska all denna gedigna erfarenhet kunna tas tillvara? Vad har varit väsentligt under alla dessa år? Vad är viktigt att förmedla till andra folkbildare eller till en yngre generation? Det var några utgångspunkter för arbetet med De nio. Mycket av det väsentligaste från allas erfarenheter har fångats upp i många och långa intervjuer. Detta är projektets både styrka och svaghet. De samtal eller de goda kommunikationer som finns vid inspelningstillfällena är svåra att förmedla vid en visning via TV eller via en dator. Eftersom de intervjuade är så genomtänkta och är så välgrundade i sina analyser och utsagor sägs egentligen inget oväsentligt. Mycket guld, inget grus. Få, om ens någon, orkar dock lyssna till timslånga samtal om folkbildning, hur intressant innehållet och hur fängslande den intervjuade personligheten än är. Men redan det insamlade materialet i de ursprungliga intervjuerna innebär en förtunning. Likväl saknas alternativ: urval måste ske. De många och långa intervjuerna har därför reducerats till ca minuter per person. Det är också det för långt. För att materialet ska kunna fungera, exempelvis som streamat på en hemsida ligger smärtgränsen vid 3 5 minuter. Det säger sig självt att kvalitén i samtalet, mötet med de starka karaktärerna går förlorat i det vi inom folkbildningen så varmt omhuldar: mötet, samtalet. Å andra sidan: om materialet lockar till fördjupning och diskussion om t ex folkbildningens framtida väg så är mycket vunnet. Nyfikna kan fördjupa sitt sökande i

2 2 litteratur som t ex Lars-Erik Axelsson skrivit, man kanske kan söka upp och se en film som jag har gjort osv. Naturligtvis kan man också ta direkt kontakt med de medverkande. Jag är övertygad om att samtliga medverkande är öppna för samtal. Implicit ligger ett visst mått av tragik i hela det resonemang jag redovisar. Folkbildningsarbete är, liksom prästyrket, i hög grad ett kall. Man drivs av en ambition att göra något förmer än den rena kunskapsförmedlingen. Man drivs ofta av ett patos är göra livet meningsfullt för sina medmänniskor, inom folkbildningen oftast kursdeltagarna. Strävan att vara en god folkbildare upphör ju inte på pensionsdagen, även om själva undervisningssituationen gör det. Gösta Vestlund är, 98 år ung, fortfarande aktiv som folkbildare. Möjligen skulle de goda erfarenheterna kunna föras ut till folkhögskolor och studieförbund under en längre tid, något som skulle kunna komma både institutionerna och de enskilda folkbildarna till godo. Den tekniska processen Inspelningsarbetet gick mycket bra. Vi använde oss av en relativt bra videokamera från Sony, som vi hyrde från Scandinavian Photo. Vi spelade in på s k minneskort med HD-format i ett förhållande som kallas 16:9. Det känns märkligt att spela in på små kort, stora som tumnaglar, och ändå få en så pass hög kvalitet. Jag har arbetat med två gamla vänner, Peter Rudin som filmfotograf och Olle Andersson som redigerare. Min roll har varit producentens och intervjuarens. Vi har många års erfarenhet av produktioner för bl a SVT och EU. Vår redigering är Mac-baserad. Vi har tidigare klippt med stöd av ett redigeringsprogram som heter Media 100. Det får nu anses som föråldrat och vi har därför gått över till redigeringsprogrammet Final Cut, ett mycket bra program som rekommenderas varmt. Vi har kvar vår gamla Mac G 4. Den har visserligen fungerat, men den är seg, vilket innebär långa renderingstider. Vi hade också en del inkörningsproblem. Man bör använda en snabbare dator, en Mac G 5. Redigeringsprocessen i övrigt har varit extremt tidsödande. Mer om den tekniska processen samt en rad goda råd återfinns nedan! Annars är allting bra. Jag är relativt nöjd med det arbete vi lagt ner. Helt nöjd blir jag aldrig. Det är väl både ett karaktärsdrag och ett förhållningssätt till medier, som inkluderar den självkritiska attityden till de egna produktionerna. Men jag tror att de nio filmerna inte bara kommer att tas emot väl, jag hoppas också att de kommer att ha stor effekt för diskussioner om folkbildningens framtid. Något av detta diskuterar jag nedan. Folkbildningens föränderlighet Folkbildningen befinner sig alltid i förändring. Det är naturligt. Folkbildningen speglar i hög grad samhällets utveckling, på gott och ont. Ibland anpassar vi oss i alltför hög grad, ibland går vi före, är ett avantgarde som utvecklar både pedagogiska och sociala former. Ibland har nya idéer och ny teknik burit frukt och varit utvecklande för folkbildningen: behovet att uttrycka sig, att få berätta, har följt människan under alla tider. Ny teknik och nya medier har inte förändrat denna mänskliga drivkraft, snarare tvärtom. Jag är däremot mycket kritisk till t ex medieutbildning som ges rollen som en grundskola eller en förtunnad variant av högskoleutbildning. Vår uppgift inom folkbildningen måste vara att parallellt med undervisningen i tekniker och i konsten att berätta lyfta fram en kritisk diskussion om mediernas samhällsroll: ekonomiskt, socialt, politiskt och där frågor om jämlikhet och jämställdhet har stor plats. Det kritiska synsättet ska dominera. Gör Bechdeltestet: det innebär att två kvinnliga karaktärer i en film ska ha minst en dialog med varandra som inte handlar om en man. Har inte filmen det är det långt kvar för regissören till verklig jämställdhet!

3 3 Sociala medier Jag har under det gångna året blivit mycket kritisk till de sociala medierna i allmänhet och inom folkbildningen i synnerhet. Dock måste jag först förklara att jag genomgående är mycket positiv till den form av ny teknik som kan förbättra och underlätta våra liv inom folkbildningen. Jag anammar med glädje den demokratiska utveckling som innebär att många kan berätta med film på ett tekniskt och ekonomiskt rimligt sätt. Jag tycker de allt snabbbare datorerna är en bra utveckling. Jag bejakar de fiberoptiska kablarna osv. Men vi är inte på väg in i en bra eller en utvecklande situation, i synnerhet inte när det gäller att slå vakt om demokratiska fri- och rättigheter, ja inte ens när det handlar om grundvalen för själva demokratin. I slutet av maj kom en rapport om att en stor del av unga människor i Sverige lika gärna skulle se en diktator styra landet! En dryg femtedel av alla ungdomar kunde tänka sig att med lätthet och för en billig penning sälja ut sin röst! Forskaren som publicerade rapporten var själv orolig: vilken undervisning i praktisk demokrati ges egentligen till våra elever i grundskola och gymnasium? Och i förlängningen: vilken utbildning ges vid våra lärarhögskolor? Däremot vill jag minnas från rapporten att ungdomar var angelägna om att kunna twittra och face-booka! Var ligger USA? - I dag behöver man egentligen inte kunna någonting, har många av mina f d elever på folkhögskolan sagt. Det räcker att man kan googla. Allt finns ju på nätet. Jag avlyssnade för ett par veckor sedan ett samtal mellan tre till synes helt normala ungdomar i årsåldern. De diskuterade intensivt var USA låg. Alla var övertygade om att USA låg i Storbritannien, frågan var bara var! Grabben i sällskapet skulle leta reda på en kartbok för att få klarhet. Gösta Vestlund en framtidsman! Gösta Vestlund höll i september 2010 ett fantastiskt föredrag om folkbildningens framtid med rubriken Lyft fram folkbildningen ur tystnaden! på Tollare folkhögskola. Jag bifogar föredraget i förhoppning om att så många som möjligt ska få ta del av hans framtidstankar! De har också haft betydelse för mitt arbete med projektet De nio under det här läsåret. Sammanfattningsvis säger han så här: folkbildningen engagerar två miljoner människor varje år. Det är en folkrörelse. Men den är märkligt tyst. Låt oss alltså bryta tystnaden! Låt oss värna om människosynen! Låt oss demokratisera demokratin! Låt oss göra det mänskliga samhället mänskligare! Under den sista punkten uppmanar Gösta oss att läsa Jämlikhetsanden av Richard Wilkinson och Kate Picket! Jag skulle vilja lägga till det Göran Therborns skriver om hur allt på jorden hänger samman i boken The world. A beginner s guide. Men läs Gösta! Han är liksom jag vän av både datorer och det innehållsrika nätet! Men, som Lars-Erik Axelsson säger: - Vi måste ta makten över medierna, annars tvingas vi följa deras agenda! Sociala revolutioner Vad kom först? Hönan eller ägget? Många säger nu att de nordafrikanska revolutionerna är ett resultat av de sociala medierna. Jag är skeptisk. Det är att ge dem för stor betydelse. Jag tror snarare att bildning och utbildning för unga människor i relation till ett socialt och politiskt förtryck kom grytorna att koka över. Man har sett att en annan värld är möjlig. Det har både

4 4 unga kvinnor och män lärt sig vid högre studier, särskilt i flera av de nu revolterande arabiska staterna. Det är unga länder: befolkningen i t ex Iran har världens största andel av unga människor. De kommer att kräva sin rätt och krossa förtrycket, vare sig det är religiöst, politiskt, ekonomiskt eller socialt. Och det kommer att ske oberoende av tillgång till sociala medier eller med hjälp av Internet. För all del, de sociala medierna kan mycket väl ha kallat samman till demonstrationer. Det är väl gott och väl. Snarare tror jag att unga människor inom breda befolkningsgrupper missbrukar sociala medier. Återigen: det är i hög grad en klass- och bildningsfråga. Några exempel till: både den franska och den ryska revolutionen sprang fram ur förtyck av folket och i uppror mot överheten. Sara Lidman och Odd Uhrbom skrev boken Gruva om de eländiga förhållanden som gruvarbetarna i Malmfälten led under. Var det orsaken till gruvstrejken i Kiruna? Knappast. Men det påskyndade processen och medvetandegjorde gruvarbetarna. Ivar Lo-Johansson måste ges mycket erkänsla för sitt hårda, opinionsskapande arbete för att avskaffa det förnedrande statsystemet i Sverige. Han bidrog till avskaffandet, men hade inte förändringen kommit ändå? Jo, sannolikt. Det här resonemanget förringar inte Sara Lidmans eller Ivar Lo:s insatser. Vi måste bara hitta en balans i relationerna mellan de folkliga resningarna och opinionsbildarna. Men: vi måste samtidigt utnyttja alla tänkbara tekniker och alla möjliga kommunikationsvägar! Tidigare i år 2011 kom Evgeny Morozovs bok The net delusion med undertiteln Hur man inte befriar världen (se DN ). Morozovs tes är kärv: Internet demokratiserar inte världen, utan fungerar snarare som ett sofistikerat verktyg för auktoritära regimer. Världens ekonomiskt största företag är för närvarande Apple. Det finns en mängd andra jättelika företag inom den digitala kommunikationsbranschen, t ex Google och Samsung. De omsätter vart och ett så stora kapital att de utan vidare kan förändra de ekonomiska förutsättningarna för en rad länder. Deras omsättningar uppgår till flera hundra miljarder dollar! Även vinsterna räknas i mångmiljardbelopp. Det goda samtalet Ämneskunskaperna är viktiga. En lärare kan vara karismatisk och ha en enastående utstrålning. Utan gedigna ämneskunskaper kommer hon inte långt. I vårt arbete som folkbildare är det självklart att vi framhåller ämneskunskaperna. Vi måste få våra kursdeltagare att förstå att gedigna kunskaper är grunden både för förståelse och för möjligheten att utöva seriös kritik. Men även omfattande kunskaper om folkbildning är nödvändiga om vi rätt ska kunna hävda folkbildningens särart. Samtliga av mina deltagare i projektet De nio framhåller samtalet, ömsesidigheten som kanske det viktigaste inslaget i folkbildningsarbetet. En bra och lagom blandning av föreläsning, lektioner, grupparbeten och enskilda samtal kan vara en väg till framgång. Projektarbeten som gäller den egna livssituationen för t ex fortsatta studier, arbete och boende förbättrar på ett handfast sätt de praktiska erfarenheterna och fördjupar förståelsen för de teoretiska studierna. Närheten mellan läraren/handledaren och de studerande är viktig. Stillbildsfotografen Christer Strömholm talade om tal-avstånd och ta-avstånd. Han använde aldrig teleobjektiv eftersom han ville komma nära de personer han ville fotografera. Han ville upprätta en mycket nära kontakt, begreppet närhet blev ett signum. Det är ett fint motto, tycker jag, och kunde tjäna även för en folkbildare.

5 5 Sociala medier finns dom? Var kommer då de sociala medierna in? Som kontaktskapande, som förlängningar av våra sinnen eller som kommunikationsmedel parallellt och utvecklade ur telefonens förmåga? Allt arbete med de sociala medierna borde ytterst leda fram till att folkbildningsarbetet etableras och vidmakthålls i det personliga mötet. Många ungdomar förkastar e-post. Det är gammalt och förlegat, menar de. All kommunikation kommer att ske via mobiltelefonen eller dess tekniska utveckling, iphone, ipad eller den lilla handhållna datorn. Detta ändrar också i hög grad de sociala förutsättningarna för livet. Begreppet livskvalitet har för många kommit att innebära att man ständigt går att nå och att man ständigt kan nå vem som helst. Man är alltid uppkopplad! Men vi måste komma ihåg att det mesta av detta är en myt: livskvalitet betyder oftast något annat. Det är bättre att vara man, rik, vit och frisk än att vara kvinna, fattig, svart och sjuk, har någon tänkare formulerat. I Sverige saknar ca en miljon människor tillgång till dator och Internet. Drar man ut ytterligare konsekvenser av det här resonemanget innebär det att vi talar om en global klassklyfta. Vi ska också komma ihåg att över en miljard människor, de flesta boende söder om Sahara, lägger sig hungriga varje kväll. Knappt tre miljarder människor, spridda över hela jordklotet, saknar brännved för att kunna laga mat och hålla värmen. Vi talar alltså om ett klassiskt i-landsproblem. Å andra sidan är Indien, med miljoner fattiga, världens största producent av programvara till datorer. Indien är också världens största filmproducent. I New Delhi utexamineras nya civilingenjörer varje år! Så klassklyftorna finns dels mellan i- länder och u-länder, dels mellan öst och väst, likaväl som mellan det rika norr och det fattiga söder samt inom en rad länder. Återigen: vi har kunskaperna, vi vet hur vi ska göra i klimatoch energifrågorna liksom i frågor som rör de fysiska kommunikationerna (särskilt privatbilismen) för att förbättra villkoren på vårt klot. Vi vet och vi kan, men vi gör inte det som borde göras. Berlinmuren föll 1989 som resultatet av att en korrupt regim föll under trycket av folkets ökade medvetenhet och tilltagande ilska. Mänskligheten hade nog hoppats slippa murar mellan folken. Denna förhoppning hindrar inte att murar byggs lite överallt i världen: mellan USA och Mexiko, mellan Israel och Palestina, mellan Saudiarabien och Jemen och mellan Kina och Pakistan, för att bara nämna några exempel. Någon har sagt att detta inte är ett exempel på statsstaternas styrka utan mer på deras svaghet att hävda sin suveränitet. Slutsats: Låt oss arbeta med utbildning via nätet, men låt oss göra mötet (det fysiska och det virtuella mötet) till det främsta målet, människors genuina möte för att kunna utbyta erfarenheter. Låt oss använda sociala medier, men reducera dem till att bli redskap under en stark och medveten folkbildningsideologi. Slå vakt om ämneskunskaperna! Utveckla folkbildningskunskaperna! Om bildning över tid: guldkorn kan vaskas fram Under den tid jag arbetat med projektet har jag mycket ingående studerat folkbildningskunskap. Här finns mycket guld! Det finns en hel mängd litteratur att läsa i ämnet och jag kan bara hänvisa till de litteraturlistor som återfinns i Bernt Gustavssons böcker och i Gösta Vestlunds nya upplaga av Folkuppfostran Folkupplysning Folkbildning. Dock vill jag i det här sammanhanget nämna den serie litteratur som Nationellt centrum för flexibelt lärande gett

6 6 ut. Här återfinns en omfattande diskussion om relationen mellan folkbildningsarbetet i det fysiska rummet och folkbildningsarbete via nätet. Paul Ronges bok Sociala medier redovisar ett antal kända svenskars relation till just de sociala medierna. Efter en stor mängd intervjuer slår Ronge fast att det är bra om man vet vad man ska blogga eller twittra om! Folkbildningstankar har tydligen inte föresvävat honom! Han jämför Internet med en kniv. Kniven kan man använda till att skära upp bröd och tårta med. Den går också att använda till att skära, rispa och döda med! Bekämpa nätmobbingen, avslutar han! Det är väl bra, men en ganska lam slutsats efter nästan trehundra sidor! Det känns som en borgerlig medelklassintellektuell ståndpunkt, lite som att äta brulépudding: sött, gott och lite sladdrigt, men vad ska det egentligen vara bra för? Under våren 2011 följde jag en kurs, arrangerad av Katrineholms kommun, om sociala medier. Behållningen av den kursen var att jag med hjälp av en mycket kunnig bibliotekarie lärde mig hitta bland det enorma utbudet på nätet. Jag gick också en studiecirkel på ABF i Österåker (Vingåkers kommun) i produktion av fotoböcker. Som gammal fotolärare var det spännande att se att många s k vanliga människor kvalitativt utvecklat sitt digitala fotograferande, kanske beroende på att man nu omedelbart kan se resultatet och kan göra eventuella korrigeringar. Slående är dock att både fotograferingsarbetet och överlämnandet av fotoboken ( Semesterresan, Kalle 70 år och Bröllopet ) bygger på en mycket nära relation mellan fotografen och mottagaren. Guldet i mitt arbete med det här projektet har varit mötet med mina kollegor. Jag har fått tillfälle att i både samtalets och intervjuns form fördjupa mig och få en insikt i de f d medarbetarnas gedigna bildningssyn och deras djupgående reflektioner om tillståndet inom både folkbildningen och i världen. Jag bifogar samtliga intervjuer. Det är spännande läsning! Refererande till inledningen av den här rapporten är det mitt och mångas ansvar att föra ut den här diskussionen. Jag hoppas att det kommer att gå bra, via filmerna på olika hemsidor, att nå intresserade. Gruserfarenheter som måste bli till guld är att folkbildningens institutioner måste ta ett kraftfullt ansvar för att ge den bildning som i hög grad saknas om folkbildningsfrågor, både i samhället i stort men tyvärr även inom folkbildningens institutioner. Att ta upp de frågor som Gösta Vestlund belyser i sitt föredrag på Tollare i september 2010 är en bra början. De tankegångarna bör åtföljas av kraftfulla åtgärder, kanske utgående från Folkbildningsrådet, på folkhögskolor och inom studieförbund. Göstas förslag att inrätta en tjänst, ungefär Folkbildningsombudsman, som bedriver ett utåtriktat opinionsarbete mot i synnerhet media och politiker, kan vara ett betydelsefullt arbete. Idag har vi ju inte längre något Folkhögskoleparti i Riksdagen. Men den gedigna kunskapsgrunden måste läggas inom folkbildningen.

7 Lars-Åke Holmgren Ättersta Sofielund Vingåker Några goda råd till nuvarande och blivande filmare: Berätta! Du måste ha en historia att berätta! I filmen om De nio har jag valt att koncentrera själva berättelsens styrka på den intervjuade, den berättandes starka utsaga. (En av de bästa filmer jag någonsin sett är Min middag med André! Två medelålders män samtalar om sina yrkesliv inom teatern över en middag på en restaurang i New York! Hur kan en nästan två timmar lång film med två samtalande män vara så oavbrutet fascinerande? Det är en gåta!) Utveckla filmens konflikt! Våra filmers egentliga konflikt ligger i berättarens utsaga, det han eller hon säger. Håll kameran stadigt. Använd gärna stativ! Var noga med hur bilden ser ut. Jag är nöjd med det mesta, men det finns i varje filmavsnitt detaljer, bildelement, som ligger och slaskar. Ta mängder av långa bilder! Tag mängder av korta s k inklippsbilder! Det man saknar vid klippningen är ofta för sent att ta om. Se igenom allt i kameran eller i en separat monitor omedelbart efter inspelningen. Då kan ni avgöra om ni ska göra en omtagning. De bilder ni tar med er hem ska ni vara nöjda med! Använd alltid en HD-kamera. I dag finns det fantastiska kameror för kr. Detta räcker mycket långt för ett seriöst filmarbete i folkhögskolan eller i studieförbundet. Om du använder band (DV-CAM eller Mini-DV) eller s k minneskort spelar egentligen ingen roll. Det som kommer starkt nu är minneskorten, men begagnade DVCAM-kameror kan vara både bra och billiga. SPARA alla band eller minneskort så länge som möjligt! Gör flera backup! Vi har gjort fem stycken, som vi lagt på fem olika platser! Lägg gärna över på små, bärbara hårddiskar, som finns att köpa för några hundralappar upp till kanske 1 000:-. De kan rymma upp till 2 TB. Ovärderligt! Gör back-up-en samma dag som inspelningen. Märk allt väl! Ljuset! Lägg ner mycket tid på ljussättning! Men överarbeta inte! Alla interiörscener i filmerna om De nio är ljussatta. Vi har strävat efter att efterlikna det naturliga ljuset. Ljussättningen ska egentligen inte synas! Jag strävar efter (i den här typen av film) att få ett mjukt och diffuserat ljus. Ljudet! Lyssna! Är det en stökig ljudmiljö? Använd alltid separat mikrofon/separata mikrofoner. I samtal av den karaktär filmerna visar är s k myggor mycket användbara. Men lyssna mycket noga! Kylar, frysar och andra fläktsystem kan förstöra den finaste ljudmiljö. Undvik ljudupptagning utomhus om ni inte har tillgång till mycket högkvalitativa mikrofoner som är avsedda just för upptagning i vindbrus. Ta upp mycket extraljud, s k allmänljud, från de lokaler ni vistas i. S k tystnad existerar egentligen inte!

8 8 Det finns en mängd olika redigeringssystem. De flesta är bra. Kontakta gärna en mediefolkhögskola eller ett mediegymnasium. Deras anläggningar brukar köras så hårt att de ofta kan rekommendera vad som är bra. Om man vill använda Mac eller PC är hugget som stucket. De flesta avancerade filmredigerare vill nog köra på Mac G 5, som har en enorm kapacitet. Genomgående är nog att man inte ska pressa in för mycket filmmaterial i sin dator. Dessutom ska den dator du använder för filmredigering uteslutande användas till just redigering. Det kan rent allmänt sägas att samtliga redigeringssystem duger alldeles utmärkt för enkla produktioner på folkhögskola eller inom ett studieförbund samtidigt som alla är fullständigt tillräckliga för s k förredigering om man avser att senare göra rent professionella produktioner. Det är lätt att gå ut och Googla på de olika systemen och se datorernas och redigeringssystemens kapacitet. Här kommer en förteckning på några av de vanligaste redigeringssystemen: Pinnacle, ett lätthanterligt amatörsystem, finns i fyra olika nivåer. Det enklaste kostar ca 600:-, det dyraste under 2 000:-. Det är i grunden samma program, men det mest avancerade har en massa finesser (som man oftast inte behöver). Pinnacle äges av ett professionellt redigeringsystem som heter Avid. Avid. Det har tidigare varit mycket populärt och mycket dyrt. Det finns att köpa för :-. Skollicens finns att köpa för 2 000:-. Jag har fått uppfattningen att Avid börjar överges. Adobe Premier är en gammal klassiker, som finns för både PC och Mac. Den mest avancerade kostar ca :- och heter 5.5. Programmet After Effects är innehållsrikt och mycket eftertraktat av många. Å andra sidan ser många professionella användare Adobe Premier som ett avancerat amatörsystem. Final Cut Pro är ett mycket populärt och avancerat redigeringssystem. Det är uteslutande Macbaserat. Det finns dels i ett rent redigeringssystem, som är ganska billigt, dels ett komplett redigeringssystem med möjligheter att bearbeta ljus, färger och ljud m m. Det senare är att föredra om man ska göra relativt avancerade filmer. Det kostar drygt :-. Till detta behövs en Mac G 5, som nya kostar ca :-. Begagnade Mac-datorer finns att hitta på Blocket för ca :-. Fortsätter man att bygga ut sitt system är en högklassig monitor (en avancerad TV) att föredra, liksom ett par bra högtalare. Mac Book Pro är en avancerad bärbar dator som många elever får som sin personliga dator på vissa medieskolor. Samtliga Mac-datorer har inbyggda redigeringsprogram.

9 9 Redigera logiskt efter filmens / berättelsens förutsättningar! Det finns två risker: 1. man överskattar publiken och 2. man underskattar publiken. Båda är lika förödande. Var två som klipper eller be om en second opinion av en kurskamrat, kollega eller lärare. Sträva efter att klippa filmen naturligt efter dess eget tempo. Vi har några inklippsbilder i De nio som är för långa och några som är för korta! Slutsats: man blir aldrig nöjd! Någonstans måste tidsgränsen för det nedlagda arbetet sättas, annars kan man arbeta med sin film i åratal! Musikaliska människor med sinne för takt och ton brukar vara ganska bra klippare! Bryt mot alla regler när du känner att du behärskar dem! Ja, för all del, men gör först många filmer så att du övar upp din säkerhet. Din publik kommer inte att älska dina obegripliga formexperiment. Försök vara rak, enkel och begriplig i första hand! Se mycket film! Ingenting är så lärorikt som att se mycket film, läsa mycket om film och att göra mycket film! Analysera mycket film! 1: Hyr, köp eller spela in en film från TV 2: Skicka efter ett manus från ett filmbolag 3: Ägna dig åt close-reading! Kjell Sundstedt: Att skriva för film. Ordfront Stockholm 1999 Fredrik Lindqvist: Att skriva filmmanus. Adastra media